lördag 16 november 2019

Källarstädning och surdegsbröd

Blev det dag överhuvudtaget idag? Jag tror nästan inte det. Det har varit regnigt och mörkt precis hela dagen. Som om någon glömde tända lampan. Nåväl, vi anade att det var ett tecken på att det faktiskt var dags att ta tag i källarstädningen trots allt. Vi började med att packa bilen full av loppiskassar och lämna av dem vid en av våra lokala välgörenhetsloppisar. Väl där passade jag på att klämma lite grann på diverse julpynt, men jag var duktig och åkte därifrån tomhänt. Den här lilla porslinsmusen, som jag faktiskt tror var ganska gammal, var iallafall himla söt. Hoppas den får fira jul hemma hos någon annan.


När vi ändå var ute och flaxade, passade vi på att köra inom byns nya café, som verkligen är jättefint. Roligt att vi har fått ett sådant mysigt ställe i vår lilla by!


Vi köpte nybakat surdegsbröd och mumsigt fikabröd med oss hem, som vi sedan festade på redan till lunch. Jag skulle kunna leva på mackor morgon, middag och kväll. Så gott!


Sen var det ingen pardon. Det var dags att börja röja upp i pysselrummet. Maken sorterade sina grejer och jag mina, och när vi var klara hade vi rensat bort massvis med gammalt skräp. Det får nog bli en ny runda med kassar till loppis nästa helg, hehe! Det lilla skåpet med lådor för sytråd, som vi fyndade på auktion redan förra sommaren, har äntligen hittat sin plats. Det är helt perfekt för allt småplock.


Om det trista vädret fortsätter, blir det källarstädning även imorgon. Vi har två små genomgångsrum till, som behöver rensas upp och städas av. Det känns som om jag har fått spindelnät i hela håret, så nu får det nog bli en varm dusch.

fredag 15 november 2019

Undantagstillstånd i pysselrummet

Mitt mest dåliga samvete just nu handlar om pysselrummet nere i källaren. Ja, för vi har ju faktiskt ett sådant. Med ett gammalt ommålat IKEA-skrivbord med en ommålad hurts under och ommålade hyllplan på väggen ovanför och en ommålad gammal stol att sitta på. Det var länge sen det var så välstädat där som på den här bilden, kan jag säga. I skrivande stund råder det så gott som undantagstillstånd där nere...


Jag minns att jag grejade bra många timmar för att få till de där rutorna på bordsskivan. Som den tvättäkta humanist jag är, mätte jag naturligtvis inte så himla noga, utan ritade upp rutorna med penna och linjal direkt på skivan. Linjerna är ju inte de rakaste man har sett, men det blev rätt bra ändå. För tillfället är hela bordsytan belamrad med pausat pyssel, både makens och mitt. Den där pausen har varat ganska länge nu. Typ i ett par år...


För flera år sedan köpte vi ett stort linneskåp på loppis att ha allt löst pyssel och plock i, och det slukar verkligen hur mycket grejer som helst. Ändå står det kassar och korgar med grejer på golvet framför skåpet och väntar på bättre tider. Mycket av de där grejerna ska köras till närmaste välgörenhetsloppis, men man ska ju få tummarna ur att göra det också. Dessutom är skåpet så knökfullt att man inte hittar det man letar efter när man ska ha det. Tur att det fortfarande går att stänga dörrarna iallafall, så att man slipper se kaoset.


Bakom den gröna dörren finns pannrummet, som också fungerar som städförråd. Där inne är det faktiskt inte fullt så stökigt, men nog skulle det behöva rensas ut lite grejer där också. Kanske är det storstädning i källaren som gäller i helgen. Det låter ju bra nu, men vi får väl se om det låter lika bra när vi vaknar imorgon bitti...

torsdag 14 november 2019

Julmarknadstips

Den här veckan pågår julmarknadernas julmarknad, nämligen den på Huseby bruk, som ligger 2,2 mil söder om Växjö. Bara platsen i sig är värd ett besök!


Julmässan här är Nordens största, med 170 utställare som bjuder ut allt ifrån hantverk till ätbart till försäljning. Gott om besökare är det naturligtvis också, men området är stort, så det räcker till för alla. 


Jag besökte marknaden själv för några år sedan, och upplevelsen var verkligen total med vacker miljö, julgranar och tända marschaller överallt. Att det dessutom var rimfrost just den dagen, gjorde verkligen inte saken sämre. 


