Armband, omgrävning av rabatt och cliffhanger

Under vistelsen på Lesbos blev det inte så mycket tid för shopping, men jag köpte iallafall med mig ett billigt armband med en onda-ögat-amulett från en krimskramsbutik, för att ha något som minne från resan. Jag har faktiskt använt armbandet ganska mycket sedan jag kom hem, men för någon vecka sen var det plötsligt borta. Jag tänkte att jag nog hade tappat det, men så idag hittade jag det i springan mellan bäddmadrasserna, när vi bytte lakan i sängen. Jag blev faktiskt glad. 

På eftermiddagen idag var jag ute i trädgården och grejade. Jag började gräva om rabatten under päronträdet. Det är egentligen ett ganska stort projekt, för allt är mer eller mindre uppätet av kirskål, men jag började så smått i framkant. Jag delade på två stora ruggar med flocknäva och fick ut en massa småplantor av dem. I köksträdgården hade jag en liten pionplanta och en brokbladig benved, och de fick också flytta hit. Nu ser nävorna mest vissna ut, men de brukar vara seglivade, så de ska nog ta sig. Till hösten ska jag försöka så lite nytt gräs också, för (o)gräsmattan är verkligen ledsam här. Grävandet får fortsätta en annan dag.

Imorgon har jag klämt in en semesterdag. Så gör jag varje år, för jag älskar känslan av att midsommarhelgen är lååång. Det blir dessutom som en försmak av semestern, och så finns det ytterligare en anledning. Ni som har hängt med här på bloggen tidigare år kan säkert gissa vad. Om inte, så får ni logga in och läsa imorgon. Vilken cliffhanger, hihi! 😊

Midsommar

Efter vad som känns som flera veckor med regn, blåst och smått kylslagna temperaturer blev midsommarafton precis en sådan där ljuvlig sommardag som man drömmer om att den ska vara. Himlen var blå, solen sken och det var riktigt varmt och skönt ute till sent på kvällen. Vi var åtta stycken som firade dagen tillsammans här hemma i trädgården, och vi avnjöt både lunch, eftermiddagsfika och grillmiddag tillsammans. Så härligt. 

Under midsommardagen har det regnat hela dagen, men det är å andra sidan precis så där som man drömmer om att midsommardagen ska vara. Inte för att vi har haft ont i håret idag, men det är så vansinnigt skönt med en dag utan några som helst krav. Man sover länge, äter frukost länge, äter rester från gårdagen, sover middag och ligger sedan kvar i sängen och äter gamla chips medan man tittar på något slött program på någon av betalkanalerna. På sin höjd plockar man undan lite grejer från gårdagen, men i övrigt har man inget som helst dåligt samvete för att man inte gör något vettigt. 

Imorgon vore det ändå trevligt med lite mer aktivitet. Jag är sugen på en rejäl trädgårdsdag för att ta tag i något av de många projekten jag har i mitt huvud. Fast mest längtar jag efter att bara få vara ute och stöka runt helt planlöst. Ja, en sådan dag får det helt bestämt bli. 

Inför midsommar och trasig kamerasladd

Ikväll smågrejar vi lite inför det årliga midsommarfirandet här på Solhäll. I år ser vi ut att bli sex vuxna och två ungdomar, men det där vet man egentligen aldrig förrän efteråt. Våra midsomrar är alltid en ganska avslappnad tillställning i glada vänners lag, och folk är välkomna att komma och gå lite som de vill. Om vi bara blir åtta i år, så är vi iallafall redo för firande oavsett väder. Blir det uppehåll sitter vi ute, blir det regn sitter vi inomhus i gröna rummet. Vi har redan dragit fram bordet, för att göra plats för stolar på kortsidorna. Ett gäng brukar ändå alltid hamna här och spela spel, oavsett väder och vind.  

