My darling Clementine

En fröjd med den här tiden på året är iallafall att clementinerna är som bäst från nu och fram till jul. Undrar just hur många sådana här jag sätter i mig på en dag? Många blir det...

För en gångs skull är jag faktiskt benägen att hålla med den som myntade uttrycket frukt är också godis!

Jobb och julkransar

Vi är inne i en intensiv slutspurt på jobbet, med mycket som ska hinna slutföras innan jullovet tar vid om tre veckor. Det är samma visa vid varje terminsslut, och jag undrar varför man känner man sig lika oförberedd varje gång. 

Jag har haft förmånen att kunna jobba undan saker i lugn och ro på hemmaplan idag. Konstigt så mycket lättare det går, bara man får sitt hemma i sitt eget kök, med värmeljusen tända och en rejäl termos kaffe i beredskap. Att sedan två trevliga töser från grannhuset kom in och hängde en stund, gjorde dagen extra trevlig!

När bilen kommer hem framåt kvällskvisten ska jag köra till grannbyn och ta mig en tjuvtitt på Pernillas fina julkransar. Det blir nämligen ingen riktig jul utan en sådan hängandes på dörren! (Förra årets version kan ni se om ni klickar här.) 

Ni andra kan ta er en titt nu på lördag, på julmarknaden (10-15) i Norra Sandby sockenhus. Klicka på länken här, så får du se hur du hittar dit!

Före och efter 3

Att vi skulle ha någon form av eldstad i gröna rummet bestämde vi redan när vi började renovera där inne vårvintern 2008. När vi rev bort den gamla linoleummattan kunde vi se att det förmodligen stått en kamin i ena hörnet en gång i tiden, för där fanns det brännmärken i golvet (som fortfarande är oslipat på bilden). Eftersom murstocken går i just det hörnet, så kändes placeringen given att behålla.

Sen gick det några år och planer på eldstad hamnade lite i träda. Min fina gamla gungstol (mitt allra första auktionsfynd från slutet av 1980-talet) fick stå i hörnet så länge. Den passade riktigt bra där; det blev en riktigt mysig plats att sitta och gunga på.

Så sent som våren 2011 kom vi så äntligen till skott. Vi hittade en jätteduktig firma i grannbyn, som styrde över våra tankar från kamin till murspis; något vi aldrig ens hade vågat drömma om att vi skulle kunna få. Resultatet blev verkligen toppen! Spisen ser ut som om den har stått i huset i 100 år, och mysfaktorn när den brinner är verkligen total. Att jag nu dessutom har en spishylla att pynta till jul är en härlig bonus! (Bilden är från förra julen.)

Vad hände med den fina gungstolen, då? Tyvärr har vi inte så mycket utrymme kvar som en gungstol faktiskt kräver. Nu står den på förvaring ute i ladan, tills dess att vi kanske inreder två nya rum uppe på vinden. Så länge får väl hustomten låna den och sitta där ute och gunga!

Advent i en kopp

En inställd föreläsning i eftermiddag gjorde att jag kunde åka hem tidigare. Förvisso i sällskap av en hel kasse full med jobb, men iallafall. Jag kan nästan inte minnas när jag kom hem en vardag medan det fortfarande var dagsljus ute. Vilken fröjd! 

På vägen hem från bussen slank jag in på byns finaste lilla blomsterbutik, där jag hade kunnat shoppa loss nästan hela lönen. Jag lät den duktiga butiksägarinnan plantera hjärtan på tråd och en taklök tillsammans med mossa och röda små prydnadsäpplen i en tekoppsformad betongkruka. Min mor fick en precis likadan i helgen, och den är bara så läcker att ställa på köksbordet! 

Ett par fina små hjärtan i grånad torkad halm (eller vass?) slank också ner i påsen. Blockljus till årets adventsljusstake inhandlades redan igår, så nu börjar jag minsann bli redo för advent!