Extra fascinerande blir ett besök på Huseby, om man känner till historien om Florence Stephens, som huserade på bruket fram till sin död 1979. Om man vill veta mer om detta levnadsöde, kan man till exempel läsa boken "Florence Stephens förlorade värld" av Lena Ebervall och Per E. Samuelsson. Berättelsen är verkligen spännande och sorglig på samma gång.


Ett besök till Huseby kan jag alltså rekommendera den här veckan. Mässan är öppen till och med klockan 18 på söndag. Mer information hittar ni om ni klickar HÄR!

onsdag 13 november 2019

Glödlampa med inbyggt skymningsrelä

Ovanför pardörrarna in till verandan har vi en liten lampa med skymningsrelä. Det är så himla behändigt att den tänder sig själv när det blir mörkt. Något sådant har vi däremot inte haft på utebelysningen på hörnan, och så här års är det så himla mörkt där både när man går på morgonen och när man kommer hem framåt 17 på eftermiddagarna. Alternativet är att låta lampan lysa hela dagen, men det vill man ju inte heller. Så fick jag tips från en kollega att det faktiskt finns glödlampor med inbyggt skymningsrelä. En sådan har genast införskaffats på byns förträffliga järnhandel idag. 


Några bilder har jag av naturliga skäl inte hunnit ta idag, men här är en gammal vårbild som visar var lampan sitter. Fatta så mörkt det är här runt hörnet, när man kommer hem och det inte lyser!


Jag anar redan att den där nya glödlampan kommer att underlätta livet betänkligt i vinter. Om den verkligen funkar lär vi inte bli varse förrän till helgen, då vi är hemma i dagsljus och kan se om den slocknar eller inte. Heter det förresten "glödlampa" längre? Sensor filament LED står det på kartongen, men det där kommer man ju aldrig komma ihåg...

tisdag 12 november 2019

Juligt, men ändå inte

"Adventspyntar gör jag inte förrän lördagen före första advent", skrev någon jag känner mer än väl (host host...) i ett inlägg för inte så länge sen. Men nog kan man väl få börja smyga in lite småsaker redan nu, bara de inte är så juliga? Grön kuddmossa, till exempel. Det ser ut som frodiga små mörkgröna kullar, när man lägger upp den på ett fat. Fin att täcka jorden med i blomkrukor är den också. När jag var i stan härförleden sålde de hela små trälådor fulla med kuddmossa på en blomsteraffär där, men den var så ljusgrön och torr och såg inte alls ut som frodiga små mörkgröna kullar. Men snart kan man säkert hitta det överallt. Juligt, men ändå inte. Eller hur?


Jag är också lite sugen på att vira mossa och andra gröna fina saker runt en halmstomme och låtsas att det är en höstkrans. Det borde man ju också komma undan med, så länge man inte slänger på en massa röda band och små tomtar. Juligt, men ändå inte.


Mina Happy Lights-bollar hängde i sovrummet året runt tidigare, men jag tog ner dem i våras för att de var så dammiga. Kanske är det dags att damma av dem, så att man kan få lite myspysbelysning så här i novembermörkret. Juligt, men ändå inte.  


Ett år hade jag en ljusgrön cypress med "dubbla" kronor redan i början av november. Kanske skaffar jag mig en sådan i år också. Juligt, men ändå inte.


Mina små flugsvampsljusstakar kan göra vilken dystergök som helst munter. Det är nästan som att ha Tomtebobarnen på besök! Juligt, men ändå inte. 


De sålde blommande vita julrosor billigt på Blomsterlandet för ett par veckor sedan, och nu ångrar jag lite grann att jag inte köpte ett par stycken. De är ju så vackra! Ute på glasverandan brukar det alltid vara lagom temperatur för att de ska gilla läget där så här års. Juligt, men ändå inte. 


Med en batteridriven ljusslinga kan man låtsas att man har fångat eldflugor i en lykta. Juligt, men ändå inte.  


Tänk så enkelt det är att skapa ett vackert stilleben, bara genom att lägga röda äpplen i en gammal träskål. Juligt, men ändå inte. 


Kanske jag ska ta och rota fram den gamla glaskupan och göra ett fint litet stilleben på ett silverfat. Ugglor och ägg känns ju helt klart ganska årstidslöst. Juligt, men ändå inte. 


En lysande ängel kan ju lika gärna vara en skyddsängel, eller hur? Juligt, men ändå inte. 


Och ett litet arrangemang med mossa, murgröna och ljus borde man väl också kunna våga sig på att göra? Juligt, men ändå inte, bara man inte tar fram julduken. 


