Valborgsmässoafton

Aprils allra sista dag har verkligen levererat årets hittills härligaste väder. Jag hade hoppats kunna flexa ut tidigt från jobbet, men blev ändå kvar till kvart i fyra. På vägen hem handlade jag iallafall med mig planteringsjord och kogödsel, för att vara på den säkra sidan inför den lediga morgondagen. Jag grejade lite med omplantering av tomat- och paprikaplantor i växthuset redan när jag kom hem. 

Jag passade också på att gräva upp en övervintrad rosendeutzia av sorten 'Yuki Cherry Blossom' från en pallkrage i köksträdgården och planterade om den i en stor kruka. Jag friserade till den, och den ser faktiskt ut att kunna ta sig riktigt fint. På sommaren blir grenarna helt översållade av små rosa blommor, och det är verkligen jättefint. Terracottarören är "hittegods" från en skräphög av dumpade sopor, som vi hittade i ett dike när vi körde till Österlen härförleden. Dem kan jag säkert göra något kul med i trädgården. 

Vid 20:00 sjöng min kör tillsammans med kyrkokören nere vid ån, där byns traditionsenliga valborgsfirande alltid äger rum. Kasen är uppbyggd på en flotte mellan broarna (den gamla och den nya), och sen ror någon ut med facklor och tänder hela härligheten. När vi hade sjungit våra sex sånger hade brasan fortfarande inte riktigt tagit sig. Det var onekligen lite av ett antiklimax. Kanske var brännet inte tillräckligt torrt. Brandkåren kände sig överflödiga och körde tillbaka till brandstationen igen, hihi!

Å andra sidan blev det en brinnande vacker solnedgång åt andra hållet, så man får nog säga att åskådarna blev kompenserade på den snuvade brasan av Moder Jord själv. 

Jag längtar redan efter imorgon, då det ska bli 22 grader varmt. Och bara vetskapen om att vi tar steget in i maj gör en ju alldeles varm av lycka. För min del blir det alldeles säkert en heldag i trädgården. Kanske är det dags för årets första gräsklippning, för det kan verkligen behövas. Bloggerskan skulle också behöva en rejäl klippning, men det får bli en annan dag. 

Stopp på handelsträdgård

En viss rastlöshet infann sig onekligen på jobbet idag. Nu när vårvärmen äntligen har gjort entré vill man ju helst vara utomhus. Och helst av allt vill man ju vara hemma och greja i sin trädgård. Skönt iallafall att man kan ta en kvällsrunda när man kommer hem. Jag kör förbi en liten säsongshandelsträdgård längs min jobbväg varje dag, och på hemvägen i eftermiddag gjorde jag årets första stopp där. 

Mitt primära mål var att köpa några tomatplantor, och det gjorde jag också. Det fanns en tid då även jag sådde egna, men jag gillar ju inte riktigt att klydda (skånska för krångla) med frösådder, och så vill jag inte ha så många plantor att  sköta i växthuset. Då är det bättre att köpa färdiga plantor så att man dessutom får lite olika sorter. I år blir det bland annat 'Sungold', 'Tiny Tim' och 'Yellow Pear', och så någon sort till som jag redan har glömt vad det är.  Jag köpte ett par paprikaplantor också, och jätteverbena och nejlikrot. 

Nejlikrot är ju en absolute favorite of mine. Den har ju varit något av en trendblomma de senaste åren, och man kan verkligen förstå varför. 'Scarlet Tempest' stod det på etiketten på de här, men det tror jag inte att det är, för jag vill minnas att den är mer mörkorange. Jag tycker inte riktigt att den liknar 'Mai Tai' heller. Någon som vet vilken sort det är? Fina är de iallafall. 

Jag har varken planteringsjord eller gödsel hemma, så någon plantering har det inte blivit ikväll. Imorgon kväll lär det inte heller bli av, för då ska min kör vara med och sjunga in våren vid valborgsmässobrasan nere vid ån här i byn. Men på onsdag blir det garanterat trädgårdspyssel för hela slanten. Hurra, vad härligt!

