En annan lampa

Gårdagens misslyckande till trots har jag inte riktigt kunnat släppa tanken på  att hitta nya sänglampor. När jag väl har fått en fix idé i huvudet, så vill jag att det ska hända på en gång, så därför körde jag en sväng till Osby i förmiddags. Det ligger ju bara en kvart härifrån, och där finns det en riktigt fin liten elaffär som brukar vara ganska välsorterad. (Man kan ju undra varför jag inte kom på att titta där redan innan jag körde hem från jobbet i torsdags, men så fungerar inte min hjärna, hihi!) Mycket riktigt hade de ett rejält stort utbud av vägglampor, men ändå ingen modell som föll mig i smaken. Däremot spontanshoppade jag en annan lampa, som jag tänkte skulle passa fint i sovrumsfönstret. Som det kan bli. 

Vi hade en annan lägre lampa där tidigare, men jag har gått och tyckt att den såg så fjuttig ut. I synnerhet när vi bytte ut den mot adventsstjärna på fot till jul, för då blev det ännu mer tydligt att det faktiskt är trevligare när ljuspunkten kommer lite högre upp mot fönsterglaset. Jag var dessutom aldrig riktigt nöjd med den helvita veckade skärmen på den gamla lampan. Den nya lampan har en smal svart fot i metall och en ljuvlig naturvit skärm med gröna blad av olika slag. Är det inte en riktig vårlampa, så säg? Eller en riktig Fröken Grön-lampa.

Eftersom det har varit mörkt och grått precis hela dagen, så fick lampan komma i bruk direkt. Det blev både fint och mysigt i sovrummet, och det fiffigaste av allt är att maken kan ha den gamla lampan på sitt nattduksbord så länge. Nu behöver vi inte stressa med nya sänglampor.

Ser ni förresten så dumt eluttaget sitter där uppe på väggen vid öppningen in till röda rummet? Och hur trista gamla vattenrör som går upp till elementet på vinden? Och hur sönderriven fiberväven är på väggen efter en gammal elledning? Och hur veckad takpappen är längs övergången mot väggen? Och att det fattas en ändknopp på gardinstången? Det här är ett rum vi inte har gjort ett dugg med sedan 2008, då Solhäll var sommarstuga och vi bara "fuskrenoverade" lite grann. Sovrummet står definitivt högst upp på listan över framtida hemmaprojekt. Det är ett väldigt litet rum, så det är nog egentligen inget jättejobb. 

Nu sitter vi i stugan och kurar i väntan på stormen som ska komma ikväll och i natt. Det blåser och regnar redan rejält, men värre ska det visst bli. Håll i hatten!

Lampjakt, tulpaner och trävax

Januarisol som flödar in i stugan och ledig fredag, - kan det bli bättre? Jag började dagen i sakta mak, men vid lunch drog jag på mig solglajjorna och körde till Kristianstad i jakt på nya sänglampor. Jag luskammade mängder av lampaffärer, möbelaffärer och byggvaruhus utan resultat. Det kanske får bli lite nätshopping istället, fast jag tycker det är lite svårt att visualisera det där med storlek när man handlar "i blindo". Siffror säger mig inte så mycket, men så är jag ju gammal humanist också, hihi!

Helgens bukett består av solgula tulpaner, som stod i köket och väntade på mig när jag kom hem igår. En särdeles härlig person hade knackat på dörren med dem tidigare under dagen, när maken satt hemma och rättade matteprov. Titta så fina de blev i min gröna Pottery Jo-kanna! De lyser upp hela köket. Tusen tack, S!

På vägen hem från stan fick jag iallafall tillfälle att stanna vid Folkes Byggnadsvård och köpa linoljesåpa. Det blev med lavendeldoft den här gången. Jag spontanköpte också en burk gammaldags trävax, som jag tänker kan vara kul att prova på någonting här hemma. Jag har sett hur restauratörerna på "Salvage Hunters" putsar upp gamla trämöbler med sådant, och resultatet blir alltid så himla snyggt. Jag får väl prova på något litet till att börja med. 

Sänglampor

Våra sänglampor behöver bytas ut. Inte för utseendets skull, för vi tycker fortfarande att de är ganska trevliga, utan för att de är mer eller mindre trasiga. På min sida dinglar skärmen lös, och på makens sida går det inte att tända överhuvudtaget, eftersom snöret man tänder och släcker med har jammat fast helt. Sen börjar tyget i skärmarna bli allmänt solkigt. Modellen vi har är IKEA:s Årstid för 149 kronor, så det skulle ju inte precis bli en överdrivet dyr historia att köpa två nya som är likadana. Kanske blir det en tur till Älmhult imorgon. 