Jag gick just en runda med systemkameran, men när jag skulle tanka över bilderna till datorn så gick det inte. Kamerasladden har nämligen blivit skavd och har glappat till och från hela våren, och nu har den uppenbarligen gett upp helt. Någonstans har vi en sådan där "USB-hub" som man kan stoppa i minneskortet i, men var den ligger förtäljer inte historien. Jag är inte riktigt upplagd för att leta rätt på den nu, så det får bli en mobiltelefonbild istället. Jag får väl ta och googla och se om jag kan beställa en ny kamerasladd. Jag har ingen aning om vad sorten kan tänkas heta, men det får jag väl klura ut. 

Linnés Råshult

I eftermiddags var det dags för kollegiets årliga sommarutflykt. Resan planeras av våra rektorer och är alltid hemlig in i det sista. Idag bjöds det först sommarlunch hemma hos en av dem, och sedan gick turen till Linnés Råshult, som ligger norr om Älmhult. Här föddes vår stora svenska botaniker Carl von Linné, och platsen blev Sveriges tionde kulturreservat 2002. Som besökare kan man vandra fritt längs stigarna och uppleva hur ett 1700-talslandskap ser ut och fungerar. Det är verkligen en underbar plats att vara på. 

För mig var det andra besöket här. Jag var här 2016 tillsammans med en grupp elever, och precis som då hade vi det stora nöjet att guidas runt av Carl von Linné själv, helt suveränt personifierad av Anton Härder. I hans tappning blir Carl von Linné en slags tidsresenär, som är fullt medveten om både sin egen tid på 1700-talet och vad som har hänt sedan dess fram till modern tid. Det känns så otroligt verkligt, för Anton Härder är en suverän skådespelare och historieberättare, och hela upplevelsen förstärks av att han aldrig går ur karaktär. Det är både roligt och lärorikt. 

Har ni vägarna förbi södra Småland i sommar, så kan jag verkligen rekommendera ett besök på Råshult. Mer information finns på hemsidan: Linnés Råshult.  

Det växer till sig riktigt bra

Det myckna regnandet resulterar iallafall i en välmående och lummig trädgård. Planteringen i slänten ner mot bastustugan har genomlidit en hel del långtidstorka under sina första år, men nu börjar det mesta växa till sig riktigt bra. Den lilla purpurapeln till höger i bild här nedanför planterade jag förra sommaren. Den är fortfarande ganska spinkig, men ser iallafall ut att ha klarat vintern fint. Vi ska ta ner en av de större självsådda lönnarna till höger utanför bild, så att apeln får mer svängrum och mer open air ovanför sig. Överlag skulle jag behöva kratta och rensa upp lite grann i hela slänten, för det har jag inte gjort än i år. 

Mina två ryska korneller av sorten 'Ivory Halo' lyser verkligen upp med sina variegerade (brokiga) blad. Dem planterade jag sommaren 2020, så de är mer eller mindre helt etablerade nu och klarar sig på egen hand. De lågväxande buskarna i framkant är praktspirea 'Little Princess'. Det kan nog vara världens mest tacksamma kantväxt, faktiskt. Den är otroligt tålig och otroligt hanterbar. 

Perukbusken framför bastustugan lever och frodas också. När jag planterade den var den ett litet uppstammat träd, men nu är den mer som en rund buske. Ännu en härlig kontrast mot den gröna omgivningen. Den sticker verkligen ut. I love it.

Om det är någon växt som trivs extra bra hos oss, så är det murgröna. Jag har planterat in det på mängder av ställen här hemma, för bättre marktäckare får man ändå leta efter. När den väl har etablerat sig tränger den till och med undan kirskålen. Jag klipper rankorna ganska hårt när det behövs, och det leder till att det blir ännu tätare och finare "mattor". Vissa år blir löven tråkigt brända om vårsolen är för stark, men det är bara att kratta bort dem och klippa rejält, så kommer rankorna alltid igen. Skötseln resten av året är lika med noll. 

