Hopplock och ny vas

Veckans blommor är ett hopplock av förra veckans bukett och några rosa vaxblommor som jag hade i kannan på kökshyllan. En man-tager-vad-man-haver-bukett, helt enkelt. Fast det blev ju bra det med.

Jag gillar ju småblommigt, så jag har upptäckt att vaxblommor är riktigt fina. Rosa sådana i synnerhet, och så gillar jag de där små rödaktiga "bären" som sitter på kvistarna. Anemonerna från förra veckan är fullt utslagna och lite på gränsen till överblommade, men vackra fortfarande. På mattram-kvistarna fick jag pilla bort en massa vissna blad, men jag fyllde ut med annat grönt så det märks inte så mycket. 

Den gröna vasen är ny sedan i lördags och kommer från Blomsterlandet. Och ja, det kan absolut vara så att jag spontanköpte den bara för att den var grön. Bra modell, iallafall. Det är ju inte alltid man har så många blommor, och då kan det ju vara bra med lite smalare "hals". 

Tänk så mycket det gör för vardagsvälbefinnandet med lite färska blommor hemma. Och gör man som jag och plockar ut det som går att återanvända vecka för vecka, så behöver det ju inte bli så farligt dyrt heller. Fast får jag välja att lägga "veckopengen" på blommor eller en flaska vin, så är valet inte så svårt, hihi! Sån är jag, tralala.

P.S. Hej Skatteverket! Vasen är betald ur egen ficka. Ingen gratis-sponsring här inte. Tyvärr...

Dagarna blir längre

Nog kan man konstatera att dagarna blir längre och längre. När jag kom hem idag var det fortfarande ljust ute och den tända ytterbelysningen behövdes verkligen inte alls. Hurra, säger jag för varje extra minut av dagsljus! Jag gick in och hämtade kameran och passade på att knäppa några bilder utomhus. När hände det senast? 

Som ni ser har vi snöfritt i nordöstra Skåne, men i kopparbaljan på baksidan ligger det iallafall ett rejält tjockt isflak och guppar. Annars är det mossigt grönt överallt; både i gräsmatta och på husvägg och på uppfarten. Den där sorgliga uppfarten, alltså... Den måste nog definitivt bli ett av projekten år 2017

Nere i köksträdgården påminns jag om hur slarvigt jag plockade undan i höstas. Det finns fortfarande grejer som står kvar ute, och höstlöven som jag bäddade ner i pallkragarna har blåst över kanten för länge sen. Fast för mitt inre ser jag hur det prunkar av alla grönsaker och härliga blommor som jag ska så när frosten går ur marken.

Inne i växthuset står otömda krukor som också väntar på våren. Då tömmer jag hela rasket och skurar rutorna med T-röd och vattenslang. Fast vemodigt och visset kan också vara vackert på sitt sätt. 

Nu har vi en dag kvar av januari, och sen kommer ett föredömligt kort februari. Håll ut, vänner! Våren är här fortare än vi anar. Tack gode Gud för det.

Gårdagens loppisrunda

Gårdagens loppis- och antikrunda i Hässleholm-Tyringe-trakten resulterade som vanligt i grejer som jag inte ens visste att jag behövde. (Ja, kanske till och med grejer som jag inte ens visste fanns, hihi!) Ofta tänker jag att "det här kommer jag aldrig hitta igen", och när den tanken väl är tänkt kan jag komma hem med nästan vad som helst. Som en tung maskäten planka hittad på en nyöppnad antikaffär i Tyringe. Jag tror det är en gammal tvättbräda. Eller vad kan det annars vara? 

Klart man måste ha en sådan hemma! Ju maskätnade desto bättre, bara de små liven har flyttat ut. (Och i just det här fallet har det nog varit obebott ett bra tag.) Just nu har brädan mellanlandat på bordet i hallen, men den kan mycket väl flytta sig vidare till något annat ställe. Himla dekorativ!

På Pingstkyrkans loppis hittade jag en rund virkad duk, som blev fin på soffbordet i röda rummet. Jag vill gärna tänka att det är någon söt liten church lady som har suttit och hantverkat den på någon syjunta eller så. Fast den kanske rentav är fabrikstillverkad, hihi! (Sömnad är inte min forte.)