Fast det vore ju kul med något helt nytt också. Och i ärlighetens namn vore det skönt att slippa de där veckade tygskärmarna, som samlar en förfärlig massa damm. Kanske tar jag en tur till någon av lampaffärerna i Osby, Hässleholm eller Kristianstad imorgon istället, för att till exempel titta på lampan Ekelund från Markslöjd. 

Eller ska man satsa på något ännu mer ställbart, som till exempel Madrid från Jotex? Ställbart och nedåtlysande är viktigt, för jag sitter ofta i sängen och läser. 

Fast svart lampa på svart tapet blir kanske lite dystert. Vita skärmar lyser ju ändå upp lite mer. I planeringen ligger det ju faktiskt också att vi vill renovera ytskikten i sovrummet, och då kanske det blir helt andra färger på väggen. Kanske dumt att köpa nya sänglampor innan vi ens vet hur vi tänker ha det sen. Maken får nog köra med ficklampa tills vidare, hihi!

Två kul saker

Ibland händer det saker som är rätt kul i efterhand. Vid 7-snåret imorse råkade jag riva av mig ett guldörhänge, när jag trädde en tröja över huvudet hemma i hallen. Ploppen hittade jag på mattan på golvet, men örhänget var puts väck. Jag tog av mig tröjan igen och skakade den, och jag letade krypandes på golvet, men örhänget var och förblev borta. Sen var jag tvungen att åka till jobbet. Jag tänkte att jag skulle fortsätta leta när jag kom hem, men så strax innan 16.00 i eftermiddag klev jag in på toaletten på jobbet, och där på golvet låg örhänget. Jag måste ha burit med mig det i kläderna och sedan tappat det där tidigare under dagen. Tänk att det låg kvar, när jag kom igen flera timmar senare. Glad som en lärka blev jag.

En annan kul sak från idag är att jag har lärt mig det fantastiska japanska uttrycket kuchisabishii, som innebär att man äter fast man egentligen inte är hungrig. Ordagrant betyder det "mouth is lonely". Är det inte helt fantastiskt? På mig stämmer det på pricken. Nu ska jag gå och rota i skafferiet, för min mun känner sig lite ensam. Hihi!

25 januari i elva år

Bloggtorkan är verkligen maximal så här års. Vad i hela friden ska man blogga om, när fotoljuset är näst intill obefintligt om dagarna och man mest bara har gammal skåpmat i sitt bildarkiv? Tja, då får man bjuda på gammal skåpmat, helt enkelt. Ska vi ta oss en titt på dagens datum de elva år som vi har varit permanent boende på Solhäll? Here we go:

Den 25 januari 2021 gnällde jag både över coronatristess och det faktum att januari är en allmänt tradig månad. Jag hade kunnat skriva ett inlägg om precis samma sak idag. Ingen förändring har skett på ett helt år, med andra ord. Vilken tur att jag inte visste det då. 

Den 25 januari 2020 var jag fortfarande lyckligt ovetande om vad som komma skulle, och det bara några veckor senare. Då var vi på loppisrunda i Lönsboda, vilket i och för sig inte heller skiljer sig så mycket från hur aktiviteterna vi har på helgerna i januari i år. En konstig men vacker gjutjärnstyngd blev ett av fynden den dagen. Nu ligger den i gruset utanför bastustugan. 

Den 25 januari 2019 låg jag i soffan och bölade över ungdomsfilmen "Jag saknar dig" på TV, samtidigt som jag käkade ägg, korv och croissanter. Tidigare på dagen hade jag kört en runda till en loppis och lämnat fyra kassar med utsorterade grejer, men kom visst ändå hem med några udda tallrikar som hamnade i den dåvarande hyllan i köket. 

Den 25 januari 2018 visade jag de röda skidorna som stod kvar på husknuten, som ett minne av julen 2017. Då hade jag inte orkat städa bort julen utomhus än, och det har jag faktiskt inte direkt gjort i år heller. 

Den 25 januari 2017 provade jag mitt livs första riktiga glasögon, efter en synundersökning som visade att min syn var lite all over the place. Jag såg minsann fram emot att få se så där smart ut som jag tyckte att alla andra glasögonprydda människor gjorde. Om jag lyckades med just det förtäljer inte historien, men nu ser jag bättre iallafall. 