Den där människan, som skrävlade med att hon minsann inte börjar adventspynta förrän lördagen innan första advent, kan ju gå och dra något gammalt över sig. (Det ska jag säga till henne nästa gång jag ser henne, hehe!) Vad i allsin dar ska man annars göra, så här i det mörka tråkiga november?

måndag 11 november 2019

Diverse saker

Som ni vet har jag en förmåga att komma hem med diverse saker från loppis, som jag egentligen inte vet var jag ska göra av. Men ibland springer man ju på fin kvalitet, fint hantverk och fin patina för nästan inga pengar alls, och då tänker jag alltid att "det är ju kriminellt att låta bli att köpa den här". Nu senast släpade jag hem ett litet piedestalbord i gediget trä för ynka 90 kronor, som varken får plats någonstans eller kan ersätta något annat här hemma. Men det är ju så fint! Och billigt! Sa jag att det är gediget också?


Vissa grejer vet jag inte ens vad det är. Till exempel de här två gamla "medarna" i trä, som jag grävde fram ur en låda under ett bord på Pingstkyrkans Second Hand i Hässleholm härförleden. När jag kom hem, åkte de rakt ut i ladan, utan att passera "Gå", men nog borde man kunna hitta på något kreativt med dem? Lägga på några gamla brädor och göra en liten blomsterbänk, kanske? Eller en fotpall? Möjligheterna är  ju otaliga, hihi!


Hade jag varit antikhandlare hade jag förmodligen kommit undan med det här beteendet (ja, då kanske det till och med hade varit en tillgång), men när jag är en helt vanlig människa, som bor i en redan proppfull liten stuga med tillhörande proppfull lada, ja då blir det ju bekymmer. Hur botar man sig från det här syndromet, månntro?

söndag 10 november 2019

Novembersöndag

Dagen började med att jag inte tänkte göra någonting. Men stärkt av en ägg-och-bacon-brunch ändrade jag mig (precis som min mor förutspådde under ett telefonsamtal redan på morgonen, hihi!), drog på mig trädgårdsmunderingen och klafsade ut i novembervärlden. Projekt nummer ett blev att ta ner parasollet och skura av bord och bänkar med linolja och rotborste, innan vinterpresenningen kommer på. 


Sen krattade jag bort blöta löv från gruset nere i köksträdgården, och fick äntligen upp dahliaknölarna från pallkragarna. Jag hade även ett helt gäng dahlior i krukor inne i växthuset, som fick komma in för vintervila i papperskassar nere i källaren. I de tomma pallkragarna har jag jordslagit sådant som jag inte tror överlever vintern i kruka. Jag har några fler grejer, som ska ner här innan jorden fryser på riktigt.


När jag ändå var i farten passade jag på att tömma växthuset på alla vissna tomat- och gurkplantor. Jag kommer tacka mig själv extra mycket till våren, när det jobbet redan är gjort. Jag var inte lika duktig förra hösten kan jag säga, och det var verkligen supertrist att behöva börja vårsäsongen med att göra det. 


Jag bar in alla lösa krukor i växthuset, där de nog får stå kvar över vintern i år. Skrindan med vattenkannor ska egentligen in i garagedelen på ladan sen, men där väntar ett  rejält städprojekt först. Makens egenodlade avocadoträd bidrar fortfarande med lite växthusgrönska, men det ska få flytta in i badstugan när det blir kallare.


Nu ser det onekligen väldans städat och prydligt ut i köksträdgården. Fast jag vet att nästa gång det blåser (så där som det bara blåser i Skåne), kommer det bli fullt av löv här igen. Sisyfosarbete... Jordgubbsplantorna bidrar fortfarande med sprakande höstfärger, men i övrigt finns det inte mycket kvar att titta på. 


Mitt stora buxbomklot har stått i en korg på uteplatsen hela sommaren. Egentligen borde jag kanske jordslå det också, men tills vidare får det stå på trappan till badstugan och bidra med lite grönska. Förhoppningsvis är det tillräckligt varmt där längs husväggen för att det ska gilla läget över vintern. Blir det galet kallt får jag väl slänga in det i växthuset. 


Efter flera timmars kroppsarbete ute i det fuktiga novembervädret, kändes det extra skönt att få värma upp sig i bastun framåt sen eftermiddag. Själv hoppade jag över kallbadet idag, men maken plaskade runt i tunnan två omgångar. Galning...


Söndagkvällen är alltid extra skön, när kroppen är trött och ren och när man har fått rejält med frisk luft under dagen. Inte för att jag har problem med sömnen i vanliga fall, men om ett par timmar kommer jag somna ovaggad. Fast först måste jag hålla mig vaken ett par timmar till och bevaka en Tradera-auktion som går ut ikväll. Julpynt så klart, hehe! Vi får väl se hur det går med det.