Torekov och hem igen

Maken och jag har en liten hösttradition att checka in oss på ett trevligt spa någonstans. Igår åkte vi därför till Torekov Hotell, för ett dygn av lyx, avkoppling, god mat och goda drycker. Torekov i sig är verkligen en liten pärla på den skånska västkusten, och det där vemodet som infinner sig när sommargästerna har åkt hem och allt har gått i vintervila gör platsen nästan ännu vackrare. Vi spanade lite extra efter Hugh Grant, som numera visst är husägare här.

Bada i havet var man ju inte så sugen på, men hotellets varma pooler, både inomhus och utomhus, lockade desto mer. Att ligga framför öppna spisen på relaxavdelningen, dricka te och bläddra i inredningstidningar, tillhör också en av mina favoritsysselsättningar. I avkopplingsplanen ingick det att låta kamera och mobiltelefon ligga kvar nerpackade i väskan, så några egna bilder inifrån hotellet har jag faktiskt inte.

Jag tillhör dem som graderar ett hotell nästan helt och hållet efter frukostbuffén de serverar. Om det finns pannkakor eller våfflor, då blir det extra pluspoäng. Torekov Hotell klarade sig bra i det avseendet, för de har en riktig roterande waffle baker. Det var så gott, så jag var tvungen att smyga fram mobiltelefonkameran till sist. 

Och nog finns det gott om finfina loppis- kuriosaställen i nordvästra Skåne! Vi lyckades klämma in fem bra ställen på vägen hem, och hade nog kunnat stanna på fem till om vi hade velat. Jag kom hem med en hel liten kollektion av både det ena och det andra, bland annat ett leksaksrådjur från 60-70-talet som ska få bli julpynt och en engelsk-svensk ordbok i miniformat (verkligen med betoningen på mini) från 1952. 

Många stopp blev det alltså, men till slut kom vi iallafall hem till vår lilla stuga igen. Att komma hem är alltid skönt, och vet ni, det bästa av allt är att vi är lediga imorgon också! 

Bättre sent än aldrig

Eftersom jag aldrig tröttnar på att titta tillbaka på gamla bilder i mitt fotobibliotek, så kommer det här en ny omgång före- och efterbilder. Den här gången kikar vi in i gröna rummet, som hade en murrig tapet i odefinierbar nyans när vi flyttade in. På bilden (som är tagen 2008) har vi visst redan hunnit slänga ut den söndertorkade plastmattan, men ni får iallafall se en glimt av det smurfblåa köket.

I det där hörnet har vi sedan haft ett lågt brunt träskåp med öppna hyllor, ända fram till nu i sommar. Vi fick "ärva" skåpshyllan av våra snälla grannar i öster, och nog var det faktiskt en riktigt trevlig möbel på sitt sätt, men tyvärr lite opraktisk och alldeles på tok för dammsamlande. Vi tänkte att det iallafall skulle vara en bra tillfällig lösning, men tillfälliga lösningar har ju en märklig tendens att vara väldigt länge ibland...

Min plan har hela tiden varit att hitta något slags vitrinskåp att ställa där. Ett tag hade jag funderingar på att bygga mitt eget skåp, av fyra gamla fönster som jag köpte på loppis i Simrishamn för ett par somrar sedan, men av det "bidde" det ju inte så mycket. (Till makens och grannens oförställda skadeglädje...) Men så nu i sommar var vi på auktion här hemma i byn (som ni säkert minns från tidigare inlägg), och där sprang jag på det fina gamla köksskåpet som hänger där på väggen nu. 

Med lite färg och glas i dörren, så blev det riktigt bra till slut. Det är onekligen mer praktiskt med dörrar att stänga om alla ens pryttlar, och gröna rummet fick minsann lite annan karaktär på köpet. Efter mer än 7 år har jag så äntligen mitt vitrinskåp. Bättre sent än aldrig!

Tips och tips

Ni läsare som huserar i det nordvästra hörnet av vårt härliga landskap; har ni några bra tips på loppisar och/eller antikställen i krokarna runt Båstad/Torekov/Ängelholm? I så fall mottages de tacksamt! Det blir nämligen en tur åt det hållet inom kort. Jag har redan googlat och hittat en del som verkar spännande, men det vore ju förskräckligt om jag missade något riktigt bra ställe!