 

Sju timmar i trädgården

Jag vaknade ovanligt tidigt för att vara jag på en söndag. Förväntansfull som ett barn på födelsedagen. Det var ju utlovat riktigt skönt försommarväder idag, och det blev det minsann också. Jag var ute i trädgården sju timmar på raken, och för första gången i år kunde jag jobba utan tjocktröja, jacka och halsduk. Ljuvligt är bara förnamnet. 

Murgrönan hade mer eller mindre växt in över hela det grusade området runt gårdspumpen, så jag tog fram sekatören och klippte av precis hur mycket som helst. Trädgårdstunnan var proppfull när jag var klar. Lite ogräs fick jag också rensa bort från gruset, innan jag äntligen kunde ta fram min gröna däckstol från vinterförvarningen i ladan. Jag fuskade nog lite för mycket när jag målade den för två år sedan, för färgen har redan skavts av på flera ställen. Det får nog bli lite ommålning någon dag. 

Badkrukan Siw fick också komma fram i solen. Men det var värst vad smutsig hon har blivit. Jag får nog ta fram rotborsten och skrubba henne lite om rumpan, hihi!

Sen klippte jag rosorna vid träportalen och rensade upp på båda sidorna ner längs grusterrasseringen framför bastustugan. Jag fick frisera murgrönan här också, och på den vänstra sidan in mot buskaget får man alltid hålla efter kirskålen innan perennerna tar vid. 

Jag städade bort höstens lövhögar från gruset och klippte bort allt torrt och tråkigt från bambun. Betongfatet behövde jag bara vända på och fylla med vatten, för det har stått intill stugväggen hela vintern. 

Och så fick den röda bänken också komma ut. Den invigde vi sen när vi badade bastu. Det är så mysigt att sitta på den här sidan och titta ut över vår "hemliga" trädgård. Ungefär här tog orken slut, och jag gick in och satte på bastun. Bättre sätt att avsluta en arbetsdag i trädgården än ett rejält bastubad finns nog inte. Jag köpte lyxig saltskrubb från Rituals till makens födelsedag härförleden, som är helt ljuvliga att använda i bastun. Man blir både ren och len, och så luktar det ju så vansinnigt gott. 

Nu är det bara två arbetsdagar innan man är ledig igen. Och just den dagen blir det sommar på riktigt i Skåne. Hurra, säger jag. Det är verkligen inte en dag för tidigt. 

Rabattstädning och solcellsfontän

Vädret var över förväntan idag med sol och tvåsiffrig temperatur, så jag klämde in några trädgårdstimmar efter lunch. Min vårröjning är långt ifrån klar, så det finns fortfarande mängder av saker att ta sig an, men jag låter mig inte stressas över det utan tar ett avgränsat projekt i taget. Idag fortsatte jag rensa upp i boomerang-rabatten (den ser ut lite grann som en boomerang i formen) vid uteplatsen, som jag påbörjade redan i söndags. Jag klippte ner fjolårets vissna perenner och grävde upp en och annan kirskål. När jag var klar slängde jag på några säckar kogödsel som jordförbättring. Nu ser det riktigt prydligt ut, om än en smula tomt än så länge. Jag satte inga nya tulpanlökar här i höstas, men får glädjas åt att några av de gamla kommer upp även i år. 'Apricot foxx' vill jag minnas att det är. 

Både vattnet och solcellsfontänen blev kvar i kopparbaljan hela vintern. Det var is på vattenytan så sent som i förrgår morse, men den där pumpen är seglivad och överlever tydligen det mesta. (Peppar peppar ta i trä.) Den har hela åtta år på nacken, och med tanke på att den bara kostade mig 249 kronor, så får jag säga att jag är imponerad. Den kommer med olika munstycken, men jag använder nästan alltid samma: En variant med flera små hål, som får vattnet att spruta som en liten minifontän. Det plaskande ljudet är ljuvligt, i synnerhet som bakgrundsljud när man sitter vid bordet på uteplatsen. 

Klätterrosen 'Ghislaine de Féligonde' i det röda rostornet har tagit stryk i vinter, så den fick jag tyvärr klippa ner nästan helt. Fast det kommer mängder av nya skott nertill, så jag håller tummarna för att den tar sig. Den har dock bara två år på nacken, och klätterrosor ska man ju egentligen inte beskära så mycket alls de första åren, så vi får väl se hur det går. 

