måndag 31 oktober 2022

Halloween och baksidan med vintertid

Idag är det den riktiga Halloween-dagen (som alltid infaller den 31 oktober), men någon pumpalykta har jag inte karvat och tänt ute på trappan i år. Däremot hittade jag mina två terracottapumpor när jag städade ute i ladan häromveckan, och de funkar ju fint de också. I övrigt uppmärksammar jag bara dagen genom att äta extra mycket godis, hihi!


Jag jublade över vintertiden när jag vaknade imorse och det var riktigt ljust ute. Jag var till och med redan  vaken när väckarklockan ringde. Baksidan med vintertid blev dock uppenbar redan på eftermiddagen, då det plötsligt nästan var becksvart ute när jag skulle köra hem. Och därmed kom också insikten att det är dags att säga bye bye till fotoljuset på en sisådär ett halvår framöver. Suck, man glömmer så lätt... 

söndag 30 oktober 2022

Hej, Röstånga!

Tack vare vintertiden kom jag upp i riktigt vettig tid imorse. Det hör verkligen inte till vanligheterna om söndagarna, hehe! Redan vid 10-tiden kom vi iväg på en liten söndagsutflykt västerut till Röstånga, som ligger vid foten av Söderåsen. 


Målet för utflykten var att besöka en utställning på Galleri Jardeback, ute på landet strax söder om Röstånga, där det pågår en kollektiv foto- och konstutställning den här helgen. Min personliga favorit på utställningen var den här fina räven i akvarell av Röstånga-konstnären Måns Bergendal. 


På vägen tillbaka passade vi på att stanna och äta söndagslunch på Gästis i Röstånga. Det har anor från 1700-talet, och när det byggdes var det så stort att byborna blev sura och drog gästgivaren inför tinget. Han dömdes till att bjuda bymännen på "tre stop brännvin, en fjärding öl och en kardus tobak" varje midsommar under restan av sin levnad. En bra förlikning, ändå. 


Maken beställde skånsk äggakaga med stekt fläsk och rårörda lingon, medan jag slog till på viltfärsbiffar med gräddsås och potatis. Väldigt gott! Vi satt och åt i den vackra stora matsalen, som nästan känns mer som en salong på Grand Hotell än en matsal på ett gästgiveri i en liten by i Skåne. Pampigt värre!


På hemvägen stannade vi på tre olika antikställen, men några inköp blev det inte den här gången. (Efter fem rundor till återvinningsstationen har vi visst gått och blivit lite restriktiva med vad vi släpar hem, hihi!). Nu fortsätter vintertidens första dag ett par timmar till. Tänk att den här dagen alltid känns så lång. Och tänk att jag får sova en hel timme längre imorgon bitti. Det passar mig fint, det. 

lördag 29 oktober 2022

Helgbukett och uppgrävda dahlior

Efter två dagar i rad med rejäla sovmorgnar, börjar jag så smått känna mig utvilad. Imorse låg jag i sängen och drack kaffe och scrollade på mobilen nästan pinsamt länge. Fast å andra sidan hade jag ju inga som helst tider att passa den här helgen, så vad gör väl det. Innan lunch promenixade jag iallafall ner till byns finaste lilla blomsteraffär och pekade ut höstiga snittblommor ur kyldisken. 


Jag körde på devisen en sån, en sån och en sån, och resultatet blev nästan mer som en installation än som en bukett. Brandgula nypon, vinröd eukalyptus, krysantemum, protea och torkade ormbunksblad. Läckert! 


