Morgonfrost och digital detox

Vi har haft morgonfrost och minusgrader två morgnar i rad. Inget konstigt med det. Det är ju ändå november i övermorgon. Jag bytte till min "mellanjacka" redan i förra veckan, och fingervantarna har suttit på sedan ännu längre tillbaka. Jag känner mig ändå inte så där genomfrusen som jag brukade göra förr. Det har helt klart sina fördelar att bli äldre, hihi!

Jag tillhör skaran lärare som har vanlig semestertjänst. Det betyder att jag egentligen kan vara ledig när jag vill på året, men ett par dagars höstlov känns välbehövligt just nu. Två lediga vardagar väntar, och jag har tänkt försöka mig på en digital detox, för att istället ägna mig åt bokläsning, fritt fladdrande tankar och goda samtal. Så om det blir tyst här på bloggen ett par dagar, så vet ni varför. 

Historien om en murspis

När vi köpte Solhäll 2008 och rev bort den intorkade linoleummattan i det som nu är "gröna rummet", upptäckte vi att det fanns brännmärken efter någon form av värmekälla i det ena hörnet. Den gamla placeringen verkade förvisso lite opraktisk av märkena att döma, men vi började redan då drömma om att återinstallera en kamin av något slag. Att murstocken var i gott skick fick vi veta när sotaren var på besök. Den ena rökkanalen användes av oljepannan i källaren, men den andra var ledig och fullt fungerande.

2009 kom och gick, och vi hade fortfarande inte gjort något åt planerna på en kamin. När vi flyttade hit permanent 2010 prioriterade vi istället att först byta ut den gamla oljepannan mot en värmepump. Min gamla gungstol (som jag köpte på auktion redan när jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar) passade fint där i hörnet så länge. 

Våren 2011 kontaktade vi en firma ett par byar bort, som jobbade med värmeprodukter. Då var vi fortfarande helt inne på att sätta in en fristående gjutjärnskamin, men det visade sig att en sådan skulle behöva stå väldigt långt ut från väggen för att inte vara brandfarlig. Vi hann bli lite modfällda, men sen föreslog firman istället att vi skulle låta dem mura upp en hel spis i hörnet. När vi åkte till deras showroom och tittade på ett livs levande exemplar på just en sådan, så höll jag nästan på att dö av lycka. Den var ju så himla fin! Tänk att vi inte hade övervägt det redan från början.

Det dröjde inte länge förrän bygget kom igång hemma. Brandsäkra skivor sattes upp på väggarna i hörnet, och på golvet byggdes det upp ett litet "podium". För att komma fram till murstocken på enklaste sätt, tog man upp ett hål i väggen och drog ett rör genom ett litet städskåp i hallen. En braskassett av hörnmodell placerades mitt på det lilla podiet, och sedan murades det upp väggar av något slags värmesäkert lecamaterial.

Innan vi visste ordet av, hade vi plötsligt en murspis i hörnet! Smidesdetaljerna som murades in fyller egentligen ingen större funktion, mer än att de är dekorativa och skapar en gammaldags känsla över hela bygget. Och vilken dröm att få en liten spishylla!  

Sen följde en ganska lång period av väntan på att murbruket skulle torka tillräckligt för att vi skulle kunna premiärelda i spisen. Medan jag väntade, tapetserade jag in brandskivorna på väggen och målade hela spisen med kalkvit silikatfärg.

Nu har spisen stått där i all sin glans i 8 år, men den ser ut som om den har stått där i 100 år eller mer. På bara ett par vedträn värmer den upp vår lilla stuga i ett nafs, och den där lilla hyllan är ju som gjord för att pyntas till jul. 

Drömmen om en gjutjärnskamin resulterade alltså i en hel murspis istället. Och tur var väl det, för den gör liksom allt för känslan i hela huset. Att få tassa upp i pyjamas på julaftons morgon och tända en brasa i spisen, vill man ju aldrig mer vara utan!

Tidsomställning

När klockan ringde vid 6-snåret imorse, kändes det onekligen lättare att gå upp än vad det gjorde förra gången klockan ringde vid 6-snåret på morgonen. (Vilket var i fredags.) Då tänkte jag att det där med vintertid är ju en himla bra grej ändå. 

Vad jag inte tänkte på mitt i morgonlyckan, var att solen skulle börja sin nergång redan vid 16-snåret, och att det skulle vara mer eller mindre beckmörkt på gårdsplanen när jag kom hem vid 17.30. Men det skulle jag allt komma att bli varse. Herregud, så deprimerande...

