Mellan regnskurarna

Idag har det äntligen regnat. Så välgörande för både folk, fä och växtlighet. Jag har suttit nere i stugan och jobbat hela dagen. Finare väg till jobbet får man ju leta efter, nu när 'Climbing Bonica' blommar på träportalen. Ser ni att julbelysningen sitter kvar? Jag tänkte att det var onödigt att ta ner den, för innan man vet ordet av ska den ju ändå upp igen, hehe! Ack, du dystra tanke... Den släpper vi illa kvickt. 

Mellan skurarna ikväll har jag gått på snigeljakt. Trädgården är förvånansvärt befriad från mördarsniglar än så länge, men vinbergssnäckor finns det desto fler av. Dem lämnar jag dock i fred, för de är ju så himla gulliga där de kämpar sig fram med hus och allt. Dessutom upplever jag inte att de äter upp speciellt mycket i trädgården. Eller så är de bara himla bra på att se oskyldiga ut och ge mördarsniglarna skulden. 

Vid pumpen står min nymålade däckstol. Jag har bara hunnit grunda den ett varv med utspädd zinkvit linoljefärg och sen måla ett enda lager med utspädd 'Övedsgrön', så den gröna färgen är inte heltäckande än. Båda lagren har iallafall hunnit torka ordentlig, så lite regn ska den väl ändå tåla nu. Sen får det bli ett varv till med penseln på semestern. Det tar löjligt lång tid att måla alla spjälor, vinklar och vrår kan jag meddela, men fint med grönt blir det iallafall. 

Vid den avbrutna äppelträdsstammen nedanför kökstrappan blommar trädgårdens äldsta ros, som är en remonterande klätterros vid namn 'Awakening'. Det är en hybrid av den mer kända 'New Dawn' och det ser man ju nästan på den. Den doftar inte så mycket, men den är frisk och stark och lär visst vara ganska skuggtålig också. Hos oss står den dock i sol större delen av dagen. 

Regn idag, som sagt. Attans, så efterlängtat. För min del får det gärna regna ett par dagar till, och om prognosen stämmer blir både jag och trädgården bönhörda. Tänk om jag bara kunde komma ihåg att köpa ett nytt glas till regnmätaren...

"Det är ju samma kök!"

Vi älskade vårt charmiga gamla kök och väntade verkligen in i det längsta (13 år) med att fatta beslutet om renovering. Med tiden insåg vi dock att det fanns ganska mycket som vi inte var lika förälskade i, som till exempel bristen på arbetsyta, den vansinnigt låga diskbänken, de opraktiskt djupa underskåpen, den ständigt flagnande färgen på luckorna, det solkiga ytskiktet på väggarna, den glipande plastmattan på golvet, kaklet som var sprucket och fult och hade börjat trilla ner, revan i det pappspända taket och skjutdörrarna på snedskåpet som jammade fast i spåren i tid och otid. Och då har jag inte ens hunnit nämna matoset som satte igång brandlarmet varje gång vi stekte bacon och den odiskade disken som tenderade att stå kvar på diskbänken i flera dagar. (Det där sistnämnda var ju i och för sig inte kökets fel...) Köket var helt enkelt varken funktionellt eller fräscht, och därmed började det också tappa sin charm.

Poängen med att renovera ett kök brukar ju vara att man är sugen på att skapa något helt nytt, men vi tänkte precis tvärtom och utgick från det vi faktiskt ville behålla. Snedskåpet stod överst på den listan, och det var också en av anledningarna till att vi valde att anlita ett riktigt snickeri. När jag fotograferar samma vinkel idag är skillnaden faktiskt inte så stor. "Det är ju samma kök!" sa en av våra hantverkarpågar lite konfunderat, när han kom tillbaka för att sätta kaklet. Och tänk, det är ju precis den känslan vi vill ha. Samma charm, men med den stora skillnaden att allt numera är funktionellt och fräscht. 

Att man river ett rejält stort skafferi med kallventil kanske många också häpnar över, men det var precis vad vi behövde göra för att få till det där med funktionalitet och bättre arbetsytor. Det gamla skafferiet slukade verkligen hur mycket som helst, men det var också nackdelen, för mycket av det vi stoppade in där hittade aldrig ut igen. På bilden här nedanför ser ni den tjusiga revan i taket och spåren på väggen efter tidigare omdragning av el. Charmigt? Nä... Men det tog ändå 13 år att åtgärda det. Här har jag iallafall provmålat en av luckorna med ny grön färg. 

