Så härligt

Så härligt att komma hem och mötas av kvällssolen som silar in i stugan. Så härligt att komma hem och mötas i hallen av pioner som just håller på att slå ut. 

Så härligt att komma hem och mötas av insikten att en extra ledig dag väntar imorgon. Så härligt!

Fritillaria meleagris

En av mina absoluta vårfavoriter är definitivt kungsängsliljan, eller Fritillaria meleagris som den heter på Carl von Linné-språk. Kanske beror det på att jag ursprungligen faktiskt är uppsalaflicka (det är ju som bekant Upplands landskapsblomma), men förmodligen mer på att den är så vansinnigt vacker. 

I höstas pillade jag ner ett helt gäng nya lökar under päronträdet, och nu blommar det för fullt. Rutmönstret på kronbladen är onekligen fascinerande. Till skillnad från många andra lökväxter lär kungsängsliljan dessutom vara rådjurssäker, fast det är å andra sidan ändå oftast inget större problem här hemma.

Valborgshelgen lär bli ganska kall, enligt väderleksrapporten. Jag ser ändå fram emot en långledig helg, och hoppas på tid för lite trädgårdsarbete i dagarna som kommer. Städning i köksträdgården och kogödsling i pallkragarna står på att-göra-listan. Och sen är det nog faktiskt mer än dags att klippa gräset för första gången också.

Trädgårdstisdag

Ikväll bänkar jag mig framför en ny säsong med Pernilla Månsson Colt och kompani, som i år huserar i SVT1 under namnet Trädgårdstisdag. I år hoppas jag på mindre mat (även om Tareq är en trevlig påg) och mer trädgård, mindre regisserat småtjafs och mer naturliga samtal. Äntligen tar man sig an byggnaderna och inför lite inför lite nytt blod i form av inredaren Malin Persson, vilket jag tror kan bli riktigt bra. 

Att det nog nästan verkar snudd på omöjligt för SVT att göra lika bra trädgårds-TV som BBC får man ta. (Ni har väl inte missat att den nya säsongen med Monty Don och hans vänner i det smått fantastiska Gardeners' World finns att hitta på YouTube?) Fast det ena behöver ju inte utesluta det andra; all trädgårds-TV är bra TV!

Pågatåg och prunkande pioner

Dagens inlägg knappar jag in med pekfingret, sittandes på ett Pågatåg från Helsingborg. Jag riskerade nyss att missa tåget genom att tvärnita för inköp av en bukett knoppande pioner. Vad gör man inte för konsten?

Mest nöjd idag är jag annars över att jag äntligen fick tummarna ur att byta batteriet på min iPhone, som varit gammalt nog att tvärdö i tid och otid. Det där med att blogga från mobilen kommer nog ändå aldrig bli min grej. Det är alldeles för pilligt...

Sista söndagen i april

Vädret har väl egentligen varit lite sisådär idag, men jag har iallafall tillbringat fem timmar ute i trädgården. Där klippte jag ner och röjde upp i rabatten runt snäckdammen, som nu ser så där riktigt tom ut som den gör innan perennerna tar ny fart. Jag vet att det egentligen är bättre att låta gamla löv och vissna perenner ligga kvar som gödning, men jag tycker det ser så himla skräpigt ut, så jag rensar upp det mesta. Det får väl bli några hinkar kogödsel framöver istället, eller kanske en näve Algomin eller två.

Nu när forsythian blommar som mest känns det nästan som att vara i en grotta med gult tak när man sitter inne i den lilla grusbersån. I bakgrunden växer redan ett hav av kirskål. Hopplöst kan man tycka, men man kan ju alltid betrakta kirskålen som en frodig och fin marktäckare, så mår man genast lite bättre. Pilspaljén från Rusta börjar bli lite ranglig, men får hänga med en säsong till. Fast jag såg att de säljer samma variant i år, och 79 kronor för en ny känns ju inte så där himla blodigt.

Jag passade på att fläta in murgrönerankorna i spaljén bakom bänken. Till vänster i bild skymtar paradisbusken, som jag klippte ner rejält härom sommaren. Jag har stammat upp den en bit, och nu börjar den växa till sig och bli riktigt tät och fin. Och ser ni så långt löjtnantshjärtat har kommit!