Det där med tidsomställning är nog i ärlighetens namn något vi borde plocka bort. Frågan är ju bara vilken av tiderna vi ska behålla som "normaltid". Vad jag förstår kommer varje EU-land att själva få välja. Efter idag är jag (trots bonusen med ovanligt pigg morgon) benägen att rösta på sommartid.

Helgbukett och vintertid

Att unna sig en blombukett innan man går hem efter jobbet på fredagar, är en utmärkt start på helgen. På byns finaste lilla blomsteraffär finns det alltid så vackra färdiga buketter att köpa on-the-go, vilket jag gör ibland, men roligast av allt är när man får komponera ihop sin egen. Det är alltid lite som när man var liten och stod på tå nedanför kioskluckan och pekade ut vilket lördagsgodis man ville ha. "En sån och en sån. Och en sån!" Jag börjar alltid med det ögonen faller för mest först, och sen tittar jag ut "kompisar" som passar ihop med det. Den här gången pekade jag ut solbollarna först, som sedan fick sällskap av ett par andra skira små beige-aktiga bollar, ljusgrön skimmia, tegelröd krysantemum och grässtrån av olika slag. Vilt och vackert, precis som jag älskar det. 

Igår var vi på 50-årsbaluns på lokal i Hässleholm. Det bjöds på god mat och god dryck, underhållning av liveband, shuffle-match, quiz, dans och skratt. Det känns onekligen extra bra att vakna till vintertid idag, hihi! 

Bastutillbehör

På bastudörren har det nu kommit upp en fin emaljskylt, som maken beställde på en skyltaffär på nätet redan under sommaren. Jag vet inte riktigt varför vi glömde att skruva upp den sen, men nu sitter den iallafall där. Inte för att vi direkt behöver någon skylt för att skilja bastudörren från de andra dörrarna i stugan, utan mest för att det är vansinnigt snyggt med emaljskyltar, hihi!

I onsdags invigde vi våra nya bastumössor i våfflad linnefrotté. Det låter ju helt galet att sitta i bastun med mössa på huvudet, men oj vad det var bra! Man blöter mössan i kallvatten, och sedan håller man huvudet relativt avkylt där inne i värmen. Om man vill kan man även bära den torr, till exempel när man går ut och badar i tunnan. Fast där sitter jag inte så länge att jag behöver någon mössa på huvudet.

Bland stenarna på bastuaggregatet har vi stoppat ner en bastu-ande i sten. Tanken är att den ska pysa och pusta när man häller vatten på stenarna, men det där fick vi inte riktigt till när vi provade i onsdags. Nu har jag flyttat fram den lite grann, så vi får väl prova igen nästa gång. Om inte annat, så ska den visst hjälpa till att bringa lycka över huset och bastubadarna, så vi får väl hoppas att den gör det iallafall. 

Nu är det fredag kväll igen, tänka sig. Till kvällsmat blev det (delvis) sushi, som jag vann i en Facebook-utlottning anordnad av vår lokala matbutik. Kanske bastu-anden bringar lycka även i den virtuella verkligheten, hihi!

Lite mer höstveranda

När jag höststädade på glasverandan i lördags lät jag mina Drottning Ingrid-pelargoner stå kvar i fönstret på södersidan. De blommar ju som allra bäst nu, så jag har verkligen inte hjärta att sätta ner dem i källaren än. 

Kontrasten mot den guldgula klätterhortensian på utsidan är verkligen total.

Jag satte buketten med mini-nypon i en stor grön kruka på golvet. "Trägrunkan" som krukan står på är ett av sensommarens loppisfynd. Det är en så kallad solvbräda, som man använder för att tillverka solv, som i sin tur är systemet av parallella trådar med "öga" mitt på, där varptråden ska löpa igenom i en vävstol. Ja, typ så. Här hemma har den dock enbart dekorativ funktion.

På en av de små väggstumparna in mot hallen sitter en liten hängare med krokar, som liksom bara har blivit kvar där. Den är köpt på en antikloppis, men om den är så gammal egentligen vet jag faktiskt inte. Den kan mycket väl vara shabby fake, som maken brukar säga. Kanske hamnar den i köket någon dag, kanske inte. 

Verandan är ju mer eller mindre oisolerad, så väggar och fönster blir ganska väderbitna under vinterhalvåret. Fönsterspröjsar och fönsterbrädor flagnade rejält redan förra året, men förblev omålade även denna sommar. När vi väl målar om ska vi nog försöka göra det med linoljefärg, som är lite rejälare och lite mer slitstark. Om vi ens orkar måla om själva... Kanske man skulle unna sig att leja ut det till en riktig målare till våren?