11 frågor och 11 svar

I förra veckan skickade MiSs KhAoS vidare en fin liten utmärkelse till mig. Tusen tack för det, det värmde verkligen i novembermörkret! Med utmärkelsen följer 11 frågor, som jag ska försöka klura ut svar på nu.

1. Vad gör dig glad på en måndag?

Det är alltid med glädje jag traskar iväg till övning med min kör om måndagskvällarna. Där tankar jag positiv energi så att det räcker för hela veckan!

2. Vad driver dig till att skriva på din blogg?

Jag har alltid känt ett starkt behov av att skriva av mig, om så bara om triviala vardagssaker. När jag var yngre fyllde jag dagbok efter dagbok med text som jag sedan aldrig läste igen. Kanske fyller bloggen det behovet nu; jag fyller sida efter sida med triviala små vardagsfunderingar som jag sedan aldrig läser igen. En fantastiskt härlig bonus (som jag aldrig kunde drömma om när jag började blogga) är kontakten med alla er där ute som läser och skickar härlig respons i form av kommentarer, men fortfarande är det nog så att jag skriver för att stilla mitt eget behov.

3. Var skulle du vilja bo om du fick välja fritt?

Om frågan hade kommit för några år sedan hade jag nog givit ett betydligt mer utsvävande svar. Idag är det enkla svaret att jag redan bor där mitt hjärta och mina drömmar känner sig hemma. Vem hade kunnat ana att det skulle vara i ett skraltigt gammalt hus på 76 kvadratmeter!

4. Stads- eller lanttjej?

Ja, jag är ju stadsjäntan som jobbar hårt på att konvertera till lantis, hihi! Det går faktiskt över förväntan bra!

5. Vad är din främsta tillgång?

Humor och förmågan att kunna se det komiska i mångt och mycket. Jag skrattar ofta, mycket och gärna!

6. Vad skulle dina vänner säga vara din främsta tillgång?

Se ovan.

7. Favoritmat?

Åh, jag tycker om mat överhuvudtaget! Fast mammas mat i synnerhet. Och farmors goda köttbullar!

8. Någon känd person som inspirerar dig?

Det finns en hel del mer eller mindre kända personer som jag beundrar, utan att nödvändigtvis bli inspirerad att själv vilja skapa på samma sätt som de gör. Marie Hermansson skriver fantastiska böcker, men jag blir inte inspirerad att skriva egna böcker för det. John Malkovich är en fantastisk skådespelare, men han får mig inte att vilja bli skådis själv. Miss Li är ett ljuvligt musikgeni, men jag nöjer mig mer än gärna att förbli lyssnare. Fast när jag ser duktiga inredarna Mija Kinning och Elsa Billgren på TV, då blir jag nästan alltid rejält sugen på att göra om här hemma!

9. Tror du på tankens styrka?

Om tankens styrka är synonymt med envishet och enträgenhet, så tror jag definitivt på det. Vill man något tillräckligt mycket, så klarar man nästan vad som helst!

10. Vart vill du åka på din kommande semester?

Sedan vi blev med trädgård vill jag mest vara hemma om somrarna, men runt påsk kan jag mycket väl tänka mig att dra iväg på en liten resa. Jag har många platser jag skulle vilja uppleva, som New York, Marakkech, New Zealand, Istanbul, Japan... Fast ofta längtar jag hem redan innan jag har åkt!

11. Vad är lyx för dig?

Lyx för mig är en helt ledig, oplanerad dag utan några som helst måsten, när jag bara får gå och dra. Gärna iklädd pyjamas eller i trädgårdskläder, med en kopp kaffe i handen. Det är fina grejer, det!

Den här awarden med tillhörande frågor ska egentligen skickas vidare till några utvalda bloggar, men eftersom jag är nyfiken av mig så skulle jag tycka att det vore väldans kul om så många som möjligt ville svara på frågorna. Därför skickar jag glatt vidare till er allihop!