En nackdel med det myckna regnandet är att mördarsniglarna kryper fram ur sina gömmor. Tidigare i år har jag nästan inte sett några, men nu är de plötsligt här. Jag ska ta mig en liten kvällsrunda och "prata förstånd" med dem...

Nedräkning

Jag känner att jag mentalt har börjat nedräkningen till semestern, fast det är två veckor kvar dit. Två ganska intensiva sådana dessutom. Fast i praktiken är det bara sju arbetsdagar kvar, för den här veckan är kort, och på måndag kör jag på en före-semestern-semesterdag, så den veckan blir också kort. Sen väntar fem veckors oskriven ledighet. Är det ett ålderstecken när man ryser av välbehag över en helt tom sommarkalender? (Mitt 25-åriga jag hade helt klart fått panik över det.) Fast jag vet av erfarenhet att de där dagarna fylls av både det ena och det andra ändå till slut, men inget är så vilsamt som att få vakna på semestern och bara ta dagen som den kommer. Då blir dagarna inte så väderkänsliga heller.

Ibland undrar jag om det finns någon som är mer hemkär än jag. Jag känner mig oändligt tacksam över att jag redan befinner mig på den plats jag helst av allt vill vara på. Ibland (ja, nästan jämt faktiskt) längtar jag hem redan innan jag har åkt hemifrån, hihi! Staycation är helt klart min melodi.

Busiga och tjusiga nävor

Nävor, ändå. Jag tänker ofta att de är trädgårdens allra mest tacksamma perenn. Busiga och tjusiga på samma gång. De väver ihop de övriga perennerna så fint, och om man är orädd och klipper ner dem halvvägs in i sommaren, så kommer de igen och blommar hela sensommaren lång. 

På Solhäll har vi nävor av en mängd olika slag. Ofta sätter jag dem i framkant på rabatter, men de passar också fint kring fötterna på både rosor, pioner och andra högväxande perenner. Kanske gillar jag de ljust rosa jungfrunävorna bäst. De bildar relativt låga marktäckande kuddar och håller sig frodiga och fina väldigt länge. 

Den mörkt lila 'Rozanne' var extremt hajpad för några år sedan, och är fortfarande en stor favorit här hemma. Den är lite mer crazy i sitt växtsätt och blir ganska hög och spretig. Jag gillar det lite vilda uttrycket och älskar att den bjuder på mängder av blommor hela sommaren igenom. 'Rozanne' härstammar från en självsådd planta i en privat trädgård i Somerset i England, där frun i huset hette just Rozanne. Därav namnet, alltså. 

För några år sedan planterade jag en hel liten "häck" av spansknävor framför kastanjestaketet vid köksträdgården. Av någon anledning gillade de aldrig att stå där, så efter några år planterade jag om dem som kant mot den lite mer vildvuxna planteringen ovanför det vi fortfarande kallar moraset. (Fast något moras är det onekligen inte längre.) Oj, så fint de trivs där! De ser inte så "trädgårdiga" ut, utan ger ett mer naturligt intryck. 

På en av midsommarreorna på Oppmanna plantskola köpte jag ett helt gäng nävor av sorten 'Cambridge'. Det är en extremt snabbväxande och tålig flocknäva, som också bildar täta marktäckande kuddar. Jag har den både i en ganska skuggig rabatt och dessutom i en stor zinkbalja nere vid bastustugan. De sistnämnda hamnade i baljan i väntan på utplantering, men nu har de stått där i tre år och ger inga som helst tecken på att vara missnöjda med den situationen. Jag behöver inte ens klippa ner dem helt, utan friserar bara lite lätt på våren. 

Ytterligare ett gäng reafyndade nävor bildar kant mot gruset nedanför min uppstammade 'Pinky Winky'-hortensia. De låg helt platta mot gruset igår kväll efter en hel dag med hårt regn, men idag har de torkat upp och rest på sig igen. Vad de heter har jag dessvärre glömt bort. Kan det vara så lätt som att det är blodnäva, tro?