Även om verandan inte är tänkt att användas året runt, så är det ändå trevligt att ha det lite fint här ute alla tider på året. Eftersom det även är pardörrar med glas in till hallen innanför verandan, så blir det nästan lite som att ha ett tittskåp, hihi!

Veckans VILL HA!

Trendspaningar är inte vanligt förekommande i den här bloggen, men allra vackrast just nu måste vara begåvade mönsterdesignern Emma von Brömssens samarbete med Docksta-toffeln: Gunilla Hares in Hiding. Så himla fina! Stort VILL HA på dem! Och jag som inte ens är överdrivet förtjust i blått. 

Bildkälla: Emma von Brömssen

Om man tycker tofflorna är vackra som små konstverk, så är det för att de faktiskt är det. En signerad väggprint och ett par tofflor kostar nästan lika mycket, så det är bara att välja. 

Bildkälla: Emma von Brömssen

Mest känd är Emma kanske för sina vackra tapeter. Vem behöver William Morris, när vi har en sådan kreatör i vårt eget land? Googla, så får ni se själva!

Fotnot: Fröken Gröns åsikter är även denna gång fullkomligt gratis. 

"Ett jävla solsken"

I nästan en hel månad har jag gjort sällskap med Ester Blenda Nordström på bussen till och från mitt jobb. Jag talar naturligtvis om huvudpersonen i biografin "Ett jävla solsken" av Fatima Brenner, som vann Augustpriset som årets bästa fackbok 2017. Det var ett välförtjänt pris, kan jag säga!

Pressbild från Bokförlaget Forum

Det känns som om jag är sist på bollen i hela Sverige med att läsa den här boken, som jag köpte på Bokmässan redan förra året, men som sedan har blivit liggande i min böcker-jag-ämnar-läsa-inom-en-hyfsat-snar-framtid-hög på nattduksbordet. Nu under sommaren föll det sig så att jag hamnade på utställningen om Ester Blenda på Skarhults slott, och efter det kände jag att det verkligen var dags att ta mig an boken om hennes liv. 

Ester Blenda Nordström liknar ingen annan, och hennes liv liknar ingen annans. Hon bröt verkligen normer inom journalistiken, bland annat genom att "wallraffa" som piga långt innan begreppet ens fanns. Som svenskt sändebud under finska vinterkriget tog hon sig fram på skidor i snöstorm, för att undsätta svältande människor, och efter en snabbkurs i finska språket arbetade hon ett halvår som lärarinna för en grupp samebarn i Lappland. Hon stred för kvinnlig rösträtt med Elin Wägner, och hon skrev föregångarna till både Pippi Långstrump och Madicken. Hon festade med kändisar som Evert Taube, Anders Zorn och prins Eugen, och hon reste runt i Sydamerika och Japan. Liggandes gömd på en balk undertill och med fara för sitt eget liv, tjuvåkte hon på tåg genom USA, och för att kunna delta i en flerårig expedition på Kamtjatka-halvönhon ingick hon ett skenäktenskap. Mängder av män trollbands av henne, men själv älskade hon samma kvinna hela livet igenom. Att någon som Ester Blenda faktiskt har funnits, överträffar verkligen dikten. 

Bild från Wikipedia

Man kan inte annat än vara imponerad av Fatima Brenners arbete med att dokumentera Ester Blenda Nordströms liv. Det är en enorm mängd källmaterial hon har gått igenom, och jag läste någonstans att boken tog fyra år att skriva. Berättartekniken är både saklig och inlevelsefull, och genom Fatimas ord blev Ester Blenda så levande för mig där på bussen. 

Pressbild från Bokförlaget Forum. 

Många recensenter har beskrivit den här boken som en riktig "bladvändare", men för mig tog det faktiskt ganska lång tid att lära känna Ester Blenda. Hon hade så många olika sidor och gjorde så många olika saker att jag var tvungen att portionera upp boken för att hinna smälta allt. Men för varje sida växte fascinationen över denna makalösa kvinna, och för varje dag i hennes sällskap drabbade hon mig mer och mer. Nu när vi inte kommer att ha följe på bussen längre, kommer jag definitivt att sakna henne. Kanske får hon åka med några rundor till i allafall, så att avskedet inte blir så abrupt. Hon kan ju alltid tjuvåka, liggandes gömd i min väska, hihi!