Den 25 januari 2016 stack jag ut kameralinsen genom verandadörrarna för att dokumentera att vi hade fått riktig vinter. Den varade i ett par timmar innan den smälte bort. 

Den 25 januari 2015 kan ni aldrig gissa var jag var. På loppis! Och jag kom hem med ett nytt hallbord i gediget trä med svarvade ben för den makalösa summan av SJUTTIO kronor. (Jodå, jag skrev med stora bokstäver då också.) Bordet har vi kvar än idag, men spegeln är ersatt med en större. Den där krukväxten minns jag inte ens, så den tog jag nog kål på för länge sen. 

Den 25 januari 2014... Ja, nu börjar det bli pinsamt, för jag var på loppis då också. Den gången kom jag hem med en zinkbalja, och drog ett klassisk kemilärarskämt: "What do you zink?"

Den 25 januari 2013 hittade jag en påse vaktelägg i ett skåp, som jag arrangerade med lite mossa på ett silverfat under glaskupa. Och sen låtsades jag att det var vår. 

Den 25 januari 2012 fick min fina Lisa Larson-Pippi komma ut på vädring från vitrinskåpet. För en kort stund tänkte jag att hon passade bra på fönsterbrädan, men ganska snart fick jag kalla fötter och satte in henne i skåpet igen. Hon är fortfarande en av de käraste ägodelarna jag har, och jag skulle bli så himla olycklig om hon gick sönder. Eftersom jag är en av de klumpigaste personerna jag känner (och maken en annan) så står hon bäst bakom glas, helt enkelt. 

Den 25 januari 2011 visade jag upp min samling av udda loppisljusstakar, som jag spraymålade med matt sprayfärg från City Gross vartefter jag hittade nya. Idag tänker jag att det hade varit fint med en lika stor samling mässingsfärgade ljusstakar, men var sak har ju sin tid. 

Gammal skåpmat är ju ändå rätt kul ibland. Iallafall för bloggerskan, som fick sig en promenad down memory lane. Vad ska jag hitta på till imorgon, månntro? Ett inlägg om den 26 januari känns ju lite fantasilöst...

Mer rhododendron?

Undra om det är ett ålderstecken att jag sitter här och tänker att jag borde plantera mer rhododendron i trädgården. Jag har förvisso redan satt några enstaka exemplar på ett par ställen i vår trädgård,  men på det stora hela har jag mest tänkt att det är en parkväxt och att de flesta sorterna är lite väl svulstiga när de blommar. Men svulstigt kan ju faktiskt vara riktigt läckert, i synnerhet om omgivningen inte bjuder på så mycket mer färg än grönt i övrigt. Som här bakom växthuset. 

Nu blommar de ju inte så länge, och det finns ju faktiskt vitblommande rhododendron också, som 'Cunningham's White', som jag planterade i den nygrävda slänten för någon sommar sedan. Fast den har jag faktiskt mest köpt för dess egenskap att den kommer att bli låg och bred och tjock och fylla ut det där hörnet alldeles utmärkt på sikt. Och för att den faktiskt är vintergrön.

Det är just den där sista egenskapen som gör att jag börjar omvärdera rhododendron och uppskatta den mer än vad jag gjort tidigare. Så fint med en växt som bjuder på lite grön struktur även under vinterhalvåret. Det är också just det som gör att jag tänker att jag borde ha betydligt fler. Kanske blir rhododendron lösningen på den sista oplanterade delen av det som är kvar av moraset. Det vore onekligen en smartare lösning för en åldrande trädgårdstant än att gräva ytterligare en rabatt som ska lukas och skötas i framtiden. Undrar om hon är så smart att hon fattar det...

Feber och dokumentärer

Jodå, feber och frossa kom som ett brev på posten inatt, men när man vet vad det beror på känns det inte så farligt. Jag fick precis samma reaktion efter dos 2, och då gick det över på en dag. Förhoppningsvis är jag på banan imorgon igen. 

Jag har ändå orkat ta mig igenom ett par dokumentärer på SVT Play från mitt soffläge under dagen. Bäst av dem jag såg var utan tvekan "Bättre kan du", som handlar om några gymnasieelever på en toppskola i San Fransisco. Under ett års tid får man följa hur eleverna kämpar för att uppnå sina - och minst lika ofta sina föräldrars - drömmar om att komma in på något av de mest eftersökta universiteten i USA. Väldigt intressant också att lära sig mer om det märkliga antagningssystemet till många amerikanska universitet, som inte enbart hänger på bra betyg utan också på att eleverna har en intressant personlighet och social kompetens. Filmen är verkligen jättefin. Se den!