Smygstart

Idag är det en sådan där dag när det liksom känns som att det aldrig blev riktigt ljust. På Solhäll har vi därför kurat skymning mest hela dagen; druckit kaffe, kollat på Vinterstudion och läst mammas gamla skvallertidningar. (Ja, det sistnämnda är det väl mest jag som har gjort...) En snabbtur till grannbyn för att köra bilen genom tvätten är nog det enda vettiga vi har åstadkommit idag. Skönt med sådana dagar, ändå!

Min vana trogen tänker jag inte börja adventspynta förrän nästa helg, men jag faktiskt smygstartat lite grann med en vit cyklamen i lerkruka med naturvita, gammaldags spetsband (ja, ni har sett det förut) och grön mossa. 

Just grön mossa är vi faktiskt självförsörjande med på Solhäll i år, - det är bara att ta spaden och gå ut och gräva lite grann i gräsmattan. Hrmmm... Lite kul är det iallafall att den kommer till nytta, för en gångs skull!

Nostalgitripp

Ett besök på mina föräldrars vind idag blev som en resa bakåt i tid. Ur banankartong efter banankartong packade jag upp hela min barndom. Det visade sig minsann bli ett kärt återseende med flera gamla favoriter från förr. 

Bland penntroll, Barbie-dockor, porslinsfigurer, dockserviser, mjukisdjur och intorkade gamla luktsuddgummin återfann jag min barndoms stora kärlek: Apan herr Nilsson, som jag fick när jag var två. Han är förvisso både maläten, lagad och lite slokörad, men nog har vår kärlekshistoria bestått tidens tand!

Och nog får jag säga att jag drog på munnen mer än en gång när jag rotade i lådorna. Vad sägs om Larry Hagman som klippdocka? Lill-Babs i Barbie-version? Grodan Kermit som smulig och numera totalt luktfri tvål? En egenskriven bok om flugsvampspojken Eddy? Ett diagnostiskt Gena-prov på Sovjetunionens geografi med alla rätt? (Tänk så mycket kunskap ungarna går miste om i skolan idag!)

Det var med fullastad bil som vi styrde kosan hemåt igen framåt kvällningen. Tack mamma och pappa för att ni har sparat alla grejer genom åren! Nu fortsätter nostalgitrippen garanterat imorgon också.

Insikt

Ett par veckor efter den-stora-riva-ut-hallgolv-helgen har vi kommit till insikt om att vi nog får ta in lite experthjälp för att få rätsida på det hela. De breda golvplankorna är förvisso ljuvliga, men hur lösa, ojämna och svajiga som helst. Till råga på allt är det ju dessutom ett stooort uppsågat hål rakt ner i trossbottnen på ett ställe (precis utanför bild, till vänster om stolen.) Att ställa en korg med vantar över eländet känns ju ändå inte riktigt som den allra smartaste lösningen på sikt...

På torsdag i nästa vecka kommer det en golvläggare för att ta sig en titt. Går det att göra något vettigt av de gamla planken så får de vara kvar; annars blir det nog ett nytt trägolv ovanpå. I så fall skulle jag kunna tänka mig att måla det nya golvet schackrutigt, istället för att ha det trärent.

Hmmm, undra om jag ska ta och riva ut linoleummattan i den andra hallen också, nu när vi ändå är i farten...

Gisten, ful och skev

"Fota ladan!" skrev Maria i gårdagens kommentarfält. Ja, så här ser den ut, vår alldeles egna skattkammare. Gisten, ful och skev, men rätt charmig ändå. (Vilken sida vi har kvar att måla blir ju skriande uppenbart på den här bilden...)

Bloggerskan känner sig också lite gisten, ful och skev idag, så mer än så här blir det inte för den här gången. Over and out!

Kvarglömda skatter

När man köper ett gammalt hus med tillhörande uthus som har stått orört under en längre tid kan man ha tur och hitta kvarglömda skatter lite här och var. Vem behöver gå på loppis, när man kan göra fynd i sitt eget hus? Här är några av de saker vi har grävt fram ur Solhälls gömmor:

1) Två kitschigt pråliga guldfat med engelska kungligheter på, som vi har hängt i ett hörn på väggen i hallen.

