Utflyktsdag

Första september har varit en riktigt skön sensommardag i Skåne. Min lundaväninna och jag hade bokat in dagen sedan tidigare för vår traditionsenliga födelsedagsutflykt. Vi fyller år med tre dagars mellanrum i mitten av augusti och har haft en heldag tillsammans som stående tradition de senaste 25 åren (eller mer). Idag gick färden österut från Lund. Vi tog småvägar över fälten och passade på att njuta av det vackra skånska landskapet. Första stoppet blev sedan ett spontanstopp vid Borgeby slott, som vi råkade passera. 

Slottet härstammar från medeltiden, och idag fungerar de gamla stallängorna som ett litet företagshotell. Här hittar man till exempel en blomsteraffär, en frisör, en sömmerska, ett tårteri, två inredningsbutiker, en fotograf och en restaurang. Ett smart sätt att hålla ett gammalt slott vid liv.

Sen styrde vi kosan mot vårt egentliga mål: Löddeköpinge plantskola. Jag var här en gång för sju år sedan och blev helt tagen av estetiken och atmosfären, och jag blev inte det minsta besviken när jag återvände idag. Jag skulle nog vilja säga att det här är den finaste handelsträdgården jag någonsin har varit på, och då har jag varit på många fina. 

Här hittar man ett stort utbud av friska frodiga plantor och fantastiska träd, och man vill ta hem precis allt man ser. 

Bakom varje hörn väntar ny inspiration i form av växthus och små hemliga trädgårdar. Mycket är naturligtvis dyrt, men en så enkel idé som att lägga en mindre rund sten ovanpå en större rund sten kan vem som helst ta med sig hem alldeles gratis. 

På plantskolan finns det mängder av vackra stendekorationer, som jag aldrig har sett på något annat ställe. Hur får man ens hem en sådan här urgröpt stenbumling?

Här finns också fantastiska lerkrukor, tillverkade av Jonte Schlenz, son till Heidi Palmgren som startade plantskolan 1979. En av varje, tack!

Dagens förälskelse nummer ett var havet av högväxt och yvig rudbeckia, planterad i en stor rostig skål. Jag säger bara wow! Vilken total showstopper. Vill ha-faktorn vet inga gränser.

Efter att ha gått runt och kikat både länge och väl, hoppade vi i bilen igen och styrde kosan mot Solnäs gård i Fjelie. Här ligger det ett trevligt lunchcafé och en filialbutik till Kiviks musteri. Vi åt pannkakor med grädde och äpplekompott och handlade med oss äppelmust hem. 

På gården finns också en fin mini-handelsträdgård och en liten inredningsbutik med trädgårdstema, där det verkligen är jättefint att gå runt och titta. 

Vid 16-tiden släppte jag av min väninna i Lund och rullade hemåt igen. Vilken härlig dag! 

Bärnstenshalsband, ljung och fönstermålning

Jag började dagen med att hämta mormors bärnstenshalsband, som jag hade lämnat in för att få omträtt på ny pärlsilketråd hos en guldsmed i Kristianstad. Halsbandet är köpt på Markströms i Uppsala 1971, och min mormor fick det på sin 50-årsdag, som inföll lite drygt två månader efter min födelse. Roligt både att det var mormors och att det är från mitt födelseår. Jag tycker det är så vackert, och planen är definitivt att det ska komma till användning. 

När jag ändå var i stan, passade jag på att köra inom Solhaga för att köpa lite nya krukväxter. Jag köpte också femfärgad ljung, som var planterad i skålformade planteringskrukor. Jag köpte dem med baktanke att formen på jordklumpen skulle passa perfekt i mina låga betongkrukor på fot. De är så grunda, så det är inte alltid lätt att plantera i dem. Det visade sig att måttet var perfekt, både på bredden och höjden. 

Det finns så himla mycket ljungsorter nuförtiden. En del är riktigt kitschiga i färgen, och den här sorten är kanske lite på gränsen, men jag tycker faktiskt att den är riktigt läcker. Jag köpte mer traditionell mörkrosa ljung också, som ska få bo i stenurnan på framsidan så småningom. 

