Mys i min blomstergård

Jag vackert-väder-flexade de sista 50 minuterna av arbetsdagen och åkte hem till min trädgård. Till köksträdgården närmare bestämt, för där är det så himla mysigt att vara nu. Det är mer som en liten blomstergård, för pallkragarna är ju som bekant fulla av rosenskäror, dahlior och luktärter. 

I år har jag dessutom jätteverbena planterad direkt i marken, och det måste nog absolut bli en tradition hädanefter. Jag ääälskar jätteverbena, och det är jag inte ensam om, för det är en riktig pollinatörmagnet. Jag ska dock göra en notering till nästa år att inte sätta något luktärtstorn i pallkragen precis intill, för det blir lite väl trångt om utrymmet när både verbenan och luktärterna är så växtvilliga både på höjden och bredden. 

Jag har slarvat lite med att klippa bort överblommade stänglar på både dahliorna och rosenskäran, så jag sysselsatte mig med det en god stund. Kanske kommer det till och med en dag då jag orkar pillar bort prislapparna på alla jordankare på vårt nya plank, hihi!

Mammas gäss fick flytta hit från Sturkö för ett par år sedan, och de tillför en lagom kitschig touch. Jag gillar ju när det är lite kul, och i en köksträdgård kan man väl få lov att ta ut svängarna lite extra, för är det någonstans man kommer undan med det så är det väl här. 

Det är fortfarande lite nyhetens behag att runda planket och gå in i "fulhörnan". Här är det riktigt mysigt nu, och framförallt är det väldigt praktiskt att ha en plats att ställa allt man behöver, men som nödvändigtvis inte är så fint att ha framme till allmän åskådning. Den sneda stolpen med hönsnät som täcker kanten av skräphögen står på tur att åtgärdas, men när det blir av återstår att se. 

Det finns inte så många spikraka linjer här i köksträdgården, men jag tycker bara det är charmigt. Det ser ut som att den alltid har funnits här, fast den är ju egentligen "bara" nio år gammal. Till nästa år kommer jag att behöva byta ut några till av pallkragarna. Kanske man skulle satsa på ett mer hållbart alternativ och bygga ihop något eget. 

Nu ligger jag i sängen och bloggar, och gjorde just misstaget att öppna min påse med amerikanska jellybeans, som stod kvar på nattduksbordet efter gårdagsmorgonens presentöppning. 907 gram, närmare bestämt. Hmmm... Jag blir nog kvar här resten av kvällen. 

Fylla ojämnt

Jag firar en synnerligen ojämn födelsedag idag, men har ändå blivit storligen firad. Trädgårdspengar från föräldrarna, böcker från svärmor och tvättäkta Jelly Belly jellybeans och lyxig blue cheese dressing (jag önskar mig alltid det) från Amerika-svägerskan. Kexchoklad från chefen, kramar från kollegorna och massvis av grattishälsningar på Facebook. Och så den traditionsenliga bukettprenumerationen från maken. Det är ett sådant vinnande koncept att han nog inte vågar ge mig något annat, hihi! Första buketten fick jag hämta på byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet idag, och jag har tre till att se fram emot när jag vill under hösten. Oj, vilken dag. Man blir nästan lite generad. 

Igår blev det lite paus här på bloggen, eftersom vi har haft övernattande gäster på besök i två dagar. Jag blev bjuden på tidig födelsedagsmiddag i Kristianstad igår kväll, och sen när mörkret föll tillbringade vi en lång stund i trädgården för att spana efter Perseidernas meteorregn. Det var riktigt stjärnklart och vi såg några enstaka stjärnfall, men det var inte sådana mängder som vi hade hoppats på efter att ha läst om det i tidningen. 

Ikväll har jag haft en lång skön stund med vattning av krukor i trädgården. Det råder rejäl värmebölja om dagarna den här veckan, men det känns ändå lite svalare än tidigare. Kvällarna, nätterna och morgnarna är riktigt svala och sköna. Till helgen ska jag nog se till att få rejält med tid för att trimma ner, klippa bort  och rensa upp sådant som börjar se lite visset ut. Men vem gör inte det, hihi!

Rostigt ormbunksblad

Jag gillar ormbunkar, och jag gillar rostiga trädgårdsprydnader. När jag sprang på ett rostigt ormbunksblad på Växtmästaren i Osby tidigare i sommar, som dessutom bara kostade 75 kronor, var det en no brainer. Det står nu nerstucket bakom några riktiga ormbunkar strax bakom uteplatsen. Jag tycker det är riktigt läckert. 

Till vänster i bild har jag grävt upp två likadana ormbunkar, som jag behövde som utfyllnad i den nya terrasserade planteringen. Fint när man kan "låna" från ett ställe till ett annat, fast nu gapar det lite tomt där. Jag får väl hålla ögonen öppna under höstrean framöver och se om jag hittar något nytt att stoppa ner där. 

Afternoon tea och Pimm's

I eftermiddags bjöd vi in vänner på trädgårdsvisning och afternoon tea. Trädgårdsvisningen blev förvisso inte så lång, för det började ösregna redan efter en stund, men den efterföljande fikan blev desto längre. Trist att vi fick sitta inomhus, men det gick ju bra det med. Vi serverade cucumber sandwiches, scones och cupcakes. Och så Pimm's, eftersom det trots allt var ett trädgårdskalas. Pimm's är en likör som man dricker med is, fruktsoda, apelsin, jordgubbar, gurka och mynta. Nästan som en brittisk sangria. Det är en jättepopulär drink i England, där den bland annat serveras på Chelsea Garden Show. Dessutom läste jag någonstans att det serveras 200.000 glas Pimm's i samband med Wimbledon. Jag tog inte en enda bild idag, men hittade en från 2020 som jag kan återanvända. 