Runt foten på vårt sneda päronträd blommar ormögat för fullt. Det är verkligen en vårfavorit, får jag säga. Bladen är riktigt fina som marktäckare även efter blomning, men tyvärr brukar de inte hålla sig fina hela sommaren igenom, om man inte vattnar. Och det gör man inte. 

Imorgon ska det bli 17 grader, och sådana temperaturer får man ju säga att man har gått och längtat sig smått galen efter. Då ska jag vara ute i trädgården hela dagen lång. Jag längtar redan. 

Fredag med närodlat, sushi och TV

Morgonbesök hos tandhygienisten och hemmakontor fram till strax efter 14:00. Sen bestämde jag mig för att helgen nog måste börja. Jag hade någon liten tanke att jag skulle använda mina flextimmar till lite trädgårdsarbete, men det var så himla ruggigt ute att jag lade ner den planen ganska snart. 

Istället begav jag mig till byns finaste lilla blomsteraffär, som firar 15-årsjubileum just idag. Kalaset började redan utanför butiken med färgglada vimplar, och inne i butiken vankades det riktiga bio-popcorn och bubbel. Grattis och hurra, säger jag. 

Jag köpte luktärtsplantor, som floristfröken F har drivit upp. Höjden av odlingslathet kan man tycka, men sådan är jag. Jag har inget som helst tålamod med egna försådder. Visserligen kan man direktså luktärter, men nu vinner jag iallafall lite tid fram till blomningen.  De här plantorna är dessutom redan utomhushärdade, så jag tänker att jag ska plantera ut dem redan imorgon. Ljusrosa blommor blir det på den här sorten. (Förlåt, men jag lyckades visst få skyltexemplaret med mig hem.😊)

Helgbuketten består av kejsartulpaner från floristfröken F:s egen odling. Sorten heter 'Disneyland Paris' och har en superläcker 80-talsknallig orange färg, som balanseras jättefint av att de yttre kronbladen är gröna. 

Tulpanlöken sitter fortfarande kvar på stjälken, så när bladen har vissnat ska jag gräva ner dem i trädgården. Jag vet inte om lökarna är återkommande, men det märker jag nästa år.

Jag längtar efter vårvärmen som ska komma i veckan, så att vi kan börja använda vår fina veranda för säsongen. Det blir den första riktiga säsongen med en helt nyrenoverad veranda. Så mysigt! En kopp kaffe och en trädgårdstidning i den gröna armstolen är något av det bästa jag vet. 

När maken kom hem åkte vi till Kristianstad och åt sushimiddag, och före halv sju var vi hemma igen. Ett lagom fredagsäventyr för två trötta lärare, hihi! Ikväll tittar jag på sista avsnittet av brittiska kriminalthrillerserien "Vigil - hotet från ovan", och har jag tur är jag fortfarande vaken till "Cyklopernas land". Helgen i övrigt är helt oplanerad än så länge. Det känns riktigt skönt. 

Tre år efter Covid

Idag för exakt tre år sedan testade både maken och jag positivt för Covid-19. Det var under pandemins andra vår, då sjukdomen fortfarande kändes lite läskig. Rejält sjuka blev vi faktiskt också, men inte värre än att vi klarade av det på två veckors sjukskrivning på hemmaplan. Så otroligt avlägsen den där tiden känns nu, när hela samhället var mer eller mindre lamslaget och hela tillvaron liksom var satt på paus. Nästan som om det hände i ett helt annat liv. 

Det är märkligt vad snabbt man glömmer. Fast å andra sidan är pandemiåren inget man direkt vill minnas. Det var onekligen en konstig tid i ens liv. Måtte vi slippa uppleva något liknande igen. 

Trädgårdskvartett

Nu är magnolian på gång, det kalla vädret till trots. Inte fullt utslagen, men det dröjer nog inte länge till. Det har varit rejält soligt i eftermiddag, och på flera av de öppnade knopparna börjar kronbladen redan bli lite brända i kanterna. Det där är lika svårt att undvika varje år. Alternativet är väl i så fall att man täcker hela busken med fiberduk, men då ser det ju ännu tråkigare ut. Det får vara som det är, helt enkelt. 

