Hortensior och stökiga ytor

Så är vi inne i den där perioden på sommaren då jag släpper taget om trädgården lite grann och låter den leva sitt eget liv. Och det gör den med den äran. Allt är härligt lummigt, lurvigt och rufsigt. Jag njuter så av hortensiorna, som blommar för fullt nu. Jag har dem lite varstans i trädgården, och maffigast av alla är den i rabatten vid uteplatsen, vars blommor är som stora fluffiga mjukglassar. Det är min äldsta hortensia, som först stod på ett annat ställe, men som fick flytta hit i samband med att vi behövde ordna fri lejd för grävskopan när vi byggde bastun. Jag har tyvärr tappat namnet på vad det är för sort.

Så sent som förra året fick jag tag i två superfina 'Annabelle'-exemplar till ett riktigt bra pris på Oppmanna plantskola, och de har växt till sig utmärkt på sidan av grusgången mellan bastustugan och baksidan på växthuset. Bakom dem skymtar en uppstammad 'Pinky Winky', vars blommor är lite mer modesta storleksmässigt, men fina på sitt sätt. 

Jag älskar när jag kommer runt hörnet på stugan och möts av hur den här delen av trädgården har blivit. Tänk att den inte fanns alls för fem år sedan. Det sköna med den här delen av trädgården är att jag inte har så mycket perenner, utan mest bambu, marktäckande rosor och buskar av olika slag. Som marktäckare använder jag även murgröna och benved, och de sköter sig mer eller mindre på egen hand. Jag ska fortsätta att göra det enkelt för mig, så mycket jag kan. 

Det finns en liten bit kvar av "moraset" att jobba vidare med, allra längst ner i den här delen av trädgården. Där la vi en presenning på marken redan förra året för att kväva så mycket som möjligt av ogräset som annars växer upp här, för det blir förhoppningsvis lite mer lättgrävt då när vi väl sätter igång. Jag har inte gett upp hoppet om att få det gjort redan i år, fast vi har inte riktigt bestämt vad vi ska göra här. Kanten närmast den grusade ytan har jag ju iallafall redan planterat upp hela vägen runt. Och ja, där till vänster växer det minsann en hortensia till. Det är en 'Pink Annabelle' som redan börjar bli lite överblommad. Jag borde nog klippa in den lite mer till nästa år, så att den blir lite tätare. Fast samtidigt gillar jag den "naturella" looken också. 

På den grusade ytan på baksidan av bastustugan ser det för övrigt alltid ut som kriget. Både duvor, skator och kråkfåglar tycker om att leva rövare uppe i trädet, och de skräpar ner något alldeles förfärligt med torra pinnar och löv. Badkaret på bilden badar jag för övrigt inte i. Det står bara där och är fint. Men det är ju å andra sidan inte så bara. 

Ikväll tar jag en välbehövlig paus från OS och tittar på "Trädgårdsmästarna" på Sjuan istället. Man måste ju låta musklerna vila mellan varven, hihi!

Tvillingsporre - bäst i test

Härmed utser jag tvillingsporre till världens tacksammaste sommarblomma i kruka. Ja, och till den finaste med för den delen. Jag plockar och plockar på alla petunior och svär över hur kladdig jag blir om fingrarna och hur himla otacksam den är, medan tvillingsporren är mer eller mindre självsanerande och belönar mig med ständig blomning, utan att jag gör ett enda dugg mer än ger den vatten. Sol, torka, ösregn eller blåst, - den står pall för allt. Bäst i test, helt enkelt. Nästa sommar ska jag baske mig inte ha några petunior alls. (Tror ni jag kommer ihåg det?) Nöjd med den där flätade gjutjärnskrukan är jag minsann också. Den hittade jag på varsågod-och-ta-en-kruka-hyllan på soptippen tidigare i år. Vem i hela friden ger bort sånt? Men glad är jag, tralala. 

Nu sitter jag som bäst och undrar när i allsindar jag ska hinna gå och duscha. Det svenska OS-schemat lämnar inte mycket utrymme för hygien. Man kan nästan tro att jag har badat i Seine, hihi!

Röda blommor

Röda blommor har inte varit så vanligt förekommande i min trädgård tidigare, men nu när mina "fådda" dahlior (tre olika sorter) blommar för fullt, så känner jag att det är dags att sluta begränsa sig själv. Det är ju bara tramsigt att se vissa färger som "förbjudna" i trädgården. Snarare tänker jag att man verkligen aldrig ska säga aldrig, och att alla färger passar bra bara de hamnar på en lämplig plats. Mörkröda blommor mot vit fasad (om än ganska långt bort i bakgrunden) är ju onekligen en smash hit. 