Nävor, ändå. Kanske rentav mina allra bästa trädgårdskompisar. Mycket för pengarna, sett till både blomning och utfyllnad, och näst intill fjäskfria är de också. Vad mer kan man begära?

En sväng till Karlskrona!

Efter en sen frukost körde jag en sväng till Karlskrona, för att tillbringa dagen hos mina föräldrar. Det regnade och blåste hårt från alla tänkbara håll, så där som det bara kan göra i "Staun". (Karlskroniternas smeknamn på Karlskrona.) Vi valde således att hålla oss inomhus hela dagen, och det var faktiskt inte så dumt det heller. Dagens bloggbild är alltså inte alls tagen idag, men man tager vad man haver. 

På hemvägen gjorde jag ett stopp på EKO-hallen i Fjälkinge, där det finns allt och lite till. Jag blundade hela vägen genom den gigantiska godisavdelningen, men handlade med mig lite nödvändigheter till tvättstugan och städskåpet och några blommor från utomhusavdelningen. Imorgon får jag plantera lite nya krukor. 

Pioner och bastubad

Pionerna blommar maximalt nu och har nog så smått börjat sjunga på sista versen. Trots "korsetter" i form av metallställningar, så lägger sig grenarna med sina tunga huvuden mot marken. Jag klipper stora fång och tar in för att kunna njuta varje sekund. En och annan förvirrad myra tycks man också alltid få med sig in, men jag klandrar dem inte. Det är ju inte konstigt att de också gillar pioner. 

Inomhus håller de inte alls länge nu, men även överblommade pioner är en himla trevlig syn att mötas av, när man tassar in i köket om morgnarna. 

Jag spontanhandlade en liten krukros i mataffären. Jag har ljuvliga rosor i trädgården, men det hindrar ju inte att man absolut vill ha en inomhus också. Min lilla grönglaserade spillkum blev perfekt att ha som blomkruka. 

Maken kom hem efter skolavslutning på sin högstadieskola och önskade sig ett bastubad fast det bara är fredag. (Veckorutinen är ju annars bastu på söndagar.) Inte mig emot. Vi lyxade till det med saltskrubb som jag köpte på spabadet på Lesbos. Oj, så gott vi luktar nu. Det hade nog runnit ut lite olja från den där burken i resväskan, för jag kände tidigare idag att min keps luktade lika gott. 

Nu är vi redo att ta helg. Happy Friday, allihopa everybody!

Ett år sedan verandarenovering

Vid den här tiden förra året var vi mitt uppe i restaureringen av vår lilla glasveranda. Ja inte vi själva vid den tidpunkten, utan Folkes Bygg, som är en lokal byggvårdsfirma med god renommé i vår del av landet. Vi hade låtit vår vanliga byggfirma fixa till taket ett par år tidigare, men att även resten av verandan var i stort behov av rejält mycket tender love and care för att överleva rådde det inget tvivel om. I synnerhet dörrar och fönster hade börjat murkna oroväckande, och det blev alltid prickar av svartmögel på insidan om vintern. 

Med tanke på ROT-avdraget är det ju egentligen billigare att få saker och ting renoverade på plats, men jag har full förståelse för att byggvårdsfirman ville jobba med fönster och dörrar på plats i sin egen verkstad. Fönsterrutorna skulle plockas ut, och sedan skulle bågar och spröjsar skrapas, lagas, oljas, kittas och linoljemålas i tre omgångar. Det skedde också skrapning och målning på plats, och ett tag såg det ut som vi hade en helt öppen förstukvist på huset. Charmigt på sitt sätt, men onekligen ett helt annat hus. 

När målningen av trädelarna på plats var klar, hade vi en lång period då gluggarna var täckta med masonit. Det var inte lika charmigt. Under lång tid såg Solhäll ut som ett igenbommat ödehus.