För att vi skulle kunna utnyttja väggen på kortsidan också, fick det bli underskåp och arbetsbänk i vinkel med ett mindre hörnskafferi upptill. Vi passade också på att sätta in en takfläkt och en normalstor spis med fyra plattor (mot tidigare tre), och djupa lådor istället för underskåp för att skapa mer praktisk förvaring för både porslin och kastruller. En av lådorna närmast spisen agerar dessutom extraskafferi för saker man behöver när man lagar mat, som till exempel soja, fonder, honung, större kryddburkar och flaskor med olja och vinäger. 

På grund av dörren till det gamla skafferiet gick det aldrig att ställa något vettigt på väggen på kortsidan. Vi försökte ändå skapa lite arbetsyta här genom att sätta ett bakbord på ett litet sidobord, men i praktiken samlade vi mest saker-som-egentligen-ska-vara-någon-annanstans där. Den lilla gröna hyllan (som vi hittade ute i ladan när vi köpte Solhäll) var förvisso himla charmig, men inte speciellt praktisk. Här samlades mest roliga loppispryttlar.

Den nya bänken i vinkel är betydlig mer funktionell som arbetsyta, och "köpmandisken" med 6 lådor undertill slukar mängder av porslin och köksredskap. Ett tag funderade vi på att sätta upp den gröna hyllan här igen, men den såg mest klumpig ut. Istället satte vi upp konsoler med ett grundare öppet hyllplan, där vi förvarar småskålar, kannor och kaffeburk. 

Så här blev det alltså, när vi äntligen renoverade vårt kök. Och vi är så nöjda med resultatet. Fortfarande lite spartanskt inrett, men charmigt, funktionellt och fräscht. Och med DISKMASKIN! Och om någon kliver över tröskeln här och tror att det är ett gammalt kök som vi har bevarat, så är ingen nöjdare än vi. Samma kök, men ändå inte. 

Rea på plantskolan

Jodå, jag var på plats vid Oppmanna plantskola i god tid före öppning imorse. Idag var det nämligen dags för deras årliga sommarrea, och den vill man ju bara inte missa, för det är sannerligen en rea som heter duga. Alla perenner kostar 15 kronor styck, oavsett tidigare pris, och på alla sommarblommor är det 50%. Klart man kommer hem med skåpbilen full då. Fast jag får ändå säga att jag lade band på mig i år. Köper man perenner måste man ju ha en plan för dem också, och det har jag inte riktigt i år. Jag tänker att om jag gräver nytt ska jag mest försöka plantera buskar och träd, som sköter sig själva lite mer än vad rabatter gör. Vi får väl se hur länge det där håller...

En del perenner blev det iallafall, fast jag höll mig ett fåtal sorter och köpte plantor många av samma sort. Det blev ett flak med murgröna (standardköp), ett par gräs, ett helt gäng nävor av sorten 'Cambridge' och en rosablommande marktäckare som heter hängslöja 'Baby's Breath'. Nävorna har jag faktiskt en plan för uppe vid uteplatsen, men i väntan på att jag ska ta tag i grävningen där har jag planterat dem i en stor plåtbalja. Jag tänker att det är trevligare att de får synas så länge, än att jag bara jordslår dem i en pallkrage i köksträdgården. De blommar ju redan så fint. 

Annars köpte jag mest sommarblommor, som till exempel petunior av sorten 'Surfinia'. Just de här blommorna är mer guldrosa i färgen i verkligheten. Jättefina! 

Jag köpte också rosa margueriter och vit lavendel, som jag har planterat om i olika krukor och ställt ut lite här och var. Två krukor hamnade på uteplatsen. 

Dagens bästa fynd var ändå ett jättestort och frodigt exemplar av blyblomma, som jag har gått och sneglat på ett par år i rad men varit alldeles för snål för att köpa. Jag följde Victoria Skoglunds råd och planterade om den i en större kruka när jag kom hem. Sen ska man visst låta den stå i skuggan två veckor efter omplantering och inte vattna den allftör mycket, innan den hinner etablera sig i den nya jorden. Plantan jag köpte var egentligen uppspaljéad på pinnar, men jag släppte ut grenarna och tänker låta den växa yvigt och fritt. Det är ändå bra stadga i grenverket, så det ska nog gå bra. 

