Hejdå 2023!

När jag kör till jobbet på vardagarna lyssnar jag på radiostationen Retro FM, som har en quiz varje morgon. Där ska man bland annat gissa på ett årtal från 70-talet och framåt. Jag är förvånansvärt duktig på det där och gissar ofta rätt utan att jag riktigt vet hur jag vet. Jag tror att min strategi är att härleda saker till händelser i mitt eget liv. Hur kommer frågans ledtrådar att lyda, när år 2023 är rätt svar i framtida radioprogram? Att det var året då Sverige lämnade in sin NATO-ansökan? Att det var ett år av koranbränningar och gängrelaterade dödsskjutningar? Att det var året då kriget i Ukraina fortsatte och blodiga stridigheter utbröt mellan Israel och Hamas? Året då svenska folket fick elstöd och Sverige firade 500 år som självständig nation? Året då Zlatan gick i pension och Armand Duplantis slog världsrekordet? Året då Loreen vann Eurovision och Lasse Berghagen lämnade jordelivet? Och vilka händelser i mitt eget liv kommer jag då kunna relatera till, för att komma fram till att svaret är 2023? Kanske de här sakerna: 

Att det var året då jag avslutade jag en kurs i pedagogik på Stockholms Universitet och blev 7,5 högskolepoäng klokare. 

Att det var året då maken ställde ut sina porträtt i gouacheteknik på Studiefrämjandet här i byn. 

Att det var året då vi fick äntligen fungerande fiber, vilket onekligen förändrade tiden det tar att skapa ett blogginlägg till det bättre. 

Att det var året då vi bodde på Hotell Mollberg för första gången och därmed hittade ett nytt favorithotell i Helsingborg. 

Att det var året då jag äntligen klädde om den gröna karmstolen som står på glasverandan.

Att det var året då vi närvarade vid min guddotters konfirmation i Köpenhamn.

Att det var året då vi åkte till Linköping över Kristi himmelsfärdshelgen. 

Att det var året då vi såg Laleh på Sofiero. 

Att det var året då vi fick vara med och fira både en 50-åring, en 70-åring, en 80-åring och en 700-åring, fast inte samtidigt. 

Att det var året då operation "Rädda glasverandan" sattes igång och avslutades, både invändigt och utvändigt. 

Att det var året då vi var på auktion i Barkhult och köpte en gammal fotogenlampa. 

Att det var året då en familjemedlem fick åka ambulans till sjukhuset, men tack och lov kom därifrån välbehållen igen. 

Att det var året då jag träffade tre av mina gamla au pair-kompisar i Skummeslövsstrand. 

Att det var året då jag gick upp till heltid på jobbet, efter att ha jobbat 80% under ett par år.  

Att det var året då jag köpte en ny träbänk till trädgården och målade den engelskt röd. 

Att det var året då jag och mina Malmö-väninnor besökte IKEA Museum i Älmhult. 

Att det var året då jag och min lundaväninna lekte stjärnor på Bäckaskogs slott. 

Att  det var året jag träffade Jonas Hassen Khemiri på bokmässan i Göteborg och blev helt star struck.

Att det var året jag och min kör sjöng julvisor på en gudstjänst i Oppmanna kyrka.  

Att det var året då maken och jag bekantade oss med Varberg och gottade oss på Asia Spa. 

Ja, sen har det naturligtvis hänt en massa andra saker också, fast mycket har jag faktiskt redan glömt. 2023 får nog ändå summeras som ett helt OK år i mitt liv. Hoppas i era också. Jag vill önska er alla ett gott slut och tacka så hjärtligt för att ni har tittat in här under året som gått. På återseende nästa år!

Goddag yxskaft och tacobuffé

Igår kom jag mig visst inte för att blogga. Det behöver man dock inte tolka in så mycket mer i än att jag definitivt har gått in i totalt vacation mode. För mig är det inte helt ovanligt, när planerad ledighet övergår i oplanerad ledighet, att hjärnan nästintill stänger ner. Det är både vilsamt och välbehövligt, fast man blir lite "goddag yxskaft", om ni förstår hur jag menar. Ibland undrar jag om man ändå inte har blivit lite hjärntrött efter pandemiåren med både genomgången sjukdom och isolering. Eller så kanske det bara är ett ålderstecken. Man blir ju inte yngre precis, vilket är både skönt och lite vemodigt på samma gång. Det är säkert inte vetenskapligt överhuvudtaget, men nog känns det som om åren går snabbare och snabbare ju äldre man blir. Var tar tiden vägen, egentligen?

