Under parasollet

Det har varit ännu en härlig dag med sommartemperaturer i "Glesbygd". Tack vare det vackra vädret vågade vi bjuda hit mina föräldrar på morsdagslunch. Att vi dessutom har ett tre meter långt bord på uteplatsen underlättade den nödvändiga sociala distansen. Det blev ett par härliga timmar tillsammans under parasollet, och vi hann även klämma in en liten efter-maten-promenad nere vid Helge å. Vilken tur ändå att det är den här tiden på året, så att man kan träffas utomhus. 

Ikväll har maken och jag badat bastu med tillhörande dopp i kallbadtunnan. Så skönt att bara sitta på bänken utanför stugan och relaxa med näsan i kvällssolen. Nu har jag verkligen laddat batterierna och känner mig redo inför en ny arbetsvecka. Farväl maj. Välkommen juni!

Sten, grus och Pimm's

Idag fortsatte vi med lägga-grus-på-norrsidan-av-bastustugan-projektet. (Ett av årets nyord i SAOL?) Vi hade ingen färdig plan när vi började det här projektet, utan freestylar som vanligt lite efter hand och löser problemen vartefter de uppstår. Innan vi kunde lägga gruset färdigt, behövde vi göra ytterligare ett litet "trappsteg" ut från den andra husknuten. Vi hade ingen mer begagnad kantsten i betong kvar hemma, så fick vi hitta på en annan lösning. Det blev kantstenar i ljusgrå granit, som vi hittade för 79 kronor styck på Jem&Fix förra helgen. Det blev ju nästan onödigt prydligt, hihi!

Vi kör verkligen efter devisen "Man tager vad man haver", eller rättare sagt tager vi vad vi kommer över. Hittills har vi gjort "trappor" i tre olika material här nere vid stugan: Impregnerat trä, betong och nu granit. Ingen enhetlig design precis, men så funkar det hemma hos oss och tänk att det går alldeles utmärkt. 

Sen lade jag färdigt den korta sidan av den sluttande "muren". Jag samlade ihop lite stenar från andra ställen här i trädgården, och det räckte iallafall till den här korta biten. Eftersom stenarna var så små, blev det mer som ett stenröse än som en mur, fast det blev rätt fint ändå. Murgrönan uppe på "hyllan" kom iallafall plötsligt mer till sin rätt. Den får gärna växa ner ännu mer över kanten. 

Eftersom jag snodde en av stenarna som låg mellan de nyplanterade bambubuskarna, satte jag dit ett fågelbad i form av ett rabarberblad i betong istället. Ser ni förresten så fint hagtornen blommar i bakgrunden? Den är hög som ett träd och kronan har växt ihop med mirabellen. Varje år tänker vi att vi borde såga ner den, men varje år när den blommar ångrar vi oss. Fint ju!

Jag kom på att jag skulle ha varit Malmö Garden Show idag, om livet hade varit som vanligt. Det fick bli Solhäll Garden Show istället, och det var ju faktiskt inte så dumt det heller. Inspirerad av Chelsea Garden Show rundade jag av min dag med ett glas Pimm's med fruktsoda på den röda bänken. Jag hade bara gurka hemma, så jordgubbarna och apelsinbitarna fick jag hoppa över. Det smakade mumma ändå, kan jag säga. En fin belöning efter ett gott dagsverke. 

Ikväll känner jag mig nästan lite väderbiten efter en hel dag ute i sol och vind. What a lovely day! Och det bästa av allt är att det kommer en lika fin sommardag imorgon, hurra!

Meteorologisk sommar på gång

I min del av Skåne är det tydligen inte meteorologisk sommar. Det fick jag veta när jag lyssnade på bilradion imorse. För att det ska räknas som sommar, måste det nämligen vara en medeldygnstemperatur på tio grader fem dagar i rad, och det har vi visst inte haft än. 

Men nu i helgen blir det alldeles säkert ändring på det, för det är utlovat riktigt pangväder. Så rackarns gott det ska bli!