På eftermiddagen var jag ute och krattade lite höstlöv och drog upp majoriteten av dahliaknölarna. De sistnämnda sköljde jag av lite grann i en vattenbalja, och sedan stoppade jag ner dem i papperspåsar i en låda i källaren. Nu får vi se om de klarar sig bättre där än i ladan, där fjolårets knölar ruttnade bort helt i vintras. Annars får jag väl köpa nya till våren. 

fredag 28 oktober 2022

Med hem i resväskan

Vad kom jag hem med i väskan från London, egentligen? Ja, någon direkt klädshopping blev det iallafall inte för mig. Kanske mest för att jag inte orkade prova någonting, hihi! Jag tyckte faktiskt inte heller att det var så mycket annorlunda än det vi kan shoppa här hemma. Dessutom är ju pundet ganska dyrt i förhållande till vår svajande svenska krona. Fast på ljuvliga affären Anthropologie (som verkligen är en engelsk favorit) hittade jag ett par pyjamasbyxor som jag inte kunde motstå. En liten skål i stengods med grön stänkmålning slank visst också ner i påsen. Skålar kan man ju helt enkelt inte ha för många av. Särskilt inte om de är gröna. 

Bermondsey Antiques Market hittade jag en vacker grön assiett. Den är viktoriansk, vilket innebär att den kommer ifrån tiden då drottning Victoria regerade 1837-1901. Man ser att den är gammal på baksidan, men när man ser den framifrån skulle den ju lika gärna kunna vara något från Bordallo Pinheiro år 2022. Den passar hursomhelst fint på den lilla bruna kökshyllan.


Jag älskar att gå in på engelska bok- och pappershandlar och pilla på pennor, anteckningsböcker och annat fint. Inne på London Bridge Station hittade jag en affär som heter Paperchase, där jag frossade loss ordentligt på några fina anteckningsböcker, julkort, juletiketter och jättefin washitejp som blir fin att slå in presenter med.


Där hittade jag också en söt liten necessär (som jag tror egentligen är ett pennskrin) med fint mönster på utsidan och vackert grönt foder på insidan. Små necessärer kan man inte heller ha för många av. Jag har flera i olika storlekar och använder många på samma gång till olika saker. Extra perfekt när man är på resande fot och vill ha något att stoppa småsaker i, som laddsladd, hörlurar, öronproppar, plåster och sådant. 


Har ni smakat Marmite? Det är ett jättesalt bredbart smörgåspålägg gjort av jästextrakt, som blir över från öltillverkning. I England och Australien (där det heter Vegemite) är detta ett av de mest populära påläggen, men för oss andra är detta något av en vattendelare. Antingen älskar man det eller så hatar man det. En upplevelse att prova är det iallafall, och jag norpade några små paket från hotellets frukostbuffé för att ta med hem och bjuda på.


Då är det kanske trevligare med engelskt godis. Jag hittade fina gröna mintchokladkulor, som jag köpte enkom för att vara fina i min nya skål, hehe!


Egentligen äter jag ju helst mindre sofistikerat snask, och att gå runt i en engelsk mataffär och bara botanisera på godishyllan är ett riktigt nöje. 


Ett körsbärsfärgat läppglans från & Other Stories (haha, klart man går på svenska affärer när man är i London) köpte jag på stan en dag, och på Taxfree-butiken på Stansted Airport lyxade jag till det rejält med hajpade rouget 'Dandelion' från Benefit och 'Flora Gorgeous Jasmine'-parfym från Gucci. Det var länge sedan jag hittade en parfym som jag tycker om, för jag tycker oftast att de flesta är alldeles för tunga i längden, men den här doftar riktigt fräscht och kommer funka fint att använda till både vardags och fest. Att flaskan har fin blomsterdekor som tål att visas upp i badrumsskåpet, får man ju ändå se som en fin extrabonus. 


Jamen, det blev ju ändå ganska mycket shoppat i London. Nu får jag äta skorpor med Marmite resten av hösten, hihi! Nädå, jag skojade bara. 

torsdag 27 oktober 2022

Tur med tordsdag

Åhh, vilken tur att det är torsdag idag. Eller så är det just den vetskapen som gör att jag släpper efter för tröttheten. Den här helgen vill jag bara ta det lugnt. Sova länge på morgonen. Vara hemma och skrota. Köpa helgblommmor. Fylla kylskåpet med godsaker. Titta på TV-program på strömningstjänster. Lyssna på poddar jag har missat. Ligga i sängen och läsa Alex Schulman. Tömma några krukor med sommarblommor. Kratta lite löv. Kanske dristar jag mig till en liten utflykt in till stan för att köpa nya hörlurar, men inte mer än så. 