Den bautastora buxbomen till höger gör också sitt till för att skapa bersåkänsla. (Fast ibland luktar den inte så värst gott...) Blågröna plastkanter som skymtar fram lite här och där är väl inte så tjusigt, men de försvinner snart i den allmänna grönskan, och de gör faktiskt ett ganska bra jobb med att mota bort den hotande kirskålen.

När jag låg där på alla fyra i rabatten och rensade som bäst, så hittade jag en död mus som flöt omkring i dammen. Hmmm... Ett mer pittoreskt inslag är alla Angelique-tulpaner, som börjar skjuta i höjden. Det är nog min absoluta favorittulpan tror jag, och jag ser verkligen fram emot när knopparna slår ut.

Nu är jag så där härligt syrechockad igen. Då är det gott att komma in och ta en kopp kaffe och lägga upp fötterna en stund. Och invänta söndagsbadet!

P.S. Idag var också dagen då julbelysningen äntligen åkte ner från snöbollsbusken. Bättre sent än aldrig... D.S

Mandelträd

Efter dagens besök i Karlskrona är jag numera ägare till ett mandelträd. Ja, eller snarare till en spretig liten buske med samma namn. För 40 kronor hos trädgårdshandlaren på torget kändes det ändå som ett riktigt kap. (Den gröna plåtkrukan kommer från Blomsterlandet.)

Jag googlade min nya taniga lilla kompis och blev lite förvånad att läsa att mandel minsann är en medelhavsväxt som hör både till plommonsläktet och gruppen rosväxter. Fast mandlar ser ju faktiskt ut som plommonkärnor, så ju mer jag tänker på det desto mer logiskt verkar det trots allt vara.

För att överleva i vårt karga skandinaviska klimat gissar jag att den trivs bäst i kruka. Fast i så fall får jag se till att plantera om den ordentligt, för just nu ser den mest ut att drunkna, hihi! Att min lilla buske kommer se ut som träden på den lånade bilden här nedan inom en snar framtid, är nog alldeles garanterat att hoppas på för mycket...

Källa

Någon där ute som har erfarenhet av mandelträd? Berätta gärna hur ni sköter om det! Det vore ju onekligen ganska coolt om man kunde odla fram en egen mandel till julgröten kommande år!

Blommande storstad

När vi var i New York hade våren inte riktigt kommit igång, men man kunde ändå njuta av en hel del vackra blommor mitt på Manhattan. Som till exempel alla fina snittblommor på trottoaren utanför blomsteraffärerna. Lite annat utbud än här hemma, får man nog säga.

En del små butiker och caféer hade smyckat utsidan med kvistar, lökar och mossa arrangerade i olika sorters hinkar, lådor och krukor. More is more verkade vara den gällande devisen på många ställen. Läckert, tycker jag!

Den här lilla blomsterhyllan som stod utanför en restaurang hade jag kunnat tänka mig att ha hemma. Och kolla den fina balkonglådan under menyn i det lilla tittskåpet!

Kvistar, lökar och mossa, som sagt. Häftigt med de där soptunneliknande kärlen!

En liten pub i West Village hade hängt torkade kryddknippen och ljung (?) som en liten gardin eller girlang, på utsidan av fönstret. Kan tänka mig att det nog var himla fint när de var färska, men det var riktigt läckert nu med. Och kolla så fiffigt att sticka ner kvistar med videkissar rätt upp och ner i blomsterlådan!

I Central Park var det inte så mycket som hade hunnit slå ut i rabatterna, men på broarna i parken hade man skapat vackra arrangemang av tulpaner och murgröna i stora urnor.

Någon blomsterresa tänker man sig kanske inte att det ska bli om man väljer att åka på storstadssemester, men nog finns det en hel del skönt för oss trädgårdsnördar att titta på även i en stad som New York!

Lättnadens suck

När jag kikar ut genom fönstret nu så här i den sena eftermiddagstimman, så kan jag nästan inte avgöra om det är höst eller vår. Det är mulet och blåser snålkalla vindar, och de okrattade höstlöven ligger kvar i högar häcken längs vägen. Trädkronorna är nakna och buskarnas grenar likaså. Har jag drömt att det faktiskt snart är maj? 

Men så skymtar jag grannarnas vackert blomstrande träd där i backen på andra sidan, och då inser jag att jag inte bara har drömt. Det faktiskt är vår på riktigt! Och så drar jag en lättnadens suck.

