Vid uteplatsen

Igår blev det inget inlägg, för då var vi iväg på partaj hela kvällen. Idag har vi däremot varit hemma hela dagen. Vi har haft högsommarvärme så det räcker och blir över... Mina föräldrar kom och firade min födelsedag i efterskott och åt lunch med oss under parasollet. De har ju en bit att köra, men jag gissar att AC:n gjorde bilresan hit och hem riktigt angenäm idag.  

På uteplatsen blommar tvillingsporren fortfarande som en galning. Den har varit fullkomligt fantastisk hela sommaren igenom (med undantag för efter ett hårt ösregn) med otroligt riklig blomning. Den är makalöst lättskött och inte alls svårflörtad, så nästa år ska jag nog bara ha tvillingsporre i mina mindre krukor. Den finns ju i andra färger också.

I zinkhinkarna har jätteverbenan dragit iväg på höjden och bildar nu nästan en skir skärmvägg av små "svävande" lila blommor. Fjärilarna älskar dem lika mycket som jag. Blir det mildväder i höst kan verbenan blomma ända till frosten kommer, om man har tur. Här nere i Skåne kan man ju dessutom övervintra den, så jag får väl gräva ner de stora fina plantorna i en pallkrage sen. 

Hortensian som står bredvid rostornet blir finare och finare. Den har verkligen växt till sig den här sommaren, både på höjden och bredden och är riktigt maffig att titta på när man sitter på uteplatsen. Jag har dessvärre glömt namnet på den, men gissar på vipphortensia av någon sort.

'Climbing Iceberg', som jag planterade inuti rostornet på försommaren, tar sig så smått. Den är fortfarande ganska späd, men har levererat en och annan ros i sommar. Den var så himla klen när jag planterade den, så man får ändå räkna det som att den gör framsteg. 

Ikväll får det bli en runda med vattenslangen, tror jag bestämt. Rabatterna är det nästan ingen idé att vattna, för jorden är så torr att den inte tar upp vattnet, men krukor, pallkragar och växthus behöver iallafall få sig en omgång. Strax efter 21 börjar en ny säsong av "Den unge kommissarie Morse", så då måste jag vara klar. Time to get to it, med andra ord. 

På det femtionde

Fredagen den 13 för 49 år sedan var en särskilt trevlig dag för undertecknad, för det var dagen jag kom till världen. Och min vandring här har varit särdeles trevlig sedan dess. Törs man hoppas på 49 härliga år till? Med tanke på att min farmor blev nästan 104, så är det kanske inte helt omöjligt ändå. 

Dagen har varit trevlig från början till slut. Jag känner mig nästan lite generad över uppmärksamheten,  både av familj, vänner och kollegor. Det är ju trots allt ett ganska udda år. Ikväll firar jag med lite växthusvattning och sen en helt egen balja Ben&Jerrys-glass i soffan. Ingen dum födelsedag, får jag säga. Och nästa år fyller jag 50...

Meteorregn och lite till

Det är allt lite lyxigt med bil till jobbet fem dagar i veckan. För mig som har stämpelklocka med möjlighet till flex blir arbetstiden onekligen lite mer flexibel. Tidigare planerade jag min arbetsdag efter busstiderna, men nu kan jag komma och gå lite mer som jag vill. Börjar man tidigare så kan man gå hem tidigare, och behöver man jobba över någon dag så kan man ta igen den tiden någon annan dag. Bra ändå.

Oavsett om jag stannar kvar på jobbet full tid, så kommer jag ändå hem åtminstone en halvtimme tidigare. Den där halvtimmen gör ändå rätt stor skillnad, i synnerhet så här års, när man vill vara ute en stund på kvällen. För visst har vi haft ljuvliga kvällar under värmeböljan. Det är svårt att gå in ibland. 

Någon kväll var jag ute så länge att jag fick tända stallampan nere vid stugan. Det är så mysigt när den lyser upp grusgården! Men samtidigt känns det lite vemodigt att tända den, för det betyder ju att kvällarna definitivt har blivit mörkare.