Och vem i hela friden köper STEN på loppis? Hrmmm, ja jag känner visst iallafall en person som gör det. Men jag försvarar mig med att den nästan inte kostade någonting, och så är den ju så himla vacker med sin runda form och den gråa cirkelformade randen. Den hamnar garanterat i trädgården någonstans, bara våren kommer och utomhusprojekten drar igång.

På Pingstkyrkans loppis satt det också två små Goebel-munkar (salt- och pepparströare) i en monter. "Defekta" stod det på en liten lapp, eftersom plastplopparna i botten saknas. Eftersom de kostade löjligt lite, och eftersom jag älskar deras gladlynta uppsyn, fick de flytta med hem till vitrinskåpet i gröna rummet. Där hade de för övrigt redan en lika gladlynt kusin som stod och väntade, så nu har jag tre. Ett jämnt och bra antal, helt enkelt. Eller en samling, om man hellre vill se det så.

På Förmedlingscentralen i Tyringe (som för övrigt annars har blivit mindre intressant än tidigare sett ur ett second hand-perspektiv) hittade jag en luffarsmidemojäng som man ställer strykjärnet på. Den kan nog bli fin som rekvisita nere i tvättstugan.

Ja, man kan ju förundras över hur mycket man kan proppa in i en liten stuga på 76 skeva kvadratmeter. Fast det fina med second hand-fynd är ju att man kan passa på att plocka bort saker vartefter det tillkommer nya. Devisen "en ny grej in - en gammal grej ut" är nog inte så dum ändå. Nu ska vi bara bli lite bättre på att se till att "ut" inte bara betyder "ut i ladan"...

Årets första semla (men inte sista)

På vägen hem från min lilla utflykt idag (som jag får skriva mer om imorgon) passade jag på att stanna till och storhandla. Dagsfärska semlor för 10 kronor styck var ju naturligtvis helt oemotståndligt, så nu har jag precis druckit eftermiddagskaffe och avnjutit bakverket på bilden.

Årets första, alltså. Men årets sista lär det ju inte bli. Kanske gör vi egna nästa gång, fast nackdelen med det är att det är försvinnande lätt att smälla i sig TVÅ på raken, bara för att man kan. Tur att trädgårdssäsongen är i antågande, så att jag får "gräva av" mig lite grann sen.

Fredagskänsla

Nog är det ändå en speciell helgkänsla som infinner sig när man jobbar på fredagar. Att få avsluta veckan tillsammans med sina kollegor (vi är alla liksom extra tramsiga efter lunch på fredagar), för att sedan bara släppa efter och landa i total helglättja framemot 16-snåret, när det är dags att åka hem. Och sen handla i affären tillsammans med alla andra bybor, komma hem och tända i spisen och gotta till det lite extra. Fint som snus!

Imorgon förmiddag blir det en liten loppis- och antikrunda i Hässleholm och Tyringe, tillsammans med en kollega. Det blir nog en lagom lördagsaktivitet. Kanske stannar jag på Blomsterlandet också när jag ändå är i närheten, för jag har hört ryktas att de har 50% på alla fröer. Vi får väl se om jag vågar mig dit.

Pyttipanna

Jag ska till att tömma minneskortet på kameran och kollar igenom om det finns några inte tidigare visade leftovers där. Det här blogginlägget blir lite som att tömma kylskåpet på rester och servera en salig blandning till middag, hihi! Här kommer sålunda en pyttipanna-kavalkad på bilder jag hittade: En bild på två små stenägg som jag grävde fram ur mitt nattduksbord, och som hamnade på en mossbädd i zinkkruka på fot. (Det riktiga ägget, som låg här tidigare, åt vi upp i förra veckan...)

En bild på en crassula (ja, växten heter så) i Kockums-emaljkopp och en flaska pumptvål, som båda står på handfatet inne i badrummet.

En bild på två små vitlöksformade vaser, som jag köpte av bara farten vid mitt senaste besök på byns finaste lilla blomsteraffär, och som jag tänkte sätta i det lilla köksfönstret ovanför diskbänken.