Pionernas tid, hurra!

Nu blommar de första pionerna i vår trädgård, hurra! De som står på hörnan av huset är alltid först ut, för där är det varmt och gott tidigt på våren. Det är dessutom en av mina allra äldsta plantor. Jag fick den av kollegorna i mitt förra arbetslag, när vi flyttade från "Storstad" permanent för 10 år sedan. Fint att ha ett blomsterminne från underbara människor, som jag jobbade med i 14 år. 

På lunchen igår unnade jag mig att klippa av en av blommorna att ta in och sätta i vas. Den fick sällskap av en kvist från snöbollsbusken, en kvist rönnspirea och ett helt gäng vit och blå förgätmigej, som växer som ogräs på flera ställen i trädgården och som blommar som allra bäst just nu. 

På den här pionen är blommorna mörkt ceriserosa och doftar lite lagom mycket. Namnet har jag  tyvärr slarvat bort. Någon klok läsare som törs sig på en gissning?

Jag har pioner på flera ställen i trädgården, men de andra är inte mer än i knoppstadiet. Fint ändå att alla inte blommar samtidigt, så att man kan njuta i omgångar. Karl-Fredrik på Eklaholm kallade pionen för en av trädgårdens drottningar, när hans första program sändes i början på veckan, och nog får man säga att han hade rätt. 

Mystery solved

För ett par år sedan köpte jag ett solur på en gårdsloppis, som jag sedan skruvade fast på en hög stubbe nere i moraset. Det stod där ute i ingenstans, i brist på bättre placering. Så småningom växte det upp humle och täckte hela alltet. Sen kom vi ju på att vi skulle bygga en bastustuga där nere i moraset, och då var grävarna tvungna att ta bort den där stubben. Vi var inte hemma den dagen då de grävde och missade att informera dem om att det fanns ett solur där under virrvarret av humlesnår. När vi kom hem var soluret borta, och trots att både vi och grävaren letade, så hittade vi det inte. 

Så häromdagen när vi började gräva nere i moraset, så stack det plötsligt upp ett konstigt "metallband" ur jorden. Jag grävde lite till och fick upp ännu mer metallskrot, som låg ganska långt ner i marken. Det tog ett tag innan vi fattade vad det var. Resterna av det försvunna soluret! Rejält tillplattat av en grävskopa, haha!

Så himla dekorativt är det ju inte precis längre, men maken och jag fick oss onekligen ett gott skratt. Och jag har faktiskt hittat ett nytt solur på loppis, som ligger i ladan och väntar på att få komma ut. Fast nu är ju den där stubben borta, så jag har ingenstans att skruva fast det...

Jobba hemifrån

Att jobba hemifrån de senaste två månaderna har gått förvånansvärt bra. Man är onekligen ruskigt effektiv när man får jobba helt ostört. Ofta tappar jag tiden helt och missar att ta mina kafferaster. Två dagar i veckan brukar jag vara på min arbetsplats, men i övrigt är det hemma vid köksbordet som gäller. Fast idag, när det plötsligt kändes som sommar på riktigt, flyttade jag ut till bastustugan. Där kunde jag sitta med öppen dörr och härlig utsikt ut i det gröna. Vilken underbar arbetsplats!

Övergången till distans har funkat alldeles utmärkt för mina vuxna SVA-elever, som jobbar mot en lärplattform även i vanliga fall. Allt material och alla uppgifter fanns redan upplagda där, så det har bara varit att tuta och köra. Idag hade jag videokonferens med några av dem. De där digitala mötena hör onekligen till veckans höjdpunkter. Jag är digital i det mesta, men jag älskar fortfarande min analoga kalender, där jag kan göra planeringslistor och skriva upp kom-ihåg-saker. I år har jag en solgul variant från Moleskine, som är helt underbar. För första gången någonsin är jag inte sugen på att byta kalender till hösten. 

