Stadstur

Efter förmiddagskaffet kom maken och jag fram till att vi nog ändå hade några ärenden som krävde en tur in till Kristianstad. Butiksdöden i city blev påtaglig ännu en gång, men på torget var det iallafall lite decemberjippon på gång. Är det snö i Skåne? Nej, den lilla ishögen är ihopskrapad från den lokala ishallen och hittransporterad. De skånska barnen lekte iallafall glatt. 

Vi passade på att äta lunch, när vi ändå var i farten. Det blev sushi, sashimi, misosoppa, kimchi och goma wakame (sjögrässallad). Mums filibabba!

Jag kikade in en sväng på Søstrene Grene, som alltid brukar ha så mycket fint julpynt. Billigt är det också. Jag kom därifrån med nya julgranskulor. De små domherrarna köpte jag på rea på rean på Panduro Hobby, när jag var på Emporia i Hyllie för några veckor sedan. Det här får nog bli årets färgskala i granen. 

På Clas Ohlson köpte jag tajmers till mina adventsstakar och en ny ljusslinga, som sedan fick ersätta den gamla på rosportalen här hemma. Den nya slingan gör sig inte lika bra på bild, men desto bättre i verkligheten. 

Nu ska jag snabbtitta på Jul med Ernst på TV4 Play på datorn, samtidigt som jag sneglar på skidskytte på TV. Tur att vi kvinnor har en väl utvecklad simultanförmåga, hihi!

Fuskljus i smedsstaken

Lösningen på de oövervakade stearinljusen i smedsljusstaken på glasverandan blev ju naturligtvis att ersätta dem med batteridrivna fuskljus. På min fuskvariant trycker man bara ner lågan, som man trycker ner änden på en kulspetspenna, så tänds den och fladdrar lite lagom mycket. Voilà, så blir det riktigt stämningsfullt!

Mina ljus har ett hölje av riktigt stearin, som man kan tälja lite försiktigt på nertill, så att de passar i staken. Försiktigt var ordet för dagen... Med det högra ljuset misslyckades jag kapitalt, hehe! 

När ljusen är släckta ser de visserligen inte så naturtrogna ut, men det tänker man inte direkt på. När de är tända håller lågorna samma varma ton som på de riktiga ljusen till vänster. Jag ska nog skaffa fuskljus till de stakarna också. Man vill ju ha många ljus tända på verandan!

Nu är det fredag i stugan igen, och inte klagar jag för det. Känslan när man kommer hem från jobbet efter en arbetsvecka i högt tempo och vet att man har en helt oplanerad helg framför sig, är verkligen obetalbar. 

Mickel räv

Redan förra året sprang jag runt på Åhléns-varuhus i flera olika städer och letade efter en sittande handgjord räv i trä, som jag hade sett i någon tidningsreklam. Då var den slut överallt, men när maken och jag var i Kristianstad förrförra helgen fanns den plötsligt på hyllorna igen. I år hade räven sällskap av både en zebra och en giraff i liknande utförande. De var också jättefina, men inte lika fina som min lille Mickel. 

Visste ni förresten att "Mickel" är ett så kallat noanamn? Alltså en omskrivning som man använder för att slippa nämna onda saker vid namn och riskera att locka fram dem i onödan. Jag googlade lite grann och fick just lära mig att begreppet noa härstammar från Polynesien, där det betecknar något man kan nämna utan risk. Det där med etymologi är ju himla intressant ändå!

Adventsträd på verandan

Vår oisolerade glasveranda förvandlas till ett tittskåp varje år i december. Det är så fuktigt och kallt att man inte vill vistas här ute några längre stunder, men när adventsträdet kommer på plats till första advent är detta baske mig den mest stämningsfulla platsen i hela huset.

Lika mysigt som det är att stå innanför pardörrarna i hallen och titta ut, lika mysigt är det att stå utomhus och titta in. När rutorna är immiga av fukt ser det nästan ut som om det flyger runt eldflugor där inne. Eller glittrande små älvor från Landet Ingenstans.

Den cirkelformade foten på trädet ställer jag alltid på en låg korgbricka, och sedan lägger jag grön mossa ovanpå. Skymtar ni det lilla rådjuret? Det har också blivit en kär adventstradition, liksom de små flaskborstgranarna i fönstret där bakom. I de två vita krukorna på fot har jag stoppat ner oasis, grön mossa och en ljushållare i smide. Snabbt och enkelt pynt. Och fint!