2) En vacker gammal fönsterbåge utan glas, som får stå som prydnad på glasverandan.

3) Ett lustigt hemmabygge som låg och skräpade i ladan, som med hjälp av lite grön färg blev en rolig hylla i köket.

4) En liten gåsparad med krokar för kökshanddukarna.

5) En ficklampa modell äldre, som slutade fungera för länge sen, men som är så fin att man inte har hjärta att slänga den.

6) En gammal tvättbalja i trä och en rostig zinkbalja, som båda har fått ett helt nytt användningsområde ute i köksträdgården.

7) En tvättbräda och ett patinerat gammalt köksbord nere i tvättstugan.

Till saken hör att jag faktiskt tror att det finns skatter som vi ännu inte har hittat, iallafall ute i ladan. (Ni minns kanske att jag faktiskt hittade en perfekt glaskupa till vår utelampa så sent som bara för någon vecka sedan.) Det säger en del om hur mycket bråte det faktiskt finns kvar här hemma. Eller så säger det en del om hur sävliga vi är med att röja upp... 

Dömt att misslyckas

I ett desperat försök att försöka återskapa lite sommarkänsla köpte jag hem färska kryddplantor och ställde i köksfönstret. Inget speciellt dyrt, utan bara sådana där små plastkrukor som man köper i mataffären. Jag kan meddela att det inte gick så bra, varken beträffande det där med den återskapade sommarkänslan eller beträffande att hålla liv i plantorna. Det är visst dragkänsliga små rackare, de där köpekryddorna, och novembermörkret är alldeles för påtagligt för att man ska kunna lura sig själv...

Ikväll klippte jag därför ner dem i en smaskig fritata, där de kom till lite glädje iallafall. Och hursomhelst så tänker jag ju ändå fylla stugan med julblommor snart, så det där med sommarkänsla var ju dömt att misslyckas från början...

Glaskupa och silverfat

Jag var på tjänsteärende i Kristianstad i förra veckan, och när jag framåt sen eftermiddag gick genom stan för att komma till stationen så hittade jag en jättehärlig liten butik på gågatan: Kläddilin. Egentligen är det en affär som säljer linnekläder, men nu finns där också mängder av gamla och nya inredningspryttlar i en härligt salig blandning. 

Det var en riktig ögonfröjd att kika runt där inne, kan jag lova! Jag hittade den här fina mönstrade glaskupan från danska IB Laursen, som såldes i kombination med ett gammalt vintagefat i silver. Jättefint, tycker jag! 

Nu återstår att se vad jag stoppar under kupan. Jag tänker mig att man nästan kan göra det till ett litet tittskåp, med innehåll efter säsong. Nu grunnar jag som bäst på hur min kommande adventsinstallation ska se ut! 

Hoho!

Den söta lilla kattugglan (eller någon av dess ättlingar) är tillbaka i skorstenen på den gamla smedjan. Det var flera månader sedan jag såg att den satt där, men nu är den alltså tillbaka. I det fuktiga grådiset som ligger som ett täcke över "Glesbygd" idag var den inte helt lätt att fånga på bild, men se så bedårande fin den är!

Häftigt med vildmarken inpå knutarna, fast man bor i ett ganska tätbebyggt område. Hoppas den blir kvar ett tag!

Mera salt!

Det är en kall lördag i "Glesbygd". Förvisso är det plusgrader, men det biter ändå gott i öron och kinder när man är utomhus. Med andra ord egentligen en dag som gjord för att stanna inne och dricka kaffe, men en liten femminuterspromenad till Erikshjälpen fick det iallafall bli på förmiddagen. Det var faktiskt riktigt länge sedan vi var där.

Det är ju nästan lite roligt, med tanke på ett tidigare inlägg den här veckan, men jag kom hem med ett fint litet saltkar. Man måste ju ha det vanliga saltet i någonting också! Och så var den ju grön...