Idag kom jag iallafall ihåg att dricka kaffe. Det gjorde jag sittandes på bänken utanför stugan, där det var riktigt varmt och gott i solen. Där är det så mysigt att sitta och spana, både på trädgården och upp mot gatan, där människor går förbi på trottoaren ibland. Då känner man sig inte så isolerad. Fast det där med att sitta i isolering hemma är inte direkt något jag lider av. Jag älskar ju att vara hemma.

Till lunch baxade jag äntligen ut parasollet från källaren och satte mig vid bordet på uteplatsen. Dagens rätt bestod av fil och flingor. Så blir det ibland, när man inte orkar hitta på något annat. Buxbomkloten är utställda på prov, för att se om det skulle kunna bli bra att göra en slags "entré" in till uteplatsen. Planen är i så fall att gräva ut från päronträdet och från rabatten på andra sidan. Fast jag har inte bestämt mig för om det blir så. Egentligen hade jag velat ha gamla fina grindstolpar i granit, men sådana trollar man ju inte fram i en handvändning. Dem vi har ute längs vägen vill jag ju inte ta, för de är fina där de är. 

Dagens gåta är för övrigt hur knoppen på parasollet har lyckats ändra färg över vintern. När jag skruvade på den idag var den plötsligt avocadogrön, och det var den då rakt inte förra sommaren. Men inte mig emot. Det ser ju riktigt piffigt ut.

Blir det fint väder imorgon också, så arbetar jag nog från stugan igen. Det kan ju bli en helt ny rutin. Nästan som att gå till jobbet, med den fördelen att man inte behöver åka kommunalt, hihi!: 

Jag vill gräva!

Nu härjar jag ju som bäst nere i moraset, men jag har så många andra ställen i trädgården där jag också vill gå loss med spaden. Som här till vänster i bild, i hörnet nedanför uteplatsen. Här vill jag runda av gräset, så att det liksom blir en rund gång av gräs runt stensättningen. Lite som jag redan har gjort på den andra sidan. 

Det där med att gräva, alltså. Jag är nog lite koko, men det är liksom min grej. Jag har nog varit en mullvad i ett tidigare liv. Tur att det finns gott om ogrävda områden kvar här på Solhäll, hihi! 

Bambu och murgröna

Söndagar är som gjorda för att ligga kvar länge i sängen och dra sig. Just det där är en av mina superförmågor, faktiskt. Även om jag vaknar hyfsat tidigt brukar jag ligga kvar och gotta mig hur länge som helst. Men imorse kom jag på att jag har ett roligt trädgårdsprojekt på gång, och att Oppmanna plantskola faktiskt har söndagsöppet. Det avgjorde saken; vid 10 satt jag i bilen.

För omväxlings skull hade jag faktiskt en plan den här gången. Jag ville köpa murgröna och så ytterligare ett par bambuplantor. Egentligen hade jag tänkt att hålla mig till sorten 'Bimbo', samma som den jag redan hade hemma, men 'Rufa'-plantorna var finare, så jag tog två av den sorten istället. 'Rufa' har också ett kompakt och tätt växtsätt, och även om den kan bli högre än 'Bimbo' om den får hållas, så går den att beskära. 

Bambu känns som en passande växt vid trädgårdens "badavdelning". De behåller bladen över vintern, och det låter så härligt när de rasslar i vinden. Pollaren ger också lite bryggkänsla. Jag skulle vilja ha två till att slå ner med ett par meters avstånd längs kanten. Man kan ju köpa 90x90-stolpar och såga av, men den befintliga är av riktigt gammalt trä och har så himla fin patina. Jag hittade den i vedförrådet i källaren.

Maken fick släpa hit ett par nya stenbumlingar idag, och jag snodde ett gäng mindre stenar från ett annat ställe i trädgården och lät dem bilda en liggande "mur" upp mot syrénhyllan. Den är totalt funktionslös, men det är ju som sagt alltid fint med sten. 

Jag planterade in murgröna lite här och där. Kanske inte den vanligaste samplanteringen med bambu, men jag vill ha något som täcker den öppna jorden framöver. Vi har dessutom murgröna på flera  andra ställen i den här delen av trädgården, och upprepning är ju alltid ett vinnande koncept. 