Vi hann iallafall med några småprojekt under gårdagen. För min del var ett av dem att stoppa tillbaka julporslinet i skåpet i gröna rummet. Det var onekligen lättare sagt än gjort, för nederdelen svämmar verkligen över av grejer som har "städats undan" vid andra tillfällen. Dessutom saknas det ett hyllplan, som hade underlättat tillvaron rejält om det hade funnits där. Nu får man trava allt på höjden, och det blir en balansakt på avancerad nivå. Jag tänker att det egentligen borde vara ett ganska enkelt projekt att fixa till det där hyllplanet, men det har jag tänkt i 15 år nu... 

Igår kväll bjöd vi hem goda vänner på fredagsmys. Det blev tacobuffé, för det var ju ändå fredag. Dessutom längtade man onekligen efter "vanlig" mat efter att ha gjort tabberas på julmaten under mellandagarna. Den som ville och hade åldern inne bjöds även på en shot tequila för matsmältningens skull. Med salt och citron, så klart. ¡Salud!

Julbuketten sjunger på sista versen. Jag har "slaktat" den och delat upp det som går att rädda i mindre småvaser. Att införskaffa en nyårsbukett får kanske bli dagens aktivitet. Men först måste jag nog vila lite.

Hej Malmö!

Maken hade bokat tid för rekond av sin gitarr på en musikaffär i Höör på förmiddagen, och jag åkte med. De har förvisso Dollar Store i Höör, men det kändes mer lockande att åka vidare till Malmö och tillbringa väntetiden där. Vi åt lunch med svärmor och Amerika-svägerskan på Gustav Adolf, och sedan blev det tid för lite fri lek på stan. Jag var på rean på Gudrun Sjödén och strosade sedan runt och tittade på lite allt möjligt. Man får ju passa på när man är i storstan. 

Finaste julskyltningen fanns som vanligt i fönstren på te- och konfektyrhandeln på Skomakaregatan. Figurerna är mekaniska och rör sig så fint. Man blir barnsligt glad när man ser dem. Jag vet inte hur många som stannade till och filmade, bara under den stunden jag stod där och tittade. Ser ni mig i fönsterglaset?

Det lilla bävergänget (eller vad är det för djur?) tror jag är nytt för i år, för jag kan inte minnas att jag såg dem förra året. Söta så man smäller av. 

Jag har följt butiken Bon Ton Goods på Instagram sedan de öppnade i Malmö 2021, och jag har länge varit sugen på ett besök. Idag blev det av, och det var onekligen en upplevelse utöver det vanliga. Det här är en affär som blandar gammalt och nytt, hantverk och smycken med saker från bland annat Astier de Villatte och John Derian. Mest fascinerande är ändå de handgjorda figurerna i spun cotton från amerikanska Vintage by Crystal, som dyker upp lite varstans i butiken. 

De små figurerna är verkligen jättedyra, ofta med fyrsiffriga (!) prislappar, men så otroligt charmiga och fantasifulla. Jag vill äga allihop och fylla en hel julgran med dem!

Efter eftermiddagskaffe hos svärmor körde vi norröver igen, hämtade gitarren och storhandlade på CityGross. Puh, vilken händelserik dag. Så många intryck så min hjärna nästan kokar över. Nu håller jag mig hemma i "Glesbygd" ett tag. 

Det ena behöver inte utesluta det andra

Ja jisses, gårdagen blev verkligen en riktig slapparedag. Jag gjorde inte många knyck, utan förflyttade mig bara mellan sängen och gottebordet, soffan och kylskåpet. Desto mer aktiv har jag varit idag, med besök både på soptippen, bilbesiktningen (skåpbilen gick igenom), läkarmottagningen (jag gick igenom) och C4 Shopping. Puh! På det sistnämnda stället lyxade jag till det med en sprillans ny toalettborste från Clas Ohlson. Mellandagshopping när den är som allra bäst, hihi!