Till kvällen har jag bunkrat upp med både senaste numret av Lantliv och tillika nummer av Hus&Hem Trädgård. I det sistnämnda har jag redan smygtittat och sett att det finns ett underbart reportage från min gamla bloggkompis Tamaras trädgård. Det måste jag absolut läsa, och det tycker jag absolut att ni ska göra också! (Om inte annat kan ni smygläsa nästa gång ni är på mataffären, hehe!)

Jetlag

Kan man få jetlag av vintertid? På morgnarna är det hur ljuvligt som helst, och jag kommer ur sängen utan några som helst problem. (Ja, nästan.) Men kvällarna... Redan vid 19-snåret börjar mina ögon skela, och jag sitter mest i soffan och ojar mig över att det fortfarande är tre timmar kvar till läggdags.

Jag tänder ljus, försöker hålla mig vaken och tänker att det nog går över om ett par kvällar eller så. Eller ska jag göra slag i saken och gå i vinteride helt och hållet? Jag ska nog iallafall bli en björn i nästa liv...

Frost

Vädergudarna vet uppenbarligen att det är vintertid. För andra dagen i rad vaknade vi till morgonfrost och ett par minusgrader. (Nja, iallafall jag. Maken har höstlov och får sova längre.) Och för andra dagen i rad tänkte jag att jag borde ställa in den där daliakrukan som står och huttrar på planteringsbordet. Nu är det kanske kört för den...

Vantarna har åkt fram för länge sen, men nu börjar det baske mig bli dags att rota fram mössa och en varmare jacka också. Det kanske får bli kvällens aktivitet. Hoppas ficklampan är laddad, för det är mörkt på vinden...

Hemma

I tider som dessa känner jag mig extra tacksam varje gång jag kommer hem. Att få svänga in på uppfarten och översköljas av det lugn och välmående som väntar mig redan på gårdsplanen. Att veta att jag alldeles strax ska få kliva in i de varma rummen som väntar innanför de där upplysta fönstren. 

Att veta att någon väntar på mig där inne. Att veta att där innanför dörrarna är jag trygg. Att där inne känner jag mig hemma. Den känslan önskar jag att alla fick känna...

Över smålandsgränsen

Söndagsmorgonen började bra. Med den extra vintertidstimmen vi fick under natten till idag, så kunde jag sova extra länge utan att skämmas. När jag väl hade fått benen över sängkanten och lite frukost i magen, så körde maken och jag på en liten utflykt för att titta på de brinnande höströda träden.

Som av sig självt körde bilen över smålandsgränsen, upp till Gottåsa Antik. (Längs väg 23 någon mil eller så norr om Älmhult.) Här finns alltid mycket fint att titta på, och den gamla stenladan i sig är riktigt storslagen. Vi brukar inte komma tomhänta härifrån, och det gjorde vi inte den här gången heller.

Jag köpte en smidesgrej med krokar att hänga på väggen. Antingen ska jag nog försöka göra plats för den i köket, eller så hamnar den kanske nere i tvättstugan. För att hitta vettigt fotoljus, så hängde jag upp den på en befintlig spik ute på glasverandan så länge, och här passar den ju också. Kanske kan det bli en kryddtork till nästa sommar?

Ja, sen vet ni ju att jag har talang för att köpa smått galna grejer, som inte riktigt går att förklara. När jag stod där bland alla fina antikviteter så kändes livet plötsligt meningslöst utan en getformad kanna till kaffemjölken. Haha! Jag säger då det... Obotlig är nog bara förnamnet på åkomman jag lider av.

På vägen hem körde vi inom IKEA i Älmhult för att köpa förvaringslådor att ha på vinden och nya kuddar till sängen. Värmeljus och vanliga ljus blev det naturligtvis också, men det behöver man ju nästan inte säga. Vi passade på att äta middag när vi ändå var där, och jag festade till det lite extra med en Halloween-bakelse i efterrätt. 

Nu sitter jag hemma i soffan och kuckilurar i den tidiga skymningen. (Att det blir mörkt tidigare är ju nackdelen med vintertid, men det där med en extra timme på morgonen uppväger allt.) Det är nog dags att sätta på lite eftermiddagskaffe, så att jag får inviga min nya mjölkkanna, hihi!

Före julen kommer påska

Om jag nu ändå måste börja förlika mig med att julen startar redan i oktober, så är det väl lika bra att börja planera för påsk också. Så tänkte jag där jag stod i en av våra lokala välgörenhetsloppisar i förmiddags och fick syn på den här knallgula kaffekannan. 