I en pallkrage i köksträdgården har jag en lägre variant med ljusröda enkla blommor. Jag satte knölarna här eftersom jag inte riktigt visste hur blommorna skulle se ut, men de passar ju faktiskt riktigt bra i en köksträdgård.

En tredje röd sort växer i zinkhinkar vid växthuset. De har även stråk av gult både i mitten och i kanterna och ser onekligen ut som en riktig skåning. Kan det vara så att köksträdgården är en plats där man vågar ta ut svängarna lite mer? Vara lite kitschigare? (Eller lite mer "tivoli", som Victoria Skoglund och Jenny Strömstedt skulle ha uttryckt det.) Jag tror faktiskt det. Jag ska bjuda hit damen som har skänkt alla dahliaknölar på trädgårdsvisning på lördag, så att hon får se hur fint det blev här.

För övrigt har jag överlevt min första jobbdag utan större besvär. Det tog förvisso en timme eller två att väcka hjärnan från sin fem veckor långa semesterdvala, men sen var jag minsann riktigt produktiv. Vi får hoppas att det fortsätter så imorgon, för på min arbetsplats är det bråda tider mer eller mindre på direkten. Fast jag gillar att det är så, för då hinner man inte känna efter så mycket. 

Söndagssvep

Häromdagen fixade jag till kastanjestaketet i hörnet vid planket. Det kunde gott ha varit några pinnar längre, för det når inte riktigt ända fram till hörnstolpen på planket, men det är å andra sidan inget man tänker på speciellt mycket. På andra sidan kastanjestaketet ligger det världens hög med torra grenar, som jag ska förbarma mig över någon dag när andan faller på. De har legat där sedan förra sommaren och är numera så himla torra att jag borde kunna bryta dem i småbitar med handkraft och slänga dem i trädgårdstunnan. Sen är hela den där kirskålslänten egentligen ett stort projekt i sig, men det står inte direkt högst upp på att-göra-listan, om man säger så. 

Rosenskärorna som jag planterade över i de tomma pallkragarna mår betydligt bättre där. De gillar uppenbarligen att ha rejält med jord om fötterna, istället för att stå i zinkhinkar med jord som torkade upp på nolltid i värmen. Tre av plantorna har ceriserosa blommor, medan en av dem är av sorten 'Apricotta'. Alla är inhandlade på grannens swish-and-grab-bord tidigare i sommar. Så himla bra att folk som är duktiga på det där med försådder förbarmar sig över oss latmaskar, hihi!

I en annan pallkrage växer det solroshöga dahlior, som jag tror är någon av 'Café au Lait'-sorterna. Blommorna är iallafall stora som dasslock, fast dasslocksdahlia låter ju onekligen inte lika trevligt som dinnerplate-dahlia.

Idag har det fallit rejält med regn över trädgården i omgångar. Så himla bra, för det började verkligen bli torrt i marken. Det har också passat mig bra med regn, eftersom det är min sista semesterdag idag. Jag har kunnat vara inomhus och stryka tvätt och packa jobbväskan utan någon som helst längtan att gå ut. Dessutom är det underbart att basta när det regnar, för då kan man bara gå ut och ställa sig i regnet för att svalka av sig. Någon jobbångest har jag faktiskt inte alls, men det ska bli intressant att se om jag kommer upp när klockan ringer vid 6-snåret imorgon bitti. Så tidigt har jag inte varit vaken på 5 veckor. 

Springloppis i Finja

Vi fick tips om att det vankades loppis på idrottsplatsen i Finja, och en timme senare stod vi på plats i startgroparna. Det var en sådan där klassisk springloppis med startskott på utsatt tid, och någon sådan har vi faktiskt inte varit på i år. För sammanlagt 80 kronor köpte jag en trädgårdsstol, en gammal verktygslåda och två gardinstångsknoppar i trä. Jag prutade inte ens. När pengarna går till ungdomsverksamhet kan man gott avrunda uppåt. 

Stolen är riktigt gammal och av modellen som kallas bryggeristol. Den är ganska klumpigt målad i vaniljgult och grönt, men jag tänker inte måla om den, för jag tycker den är jättecharmig som den är. Däremot har jag skruvat fast sittbrädorna lite bättre, för den ena hängde på trekvart och den andra var helt lös. Det var dock snabbt åtgärdat med skruvdragaren, när vi kom hem.  

