Julkort och midvinter

I vårt digitala samhälle blir man ändå extra glad över att få härligt traditionella pappersjulkort! Vi samlar våra på paradplats på ett snöre tvärsöver murstocken, och det här är det första man ser när man rundar hörnan i smatten och kliver in i den riktiga hallen. Så trevligt det ser ut! 

Sedan fotot togs i söndags (man får passa på när det är dagsljus) har det kommit ytterligare några kort. I de klädnypor som är tomma har jag hängt upp buxbomkvistar och guldstjärnor, och några polkagriskäppar får också hänga lite här och där över tråden. (De är för övrigt gamla som gatan och förmodligen helt oätbara. Återvinning när den är som bäst, haha!)

Några kvistar med julröda bär i Gefle-vasen och två pinjekottar på bordet bidrar också till julstämningen, i vår övrigt så gulgröna hall. De lysande "snöbollarna" från Iris Lights skapar ett fint siktdjup in till sovrummet. De hänger faktiskt uppe året runt.

Själv försöker jag hålla traditionen med att tillverka egna julkort vid liv, men jag får erkänna att antalet färdiga kort minskar stadigt för varje år som går. Förlåt alla ni som inte fick något i år!

På agendan ikväll står att klä julgranen, som står ute bakom husknuten och väntar. Jag har precis varit ute i ladan med ficklampa för att leta efter julgransfoten, och är fortfarande lite chockad över hur snabbt jag hittade den. (Ibland har man flyt, ändå!) Sen slår vi nog upp varsitt litet glas portvin och firar att det redan är midvinter. Nu återvänder ljuset, hurra!

Var är tomtarna?

I alla fina tidningsreportage är julen stilren. Vit och avskalad och naturlig ska den visst vara, i någon slags påhittad gammaldags "lagom-stil". Snyggt som attan är det, men tomtarna då? Var i allsindar är tomtarna? Är det inte till tomtens ära vi firar jul? Jag har nog missat något väsentligt...

På Solhäll struntar vi i stilrent och avskalat. Här plockar vi fram tomtar och sätter ut lite här och där. Finns det en ledig yta någonstans, så finns det alltid plats för en tomte! Gärna gamla tyska sådana, som mormors tomtar här på bilden nedanför. Som ett helt litet pojkband står de där på rad ovanpå det vita vitrinskåpet och skär sig något alldeles fruktansvärt mot den ljusgröna blommiga tapeten. Klart de ska fram! Klart de ska vara med! För vad vore julen utan dem? 

Inuti skåpet finns det också plats för några små nissar, som får stå där och kika ut genom glaset tillsammans med mitt "fyllesvin". Klart man ska ha tomtar i skåpet!

Och så min nya gräddkanna, förstås. Klart man ska ha en tomte-som-rider-på-en-gris-gräddkanna på första parkett. Den är så grann så jag funderar nästan på att låta den stå där året runt. Den kunde nog helt klart bli en "snackis" på midsommarfesten, hihi!

En tomte med ljus lyser upp tillvaron i röda rummet. Han får bonuspoäng, för han har den goda smaken att ha en grön tröja. En mycket stilsäker herre. Klart att han ska vara med och fira jul, när han har ansträngt sig och gjort sig så fin!

Ny i gänget för i år är farmors gamla tomtedocka, som jag vet fanns redan när jag var liten på 70-talet. (En riktig antikvitet, med andra ord!) Nu har han flyttat från Västmanland och firar sin första jul som skåning. Vi får väl se vad han tycker om det, men det är ju klart att han ska vara med!

Ja, vad vore julen utan tomtar? Säkert stilren som i en inredningstidning och snygg som attan, men alldeles fullkomligt trist och tråkig. Iallafall hemma hos mig. 

"What does the fox say?"

Som den fryslort jag är, så älskar jag att loda runt i varma mjukiskläder när jag är hemma. I synnerhet på julledigheten, när firandet är över och man liksom inte gör något annat än ligger under en filt och läser. (Med undantag för små motionsrundor från soffan till kylskåpet och tillbaks igen.) När jag sprang på den här roliga och VARMA collegetröjan på H&M i helgen, så kunde jag inte låta bli. Snacka om att jag blir en riktigt foxy lady i jul, haha!

De hade även mörkgröna one-piece-overaller i form av julgranar med röda kulor; inte i grenen haha, men likväl i "grenarna" som stack ut som uddar på armar och ben. (Ja, klicka på länken så får ni se!) Den verkade dock inte vara lika varm och fluffig som rävtröjan, och fullt SÅ roligt ska vi nog ändå inte ha det i jul...

När fjärde ljuset brinner

När fjärde ljuset brinner känns det fortfarande ganska långt kvar till jul. Nästan en hel vecka, och hela fyra arbetsdagar kvar. Det känns ju som en mindre evighet. Lite snopet att bara ha en dag ledig innan julafton, men det ska väl gå det med. Vi får ta det som det kommer.

