Meditativt måleri

Jag älskar att måla, och då menar jag inte målning av det konstnärliga slaget, utan det mer hantverksmässiga. Ofta är det inte så himla noga vad jag målar. Jag tittar mig bara omkring och hittar ett lämpligt objekt att ge mig på, och sedan går jag ner i källaren och ser efter vad som finns i hyllan med färgburkar. För någon vecka sedan roade jag mig med att måla om en vit loppiskruka med 'Övedsgrön' linoljefärg. Inte för att jag hade någon som helst plan för var någonstans jag skulle ha den, eller om jag skulle ha den någonstans överhuvudtaget, utan mest bara för att jag längtade så himla mycket efter att måla något. Att sitta där och kludda med penseln är nästan lite meditativt för mig, och jag kan drabbas av något som nästan liknar målarabstinens om det går för långt mellan tillfällena. 

Just den här krukan ska jag nog använda, faktiskt. För tillfället härbärgerar den min fina hjärtformade krukväxt från Linköping, men till jul kan den nog bli fin att plantera något juligare i. Fast det kan mycket väl bli så att den åker ut i ladan igen, när jag hittar en ny kruka att måla. Känner jag mig själv rätt, så dröjer det nog inte så länge. 

Hobbit-spadar, rosmarin och äpplen

"Vad är det för små hobbit-spadar som hänger på ladan?" undrade en kompis som var här på besök i somras. Där finns mycket riktigt en liten samling av spadar med extremt korta träskaft, men jag kunde faktiskt inte svara på frågan. Jag mindes inte ens varifrån vi har fått dem. Jag tror vi hittade ett par i ladan när vi flyttade hit, och ytterligare någon har kanske slunkit med hem från någon loppis. Maken erinrade sig iallafall att det satt liknande spadar på en del terrängbilar när han gjorde lumpen, så det är nog förmodligen från ett sådant sammanhang de kommer från allra första början. 

Planteringsbordet är nystädat sedan min utedag i lördags. Då flyttade jag också hit den stora krukan med rosmarin, som har stått på uteplatsen under sommaren. Jag tänker att jag ska försöka övervintra den, men då behöver jag nog jordslå den i en pallkrage och vintertäcka den, skulle jag tro. Eller så chansar jag och slänger in hela krukan i växthuset. Man ska väl egentligen förvara den frostfritt och svalt inomhus om man ska vara helt säker på att lyckas. Kanske glasverandan är ett bättre alternativ. 

Äpplena i trälådan är fallfrukt från äppelträdet på baksidan. Vi har tyvärr varit ganska dåliga på att ta hand om frukten i år, men det är himla smidigt att plocka med sig ett äpple härifrån när man är på väg till bilen om morgnarna. Än så länge låter fåglarna dem vara, för det är gott om annan fallfrukt kvar på marken som de kan äta. 

Så har en ny jobbvecka dragit igång. Imorgon har halva oktober redan passerat, och här sitter jag som vanligt och undrar vart tiden tar vägen. Men jag tutar och kör, för det är ju så det är. Tut, tut!

Tulpaner i zinkhink

Jag köpte några påsar med tulpanlök vid besöket på Flyinge Plantshop härförleden. Det blir inga mängder i år heller, men iallafall några. Man vill ju inte helt gå miste om tulpaner i blom till våren. Igår när jag var ute och stökade passade jag på att pilla ner lökarna i jord. Det blev i zinkhinkar den här gången, för jag tänker att de kan bli som bärbara rabatter till våren. I två hinkar blir det ett 'La Belle Epoque', som jag fortfarande tycker är en av de allra vackraste sorterna. Jag älskar den här färgen. 

I en hink blir det 'Silky Road', som är helt ny för mig, men som av bilden på paketet att döma kan bli en ny favorit. Fluffigt gräddvit med fläckar av ljust rosa. 

Nu slänger jag in hinkarna i ladan eller i växthuset över vintern. När jag tar fram dem nästa gång har trädgårdssäsongen 2025 börjat. Tänka sig. 

Höstfärger och loppisbord

Idag spontanköpte jag ett litet bord på en av byns loppisar. Ett med snirkliga ben och en stenskiva som är sönderslagen och limmad på mer än ett ställe. För 50 kronor kan man kosta på sig att chansa. Nu passade det ingenstans inne i huset (vilket jag nog inte riktigt trodde heller), men på avsatsen utanför ytterdörren kan det kanske få stå ett tag. Här står det under ett litet takutsprång, men i ärlighetens namn tänker jag att det inte gör så mycket om det blir lite slitet av väder och vind. Det har ju liksom redan en fot på tippen. Pumporna i terracotta är loppisfynd från tidigare år. Tanken var egentligen att ställa dem på verandatrappan på framsidan, men de hamnade här så länge. 