Motljus

Och solen fortsätter att lysa över Skåne. Vilken härlig tid det är just nu! Enda smolket i bägaren är att man måste tillbringa 8 timmar av dagens bästa timmar inomhus, men det försöker jag ta igen om eftermiddagarna när jag kommer hem. Då sitter jag en stund på min gröna bänk bakom päronträdet och kisar ut över hela härligheten.

Jag noterar allt som återstår att rensas och klippas i rabatterna, men låter det inte bekomma mig det minsta. Det blir tid till det med framöver.

Sen strosar jag en sväng och tittar om det är något nytt som har slagit ut, och det är det så gott som varje dag. Mest går jag och väntar på något som ser ut att kunna spricka i blom vilken sekund som helst. Något som jag har gått och väntat på i flera år. Jag törs nästan inte säga vad det är, för då blir det väl ingenting, men jag kan viska det iallafall: Magnoooooooolia! Håll nu tummarna för att jag kan blogga om det snart!

Persikoblom

Mitt lilla persikoträd blommar! Vilken fröjd det är att skåda varje år. Skira små blommor som är mörkt rosa till att börja med... 

... och som övergår i ljust rosa efter ett par dagar.

Grenarna är fulla av nya knoppar! Jag brukar hjälpa pollineringen på traven lite grann genom att "dutta" med en pensel från blomma till blomma. Förra året kom det faktiskt två små persikor, fast fåglarna var tyvärr snabbare än jag med att provsmaka dem...

Den här sorten heter Amsden och lämpar sig enligt experterna för odling i kallare klimat. Trädet (som planterades sommaren 2011) är fortfarande litet där det står mot husväggen på södersidan, men det tycks iallafall trivas där. Det är nog varmt och gott när solen står på, och på vintern står den lite skyddad, eftersom värmepumpen bidrar med lite lä mot västersidan.

I framtiden kanske jag måste spaljéa upp det lite grann, men än så länge klarar det sig bra på egen hand. Formen på trädet är redan bra, så där lagom "solfjädrig" och platt som man vill ha det när det ska växa mot en husvägg. För drömmen är ju just det, att det ska växa upp och täcka väggen mellan fönstren i framtiden. Och ge många solmogna persikor, förstås!

Gult och blått

I trädgården kan man nästan tro att det är svenska flaggans dag, fast det bara är april. Gult och blått är de mest dominerande färgerna just nu i april, och på något sätt känns det som att det hör våren till. Mest iögonfallande är forsythian, som liksom inte går att undvika. Den lyser knalligt gult på långt håll och syns var man än står i trädgården, eftersom inga andra buskar och träd har hunnit bli gröna än.

Och precis som jag misstänkte redan tidigare i vår har det lilla ormögat (eller säger man kanske ormögan i bestämd form när det är en planta?) brett ut sig mer än någonsin och bildar ett knallblått fält under päronträdet. Jag låter den härja fritt!

Jag slår mig ner i min däckstol och beundrar hela härligheten. Att ha en heja-Sverige-trädgård är trots allt inte så dumt! Iallafall inte nu så här i april.

Helgens loppisfynd

Eftersom solen lyste så fint (och eftersom vi stoppade i oss både rabarberpaj och marängsviss igår, hrmm) tog maken och jag en förmiddagspromenad till byns förträffliga skrothandel. Vi tänkte också att om bilen fick stanna hemma så skulle vi inte kunna handla så himla mycket. Fast så fort vi kom dit hittade jag den här coola gamla gröna plåtlådan med handtag och spraymålade siffror för 40 spänn. Den blir läcker i trädgården i sommar!

Gårdagens gäster behövde man inte fråga två gånger om de ville hänga med till Erikshjälpen. Där fyndades både det ena och det andra; själv hittade jag terracotta-amforan till vänster i bild här nedanför för 25 kronor. Nu har jag minsann en hel liten samling om tre stycken! (Räknas det förresten som amfora om den bara har ett öra?) 

Vi har onekligen makalöst bra loppisar här i "Glesbygd". Ofta är de himla billiga också, jämfört med storstadsloppisarna iallafall. Och tänk, snart börjar utomhussäsongen med alla årliga idrottsplatsloppisar och bordsloppisar. Det ser vi fram emot! Iallafall jag.

Växthus i present!

Under dagen har vi haft besök av goda vänner, som tittade in för att lördagshänga lite i "Glesbygd" och för att efterskottsfira makens födelsedag med grillkorv, marängsviss och årets första rabarberpaj. De bästa presenterna fick nog ändå jag: En alldeles nyplockad bukett vitsippor...

