Nu har vi bord och grus!

Redan vid halv 9 imorse dundrade grusbilen in på uppfarten och tömde sin dyrbara last. (Maken och jag konstaterade ännu en gång att lastbilschaufförer är ett särdeles trevligt släkte. Både dagens chaffis och killen som hämtade containern häromdagen är bevis för detta.) Det ser kanske inte så mycket ut på bilden, men jag kan intyga att åtta ton grus är MYCKET grus! 

Gruset fick dock vänta en stund, för vi skulle hämta vårt nya bord hos snickaren i grannbyn först. Vi hämtade upp ett släp på macken, där man mer eller mindre kan hyra per timme. Det skulle snart visa sig att måtten var extremt tursamma, eftersom det faktiskt gick att stänga den bakersta grinden på släpet efter att bordet var lastat. Några av snickarens nyfikna grannar betraktade oss, medan vi lastade. 

Och jisses, vilket fint bord det blev! 260 centimeter långt, tungt och gediget i lärkträ. Det blev verkligen bättre än vi hade kunnat föreställa oss. 

Man kan lätt sitta fyra-fem personer på varje sida, och med kortsidorna inräknade blir det ett 10-12-mannabord. Våra gamla IKEA-bänkar är för korta, men får stå där tills vi har klurat ut vad vi vill ha istället. 

Lärk grånar ju väldigt vackert med tiden, och den effekten vill vi naturligtvis försöka behålla. Fast någon form av ytbehandling behövs nog ändå, för att skydda mot väta och smuts. Kanske bara olja in det? Det där får vi kolla upp med färgaffären. Just nu står det faktiskt under en presenning, så att fåglarna inte ska hinna skita ner det, hihi!

När vi ändå hade släp, så passade vi på att köra till byns förträffliga bygghandel och köpa reglar, vinkeljärn och skruv till det kommande planket. Vårt projekt löser vi i etapper, och lika bra är det, eftersom vi ändrar planerna lite efter hand som vi ser hur allt växer fram. Något bygge blev det dock inte idag, för när vi kom hem tog vi oss an den där grushögen. Vi började på södersidan, fast vi konstaterade ganska snart att vi har hade köpt alldeles för lite markduk... Tur att vi har en järnhandel i byn, som har sådant.

Trots att vi bara har kört ner en bråkdel av gruset, så ser ytan redan väldans trevligt ut. Tanken är att gruset ska fortsätta ut på framsidan av stugan och upp till den framtida rosportalen, som också kommer att byggas av impregnerade 95x95-stolpar. I framtiden kommer det även att bli grus på norra och västra sidan av huset, men vi tar en etapp i taget. Där det redan ligger markduk nedanför syrénhäcken, ska vi lägga en sluttande "mur" av natursten.

Imorgon jobbar vi vidare. Det är ju så roligt! Det blir dock nästan aldrig hela arbetsdagar, för man måste ju hinna slappa lite på semestern också. Idag är jag precis halvvägs i min ledighet. Jag väljer dock att tänka att det är eoner av ledig tid kvar, hihi!

Dagsutflykt, grus och bord

Nu är vi hemma i stugan igen, efter en fin dagsutflykt till Karlskrona. Just idag bjöd visserligen Sveriges mest solsäkra stad på en rejäl regnskur och gråtunga skyar, men maken till vacker sommarstad får man verkligen leta efter. Jag tog en tjusig panoramabild med mobilen från Bryggareberget som jag tänkte bjuda på här, men den blev suddig för det blåste så mycket. Fast jätteverbenan på uteplatsen är ju tjusig den med, så ni får njuta av den utsikten istället.

Här hemma har trädgårdscontainern forslats bort från uppfarten under dagen, för att förhoppningsvis göra plats för åtta ton naturgrus under morgondagen. Snickaren har dessutom ringt och meddelat att vårt utebord är färdigt, så nu vill jag gå och lägga mig tidigt så att det blir imorgon snart, hihi!