Sen köpte jag med mig en speedheater (fast av ett betydligt billigare märke än jag först tänkte) på Jula och körde hem och skrapade och slipade ett av de två fönstren på norrsidan plus fönsterkarm utvändigt. Nu är allt målat ett varv med linoljefärg: Vit gräddton på själva fönsterramen och röd järnoxid på karm och fönsterbleck. Det blev fräscht och hyfsat täckande direkt, men det ska givetvis målas ett par gånger till.  Jag måste måla det andra fönstret också, men jag känner mig nöjd med att ha kommit halvvägs idag. Bilder kommer säkert en annan dag.

Bukett, gräsklippning och helgplaner

Idag körde jag hemmakontor till halv fyra. Sen tog det tvärstopp i hjärnan, så jag stämplade ut och begav mig ner till byns finaste lilla blomsteraffär för upphämtning av födelsedagsbukett nummer två. Jag har pausat min "prenumeration" ett par veckor, men idag kände jag att det här var precis vad jag behövde för att kicka igång helgkänslan. Oj, sicken bukett jag fick!

Vad är den här vita blomman för spännande sort? Som en korsning av en hyacint och en ananas, hihi!

Sen drog jag ut min kompis gräsklipparen. Vi behövde luftas båda två, efter att ha suttit instängda hela veckan. Jag inomhus på jobbet, och den stackars klipparen i en ångande sensommarvarm lada. Fast först fick jag plocka upp en massa fallfrukt, som låg och drällde på gräset. Det finns nästan inget som luktar så äckligt som överjästa mosiga päron som ligger i solen och ruttnar... 

Jag tittar på min ljuvliga bukett och tänker att jag absolut måste så lite solrosor nästa år. Sådana där nätta och fina och lite buskiga sorter, som kommer i ljuvligt glassiga färger, och som man kan plocka in och sätta i vas. 

Imorgon ska jag köra in till Kristianstad och hämta mormors bärnstenshalsband, som jag har lämnat in för trådbyte hos en juvelerare. Sen blir det kanske äntligen tid för lite fönstermålning på norrsidan, så här innan sommaren tar slut. Två av de fyra fönstren renoverades ju redan förra hösten och målades med linoljefärg efter alla konstens regler, men de andra två hoppade vi över då. Kontrasten är ganska stor, om man säger så. Jag är lite sugen på att köpa en sådan där speedheater av kobramodell för att underlätta borttagningen av den gamla färgen (som inte är linolja), så det kanske jag passar på att kika efter när jag ändå är i stan. Jag vet att de kostar en slant, men det kan det ju nästan vara värt för att slippa krångla. Det lär ju dessutom bli fler fönster som ska målas i framtiden. 

Spontan hamburgare och grimaserande flicka

Maken och jag fick lite feeling i det tropiska kvällsvädret och körde en spontan runda till Hässleholm för att äta kvällsmat på Bishop's Arms. Det blev hamburgare med både bröd och pommes, och det var ju kanske dumt, men det smakade inte dumt alls. (Ja, ni förstår vad jag menar.) Nu blev det inte något längre svirande, för det är ju trots allt en vanlig vardagkväll, men ibland är det skönt att bara göra vad som faller en in. Bara för att man kan. 

För övrigt tror jag faktiskt att Sveriges fulaste staty står i Hässleholm. Den är nästan i paritet med den där gräsliga men hysteriskt roliga statyn av Cristiano Ronaldo, om ni vet vilken jag menar. (Annars kan ni googla det, om ni vill få er ett gott skratt.) Fast skillnaden här är att den i Hässleholm nog är gjord för att vara ful med flit, för verket heter "Grimaserande flicka". Så sent som i juli skrev Norra Skånes Tidning att statyn hade blivit stulen, för hon var plötsligt borta en morgon. Sen visade det sig dock att hon bara var inne på reparation. En kul historia, ändå. 

Tjejnyår?