Rönnspirean är nästan som allra vackrast precis nu under lövsprickningen, när tonerna går i rosa och limegrönt. Det här är en buske som slår mängder av rotskott, men våra två buskar står ute i gräsmattan, så det går lätt att hålla dem i schack med gräsklipparen. Ibland gräver jag upp rotskott och sätter dem på tillväxt i kruka. Skotten växer till sig snabbt, och de små minibuskarna passar riktigt fint i kruka.

Det finns tuvor av violett nunneört på flera ställen i trädgården. Från början växte det enstaka plantor i gräsmattan, som jag grävde upp och satte tillsammans i grupp. Tuvorna blir större och tätare för varje år som går. Gratisväxter, helt enkelt. Fast de blommar inte så värst länge.

Hjärtbergenian blommar på baksidan av smatten. Det är en rackarns så tålig planta, som i princip växer upp direkt ur gruset. Bladen är rätt fula, men blommorna är fina. Jag älskar den karamellrosa färgen

Ja, det var fyra fina saker från vår trädgård just nu. Och nu händer det ju nya saker för varje dag som går. Imorgon finns det alldeles säkert något nytt att njuta av. Här gäller det att hänga med. 

Det blir fint, det

Blogginspirationen svämmar inte över direkt. Jag fotograferar väldigt lite just nu, har inga större projekt på gång och gör i ärlighetens namn inte så värst mycket som känns inspirerande att skriva om. Det känns mest som att man går "i väntans tider" på dagar som komma skall. Dagar med trädgårdsprojekt och husprojekt och spännande utflykter. Dagar då energin äntligen återvänder. 

Snart är vi förhoppningsvis där. Jag sneglar redan mot nästa vecka, då april övergår i maj och då väderprognosen förutspår temperaturer runt 20-strecket. Och då det dessutom infaller röda dagar två veckor i rad. Det blir fint, det.

Rugguggla

Huuu, sicket ruggigt vårväder vi har i år. Det känns helt ofattbart att det är maj i mitten på nästa vecka. Imorse när vi vaknade var det minusgrader för sjuttioelfte morgonen i rad, och till råga på allt elände var det till och med lite snö på marken och på taken. Det var bara att gräva fram fingervantarna igen och sätta på rumpvärmen i bilstolen. Fast gympadojjorna gjorde jag iallafall inte avkall på. Vinterkängorna har jag faktiskt ställt upp på vinden. Någon måtta får det ändå vara. 

Ikväll tänker jag nog mest sitta under en varm filt och uggla. En kvällsaktivitet värdig en frusen rugguggla, hihi! 

Söndag i trädgården

Det har varit en kall men solig söndag i "Glesbygd". Jag bestämde ju redan igår att jag skulle tillbringa större delen av dagen i trädgården idag, och det har jag också gjort. Eftersom perennerna börjar komma upp, i synnerhet närmast husväggen, så var det verkligen dags att börja städa upp i rabatterna. Jag hade inte ens klippt ner de gamla perennerna, så jag fick börja med det. Nästan alla rosor har också fått sig en vårfrisering. 'Alchemyst' ser ut att ha klarat sig bra över vintern, så den klippte jag faktiskt inte så mycket på. 

Pionerna har kommit jättelångt på flera ställen. Jag tog bort klätterstöden, som har stått ute hela vintern, klippte ner fjolårets torra stjälkar, slängde på lite kogödsel och satte tillbaka klätterstöden igen. Pionstjälkarna har verkligen en underbar färg. De ser nästan ut som rabarber. 

På persikoträdet på södersidan har de två första blommorna slagit ut. Man blir ju smått salig när man ser dem. 