Jag ska nog göra en insats och leta efter träfatet på bilden också. Det hade jag alldeles glömt bort att jag har. Tur att man har bilder som påminner en. Undra bara var jag kan ha lagt det...

onsdag 26 oktober 2022

Höst på riktigt

Medan jag var borta kom nattfrosten på riktigt besök till "Glesbygd" och tog kål på alla blommande dahlior. Nu är det med andra ord definitivt dags att gräva upp knölarna och lägga in dem på vinterförvaring. I år ska jag inte var dum och lägga dem ute i ladan, utan jag ska lägga dem i papperskassar i pumprummet i källaren. Det är ganska milt om nätterna den här veckan, så det brinner nog inte i knutarna direkt, men till helgen ska det nog ändå kunna bli av. Nu har jag ju dessutom en helt nystädad lada att ställa in krukorna i. 


Jag har onekligen varit lite restrött de senaste dagarna. Det känns i både kropp och knopp att man har varit ute i stora världen. Det har ändå gått över förväntan bra att komma upp på morgnarna, fast jag medger att jag är duktigt sömnig om kvällarna. Att det blir vintertid i helgen som kommer, har jag faktiskt ingenting emot. 


På bara en halv vecka känns det som om det har blivit kalare på träden på baksidan. Det är väldigt blött ute, så någon lövblås är det nog inte lönt att ta fram, men blir det uppehåll i helgen ska jag nog kratta in lite löv som vinterskydd i rabatter och under buskar.


Ja, nu är det definitivt höst på riktigt, och därmed också definitivt slut på trädgårdssäsongen 2022. Så fort den gick ändå... Men så känns det ju nästan alltid. Törs man säga högt att man börjar smålängta efter advent? Jag har redan köpt hem årets första jultidning...

tisdag 25 oktober 2022

London ur mobilperspektiv

Idag får det bli ett litet bildsvep från mina fyra dagar i London. Vi lämnade Kastrup med soluppgången i ryggen på torsdag morgon och styrde kosan västerut. Ryanair kan man förvisso ha många åsikter om, men för en sådan kort resa (1,5 timme om man har vädret och vindarna på sin sida) finns det helt enkelt ingen anledning att lägga pengarna på ett dyrare flyg. Jag hade inte någon systemkamera med mig den här gången för att spara plats i handbagaget, men mobilkameran fungerar ju bra den med. 


Vi bodde på ett hotell i området Bermondsey, som ligger på södra sidan av Themsen alldeles i närheten av Tower Bridge. Det kändes som ett väldigt genuint och lite småcoolt område, med myllrande folkliv både på gator och på trevliga små caféer och restauranger. 


Bermondsey Street Deli är ett av alla mysiga ställen. Där åt vi vansinnigt goda surdegstoasts med avocado och pocherat ägg och andra smarriga bakverk. Att det närmar sig Halloween gick inte att ta miste på när man tittade i kakdisken. 


Andra roliga skallar hittade vi i form av en skulptur på hörnet till parken vi sneddade genom för att komma till hotellet. Bermondsey är överlag ett väldigt konstnärligt område, med både konstgallerier och ett mode- och textilmuseum. 


I kvarteret hittar man också Bermondsey Antique Market, som är öppet på fredagar. Dit gick vi direkt efter frukosten på fredagen, och det var väldigt trevligt. Jag köpte en grönglaserad viktoriansk assiett och ett fint litet armband med stenar i olika färger, som jag tyvärr tappade ett dygn senare. Så kan det gå. Tallriken har jag iallafall med mig hem. Den står på hyllan ovanför kökssoffan nu och väntar på att bli fotograferad någon dag framöver. 