Jag klarade nästan att hålla mig till planen, men sen slank det visst med lite benved i kundvagnen också. Var jag ska ha den vet jag inte än, men den är också vintergrön och skulle kunna funka fint som kantväxt. Jag skulle ha köpt fler, men det fanns bara tre. Som ni ser är det massor av slänt kvar att göra något med, men jag gör som vanligt och gör färdigt på några kvadratmeter i taget. Det blir liksom roligare då. 

Det har ösregnat i omgångar idag, så det var regnställ och gummistövlar som gällde när jag var ute och planterade. (Det där med att vänta med saker som bekant inte riktigt min grej...) Jag såg ut som en lergubbe när jag var klar, haha! Efteråt var det extra skönt att få värma upp sig i bastun. Två dopp i kallbadtunnan blev det också. Det var kallt, men så här års fixar jag det utan problem. 

Vilken härlig långhelg det har varit, trots varierande väder. Veckan som kommer ska visst bjuda på riktigt fint försommarväder, så förhoppningsvis kan det bli några riktigt sköna trädgårdskvällar när arbetsdagen är slut. Då fortsätter jag att gräva.

Mortel från 1800-talet

Vi hade ärende in till stan (Kristianstad) på förmiddagen, och när vi körde hem framåt lunch såg vi att det var öppet i den lilla antikboden på Färlövs Prästgård. Där är det alltid så mysigt att titta in, och IngMarie som driver butiken har verkligen ett riktigt fint urval av gamla saker. Det var ju också där jag hittade livets ljusstake i december. 

Idag förälskade jag mig i en otroligt vacker mortel från 1800-talet. Den är gjord i någon slags sandfärgad sten med inslag av mörkt gröna fläckar, och den väger två ton. Kan det vara någon sorts marmor, tro? Mina kunskaper om bergarter är ungefär lika med noll. 

Morteln ser verkligen gammal ut. Som ett museiföremål. Jag älskar att den har "öron" att hålla i.

Mortelstöten har nötts ner av tidens tand. Man ser att den är välanvänd. Det är nästan hisnande att försöka föreställa sig vad den har varit med om genom åren. Hur många husmödrar som har stått i sina kök och malt olika sorters kryddor i den. Hur många historier den bär på. Och nu står den i mitt kök på Solhäll. 

Jag köpte morteln med tanke på vår framtida köksrenovering. Jag fantiserar om pärlspont, handsnickrade skåp, knopplister, skomakarlampor och allmogedetaljer. Morteln passar in perfekt i min drömbild. 

Jag börjar vidga mina loppisvyer och inse vilka pärlor det finns på antikmarknaden. Kanske är det en naturlig utveckling av mitt loppisintresse. Kanske är det ett ålderstecken. Kanske har jag bara gått och blivit brackig, hihi! Till tacofärsen ikväll blir det iallafall färskmortlad svartpeppar. Mums!

Sten, grävning och grus

Det har varit ännu en härlig trädgårdsdag här i "Glesbygd". Jag började med fylla hela den nytömda trädgårdstunnan med ett par av rishögarna i moraset, men allt rymdes inte. Resten hamnade i säckar så länge. Sen fortsatte vi greja nere vid stugan. Maken släpade fram ytterligare några stenbumlingar från den gamla kökstrappan. Nu bildar de nästan en liten mur mot sluttningen. Jag älskar sten i trädgården och vill ha MER!

Jag rensade upp sluttningen bakom stenarna från ogräs och planterade sedan en bambu av sorten 'Bimbo', som jag har haft i kruka sedan förra sommaren. Öppen jordyta är ju tråkigt, så jag ska antingen plantera något marktäckande eller lägga täckbark runtomkring. Eller mer sten! Som ni ser finns det mer kirskål att gräva bort, och markduken i bakgrunden ska naturligtvis inte ligga där. 