Sex utomhustimmar i kombination med ett långt bastubad har onekligen gjort sitt. Nu däckar jag för idag. 😊

Födelsedagsfirande och långkalsonger

Idag har vi varit i Karlskrona och firat ännu en familjefödelsedag. I min närmaste familj är alla vädurar utom jag, så det blir flera födelsedagar samlade inom loppet av bara ett par veckor från slutet av mars till mitten av april. Dagens födelsedagsbarn fyllde egentligen år i tisdags, men firades idag med god mat och smarrig pärontårta. Nu på kvällskvisten är vi fortfarande så proppmätta att vi inte orkar äta mer idag. Men jag ser redan fram emot morgondagen, då jag ska mumsa i mig den där tårtbiten jag fick med mig hem, hihi!

Imorgon ska jag ta mig an rabatterna här hemma i trädgården. Perennerna börjar komma upp en bra bit nu, och jag har inte ens klippt ner de gamla överallt än. Fast jag får nog rota fram långkalsongerna, för det ska bara bli 6 grader varmt. Den riktiga vårvärmen får vi visst vänta på ett tag till. Om än en smula otåligt...

Höjden av fredagslycka

Tänk om man fick resa 30 år bakåt i tid och träffa sitt 22-åriga jag en fredagkväll. Var hade man hamnat då? Jag är nästan helt säker på att det skulle vara på den irländska puben The Dubliner i centrala Malmö, för där hängde vi mest hela tiden på 90-talet. Vad skulle jag säga till mig själv om hur livet blev? 

"Hej, min vän. Om 30 år kommer höjden av fredagslycka för dig vara att stanna hemma i mysbrallor och städa badrummet. Bara så att du vet."

"Tack för att du är en klok ung tjej, som inte har börjat röka. Det kommer du inte göra sen heller. Fast anti-rynkkräm i badrumsskåpet kommer du ändå att ha."

Nu är det 2024 och det luktar doftar rent och gott i hela badrummet. Handdukarna är nytvättade och rynkkrämerna är ordnade på fin rad. Jag kan faktiskt nästan inte tänka mig ett skönare sätt att tillbringa en fredagkväll. Vilken evinnerlig tur att man inte är 22 längre. 

Jag bara undrar...

Maken gick iväg på kvällsmöte, och jag hade planer på att städa av i badrummet och hänga upp rena handdukar inför helgen. Men sen lade jag mig i soffan och slöscrollade på mobilen under devisen "jag ska bara slappa en liten stund", och vips så hade det gått nästan två timmar. Var i allsin dar tog den tiden vägen? Och vad i allsin dar fick jag ut av den? 

Nåväl, nu kan jag iallafall allt om ARFID, BUS, ASMR och GRWM, och har utökat min allmänbildning med världsnödvändig kunskap om saker som frozen candy, Stanley cups, Lululemon-tights och "öron" från Disney World. Hur i hela friden har jag klarat mig utan det innan? Jag bara undrar...

Nyckfull vår och rostiga plåtblommor

Igår snöade det i Karlskrona enligt en säker källa, och idag fick vi skrapa rutorna på bilen här i "Glesbygd". Tänk att våren alltid ska vara så himla nyckfull, innan den väl är här för att stanna på riktigt. Svårast är det att veta vad man ska ha på sig för kläder så här i mellanperioden. Det brukar heta att man ska svettas in sommaren och frysa in vintern, men jag väljer att vända på steken. Vinterjackan har jag hängt undan helt, och alldeles nyss gled jag över den kallvåta gräsmattan i badtofflor för att dra ut trädgårdstunnan till tomtgränsen. Här vågar vi vägra vinter, om än med en och annan svordom i släptåg.

Förrförra veckans helgbukett åkte också i tunnan, när jag ändå höll på. Den höll länge, men ännu mer långlivade är mina nya blommor i rostig plåt från Wikholm. Jag gillar den här typen av trädgårdsprydnader, som är lagom iögonfallande och som man kan flytta runt lite efter behag. 

Något avsnitt av "Trädgårdsmästarna" blir det visst inte ikväll, eftersom de visar fotboll på den kanalen ikväll. Hmm, mina cirklar blir rubbade... Tur i oturen att jag fick ett nytt nummer av "Allt om trädgård" igår, som jag kan ägna mig åt istället. 

