Gammeldags trädgårdssoffa

Som jag skrev tidigare i veckan behöver den kapsejsade trädgårdssoffan på norrsidan av bastustugan ersättas. Jag tänker att den kan få stå och vara pittoresk på något annat ställe i trädgården, för den är himla charmig i all sin skruttighet, men att sitta på duger den tyvärr inte till längre. OK det går, men man får göra det på egen risk. Det är nog bara en tidsfråga innan den klappar ihop helt och man hamnar på rumpan i gruset. 

Sedan tidigare hade jag koll på att Brafab säljer en liknande modell. (Kanske är det rentav samma soffa?) Jag googlade lite grann under min ledighet och upptäckte att den går att beställa genom vår lokala möbelaffär, så det gjorde jag i måndags kväll. En veckas leveranstid innebär att vi borde kunna hämta den i början på nästa vecka. Så smidigt att slippa leveranskostnaden. De pengarna kan jag ju lägga på något roligare. Soffan var dessutom 250 kronor billigare i affären än på Brafabs hemsida. Kanske hade jag tur och fick lite sommarrabatt. 

Bild från Brafab

Jag valde den trärena varianten för att kunna måla om den själv i önskad kulör. Nu är bara frågan vad som ÄR önskad kulör. Som jag skrev tidigare är jag faktiskt inne på att måla den röd, fast jag ska suga lite på den karamellen. 

Nationaldagen

Min nationaldag startade på morgonen med en biltvätt på macken i grannbyn. Jag åkte med som sällskap till maken mot löfte om Espresso House-kaffe och en kladdig bulle med pärlsocker. (Jodå, jag bantar idag med.) Någon egen flaggstång har vi inte, men vi åker snålskjuts på den som vajar hos grannen snett bakom oss. Den solblekta lilla bordsflaggan har också fått komma fram. Sverige fyller ju ändå 500 år. 

Annars har vi inte direkt firat så storslaget, om man inte tycker att två maskiner tvätt känns extra festligt. Det har varit 24 grader varmt och lite blåsigt, så kläderna torkade i ett nafs. Någonstans inom mig drömmer jag fortfarande om att snickra ihop ett sådant där gammaldags klädstreck med krusidulliga konsoler, men uppenbarligen inte tillräckligt mycket för att göra slag i saken. Jag är inte ens säker på var jag skulle ha det. 

24 grader på termometern fungerar inte ett dugg avskräckande på riktiga trädgårdstanter. Jag ägnade flera timmar åt att slutföra uppstädningen i slänten på baksidan, och när allt var krattat och klart lade jag ut ett lager barkmull uppblandat med kogödsel. Dels hjälper det till att motverka ogräs, dels är behovet av jordförbättring stor. 

Fast den största anledningen är egentligen en förhoppning om att den ska fungera lite fuktbevarande. Dessutom ser det ju så himla mycket trevligare ut. Ännu mer städat, om man säger så. Jag har faktiskt aldrig använt barkmull förr, men nu är jag sugen på att göra likadant på fler ställen.

Fem dagars ledighet med härligt sommarväder gör onekligen att man blir lite världsfrånvänd. Det känns nästan som att den riktiga semestern har börjat. Jag blev nästan lite paff när jag för en stund sedan insåg att jag ska jobba imorgon. Fast tvådagarsvecka är ju inte direkt något att gnälla över. 

Hej Lund!

Maken hade ärende till en optiker i Lund, och jag hängde med. Trevligt med en liten utflykt ändå, när man ändå har semester. Lund är en väldigt trevlig stad. Jag läste delar av min utbildning här under 90-talets första hälft, och maken (som är född i Lund) och jag gifte oss här. Dock inte i Domkyrkan, som bilden föreställer, utan på Rådhuset på Stortorget. 

Vi körde till Hässleholm (mindre än 3 mil), parkerade bilen där och tog sedan ett direkttåg till Lund och klev av på Centralstationen 34 minuter senare. Smidigt som tusan. Eftersom vi hade hoppat över frukostkaffet, började vi med en rejäl balja caffe latte på Espresso House i stationsbyggnaden. Jag kunde inte låta bli att ta en bild på det vackra turkosa kaklet på väggarna, som inte bara finns i caféet, utan även klär väggarna i hela stationsväntrummet. Det är nog gammalt, gissar jag. 

Sen strosade jag runt en timme på en egen shoppingrunda. Jag dristade mig till och med till att prova lite kläder i värmen. Jag drabbades av rejält ha-begär över en ursnygg grön skjortklänning på Rabalder, men jag såg mest ut som en tjock gurka till och med i den största storleken. Katastrof... I ungefär tre sekunder övervägde jag att påbörja en akut hårdbantningskur för att komma i den, men sen kom jag på bättre tankar. Jag gick helt sonika och åt persisk lunchbuffé på Khatoon med maken och svärmor istället, hihi!