Så småningom kom allt på plats igen, och sen grejade vi själva med skrapning och målning av invändig pärlspont, innertak och golv hela semestern. Tur i oturen att det regnade hela juli månad. Idag är det en fröjd att köra in på uppfarten och mötas av en välmående glasveranda. Så himla skönt att det är gjort. Jag må heta Fröken Grön av en anledning, men jag älskar de röda verandadörrarna. Om vi får tummarna ur i sommar, så ska nog även dörren på baksidan och dörren till bastustugan målas i samma röda färg. 

När sommaren är regnig och sval, som under den senaste veckan, är glasverandan verkligen ett ställe man vill vara på. Jag tycker om att ta med mitt kaffe och sitta här ute och bara njuta. Imorgon kanske jag till och med flyttar ut hemmakontoret hit. Sämre arbetsplats kan man verkligen ha. 

Confettiblommor och sommarpratare

Snöbollsbuskblommornas små blomformade kronblad uppfångade av rodgersians stora parasollformade blad. Ja, det är sånt man kan bli lycklig av att se en helt vanlig onsdagkväll i juni. Det ser nästan ut som om någon har kastat små confettiblommor i luften, som har landat här. 

Som trogen lyssnare av podden "Alex och Sigge" fick jag mig ett gott skratt vid frukostbordet imorse, när jag läste listan över sommarpratare 2024. I tolv år har det nämligen varit något av ett stående inslag i podden att Sigge Eklund raljerar över "Sommar i P1" och SR-chefen Bibi Rödöö och hur bitter och kränkt han känner sig över att han aldrig får frågan om att sommarprata. Och nu får han det. Den 6 juli närmare bestämt. Det blir kul. 

Sjung om studentens lyckliga dar

Ikväll har vi varit i Åkarp och firat en alldeles nybakad student. En klok och redig tös, som vi har känt i hela hennes liv, och hennes föräldrar ännu längre. Så nostalgisk man ändå blir, när man erinrar sig sin egen student. Min ägde rum 1990, och det är fortfarande en dag jag betraktar som en av livets milstolpar. Glädjerus, frihetslängtan, framtidshopp, kärlek och vemod på samma gång. Alla tänkbara känslor paketerade i ett enda dygn. Så fint. Så stort. Jag vill hoppas att dagens studentska har fått uppleva detsamma.

Nu är det 46 minuter efter läggdags för den här tanten. Än klappar hjärtat med friska slag, men någon nattsuddare är man helt visst inte längre. I synnerhet inte på en vardagkväll. Godnatt och tack för idag!

Plymspirea och svindlande tanke

Vad vore väl en gammal trädgård utan en plymspirea? På gamla gårdar här nere i Skåne (och säkert även i andra delar av Sverige) är den här ståtliga perennen ett vanligt förekommande inslag. På Solhäll har vi har ett manshögt exemplar som centerpiece i rundeln framför köksträdgården. 

Fast i ärlighetens namn är vår planta inte direkt någon antikvitet från fornstora trädgårdsdagar, för jag köpte den på en trädgårdsmarknad i Degeberga 2015. Då var den en fjuttig liten parvel i plastkruka, men liten blir som bekant stor. Idag gör den onekligen skäl för smeknamnet"Astilbe på steroider". Man kan inte annat än älska det skira gräddvita fyrverkeriet som pågår just nu. 

Jag läste någonstans att det här är en perenn som kan bli uppemot 100 år gammal. Tänk att den kanske står kvar där om ett sekel och påminner om svunna tider på Solhäll. Tanken känns nästan lite svindlande. 

Demokrati och trädgårdsfägring

Idag jobbar jag som röstmottagare i samband med EU-valet. Det är ett enkelt och fint sätt att få vara med och stödja upprätthållandet av den demokratiska processen. Uppslutningen i vallokalen är dock inte överväldigande direkt, och det gör mig lite ledsen. Om man inte gör sin röst hörd, talar någon annan för en. Vill man verkligen det? 