De himmelsblåa blommorna är verkligen ljuvliga, och blomningen lär pågå från maj till september. Det tackar vi alldeles särskilt för. Blyblomman går att övervintra om man förvarar den svalt och frostfritt, så det ska jag naturligtvis försöka göra sen. 

Det blev en härlig semesterdag med trädgårdstema. Nu väntar fyra arbetsdagar innan den riktiga semestern tar vid. Men den som väntar på något gott...

Att bjuda på rester

Idag åt jag årets första egenodlade jordgubbe. Den var liten, men god. Fast om man vill mumsa större mängder av de goda bären (och det vill man ju) får man handla dem på mataffären. Jag skulle kunna äta precis hur många som helst. Det godaste som finns! 

De senaste två dagarna har jag mest legat inne och läst, men idag tog jag mig en liten runda med sekatören. Med ett styng av sorg i hjärtat klippte jag av de överblommade stänglarna på mina nejlikrotplantor. Nu får jag njuta av blomningen på gamla bilder istället, fast jag vill minnas att plantorna faktiskt bildade nya knoppar efter klippning förra sommaren. Hoppas jag har rätt. 

Kaskadtimjan, sten, grus och en murgröneranka på vift bildar en härlig harmoni. En extra lyckad kombination, får man säga. Ibland får man till det. 

Perukbuskens blad är alltid lite sena i starten, men är desto vackrare resten av säsongen. Jag älskar den vinröda kontrasten mot allt det gröna. Mitt exemplar är uppstammat, men den finns som mer traditionell buske också. 

I närbild är bladen nästan ännu vackrare, med sin ljusgröna ådring

På fönsterbrädan i köket står ett litet ljusgrått porslinsfat från Tareq Taylors kollektion för Hemtex. Det hittade jag på ett rea-bord när jag var i Malmö, och det slank med av bara farten. Det är vackert i all sin enkelhet och kan säkerligen ha flera olika användningsområden. Man skulle till exempel kunna ha det på sitt nattduksbord och lägga sina smycken på det. Hos mig blir det nog ändå ett blomfat. 

Om någon undrar vad som är den röda tråden i dagens inlägg, så kan jag meddela att det inte finns någon, hihi! Jag rensar bara mitt fotobibliotek på den senaste tidens rester. 

Smeg Victoria - kökets primadonna

Tänk att hon äntligen är på plats nu. Smeg Victoria - kökets primadonna. Jag är den första att erkänna att det på inga sätt är vårt matlagningsintresse som har avgjort valet av spis, utan enkom den läckra designen. Det är ju så jädrans snyggt med retromodellen i cremefärgad emalj, som verkligen knyter ihop hela köksrenoveringen på ett otroligt bra sätt. Inte minst kaklet kommer mer till sin rätt nu. Nu råkar det i och för sig dessutom vara en himla bra spis, så kanske blir det mer vågade kulinariska utsvävningar än pulvermos och Mamma Scans köttbullar på Solhäll framöver, hihi!

Så många turer det har varit kring denna spis. Först blev ju leveransen uppskjuten gång på gång, på grund av både tillverkningsförseningar och importproblem på grund av Covid-19-situationen i Europa, och när spisen väl dök upp flera månader försenad, visade det sig att den inte gick in i öppningen mellan skåpen. I hantverksbranschen räknar man nämligen kallt med att alla 60-spisar har en faktisk standardbredd på 59,6 cm, men i det här fallet visade det sig att spisen verkligen är exakt 60 centimeter, vilket kökssnickeriet blev väldigt förvånade över. Det där ordnade sig ju till slut ändå genom att de skickade hit en rutinerad montör, som helt sonika fräste bort en pytteliten bit från sidan av det vänstra bänkskåpet. Ytterligare en försvårande omständighet är att "ledstången" som sitter högst upp på spisen har hörnkanter som bygger ut bredden ytterligare en millimeter på varje sida, men det löstes genom att spisen får sticka ut lite grann. Det ser faktiskt inte konstigt ut alls, eftersom paneldelen med reglagen och ugnsluckorna ändå har en utskjutande design. 