Ranunklerna jag köpte till julafton är fortfarande makalöst praktfulla. Är inte detta den ultimata julröda färgen, så säg? Fast till nyår vill man nog ha lite krispigare färger. Jag såg på Instagram att floristfröken F redan har fyllt byns finaste lilla blomsteraffär med våriga tulpaner. Törs man säga att man känner ett uns av längtan börja spira i kroppen? Konstigt hur den där känslan alltid kommer som ett paket på posten, så snart julhelgen är över. Fast städar bort julen gör jag inte än på ett tag. Jag ser det snarare som en period då säsongerna liksom får överlappa varandra. Det ena behöver ju inte utesluta det andra. 

Det är oroväckande mycket snask kvar på gottebordet. Ännu mer oroväckande är det med tanke på att jag är gift med en diabetiker och kommer att behöva äta upp allt själv... It's a dirty job, but someone's gotta do it. 

Jag har ledigt en hel vecka till, vilket känns makalöst lyxigt. Det finns gott om tid både för aktiviteter och nya slapparedagar. Som sagt, det ena behöver ju inte utesluta det andra. 

Julens tre dagar

I år är annandagen en riktig hemmaslapparedag. Ni vet en sådan där då man sover hur länge man vill, äter vad man vill, struntar i att klä på sig om man vill, pysslar med vad man vill, tittar på TV hela dagen om man vill och sover lite middag om man vill. Och allt det där vill man. 

Vi firade julafton här hemma på Solhäll i sällskap av svärmor och Amerika-svägerskan. Några absolut nödvändiga traditioner är det ingen av oss som pockar på, men dagen brukar ändå förlöpa ungefär på samma sätt varje år. Det blev julbord redan till lunch och kaffe och mandelmusslor med grädde och hallonsylt till Kalle Anka. Sen återvände våra gäster till Malmö igen, och maken och jag tillbringade en stillsam julaftonskväll med "Ett fall för Vera" och julgotter. 

Juldagen tillbringade vi hos mina föräldrar i Karlskrona, där traditionen bjuder att vi äter mammas goda porterstek med sås och potatis. Magen jublar av lycka! Särskilt min, som egentligen inte är någon stor fantast av julmat. Maken och jag vågade oss på en kort promenad nere på kajen efter middagen, men det var rejält blåsigt och ruggigt, så vi var snart inne i värmen igen. Efter mörkrets inbrott körde vi hemåt. 

Det där med julklappar har vi helt slutat med i våra familjer, och det känns faktiskt himla befriande. Alla har ju redan allt de behöver och mer därtill. Snarare är det väl så att vi alla behöver göra oss av med saker. På julafton kom det förbi en liten tomtenisse och berättade att han hade levererat klappar till Rädda Barnen och Skånes Stadsmission istället. Det känns bra. 

Sen blev det ändå en del presenter i form av Triss-lotter och godsaker. Min pappa besitter konsten att kunna trolla fram handgjorda chokladpraliner ur en skokartong. Som trollspö har han en Pingvin-stång med mint- och lakritssmak. Jag har fortfarande inte lyckats lista ut hur han gör, hihi!

Och Amerika-svägerskan hade med sig direktimport av godsaker från Los Angeles: Milano-kakor från Pepperidge Farm och jellybeans från Jelly Belly. My American favorites! (Den amerikanska stavningen är naturligtvis medveten.) Allt detta ligger jag nu och moffar för fullt. Vem behöver mat, när det finns godsaker?

Det här lilla blogginlägget var en alldeles lagom ansträngande aktivitet för en slapp bloggerska. Nu är det alldeles bestämt dags för en liten tupplur igen. Aldrig sover man så gott som till ljudet av "Fanny och Alexander" på TV. God fortsättning på er! 💚

Decembernatt

"Nu råder lugn och julefrid. Tids nog tar något annat vid. Men här får morgondagens skuggor inte ruva. Nu sjunger kanske nån för mig, och kanske sjunger nån för dig, ett sprucket men ett hoppfullt halleluja."

God jul, fina bloggläsare! ❤️

Lillejulafton

När vi vaknade till dan före dopparedan strömmade morgonsolens strålar in i stugan. Det var minusgrader ute. Kondensen som bildades på de uppvärmda rutorna var i och för sig riktigt vacker, men påminde oss om att vi behöver sätta nya tätningslister i fönsterkarmarna. De gamla rasade nämligen rakt ner i rabatten, när vi öppnade fönstren under försommarens torka. Klisterremsorna var nog inte av någon vidare bra kvalitet, men man får ju som bekant vad man betalar för. 