Den var ju bara för rolig för att lämnas kvar där på hyllan! Tänk att stoppa påskris i den, eller varför inte en härlig bukett påskliljor eller tulpaner? Är det inte det perfekta påskpyntet, så säg? Nästan lite Pippi Långstrump, så där. (Varför åka till Blåkulla när man kan åka till Villerkulla, hehe!)

Jodå, så att... Det gäller ju att vara ute i god tid med förberedelserna!

Tidningsinspiraion i mängd

Nu är det visst dags att börja förbereda sig inför advent. Iallafall enligt senaste numret av Drömhem&Trädgård, som låg i brevlådan och väntade idag. Kanske får jag kapitulera inför det faktum att julförberedelserna kommer tidigare och tidigare för varje år som går. Fast skumtomtarna på godishyllan i mataffären får nog faktiskt ligga kvar ett par veckor till. Där går väl ändå gränsen! Årets variant med clementinsmak lät dock ganska lockande, och eftersom ståndaktighet och Fröken Grön inte riktigt passar i samma mening, så sitter jag kanske här och tuggar tomtar redan imorgon...

Tidningar för inspiration lär det iallafall inte bli ont av framöver, för vi som har pensionspengar som förvaltas av KPA har fått välja en gratis prenumeration på valfri tidning från Bonnier tidskrifter. (Tre nummer, tror jag det var. Gentilt så det förslår! Undrar just vad de är ute efter egentligen?) Jag valde Allt i Hemmet till mig, men snodde även makens erbjudande och kryssade i Amelia i hans namn. Vad glad han ska bli när den kommer, hihi!

Lite piff på trappan

Aningens lite höstpiff på verandatrappan blev det också igår. Kryssbollen stod där ju sedan tidigare, men fick sällskap av en lykta och en pumpa. Den sistnämnda ska jag nog karva till allhelgonahelgen. Inte för att jag är så mycket för Halloween, men just den traditionen tycker jag är ganska läcker. 

¨

Ser ni förresten stockrosen som blommar till höger i bild? Och gräsmattan som fortfarande är makalöst grön och frodig? Det är visst inte alla som har fattat att det snart är november...

Höstbord

Det var riktigt fint väder när jag kom hem från jobbet idag, med höstsol och förhållandevis ljumma temperaturer. Jag passade på att få lite frisk luft efter en hel dag inomhus genom att höstpiffa lite på bordet på hörnan. Kökstrappan, som vi använder som huvudingång, ligger precis runt hörnet, så här går vi förbi flera gånger om dagen. Det är trevligt om det ser lite trevligt ut, om man säger så.

Bordet är detsamma som tidigare (mitt ommålade 70-kronorsfynd), vattenkannan har tillhört makens mormor och stolen kom som en skänk från ovan från Tamara tidigare i höst. Krattan och det gamla fönstret får stå kvar, för jag gillar ju det gröna alla årstider!

Jag köpte en skimmia (Rubella) i mataffären på lunchen idag. Den passar fint i en linoljemålad loppiskruka. (Jag målade det sista lagret alldeles för tjockt, för den är baske mig inte riktigt torr än, fast det har gått två månader!) De röda "käglorna" stod i köksträdgården tidigare, men har fått flytta hit nu, och korgen med pumpor likaså. Rött och grönt ser ju nästan lite juligt ut. (Huanemej...)

Gröna mosshjärtan fanns också på mataffären. Visst kan man göra egna ganska enkelt, men för 15 kronor styck var det skönt att slippa. Äpplena är fallfrukt från trädet på baksidan. Fina på ovansidan och fågelätna på undersidan, hihi!

Jag körde en favorit i repris och trädde några av äpplena på en blompinne, som jag stoppade ner i ljungen. Så enkelt och så läckert! Lanternan rotade jag fram i mitt pryllager i ladan, och sen satte jag in ett batteridrivet ljus som tänds när det skymmer. (Det är gammalt, så jag har glömt var jag köpte det.)

Som vanligt skulle jag kunna flytta om grejerna hundra gånger till. Riktigt nöjd blir man ju aldrig, men nu får det vara så här så länge. Till imorgon, iallafall...

Jag höstpyntade lite grann på verandatrappan också, men det får jag visa en annan dag. Nu vankas det spaghetti. Vilken tur, för jag är hungrig som en varg!