Lite måndag

I eftermiddag passade jag på att gå ett extra varv med grensekatören, eftersom det fortfarande fanns plats i containern inför hämtningen imorgon. Jag gick loss på buskaget bakom växthuset och klippte bort mängder med hassel. Spireorna är också väldigt lummiga och skulle också behöva en rejäl frisering, men dem kan jag klippa senare och lägga skräpet i den vanliga trädgårdstunnan

På framsidan av köksträdgården blommar en liten 'Iceberg'-ros. Den fick flytta på sig i december 2017, då vi hade besök av en grävskopa som behövde en väg ner till moraset. Under förra sommarens extrema torka tog den sig inte så bra, men nu tycker jag att den börjar sätta fart. På ett annat ställe vid det här staketet hade jag planterat om en gammal 'Louise Odier'-ros, som drabbades av svartfläcksjuka år efter år. Flytten gjorde tyvärr ingen skillnad, så idag grävde jag upp den och slängde den i containern. 

Från och med nu ska jag bara köpa rosor som är dokumenterat resistenta mot sjukdomar. En sådan ros är min nya klätterros 'Bonica Climbing', som står i en korg på hörnan mellan kökstrappan och uppfarten. Plantan är så himla frodig och fin där den står, men den ska få komman ner i jorden någonstans så småningom. 

På uteplatsen har jag en zinkbalja med syrenhortensia 'Wim's Red', som också ska få komma ner i jorden i höst. Den har blommor som ändrar färg från vitt till rosa (där vi är nu) till vinrött. De vinröda stjälkarna är också väldigt vackra. 

Curryplantan gör skäl för sitt namn och blommar nu gulare än gult. Jag gillade den nog faktiskt bättre i knoppstadiet, då den nästan var lite limegrön. Den ska nog få flytta ner i köksträdgården, där jag är mer tillåtande med färger.

Min väderbitna gåsapåg sticker upp huvudet ur en dvärgpraktspirea 'Little Princess'. Han är verkligen en av mina favoritkompanjoner i trädgården. Stammarna i bakgrunden tillhör en uppstammad hasselbuske, som jag försöker hålla efter så gott det går. 

När det gäller vårt lilla semesterprojekt nere vid stugan, så har stolparna till planket fått "hattar" av zink idag och är nu också rejält fastskruvade i jordankarna. Vi har även beställt naturgrus idag, som förhoppningsvis levereras redan på onsdag. Det är lättare att lägga det på plats innan planket kommer upp, men utöver det är det ju också världens bästa quick fix när det gäller att få ett snabbt färdigt resultat. Det ser vi fram emot!

Stockrosor i sex olika nyanser

För bara några år sedan verkade det hopplöst att få stockrosor att trivas i vår trädgård, men de två senaste somrarna ploppar de upp i massor. Så många som vi har i år har vi dock aldrig haft förut. Mest hänförd är jag just nu över den otroliga mångfald de visar upp när det gäller färger. Man har liksom ingen aning om hur blommorna kommer att se ut, förrän de slår ut. Just nu blommar det i hela sex olika nyanser! En del av dem är dessutom mångfärgade. Här kommer en liten bildkavalkad:

Mina personliga favoriter är de två första. Vilken gillar ni bäst?

Ankrat

Lördagen har bjudit både på uppehåll och sol varvat med regn och åska. Vi har ändå  hunnit en bra bit med vårt innegårdsprojekt på södersidan av stugan. Alla jordankare har kommit  ner i marken, utmätta med snöre, vattenpass och måttband efter konstens alla regler. (När maken är med blir det mer ordentligt än när jag gör saker på egen hand, hihi!) Stolparna är inte fastskruvade än, men vi ställde dit dem för att få lite rumskänsla och för att enklare kunna visualisera hur det kommer att bli.  

