22 oktober x 10

När bloggtorkan tar överhand brukar jag göra ett 10-årssvep bakåt i tid här på bloggen. Ikväll är det helt klart dags för ett sådant. Ska vi ta oss en titt på den 22 oktober det senaste decenniet?

När jag bloggade den 22 oktober 2023 hade vi just tänt höstens första brasa i gröna rummet. I år tändes höstens första brasa redan för ett par veckor sedan. Eldning sker dock väldigt oregelbundet här hemma. Vi gör det mest för mysfaktorn, men det blir onekligen varmt och gott i stugan, så i vinter ska vi nog göra det oftare. Kanske redan ikväll?

Den 22 oktober 2022 blev det inget blogginlägg, för då var jag i London. Storstadsresor är definitivt min grej. Kanske snart dags för en ny sådan?

Den 22 oktober 2021 shoppade jag adventspynt på Jysk i Hässleholm. Jag hade lediga fredagar på den tiden. Det var himla lyxigt. Kanske dags att gå ner i tjänst igen?

Den 22 oktober 2020 visade jag före- och efterbilder från det som en gång var moraset längst ner i vår trädgård. På grund av (eller kanske snarare tack vare) pandemin hade vi tillbringat hela semestern det året hemma, grävandes mellan bastustugan och växthuset. För den som är nyfiken finns hela förvandlingen dokumenterad HÄR. Kanske snart dags att ta tag i biten som återstår också?

Den 22 oktober 2019 förundrades jag över Ester Blenda Nordström, som jag precis hade läst en biografi om. Jag älskar biografier. Kanske snart dags att läsa en ny?

Den 22 oktober 2018 roade jag mig med att göra ett stilleben av diverse loppisskrot nere i köksträdgården. Kanske dags att göra ett nytt sådant?

Den 22 oktober 2017 gjorde jag ett bildsvep över sommarens alla loppisfynd. Många bilder blev det... Fast till mitt försvar kan jag säga att jag har gjort mig av med nästan hälften av grejerna.  Kanske dags att göra ett loppissvep över sommaren 2024? 

Den 22 oktober 2016 var det visst också loppisvisning på bloggen. (Det är ju ofta det, hrmmm...) Äggkoppar var fyndet för dagen. Dem har jag faktiskt också gjort mig av med. Kanske är det dags att hitta nya?

Den 22 oktober 2015 hade jag höstpiffat lite (med betoning på lite) på verandatrappan. Kanske är det dags att fixa till lite där i år också?

Den 22 oktober 2014 mumsade jag årets första skumtomte. Kanske det börjar bli dags att införskaffa årets första påse?

Tio år går fort, men när jag tittar tillbaka på bilderna så känns många saker faktiskt väldigt länge sedan. Kanske blir det ett sådant här inlägg om tio år igen? Kanske inte...

Måndag igen

Måndag igen. Imorse tog vi oss ur sjukstugan och pallrade oss iväg till jobbet. Energin har inte direkt varit på topp under dagen, men ibland är det ändå ett bättre alternativ att jobba, även om man går lite på halvfart. Arbetsuppgifterna tenderar annars att höga sig lite för mycket, när man är borta. Ta-en-alvedon-och-pallra-dig-till-jobbet-tiden är definitivt tillbaka efter det långa uppehållet under pandemiåren. Dumt kanske, men sant.

Körövningen ikväll får jag iallafall hoppa över på grund av noll energi och en icke-existerande sångröst. (Om jag någonsin har haft en... ) Planen för kvällen är istället att svida om till pyjamas tidigt, tända ljus och kura under en filt i TV-soffan. Vi säger så!

Smygsneglar på julpynt

Jag kanske kan skylla på tillfällig sinnesförvirring orsakad av halsfluss och snortjock hjärna, men plötsligt har jag börjat smygsnegla på julpynt. Jag kikar på inredningssidor på internet, bläddrar i gamla julnummer av inredningstidningar och sonderar utbudet på Tradera med sökorden "antikt" och "jul". Det där är nog dessvärre inget övergående tillstånd, utan något jag får dras med två månader framöver, för så brukar det ju faktiskt vara varje år. Och tänk att det är lika roligt varje år. För trots att man har lådvis fulla med julpynt på vinden, så vill man ändå se om man hittar något nytt som man "villhöver". En liten ljusstake mer eller mindre kan man ju alltid få plats med. Eller två. Eller fem...

Kanske är det så att man borde ta ner sina jullådor redan nu i oktober och gå igenom dem grundligt för att se vad man har. För vad som finns i de där lådorna glömmer jag nästan år från år. Det kan ju rentav vara så att det finns saker där som jag själv skulle kunna sälja på Tradera under november. Visst låter det som en bra plan? Det återstår bara att se hur motiverad jag är att faktiskt göra det...

