Nu tar vi fredag

Jag får upprepa att det var himla smart att börja jobba på en onsdag. En tredagars arbetsvecka var nämligen alldeles lagom att börja med efter fem veckors semester, och före det nästan fyra månaders hemarbete. Tre dagars intensivt tankearbete på en arbetsplats full av härliga kollegor som man inte har sett på evigheter har varit helt utmattande för min ovana hjärna. Så många intryck...

När det råder värmebölja får man äta salta chips och vattenmelon till middag. Det är sen gammalt. Äter man sen chipsen direkt ur påsen blir det nästan ingen disk heller. Jag älskar våra ungkarlsfasoner, hehe! Nu tar vi fredag och grunnar på om vi orkar göra något i helgen. Just nu känns det inte riktigt som det.

Fjärilarnas tid

Nu är fjärilarnas tid. Från ingenstans fladdrar det helt plötsligt alla möjliga sorter överallt i vår trädgård. "Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor" står det på Wikipedia. Men i vår trädgård tycks de faktiskt trivas som allra bäst sittandes på de varma träplankorna på vårt utebord. Där kan man till och med komma dem riktigt nära. Det här fina påfågelögat ser nästan ut att ha små lanternor på sina spröt. Så praktiskt vid nattflygning, hihi!

Man tänker ju att fjärilar inte lever så länge, men just påfågelögat lär faktiskt övervintra och flyga en halv sommar till året efter. Lite fint ändå. 

Styvmoderligt behandlade tomater

Jag går i motsatt riktning från den rådande trädgårdstrenden och odlar mindre och mindre ätbart i min köksträdgård för varje år som går. Det beror inte på att jag inte gillar grönsaker, för det gör jag, utan på att jag helt enkelt är för lat. Jag orkar inte hålla på att vattna och gallra och göda och fjäska. I år har jag till exempel bara tomater i växthuset. 

Vi har skördat några enstaka tomater, men i övrigt är allt väldigt försenat. Det kan ju i och för sig bero på att jag sådde fröna väldigt sent, och sen var jag inte direkt på hugget med att plantera om dem i tid heller. Jag får dessutom erkänna att de har blivit väldigt styvmoderligt behandlade i sommar, med alldeles för oregelbunden vattning och gödning. Vi har ju liksom varit upptagna med annat. 

Annars tycker jag som vanligt mest att det är roligt att använda växthuset som mitt lilla potting shed (planteringsbod). Här förvarar jag krukor, flaskor med gödning, material för uppbindning, saxar, blompinnar och annat som man ändå kan behöva i en köksträdgård. Jag är den första att erkänna att jag inte är någon trädgårdsmästare. Snarare en trädgårdsscenograf. För mig är det viktigaste med trädgård att skapa mysiga miljöer, som jag trivs att vara i. Och jag trivs faktiskt i mitt lilla växthus. Allra mysigast är det att vara här inne när regnet smattrar på glaset.

Jag har tomater i ett par pallkragar också. De har mer jordmån runt "fötterna" och har kommit minst lika långt (eller kort) som de inne i växthuset. Nu ska det ju iallafall bli riktigt soligt och varmt en vecka framåt, så förhoppningsvis sätter det lite fart på tomatskörden både inne och ute. Och redan ikväll ska den lata bloggerskan hjälpa sina plantor på traven och vattna lite...

Sista semesterdagen

Sista semesterdagen är här, och jag känner mig ovanligt tillfreds med vad vi har hunnit åstadkomma under fem veckors ledighet. Vi har nästan inte varit någon annanstans än hemma under hela sommaren, men det där med "hemester" har inte varit så dumt ändå. Nu har vi grävt ut en helt ny del av trädgården, som redan har blivit en favorit att vistas i. Grusgången på framsidan är fixad och fin, och på vinden är allt städat och sorterat. Och på något konstigt sätt känner jag mig utvilad ändå. Kanske inte kroppsligt precis, men mentalt. 

Nu hänger jobbkläderna strukna på dörren och väntar, men det är inte med det minsta vemod jag sätter klockan på ringning inför imorgon. Sommaren är ju långt ifrån slut. Jag ser redan fram emot alla ljuvliga efter-jobbet-kvällar som väntar framöver. För att inte tala om sensommarhelgerna. Och höst-rean på plantskolan, hehe!

Uppsnyggad grusgång på framsidan

Nu när vi ändå har rejält med grus hemma, kändes det som en god idé att passa på att snygga till grusgången på framsidan. Vi gjorde gången 2011 och den var visserligen ganska smal redan från början, men med åren har den liksom krympt ännu mer på bredden. I samband med att vi hade grävmaskin på besök inför stugbygget, så blev den dessutom rejält uppkörd och gick inte riktigt att laga. Igår började utgrävningen. Jag satte ett långt snöre mellan två pinnar, som fick markera en rak linje från verandatrappan och ner till grinden. Sen gick det lätt att skära till en rak kant med kantskäraren och efter det gräva bort grässvålen innanför den skurna kanten med en vanlig spade. 