Kokosnöt

Mina två kära väninnor gav mig en sen födelsedagspresent i lördags; en fair-trade-tillverkad kokosnötskål med läcker grönmönstrad insida. Så fin! Jag fick tillhörande jellybeans också, men dem har jag ätit upp... 

Nu får skålen hänga i vitrinskåpet ett tag. Inte alltför länge, kan jag tro...

En handfull hallon och lite till

Sedan två-tre veckor tillbaka ligger mitt trädgårdsarbete nere på noll. Kratta in löv i rabatterna får jag nog göra i sinom tid, och trädgårdsmöbler och annat pynt ska in i ladan, men i övrigt tror jag minsann inte det blir några fler projekt i år. Fast när jag kom hem från jobbet idag tassade jag ner i köksträdgården för att plocka krassefrön och äta höstens sista hallon. (Det sistnämnda har det för övrigt inte blivit så mycket av i år, så jag njöt lite extra av denna handfull.)

Naturen bjuder verkligen på den ena färgsensationen efter den andra så här års. En av mina nävor ser nästan "photoshoppad" ut i färgen, och det blir ännu häftigare av att den faktiskt fortfarande blommar!

Till helgen får jag nog ta tag i allt som ska in för vinterförvaring. Jag måste nog bara rensa ladan först...

Konstigt

Konstutställningen om, av och med Yayoi Kusama på Louisiana är verkligen värd en liten utflykt över sundet. Redan utanför entrén möts man av några jättepumpor i brons, som mycket väl hade kunnat få stå i min egen trädgård. Riktigt sobra och fina, men om man tror att den övriga utställningen går i samma ton, så kan man verkligen känna sig lurad.

Yoyai Kusuma är nämligen något helt annat! "Kusamas arbeten är baserade på konceptuell konst och exemplifierar feminism, minimalism, surrealism, särlingskonst, popkonst och abstrakt expressionism" kan man läsa om henne på Wikipedia. Den här damen är verkligen inte rädd för färg och form! Och i synnerhet inte för prickar, som är ett återkommande tema. Man blir inte det minsta förvånad när man får veta att hon även har samarbetat med flera stora modehus och designmärken. Kusama närvarar på Louisiana bland alla sina prickar, i form av en otroligt naturtrogen vaxdocka.

Prickar, som sagt. Det är prickigt överallt! På flera ställen går man in i rum som är prickiga från golv till tak, och på ett annat ställe får till och med vi besökare vara med på ett hörn och klistra färgglada prickar inne i ett helt vitmålat rum. Roligt med interaktiv konst!

Pumpor verkar också vara något som ligger Kusama varmt om hjärtat. De dyker upp lite överallt, i olika färger och storlekar. Prickiga, förstås. Om konstnären som person får man veta att hon skrev in sig frivilligt på en psykiatrisk klinik i Tokyo 1977, och att hon bor kvar där permanent sedan dess. Tanken på att galenskapen till viss del är äkta förstärker onekligen det galna i konstupplevelsen!

Kusama jobbar också mycket med spegelillusioner i kombination med ljus. På ett ställe blir man instängd tre och tre i ett mörkt spegelrum, där det plötsligt sprakar av eldflugesmå ljus i regnbågens alla färger. The Gleaming Lights of the Souls heter installationen, som verkligen är värd de minuter det tar att stå i kö för att komma in. Spegelillusionerna dyker också upp i mindre format, i små "tittskåp" där man sticker in huvudet och plötsligt känner sig som om man har hamnat i en annan värld. Lite "Matrix", så där. Mycket läckert!

Det här är verkligen en utställning för alla sinnen och alla åldrar. Även om man vanligtvis inte är typen som springer på konstutställningar, så är det här en upplevelse. Fram till 24 januari nästa år har ni på er att ta er hit!

Øresund runt

"Tura" är ett skånskt begrepp för att åka båten mellan Helsingborg och Helsingør i Danmark, och det är alltså vad jag har gjort idag. Fast om man ska göra det ordentligt, så ska man helst sitta kvar och åka fram och tillbaka flera turer i rad, vilket jag och mina väninnor faktiskt inte gjorde. Vi hoppade nämligen av i Helsingør. Det är nog 10 år sedan jag var där senast, vilket var alldeles för länge sen. Vilken underbar liten by det är!