En bild på några loppisfynd, som har "mellanlandat" på glasverandan i väntan på bättre placering.

En bild tagen sittandes i kökssoffan en dag när det var ovanligt uppröjt, både på köksbordet och på köksbänkarna.

Och med en lätt knapptryckning på funktionen "Formatera minneskort" är bilderna borta. Det var pyttipannan jag hade att bjuda på idag. 

Glasögonorm

Hos optikern idag visade det sig att jag minsann inte bara behöver glasögon när jag sitter vid datorn eller hänger över en bok; jag behöver glasögon PÅ RIKTIGT. Syntestet visade på lite av varje, bland annat närsynthet på ett öga och brytningsfel på det andra. Där ser man... (Oj, ordvits!)

Så nu provar jag bågar för fullt här hemma. Jag har lånat hem nio stycken i nästan samma modell, fast i lite olika färger. Alla är fina på sitt sätt, men både jag, maken och föräldrarna via Skype har samma favorit. Återstår att se vad kollegorna på jobbet tycker imorgon, men sen sällar jag mig alltså till glasögonorm-klubben. Det känns riktigt bra, faktiskt. Hoppas jag kommer att se så där smart ut som alla andra bågprydda människor gör!

Minifredag

Så har redan två arbetsdagar gått, och jag installerar mig i mysbrallor och inväntar ännu en ledig dag. Att vara fri på onsdagar är kanske inte så tokigt ändå. Jag hinner inte bli så där vardagstrött som man annars kan bli bortåt torsdag eftermiddag, och så blir det liksom "minifredag" redan på tisdagkvällen. 

Imorgon ska jag till optikern för första gången sedan jag som 17-åring testade synen i samband med ansökan om körkortstillstånd. Min syn gick nämligen inte igenom "besiktningen" när jag var hos företagshälsovården innan jul, och det verkar som att det eventuellt kan bli aktuellt med läsglasögon för min del. Det känns faktiskt nästan lite som vuxenpoäng på det, hihi! Eller kanske är det bara ett ålderstecken...

Rufsig och grön

I lördags stegade jag fram till kyldisken på byns finaste lilla blomsteraffär och pekade ut allt som jag tyckte var fint. Det blev som vanligt en "en-sån-en-sån-en-sån-och-en-sån"-bukett, eller en "Anna-Karin-bukett", som förträffliga floristfröken F kallar dem. Rufsiga och gröna, alltså.

Den här gången fick jag till och med en fusklapp med mig hem, för att hjälpa minnet att komma ihåg vad det är jag egentligen har köpt. Nerine (som skymtar till vänster i bild här nedan, som en vit liten klocka) tillhör amaryllis-familjen, men är trots namnet tydligen ändå inte släkt med det vi i Sverige kallar amaryllis. Det verkar ändå som att det finns någon slags hybrid som heter amarine, som är en korsning av amaryllis och nerine. Ja, jag säger då det. Vad gjorde vi innan Google fanns?

Utöver det som står på lappen, så innehåller buketten också anemoner, mattram, eukalyptus och blåbärsris. Rufsig och grön, som sagt. Precis som jag vill att det ska vara.

Och ja, dagens bilder är arrangerade så det smäller om det, hihi! Glasverandan är liksom det enda vettiga stället att fotografera på så här års, och gröna glasflaskor gör sig ju alltid så himla bra som utfyllnad på bild.

Fönsterlampa i köket

Som så många gånger förr drabbades jag av en fix idé igår. Ni vet, en sådan där tanke som man bara inte blir av med, utan måste omsätta i verklighet på studs. Det handlade om den där lampan till köksfönstret, som jag funderade kring i gårdagens inlägg. Klart jag var tvungen att fixa en lampa, och det omedelbart och bums! 

Åka ända till stan för en sådan sak behöver man inte göra när man har hela byn full av loppisar. På loppisen uppe i backen fick jag både en lampfot och en enkel vit skärm för det facila paketpriset av 10 kronor. Undrar just hur den som hade ansvar för färgvalet på fabriken tänkte. En 90-talstolkning av allmoge? En mer dämpad variant av rastafari? Snyggt var det iallafall inte, hihi!