När kanterna var grävda, låg den gamla markduken och det gamla gruset kvar i en hög på mitten av gången. Markduken var trasig och full av rötter och ogräs, så den tog jag bort helt och hållet. Däremot krattade jag ner gruset i den befintliga sanden och jorden. Efter att ha stampat till ytan rejält, blev det en jämn fin grund till det nya gruset. Någon ny markduk blev det faktiskt inte, för större delen av ogräset som kommer upp här är ändå fröogräs och inte rotogräs. Vi får helt enkelt hålla gruset i rörelse och kratta det ofta. 

Idag kom det nya gruset på plats. Det var nära och bra till grushögen, som ligger till vänster strax utanför bild. Det blev himla prydligt och bredden känns mycket mer logisk. Tidigare hade vi betongplattor och en fotskrapa nedanför det nedersta trappsteget på verandatrappan, men det har jag tagit bort nu. Det blir finare med det direkta mötet mellan stentrappa och grus. 

Voilà, så har vi en ny fin och dubbelt så bred gång mellan grinden och verandatrappan. Och nej, det är inget fel på bilden. Vi bor ju mitt i en brant backe, så när man fotograferar får man välja om huset ska vara rakt eller om grinden ska vara det, hihi!

Ett annat projekt under dagen har även varit att städa upp efter alla projekt nere vid stugan, så imorgon får vi köra till tippen med en massa trädgårdssäckar. Sen tror jag bestämt att vi kan sätta punkt för "Semesterprojekt 2020". Nästan iallafall...

Med två semesterdagar kvar

Söndag i min sista semestervecka, men det är faktiskt inte dags att gå till jobbet riktigt än. I år var jag nämligen smart och började min semester på en onsdag, vilket innebär att jag faktiskt inte börjar jobba förrän på onsdag. Det känns bra att ha två lediga dagar kvar, innan höstterminen drar igång. Förhoppningsvis slipper vi distansarbete nu och kan börja återgå till undervisning (om än anpassad sådan) på skolan. Jag har ju varit hemma större delen av tiden ända sedan i mars, så jag börjar verkligen längta efter att komma ut bland folk. 

Idag har jag plockat en bukett och ägnat flera timmar åt grävning. Det är ju liksom det jag har gjort hela semestern, så varför ändra på ett vinnande koncept, hihi! Idag är det den igenväxta grusgången på framsidan som har fått sig en rejäl makeover, men det får jag visa mer av imorgon. Nu skriker min kropp efter ryggläge i soffan. Aaahhhhhh, så skönt!

Road trip till Småland

Igår kväll insåg vi att vi börjar bli mossiga, som bara går och lullar innanför grindstolparna här hemma hela semestern. Vi ska ju börja jobba snart, så det kändes bäst att börja träna på att kamma sig och vara ute bland folk. Dessutom skulle det ju bli värmebölja, och då känns det ju alltid extra lockande att sitta i en bil med AC. Därför fick det bli en liten road trip till Småland idag. Första anhalten blev Lammhult, där de har en mycket finurlig "turistbyrå" mitt i byn. Så underbar!

Vi besökte ortens alla möbelaffärer, vilket resulterade i att vi äntligen hittade en ny soffa. (Det var inte på Norrgavel kan jag säga.) Efter 12 år börjar nämligen vår IKEA-soffa bli både nedsutten, solblekt och lagom ingrodd, och då har vi ändå bytt klädsel en gång någonstans där halvvägs i tid. Den nya soffan blir en mörkgrå (den på bilden är mer blå) nätt tresits i klassisk modell, och den levereras om 6-8 veckor. "En perfekt soffa för dig som har begränsningar med måtten" står det som beskrivning på företagets hemsida, och det passar ju utmärkt i ett pyttelitet hus som vårt. 

Sen blev det god asiatisk lunch i Växjö och ett stopp på antik- och loppisladan i Gottåsa på vägen hem. Där kände jag mig desperat nödgad att stilla min uppdämda loppishunger med att köpa en porslinskanna i form av en vattenmelon. Kanske inte det mest estetiska loppisfyndet i världshistorien, men rätt kul ändå. Om man kisar lite, kan man ju ändå låtsas att det är en Bordallo Pinheiro för 700 kronor, hihi! 

Nu sitter vi här och är lite nöjda över att vi ska få en ny soffa i höst. Samtidigt konstaterar vi att det nog är dags att även byta fåtöljer, soffbord och matta. Det blev visst en kostsam dagsutflykt till Småland idag. Imorgon får vi nog hålla oss hemma...