Maken stekte julköttbullar på förmiddagen, och jag tog mig ner till byns finaste lilla blomsteraffär strax efter öppning. Jag tänkte att det var bäst att vara ute i god tid, fast halva byn var redan där. Floristfröken F och hennes team hade bundit mängder av vackra buketter, fast jag valde en egen kombination av röda ranunkler, blåbärsris och eukalyptuskvistar med sådana där små bärklasar. Juligt ljuvligt. 

Vi provåt köttbullarna till lunch, och de var verkligen vansinnigt goda. Sedan kokade jag revbensspjäll så att de blev så där härligt saftiga och mjälla som man vill ha dem. Glaserar dem gör jag strax innan servering imorgon. Jag älskar revbensspjäll! Min farmor berättade alltid en historia om när jag var liten och tjatade om att jag ville ha "gna'bit". Hon trodde först att jag menade "chokladbit", men kom så småningom på att det var revbensspjäll jag ville gnaga på. 

När vi hade smulat färdigt i köket tog vi en sväng med dammsugaren och skurhinken. Nu doftar det ljuvligt gott i hela stugan. När jag dammsög i vaskskåpet blev det plötsligt kortslutning i diskmaskinsladden, så där så att det sprakade till och jordfelsbrytaren löstes ut. Det visade sig att mössen hade gnagt hål både på sladden och på plastkåpan som sitter runt hålet där sladd och vattenslang går ner i botten på vaskskåpet. My goodness... Vi hittade faktiskt en elektriker som svarade i telefon fast det var lördag och lillejulafton. När han hade försäkrat sig om att sladden var urdragen lovade han att återkomma i mellandagarna. Nu får vi handdiska i jul, men det ska nog gå bra. Vi levde ju faktiskt ett liv helt utan diskmaskin fram till köksrenoveringen 2020. 

Årets gottebord står uppdukat i gröna rummet. Det är så himla trevligt att göra sig ett litet ärende förbi och smyga åt sig en godsak eller två. Eller fem, hrmm...

Brända mandlar finns framdukat för att det är gott. Röda metallic-kulor finns framdukat för att det ser festligt ut, hihi! Fast de är faktiskt inte så tokiga i smaken. 

Den fina marsipangrisen fanns i paket nummer 23 på min fina adventskalender. Det återstår att se hur länge den får ligga orörd på gottebordet...

Imorgon kommer svärmor och Amerika-svägerskan hit på jullunch. Inom Skåne får man åka buss och tåg gratis hela julafton, från midnatt till midnatt. Är inte det gentilt, så säg? 

Ikväll har vi julbastat och provsmakat den nygriljerade skinkan på en skiva vörtbröd med senap. Årets godaste macka, if you ask me. Innan jag lägger mig ska jag nog klura lite på dukningen till imorgon. Om inte annat är det en fin ursäkt för att hänga nära gottebordet, hihi!

Da'n före da'n före doppareda'n

"Glesbygd" ligger i utkanten av stormen Pia, men nog har det varit rejält blåsigt i natt, och när vi vaknade hade det kommit lite pudersnö. Härligt ändå. Man vill ju ha en vit jul, fast det mesta har dock töat bort under dagen. Törs man hoppas på mer?

Jag åt pepparkakor och drack kaffe i sängen till frukost, samtidigt som jag tittade på det första avsnittet av dokumentärserien "Karin och Carl Larsson" på SVT Play. Jättefin! Sen körde vi till Hässleholm och storhandlade på förmiddagen. Det var rea på alla julsaker, så jag passade på att köpa en ny ljusslinga till den lilla granen framför huset. Det blev alldeles lagom många lampor, och skenet är varmt och fint. LED-haren från Clas Ohlson tog jag bort, för den var faktiskt inte så fin när den lyste.

I urnan på stenpelaren har jag stoppat ner lite överblivet granris. Kvistarna ligger lösa, och kanterna på urnan är ganska låga, så jag är förvånad över att de inte har blåst bort. Jag har lovat min mamma att ta bort pelaren nu när verandan är så renoverad och fin, men än har det inte blivit av, hihi! Man får ha en plan för var man ska ställa den när man väl har lyft upp den, för man lyfter den inte i onödan om man säger så. 

Under eftermiddagen har vi mest slappat och småpysslat. Jag har plockat bort lite skräp på bordet ute i smatten, som alltid tenderar att bli en station för grejer som är på väg någon annanstans. 