Helt smärtfritt gick det dock inte. Vi stötte dock på patrull redan med första ankaret, då vi upptäckte att det nog ligger en trekammarbrunn eller ett tjockt avloppsrör nergrävt i ett av våra tänkta hörn. Vi fick helt enkelt tänka om kring hela "designen" av ytan och göra en "L"-form för att jobba oss runt det där hörnet. Vi förlorar ungefär fyra kvadratmeter, men med facit i hand kan det nog faktiskt bli bättre än en helt rektangulär yta. Dessutom får vi ett naturligt hörn för uteduschen. Nu får vi sova på saken, så får vi se vad vi tycker imorgon. 

Före och efter grävning

Efter att ha övervägt att ta in professionell grävhjälp, eller åtminstone hyra en jordfräs, bestämde maken och jag oss för att gräva ut södersidan av stugan för hand. Jorden här är trots allt ganska "snällgrävd", och det där med att vänta är ju inte riktigt vår grej. Vi jobbade tre timmar igår och två timmar på förmiddagen idag. Maken grävde och vände upp de översta decimetrarna jord, och jag rensade bort rötter och ogräs. Vips, så var vi klara! Det gick ovanligt smärtfritt, får jag säga. 

Före- och efter-bilder är ju alltid kul, så varför inte ta en liten titt på hur det såg ut innan? Bilden här nedanför visar hur det såg ut i fredags, efter att vi hade gått loss med sekatör och såg och klippt ner massor på både höjden och bredden. 

Innan det såg den här delen av tomten mest ut som en grön djungel, med ogräs av olika slag och högar av puts och murbruk här och där. Mysigt på sätt och vis, men en himla massa kvadratmeter till ingen nytta alls. Nu får vi en hel innergård att göra något fint av!

"Det är inte alltid som förebilden är vackrare än efterbilden," skrev Gunilla med bloggen Rosor och Ruiner, efter att hon också hade gått loss med sekatören häromdagen. Så är det nog här också, men vänta ni bara tills "efter efter-bilden" kommer om några veckor!

Nästa steg i vårt lilla sommarprojekt blir att förbereda för planket, som ska upp på tre sidor. Vi har redan inhandlat jordankare (vi håller tummarna för att det räcker med det, så att vi slipper extra krångel med att gräva för betongplintar.) och stolpar, men vi väntar med det arbetet till imorgon. Kroppen behöver ju faktiskt lite semester mellan varven. Och knoppen också, för den delen. Det där med att räkna ut avstånd och materialåtgång är inte riktigt min forte. Tur att jag är gift med en mattelärare!

'Schneewalzer'

En av mina äldsta rosor är den storblommiga klätterrosen 'Schneewalzer', som jag planterade när jag fick det fina rostornet av min pappa för åtta år sedan. Redan från början visste jag att jag ville ha en vit ros mot det faluröda tornet. Egentligen var planen att jag skulle ha en honungsros här, men i efterhand är jag glad att jag valde en ros som remonterar. 

'Schneewalzer' har ett väldigt upprätt växtsätt, och som klätterros tycker jag att den egentligen är lite för grov och styv i stjälken. Försöker man lirka in grenarna i själva rostornet, så går det inte så bra. Jag har dessutom fått klippa mitt exemplar ganska hårt genom åren, eftersom den har tagit ganska mycket stryk under ett par riktigt kalla vintrar, fast den ska visst vara härdig upp till zon 3. Nu ser den nästan ut som en stamros!

Kronbladen är nästan crèmefärgade, eller så där som hårt vispad grädde blir, när den håller på att övergå i smör. Doften är ganska mild; någonstans läste jag att den doftar som ananas, men det vete tusan om den gör. En fördel med rosen är att den är väldigt frisk och sköter sig mer eller mindre själv. En nackdel är att blommorna blir väldigt "grötiga" och fula när det regnar. 

2019 är verkligen ett riktigt rosår, får man säga. Så fina rosor som jag har i år, har jag aldrig haft tidigare. Jag är så sugen på att plantera ännu fler! Men bara friska, snälla sorter, som jag inte behöver fjäska för. Frågan är bara var jag ska sätta dem...