Sen grävde vi ur marken vid stugknuten lite grann. Det gick ganska snabbt, för det ligger redan ett rejält lager makadam cirka 1,5 meter ut från husväggen. Vi lade markduk först och sen naturgrus på det. Det är alltid lika belönande när gruset kommer på. Snacka om quick fix! Det är svårt att misslyckas med, och det blir liksom snyggt på en gång. Fast kanten är inte helt klar, som ni ser. Vi får väl se om vi lägger mer sten där, eller om vi hittar på något helt annat. 

Den röda bänken (som jag har sagt att jag tänker måla grön i flera år nu) har fått flytta tillbaka hit, men småningom kanske det blir ett annat möblemang. Ett litet bord vore trevligt, så att man kan sitta här och fika. Det blir en plats i skuggan större delen av dagen, eftersom stugan skuggar marken här på norrsidan, men det är ju bara skönt att ha någonstans att sitta om man vill slippa solen en stund under varma sommardagar. 

När man sitter på bänken har man utsikt bort mot växthuset. Den nyslagna marken ser bedrövligt tråkig ut just nu, men här kommer det en grusgång sen. Jag blir som ett barn på julafton, när jag tänker på allt roligt jag ska göra på sidorna av den. I år kommer jag i första hand att ta mig an slänten på den vänstra sidan. Där tänker jag nog mest plantera in buskar, för jag behöver verkligen inte en rabatt till att luka på. Stenbumlingen längst ner till vänster i bild har maken också rullat fram. Den ska få ligga där den ligger. Sa jag att jag älskar sten?

Bilden här nedanför visar den obeskurna verkligheten. Som ni ser har vi lite grusläggning kvar, men vi måste fixa till ytterligare ett trappsteg av något slag på motsatta hörnan först. Vår tomt sluttar, som sagt. Som ni ser har jag redan hunnit göra nya skräphögar, hihi!

Kanske fixar vi färdigt detta imorgon. Fast det ska visst bli tristare väder, så kanske gör vi något annat. Som att åka till plantskolan och köpa lite trevliga buskar, hehe!

Med röjsåg i moraset

Idag fick röjsågen komma fram ur ladan. Vi klippte ner allt fjolårsgräs och alla torra gullrispinnar på ängen nere i moraset, för att kunna börja ställa iordning en liten gruslagd uteplats på norrgaveln av bastustugan. Vi tänker oss också en grusgång, som knyter ihop området kring stugan med det grusade området bakom växthuset. 

Ängsmiljön är onekligen väldigt vacker på sitt sätt, men när man ser hur ytan faktiskt ser ut blir man ju himla sugen på att plantera annat fint på den här delen av tomten. Vackra träd och buskar. Det är trots allt ett ganska stort område vi har här. Nu ligger det flera stora rishögar där nere och väntar på förflyttning till soptippen. 

Marken är ganska ojämn här nere, sedan grävskopan schaktade upp jord när de grävde för plattan som huset står på. Mellan framsidan och gavelsidan är det en ordentlig nivåskillnad. Idag grävde maken ner kantstenar och gjorde ett litet trappsteg vid husknuten. Sedan spraymålade vi på marken så att vi kan se vilka delar vi ska gräva ut för grusläggning. 

Jag ville "mjuka upp" med natursten, så maken fick släpa hit två stora stenbumlingar, som tidigare var fyllnadsmaterial i vår gamla kökstrappa. När den revs rullade vi bara ner bumlingarna här i moraset, i väntan på passande användningsområde. Nu kom de ju väl till pass. "Pollaren" i trä är en gammal bjälke, som vi hade som grusstopp innan trappsteget kom till. Min plåtkråka flög visst dit och satte sig, hihi!

Det är mycket jobb kvar att göra innan detta börjar likna något, men nu har startskottet iallafall gått för "Projekt 2020". Grusgång och uteplats ska det iallafall bli innan säsongen är slut, och förhoppningsvis lite nya buskar och träd också. 