Egentligen hade jag så smått funderingar på att åka på julmässan på Huseby Bruk idag, men nu tror jag att jag har kommit på andra tankar. Det får bli hemmamys istället!

Toppen är botten

Andra säsongen av Hustoppen går just nu på TV8 på måndagkvällarna. Sveriges vackraste hem ska utses; ett programkoncept som borde vara av intresse för alla oss som gillar att frossa i vackra hem. Ändå sitter jag mest och retar upp mig på hur otroligt förutsägbar juryn (bestående av tre besserwissrar i arkitekt- och inredningsbranchen) är. Alla hem som har minsta gnutta personlighet dissar de totalt och allt avskalat, sterilt och tråkigt får skyhöga betyg. Att säga på förhand vad juryn kommer att säga är helt enkelt inte så svårt.

För mig blir det nästan skrattretande tydligt att det är "politiskt korrekt" bland branschfolk att tycka att vissa saker är bra och att andra saker är mindre bra, oavsett vad man egentligen tycker. Typ "Jag gillar egentligen inte det här huset alls, men det är ju ändå Bruno Mattsson som har ritat det, så jag ger det 9 poäng av 10 möjliga." Det känns väldigt pretto, tycker jag.

Här kommer en bildkavalkad på några av mina favoriter från tävlingen, som helt oförtjänt har hamnat långt ner på juryns lista. (Bilder lånade från TV8:s hemsida.)

Om det planeras en tredje säsong av det här programmet bör nog TV8 se över röstningsförfarandet. Kanske satsa på en jury där medlemmarna faktiskt vågar uttrycka något som känns som det är på riktigt och inte bara åsikter som kom med examensbeviset från arkitekthögskolan...

Bara sådär...

När jag är på loppis har jag en speciell radar påslagen: Den som ger utslag för allt som går i färgerna grönt och gult. Grönt funkar i många nyanser, men när det gäller gult så är det sådan där blekt pastellgul som gäller. Smutsgul, kanske man kan säga. Som den här lilla femkronorsskålen från Pingskyrkans Second Hand i Hässleholm; en totalt onödig pryl (för vi har ju redan en miljon små skålar hemma), men i helt rätt färg. 

Fast skålen har faktiskt visat sig vara perfekt för flingsaltet i köksfönstret, så helt onödig var den kanske inte iallafall. Ibland är det bra när man kan efterrekonstruera tanken med sina inköp. Bara så där...

Sopsortering

Jag är stolt över att bo i en kommun som lägger lite krut på det här med sopsortering, vilket ju är bra för miljön. För miljön här hemma är det däremot rena katastrofen... Trots att vi bara har några  få meter ut till soptunnorna och de olika sorteringskärlen (som jag vägrar ha inomhus för att de är så fula), så svämmar diskbänken allt som oftast över av ursköljda mjölkpaket, rendiskade glasburkar och tomma konservburkar som vi inte orkar gå ut med. 

Vi har testat många olika lösningar genom åren. Den senaste varianten är en korg i köket, där vi slänger allt som ska återvinnas, och när den är full sorterar vi grejerna på plats där ute. Inte den ultimata lösningen kanske, men det är iallafall lite snyggare på diskbänken. Och korgen kommer från Pingstkyrkans Second Hand-affär i Hässleholm, - återvinning det med!

Före och efter 2

Vi har två ganska jämnstora sällskapsrum på Solhäll och valde att använda det södra rummet (som ligger granne med köket) som matrum/storstuga. På visningen hade rummet en kruttorr gammal linoleummatta och beigesjaskiga väggar...

... men vi hann inte mer än få nycklarna efter kontraktskrivningen förrän vi åkte hit och slet bort allt det fula. Fram kom breda jättefina golvplank som vi slipade. Att jag önskade mig ett grönt rum kommer väl inte som någon överraskning, och det blev just det här rummet. Tapeten heter Berit Grön och kommer från Boråstapeters kollektion "Anno 1905". Att mönsterpassa en blommig tapet på de skeva innerväggarna var ett smärre helvete...

