Söndagspromenad till skroten

Maken och jag tog oss en liten promenad på förmiddagen idag. Fram och tillbaka till skroten är en lagom lång sträcka hemifrån oss, när man inte vill gå jättelångt men lite lagom sådär. Jag hade faktiskt inte varit på skroten på länge, så det fanns onekligen en hel del nytt att titta på. Jag hittade en fin korg med grönmålad rand, som blev perfekt att fylla med äpplen när jag kom hem.

En fin trälåda med handtag och en gammal kopparljusstake hittade jag också. 

Ljusstaken är tung och vackert ärggrön. Den har redan fått flytta från glasverandan ner till stugan, där den passar jättebra i ett av fönstren. 

Ute på skrotupplaget brukar jag göra de bästa fynden. Där hittar man ofta gamla trälådor, som blir jättefin förvaring när man har såpskurat dem. Jag har flera stycken olika varianter här hemma, som jag har plockat åt mig genom åren. De kostar nästan ingenting, och man kan använda dem till lite allt möjligt, både utomhus och inomhus. Den jag hittade idag har också stänk av det där vackra ärggröna, som jag älskar. 

Jag har ju alltid ett öga på jakt efter sånt som är grönt, och ute på skrotupplaget hittade jag ett grönt järnunderrede med en rostfri ho ovanpå. "Jag tar bort ovandelen och gör ett planteringsbord" var min omedelbara tanke. Den mörkare gröna färgen flagnar ganska rejält, men jag tänker borsta av det som sitter löst så att det ljusgröna kommer fram. 

Det fiffiga med bordet är att både den rostfria hon och det specialsnickrade "träboxen" man sänker ner hon i sitter lösa och går att lyfta av. Om man vill kan man lägga en annan skiva ovanpå underredet, så att man får ett vanligt arbetsbord istället, och undertill kan man lägga brädor och göra en hylla för förvaring. Träboxen kan man ju alltid ha till något annat.

Men snart insåg jag att det är ganska smart att kunna använda den där zinkhon ibland också. Det blir ju perfekt att ha jord i den när man arbetar med omplantering av frösådder och små krukväxter, eller varför inte ha vatten i det när man ska diska ur krukor på hösten. Ett multifunktionellt arbetsbord, med andra ord. Och för bara hundra spänn. Klart jag var tvungen att köpa det!

Ja, att vi fick promenera hem och hämta bilen och KÖRA tillbaka till skroten för att hämta alla mina fynd, det har ni säkert redan räknat ut. Så kan det gå när man är på söndagspromenad med Fröken Grön, haha!

Skördebukett och loppisfynd

Jag har en riktigt lat lördag idag. En sån där lördag då jag tänker göra så lite som möjligt. En promenad ner till byns finaste lilla blomsteraffär kändes som ett lagom projekt. Jag skulle köpa en ny krukväxt till köksfönstret, men kom även hem med en riktig skördetidsbukett.

Grenarna med små prydnadsäpplen är ju helt oemotståndliga! Hela buketten är byggd runt dem. 

När jag ändå var ute och traskade passade jag på att titta in på två av byns fasta välgörenhetsloppisar. (Vi har många loppisar per capita här i "Glesbygd"!) Jag hittade en fin blågrå träback, två pyttesmå strykjärn och två vackra gamla skivomslag med LP-skivorna kvar i. 

Jag tror aldrig jag har sett så små strykjärn förut, men de ser faktiskt riktiga ut. De blir kul som rekvisita på hyllan nere i tvättstugan. 

Skivorna köpte jag bara för att det var så vacker färg om omslagen. Och så är det ju extra kul att det ena av dem har lite lokal anknytning. Kristianstad är ju "stan" i våra trakter, även om det tekniskt sett är närmre till Hässleholm.

Ja, det var nog ungefär allt jag orkar göra idag, haha! Nu stannar jag inomhus och unnar mig en riktig myslördag. Because I'm worth it.

Fredagkväll igen

Efter den intensiva gårdagen var man ju inte alltför kaxig när klockan ringde imorse, men dagen gick fort och nu är det fredagkväll igen. Hej och hå. För min del är den här helgen helt oplanerad, och det känns rätt skönt. Jag fick med mig en hel trave nya böcker och tidningar hem igår, så sysslolös lär jag inte bli. Och så kan man ju alltid klippa gräset, om vädret tillåter. 

Ja, det var väl typ bara det jag hade på hjärtat idag. Nu ska jag gå och rota fram ett par sköna raggsockar och inta min fredagsposition under en filt i soffan. Happy Friday, allihopa everybody!