Den lilla gråa hyllan har fått ett gäng tomtar från min barndom, lite granris på toppen och några bokstäver som bildar ordet "JUL". Dem hittade jag i pysselrummet härförleden och målade om dem med linoljefärg i nyansen bränd umbra. Och jo då, det är en plastgran som står i Eklaholm-krukan. Man tager vad man haver.

Den gröna senapsburken är påfylld med en ny omgång värmeljus, och gårdagens vinflaska får tjäna som "kropp" till min fina flaskdocka. Henne hittade jag på antikmarknaden i Linderöd i januari, och jag tycker att hon är så himla charmig. Visst är hon lite julig i fin röd klänning och förkläde?

Framåt sen eftermiddag blev det så härligt sken ute. Man vill ju tro att det är dagsljuset som återvänder. 

Imorgon steker vi julköttbullar, kokar revbenspjäll och griljerar världens minsta skinka. Ikväll jular vi till det med tacosallad, hihi! Det är ju ändå fredag, och varför ändra på ett vinnande koncept.

Midvinter och lediga dagar

Att fira midvinter är något av en tradition på Solhäll. Den 21 december är nämligen dagen som allra kortast och natten som allra längst. Imorgon bitti 04:27 vänder det och blir ljusare igen. Är inte det värt att fira, så säg? Inte på det viset att vi ägnar oss åt midvinterblot och andra hedniska ritualer, men en blodig ryggbiff från vår lokala mataffär är ju inte så dumt, hihi! Alkoholromantik i inlägg på sociala medier är inget för mig, men biffen till ära känns det helt på sin plats att dela en flaska rödvin.

På årets mörkaste natt vill man tända ljus både inne och ute. En marschall fladdrar i vinden ute på gräsmattan, och alla utomhuslyktor är tända. Inne i stugan brinner värmeljus och stearinljus i mängd, utöver alla elektroniska stakar och julgransljus, som mer eller mindre är tända dygnet runt så här års. Hur blir elräkningen i vinter, tro? Lika chockerande som förra vintern?

Just idag firar vi också att vi nu går på julledighet. Själv har jag stämplat ut för nästan två veckors ledighet, och maken har jullov en halv vecka mer än så. Vi är båda i behov av tid att ladda om batterierna, efter en intensiv höst i undervisningens tjänst. Vi har utan tvekan världens bästa jobb, men man behöver verkligen "stänga butiken" med jämna mellanrum och bara låta hjärnan gå ner i varv. Det ska bli sååå skönt med ledig tid. 

Verandadörrar i snöblask

Hela hösten gick jag och tjatade om hur vackra våra rödmålade verandadörrar skulle te sig när snön kom. Det kan jag säga att de gjorde också, under de två veckor i början av december då snön låg som tjock vit bomull runt huset. Vilken idyll! Men tro för all del inte att jag tänkte på att fotografera det. Man är ju en idiot... Först framåt kvällen samma dag som snön hade börjat regna bort slog det mig, och då var det ju så dags. Nåväl, lite snö hann jag få med på bild. Förvisso blöt sådan, men iallafall. 

Årets julkrans på dörrarna är av modell mindre. Jag köpte den faktiskt färdig på en av julmarknaderna jag besökte under första adventshelgen, och när jag kom hem pimpade jag den lite extra med några röda paradisäpplen och ett gäng rostiga bjällror på snöre. Det får räcka så. 

Sedan bilderna togs har det tillkommit en liten minigran på den numera helt gröna gräsmattan på framsidan. Jag tänkte att jag skulle sätta en ljusslinga i den, men de jag hittade här hemma kändes lite för långa. Jag ska nog sätta dit en vanlig batteridriven slinga istället. Den lysande julharen från Clas Ohlson har också kommit på plats, fast en är i ärlighetens namn ganska ful, så den gömmer jag nog undan i en buske någonstans, hihi!

I min fina paketadventskalender

Jag får så fina saker i paketadventskalendern som den hemliga tomten kom smygandes hit med den 30 november. Varje dag öppnar jag ett litet paket och blir glad över godis, tändsticksaskar, julgranspynt och andra fina saker. Som den här bedårande lilla tomtemusen. Tänk om alla husmöss var lika trevliga...