Flera olika möbler har passerat revy i det här rummet, men det fina gråa skåpet har blivit kvar hela tiden. Det har vi fått av de snälla grannarna på baksidan, som höll på att tömma en anhörigs hus och tänkte att vi var i behov av lite möbler och det var vi ju, eftersom Solhäll var fritidshus på den tiden. Jag sa ju att vi omger oss med snälla grannar!

Förbanna inte mörkret...

Jag har varit på återbesök i fina butiken Fröjd, som ligger oroväckande nära min arbetsplats. Den här gången kom jag därifrån med julgranskulor (som jag absolut inte tänker visa redan den 12 november) och en läckert svartrostig ljuslykta att ställa på verandatrappen.

För att slippa springa och tända lyktan i ur och skur, så kom min mor på den fiffiga idén att jag skulle införskaffa ett sånt där fejkat lyktljus, som tänder sig själv så snart mörkret faller på. Sagt och gjort; jag hittade ett på Blomsterlandet som passade hur bra som helst. Ljuset "fladdrar" så där som stearinljus gör, så det ser väldans naturtroget ut. Det kräver visserligen hela fyra AA-batterier, men å andra sidan lyser det sedan i närmare 400 timmar. 

Nu lyser den lilla lyktan så välkomnande när jag kommer hem från jobbet vid 17-tiden. Så mysigt! Det är nästan så att man glömmer bort att förbanna novembermörkret.

Trollhassel och tacksamhet

Vi har turen att omge oss med fina grannar här på Solhäll. Bland annat fina grannar som är snälla och meddelar att det finns avklippta trollhasselgrenar att komma och hämta på deras uppfart, om man vill ha. Och det vill man ju!

Tack Jessica; titta så fint det blev på glasverandan! Passar perfekt på pelarbordet i hörnet, nu när jag har flyttat in det lilla apelsinträdet i hallen över vintern. 

Tacksam och glad är jag också över alla er som tar er tid att lämna små trevliga hälsningar i kommentarsfältet här på bloggen. Jag är pinsamt medveten om hur frånvarande jag själv är med kommentarer för tillfället, men ibland känns det som om tiden och orken inte räcker till för allt man vill göra. Tack för att ni inte ger upp hoppet om mig! Om ni visste vad det värmer!

Spetsar och terracotta

När vi behövde en gå-bort-present för ett par veckor sedan handlade sambon en blomma som var planterad i en sådan fin kruka, på den lilla blomsteraffären på Hansacompagniet i Malmö. Det var en vanlig terracottakruka som de hade piffat upp med ett spetsband runtom. Så enkelt, men så himla fint! 

Den idén var jag naturligtvis tvungen att sno. Loppade terracottakrukor är ju inte någon bristvara här hemma precis, och spets kan man köpa på metervara i sybehörsaffären. Nu står det två små fina krukor i köksfönstret.

Helst skulle jag vilja göra sådana här krukor och ställa i vartenda fönster, fast i vissa lägen inser till och med jag att less is more. (Där ljög jag visst...)

Fredagslycka

Mörker, mys och mat; ingen dum kombination så här dags på veckan. Dags för den stora fredagslyckan att göra entré. Hoppas den kommer till er också!

Före och efter

I brist på nya bilder fick jag för mig att jag skulle plugga in min externa hårddisk (där jag sparar alla gamla foton i årsmappar) för att se om jag hittade något kul där. Det blev onekligen a walk down memory lane, så nu påbörjar jag en liten serie inlägg på temat före och efter. Favoriter i repris, med andra ord!

När vi tittade på Solhäll för första gången i januari 2008 hade jag kameran med mig. Vad vi såg i huset då kan man ju undra när man ser bilderna nu... Huset hade stått obebott i över 1,5 år och var i ganska oglamoröst skick för att uttrycka sig milt. I köket hängde kakelplattorna på trekvart, väggarna var babyblå och luckorna smurfblå. Inte precis our cup of tea...