Vår närmaste tunnelbanestation var London Bridge, som låg ungefär en 10 minuters promenad från hotellet. Stationsbyggnaden avslutas med skyskrapan The Shard, som är Storbritanniens högsta byggnad. Ett riktigt coolt landmärke, som dessutom bjuder på ett läckert ljusspel upptill nattetid. Att åka tunnelbana i London är för övrigt helt idiotsäkert. De olika linjerna är färgkodade på samma pedagogiska sätt som i alla andra europeiska städer med tunnelbanesystem, och det är bara att hitta vart man ska på kartan och se vilken färg eller vilka färger man ska följa för att komma dit. Vi köpte ett så kallat Oyster Card, som man laddar med valfri summa pengar och sedan bara viftar lite med i spärren när man ska resa. Smidigt. 

Ibland är det ett bättre transportalternativ att hoppa på en dubbeldäckare. Om man söker en vägbeskrivning från A till B på Google Maps på telefonen, så talar appen om precis var busshållplatsen ligger, vilken buss du ska ta och vilken tid den avgår. (Oyster-kortet funkar här med.) Nöjet med att resa ovan jord är att det blir lite sightseeing samtidigt, vilket det ju inte direkt blir på samma sätt när man åker under jord. Här är utsikten genom ett bussfönster medan vi passerade Picadilly Circus. Självklart valde vi att sitta på andra våningen. Det var lika kul för både tonåringar och 50-åringar.

När man är på Picadilly Circus är det för övrigt lätt att höra vilka som är svenskar, för alla gnolar osökt på samma gamla schlagerdänga, hihi!

Brick Lane Market är ett riktigt mecka om man gillar vintagekläder. Här är det öppet på helgerna, och vi var där i söndags. Själv var jag mest imponerad av street food-marknaden, där man kunde hitta mat från världens alla hörn. Hur fräscht och gott som helst. 

En annan trevlig marknad med en blandning av nytt och gammalt är Vinegar Yard, som ligger alldeles intill London Bridge Station. Den är öppen både på lördagar och söndagar, och vi gick förbi här båda dagarna. Mycket fint att titta på. 

London lever verkligen upp till ryktet som en av Europas bästa matstäder. Det bjuds på så mycket mer än vita bönor, pommes frites och gröna ärtor. (Även om vi åt det också.) Allt vi åt var faktiskt otroligt fräscht och vällagat, såväl snabbmat som finare restaurangmat. När man reser med hungriga tonåringar får man dessutom chans till lagad mat två gånger om dagen. Med tanke på att man gick en sisådär 20.000 steg om dagen (ibland mer), så skämdes man inte det minsta för att klämma en hel pizza till lunch. Vad sägs om en rykande het surdegspizza med pepperoni och rödlök?


Fish 'n' chips är naturligtvis ett måste när man är i England. "When in Rome", eller hur är det engelsmännen säger? Fast jag får väl säga "When in London, do as the Londoners do". Det var yummy in my tummy! Handsprit och majonnäs var finfina tillbehör. Och så maltvinäger så klart, men den kom inte med på bilden. 


Shopping blev det naturligtvis också. Både min väninna och de två tonåringarna har svart bälte i just den grenen. Själv strosade jag runt lite lagom mycket i butiker, men satt lika gärna på café och tittade på folk. Gympaskor är hur som helst ett absolut måste, för det blir mycket promenerande hur man än gör. 


En och annan regnskur kom det under vår vistelse, men på det stora hela hade vi himla tur med vädret. Det var varmt och skönt, och ibland hade vi till och med sol. På Carnaby Street regnade det dock, men här finns det ju mängder av trevliga små butiker att gå in och gömma sig i, så det gjorde inte så himla mycket. 


Ett av mina favoritställen i London är Covent Garden, där man både kan njuta av vacker bilfri miljö, god mat och dryck, hantverksmarknad, gatuartister och gratis opera. Här hade de för övrigt redan smällt upp juldekorationerna i glastaket. Vackert med de stora mistelkvistarna ändå. 


Att strosa runt på de trånga gatorna inne i SoHo är också himla mysigt. Flera av gränderna har läckra dekorationer som hänger mellan husen och liksom bildar magiska tak. 


Som här, med stora maffiga blommor. 