I korgstolen sitter den lille Maileg-nissen och myser. Han är ordentligt påklädd med stickad väst, vantar och halsduk, så han klarar sig bra trots den bistra temperaturen. Fårskinn under rumpan värmer nog lite grann det också, hihi!

Jag har dessvärre inte lyckats hitta något fungerande kopplingsur (eller tajmer som det heter på hederlig svenska) till mitt lilla träd, så det måste jag införskaffa. Det får nog bli en liten sväng inom järnhandeln på vägen hem imorgon. 

Ostkalender

I vår lilla by är vi bortskämda med ett förträffligt fint litet smørrebrød-café, som utan tvekan måste vara Sveriges bästa i sin genre. Ja, Danmarks bästa med, intygade en dansk vän som var här på besök i påskas. I nämnda butik kan man utöver en massa andra godsaker köpa ost-adventskalendrar. En sådan genialt bra idé! Gissa vem som såg till att införskaffa en sådan i god tid före 1:a december?

Kalendern är inte bara vacker att titta på, den är dessutom full av små hårdostar, som till exempel Cheddar, Redwood, Red Leicester, Double Gloucester och en massa andra godsaker. Engelska och inte danska förvisso, men oh boy vilken hedersstund jag har varje dag, när jag får njuta av innehållet bakom en ny lucka!

Samma smørrebrødcafé säljer för övrigt öl-adventskalendrar också, men det kändes liksom inte lika försvarbart att släpa med sig innehållet i en sådan till frukostfikan på jobbet, hehe!

Ljusslinga i rosportalen

Jodå, ljusslingan kom upp i rosportalen framför stugan igår. Den var nog egentligen lite för lång för ändamålet, för jag fick vira den så att lamporna hamnade ganska tätt. Maken tyckte att det var lite Disneyland-varning, men själv var jag som vanligt barnsligt förtjust i allt som lyser i mörkret och insisterade på att det minsann var hur stämningsfullt som helst. Och när solen började gå ner vid 15.30 och hela himlen färgades rosa, ja då tyckte jag det nästan var snudd på magiskt!

När jag kom hem nu ikväll och det var beckmörkt runtomkring, så lyste portalen upp hela trädgården. Som en landningsbana på Kastrup. Som entrén till en kinarestaurang på en charterort, haha! Det blev nog kanske lite too much ändå, till och med för en ljusdyrkare som jag. Jag kanske ska rota i jullådan och se om vi har en kortare slinga istället. Till nästa jul...

När första ljuset brinner

Tänk vilket trevligt sammanträffande att första december och första advent infaller på samma dag i år. På Solhäll har vi tänt det första adventsljuset, tittar på skidskytte och dricker kaffe mest hela dagen. En skön dag, med andra ord. Precis som det ska vara. 

Årets ljusstake är en vintage-trälåda, som maken fick i 50-årspresent av en tidigare kollega. Jag tror det är en sådan där låda som tidigare har använts som murstensform i Indien, för jag har sett liknande i inredningsbutiker. Idén att sätta ljus i lådan snodde jag rakt av från en bild på Instagram, så någon kreativ ära kan jag minsann inte ta åt mig där, hihi!

Jag lade oasis i lådan för att ljushållarna i smide ska stå stadigare. Sen dekorerade jag med grön mossa från skogen, murgröna från en krukväxt jag hade hemma och torkade jungfrun i det gröna-blommor från vår härliga granne i norr. Den gammelrosa färgen på de torkade blommorna är så himla vacker, tycker jag. Det ser nästan ut som rosenknoppar. Kanske inte det mest juliga man har sett, men till advent får det gärna vara lite mer naturella färger, tycker jag. Det tomteröda kommer tids nog ändå.

Jag flyttar alltid runt adventsljusstaken, beroende på var vi sitter. Då är det ju extra praktiskt med en stadig pjäs. En liten söndagspromenad ner till affären får det nog iallafall bli snart. Kaffemjölken är nämligen slut, och så kan vi ju inte ha det. Vi ska nog passa på att lägga en presenning över utebordet också, när vi ändå har ytterkläderna på. En ljusslinga till rosenportalen vill jag nog också få upp.

Sen måste jag fatta ett slutgiltigt beslut om vilka glasögonbågar jag ska välja. Nu står det mellan två par, som i ärlighetens namn är nästan exakt likadana. Konstigt nog skiljer det 1000 kronor på prislappen, så beslutet är kanske inte så svårt... Imorgon har jag äntligen tid hos frissan också, så nu ska det nog bli folk av mig också, hehe!