Nu har jag tre timmars rast innan jag ska tillbaka igen. Ute är det regnigt och småkallt, så jag håller mig inomhus och kurar. Jag redigerar lite trädgårdsbilder som jag tog häromdagen. Pioner kan man verkligen fotografera hur mycket som helst. Bilden här ovanför visar årets enda blomma på 'Coral Charm', vilket ändå är en ökning med 100% jämfört med förra året, då den var nyplanterad. Det går framåt, hihi! Tre rejäla plantor av 'Edulis Superba' blommar desto mer villigt, men de har å andra sidan haft några fler år på sig att etablera sig. 

Ute på gräsmattan står blomsterkornellen 'China Girl', som jag hade i kruka på uteplatsen i tre år och planterade i jord så sent som i höstas. Den har haft en riktigt tuff tillvaro under värmeböljan i maj och ser inte jätteglad ut. Rötterna har nog helt enkelt inte hunnit etablera sig så bra, och dessutom kan det vara så att den står lite för utsatt för vind där den står. (Jag har läst att sorten inte gillar det.) Nu har jag iallafall stödvattnat den rejält och slängt på lite kogödsel och ny jord, så får vi se hur det går. 

Nu blommar 'Alchymist'-rosen. Den hade nog också mått bättre av att få lite mer vatten i maj, men jag försöker att inte skämma bort mina växter för mycket. De blir så diviga då och lägger sig till med en massa olater som man får äta upp sen. Bladen är angripna av någon skadeinsekt, men blommorna är desto vackrare och får mitt hjärta att slå volter av kärlek. Färgen är verkligen ljuvlig. 

En vacker liten akleja tittar upp i rabatten vid uteplatsen. Den är ensam i sitt slag, och jag har inte riktigt något minne av om jag har planterat den eller om den bara har ploppat upp. Jag ska alldeles bestämt smula sönder frökapslarna när de har torkat och hoppas på fler exemplar nästa år. 

Nu bjuder maken på spaghetti bolognese, innan det är dags för mig att ta mig tillbaka till vallokalen. Mums, så gott! Söndagar är som gjorda för spaghetti. Det fanns en tid när det var en stående tradition. Den får vi nog alldeles bestämt återuppta igen. 

It takes a village to raise a child

Inte ens en glesbygdsort som vår går säker för gängkriminaliteten. Vid sjusnåret imorse skottskadades en 20-årig man (en pojke, alltså) på en parkering alldeles runt hörnet från vårt hus. Vi vaknade inte och kunde inte bidra med någon som helst information, när polisen kom och knackade dörr senare under dagen. Ska man behöva gå omkring och vara rädd nu? Nej, vet ni vad. Det kan vi inte tillåta. Men vad ska vi göra med alla dessa unga killar (för vi ska väl inte sticka under stol med att det handlar om det), som lever i en helt annan verklighet? 

Poliser och politiker sitter nog inte på lösningen här. Jag är kanske naiv, men jag sätter mitt hopp till lågstadiefröknarna. Till mellanstadielärarna. Till högstadielärarna. Till fritidsledarna. Till idrottsledarna. Till alla vettiga vuxna som vill och vågar bygga relationer. Det finns ett engelskt ordspråk som lyder "It takes a village to raise a child". Aldrig har väl den frasen känts mer aktuell än nu. 

Nytt parasoll

Idag levererades det nya parasollet. Det är nästan precis likadant som det gamla, men duken är lite större i diameter. Jag provade det vid cafémöbeln på baksidan, eftersom parasollfoten stod där och väntade. Det blev ju riktigt mysigt. Kanske vi borde ha ett parasoll här också. Fast behovet är inte lika stort, för huset skuggar platsen större delen av dagen. Men man kan ju ha ett bara för att det är fint, hihi!