Och som här, i China Town. 


Tonåringarna hade sett på TikTok att det var coolt att se Big Ben i kvällsljus, så det gjorde vi. TikTok hade rätt. Det var onekligen en riktigt mäktig syn att komma upp ur tunnelbanan i Westminster och mötas av den här upplysta jätten. 


Från Westminster Bridge har man fantastiskt fin utsikt mot London Eye. Att åka den var vi dock inte så sugna på, för det var minst lika fint att se allt från marken kvällstid. 


Den här kvällen var det nästan 19 grader varmt ute, så vi gick över Westminster Bridge för att promenera hemåt längs Themsen. Storstadskänslan blir aldrig mer total än nattetid. Man kunde nästan tro att vi hade hamnat på Manhattan. 


Vi vandrade österut längs strandpromenaden intill vattnet. Vid Festival Pier stannade vi länge och tittade på alla coola kids som åkte skateboard, rullskridskor och BMX-cykel i en skejtpark under en bro, och på ett annat ställe åkte vi till och med karusell. Allt var så vackert att vi promenerade hela vägen upp till Tower Bridge, där vi inte hade långt kvar att gå till hotellet. 


Jag kan för övrigt meddela att drottning Elizabeth II faktiskt inte alls är död. Efter 70 år som monark har hon helt enkelt sadlat om och driver numera en vintagebutik på Brick Lane. Det var väl klokt av henne. 


Vi hann med en massa andra saker också, men nu tror jag bestämt att vi sätter punkt för idag. Hope to see you soon, London!

måndag 24 oktober 2022

Hemma igen

En natt senare än planerat trampar jag så runt på våra knarrande golvplankor igen. Ett riktigt rejält åskoväder skapade nämligen lite flygkaos i Storbritannien igår kväll, så vårt plan hem från Stansted blev rejält försenat. Vi landade på Kastrup först runt tvåtiden i natt, och den enda vettiga lösningen då var att åka med min väninna hem och sova ett par timmar hos henne i Köpenhamn. Först imorse tog jag så tåget från Nørreport till Hässleholm, där maken väntade med bil. Som alltid när man har varit på resande fot är det skönt att landa hemma i lugnet igen. 


Mer om London får jag berätta en annan dag, för det har verkligen varit en superhärlig resa på alla sätt och vis. Men ikväll blir det tidig sänggång för den här trötta tanten. Over and out for now, helt enkelt.

onsdag 19 oktober 2022

London calling

Om allt går enligt plan (och med just plan vet man ju aldrig nuförtiden...), så flyger jag till London tidigt imorgon bitti. Ända fram till söndag ska jag hänga där, tillsammans med min väninna från Köpenhamn och två tonårstjejer. Det blir te och scones, shopping och fish and chips för hela slanten. Så härligt med en höstresa, och så härligt med lite tjejhäng! 

I skrivande stund sitter jag på tåget mot Köpenhamn, där jag ska sova inatt. Några inlägg blir det förmodligen inte dagarna framöver, och jag har inte tidsinställt några i förväg heller. Jag säger kort och gott: See you next week! 

tisdag 18 oktober 2022

Höstig tisdag

Ljungen jag köpte på Flyinge Plantshop håller sig fortfarande så fin, både bärljungen och den nya rosa varianten, vars namn jag inte har lagt på minnet. Nu har det ju regnat en del de senaste veckorna, men de verkar gilla det blöta. Det gör däremot inte det gamla bakbordet jag använder som bordsskiva, för det är murket som attan. Det är nog dags att hitta en ny lösning snart. 


I Skåne är det fortfarande ganska varmt om dagarna. Nere vid bastustugan blommar brokspirean för fullt. Jag klippte den ganska hårt på försommaren, så den har faktiskt inte kommit igång förrän nu. Spireor är ju ändå himla tåliga trädgårdskompisar. De går utmärkt att formklippa och använda som utfyllnad i planteringar där man inte vill ha perenner överallt. 