Bokmässan 2018

Så var man hemma från årets traditionsenliga besök på Bokmässan i Göteborg. Och som så många gånger förr är huvudet fullt av intryck, ryggsäcken full med gratispennor och magen av mässkarameller. Åtskilliga kändispoäng håvar man ju också alltid in; i år alltifrån en gammal goding som Fredrik Belfrage till coola Stina Wollter till historikern Dick Harrison till förra årets Augustprisvinnare Johannes Anyuru. Fast man vet att man börjar bli mossigt gammal när man inte har en aaaning om vem den där bokdebuterande youtubern är, som drog den längsta signeringskön av alla...

Fredrik Belfrage undrar man ju för övrigt vad han gör nuförtiden, på de 361 dagarna om året som han inte är moderator på Bokmässan. Idag tog han själv upp just den frågan mellan två intervjuer från Piratförlagets scen och lät meddela följande: "På dagarna brukar jag leta efter mina glasögon, och på nätterna händer det att jag går upp och kissar ibland." Så nu vet vi det.

Efter att ha varit i farten sedan klockan 6 imorse känns det gott vara hemma igen. Gladast av alla är mina fötter, som längtar efter 10 timmars horisontalläge. Imorgon får de traska iväg till jobbet igen, men då är det ju redan fredag. Hipp hipp hurra!

26 september x 8

I brist på annat att skriva om tänkte jag att det kunde vara lite kul att titta bakåt i tid. Vad bloggade jag om den 26 september tidigare år?

2017 klev jag av bussen efter jobbet och hittade ett brinnande brandgult träd på torget utanför Gästis i byn. Sen gick jag hem och tittade på "Tro, hopp och kärlek", som jag tyckte var höstens charmigaste TV-program det året. Och det var det ju. 

2016 skröt jag om hur fin mitt livs första jätteverbena var. Jag konstaterade att den ville man ju inte vara förutan under framtida trädgårdssäsonger, och det har jag inte varit sedan dess heller. 

2015 var en lördag, som jag tillbringade i Karlskrona. Där åt jag mammas goda kålpudding. Anar man en hösttradition?

2014 hade jag kulturell baksmälla, efter att ha varit på Bokmässa dagen innan. På bordet i hallen (som numera står hemma hos mina föräldrar) hade jag en ny hortensia. 

2013 återanvände jag en bild från 2012, som nu alltså blir återanvänd igen. Jag är onekligen duktig på det där med recycling, hihi! Trädet levererade mängder med frukt det året, och jag planerade att göra både paj och mos. Minns inte om det blev så, men det lät ju ambitiöst.

2012 bloggade jag om mitt bokintresse och laddade inför en heldag på Bokmässan dagen efter. Bilden illustrerade vårt fina ugglebokstöd, som står ovanpå skåpet i gröna rummet. Boksamlingen var mest för lyst redan då, fast trilogin om "Man och kvinna" är fortfarande himla roliga att bläddra i.

2011 klippte jag gräs, friserade ligusterhäck och ställde in trädgårdsmöbler. Det var vackert höstväder, och jag fröjdades över mina blommande Astrid Lindgren-rosor blommade fint vid verandatrappan. Idag lever bara den ena busken, och den är dessutom flyttad till en annan plats.

2010 bloggade jag inte alls den 26 september. Det var första hösten vi bodde på Solhäll permanent och kanske hade jag fullt upp med något annat, trots att jag faktiskt var ledig hela den terminen.  

2009 visade jag en bild på kaprifolerna på baksidan, som jag hade planterat där två månader tidigare. Lavendeln nedanför var fortfarande pytteliten, och vi hade den gamla kökstrappan kvar då. På träpanelen på smatten var nederkanten fortfarande ojämn. 

Kul med blogg ändå, så att man kan ta sig en liten trip down memory lane så här. Inte för att just det här datumet har levererat så stor variation de senaste åren, men ändå. Med hus och trädgård har det ju iallafall hänt en del, och med bloggerskan med för den delen. Iallafall när det gäller midjemåttet och antalet gråa hårstrån, hihi!

Nollgradigt och planer på is

När man vaknar av att elementen knakar av värme, då vet man att det är kallt ute. Termometern  stod mycket riktigt på 0 noll grader när vi klev ur sängen vid 6-snåret. Mina tankar gick direkt till daliorna i köksträdgården. Jag tänkte att nu är det kört för dem, men de ser faktiskt ut att ha klarat sig riktigt bra. Kanske gick det aldrig ner under nollan, ändå? Snart är det nog iallafall dags att gräva upp knölarna.