Sen flyttade vi iallafall bort allt till uteplatsen, för det är där det verkligen behövs. Det blev toppen med parasollfoten under bordet, för allt blev mycket stadigare. Tidigare rörde sig parasollstången när det blåste och gled i sidled, vilket resulterade i att hela parasollet ofta stod snett. Det blev ett onödigt brytmoment på hela konstruktionen. Nu står det där det står, både när det är uppfällt och ihopfällt. Jag har börjat fylla på med krukor och korgar med sommarblommor runt uteplatsen, men mer ska det bli. Det är härligt att sitta här omringad av vackra och väldoftande blommor, och med tanke på vattningen så är det himla praktiskt att allt står på samma ställe. 

För övrigt har vi både hunnit med en runda till tippen och en sväng till Kristianstad för att köpa studentpresent och äta lunch på Rosegarden. Det har varit väldigt varierande väder idag, och jag hade faktiskt både strumpor och jacka när vi var i stan. Ganska skönt med en liten paus i värmeböljan. Hoppas inte att jag får äta upp att jag har skrivit det...

Nationaldag

Till frukost passade vi på att inviga den nya elektriska kaffekvarnen. Vi har aldrig malt färska bönor tidigare, så vi testade oss fram lite grann. Första omgången blev lite blaskig, men redan till eftermiddagskaffet fick vi bra styr på doseringen. Vi kommer nog inte stå och mala kaffe dagligdags i fortsättningen, men på helgerna kan det ju bli en trevlig tradition med doften av nymalet kaffe som sprider sig i köket. 

Redan före greklandsresan har grekisk yoghurt varit min stående frukostbeställning det här året. Jag har testat mig fram och fastnat för Arlas superkrämiga grekiska yoghurt med citronsmak. På hotellet i Grekland åt jag naturell yoghurt med körsbärskompott och ringlade honung på. Det var vansinnigt gott, och man skulle nog kunna göra något liknande med frysta körsbär även här hemma. Men nu när det finns färska svenska jordgubbar att tillgå så kör jag på det istället. Några strängar svensk flytande gårdshonung blir pricken över i. Det smakar mums, både i munnen och i magen. 

På förmiddagen körde jag till Strömsborgs handelsträdgård, som ligger bara en mil härifrån. Det är en säsongsbutik med egenodlade sommarblommor till bra pris. Jag fyllde två rejäla brätten med både det ena och det andra. bland annat varmrosa hängpetunia. Sen ägnade jag en god timme åt att plantera ut mina köp i krukor, som hamnade lite varstans i trädgården. 

Det kom en regnskur vid 13-snåret, men sen klarnade det upp igen. Jag drog ut gräsklipparen, och en timme senare var trädgården så där prydlig och fin som den blir när gräset är nyklippt. Gräsmattan är lite gul och torr fläckvis, men den kommer alltid igen bara det regnar lite grann. 

Några traditioner för hur nationaldagsfirandet ska gå till har vi inte i det här huset, men vi har iallafall hört nationalsången spelas i hembygdsparken och taktfasta toner från en paradorkester utanför ålderdomshemmet nere i backen. Det räcker gott och väl. Firande eller inte, så är det iallafall skönt med en ledig dag. Och imorgon unnar jag mig en till. Häpp!

Älskvärda paradisbuskar

Det är så mycket som blommar i trädgården nu, så man har nästan svårt att välja sin favorit. Men högt upp på topplistan står helt klart paradisbuskarna, eller kolkwitzia amabilis som de också heter. Det sista ordet i det latinska namnet betyder "älskvärd", och det är ju onekligen ett passande namn. Vi har två stycken paradisbuskar i trädgården, varav den ena står i buskaget mellan uteplatsen och planket nere vid bastustugan. Där fullkomligt väller grenarna som ett rosa vattenfall över planket. 

Den andra paradisbusken har jag planterat själv. Den står på kanten ner mot moraset på baksidan av huset, mellan det gamla äppelträdet och raden med rosenspirea. Förvisso är det här exemplaret inte lika högrest som sin äldre släkting, men likaledes ståtlig. Tacksammare buske får man faktiskt leta efter. Den levererar utan att man fjäskar det minsta för den, och den klarar sig fint både i sol och i halvskugga. Hos oss står båda buskarna på ganska skuggiga lägen. 