Tre jubilarer

Som av ett märkligt sammanträffande firar både min pappa och min man sina födelsedagar den 16 april. Förvisso med olika födelseår, men ändå. Här hemma har vi just firat traditionsenligt med lövbiff och pommes frites, som har varit makens stående födelsedagsönskemiddag sedan han var liten påg. En kalasmåltid som heter duga. Min far fyller jämn nolla, så honom ska vi fira lite extra till helgen. Hipp hipp hurra för båda två idag! 💚💚

Jag insåg just att min blogg faktiskt också firar en födelsedag, om än några dagar försenat. Den 13 april 2009 skrev jag nämligen mitt allra första inlägg, som ni kan läsa om ni klickar HÄR. Texten var väldigt kort och bilden pytteliten, men innehållsmässigt har det visst inte runnit så mycket vatten under broarna: "Vad ska det då bli av detta? - Förmodligen en hel del om husrenovering, heminredning och diverse loppisfynd, men kanske också ett och annat boktips." (Med facit i hand hade jag kunnat lägga till "trädgård" till den där uppräkningen, men det såg jag inte riktigt komma då.) Så grattis till Fröken Grön på 15-årsdagen. Blir det 15 bloggår till, tro? Tja... Jag avslutar som för 15 år sedan: "Den som lever (och läser) får se."

Gullvivor, forsythia och dansk TV

För ett par år sedan grävde jag upp två självsådda gullvivor från gruset på uppfarten och stoppade ner dem i rundeln framför köksträdgården. Sedan dess kommer de upp varje vår, och de tillhör verkligen mina absoluta vårfavoriter. Sedan någon vecka blommar de små liven, och nu går jag en omväg till bilen och hälsar på dem varje morgon. Gult i trädgården blir mer och mer tilltalande, får jag säga. Är det ett ålderstecken att man tycker det? Eller så har jag bara kommit till insikt. 

Gult är det också nere i buskaget snett framför bastustugan, där forsythian blommar för fullt. Den är säkert urgammal, för grenarna är helt muterade och lever sitt eget liv. Jag feg-klipper lite då och då, men den skulle nog må bra av att föryngras helt och hållet. Men vem skulle inte det, hihi! Å andra sidan gillar jag när det blir lite vildvuxet här och där i trädgården. Det bidrar ändå med lite naturkänsla och fungerar faktiskt som en härlig konstrast till de delar som är mer tuktade och tillrättalagda.

Kirskålen på bilden här ovanför ska jag ändå ge en omgång vad det lider, för om den får hållas äter den som bekant upp allt annat man har planterat. Håller man den bara stången tills de andra perennerna börjar komma upp, så brukar det klara sig ganska bra resten av säsongen. Sen erkänner jag rakt av att kirskålen får härja fritt på andra delar av tomten. Den är iallafall grön och fin, och man får tillstå att den fungerar utmärkt som marktäckare på ställen som annars mest är fula. Om inte annat får jag väl "skörda" den och tjäna mig en hacka. 600 kronor kilot kostade den visst för några år sen. Fast det krävs ju väldigt mycket kirskål för att få ihop ett helt kilo...

Ikväll tittar maken och jag på tredje avsnittet av den danska thrillerserien "Oxen" på TV4 Play. Den är kanske inte så realistisk, men väldigt spännande. Danskarna är onekligen bra på att göra TV.

Dahliaknölarna överlevde!

Jag har tagit upp mina dahliahinkar ur källaren för att undersöka om knölarna har överlevt vintern. Jag var ju extremt lat i höstas och brydde mig inte om att ta upp dem ur jorden, men det verkar inte vara någon skada skedd. Kanske var det rentav en riktigt bra förvaringsmetod, för det ser faktiskt ut som att alla knölar har överlevt. Nu har jag planerarat om dem i lite ny fräsch jord och ställt dem i växthuset, så vi får väl se om de tar sig. Jag ska klippa ner de gamla torra "skaften", men jag hittade ingen sekatör i växthuset, så det får bli en annan dag. 😊

Jag fick ju massor av dahliaknölar förra helgen, och en del av dem har jag stoppat ner i fryspåsar med jord. De större tänker jag plantera direkt i en pallkrage, och det borde jag väl kunna göra relativt snart. Dahlior gillar ju inte frost, men knölarna borde väl klara sig bra nere i jorden i en pallkrage? Dessutom lär det ju dröja flera veckor innan de börjar komma upp, och då är risken för nattfrost förhoppningsvis över här nere i Skåne.