Ikväll får jag dock lämna stallampan släckt, för maken planerar att sitta på grusgården i mörkret och spana efter meteorregnet Perseiderna, som lär vara synligt på himlen klara nätter från och med nu. Själv tänker jag stanna inne och hänga i soffan, för onsdag är ju min TV-kväll med två trädgårdsprogram och en brittisk deckare på tablån. Gissa vem av oss som är NO-lärare, hehe!

Hängande solcellampor och hängande trädgård

På en reahylla i en av de stora matvarubutikerna hittade jag små solcellslampor. Man hänger dem en och en i träden, istället för att hänga upp en hel slinga. På toppen av den svarta delen sitter det en solcell, som laddas under dagen, och om kvällen lyser lamporna som små glödande julgranskulor i trädet. Jag köpte två paket och har nu sex stycken lysande små kulor som hänger i päronträdet vid uteplatsen. Trädet är gigantiskt, så sex ynka små ljuskällor ger ju ingen masseffekt precis, men jag har hängt dem lågt och ganska tätt, så det ser ganska mysigt ut ändå. Att få till ett vettigt foto på dem i lysande tillstånd visade sig dock vara en hopplös uppgift, så ni får hålla tillgodo med en dagbild. 

Efter snart två veckors värmebölja är det inte bara bloggerskan som börjar sloka i knoppen. Trädgården börjar verkligen se hängig och vissen ut. Jag försöker stödvattna lite här och där om kvällarna, men vad tyar väl det när det är mellan 25 och 30 grader varmt om dagarna. Och allt som var så lummigt och grönt och frodigt under de regniga dagarna i juli. Det är livet som trädgårdsägare. Man får ta det man får. Vädret rår man inte på.

Mustig måndagsbukett

I väntan på ett utlovat åskväder (som tyvärr tycks ha kommit av sig) tog jag saxen med mig ut efter kvällsmaten och klippte mig en riktigt mustig måndagsbukett. Det blev verkligen extra allt, med både dahlior, ringblommor, gullris, anisisop, lavendel och chokladblomma. En riktig doftbomb!

Som ett brev på posten blir jag alltid sugen på just mustiga färger så här års. För fotograferingen bar jag ner vasen till bordet vid planket, där bakgrundsfärgerna blev riktigt fina tillsammans med blommorna. För att förstärka känslan i mitt lilla stilleben hämtade jag ut vårt senapsgula tråg. Någon mer än jag som älskar senapsgult i augusti? Jag vill ha fler senapsgula detaljer, både inne och ute!

Blommorna har riktiga juvelfärger, eller hur? Och chokladblommornas nästan svartbruna färg bidrar med härlig konstrast. Den rosa dahlian är en Wizard of Oz, som är den hittills enda av mina "findahlior" som har slagit ut i blom. Av både Wine-eyed Jill och Café Au Lait ser det inte ut att bli så mycket alls än. De har blivit hårt åtgångna av både sniglar och tvestjärtar i år. Otto's Thrill är iallafall på gång,  men de plantorna har jag varit så himla dålig på att toppa, så blommorna kommer på två meters höjd. (Hmmm... Mental notering till nästa år: Gör om, gör rätt.)

Gullris som inte riktigt har slagit ut är verkligen en höjdare att stoppa i buketten. När den är så där vackert limegrön och fortfarande lite skir. Sen blir den knallgul som raps, och det är maffigt på ett helt annat sätt. Sedan vi grävde ut nere i moraset har vi dock inte sådana mängder som tidigare år, men tillräckligt för några buketter ändå.

Måndag, ja. Nu börjar den första hela arbetsveckan efter semestern. Jag är redan kvällstrött, hihi!

Blomsterfägring och spilkumar

Jag fick en fin liten krukros i present häromdagen. Den kom jag på att jag kunde stoppa ner i en liten spilkum i terracotta och grön glasyr, som står på köksbordet. När jag tog bort plastkrukan bredde rosen ut sig så fint och fyllde upp hela skålen. Och nog är det något visst med ljusrosa rosor ändå.