Vid källartrappan blommar de två rosa ölandstokarna för fullt. De var verkligen vediga och glesa förra sommaren, så i våras klippte jag ner dem nästan helt och hållet. Uppenbarligen är detta också en seglivad buske, för nu är de riktigt täta och fina igen. Samma behandling fick fyra ölandstokarna som står vid entrétrappan (som skymtar i bakgrunden), och de har också hämtat sig jättefint. 


Nu när jag har städat i ladan kan jag börja sätta in krukor så smått. Fast mycket blommar fortfarande så fint vid uteplatsen, som den chockrosa dahlian i rostornrabatten. Jag låter nog det mesta stå kvar ute till efter den första frosten. Något som jag alltid brukar missa är att ta in regnmätaren innan glaset fryser sönder. I år helgarderar jag mig med ett mätglas i plast, hihi! Fast det är nog inte heller så frosttåligt.


För övrigt gick det faktiskt riktigt bra att vakna i tid imorse. Det kan nog bero på att jag knoppade in tidigt igår kväll. 21:31 släckte jag lampan och somnade på två sekunder. Det blir nog en favorit i repris ikväll.

måndag 17 oktober 2022

Måndag igen

Måndag igen. Vad ska man säga om det? Man vet ju att det blir det en gång i veckan, vare sig man vill eller inte. Ändå är man alltid lika paff när klockan ringer. Fast just imorse försov jag mig faktiskt, för första gången på evigheter. Förvisso bara tjugo minuter, och förvisso utan att någon egentligen märkte det, men tillräckligt länge för att skapa otakt resten av dagen. Så kan det gå. Jag får skylla på att det är måndag. 


Fast nu drabbas jag av insikten att måndag är körövningsdag! Bättre vitamininjektion får man faktiskt leta efter. Plötsligt seglar måndagar helt otippat upp på topplistan över veckans bästa dagar. Ikväll lägger jag väckarklockan (= mobiltelefonen) på behörigt avstånd, så att jag måste gå upp för att stänga av den imorgon bitti. Då är det tisdag igen. Vad ska man säga om det?

söndag 16 oktober 2022

Söndagspromenad

Om vi hänger på tippen på lördagar, så har söndagar blivit promenaddag här hemma. Det är helt och hållet makens förtjänst, för hans fru är en riktig soffpotatis. Men röra sig behöver hon, för flåset är verkligen inget att skryta hem om. Vi går lite olika rundor, men idag tog vi oss nerför backen och svängde in mot Hembygdsparken. Där är det fint alla tider på året, men kanske på hösten i synnerhet. Det är ett friluftsmuseum med ett 15-tal byggnader, varav de flesta har flyttats hit i början av 1900-talet. Väldigt charmigt. 


Nedanför Hembygdsparken kommer man ner på en motionsslinga, som löper parallellt med Helge å. Fortsätter man en bit på den, så kommer man ner till Gamla bron, som har gett vår by sitt namn. Det är en gammal stenvalvsbro, som numera endast är öppen för gångtrafikanter och cyklar. Visst förväntar man sig nästan att bockarna Bruse ska bo där under? 


När man korsar väg 119 som går genom byn, så fortsätter promenadstråket längs ån. Längre söderut blir ån nästan bred som en liten sjö. 


Om man fortsätter på den bredare grusgången, så rundar man en damm och kommer så småningom upp på en villagata, men om man vill gå lite längre kan man vika av på en naturstig in bland lövträden. Det är nästan lite sagolikt att gå där, men man får akta var man sätter fötterna så att man inte snubblar på någon trädrot och kasar ner i vattnet. Nu när det ligger blöta löv på marken är det lite extra halt. 


Stigen slutar med några branta stentrappor, som leder upp till den nya kyrkogården i utkanten av byn. Den har ett eget litet kapell och vackra kulor på grindstolparna. Här kan man fortsätta över en större väg och runda hela byn på andra sidan om man vill, men idag vände vi här och gick hemåt igen. 


Den här rundan blir en promenad på 40-45 minuter, ungefär. Lagom för en soffpotatis, hihi!