Elen ställde också till lite problem. Etersom det inte finns någon "inbuktning" i nederkant baktill på spisen där ett sådant får plats, fick elektrikern helt sonika ta bort eluttaget på väggen och göra en fast installering istället. Just den här spisen har alltså många designlösningar som inte alls är standard för hur andra europatillverkade spisar brukar vara, vilket inte riktigt framgick i produktinformationen när vi beställde den. De är visst lite krångliga, de där italienarna... Men allt är förlåtet, för nu när spisen väl är på plats är den ju så himla snygg. 

Vi valde att inte montera på den bakomliggande svarta plåten med produktnamnet, eftersom vi upplevde den som alldeles för iögonenfallande och klumpig i vårt lilla kök. Det gör dock att spisen glipar lite mot väggen, men det ska köksmontören lösa genom att komma hit igen och sätta dit en förlängning av kantlisten på bänkskivan. Det kan nog bli riktigt snyggt. Golvsockeln nertill på skåpsektionerna till höger ska förlängas också, för den är lite för kort i nuläget. Vi har testat alla våra stekpannor och kastruller (tack för tipset om magnet!) och det mesta funkar faktiskt på induktion, med något enstaka undantag. Gladast är jag nästan över att min vattenkokare med inbyggd vissla från IKEA fungerar. Den har hängt med ända sedan jag flyttade till min första egna lägenhet i Malmö i början av 90-talet, så det är roligt att den får hänga med i fortsättningen också.

Utöver det jag skrivit tidigare i det här inlägget, så ska det mjukfogas lite grann vid diskbänken, och sen har maken och jag lite målningsjobb kvar att göra. När listen bakom spisen är på plats ska vi också skruva upp en liten redskapslist i smide på väggen ovanför. Det är alltså lite "finlir" kvar innan vi definitivt kan sätta punkt för vår köksrenovering. Men förhoppningsvis blir detta livets första och enda stora köksrenovering, och då kan man ju stå ut med att det faktiskt tar lite tid. En sak är iallafall redan säker: Vi älskar vårt nya kök!

Midsommarafton 2021

Vi har haft en härlig midsommarafton på Solhäll. Våra vänner från Åkarp dök upp till lagom till lunch, och sedan fylldes dagen snabbt av god mat, god dryck och goda samtal. Vi hade tur med vädret och kunde sitta ute både under dagen och kvällen. Mina sju sorters blommor plockade jag redan under förmiddagen. Det blev en spretig mix av blommande kirskål, nävor, kattmynta, oregano, fibblor och annat ogräs från uppfarten. Det blev en vild och vacker kombination. 

Och nu är jag ledig i tre dagar till. Så ljuvligt! Det har ju blivit lite av en tradition för mig att ta semester måndagen efter midsommar. Det är skönt att få en liten försmak av semestern, och så blir sista jobbveckan före den riktiga ledigheten föredömligt kort. Sen råkar det vara stor sommarrea på en av mina favoritplantskolor just den måndagen varje år, och det vill man ju för allt i världen inte missa. I år är jag ju dessutom utrustad med skåpbil, hihi!

Sommarsymfoni och midsommarplaner

Oj, vad jag har njutit av kombinationen 'Edulis Superba' (pion) och 'Duchesse de Montebello' (ros) de senaste dagarna, då båda har stått i blom sida vid sida. Jag visade bilder på dem redan för ett par dagar sedan, men man kan ju inte se sig mätt. Snacka om sommarsymfoni! Men underbart är som bekant kort. Bara nu så här några dagar senare ligger pionerna nertyngda mot marken och är så gott som överblommade. Nästa år måste jag komma ihåg att fixa bättre stöd till dem redan från början. 

Imorgon blir det ett minimalt midsommarfirande för totalt 6 personer här på Solhäll. Det är ju verkligen inte läge att slå på stort än, även om vi förhoppningsvis börjar kunna skönja ljuset i slutet av den långa mörka pandemitunneln. Mysigt ska det iallafall bli. 

Välsignade kallbadtunna

Vår kallbadtunna är verkligen en välsignelse när det råder värmebölja. Att kunna doppa sig i den gör att man ändå behåller fattningen, fast termometern visar på över 30 grader och det känns som om hjärnan kokar. Vi har inte något elektroniskt reningsaggregat kopplat till vår tunna, och vi har valt att inte heller klorera vattnet. Däremot tömmer vi tunnan på vatten och skrubbar ur den med såpa regelbundet. Dagarna innan det är dags för städning, använder jag vattnet för att vattna i trädgården, för det vore ju himla slösaktigt att bara låta det rinna ut och gå till spillo. 

