Solhattsrabatt

Tre somrar i rad har jag byggt upp en solhattsrabatt framför köksträdgården. Jag har grävt ut rundeln lite mer för varje år, för att få plats med fler plantor. Här växer det även en plymspirea, salvia och buxbom, men hela poängen är att det till övervägande del ska vara just en solhattsrabatt. Eller rudbeckia, som den också heter, men det är inte lika roligt att säga. 

Jag har bara planterat rosa sorter (som egentligen kallas röda), men de är faktiskt väldigt olika varandra om man tittar efter. En del är ljusare i kronbladen, och mittpartiet kan ha väldigt många olika toner beroende på sort. Här växer bland annat 'Pink Sorbet' och 'Magnus', men även ett par andra som jag tyvärr inte minns namnet på. 

Solhattarna är spännande att titta på redan innan kronbladen slår ut. 

Men naturligtvis ännu vackrare när de slår ut i all sin prakt. 

Det är visst inte bara jag som gillar solhattar. En riktig fjärilsmagnet!

Uppenbarligen trivs de just där. Jag kanske måste gräva ut rundeln igen, så att jag får plats med ännu fler!

Visst gör det ont när knoppar brister

Min samling av flaggstångsknoppar har minskat i storlek med 50%. Härförleden låg nämligen den största och ståtligaste av de två i tusen bitar på marken i växthuset. Visst gör det ont när knoppar brister... 

De svartglänsande fjädrarna runtomkring skvallrade om vad som hade hänt. Det är inte första gången en skata hittar in här och panikflyger mot glaset för att komma ut. En gång hittade jag till och med en död fågel i ett hörn här inne. Men den här gången slutade historien uppenbarligen lyckligt. Åtminstone för den av huvudpersonerna i det här dramat som inte var flaggstångsknoppen...

Känslan i augusti

Jojo, jag överlevde den första dagen tillbaka på jobbet. Det var till och med riktigt trevligt att få damma av hjärnkontoret igen. Dessutom klarade jag att komma ihåg lösenordet till min dator på bara tre försök. Fast det allra bästa med att jobba i augusti är känslan när man får strosa runt i sin trädgård när man kommer hem igen.

Efter gårdagskvällens myckna regnande, kunde jag tömma regntunnan i mina vattenkannor och vattna i växthuset. Det ljumma vattnet håller perfekt temperatur för känsliga rötter. 

I växthuset passar jag på att plocka mängder av djungelgurka. I ärlighetens namn är de lite menlösa i smaken (det smakar... gurka), men de är fina som små karameller att titta på iallafall. 

Tomatplantorna är också på gång. Sedan den här bilden togs är grenarna nu fulla med tomater, som snart är redo att mumsas. För att inte tala om ute i pallkragarna. Det är faktiskt inte så himla stor skillnad mellan tomatodling inomhus och utomhus hemma hos mig.

Jag hittade en liten plåtmus i kryddlandet. Den hade jag glömt att jag hade, men den är ju så söt, så nu får den stå vid kökstrappan och hänga istället. Trappan har för övrigt fått sig en omgång av högtryckstvätten medan jag var på jobbet idag, så nu är den renare än ren. 

Så snabbt man kommer in i sina vardagsrutiner efter semestern, ändå. Jag är till exempel redan kvällstrött, hihi! Tur att det bara är skräp på TV, så att man får gå och lägga sig tidigt.

Café au lait och lite vemod

Så har den slagit ut. Dahlian Café au lait. Och jag förstår hajpen. Varför var och varannan blogg och vart och vartannat Instagramkonto de senaste åren har handlat om just den här blomman. Den är ju verkligen makalöst maffig!

Men av det tre knölarna jag klickade hem från Zetas tidigare i våras har bara en tagit sig. Av de andra två "bidde" det ingenting. Vad gjorde jag för fel? Jag planterade dem ju efter konstens alla regler. 

Jag får njuta desto mer av den tredje. Än så länge är det bara en blomma, men flertalet andra knoppar lovar en likaledes ljuv fortsättning. För tillfället förgyller den tillvaron nere på vår nya innergård, tillsammans med sållet vi köpte på auktionen i torsdags. Det och några gamla korgar gör sig fint mot planket. 

Nu regnar det ute. Jag har just bastat ut fem veckors lagrad "semestersunk" och börjar så smått ställa in hjärnan på att det börjar bli dags att vakna nu. Imorgon ringer klockan 06.00 och det är dags att gå upp och bege sig till jobbet. Nog känns det lite vemodigt att ledigheten är över ändå...

Vad jag planterade

Som ni kanske minns planterade jag i sidorabatten längs den nya grusterrassen i torsdags. Min rosa 'Annabelle'-hortensia ska få bli la piece de resistance här i framtiden, men eftersom den är lite mager än så länge, så fyllde jag ut med lite lågväxande perenner tills vidare. Det blev mörkröd alunrot, spetsmössa och kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost'. 