Nu tar vi kväller i stugan. Mätt som en plätt är jag, så någon kvällsmat blir det nog inte för min del. En riktigt skön lördagkväll önskar jag er allihop. 💚

Spindlar och rådjur

Spindlar har man ju mest för jämnan i ett gammalt hus, men i år är det fler än vanligt. Det känns som om hela huset är fullt halloweendekorerat redan nu. Vart man än går kör man ansiktet i ett spindelnät. Huuu... Jag gick just en runda med dammvippa och trasa för att få bort så mycket som möjligt, men jag vet att det är ganska tröstlöst, för imorgon kommer det vara likadant igen. Att spindlar inomhus är ett tecken på ett friskt hus är visst en myt. Det positiva är att de äter upp andra småkryp, så dem slipper man ju kanske iallafall. Jag kanske kan träna spindlarna i vårt hus att äta bananflugor...

För en kort stund sedan hade vi besök av ett rådjur i trädgården. Jag tror det var ett litet kid, för det såg inte fullvuxet ut. Förvirrat var det iallafall och sprang en stund längs häcken mot gatan för att försöka hitta ut. Medan jag sprang för att hämta kameran hann det pipa iväg. Hoppas det hittar ner i skogen igen. Det är onekligen söta små djur, men i sin trädgård vill man ju inte ha dem, för de äter upp både det ena och det andra. Jag kanske ska sätta upp en skylt som visar vägen till grannens fina grönsaksland, hihi!

18 minuters fredagsflex blev det i eftermiddag. Kanske inte direkt vad jag hade räknat med, men å andra sidan kommer jag vara glad när jag kommer till jobbet på måndag och allt är färdigt för veckan som kommer. Nu tar vi iallafall helg. Jag startar min med engelska deckaren "Tyst vittne" på SVT1. Mysigt!

Semesterhjärna och hopp om fredagsflex

Så har det snart gått en hel arbetsvecka; min första efter semestern. Det har gått förvånansvärt bra att jobba, får jag säga. Det har till och med varit riktigt tillfredsställande att få komma igång med lite mer avancerad hjärnverksamhet igen. Min semesterhjärna är det nämligen inte mycket bevänt med. Jag riktigt känner hur tjock den blir när jag är ledig. Som att jag stänger av all dess kapacitet och bara låter allt svälla. Lite som att knäppa upp brallorna efter en brakmiddag och låta allt pösa över kanten, hihi! Men gud så skönt det där är, och så otroligt välbehövligt mellan varven. 

Imorgon avslutar jag arbetsveckan med hemmakontor. Jag jobbar tills jag känner mig klar med veckans beting, och sedan stämplar jag ut för helg. Förhoppningsvis blir det utrymme över för lite fredagsflex. 

Hortensior och stökiga ytor

Så är vi inne i den där perioden på sommaren då jag släpper taget om trädgården lite grann och låter den leva sitt eget liv. Och det gör den med den äran. Allt är härligt lummigt, lurvigt och rufsigt. Jag njuter så av hortensiorna, som blommar för fullt nu. Jag har dem lite varstans i trädgården, och maffigast av alla är den i rabatten vid uteplatsen, vars blommor är som stora fluffiga mjukglassar. Det är min äldsta hortensia, som först stod på ett annat ställe, men som fick flytta hit i samband med att vi behövde ordna fri lejd för grävskopan när vi byggde bastun. Jag har tyvärr tappat namnet på vad det är för sort.

Så sent som förra året fick jag tag i två superfina 'Annabelle'-exemplar till ett riktigt bra pris på Oppmanna plantskola, och de har växt till sig utmärkt på sidan av grusgången mellan bastustugan och baksidan på växthuset. Bakom dem skymtar en uppstammad 'Pinky Winky', vars blommor är lite mer modesta storleksmässigt, men fina på sitt sätt. 

Jag älskar när jag kommer runt hörnet på stugan och möts av hur den här delen av trädgården har blivit. Tänk att den inte fanns alls för fem år sedan. Det sköna med den här delen av trädgården är att jag inte har så mycket perenner, utan mest bambu, marktäckande rosor och buskar av olika slag. Som marktäckare använder jag även murgröna och benved, och de sköter sig mer eller mindre på egen hand. Jag ska fortsätta att göra det enkelt för mig, så mycket jag kan. 

Det finns en liten bit kvar av "moraset" att jobba vidare med, allra längst ner i den här delen av trädgården. Där la vi en presenning på marken redan förra året för att kväva så mycket som möjligt av ogräset som annars växer upp här, för det blir förhoppningsvis lite mer lättgrävt då när vi väl sätter igång. Jag har inte gett upp hoppet om att få det gjort redan i år, fast vi har inte riktigt bestämt vad vi ska göra här. Kanten närmast den grusade ytan har jag ju iallafall redan planterat upp hela vägen runt. Och ja, där till vänster växer det minsann en hortensia till. Det är en 'Pink Annabelle' som redan börjar bli lite överblommad. Jag borde nog klippa in den lite mer till nästa år, så att den blir lite tätare. Fast samtidigt gillar jag den "naturella" looken också. 

På den grusade ytan på baksidan av bastustugan ser det för övrigt alltid ut som kriget. Både duvor, skator och kråkfåglar tycker om att leva rövare uppe i trädet, och de skräpar ner något alldeles förfärligt med torra pinnar och löv. Badkaret på bilden badar jag för övrigt inte i. Det står bara där och är fint. Men det är ju å andra sidan inte så bara. 

Ikväll tar jag en välbehövlig paus från OS och tittar på "Trädgårdsmästarna" på Sjuan istället. Man måste ju låta musklerna vila mellan varven, hihi!