Vi har inte ändrat så mycket mer än med hjälp av ny färg; en bruten varm vit på väggarna och gröna luckor så klart! Det gamla kaklet fick vara kvar, men linoleummattan på golvet var så gammal och torr att den sprack upp i stora revor bara man tittade på den. Vår ursprungliga plan var egentligen att lägga in ett schackmönstrat golv med linoleumplattor, men golvet lutade alldeles för mycket för att det skulle funka utan att riva upp hela underlaget. Att helt sonika rulla ut en ny grå plastmatta blev en snabb och enkel budgetlösning. 

Till och med "efter"-bilden här ovan börjar bli gammal; gardiner och trasmatta har blivit utbytta, och allt lullull på hyllor och bänkar förändrar jag mest hela tiden. Hmmm, jag fotar nog inte helhetsbilder så ofta...

Den enda naturliga hörnan att ställa kyl och frys i (vi har nämligen dörrar på två väggar och fönster på två väggar) offrade vi för att kunna ha en kökssoffa längs väggen istället. Vad gör det att kylskåpet får stå i hallen? Det är ju ändå bara runt hörnet, och dessutom är det väldans praktiskt när man kommer in med matkassarna.

Skafferiet hurrade vi för så snart vi såg det; ljuvligt med så mycket utrymme för förvaring! 

Det blev ännu bättre efter en omgång lindblomsgrön färg. Fast schablonmålningen är numera övermålad och utbytt mot en plåtskylt. Den gamla perstorpsskivan bytte vi (förvisso klassisk, men ack så ingrodd...) mot en brunbetsad ekskiva.

All renovering som gjorts i huset fram till våren 2010 gjordes med åtanke att Solhäll faktiskt var ett fritidshus fram tills dess. Kanske hade vi gjort saker och ting annorlunda idag. "Man kan kalla hela det här boendet lite alternativt, eller hur?" sa en av mina cityväninnor när hon kom på besök, haha! Vi gör säkert om ett och annat framöver, men på det stora hela fungerar det vi gjort helt OK som det är. Och jag är fortfarande löjligt förälskad i mitt skruttiga lilla hus!

Tick tack

För många år sedan kom jag på att det är ganska roligt med gamla väckarklockor. Inte för den skrällande funktionens skull, utan för att de är så himla charmiga i all sin klumpighet. I lägenheten i "Storstad" hade jag flera stycken på en hylla ovanför sängen, men sedan vår permanenta flytt till "Glesbygd" har de inte ens blivit uppackade...

Lite konstigt kan man tycka, för nog hade de passat in hur bra som helst bland all annan gammal "bråte" här på Solhäll! Jag får nog ta på mig fleecetröjan och ta med mig ficklampan upp på vinden och och rota lite i flyttlådorna. Ja, varför inte göra det nu meddetsamma!

Koketta glaset 'Krokett'

Ingen som bor i södra Sverige har väl missat att IKEA har öppnat ett nytt flaggskepp i Älmhult. Det är mindre än en handfull mil dit från samhället där jag bor, och ännu färre från orten där jag arbetar, men jag känner på mig att jag gör rätt som inte åker dit än på ett tag. Ska man tro kollegor och  artiklar i lokaltidningen, så har det varit ganska hysteriska dagar där sedan öppnandet, och sådant undviker jag helst om jag kan.

När jag väl tar mig dit tänker jag iallafall ta mig en titt på de fina gröna dricksglasen Krokett, som kostar ynka 9 kronor.

En och annan julpryl brukar det ju också slinka med när man är där i november, men för första gången i världshistorien kommer jag nog INTE köpa värmeljus. Mitt 400-pack från Hornbach räcker gott och väl ett tag till, hehe!

Voffo blev det kväller?

Jisses, så snabbt det blev mörkt i eftermiddag. Förvisso har det varit mörkt mest hela dagen, men när jag stod och väntade på bussen hem vid 16.30 var det verkligen som om någon släckte lampan. Det blev becksvart, nästan från en minut till en annan! Som den tålmodiga nordbo man är, är det väl bara att gilla läget. För värre lär det ju bli...