Långhelgen tar vid

Fördelen med att jobba hemma är att man kan spendera sin lunchrast i trädgården. Idag var vädret underbart just den halvtimmen. Jag passade på att bära ut alla mina tomatplantor till växthuset igen, för nu får nattfrosten baske mig vara över. 

Och när arbetsdagen var över tog långhelgen vid. Så härligt med fyra dagars ledighet! Förhoppningsvis blir vädret OK, för vi har lite trädgårdsarbete på agendan. Vi tänkte börja röja upp lite i moraset på norrsidan och baksidan av bastustugan, kanske redan imorgon. Härligt med ett nytt projekt!

10 x 19 maj

Jag har verkligen inget kul att bjuda er på idag, så jag gör som jag brukar när fantasin tryter: Jag bjuder på en liten kavalkad down memory lane. Låt oss se vad den 19 maj har bjudit på genom åren här på bloggen.

Idag för ett år sedan (2019) gick jag i kortärmat och pysslade i trädgården. Jag hade precis avverkat årets första besök på Solhaga Gardencenter och grejade med krukplanteringar resten av dagen. Då hade jag visst kuskbänken, som står i växthuset nu, på uteplatsen. Det hade jag redan glömt.

Idag för två år sedan (2018) var det pingstafton. Jag hade just avverkat ett besök Oppmanna Plantskola och fikade med maken på bänken utanför vår bastustuga, som då fortfarande mest var en byggarbetsplats. Där satt vi och drömde om hur det skulle bli när allt var klart. Med facit i hand kan jag säga att det blev bättre än vad vi kunde drömma om.

Idag för tre år sedan (2017) var det 32 grader varmt ute (!) och jag svalkade mig med en slush och en iskall julmust (!). Sen verkar det inte som att jag orkade göra så mycket mer den dagen.

Idag för fyra år sedan (2016) övernattade jag i Tranås på en tjänsteresa tillsammans med mina kollegor, och där råkade jag visst köpa ett gammalt trätråg på en antikaffär som hade utförsäljning. Tur att vi åkte i en stor buss! Men jag minns att mina kollegor garvade när jag kom släpande med den där. Jag lyckas då alltid... 

Idag för fem år sedan (2015) beundrade jag mina nästan överblommade 'Angelique'-tulpaner, som nästan såg ut som stora rosa pioner. Päronträdet blommade visst också. Det gör det idag också, men de där tulpanerna har jag inte sett röken av på flera år.

Idag för sex år sedan (2014) gick jag och väntade på att snöbollsbuskens blommor skulle slå ut. Så långt har de minsann inte kommit i år...

Idag för sju år sedan (2013) grävde jag bort gräset runt gårdspumpen och gjorde ett litet stenparti och en liten grusad sittplats. Ser ni förresten hur tomt det är där nere i moraset? Där stubben står på bilderna ligger bastustugan idag. 

För åtta år sedan (2012) avverkade vi årets storloppispremiär, och jag kom hem med en ullsax, en hushållssax och ett brevställ. Precis vad vi behövde.

Idag för nio år sedan (2011) orkade jag visst inte blogga, men dagen innan hade vi haft murare på besök som hade murat upp stommen till vår murspis. Och jag gick omkring och var så himla nöjd.

Idag för tio år sedan (2010) bodde vi fortfarande i lägenhet i "Storstad". Jag bloggade inte varje dag då, men den veckan hade vi duvor som lade ägg på vår balkong. Jag hann fota det stolta föräldraparet dagen innan måsarna kom och gjorde slut på den framtida familjelyckan. Naturen kan vara brutal, men jag minns att vi var rätt glada över att kunna använda balkongen igen. 

För elva år sedan (2009) var den här bloggen mindre än en månad gammal, och jag var nyligen hemkommen från två dagars internat med jobbet. Där hade jag tagit den här bilden på mig själv. Så ung och oförstörd, hehe!

Kul med bloggen ändå, att man kan titta bakåt och se vad man har haft för sig genom åren. Man glömmer ju så lätt.