För övrigt fattar man att man börjar bli alldeles för tjock, när man ska lägga på locket på badtunnan och magen kommer i kläm... Det hände mig häromdagen, och nu sportar jag världens blåmärke där. Jag får väl skaffa mig en våtdräkt, som håller in saker och ting, haha!

Min vän Kajan

Jag har en ny trädgårdskompis. Han heter Kajan och har hängt mig i hasorna mest hela kvällen. När jag vattnade krukorna på uteplatsen kom han flaxandes ut ur buskarna och ville vara med. Jag sprutade lite vatten på honom med slangen, och det tyckte han var roligt. Det var så vi lärde känna varandra. Sen satt vi vid bordet och småpratade en stund. Jag frågade om jag fick hämta kameran och ta några bilder på honom, och han sa att det var OK och satt tålmodigt kvar och väntade. "Jag är snyggast i profil", sa han och satte näbben i vädret. 

Sen ropade hans arga mamma att det var farligt att prata med främlingar, och då fick han bråttom att pallra sig in i buskarna igen. "Kom tillbaka imorgon!" ropade jag efter honom. "Jag lovar att jag är snäll!" Men då var han redan försvunnen i grönskan. 

My darling 'Constance'

 Nu blommar hon. Rosornas ros. My English darling 'Constance Spry'. Tänk att man kan häpna så mycket varje år när det händer. Än så länge har blomningen precis börjat, och det finns mängder av knoppar kvar som väntar på att slå ut, men underbart är ändå ganska kort, så man får passa på att njuta de veckor hon är här. 

Hos mig klättrar 'Constance' på en rosportal i smide av allra enklaste modell från Solhaga Garden. Den är i ärlighetens namn ganska ranglig, så jag funderar på att bygga ytterligare en portal i trä, så som vi har gjort framför bastustugan. Det här är ju liksom uppgången i andra änden av den grusade stigen mellan stugan och baksidan på växthuset, så det vore kanske fint att göra promenadstråket lite mer enhetligt. I ärlighetens namn skulle 'Constance' må bra av en rejäl föryngringskur också, för i år blommar hon bara högst uppe på toppen. Om någon undrar över stenarna som ligger under portalen, så ska de egentligen förflyttas till "murgrönemuren" framför bastustugan. De bara "pausar" här. 

För övrigt kan jag meddela att den nya fina SMEG-spisen numera visst går in i hålet mellan lådsektionerna i köket. Det har en av snickeriets fantastiska montörer varit här och ordnat idag, genom att helt sonika fräsa bort en millimeter av den ena skåpssidan. Som att skiva sidan på en stående ost. Med lite ny vit färg på skåpet och hårdvaxolja på kanten av bänkskivan kan man nästan inte ana att det har skett ett ingrepp där, om man inte vet om det. Nu väntar vi bara på att elektrikern ska komma och göra ett nytt försök med installationen, och sen kommer montören tillbaka och grejar lite med slutfinishen. Törs man hoppas att allt är klart till midsommar? Jag gör det i smyg iallafall. 

Söndagsutflykt

Vi kom på att det finns AC i bilen, så för att coola ner oss i värmeböljan bestämde vi oss för att åka på en liten söndagsutflykt. I Stockamöllan (norr om Eslöv) ligger det tre antikaffärer som jag följer på Instagram, så vi styrde kosan dit. Det faller sig så bra att de dessutom ligger kring samma gård: Lilla Fröken Fröjd, Stenhuset och Frid och Fröjd. 

Här fanns mycket att titta på. Alla tre ställena går lite i samma stil, med en blandning av nytt och nött. Jag köpte en stor grönmålad zinktratt (jo, men en sådan behöver man ju) och två plantor 'Vanilla'-tagetes. Stolen på bilden här nedanför (en trebent träpall med ryggstöd) höll vi på att spontanshoppa, men den hade visst redan blivit såld via mail. Där kanske vi hade tur, hihi!

Den här donnan var ju tjusig värre. Det är tydligen så här man ska se ut när man åker på söndagsutflykt. Själv kände jag mig mest oglamorös och svettig så fort jag klev ur bilen. 