Så trist det är att fotografera när dagsljuset är borta innan man ens har hunnit hem. Men det där med blixtfotografering är om möjligt ännu tristare, så hur det blir med bilder till bloggen i veckan återstår att se. Hmmm...

Weekend i Borås

Jag är fortfarande så primitiv att jag tycker det är roligt att bo på hotell. Det är något lockande i allt det där med frukostbuffé, glassiga foajéer och nytvättad vit hotellfrotté (oj, tre ord med accent i samma mening!) som jag liksom aldrig växer ifrån. 

När sambon annonserade för ett par veckor sen att han skulle till Borås på konvent den här helgen, var jag därför inte sen att hänga på. Och nog har jag fått min beskärda del av frukostbufféer, glassiga hotellfoajéer och nytvättad vit hotellfrotté. Och skumbad!

Att Borås (som jag aldrig varit i tidigare) dessutom visade sig vara en riktigt trevlig liten stad med många fina affärer, caféer och restauranger var en riktig bonus.

Nu är vi hemma igen, och jag känner mig faktiskt lite utvilad efter vår minisemester. Redo att tackla en ny arbetsvecka imorgon!

Vintagepimp och hemmafix

När vi ändå är inne på temat duktiga bloggtjejer, så vill jag passa på att tipsa om en inspirerande och väldans charmig bok, skriven av just en sådan: Vintagepimp och hemmafix av Clara Lidström, mer känd under sitt bloggnamn Underbara Clara. Boken är en samling av fiffiga inredningstips, kreativa pysselidéer och framför allt en massa härliga bilder från Claras eget hem.

Jag gillar den här driftiga tjejen, och jag är full av beundran över den livsinsikt en så pass ung människa har uppnått. Men uppenbarligen är hon ett hot mot konventionerna, för i media har hon fått utstå en hel del kritik för den livsstil hon företräder. "En återgång till hemmafru-eran och ett hot mot jämställdheten", säger en del. Trams, säger jag! På vilket sätt skulle en stark, klok, driftig och framgångsrik ung tjej som Clara vara en dålig förebild för tjejer idag? Här luktar det svensk avundsjuka, tycker jag. You go, girl!

Dagen idag ska jag ägna åt shopping och kaffehäng på något trendigt latte-ställe. Inte så dumt ändå, iallafall inte när man gör det så sällan som jag gör numera. Återstår att se om det blir mer av det andra än det första. (Det finns anledning att misstänka det när Fröken Grön är i farten!)

Varm i hjärtat

När jag först upptäckte "Blogglandia" för en sisådär 4 år sedan var Hannis Hem en av de allra första bloggarna jag fastnade för och började läsa regelbundet. Genom åren har jag alltid återvänt dit för att låta mig inspireras av makalöst kreativa projekt, välskrivna texter, fantastiska fotografier och Hannis kloka tankar om livet. Att vi dessutom råkar vara födda samma år i samma stad är naturligtvis ett extra roligt sammanträffande! (Fast mig veterligen har aldrig våra vägar korsats.)

Därför blev jag extra varm i hjärtat när Hannis skickade den här fina lilla awarden till mig häromdagen. Tusen tack, min Uppsala-syster! Jag blev verkligen glad, ska du veta!

Jag väljer att skicka den vidare till en annan fin bloggerska, som jag också följt genom åren och  som jag ständigt återvänder till: Maria med Marias Stil. Extra kul är det att följa bloggen nu, efter flytt och under pågående renovering av nytt boende!

Tre härliga bloggar som jag upptäckt på senare år (och där jag dessutom haft förmånen att få lära känna bloggerskorna "in real life") är Livet på Solsidan, Marinas Trädgård och Mina Rum. Tre sköna damer som bjuder på härlig läsning och finfin trädgårdsinspiration; det får allt bli en award till er också, tjejer!

Nu tar vi helg! Må så gott, allihopa!