Fast det där var ju lätt att åtgärda, för färgburkar med diverse innehåll har vi gott om här hemma. Jag tog mig en tur ner till källaren och plockade fram en skvätt Chalky Finish Furniture Paint i färgen 'Bramwell', och hux flux så var lampfoten tjusigt grön. På skärmens kanter fäste jag några gamla spetsar (från farmors gömmor) med självhäftande tejp.

När mörkret föll igår var det riktigt mysigt att tända lampan. Kanske är lampskärmen i minsta laget, men å andra sidan behöver det mesta vara i liten dimension här hemma, eftersom vi har så lågt i tak och allt är så litet i övrigt i stugan.

På loppis kan man ju hitta en hel del äldre lampfötter som är himla charmiga, men jag valde en fot av nyare modell för att slippa krångel med elen. Slutresultatet blev kanske lite i pluttinuttigaste laget, men det funkar tills jag har hittat något som jag verkligen vill ha. Lisa Larsons lille Kalle ser iallafall nöjd ut. "Johoooo!" säger han.

Jaha, så kan det gå när man får en fix idé. Jag törs inte tänka något nytt idag, för då börjar jag väl fnatta runt igen. Vi får väl se om jag lyckas hålla mig...

Lördag förmiddag i fyra bilder

På Solhäll vaknar vi till en lördag helt utan planer. Sådana dagar älskar jag, när man kan köra lite på "gehör" och ta saker som de kommer. Kanske klämmer jag in någon loppis i jakt på en liten bordslampa till fönsterbrädan i köket. Det känns så mörkt och tomt där nu sedan adventsljusstaken försvann upp på vinden, och ljus vill man ju ändå ha så mycket som möjligt den här tiden på året. 

På köksbordet ligger två spontanshoppade kökshanddukar (de var ju gröna!) från ICA och ett paket rykande färska ägg från ett gäng glada hönor i Glimåkra. (Det är bra med en egen äggleverantör på jobbet!) De blir finfina att steka till söndagsbrunchen imorgon.

I fönstret bakom TV:n (som står på och agerar radio här hemma på helgförmiddagarna) blommar min fina rosa orkidé och sprider fägring och lycka. Den är verkligen utomjordiskt vacker, och jag tittar nästan mer på den än på TV:n när jag sitter i soffan.

Tulpaner är ett måste så här års. Ute i smatten står ett knippe från mataffären i en härligt knallig rosa-gul-orange ton, som jag inte vet vad jag ska kalla. "Rorange" kanske? 

Kanske klär jag på mig och går ner till byns finaste lilla blomsteraffär. Det är ju lördag trots allt, och jag lägger gärna min veckopeng på färska blommor! 💚

"Två systrar"

How about ett litet boktips, så här på fredagkvällen? Jag tycker väldigt mycket om den norska författaren Åsne Seierstad och hennes sätt att skildra verkligheten i romanform. Jag har läst alla hennes tidigare böcker, och den förra boken "En av oss" från 2013 (om terrorattentatet på Utøia och dess bakomliggande historier och människoöden) hör fortfarande till en av mina starkaste läsupplevelser. Sålunda önskade jag mig Seierstads senaste bok "Två systrar" i julklapp.

I boken får vi följa två norsk-somaliska systrar från Oslo och deras radikaliseringsprocess in i gapet på extrem islamism och i slutändan renodlad terrorism. Vi får också följa de intet ont anande föräldrarna och syskonen, som plötsligt måste hantera vardagen hemma i Norge efter att systrarna frivilligt har rest till Syrien för att bli jihad-hustrur till stridande IS-krigare. Åsne Seierstad är helt fenomenal på att skildra människor och händelser. Researchen som ligger till grund för berättandet är otroligt gedigen och detaljerad, och Seierstads förmåga att göra faktan levande griper tag i mig från allra första sidan. Samtidigt berättar hon väldigt rakt och osentimentalt. 

Hur går det egentligen till när två självständiga och frispråkiga tonårstjejer plötsligt en dag väljer att komma till skolan i täckande niqab? Vilka gränser kan/bör/ska ett västerländskt samhälle sätta när det gäller religiösa och kulturella yttringar av det slaget? Och vilken roll spelar egentligen mödrar/systrar/väninnor/andra kvinnor när det gäller vilka krav och förväntningar som ställs på unga muslimska tjejer i västvärlden idag? 