Vi hann klämma ytterligare två antikloppisar som vi körde förbi; en utanför Munkarp och en i Billinge. Sen drog vi vidare mot Röstånga, där vi stannade på konditoriet och köpte med oss gigantiska ostfrallor med stekt ägg och bacon. Dessa inmundigades sedan vid ett bord i Skäralid, som är själva hjärtat i Söderåsens nationalpark. Det finns otroligt vackra vandringsleder här, men det gav vi oss (av förklarliga skäl) inte på idag. Smörgåsarna var iallafall supergoda. 

Innan vi tog oss ut på väg 21 mellan Ljungbyhed och Perstorp, så besökte vi Prästgården i Riseberga, som jag också följer på Instagram. Det är en riktig antikaffär med möbler som man mest bara kan drömma om, men att bara titta är allt som oftast hela nöjet. Här finns också ett café ute på gården, där det växer helt makalöst vackra 'Alchemyst'-rosor mot husväggen. En sådan måste jag nog ha någonstans. 

På vägen hem besökte vi två antikaffärer i Tyringe, men några fler fynd blev det inte idag. (Man kan lugnt säga att jag har sansat mig sedan vi rensade upp på vinden förra sommaren, hihi!) Sen körde vi hem och njöt varenda sekund av att sitta i vår AC-kalla bil. Och imorgon är det jobbmåndag igen; iallafall för undertecknad. Ofattbart. Det känns ju redan som om semesterkänslan har infunnit sig...

Bildcollage från juniträdgård

Längs södergaveln på bastustugan står ett helt gäng dahlior i korgar. Jag satte dem där när jag tog ut dem från växthuset, och de har växt till sig en hel sedan bilden här nedanför togs. Flera av dem har redan gått i knopp. Vilka sorter det är har jag däremot noll koll på, för jag "glömde" att märka upp dem i höstas. Det får bli en surprise när de slår ut, men jag tror (och hoppas) att det kanske är Wizzard of Oz, Wine-eyed Jill, Café au Lait och Otto's Thrill. Tanken var att jag skulle flytta ut korgarna vartefter dahliorna växte till sig, men på något sätt är det ju ändå läckert att ha alla samlade på samma ställe. Längs just den här väggen händer det inte så mycket annat, så korgarna kanske får stå kvar.

Längs stammarna på snöbollsbusken vid uteplatsen slingrar det sig en alpklematis. Eftersom blomningen sammanfaller med snöbollsbuskens, så kommer klematisen inte riktigt till sin rätt. Blommorna är dock väldigt eleganta, när man väl får syn på dem. De två ugglorna tackar iallafall för utsikten.

För ett par veckor sedan köpte jag en liten fuchsia, som var full med ljuvliga babyrosa små knoppar. När blommorna slog ut blev jag nästan full i skratt, för de tar verkligen för sig, om man säger så. Det känns nästan som att ha köpt en pizza med extra allt, hihi! 

I köksträdgården händer det inte mycket i år. Jag får skylla på corona, men så mycket odling blir det inte. Pallkragarna gapar mest tomma, så när som på förra årets jordgubbar och ett torn med luktärter, och det är överhuvudtaget kanska skräpigt här nere. I växthuset har jag iallafall lite tomatplantor, som jag har fått av grannen, och jag köpte även ett par ampeltomater vid besöket på handelsträdgården förra veckan. Det får bli ett mellanår här. Kanske tar jag iallafall tag i att fixa till komposthörnan på semestern. 

I växthuset står det även ett gäng tobaksplantor, som väntar på omplantering i större krukor. Det ska jag nog försöka göra redan imorgon, för nu är det så varmt att de stackarna behöver lite mer jord kring "fötterna" om de överhuvudtaget ska ha en chans att hålla fukten i rötterna. Nu får jag doppa plantorna i en hink med vatten varje kväll, och det känns ju lite som konstgjord andning. 

Två kvällar den här veckan har vi haft finbesök i trädgården av en liten igelkott, som kommer lufsande helt obrydd. Igår kom den ända fram till kökstrappan, där den dock ignorerade maken och mig totalt och vandrade vidare bort mot syrenhäcken på uppfarten. Så roligt ändå att ha lite wildlife inpå knutarna. Jag har satt ut en skål med vatten till den, men vet inte om den dricker av det. Den kanske serveras godare saker någon annanstans.