Fjäderkalla

Jag känner mig redan svältfödd på grönska och kompenserar genom att smuggla hem nya krukväxter i parti och minut. Det senaste nytillskottet är en fjäderkalla/fjäderranka/jätteblad (kärt barn har som bekant många namn) 'Philodendron bipinnatifidum', som ger fin höjd i ett av fönstren i gröna rummet. 

Fjäderkallan lär vara en tålig krukväxt, som klarar att stå en bra bit från fönstret. Jag läste att den till och med gillar läget i ett badrum, och på sommarhalvåret ska man helst undvika fönsterplacering över huvudtaget. "Låt torka upp mellan vattningarna" stod det på den medföljande etiketten, och det passar bra här hemma. Mera krukväxter åt folket! Det är så man överlever vinterhalvåret. 

Fler av lördagens loppisfynd

Smedsljusstaken var inte gårdagens enda loppisfynd. Jag hittade även en fin gammal gruvlykta, gjord att sätta ett stearinljus i. Den får hänga ute på kökstrappan i vinter, tror jag.

Maken hittade en låda full av fina gamla bondgårdsdjur av gips och papier-maché, som han köpte. I den hittade vi ett tändsticksfår, tänk vilken bonus! Förvisso lite mindre fluffigt och lite mer gulnat än de jag hade sedan tidigare, och utan band runt halsen, men inte desto mindre charmig. 

Bland de där papier-mache-djuren finns det verkligen också flera godbitar, i synnerhet en massa fina fågeldjur, som höns, tuppar, gäss och till och med en stork. Min favorit är den här lille gräsanden. Den ska jag nog smuggla in i julkrubban i år. Den helige anden, hihi!

Jag har ju en viss talang för att komma hem med knäppa saker, som jag inte alltid kan förklara själv. Igår kom jag hem med ett gäng gamla fiskedrag. "Ska du ut och fiska?" sa tanten i kassan. "Nä", sa jag. Nog borde man kunna hitta på något annat kul med dem? De är ju vackra som små smycken! En fin mobil av något slag, kanske. Maken berättade att hans lillasyster gjorde örhängen av fiskedrag på 80-talet, och det är ju inte heller någon dum idé. 

Nya saker in, gamla saker ut. Jag har flera kassar med utrensade grejer, som får gå vidare till någon välgörenhetsloppis nu. Re-cycling när den är som bäst!

Smeder med stake och lite verandapyssel

I ett svagt ögonblick efter frukost funderade vi på att åka till soptippen, men vi ändrade oss ganska snabbt och åkte på en liten loppisutflykt till Lönsboda istället. Där avverkade vi tre bra secondhandställen, och på ett av dem hittade jag en ljusstake med två smeder i gjutjärn för blygsamma 50 kronor. Passar den inte som en smäck i en gammal smedsbostad, så säg? Kanske det där svärdet i mitten känns en aning för fantasyaktigt, men i övrigt tycker jag att staken är riktigt stylish.

Att göra plats för den i ett av fönstren på glasverandan skapade rena rama dominoeffekten. Jag tog bort en massa grejer och passade på att städa av allt med både dammsugare och våttrasa. Vet ni att det fortfarande kryper upp granbarr ur springorna i golvet från julgransplundringen, hihi!

Jag får ta tillbaka det där om höstfärger lite grann, för den här veckan har det plötsligt blivit mer av den varan. (Även om minst hälften av alla löv blåste av i det stormiga vädret som var i veckan.) Klätterhortensian bidrar med gyllengul glädje genom verandafönstren.

Två turkosgröna glasflaskor fick komma in från trädgården, där de har stått hela sommaren. Eukalyptusgrenarna är fusk, men fina ändå. 

Jag pillade ner lite gammal oasis och grön mossa i två mindre krukor på fot. Där tryckte jag sedan ner ljushållare i gjutjärn. Lite för juligt kanske, men för mig funkar grön mossa 12 månader om året. 

I korgstolen sitter den lilla tygdockan från Vrigstad. Tur att hon har sjalen på sig, för nu börjar det bli kallt här ute. Fast fårskinnet värmer nog rumpan lite grann iallafall, hihi!

Valnötter i en gammal spillkum fyller ingen som helst funktion mer än att de är vackra. Äta dem är nog ingen bra idé, för jag hittade dem i en påse i jullådan på vinden.