Idag fick jag en glaserad cookie i form av en superläcker dam, som jag hann mumsa i mig innan jag kom på att jag borde ha fotograferat den först. Jag har verkligen inget motstånd mot godsaker... Tack du snälla lilla tomte, som förgyller december så för mig. ❤️

Adventskök och köravslutning

Ja, det där med datumljus är jag verkligen inte så haj på. Fast det förutsåg jag ju redan när jag satte fram det. Jag trodde dock att problemet skulle vara att det tog slut för fort, men med facit i hand ligger jag tio dagar back. I köket är det visst fortfarande den 8 december. Den som spar, hon har. Tänk om man kunde spara dagar så där på riktigt...

På bilderna skymtar resultatet av min ommålade adventsljusstake. Det ser kanske inte ut att vara så stor skillnad, men i verkligheten är det faktiskt mycket bättre. Nu är den matt och ljusgrå, istället för högblank och kritvit. Jag har fortfarande inte vaxat den, vilket jag kanske egentligen borde för att skydda den matta ytan från fläckar, men jag låter den nog vara som den är. Det är ju inte värre än att jag får måla om den igen till nästa år. Då kanske jag ändå vill ha en helt annan färg. När man fotograferar är det extra fint att luckan till diskmaskinen är öppen. Det är sen gammalt, hihi! Fast jag tycker ärligt att det är en genialt bra funktion på ekoprogrammet att luckan öppnas automatiskt, så att disken får stå och lufttorka. 

I kökssoffan har jag bytt kuddfodral på två av kuddarna. Det blir alldeles lagom mycket rött. Ett tag funderade jag på att klä om dynan i soffan lite snabbt också, men det orkade jag inte göra. Rött och grönt i kombination är ju ändå julens färger.

Om en halvtimme är det julavslutning med min kör. Vi brukar sjunga några julsånger och fika tillsammans. Det tar mindre än fem minuter för mig att gå till vår övningslokal, och det är ju himla praktiskt. Särskilt när man ska hem, hihi!

Tredje advent

Tredje advent har varit en dag då dagsljuset verkligen har lyst med sin frånvaro. Det känns nästan som om någon har släckt lampan. Dessutom är det blåsigt och blött. En dag som gjord för att vara inomhus och stöka, helt enkelt. 

Jag tog ner jullådorna från vinden och valde ut vilket julpynt som ska få stå framme i år. Lådorna är proppfulla, så man får välja med omsorg. De tyska terracottatomtarna är ett måste. Inga tomtar, ingen jul. Fyra av dem var min mormors och en kommer från min farmor. De gör sig allra bäst i grupp, så jag låter dem alltid stå på rad uppe på det vita vitrinskåpet i gröna rummet. Lite som ett Christmas boy band. Gruppen består av två par tvillingar, men det gör ingenting. De är ändå lite annorlunda i uttryck och färgsättning, och för mig är deras historia det viktiga. 

Lisa Larson-tomten är en annan favorit. Det är inte något arvegods, utan ett Marketplace-fynd från coronajulen 2020. Jag tänder den så gott som varje gång vi sitter i röda rummet, vilket vi gör ofta. (Vi har nämligen ovanan att äta så gott som alla måltider där.) Jag gillar att den håller både ett värmeljus och ett julgransljus, och så ser han ju så snäll ut. 

I tallrikshyllan i gröna rummet står ytterligare två tomtefavoriter. Dem köpte jag på Hantverksmässan i Båstad för många år sedan, men jag har tyvärr tappat namnet på keramikern. Jag tycker att de är så fina i färgskalan. Det ser nästan ut som om de har gråa fårskinnspälsar på sig. 

Tändsticksfåren (eller Putzlamm, som de också kallas) har stått i vitrinskåpet hela året. Ibland packar jag ner dem, och ibland inte. Jag har faktiskt inte budat hem något nytt får från Tradera i år, och jag tror inte jag gjorde det förra året heller. Det räcker med det lilla gänget jag har, och så blir de alltid så ruskigt dyra nuförtiden.

Den bästa boten mörka dagar är att sitta och kura vid julgranen. Det bästa är att man ser den från sängen, så på morgonen kan jag ligga där och titta på den. Det är makens jobb att gå upp och tända den.

Det är egentligen julmarknad på folkhögskolan i grannbyn idag, men jag hoppar över det och stannar hemma och kurar istället. Snart är det dessutom dags för söndagsbastun. Fyra dagar till med högt tempo på jobbet, men sen har jag semester fram till den fjärde januari. Så sköööönt!