Det har varit underbart höstväder idag. Jag har varit ute och grejat hela eftermiddagen. Jag fick börja med att plocka iordning lite grann i ladan, för att få plats med grejer som ska in där på vinterförvaring. Det börjar absolut bli dags för en rejäl utrensning där igen, för jag har alldeles för mycket grejer, men det får bli nästa år. Sen flyttade jag in lite grejer, tömde några krukor och fixade till lite fint på uteborden. Men framförallt njöt jag av de underbara höstfärgerna. Nu sprakar det verkligen. Lovely!

Det är fortfarande mycket kvar som ska in, så det får nog bli lite utomhustid imorgon igen. Vi behöver högtryckstvätta trappen på baksidan också, för den är extremt igengrodd av smuts och gud-vet-vad. Tja, vi får väl se vilket humör vi vaknar på. Det kan bli något helt annat också. 

Trädgårdskrukor och stakar på verandan

Jag har fortfarande inte plockat undan så mycket i trädgården, men häromkvällen kom jag iallafall på att jag kunde plocka in några av de mindre plantorna och ha dem inne i huset istället. Två variegerade murgrönor planterade jag ihop i en kruka och satte på det lilla pelarbordet ute på glasverandan. Där kan den få stå så länge det inte blir smällkallt, tänker jag. 

I en ampel på en krok i taket stoppade jag ner en rejäl planta plättar i luften. Vi får väl se om den gillar läget när det blir kallare, men annars får jag väl flytta in den i huset. 

Ser ni förresten min lilla samling röd-gröna ljusstakar, som jag skrev om förra helgen? De två till höger är de jag köpte på loppis i söndags (30 kronor styck) och de två vänstra är gamla loppisfynd, som jag rotade fram ur ett skåp på vinden. Det är ju egentligen två helt olika modeller, men färgsättningen är baske mig exakt likadan. Same same, but different. Är de lite för juliga, kanske? Fast nu låter jag dem stå framme ändå. Jag känner att jag gärna smyger in lite dämpat röda färger som kontrastfärg till allt grönt. 

Den här veckan rusade förbi i rekordfart. Fast jag är som vanligt absolut redo för helg. Ikväll blir det som vanligt tacotema på maten, och sen blir det TV-kväll med "Tyst vittne" och "Cyklopernas land". Det kan hända att man får en godispåse också. Bästa fredagsupplägget. 

Imorgon börjar höstrean på Oppmanna plantskola (50%), och man känner sig ju onekligen lite lockad att åka dit. Fast det hoppar jag nog faktiskt över. Jag har nog att greja med inför vintern. Blir det sol imorgon ska jag nog ta tjuren vid hornen och börja röja upp i krukor och växthus. 

Frågar åt en vän

Hur många små sminkväskor i tyg kan en kvinna ha? Jag frågar åt en vän... Skämt å sido, jag inser att jag nog lider av någon form av samlarmani där. Jag har nämligen hur många som helst, och jag har dessutom en tendens att ständigt komma hem med nya. Under åren har jag fått ihop något av en samling, faktiskt. Det finns ju så många fina att välja på, och de brukar i ärlighetens namn inte kosta så himla mycket, så det är lätt att det slinker med en ny hem av bara farten. En del av necessärerna är dessutom trevliga reseminnen, från bland annat London och Grekland. Till mitt försvar kan jag säga att jag faktiskt använder dem allihop, fast vid olika tillfällen och till olika saker. 

Några huserar sminkprodukter i badrumsskåpet, medan andra är himla behändiga att packa småprylar i när man är på resa. Några av dem följer med mig i vardagen med grejer som huvudvärkstabletter, handsprit, plåster, tuggummi, öronproppar, hörlurar, pennor, anteckningsblock och andra bra-att-ha-tillhands-saker. Skönt att slippa en massa pryttlar som ligger löst och skramlar i handväskan, och dessutom går det snabbt att flytta över alla saker när man vill byta väska. Hur många handväskor kan en kvinna ha, förresten? Jag frågar åt en vän...

Rosa oktober

För mig är det en tradition att köpa Rosa Bandet, när det kommer ut i oktober varje år. För en nätt summa om 50 kronor är man med och stöttar forskningen mot cancer, och det känns som det minsta man kan göra. Kampanjen har sitt ursprung i USA, där den startade 1991, och idag är det rosa bandet en välkänd internationell symbol för kampen mot bröstcancer. Årets variant är det 21:a svenska bandet i ordningen. 

Årets designer är den samiska textilkonstnärinnan Britta Marakatt-Labba, som skapar broderier med motiv från samernas historia, samtid och mytologi. Den röda tråden på bandet är blodet som flyter inom oss. Den gula färgen symboliserar sol och liv i samisk kultur. Den utklippta triangeln fylls med olika färger olika dagar, beroende på vad bäraren har för färg på sig för stunden. Bandet i sig är vävt i ett lite starkare material. "Allt det här tillsammans symboliserar livet. Och livet ska vi vara rädda om," säger konstnärinnan på Cancerfondens hemsida. 

Just nu pågår det också flera rosa auktioner på Tradera till förmån för Cancerfonden. Där finns mycket kul att lägga bud på. Här kan ni gå in och titta: https://www.tradera.com/cause/cancerfonden