Det har varit en bra bit över 20 grader på termometern idag, men ändå känns det som höst i luften. Jag har fleecetröja på mig när jag kör till jobbet om morgnarna, och det är faktiskt riktigt mysigt. Man kan väl ändå få lov ta ordet höst i sin mun nu? Det är ju inte direkt en svordom, även om det onekligen verkar provocera ganska många som fortfarande vill tänka att det är sommar. 

Den här veckan har jag hört begreppet "tjejnyår" diskuteras flera gånger, både i gammelmedia och på sociala medier. Det handlar om den nystart som många tjejer känner så här års. Det fixas nya kläder, nya frisyrer, nya matvanor, nya träningsvanor, nya planer inför den nya terminen. Själv betraktar jag mest den här tiden på året som en avslutning på något. Som en nyårsdag då festen är över och jag ligger i sunkiga mysbrallor i soffan med håret på ända, äter sega ostkrokar och tittar på "Ivanhoe" för sjuttielfte gången. Och vet ni vad, det är faktiskt riktigt skönt. Eller så är det bara ett tecken på att jag är mer tant än tjej numera, hihi!

Gardiner, mirabeller och trädgårdsblommor

I fullt dagsljus konstaterar jag att jag fortfarande är vansinnigt nöjd med mina omsydda loppisgardiner. Färgskalan passar verkligen jättebra ihop med den gröna färgen på luckorna, och jag njuter av att det känns mer ombonat i köket med lite mer färg i fönstren. Det blir mysigt i höst. Men mest är jag fortfarande odrägligt mallig över att jag överlevde min lördagsdejt med symaskinen.

Jag får ändå komma med en liten bekännelse. Jag tyckte att kappan i det mindre fönstret ovanför diskbänken blev lite för rynkig när den kom på plats, så trots att jag hade varit duktig och fållat sidorna tog jag helt sonika fram en sax och klippte av kappan 15 centimeter på bredden. Sen orkade jag naturligtvis inte fålla om sidan jag hade klippt av. "Det gör jag en annan gång," tänkte jag. Precis som om det kommer att hända... Å andra sidan var jag lite klyftig för en gångs skull och klippte på sidan som vetter in mot snedskåpet, så det är nog inget man tänker på i första taget. 

I söndags eftermiddag fick jag ännu mer feeling för gult och tog fram min lilla gula Upsala Ekeby-vas (loppisfynd från Älmhult). Sen traskade jag ut i trädgården och saxade mig en knippe blommor att stoppa i den och ställa på köksbordet. Det blev en riktig karamellpåse med alla tänkbara färger. Härligt!

Maken plockade en hel skål röda mirabeller att ta med till jobbet, men jag hann fota härligheten först. Vi har verkligen mängder av mirabeller i år, både gula och röda. Fast jag är himla dålig på att äta dem. Antingen är de för hårda och sura, eller så är de mosigt övermogna och lite smaklösa, tycker jag. Vanliga plommon är godare.

Det är mängder av prylar på hyllor och väggar i köket, och ändå känns det som huset mest spartanska rum, hihi! Jag är fortfarande lite varsam med vad jag spikar upp på pärlsponten, och på något sätt gillar jag känslan av att det finns utrymme för loppisfynd som jag inte har hittat än. För vem vill egentligen bli helt klar i sitt hus? Inte jag iallafall. Vad ska man göra då?

Ikväll stundar genombläddring av den nya Gudrun Sjödén-katalogen, inmundigandet av en pinnglass med päronsmak, samt en välbehövlig hårtvätt. Ja, precis i den ordningen tror jag bestämt. Trevlig tisdagkväll!

En klurig liten filur

"Vi måste flytta på Hilda," sa jag till maken så sent som för någon vecka sedan. "Nu syns hon ju inte alls." Vår charmiga lilla garden gargoyle satt nämligen helt gömd bakom ett hav av ormbunkar, som har växt sig maffigt höga under sommarens myckna regnande. 

Men så när vi kom ut från bastun i fredags, satt hon plötsligt där och kikade fram mellan ormbunkarna. Bladen hade förts åt sidan som gardiner. Säkert av henne själv. En sådan klurig liten filur.