Bildkälla: www.rabalder.se

En kopp eftermiddagskaffe på Ramklints Konditori hann vi också med, innan det var dags att traska tillbaka till centralen och ta tåget tillbaka till Hässleholm igen. Det var 22 grader varmt på eftermiddagen, så ett dopp i fontänen utanför Grand Hotel kändes onekligen lite lockande. 

Det var en lagom liten dagsutflykt. Ibland behöver man göra något mer än att bara lulla runt innanför grindstolparna hemma för att känna att man har tagit tillvara på långledigheten. Nu känns det plötsligt helt legitimt att inte röra sig en meter imorgon, hihi!

Jordgubbsfrukost och rensning i slänten

Jag började min söndag med en kopp kaffe i sängen, följt av en skål med marknadsjordgubbar ute i trädgården. 60 kronor för en knapp liter är ju verkligen dunderdyrt, men smakar det så kostar det. Och smakade gjorde det. Helt ljuvligt. Jag är benägen att utse de svenska gubbarna till de mest och bäst smakade i hela världen. Ja, iallafall i jämförelse med de länder jag har varit i. Nederländerna följer på en hedersam andraplats, men ligger ändå inte i närheten. 

Sen drog jag på mig trädgårdskläderna och gled ut i terrängen. Upprensning i planteringen i slänten på norrsidan av bastustugan stod på schemat. Här har jag inte gjort ett endaste dugg sedan förra sommaren, så det fanns onekligen ett och annat att göra. Kratta upp löv, till exempel. Jag vet ju att det är bra att låta allt biologiskt material ligga kvar och förmultna, men det rör sig verkligen om ohemula mängder löv och det ser bara trist och skräpigt ut. 

Den lilla rönnen 'Noriko' (Sorbus matsumurana) tar sig så fint, och jag är så kär i den. Det stod ju i en trätunna i köksträdgården i flera år, innan det istället hamnade här sommaren 2020. Jag älskar det skira ljusgröna bladverket, särskilt när solljuset silar in mellan de större träden högre upp i slänten. Samma sommar planterade jag även liten stefanandra i en lång rad högre upp i slänten, med planen att den skulle krypa nedåt i backen och täcka stora delar av den tråkiga jordytan. "Utmärkt marktäckare på svåra platser" stod det på etiketten, fast det verkar de inte ha läst själva...

Nejlikroten 'Mai Tai' står i full blom. Efter tre år har plantorna jag satte tagit för sig rejält och bildar nu en stor tuva nere på hörnan mot grusgången. Jag kan sitta på bänken på norrsidan av bastustugan och titta på blommorna hur länge som helst. Det blir ju nästan inte ljuvligare än så här. 

Gargoylen Hilda sitter på sin sten uppe i slänten och har hållit mig sällskap under dagen. Ormbunkarna (träjon) har växt till sig i år och gömmer henne lite grann, men hon säger att hon tycker det är riktigt mysigt. Om hon försvinner helt, får hon nog ändå flytta till ett annat ställe. 

Vi tog ner en lönn tidigare under våren, och på den klättrade en kaprifol (precis som på askstammen i mitten av bilden här nedan), som sedan blev liggande kvar i ett virrvarr på marken. Jag "lånade" hit ett rostigt växtstöd, som rankorna förhoppningsvis kan klättra upp på. Bambun i framkant fick sig en rejäl frisering. Mest klippte jag bort en massa nakna bambukäppar, som stod och såg skräpiga ut. Det är för övrigt en lågväxande bambusort, som håller sig på mattan förhållandevis bra. 

Vintern och den kalla våren har gått hårt åt mycket i trädgården. Idag fick jag gräva upp mitt lilla eukalyptusvide 'Hakuro-Nishiki', som stod längst borta vid stentrappan upp mot köksträdgården. Det såg halvt döende ut redan förra sommaren och överlevde alltså inte vintern. Det är lite tomt på den här sidan nu, så jag får fundera ut något annat. Och som ni ser på bilden här nedanför finns det fortfarande gott om löv kvar att kratta upp. Jag har låtit krattan stå kvar, redo för en fortsättning en annan dag. 

Benen på den gamla bänken (som jag har fått ärva av min gamla bloggkompis Tamara) har kapsejsat under vintern. Den får stå ute året runt, eftersom vi använder den när vi bastar. Jag tror bestämt det är dags att investera i en ny bänk. Kanske blir det Brafabs gammeldags trädgårdssoffa i obehandlat trä, som nästan är en kopia av den modell vi har nu. Jag kan i så fall tänka mig att måla den med linoljefärg i någon vacker röd nyans, för det passar verkligen med en rejäl färgklick mot den vita väggen och allt det gröna i omgivningen. Jag har googlat lite och ser att den eventuellt finns på lager på en lokal möbelaffär, så jag svänger kanske förbi där imorgon och kollar. 