Lördag på Österlen

Maken och jag firar stålbröllop idag och beslöt oss för att fira med en liten vårutflykt. Vi höll oss på den östra sidan av Skåne och styrde kosan ner mot Österlen. Stopp nummer ett blev ett besök på Tribo Antik mittemot Gästis i Brösarp. Här är det alltid trevligt att gå runt och titta, och det råkade dessutom finnas flera allmogeväggskåp för mig att titta på. Det var dock inte något som kändes 100% rätt, så något köp blev det inte den här gången. 

Däremot köpte jag tre gamla julgransdekorationer. Några sådana hade jag ju inte innan, hihi! 

Vi hade halvt om halvt planer på att äta lunch på Gästis, men eftersom vädret var jätteskönt bestämde vi oss för att ha en liten utomhuspicknick istället. Vi köpte med oss kycklingsallad, jordgubbar och andra godsaker från mataffären i Brösarp, och sen körde vi ner till Haväng. Det här är verkligen en favoritplats i Skåne, som vi gärna återvänder till. Nationalparken Stenshuvud skymtar som en mörkblå skugga i horisonten. 

Sen körde vi mot Södra Mellby för ett besök hos konsthantverksgruppen KAOS. I butiken finns alster från ett 20-tal olika konsthantverkare, som alla är stationerade på Österlen. Här har vi köpt en hel del saker tidigare, men ingenting idag. 

Sen vände vi tillbaka och körde till Kiviks Musteri. Där tänkte vi dricka kaffe på Stinas Café, men det hade inte hunnit öppna för säsongen. Eftersom det var folktomt passade jag på att testa deras härliga trädgungor. Man blir helt klart aldrig för gammal för att uppskatta en gunga.

Vi tog en snabb runda på musteributiken för att bunkra deras goda lemonad, och sen plockade vi med oss to-go-kaffe från fiket inne i Kivik och körde hemåt igen. En härlig lördagsutflykt. 

Känslan när knoppar brister

Det är nu det händer. Det där man har gått och väntat på hela den långa och dystra vintern. Att trädgården ska spricka ut i grönska och blom. Det märkliga i kråksången är att trots att man har gått och väntat så länge, så är man ändå aldrig riktigt beredd när det händer. Man blir lika hänförd varje år. Och plötsligt inser man att det är just det här med skiftande årstider som gör att man står ut med att bo i Sverige under vintermånaderna. Känslan när knoppar brister vill man ju bara inte vara utan. 

När jobbdagen var över tog jag på mig regnjackan och klafsade ut i trädgården en stund. Jag stod länge och betraktade våra mirabellträd längst ner i trädgården. Nu blommar de nakna grenarna, om än inte alla på en gång än. Det är ett ljuvligt skådespel.

Mirabellträdet allra längst ner mot vår östra tomtgräns är nog nästan mitt favoritträd i hela trädgården. Det är knotigt och flerstammigt, och som alla våra andra gamla träd lutar det betänkligt. Här ska jag gräva bort kirskålen i sommar (wish me luck...) och plantera in skuggtåliga växter och buskar. Ormbunkar närmast trädstammen, kanske? Det vore trolskt. 

Ett annat stort mirabellträd står precis utanför köksträdgården, snett bakom växthuset. Jag kan inte minnas att det här trädet fanns alls för 15 år sedan, men när vi fällde en gammal alm och röjde upp efter det, så började det plötsligt växa. Nu är det jättehögt, men så är det växtkraft i mirabellträd också. 

Den mörkt kopparfärgade och blanka barken på stammarna är som ett smycke i sig. Jag drömmer ju om ett flerstammigt prydnadskörsbärsträd, men inser att barken på mirabellerna nästan är lika fin. I grenarna på trädet bakom växthuset har jag hängt amplar med penséer.

Mirabellen är liksom startskottet som får alla övriga knoppar att brista. När jag står där i regnet kommer jag på mig själv att börja nynna på en känd radiodänga. För det är så sant som det är sagt: "Vi har allt det vackra framför oss."