Allt jag planterade fanns redan hemma, efter sommarens diverse rea-raider till olika plantskolor. Så bra att nästan allt har hittat sin plats nu. 

Kärleksört och uddbräken fanns redan i rabatten, men jag flyttade om en del av dem lite grann. Jag är faktiskt inte riktigt säker på om uddbräken kommer att funka att ha längst fram på sikt, men allt går ju att flytta med tiden. Jag är ju inte den som är känd för att vara duktig på att vänta, utan vill att det ska fylla ut och se fint ut meddetsamma. Dessutom slipper man rensa ogräs, om man planterar tätt. 

Den uppstammade perukbusken matchar både alunroten och ådringarna i spetsmössans blad fint. Jag är fortfarande lite insnöad på mörkrött som kontrast mot grönt och rosa. Stocken längst bak får markera gränsen mellan den rensade delen och den fortfarande orensade delen under buskaget i bakgrunden. 

Alunroten i sig levererar den ultimata färgkombinationen: Mörkrött och rosa. Jag älskar dess skira vackra blomsterstänglar. Just de här plantorna blommade redan när jag köpte dem måndagen efter midsommar, och blommar alltså fortfarande nu så här sex veckor senare. 

Klätterrosen 'Bonica Climbing' kom i jorden vid den högra portalstolpen. Här är det silande skugga under delar av dagen, men jag hoppas att den kommer att gilla läget. Jag fäste en rad armeringsnät som klätterstöd mot stolpen, så att jag har något att lirka in grenarna i vartefter den växer.

Idag har grusterrassen fått ett snyggare avslut under portalen, genom en rad begagnade gamla gatstenar, som vi fick av grannarna i norr. De gick snabbt att lägga och blev prydligt. Lite mer grus ska tippas på de olika terrasstegen, innan "trappan" är helt klar. 

Imorgon unnar jag mig en sista sovmorgon, innan höstterminens första arbetsvecka tar vid på måndag. Håhåjaja, så fort fem veckor har gått...

Wanås revisited

Det har blivit lite av en tradition att besöka Wanås skulpturpark en gång varje sommar. Det är verkligen ett härligt ställe med både vackra omgivningar, roliga konstprojekt och god mat. Idag stämde vi träff med delar av makens familj där: Svärmor, svägerska och systerdotter.

Vi började som vanligt med lunch på uteserveringen. Jag åt varmrökt lax med pepparrotscreme och färskpotatis, vilket verkligen smakade mums. Hela rätten var överströsslad med rostad panko (ett slags asiatiskt ströbröd), vilket verkligen var en riktig höjdare. 

Sen traskade vi runt och tittade på gamla och nya konstverk och installationer, både inomhus och utomhus. 

Majoriteten av alla konstverk interaktiva. Man får röra dem, klättra på dem, vara en del av dem. Det är det som gör utställningarna så lockande för alla åldrar. Och man behöver verkligen inte vara barn för att bli sugen på att klättra upp här!

En "söndersprängd" kanin kan ju låta lite brutalt, men visst var den väldigt söt ändå?

Och vem hade kunnat tro att ett draperi av tvinnade lakanstrasor och gamla ölflaskor kunde vara så fint? Dessutom lät det väldigt trevligt, när flaskorna klirrade mot varandra i vinden. 

Om man inte orkar gräva en damm hemma, så kan man lägga en "sjö" av speglar på marken. Så läckert! Och vilket magiskt ljus. 

Fotografen själv fastnade visst i en spegelbild. 

Och så den kissande damen, som är min absoluta favorit. Det är faktiskt en fontän, och lär vara en pastisch på det mer klassiska fontänmotivet med kissande pojkar/män. Skånes svar på Manneken Pis, helt enkelt, hihi!

Sen åkte vi hem och drack eftermiddagskaffe under vårt parasoll, med goda bakelser från byns fantastiska smørrebrødsbutik. Det finns sämre sätt att tillbringa sin sista semesterdag på, får man nog ändå säga. 

Auktion i Barkhult

Jag har haft en produktiv dag med både gräsklippning och rabattplantering, men några trädgårdsbilder har jag inte hunnit ta, för vid 15-snåret drog vi till Barkhult i Småland för att gå på auktion. Vi var på en suverän auktion på precis samma plats förra sommaren, och även nu var det riktigt hög nivå på grejerna som ropades ut. Mycket folk var det också, men betydligt drägligare väder.

Det är ju så himla roligt med auktion! Jag kan sitta hur länge som helst och bara njuta av skådespelet. Maken och jag rodde iland varsin budgivning, fast maken fick TRE grejer och jag bara en. Gissa vilken som är min? Fast jag ger tummen upp för samtliga inköp.

Maken lade ut en bild på Facebook och fick följande kommentar av en kompis: "Jag som trodde det var hemma på din gård. Tänkte att nu har frugan storstädning bland alla fynd." Jag förstår inte alls hur man skulle kunna tro något sådant, haha!