Det enda negativa med min fina nya smedsstake är att jag inte kan ha den tänd, när jag inte är på verandan. Det är visserligen inte så himla mycket som skulle kunna fatta eld i fönstret, men det är ju korkat att ta risken. Nu tänder jag den en stund, står i dörren och tindrar med ögonen och släcker sedan igen. Man får vara glad för det lilla, hihi!

Fredagsflex

I höst har jag ett arbetsschema som ofta ger mig utrymme för lite fredagsflex. Det behöver inte röra sig om hemgång flera timmar tidigare för att det ska kännas helglyxigt, utan det räcker ofta med 30-45 minuter. Idag var en sådan dag. Dessutom blev jag hämtad av maken, så det gick extra snabbt att komma hem. 

Vad händer den här helgen då, månntro? Så lite som möjligt, om jag får bestämma just nu. Mest av allt längtar jag efter en rejäl sovmorgon. Jag börjar nog med det, så får vi se vad som händer sen. 

Gargoyle

Som bakgrundsbild på mobilen har jag ett foto jag tog under ett besök i New York våren 2015. Den föreställer en så kallad gargoyle, en grotesk stenfigur som dyker upp på byggnader lite varstans i världen, bland annat på katedralen Notre Dame i Paris. En del ser ut som små demoner, men lika ofta som fantasifulla små djur. Ibland fungerar de som vattenutkastare, ibland bara sitter de där med pliriga ögon och skrämmer bort onda andar. Jag älskar dem!

Drömmen vore att hitta en gargoyle att ha i trädgården. En riktig i sten, som sitter och blänger under en buske. Så där som de har i gamla engelska trädgårdar. Var hittar man en sådan i Sverige? 

Frisyrlösa Fröken Lortgris

Här sitter Fröken Lortgris och tar sats för att pallra sig in i duschen. Håret borde ha tvättats redan igår, så idag är det verkligen ingen pardon. Elsa Billgren skriver i sin blogg att hon tvättar håret EN gång i veckan. Hur är det ens möjligt? Jag begriper det inte...

Dessutom borde jag boka mig en klipptid. Min frisyr är fullständigt icke-existerande för tillfället, eftersom jag inte har varit hos frissan på evigheter. (Och då menar jag verkligen eeeeevigheter...) Fördelen med att inte ha någon frisyr alls, är att man behöver lägga noll tid på att fixa den på morgonen. Jag snor bara ihop allt hår till en slarvig knutliknande historia, som jag fäster med ett hårspänne. Nackdelen med att inte ha någon frisyr alls är att man går runt och känner sig som världens hobo. Det får nog snart bli ändring på det där. Jag börjar med att tvätta håret.

Ljus i vårt hus

Nu går vi in i andra halvan av oktober, och jag vill ta fram varenda ljusstake som finns i hela huset. Och det är många... Helst av allt vill jag ställa dem i stora grupper och bara njuta av masseffekten, som här ute på glasverandan. Där lämnar jag dem naturligtvis inte utan tillsyn, utan har dem bara tända när jag är där.

För 10 år sedan hade jag pippi på att hitta billiga mässingsljusstakar på loppis, som jag sedan sprayade med matt svart sprayfärg för att göra dem enhetliga. Den svarta färgen gör sig fint som kontrast mot de i övrigt ganska ljusa färgerna i gröna rummet. 2019 är det ju mer trendigt med mässing, så nu kan man inte fynda sådana stakar lika billigt längre.

I vårt lilla hus funkar det egentligen bäst med lägre stakar och julgransljus. Det kan man nästan köra året runt. Allra mest tycker jag om de små ljushållarna i grönmålat gjutjärn, som jag hittade på Tradera förra året. 

Och så mina små flugsvampar i trä, förstås. Svamp hör ju hösten till, så jag tänker att jag kommer undan med att ta fram dem redan nu, trots att de nog egentligen är tänkta som julpynt.

Levande ljus när man ligger och slappar i badet är ju ett måste. På en pall bredvid badkaret står två gamla lemonadflaskor, som får tjäna som ljusstakar med hjälp av två istoppade ljushållare.

Som en total kontrast till alla mina billiga loppisfynd hade jag fram till i somras den i jämförelse löjligt dyra (och onekligen ganska makabra) designljusstaken Little Joseph av Maxim Velčovský. Jag skriver "hade" i dåtid, för en blåsig dag med vidöppna fönster åkte den i golvet så det visslade om det. And all the king's horses and all the king's men couldn't put Joseph together again...