När semestern tog slut hade jag någon slags vision om hur mycket jag skulle hinna greja i trädgården på helgerna under augusti och september. Nya häckar och buskar stod på önskelistan, men det blev inte så mycket av de där planerna. 

En förklaring ligger i sommarens torka. På plantskolorna jag har besökt i höst har växterna sett så eländigt tråkiga ut att jag inte har varit sugen på att köpa något. Tanken på att plantera sådant som är visset och risigt har helt enkelt inte varit så lockande. Halva nöjet med nyplantering är ju att det blir fint på en gång, så nu får trädgårdsplanerna ligga på is till våren. Både bildligt och bokstavligt talat...

Hej vantar!

När vi vaknade imorse var det bara 3 grader varmt ute, och på min lilla morgonbusstur till grannkommunen i norr insåg jag att den första frosten hade fallit på sina ställen under natten. Vilken tur att jag hittade mina vantar innan jag gick hemifrån! De låg minsann precis där de borde ligga (hur ofta händer det?), och dessutom hade jag lyckats med konststycket att inte slarva bort den ena (hur ofta händer det?). 

Lite körsång har jag också hunnit med, så här på veckans första dag. Nu sitter jag som bäst och gnolar på min altstämma, som har etsat sig fast på hjärnan. Till makens stora förtret består den bara av en enda ton hela låten igenom. Då är det lätt att vara musikalisk, hihi!

Höstdagjämning

Tänk att det redan är höstdagjämning. Från och med tidigt imorse är det officiellt att hösten faktiskt är här, och från och med nu träder vi in i den mörkare delen på året. Nog låter det lite dystert när man hör det sådär, men jag får erkänna att jag faktiskt gillar att vi har fyra så pass olika årstider i vårt nordliga land. Det är ändå något visst med att få gå och längta lite. 

Jag har höstpyntat lite på verandatrappan, som nu är igenbommad och inte kommer att användas som ingång mer i år. De stora pumporna är "fådda" och den lilla har jag odlat själv. Mina söta flugsvampar hänger med än, men är onekligen lite solblekta och borde nog få sig en omgång ny färg framöver. 

För övrigt har jag rensat ut sommarkläderna ur garderoben, men höstkläderna har inte riktigt hittat ner från vinden än. Det får väl bli ett uppdrag för veckan som kommer.

Utsikt och kålpudding

Jag har tillbringat dagen hos mina föräldrar i Karlskrona, där man både får njuta av den hänförande utsikten från balkongen och av mammas goda kålpudding. Fotot ser nästan ut som en målning!

Nu är jag hemma i min lilla stuga igen. Inland och skogsbygd har också sin tjusning.

Lugnet före stormen?

För ett par timmar sedan blåste det rejält, men nu känns det nästan oroväckande lugnt ute. Är det det omtalade lugnet före stormen, tro? Eller är det så att vi blir förskonade från Knud här långt bort i nordöstra Skåne? För säkerhets skull har maken iallafall lyft ner parasollet och lagt det på marken.

Själv sitter jag som bäst och funderar på om det kanske vore smart att gå en runda runt huset och plocka undan lite lösa grejer. Om ifall att. Det är ju bara mest det att jag har lösa grejer överallt...

Nutcrackers

Härförleden läste jag i ett inlägg på Facebook att det bara var hundra dagar till jul. Tänka sig. För att vara på den säkra sidan kastade jag mig raskt in i förberedelserna. Tradera är ett ställe där man brukar hitta både det ena och det andra, och innan jag visste ordet av hade jag lagt bud på tre stycken nötknäppargubbar. Uppenbarligen var det inte en enda människa mer än jag som insåg deras förträfflighet, för plötsligt hade jag vunnit tre auktioner utan ett enda motbud, haha!

Vad är det då för juligt med dessa, kanske ni undrar? I USA är de vanliga som juldekoration, och där kallas de faktiskt Christmas nutcrackers. Det är dessutom lite av en amerikansk tradition att folk går och tittar på Tjajkovskij-baletten "The Nutcracker" på julen. Jag gjorde det själv när jag var au pair i Seattle julen 1990, och min amerikanska värdfamilj hade flera olika nutcrackers på hyllan ovanför den öppna spisen. Själv har jag två nutcrackers sedan tidigare, som jag har fått av min amerikasvägerska, fast de är båda lite mindre i storleken. Den minsta har jag dessutom målat alldeles själv.

De nya gubbarna visade sig vara riktigt långa och ståtliga; hela 33 centimeter. (Det stod förvisso i auktionsbeskrivningen, men jag är helt rudis på att visualiera mått i verkligheten.) Den mittersta gubben saknar sitt skägg, men det kan man nog fixa till om man vill. Han kompenserar å andra sidan sin hårlösa haka med en rejäl pälsmössa på huvudet, haha!