Berättelsen om de två systrarna ställer många frågor, men utmanar också mig som läsare att ta tag i mina egna fördomar och förutfattade meningar. Det här är definitivt en bok som alla borde läsa. 

Träljusstakar

Hur många träljusstakar kan man ha i ett enda hushåll? Många, uppenbarligen. Jag tog ett varv i stugan och samlade alla jag hittade till en liten träff ute på glasverandan. Det blev ett helt litet gäng minsann, och då hade jag inte orkat bemöda mig med att gå ner till tvättstugan, där det står två till.

De flesta i min "samling" (ja, det får jag nog nästan kalla det) är loppisfynd från olika tillfällen. De enda jag har målat om på egen hand är de ljust turkosgröna stakarna som brukar stå på köksbordet, men när man ser hela gänget så här i grupp får man ändå säga att de bildar en rätt snygg enhet tillsammans, både färg- och formmässigt. Ibland får man till det fast man inte ens har tänkt, hehe!

Till och med den gamla broschen passar i färg. Den ligger faktiskt alltid framme på foten till en av stakarna, som står på bordet i hallen i vanliga fall. Jag tycker att den är som en vacker liten blomma och har inte hjärta att slänga den, trots att den både saknar nål och är trasig i fästet vid själva stenen. Jag menar, lite extra blingbling har ju ingen dött av.

Ja, se det där blev ju rena träljusstaketräffen. Tar jag dessutom fram alla svartsprayade smidesljusstakar som också finns utplacerade lite varstans i stugan (loppisfyndade också så klart), så blir det rena rama majbrasan ute på verandan. (Och husets invånare lär storkna av stearinångorna...)

Så vad är nu kontentan av detta inlägg? Att man helt enkelt inte kan ha för många ljusstakar hemma. Känner jag mig själv och mina loppisvanor rätt, så blir det säkert fler i samlingen framöver. 

Smålampor och såpskurade golv

Så här års känns det alltid lite extra mörkt och trist, när både adventsstjärnor, stakar och julgran är bortstädade.  Jag tänder alla smålampor jag har och längtar efter ännu fler. Det har ändå börjat märkas skillnad på dagsljuset, både morgon och kväll. Tack gode gud för det!

Min (numera) lediga onsdag har jag ägnat åt både soffhäng och städning. Nu kan vi gå och lägga oss med doften av såpskurade golv i näsborrarna. Vilken fröjd!

Fikon som vaknar

Nere på bordet i tvättstugan spirar våren, för där börjar fikonträden vakna till liv och skjuta nya knoppar. På det större av träden har det redan utvecklats ljusgröna små blad. Så hoppfullt det ändå är att något som har sett så dött och trist ut ändå visar sig vara så fullt av liv! 

Den större plantan köpte jag på Löddeköpinga plantskola i maj förra året, och sen fick den stå inne i växthuset hela sommaren. Där trivdes den uppenbarligen, för den bar faktiskt frukt redan första säsongen, och det har redan börjat bildas små fikon på några av grenarna. 

Den mindre plantan (som jag fick av fina floristfröken F, efter en "städning" på byns finaste lilla blomsteraffär i höstas) ser för tillfället mest ut som två döda pinnar på bild, men tittar man på nära håll så ser man att det minsann är fullt med små knoppar på den också. Jag skulle nog behöva beskära den lite, så att den grenar sig. Är det för sent att göra det nu, när den redan har börjat vakna?

Köksgardiner på plats

I lördags kom de nya köksgardinerna äntligen på plats; färdigsydda kappor för 99 kronor från ett postorderföretag. Föga förvånande blev det grönvitrutigt tyg igen, för på Solhäll är vi konservativa och vågar oss inte på några nymodigheter, hihi! 

För att de skulle funka i våra fönster fick jag sy om dem lite grann. Till fönstret ovanför diskbänken (som inte kom med på bild för att det såg så tråkigt ut när disken stod på tork precis framför) fick jag kapa dem på både längden och bredden, men även i det stora fönstret fållade jag upp kappan en bit, för att få in mer ljus. 