Ja, många ljus vill man ha tända så här års. Fast problemet är att luften i vår lilla stuga kan bli ganska tung av stearin efter ett tag. "När du tänder ljus hemma, kan mängden partiklar i luften bli högre än vid en hårdtrafikerad gatukorsning", läser jag i en gammal artikel från Sydsvenskan. Hmmm... Fast å andra sidan har en forskare i Lund skrivit en avhandling, som visar att vissa egenskaper hos stearinpartiklarna påverkar hjärt- och kärlsystemet på ett positivt sätt. Vem i hela världen kan man lita på? Jag väljer nog att sätta min tilltro till den där lundaforskaren, hihi!

I frånvaro av höstfärger

Det är inte utan att man känner sig lite snuvad på höstfärgerna i år. I mina trakter av Skåne har det mesta gått direkt från frodigt klorofyllgrönt till brunt och visset. Inte minst vildvinet i vår trädgård, vars sprakande röda färg vi brukar få njuta av i veckor. Häromveckan dog den knall och fall över en enda frostnatt och snuvade oss på nästan hela konfekten. Den lilla blodboken nere vid växthuset levererar iallafall. Här kan man verkligen prata om sprakande höstfärg! Jag ska nog flytta upp hela krukan och ställa den så att jag ser den från fönstret.

I frånvaro av  höstfärger får man väl titta på TV istället. Ikväll börjar det en ny serie som heter "Rätta virket" på SVT. Den ligger redan ute på SVT Play, ser jag. Programpresentationen låter så här: "Alexander, Nils-Johan och Leonard är tre tvättäkta timmermän och hantverkare med passion för sitt yrke. Under några intensiva sommarmånader får vi följa med i restaurerandet av  gamla hus med traditionell byggnadsvård." Kan det vara något, tro? Jag ska nog ta mig en titt och se. 

Städning i smatten och premiärdopp

Att städa i smatten kändes som ett alldeles lagom söndagsprojekt. Ja, eller ska jag kalla det sanering, kanske... Den var verkligen i desperat behov av en riktigt grundlig rengöring, för vi springer ju in och ut med skor den här vägen och drar in både grus och löv och gud vet vad. Dessutom brukar mina jordiga trädgårdskläder hamna i en hög i hörnan bakom dörren, istället för nere i källaren där de hör hemma, och det gör ju inte saken bättre. Jag tömde alla hyllor, rensade bort onödiga prylar, dammade och våttorkade alla ytor. Den smutsiga trasmattan åkte i tvätten, och plankgolvet dammsögs fritt från grus och såpskurades rejält med skurborste. Voilà!

När allt var rent, passade jag på att plocka om lite på hyllplanen. Min hemmagjorda lemonadlåda  får stå här nu, och en trälåda med handtag, som jag hittade i tvättstugan, får härbärgera ytterligare några flaskor läskeblask. "Bakspänning"-skylten i gjutjärn fick komma tillbaka upp på hyllan, och den gamla glasburken med visp likaså. I en trälåda från en loppis i Pasadena (California) förvarar jag stearinljus, och senapsburken jag fyndade i Lönsboda för ett par veckor sedan visade sig vara tillräckligt stor för att rymma alla värmeljus. Den gröna kaffeburken är tom, men står där för att  just den där gröna färgen är oemotståndlig, hihi!

Fönstret var väldigt smutsigt, så jag putsade av det både på insidan och utsidan med min superduperbraiga Kärcher-maskin. Spröjsen är en sådan där fuskspröjs, som sitter på utsidan och går att ta av, men jag tror faktiskt aldrig att vi någonsin har knäppt av den och rengjort den. Den var allt annat än vit på sidan som syns inifrån, så det var verkligen dags. När allt till slut var rent och doftade gott, gick jag ut i trädgården och knipsade av en bukett med höstaster att sätta i den vita emaljkannan. 

Sen blev det en tidig eftermiddagsbastu med premiärdopp i kallbadtunnan. Och tro't om ni vill, men jag badade faktiskt. FYRA gånger, till och med! Jag hade inte kallbadat sedan jag var i Finland någon gång i slutet på 90-talet, men detta är ju bara sååå ljuvligt! Känslan när man kommer upp ur det kalla vattnet och fortfarande är varm inuti och kroppen bara ryker, den är ju snudd på religiös. Sen kom grannarna över och provbadade de också, och vi var alla rörande överens om att detta är livet på en pinne. 

Nu är både vi och smatten skinande rena. Resten av stugan får vi skura av en annan dag, för nu gör vi ingenting vettigt mer idag. Over and out för den här veckan.