Jaha, så nu har jag ett helt litet gäng av nutcrackers. Fullt redo för jul 2018, med andra ord! What else do you need?

Daggsalvia och murken skottkärra

På tal om tacksamma sommarblommor. Här kommer ytterligare en favorit: Daggsalvian. Plantorna har överlevt både torka och skyfall sedan jag införskaffade dem vid midsommar, och nu så här i september blommar de nästan finare än någonsin. I love it!

Åh, den där gamla skottkärran lever verkligen på lånad tid. Den står ute året runt, och den blir bara mer och mer murken. När jag flyttade den i samband med gräsklippning härförleden knäcktes det ena handtaget, och den där brädan längst fram har hängt på trekvart längre än så. Fast kärran får hänga med som den är ett tag till. 

Sensommarfärger

Och så blev det plötsligt högsommar igen, men med den betydande skillnaden att 25 grader i september känns betydligt mycket drägligare än 25 grader i juli. Samtliga krukor i trädgården hann iallafall bli snustorra över dagen, så efter kvällsmaten var det vattningsrunda som gällde. Nu när man inte behöver göra det varje kväll, så är det onekligen extra njutbart.

Sensommarfärgerna i trädgården är verkligen som målade från en helt annan palett. Tonerna är så mycket djupare och mognare, på något sätt. Jag älskar nog hortensian som mest när den börjar gå över i rosa. Hade vi haft en "normal" sommar så hade jag haft fler hortensior i trädgården nu. 

Chokladblomman har varit en trogen vän hela sommaren igenom. Tacksammare krukblomma får man nästan leta efter. Det kommer nya knoppar hela tiden!

Syrenerna runt gårdspumpen har hämtat sig fint efter torkan. Att den nyplanterade busken har överlevt trots de tuffa omständigheterna, är nästan ett smärre mirakel. Om ett par år har den säkert växt ikapp sina kompisar och täcker "hålet" ner mot stugan. Ser ni gyllenlacken i terracottakrukan, förresten? Den har blommat i omgångar ända sedan i slutet av april! En lika tacksam krukblomma som chokladblomman.

Törs man hoppas på en sådan här kväll imorgon också? Då kan det nog vara läge att dra ut gräsklipparen igen, för nu växer det så det knakar. Men först är det dags att ta kväller. Inte så dumt, det heller!

Inte så ståndaktig

Att jag "bara" köpte murgröna och täckbark på plantskolan igår var inte riktigt hela sanningen. På väg till kassan var jag nämligen tvungen att passera hyllorna med tulpanlökar, och det där är ju ungefär lika svårt som att gå in på Hemmakväll och inte köpa godis... 

Till våren blommar det iallafall förhoppningsvis både White Dream och Apricot Foxx i den nyplanterade midsommarrabatten på södersidan. Och då kommer jag alldeles säkert vara glad över att jag inte var så ståndaktig i affären, hihi!

Parasollfot, murgröna och täckbark

Jag tänkte mig en sväng till plantskolan idag, men på vägen dit passade jag även på att stanna på en av säsongens sista utomhusloppisar. Det var en sådan där loppis med visning innan, vilket jag tycker är föredömligt, för då hinner man titta på allt i lugn och ro. Dagens fynd blev en supertung parasollfot i gjutjärn, som jag sedan baxade till bilen helt på egen hand. Jag fick dock hjälp att lyfta lite på kravallstaketet, så att jag kunde knuffa ut den precis där min bil stod. Bra idé, där. 

Sen avverkade jag både Blomsterlandet och Solhaga i Kristianstad. Jag smygklämde lite på en vackert rosa vipphortensia, men höll mig till planen och köpte bara murgröna och täckbark. På eftermiddagen färdigställde jag sedan projektet med att rensa upp kirskål och smultronrevor mellan stammarna i den tidigare orensade halvan av syrenbersån. Jag planterade sedan in murgröna och lade markduk och täckbark ovanpå. 

Den vänstra halvan i bild fixade jag till redan förra året (eller var det förra året igen?), och den har faktiskt hållit sig riktigt bra. Jag täckte även hela slänten med markduk för att hålla nere ogräset, som annars växer upp med tröstlös fart. Framöver tänker jag göra en stensluttning med lite större stenar, eller kanske till och med något som liknar en stenmur, och på marken nedanför ska det bli grus. Det har vi dock inte beställt än.

Så härligt med lite utefix! En dusch först, så kommer jag känna mig redo för en ny arbetsvecka sen. 