Här kan man njuta av shopping, charmiga kullestensgator, vackra gröna cyklar och smarrig rödspätta till lunch på någon trevlig restaurang. Det var precis vad jag gjorde!

Och danskarna är himla underfundiga, för de har talande soptunnor! Varje gång man öppnar luckan för att slänga sitt skräp, så får man en busvissling eller en trevlig komplimang av soptunnan. "Hvad sød du er!" Varför har vi inga sådana i Sverige?

På en smal bakgata hittade vi en antikloppis på en charmig innergård. Här önskade vi nästan att vi hade haft bil med oss.

Fast det kanske var tur att vi inte hade det, för då hade jag kommit hem med överdelen till en grön gammal orgel för 75 danska kronor, haha! Lägg speciellt märke till de utklippta familjeporträtten som någon kreativ person har suttit och klistrat dit. 

Sen hoppade vi på tåget mot Humlebæck och det alltid lika fantastiska konstmuséet Louisiana. Där pågår just nu en häftig utställning med verk av den japanska konstnärinnan Yayoi Kusama. Kanske visar jag lite fler bilder från utställningen imorgon. Det var garanterat en upplevelse för alla sinnen!

Vid 18.00-snåret hoppade vi på tåget igen och tog bron tillbaka hem till den svenska sidan. Och nu har den nya och sista säsongen av "Downton Abbey" börjat på TV, så det får bli over and out för den här gången! 

Två favoriter

I köksfönstret har jag en liten goding. Det är en Saintpaulia Taita, eller hängsaintpaulia på ren svenska. Den är liksom buskigare än den vanliga sorten, och de rosa blommorna hänger som små karameller över krukkanten. Det bästa av allt är att den faktiskt är extremt lättskött och att den blommar året runt.

Den ljusgröna Upsala Ekeby-krukan "Gunilla" är också en favorit, som återkommer på flera ställen här hemma. Jag spanar alltid efter sådana på mina loppisrundor, och har haft turen att kunna fynda flera stycken mycket billigt på sådana tillställningar. Ofta dyker de också upp på antik- och samlarmarknader, men då brukar prislappen vara en helt annan. Mest tur hade jag när en grannfamilj flyttstädade för några år sedan och jag fick "ärva" flera stycken av dem. 

Nu är det helg igen, hurra! Snart dags för fredagsmys, och imorgon ska jag "tura" med två kära vänninor. Vad det verbet innebär vet nog alla skåningar; ni andra får väl vänta till morgondagens blogginlägg, om ni undrar!

Renovering med magkänsla

Ibland tittar jag tillbaka på våra 7,5 år som husägare och ler lite med tanke på alla mer eller mindre slumpartade beslut vi har fattat, som ändå har blivit så himla bra i slutändan. Solhäll var ju vårt fritidshus de två första åren, och mycket av den renovering vi gjorde då hade budget därefter. Dessutom hade varken jag eller maken speciellt stor erfarenhet eller kunskap när det gällde husrenovering och byggnadsvård, men det skrämde oss inte så mycket. 

Att putsa om huset fattade vi iallafall att vi behövde göra, och det ganska omgående. (Mer om det kan ni läsa om ni klickar HÄR.) I samband med det, så blev det också nödvändigt att byta de sönderrostade gamla stuprören mot nya. Renoveringskontot förordade billigaste möjliga variant från byggvaruhuset, men trots vår okunnighet skrek vår magkänsla att det skulle bli helt fel. Vi ville ju bevara så mycket som möjligt av det vi hade förälskat oss i med Solhäll, så efter 30 sekunders betänketid bestämde vi oss för att spendera nästan dubbelt så mycket pengar på stuprör i gammal stil. "Vi får väl dra ner på något annat eller äta knäckebröd ett tag," tänkte vi. 

Oj, vad jag är glad för det idag! De skarpa vinklarna och den svarta plåten ger verkligen huset den karaktär det förtjänar. Hur Solhäll hade sett ut om vi hade snålat och valt moderna stuprör i plast med "falukorvsböj" vill jag inte ens tänka på...

Magkänsla och rekordsnabba konsekvensbedömningar har onekligen blivit lite av vårt signum när det gäller renovering genom åren, men det brukar som sagt bli väldigt bra ändå. Eller kanske just därför!