... och ett begagnat litet växthus som har stått i våra vänners trädgård i Åkarp. Vilken lycka, säger jag! Jag startade ett eget växthuskonto redan i höstas, men det här blir toppen att börja med, innan jag har funderat ut vad det är jag egentligen behöver och vad jag egentligen vill ha. Än så länge är det bara glasrutorna som har kommit; aluminiumstommen har maken lovat köra förbi och hämta efter jobbet någon dag. Ett par nya glasrutor får vi beställa för att ersätta några söndriga, men det fixar vi lätt.

Jag tänker att växthuset ska få stå nere köksträdgården, till höger om spaljén. (Det är grannarnas gula uthus som skymtar bakom häcken, men om somrarna har vi en frodigt grön hasselhäcksvägg mellan oss.) Nu får jag anledning att äntligen fortsätta gräva bort gräset och gruslägga ytterligare en del, så att köksträdgården blir lite större. 

Kanske "möblerar" jag om lite grann, och kanske kommer det till ytterligare några pallkragar när jag är klar. Och tänk om jag äntligen kunde komma till skott och fixa det där kastanjestaketet runt hela härligheten. Tusen tack för den fina presenten, familjen W! Nu har jag ett nytt härligt trädgårdsprojekt att se fram emot! Och tänk, tomatplantorna har vi ju redan!

Tomatplantor

På makens skola (ja, vi är i samma bransch båda två) har NO-avdelningen ett växthusprojekt sedan några år tillbaka. Vilka kloka människor som förstår att tonåringar mår bra av att få påta i jorden! Egensådda tomatplantor blir det många, och de som inte får plats säljs till självkostnadspris. Idag fick vi hem åtta stycken små plantor, som jag ska plantera om i större krukor imorgon. 

Förhoppningsvis stämmer morgondagens väderprognos, som säger att det ska bli 14-16 grader varmt ute. Då kommer de små tomatplantorna frodas fint där ute på glasverandan, som nästan blir som ett litet orangeri när solen tittar fram. Och hon som bor här i huset kan se fram emot ännu en härlig lördag i trädgården, hurra!

Dyrköpt present

Som premie för att vårt elbolag har fått mjölka oss på pengar under så många år, så fick vi möjlighet att välja mellan 150 kronors rabatt på nästa elräkning eller blomstercheckar för 200 kronor. Ja, det valet var ju inte så svårt! Fast nu blev det faktiskt inga blommor för pengarna, utan de här två små träugglorna. Det stod ju nästan "Fröken Grön" stämplat på dem, eller hur?

Nu sitter de i vår nybyggda bokhylla hemma på Solhäll. Tack för det, elbolaget! Det blev 200 kronor jämnt. Fast om man betänker vilka summor vi har betalt för elen genom åren, så var det ändå en himla dyrköpt present...

Mirakulösa mirabell!

Jag blir lika tagen varje år när jag kommer ut på trappan en ruggig vårmorgon och upptäcker att mirabellträdet blommar nere i moraset. Igår var en sådan morgon!  

Och helt plötsligt gör det ingenting att det är grått och regnigt, och att jag har tagit fram vinterjackan igen och är lite allmänt mitt-i-veckan-gnällig. När mirabellen blommar igen, då finns det hopp om liv. Lika mirakulöst varje år!

Solvinden

IKEA presenterar sin sommarkollektion, och mina ögon dras direkt till den läckra soldrivna LED-ljusslingan Solvinden. Hur kul är inte det här i ett träd i sommar?

Bildkälla

På prislappen står det bara 49 kronor. Jag kan definitivt tänka mig både äpplen och päron i träden här hemma i trädgården redan nu på våren!

Magic Metallic

Inspirerad av flera olika blogginlägg den senaste tiden (inte minst det HÄR inlägget hos Helenas Hem och Trädgård och det HÄR inlägget hos Trägårdsföreningen Accleja) blev jag himla sugen på att testa Magic Metallic-färg. När man kombinerar olika komponenter och målar dem samtidigt på olika material, så kan man få fram både rosteffekt och ärgeffekt i olika gröna nyanser. Låter som det perfekta trädgårdspysslet i sommar!

Jag lade in en liten beställning hos Tant Gräddelin i förra veckan, och idag kunde jag hämta ut mitt paket på Schenker. Nu gäller det bara att fundera på om jag har några grejer i mina gömmor som ska få sig en omgång färg. Det har jag alldeles säkert... Jag är sugen på att testa redan i helgen! Får väl återkomma med en liten rapport när jag har några alster att visa. 