Pumpor och amerikansk deckare

Jag har inte odlat några egna pumpor i år. Däremot köpte jag ett gäng prydnadspumpor på EKO-hallen redan för en månad sen. De var himla billiga där, och jag tänkte att de skulle vara fina att ha när jag skulle höstpynta på borden utomhus. De hamnade i trätråget i smatten, och där har de faktiskt blivit liggande, för det är ju trevligt att ha det lite höstfint inomhus också. Färgerna är ganska neutrala, men till Halloween skaffar jag kanske en orange pumpa och sätter på verandatrappan. 

Idag har det inte gjorts många knop här hemma. Både maken och jag kurerar våra förkylningar och har mest slappat i soffan hela dagen. Men inte mig emot. Jag har haft en riktigt intensiv jobbvecka och tycker det är riktigt skönt att "stänga av" ett tag. Vi har sträcktittat på "Lincoln Lawyer" på Netflix. Jag skulle beskriva den som en helt vanlig klassisk amerikansk deckarserie, men inte desto mindre trevlig för stunden. Det är en sådan där serie med många skådisar man känner igen, men som man inte kan namnge. Ja, förutom Neve Campbell då, som både var med i "Scream"-filmerna och TV-serien "Party of Five" på 90-talet. 

Vi fortsätter nog att ta det lugnt imorgon också, så att vi blir friska nog att pallra oss till jobbet på måndag. Ovan nämnda deckare finns i tre säsonger, så sysselsättningen är redan ordnad. Kanske finns det glass kvar i frysen också. Det går ingen nöd på oss, med andra ord. 

Två rossliga ruggugglor

På Solhäll sitter två rossliga ruggugglor och snorar. Maken har redan varit hemma i tre dagar, och för egen del tog det fart under natten. Trevliga helgplaner på en loppisrunda i Halmstad och efterföljande övernattning i stuga på Tylösand med Malmö-väninnorna har fått läggas på hyllan. Så typiskt... Men det kommer förhoppningsvis andra helger i höst.

Det får nog bli en bokläsarhelg på hemmaplan istället. Jag började läsa "Stacken" av Annika Norlin redan i slutet av sommaren, men trots att jag verkligen gillar den, så har jag haft en alldeles för lång läspaus. Jag får nog snabbläsa de första 100 sidorna igen, så att jag återbekantar mig med alla karaktärer. Var och en av dem har sin egen historia, och jag vill verkligen ta mig tid och lära känna dem allihop. 

Bilderna i dagens inlägg tog jag förra helgen, och sedan dess har hösten verkligen marscherat fram i rekordfart. Betydligt fler löv ligger nu på marken, och det sista som har blommat i rabatterna börjar ge efter. Vemodigt på ett sätt, men inte så sällan tänker jag att den här perioden är den vackraste av dem alla. 

Ikväll festar vi på Strepsils och Alvedon, och jag lyxar till det ännu lite extra med en iskall Diet Cherry Coke, som äääntligen har kommit till Sverige. Det kan vara det bästa som har hänt mig under hela 2024, faktiskt. Måtte den vara här för att stanna. 

Två smörbyttor från Gefle

På tal om samlingar, så har jag numera även en nästan-samling av gamla smörbyttor från Gefle. På min lilla loppisrunda här hemma i byn i lördags hittade jag nämligen en större variant av samma sort jag redan hade hemma. Behövde jag verkligen en till? Nä. Tyckte jag det var ett trevligt fynd för 40 kronor? Ja. Spontanköp är ofta de trevligaste köpen. 

Jag alltid undrat lite över locket på den jag redan hade hemma. Byttan och texten ser så gammaldags ut, men locket känns malplacerat på något sätt. Det är som om delarna kommer från helt olika årtionden. Jag har tänkt att de kanske inte hör ihop alls, men nu när bytta nummer två dök upp förstår jag ju att de faktiskt gör det. Kanske plockar jag ändå av dem och gömmer undan dem i något skåp.

Karminröda örhängen i trädgården

Varje gång jag ser en benved i höstskrud, så tänker jag att vi absolut borde ha en i vår trädgård. Resten av året är det kanske en ganska intetsägande buske, men de där små karminröda örhängena som hänger och dinglar från grenarna på hösten är verkligen en makalös syn. I lördags hände miraklet: Helt plötsligt insåg jag att vi faktiskt har en! 

I buskaget vid den södra tomtgränsen står den. Hur i allsin dar kom den dit? Inte för att jag hänger i den delen av trädgården dagligdags, men jag kan nästan svära på att det aldrig har funnits någon benved där tidigare. Eller så har den legat i träda, och så bestämde den sig för att vakna till liv i år. Jag tackar iallafall och tar emot. Jag kan nästan inte se mig mätt på de där små juvelerna. Kan man hänga dem i öronen, tro?