Gardinstångsknopparna är svarvade i trä, och dem köpte jag med inspiration från den där fina stången för 1200 kronor som jag visade i det HÄR inlägget från i höstas. Så mycket pengar för en gardinstång ger jag bara inte, men nu kanske jag kan köpa vanlig rundstav och knåpa ihop en egen. Jag får bara grunna på hur jag ska lösa väggfästena, men gamla sådana kan man säkert också hitta på loppis. 

För övrigt har jag faktiskt suttit förhållandevis stilla idag och bara latat mig. Det har varit ännu en väldigt varm dag, så det har varit skönt att ta det lite lugnt. Imorgon ska det förhoppningsvis komma in lite regn. Då njuter jag av semesterns allra sista dag, innan det är dags att återvända till jobbet på måndag. Någon jobbångest har jag faktiskt inte. Jag tänker snarare att det är mycket sommar kvar, och det är det ju faktiskt också. 

Kantareller, keramik och kor i Småland

Idag gjorde maken och jag vår fjärde sommarutflykt över gränsen till Småland. Den här gången styrde vi kosan mot Ryd och Tingsryd. Det primära målet med turen var att se om det fanns några kantareller kvar i skogarna runt Ålshult, där maken tillbringade sin barndoms somrar hos sina farföräldrar. Det är så mysigt att gå i skogen. Jag gör det inte så ofta, men när jag väl gör det tänker jag att jag borde göra det oftare. Så trolskt. Så tyst. 

Det var tydligt att folk hade varit här och plockat tidigare, men det fanns ändå en hel del kvar till oss. Två liter ungefär skulle jag uppskatta att vi fick ihop på en timme, och det räcker ju gott och väl till kvällsmaten. Får man åtminstone äta mackor med smörstekta kantareller, ägg, tomat och gräslök en gång per sommar, så är man nöjd sen. 

Sen körde vi vidare mot Tingsryd, där vi åt kinamat till lunch och köpte gott grovt surdegsbröd från Urshultsbagaren på Börjes. Efter det passade vi på att besöka Emakeriet, som jag följer på Instagram. Det är en liten konst- och hantverksbutik ute på landet, där keramikern Evelina Mosbaeck huserar. Hit har jag velat åka länge, och idag hade vi äntligen vägarna förbi. (Ja, nästan iallafall.)

Min semestertröga hjärna hade rört till veckorna lite grann när jag läste öppettiderna på Instagram, så egentligen var det inte öppet idag, men vi fick kika in i butiken iallafall. Så himla snällt. Precis som jag trodde fanns det massor med fina saker att titta på, och lokalen i sig var fantastisk. Uppe på loftet fanns det till och med en liten loppisavdelning.

Utanför i hagen gick två praktfulla exemplar av Highland coo och betade, en stor och en liten. Hur kan ett djur vara så charmigt? Det är nog nästan mitt favoritdjur i världen, tror jag. 

Jag köpte med mig två fina fat, som får husera i tallrikshyllan i gröna rummet. Också ett stort och ett litet. 

Och två fina kronärtskockor på armeringsjärn att ha i köksträdgården. Det enda med ätbart tema i mina pallkragar, hihi!

Nu är det dags att ta fram smöret och steka kantareller. Sen får vi äta med andakt, blunda och njuta av sommarens kanske ljuvligaste stund. Mmmmmmmm!

Luktärter

Att man får fler luktärter ju mer man plockar är verkligen ingen myt. Dag efter annan plockar jag in buketter och sätter i köket och i badrummet. Och då får jag ändå medge att jag har slarvat med både vattning och att ge dem näring regelbundet i sommar. Kanske tur för mig att det har regnat så mycket som det ändå har gjort. 

Jag köpte färdiga plantor i år, och den ringa summan det kostade mig har faktiskt varit värt allt krångel jag annars skulle ha haft med försådder. Jag är så himla dålig på det där, och i ärlighetens namn intresserar det mig inte heller. Kanske får man inte tag i de allra mest sällsynta sorterna när man köper färdiga plantor, but it's good enough for me. 

Ikväll äter jag riskakor med sourcream and onion-smak (förödande goda) och tittar på boyband-dokumentär på Netflix. Ett ljuvligt sätt att avsluta augustis första dag.