Vattenspeglar och isiga vindar

Igår baxade vi ut snäckdammen och vinterbleka Putte från vinterförvaringen i ladan. Med lite assistans av grannens barn drog vi fram slangen från källaren och fyllde på med vatten, vilket alltid känns som ett säkert vårtecken. Vi hade nog egentligen behövt måla om dammkanterna lite grann (den chockturkosa originalfärgen börjar titta fram allt mer), men vi orkade inte riktigt engagera oss i det nu. I bakgrunden blommar forsythian som bäst; i den övriga rabatten väntar fjolårets gräs och perenner på nedklippning. En annan dag...

När slangen ändå låg ute, så passade jag även på att ta fram betongfatet och den lilla gjutjärnsgrodan, som alltid står på brunnslocket om somrarna. Jag tycker om att ha många små vattenspeglar i min trädgård! Fler kommer det att bli, framöver.

Gårdagens magiska väder är tyvärr som bortblåst idag. Bokstavligt talat, för isiga nordanvindar blåser åter genom "Glesbygd" och gör att man helst bara vill stanna inomhus. Vi har haft svärmor på besök för att titta på bilder från New York och fira makens kommande födelsedag. Nu väntar söndagsbadet nere i källaren, och efter det ska jag nog bara slappa. Tänk vad helgerna försvinner snabbt...

Värmerekord och planteringsbord

Vilken lördag det blev! Dagens svenska värmerekord uppmättes 17 kilometer härifrån, och nog får man säga att vi har haft en riktigt härlig försommardag här i "Glesbygd". Jag har varit ute precis hela dagen, och känner mig smått syrechockad och väderbiten så här framåt kvällskvisten. Så vansinnigt härligt!

Jag städade bort en massa gammalt granris och andra vinterrester från mitt skeva gamla planteringsbord, och drog sedan i några spikar i både bordet och hyllan för att se om de kanske klarar att hålla ihop en säsong till. Sedan öppnade jag min skattkammarlada och började plocka ut krukor och andra grejer. Tänk, det är lika roligt varje gång, när man får gå loss och säsongspynta här! More is more är naturligtvis mottot som gäller.

Sen tog jag en snabb tur till byns finaste lilla blomsteraffär och inhandlade lite vårväxter av olika slag. Mest kär är jag nog i den ljuvligt rosa förgätmigejplantan. Måtte jag komma ihåg att vattna den, bara...

Mera penséer blev det också. En överbliven liten planta fick bo i en kruka i den gamla ärgade kopparkitteln. Charmigt, tycker jag!

Och ytterligare en annan i en liten zinkkruka. Komma ihåg att vattna, som sagt...

När jag ändå hade hyllan nere för reparation, så passade jag på att dra i några gamla krokar undertill, som vi hade liggande i källaren. Alltid hittar jag något som kan passa att hänga här. Det lilla arbetsbordet i trä får gömma den missfärgade zinkskivan.

En hängampel blev det också, som får hänga i hängrännan i hörnet mot uppfarten. Den här rosaaktiga färgen på penséer är så ljuvlig!

Syrechockad, som sagt. Ikväll somnar jag garanterat ovaggad.

Det poppar upp!

Här sitter jag och är lycklig över att jag ska få vara i min trädgård HEEEEELA dagen imorgon! Det har jag längtat efter hela veckan. Ja, hela vintern faktiskt. Jag gick nyss en sväng för att kolla läget lite grann, och det är onekligen fascinerande att se hur mycket som har hänt bara de senaste dagarna. Det poppar upp saker både här och där (som pionerna på bilden), och buskar och träd börjar få sprickfärdiga knoppar. Vilken lycka!

I buskaget i skuggrabatten (bakom plommonträden, ni vet) breder scilla ut sig och bildar en blå matta. Det är nästan synd att de inte blommar hela sommaren.

Och på södersidan av huset har en ensam kejsarkrona redan slagit ut. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om den; orange är egentligen inte my cup of tea i rabatten. Men den återkommer år efter år, och är ändå något slags minne över den trädgård som en gång var, så den får vara kvar.

Så imorgon vet ni vad jag gör. Jag lallar jag runt i min trädgårdshatt med grepen i högsta hugg, för första gången i år. Och jag kommer att vara SÅÅÅÅ lycklig, hihi!