Loppisfynd och lördagsregn

Idag vaknade vi till en regnig och helt oplanerad lördag. Precis en sådan dag vi båda behövde, så skönt! I hopp om att hitta ett riktigt fint gammalt skåp att ställa nere i stugan drog vi till Möbelmagasinet i Hanaskog. Något skåp hittade vi inte, men där finns alltid mycket kul att titta på. Udda pastellfärgat 50-talsporslin är sådant jag alltid brukar snappa åt mig när jag hittar det billigt, och den här gången utökade jag min samling med ännu en ljusgul skål för fem kronor. Många skålar små bildar snart en hel servis.

Bland verktyg och lite annan bråte utomhus hittade vi en hemmagjord väggkandelaber av ihopsvetsade armeringsjärn. Det hade nog varit ännu roligare om det hade funnits ett "skaft" på den, för då hade man kunnat sticka ner den i marken någonstans i trädgården. Den fungerar iallafall utmärkt som "stumpstake". 

Precis när vi skulle gå hittade jag en inramad plansch från Bryggeri Falken (numera känt som Falcon), som jag tyckte var lite charmig. Ramen var egentligen mörkblå, men det åtgärdade jag snabbt med lite grön färg när jag kom hem. Det är ju sånt man alltid har hemma, hihi!

Annars har vi mest ruvat inomhus idag. Solen skiner emellanåt, men mellan varven kommer det rejäla regnskurar. Fast jag klagar inte. Det är riktigt mysigt att sitta på glasverandan och läsa tidningar när det smattrar på plåttaket ovanför. Vi har onekligen en riktig höstveranda!

Bukett nummer fem

Min bukettprenumeration går nu in på sista veckan. Finalnumret innehåller protea, julros, någon slags aster och lite grönt och silvrigt av olika slag. Jag tycker fortfarande att det är en genial idé och verkligen världens bästa present att få!

Bloggerskan är lite trött efter arbetsveckan och allmänt suddig i konturerna, men är så här glad över blommorna och över det faktum att det snart är dags för fredagsmys.

Imorse hade maken och jag någon tanke om att vi skulle vara lite lagom wild and crazy och övernatta nere i stugan, men just ikväll har vi kommit fram till att vi har det ganska bekvämt och bra i TV-soffan också...

Att lida brist på höstanemon

När jag åker buss till och från jobbet sitter jag högt och bra och kan spana in i folks trädgårdar. (Bara så att ni vet, hihi!) Överallt tycks det blomma rejäla bestånd av höstanemon just nu. Överallt utom hemma hos mig... Jag vet inte hur många gånger jag har försökt mig på att föra in höstanemon på olika ställen i min egen trädgård, men hur jag än gör så vill den inte komma tillbaka året efteråt. Jag är fullt medveten om det där med vintertäckning och att den vill ha näringsrik och väldränerad (men ändå inte torr) jord, men det lyckas liksom ändå inte. Suck...

Bilden föreställer förra höstens exemplar, som dock (liksom sina föregångare) valde att inte komma igen det här året. Vad gör jag för fel? Eller ska man bara gilla läget och inse slaget förlorat? Men det är ju så himla vackert med höstanemon! Kanske gör jag ett nytt försök i höst. Om inte annat får jag väl betrakta den som en ettårig sommarblomma...

Onsdagssvep

Trädgården hämtar sig onekligen efter sommarens långa period av torka. Inte minst gräsmattan, som redan har en betydligt frodigare kalufs än på bilden, som togs efter klippningen i lördags. Det får nog bli klippning igen till helgen, om vädret tillåter. 

Oj, vad jag slarvar med växthuset nu. Från att ha vattnat slaviskt varendaste kväll från början av maj till slutet av augusti låter jag tomaterna leva sitt eget liv. En skvätt eller två i veckan blir det bara numera, men tomater blir det ändå.

En "fådd" chiliplanta bär frukt, men de är fortfarande pyttesmå. Dessutom vet jag inte om de ska vara gula eller om man ska vänta tills de blir röda. Jag väntar nog ett tag till och ser. 

På kökstrappan samlar jag oskadad fallfrukt vartefter jag plockar upp dem från gräsmattan. Jag kan inte minnas att vårt gamla äppelträd har producerat så röda äpplen som i år. Och så många! Maken har planer på att göra äppelmos i helgen.

Annars är jag så himla kvällstrött nuförtiden. Det är väl bara att acceptera att det är den tiden på året. Och det är ju faktiskt en riktig fröjd att få krypa ner under täcket med en tidning eller en god bok och bara ligga där och gotta sig en timme eller två. Ikväll får det nog bli en sådan kväll.