För övrigt har det varit ännu en smällvarm dag i "Glesbygd". Vi doppar oss i kallbadtunnan och dricker mängder av kalla drycker, men man är rejält kokt i skallen ändå. Jag har iallafall stått i skuggan bakom bastustugan och grundmålat min nya däckstol med en blandning av zinkvit linoljefärg och linolja. Det tog jättelååååång tid, för det är många sidor på spjälorna. Vi får väl se hur snabbt färgen torkar i värmen, men det vore fint att kunna göra en första strykning grönt redan imorgon. Linoljefärg prövar verkligen ens tålamod. I synnerhet mitt, hihi!

Rosor och pioner

Tjoflöjt, vad det är varmt idag. Termometrarna i "Glesbygd visar på över 30 grader, puh! Jag doppade mig i kallbadtunnan redan före lunch, och fler dopp lär det säkert bli innan dagen är slut. Att jag tog en semesterdag idag känns onekligen som ett klokt beslut, med tanke på hur kokt man känner sig i skallen. 

Gräsmattan är gulbränd, men i rabatterna prunkar det förvånansvärt fint. Nu slår pionerna ut i boomerang-rabatten bredvid uteplatsen. Där planterade jag tre 15-kronorsplantor från efter-midsommar-rean på Oppmanna plantskola för två år sedan, och de är verkligen stora som buskar nu. 

Knopparna ser ut som godisklubbor och är nästan lika vackra som själva blomningen. Om jag inte minns fel, heter sorten 'Edulis Superba', vars blommor blir rejält ceriserosa i färgen när de slår ut.

I samma rabatt har våra bröllopsrosor 'Duchesse de Montebello' också börjat slå ut. Det är två buskar som står där (den andra står lite bakom och syns inte riktigt på bilden), och på 8 år har de verkligen växt till sig och blivit frodiga och fina i formen.

De senaste åren har buskarna varit översållade med knoppar, och blommorna är otroligt vackra både i färg och form. 'Duchesse de Montebello' är en gallica-ros, som är en nästan taggfri gammaldags buskros. Sorten remonterar inte, men blomningen varar länge och den doftar ganska starkt och gott, när man går förbi den. 

En annan rea-fyndad pion hamnade på en betydligt skuggigare plats längs kanten ner mot rosportalen vid köksträdgården. Den flyttade jag dit när jag "renoverade" den här planteringen i höstas, vilket jag helt hade glömt bort. En angenäm överraskning, nu när den blommar. Spansknävorna är fina som sällskap. 

Pionen är en 'Alba Plena' . Den ser lite ljusrosa ut på bilden, men ger ett betydligt vitare intryck i verkligheten. Kan man ha för många pioner? Jag tror faktiskt inte det. 

För övrigt har vi haft besök av en av de duktiga köksmontörerna från Åraslöv, som kommer igen på måndag för att slipa av den där extra millimetern på bänkskivan. (Se onsdagens inlägg, om ni har missat vårt spisdrama.) Jag har fått min första vaccindos idag, och så har jag varit på Folkes Bygg och handlat linoljefärg till däckstolen. Det blir "Övedsgrön" från Ottossons Färgmakeri. Klart Fröken Grön ska ha en grön trädgårdstron, hihi! Nu ska hon bara lära sig att sitta still i den också. 

Paradisbuskar och värmebölja

Nog känns det som om trädgården är som allra vackrast nu. Fast det tyckte jag redan förra veckan, och veckan före det. Alldeles säkert kommer jag tycka det nästa vecka också. För det är ju just det som är tjusningen med att ha trädgård; att det händer nya saker så gott som varje dag, och att det som är vackert förgås och ersätts av något nytt vackert. Paradnumret just nu är den gamla paradisbusken i snåret mellan uteplatsen och planket nere vid bastustugan. Den är hög som ett träd och blommar med vackra rosa kaskader just nu. Finast är utsikten från innergården vid badtunnan.

Vi har en paradisbuske till, som jag har planterat själv. Den har nog en 5 år på nacken nu och är tät och fin i formen, eftersom jag beskär den ganska hårt vart och vartannat år. Här är blomningen inte lika ymnig, men i mer tittvänlig höjd. 

Det är vansinnigt torrt i marken nu. Jag hoppas väderleksrapporten är tillförlitlig inför helgen, för den utlovar regn på söndag. Men till att börja med ska det bli närmare 30 grader varmt imorgon och på lördag. Jag har lagt in om lite vackert-väder-ledigt imorgon, för inomhus vid en dator vill jag absolut inte sitta i värmen. Vi får väl lägga oss i badtunnan om det blir för olidligt. Tur att vi har den.