Bro över mörka vatten

Min allra bästa höstbild tog jag redan för två år sedan. Den är så vacker att jag inte tycker det är lönt att ens försöka fånga samma motiv i år igen. Visst ser det nästan ut som en akvarellmålning?

Vattnet på bilden är Helge å, bron är just den bro som har gett vårt lilla samhälle sitt namn, och i bakgrunden skymtar kommunens finaste Bed&Breakfast. (Titta här, om ni vill se mer av det.) Den här vyn passerar jag alla dagar som jag åker buss till eller från jobbet. Sämre utsikt kan man ha! Oavsett årstid och väder så är den alltid lika vacker. Nästan som en akvarellmålning, som sagt.

Uppgradering?

Fotograferat har jag gjort i nästan hela mitt liv. Jag minns hur jag brukade ta bilder med min morfars Polaroid-kamera tidigt på 70-talet, och min första egna kompaktkamera hade jag iallafall redan när jag gick i årskurs 3 och åkte på skolresa till Sala silvergruva med min klass. Sedan dess har jag hunnit avverka en del kameror. 

Julen 2008 fick jag så min första systemkamera i julklapp av min käre man; min nuvarande Nikon D60. Jag älskade den från första stund, och med den lyfte mitt fotointresse till en ny nivå. Jag gick två fotokurser och startade den här bloggen som ett slags digitalt fotoalbum. Så här 7 år senare använder jag den fortfarande så gott som varenda dag. 

Nu har längtan efter något nytt kommit smygande. Kameratekniken har onekligen utvecklats på 6 år, och så har även jag och mitt sätt att fotografera. Så här års önskar jag dessutom att jag hade en ljuskänsligare kamera. Så vad händer nu? Ska jag göra slag i sak och uppgradera mig? Och till vad, om jag vill ha en riktigt BRA kamera som passar en icke-professionell-men-van-entusiast-fotograf? Tips mottages tacksamt, så får vi se vad jag kommer fram till. 

När det går upp ett ljus

Den senaste veckan har jag gått och gnällt över hur mörkt det helt plötsligt har blivit ute. Det har det ju förvisso också, men det blir ju inte precis bättre av att utebelysningen inte funkar. Häromdagen insåg jag nämligen att lampan ovanför glasverandans pardörrar förmodligen inte har lyst på hur länge som helst. Dags att byta glödlampa, med andra ord!

Att det fortfarande är mörkt både morgon och kväll är väl ett oundvikligt faktum så här års, men det underlättar ju iallafall lite grann om belysningen fungerar som den ska. Tur att det går upp ett ljus för en ibland, både bildligt och bokstavligt talat...

Vilken fröjd!

Vilken fröjd att tassa barfota igenom hallen på söndagsmorgonen och mötas av morgonsolen som silar in genom köksfönstret. Och vilken fröjd att det luktar rent och fräscht, och att det inte knastrar under fötterna. Jag älskar mitt hus ännu mer när det är nystädat!

Jag konstaterar att jag får bakläxa på gårdagens fönsterputsning (chansningen att det skulle räcka med lite glasspray och hushållspapper lyckades visst inte så bra), men inte ens de flammiga rutorna förtar det njutbara i stunden. 

Jag tar ner kaffemugg och filmjölksskål från hyllan utan att behöva förfasas över damm och flottfläckar. Varför kan vi inte ha det så jämt?

Dagen efter storstädning är onekligen den allra bästa dagen. Och i skrivande stund fylls hela huset med ljuvliga dofter från köket, där maken har en stor gryta beuf bourguignon puttrandes på spisen. Vilken fröjd!

Operation storstädning

Idag har vi ägnat oss åt operation storstädning på Solhäll. Det var inte en dag för tidigt, för hela huset hade börjat kännas som en santiär oangelägenhet. Nu är det dammtorkat, dammsuget, såpskurat och vädrat i varendaste liten vrå. Hyllorna i köket är avtorkade, och varenda liten pinal är diskad och ställd tillbaka på plats. Fönstren i köket är putsade, lakanen i sängen är nytvättade och filtar och mattor ristade. 

Kvar på farstutrappen står återvinning som ska ut i ladan för sortering och några sista mattor som ska in, så fort trägolven har torkat. Med paus för lunch och eftermiddagskaffe kan jag konstatera att det har tagit nästan hela dagen. Men vilken lycka nu när allt är rent och ljuvligt! Man borde städa oftare...