Härligt med lite trädgårdskänsla inomhus också, i synnerhet dagar som dessa, när det är så himla varmt att man inte vill gå ut. Mitt på dagen idag stannade jag faktiskt inne och stökade i köket istället, och då var det ju extra trevligt att få sällskap av lite blomsterfägring. 

Den här sortens spilkum är ju för övrigt väldigt populär just nu. Jag vet att de är importerade från Ungern, men om de verkligen är vintage (som de ofta marknadsförs som) vet jag faktiskt inte. Trevliga är de iallafall. Jag har en till i ljusgult, som för närvarande har hamnat i gröna rummet. Jag har köpt mina på Affari Outlet i Osby och AB Småland i Malmö, men jag har sett att de finns lite överallt. 

De mörkt ceriserosa dahliorna plockade jag i trädgården igår. De kommer från några riktigt gamla knölar, som jag faktiskt har köpt second hand och som jag har övervintrat i flera år nu. De blommar alltid först av alla dahlior och är helt uppenbart inte lika attraktiva som mat för sniglar och tvestjärtar. Blommorna är enkla och ganska oansenliga, men trevliga på sitt sätt. Allra finast är de faktiskt om man plockar dem i stora fång och sätter dem i vas.

Annars kan jag meddela att jag besökte en loppisbutik idag och faktiskt inte köpte en endaste grej, trots att jag fingrade lystet på både det ena och det andra. Efter semesterns storrensning på vinden har vi utvecklat en viss kräsenhet, om man säger så. Fast det kanske går över, hihi!

Zinkbadkar i rätt sammanhang

Ni som har hängt med länge här på bloggen minns kanske det fantastiska zinkbadkaret jag spontanköpte för tre år sedan. Jag fick hänga på en kollega till mig, som hade avtalat träff med en antikhandlare med trädgård som specialitet. (Ja, ni fattar ju själva att jag inte var nödbedd, hihi!) Plötsligt bara stod det där; badkarens badkar! Jag hade aldrig sett något liknande och insåg att jag nog aldrig skulle hitta något liknande igen, så jag slog till rätt upp och ner. Sedan dess har det stått på förvaring i ladan i väntan på rätt sammanhang, och idag slog det mig att vi har det helt rätta sammanhanget nu: Den nya gruspassagen bakom bastustugan. 

Värmen till trots (en sisådär 30 grader) var jag absolut tvungen att testa på momangen. Och sen var jag ju naturligtvis tvungen att släpa fram lite grejer till. (Om inte annat, så för att fylla ut bilderna, hihi!) Den gamla stegen stod också i ladan och väntade på bättre tider. Nu får den agera handdukshängare.

Den stora korallen kommer från en storstädning på makens jobb och räddades från sopsäcken av hans närmaste kollega, som tänkte att jag säkert kunde ha den någonstans i trädgården. (Vilken klok person!) Och se, nu kom den ju till väl till pass. Den där tvålen med "inbyggd" tvättsvamp är min bästa vän och ligger i duschen i badrummet i vanliga fall. Det är egentligen en massagetvål från Hemtex, men den funkar minst lika bra att skrubba skitiga trädgårdsfötter med, kan jag meddela. 

Badkaret är fiffigt konstruerat med en stång tvärsöver, som man kan dra sig upp med hjälp av när man ligger i karet. Dessutom har det handtag på respektive kortsida, vilket underlättar när man bär det. Som ni ser är det lite buckligt här och där, men vad gör väl det. Det är ju så vackert!

Det är verkligen ett djupt badkar, som man nästan försvinner i. Fröken Grön måste provsitta lite med kläderna på, hihi!

Bada på riktigt går nämligen inte än, för det saknas en propp i botten, och så har en av skarvarna på sidan släppt lite grann. Det där ska jag nog ändå kunna råda bot på. Så länge får det stå framme och bara vara till lyst för ögonen. 

Badat har jag däremot gjort i kallbadtunnan idag, så mig går det ingen nöd på i värmen. Lite senare ska jag nog gå och ta mig ett svalkande kvällsdopp också. Att gå och lägga sig med blött hår är nämligen det allra bästa knepet att hålla sig sval under natten.