Ikväll har jag för övrigt vattnat rosorna jag planterade förra sommaren. Jag tänker att de behöver lite extra stöd nu i torkan, eftersom deras rötter förmodligen inte går så långt ner i marken än. Det är så torrt i backen att jorden inte tar upp vattnet. Jag fick arbeta ner vattnet med en kultivator, när jag stod där med vattenkannan. Vad ska det bli av detta? Det börjar bli dags att dansa regndansen...

Skuggig läshörna

Jag fortsätter "dela upp elefanten" och röjer upp och fixar till på avgränsade områden. Det passar mig alldeles utmärkt, för direkta resultat är min allra bästa drivkraft. Igår eftermiddag bestämde jag mig för att städa upp den lilla trappan och grusgången som leder ner bakom växthuset. Hasselbusken fick sig en lätt frisering, medan spireabuskarna längs sidorna börjar bli täta och fina efter förra sommarens ganska brutala klippning. 

Mellan plattorna bakom växthuset hade det växt upp höga gräslökliknande lökväxter, som jag drog upp. En fördel med att det är torrt i marken är iallafall att ogräset lossnar väldigt lätt. En vacker akleja i full blom hade jag inte hjärta att ta bort, så den fick vara kvar. 

När allt var städat och klart ställde jag dit vår gamla IKEA-korgstol, som stod på glasverandan tidigare, men som har bott ute i ladan det senaste halvåret eller så. Det blev en superhärlig liten sittplats. Som att sitta gömd i en grön lövgrotta. 

Jag har faktiskt suttit här alldeles stilla flera gånger, både igår och idag. Det kommer nog att bli min skuggiga läshörna varma dagar i sommar. Härligt också att luta sig tillbaka i korgstolen och titta upp i det gröna lövverket på den uppstammade hasseln.

Där min gröna tubtrug står fortsatte jag räfsa upp idag, så nu är iallafall grusgången fin ända bort till den norra kortsidan av bastustugan. 

På sidorna av grusgången finns det ett och annat som jag behöver kratta upp och klippa ner, men den delen av elefanten tacklar jag en annan dag. Kanske redan imorgon. 

Farstukvist, förstukvist, farstubro

Idag målades verandan invändigt med lager nummer två, så nu har plywoodskivorna tagits ner för att låta allt torka. Det ser nästan lite charmigt ut på något sätt. Som att huset har fått en liten farstukvist, förstukvist, farstubro. Kärt barn har många namn.

Målare D och jag resonerade lite kring om det faktiskt kanske har varit så en gång i tiden, men vi kom fram till att det mest sannolika är att glasverandan har funnits där från början. Det ser man om inte annat på väggarna vid sidan av pardörrarna in till hallen. 

Imorgon är det marknad här hemma i byn. Marknadsplatsen ligger ju som bekant bara hundra meter upp i backen från vårt hus. Då kanske jag ställer en riktigt skön stol på vår nya farstukvist och sätter mig och glor på alla människor som kommer och går ute på gatan, hihi!

Stilla regn och vit gräddton

Helt utan förvarning (eller så är det min väder-app som inte visar rätt) föll det plötsligt ett stilla regn sent på eftermiddagen idag. Inte så att det blev en genomvattning på något sätt, men tillräckligt mycket för att dammet iallafall skulle lägga sig lite grann. Och nu ikväll känns det riktigt fräscht ute. Det är nästan så att växterna sträcker lite grann på sig. 

Verandamålningen har fortskridit under dagen, då målare D har varit här och penslat på det första lagret linoljefärg i den rätta färgtonen. Det blir "Vit gräddton", som är en väldigt trevlig bruten vit nyans. Den blir helt rätt på vår veranda. Målare D berättade för övrigt att det var Fönsterrenoveringens dag i förrgår, och att de hade haft öppet hus på verkstan och låtit allmänheten komma och titta på målningen av just våra fönster. Kul! Själv var jag ju där och smygtittade redan för några veckor sedan. 

Ni märker kanske att jag är lat och inte orkar använda min riktiga kamera. Mobiltelefonteknologin är det förvisso inte något större fel på numera, men det blir ändå inte riktigt det där skärpedjupet i bilderna. Nåväl, nu påbörjar jag iallafall fem dagars ledighet. Jag har ett par små saker inbokade, men i övrigt känns det som eoner av oplanerad tid. Så lyxigt!