I köksfönstret blommar den första stängeln av tre på min amaryllis. Det blev en randig variant i år, som passar bra in i mitt kök. Jag tycker den ser riktigt gammaldags ut, fast det är den nog inte. Vad den heter glömde jag som vanligt i samma sekund som jag klev ut genom dörrarna på byns finaste lilla blomsteraffär. 

På köksbordet står en gammal "äggakageskål" (som de säger här nere i Skåne), som kommer från min farmors gömmor. (Och som säkert har ett helt annat namn på västmanländska. Någon som vet?) Det är lite kantstött och sprucket och har nog varit med om den del genom åren. Så charmigt! Exakt hur gammalt det är vet jag inte, men gammalt iallafall.

I eftermiddag ska vi gå ner till Hembygdsparken här i byn, där det är julmarknad för första gången. (Iallafall sedan vi flyttade hit.) Senare framåt kvällen drar vi till Folkets Hus i en av grannbyarna för att se den senaste Star Wars-filmen på bio. (Om vi får biljetter.) Jodå, här i "Glesbygd" händer det också saker!

Tändsticksfår

Mitt nya favoritjulpynt är ett antikt litet tändsticksfår. Det är tillverkat i Tyskland på 1900-talets första hälft och kallas Putzlamm på tyska. Just det här fåret har antikt glitter runt halsen, men jag har sett att halsdekorationen finns i flera olika varianter. Jag skulle kunna tänka mig en hel liten fårfarm!

Fåret är bara 5 cm högt, så man får akta sig så att man inte slarvar bort det. Jag har ställt det på en liten zinkbricka tillsammans med några paradisäpplen, en buxbomkvist och några små hållare med julgransljus. Det blev ett fint litet julstilleben, som man kan bära med sig runt på olika ställen i huset.

Har man tur kan man säkert hitta sådana här tändsticksfår på loppis, fast sannolikheten är kanske inte så stor, eftersom de är rätt populära. Om inte annat brukar de dyka upp på Tradera mellan varven, fast där kan det nog löna sig att vänta till våren istället, eftersom slutbuden tenderar att bli ganska höga så här i december. Fast vill man ha ett på studs kan man ju alltid önska sig ett i julklapp!

Ernst och jag

På spiselkransen i gröna rummet brukar jag dekorera med ris och röda äpplen till jul, och så även i år.  "Titta, Ernst har gjort som du!" sa maken igår och pekade på TV:n. "Han kanske läser din blogg!" Fast i år har jag kryptomeria, och det hade faktiskt inte Ernst. Men har han det nästa år, så vet ni var han har fått det ifrån, hihi! (Yeah right...)

Som centerpiece ställde jag mitt lilla leksaksrådjur och i äpplena tryckte jag ner små julgransljus. Äpplena lär säkert hinna torka innan julafton, men då slänger jag ut dem till fåglarna och lägger upp nya. Ingrid Marie-äpplen är finast till jul, tycker jag. Lagom små och vackert mörkröda.

I övrigt är det inte så stor skillnad i det här hörnet. Mina spraymålade loppisljusstakar står kvar på bordet, och i tallrikshyllan är det oförändrat. Kanske blir det så, kanske hittar jag på något annat.

Om någon oroar sig över tennmåtten ovanpå spisplattan, så kan jag lugna er med att de inte står där när vi eldar. Fast då kanske vi hade kunnat gjuta tenngubbar...

Hur det ser ut i övriga rummet får jag visa en annan dag. Där har det faktiskt kommit upp lite tomtar på en hylla och lite annat smått och gott. Men nu blir det fredagshäng i soffan för hela slanten. Må så gott där ute i stugorna!

Novemberkaktus

Novemberkaktus eller julkaktus? Ja, det där blandar man nog ihop ibland. Iallafall jag. Nu har jag tagit tag i min okunnighet och googlat fram svaret. Jag kom fram till att det nog förmodligen är novemberkaktusar som står i mitt köksfönster, för till skillnad från julkaktusen har de nämligen sågtänder på grenarna, och så hänger de inte lika mycket. Julkaktusar lär ju dessutom bli mer och mer sällsynta, så om man har en sådan hemma är den nog nästan att betrakta som rena rama antikviteten.

Rosa till jul hör kanske inte till vanligheterna, men jag tycker att de där karamelliga blomknopparna är så himla fina. Och rosa passar ju så himla bra med grönt. Lite som i mina rabatter om sommaren. Nu längtar jag till sommaren...

P.S. Idag tror jag det är sista dagen man kan rösta i Trendrums tävling "Sveriges bästa inredningsbloggare." Om du har ett Facebook-konto får du gärna kika in och rösta på mig eller på någon annan av de fina bloggarna. Man kan rösta på flera om man vill, men bara en gång per blogg. Du hittar  direkt till Fröken Gröns blogg om du klickar HÄR! D.S.