Det var egentligen ett grönt band påsytt nertill på kapporna som jag övervägde att behålla, men till slut gjorde jag det extremt enkelt för mig och lade upp dem i den änden ändå. Att sy är nämligen inte min starka sida, och det var ändå minst jobb med att behålla den färdigsydda kanalen. Det var nog så pilligt för mig ändå, hihi!

Det blev riktigt vårfräscht och fint, får jag säga. Jag passade på att ta några bilder när solen lyste in i köket igår. Att fotografera i motljus är inte det lättaste, men jag hoppas ni ser på ett ungefär.

Ikväll börjar vårterminens körövning, så nu är jag snart på språng igen. Körsång är bättre för hälsan än vitaminer, kan jag lova. Prova det, så får ni se!

Tulpanernas tid

I morgonsoffan på TV berättade de att det visst är tulpanens dag idag. Som om man behöver en speciell dag för att unna sig det. "Här hemma är det tulpanens dag VARJE dag så här års", konstaterade maken innan jag hann säga något själv. Tulpanernas tid, alltså. Inte bara idag.

Idag lyser januarisolen in i stugan. Om man inte tittar ut genom fönstren kan man nästan tro att det redan är vår. Det gillar vi. Nu ska jag passa på att plåta de nya köksgardinerna medan det är ljust ute, så kanske ni kan få se dem imorgon. 

Loppispromenad

På förmiddagen traskade maken och jag iväg på vår första loppispromenad för året. På våra två lokala välgörenhetsbutiker var det full rulle efter juluppehållet, och min abstinens tog överhand och ledde till inköp av både det ena och det andra. Vi har ju galet låga loppispriser i "Glesbygd", så ibland finns det liksom ingen anledning att avstå grejer. Allt på bilden kostade sammanlagt 75 kronor; med enskilda prislappar på 5, 10 och 15 kronor. Det kan man väl ändå inte klaga på?

Jag kommer ofta på mig själv med att gå runt plocka ihop grejer som redan passar ihop i varukorgen. Som ett färdigt stilleben, liksom. Sen brukar de hamna på olika ställen ändå när jag kommer hem, men det gör det hela lite extra roligt när man går runt där i butiken och tittar. Ett av dagens bästa fynd var nog ljusstakarna av gamla stolsben för 10 kronor styck, som jag tror är nytillverkade och kommer från Fröjd i Osby. Den turkosa färgen är kanske inte riktigt min färg i vanliga fall, men den är ändå lite rolig på något vis. Jag tror att de kanske hamnar nere vid badkaret.

Ett annat riktigt fynd var den gamla kemiflaskan med rolig etikett för 15 kronor. En flaska andra klassens gift kan väl vara bra att ha hemma, hihi! Kamferliniment var dåtidens tigerbalsam, förstår jag när jag googlar det. I början av 1900-talet lär det visst ha funnits hemma i varje svenskt hem, och det användes både till att smörja in värkande ben och mot migrän och förkylning.

Det var ju för härligt att få loppisfynda lite grann igen! Nu håller vi tummarna för att 2017 blir ett minst lika bra loppisår som 2016. Det blir det alldeles säkert. Nu ska jag gå och dammsuga granbarr. Jag älskar när det rasslar i röret! En vansinnigt tillfredsställande sysselsättning, faktiskt.

Så åker julen ut

Jag slog just ner rumpan i soffan och tänkte sätta mig i godan ro, när det plötsligt slog mig att det faktiskt är tjugondag Knut idag. Och då ska ju julgranen ut! Här i "Glesbygd" är det så fiffigt ordnat att Lions åker runt och hämtar alla gamla granar som man har ställt ute vid gatan lördagen efter tjugondan, vilket råkar vara redan imorgon. Och i röda rummet står granen fortfarande grön och grann i stugan...

Hjälp! Nu får det bli julgransplundring på Solhäll ikväll. Undrar just om jag kan få maken att fixa fiskdamm och godispåsar. Annat damm har vi iallafall redan. Barr lär det ju också bli...