Blommorna doftar lätt och påminner lite grann om porslinsblomman i utseendet. De små trumpetformade klockorna är nästan lite apelsinsorbetgula i mitten och sitter i täta klasar. Efter blomningen är busken inte lika iögonenfallande, men skir och fin. 

Nu väntar fyra dagars ledighet, och jag tänker alldeles bestämt börja med en rejäl sovmorgon imorgon. Sen ska vi inviga vår nya elektriska kaffekvarn, som kom med Early Bird imorse. Maken beställde nämligen kaffe av av en av sina klasser, och det visade sig vara hela bönor i påsarna. Säkert en lyckosam felbeställning i det långa loppet. Nu ska vi minsann bli kaffefinsmakare, hihi!

Parasollfot och pioner

Redan idag levererades parasollfoten, som jag beställde så sent som i lördags. Jag packade upp det direkt, för jag var lite nyfiken på färgen. "Svart-grön" stod det i beskrivningen, och i verkligheten innebär det att det är målat för att se lite ärggrönt ut. Fint eller fult spelar inte så stor roll, för det ska stå under bordet på uteplatsen. Jag provade med det gamla parasollet, och det blir stadigt som tusan. Det nya parasollet kommer i en egen leverans, förhoppningsvis i dagarna som kommer. Vi får hålla tummarna att jag klickade hem ett med rätt diametermått på stången, hihi! (Jag tror att jag var duktig och kontrollerade det.)

Nu slår pionerna ut i full blom. Det är mängder med blommor på varje planta, så ikväll unnade jag mig att klippa av några och sätta dem i en vit emaljkanna på köksbordet. Så himla somrigt. Jag fick några myror med mig in på köpet, men det kan man väl kanske stå ut med. 

Under ledigheten som kommer ska jag nog ta mig en tur till någon trevlig handelsträdgård och införskaffa lite sommarblommor till mina utekrukor. Penséerna har levt ett tufft liv under värmeböljan i maj och har börjat bli långa och rangliga och redo att ersättas av något annat. De brukar klara sig till midsommar, men det gör de inte i år. När det gäller sommarblommor har jag aldrig någon shoppinglista med mig, utan köper spontant sådant som ser fint ut i affären. Eller rättare sagt i affärerna, för det är ju ett rent nöje att besöka flera olika och handla godbitarna från var och en. Sån är jag, tralala. 

Ogräsbukett och "Eric"

Kirskål och självsådd lönn är ogräs man egentligen inte vill ha i sin trädgård. Hos oss frodas dessvärre båda delarna. Men om man tar in det man rensar bort och sätter det i vas, så blir ogräset plötsligt en riktig skatt. De alldeles nya lönnlöven är härligt limegröna och piggar upp vilken måndag som helst. 

I helgen har maken och jag klämt de fyra första avsnitten av miniserien "Eric" på Netflix. Den är verkligen udda, men vi är hooked båda två och rörande överens om att Benedict Cumberbatch är en vansinnigt spännande skådespelare. Jag läste just att upphovskvinnan bakom serien är Abi Morgan, som även stod bakom min favoritserie "The Split". Det kändes lite otippat, för serierna är extremt olika, men det förklarar säkert varför jag gillar dem båda. Jag ser fram emot att se hur hon får ihop historien i de två kommande avsnitten. 

Värme, regn och trädgårdsarbete

Man vet att det är varmt när ljusen kroknar på bordet. De har förvisso stått i direkt solljus från söderfönstret i gröna rummet under hela varma maj, men ändå. Även idag har vi haft över 25 grader på termometern, fast jag har faktiskt ändå varit ute i trädgården och grejat i flera timmar. 

Jag höll mig till platser med skugga och började med att klippa in hasselbusken lite grann till vänster om rosportalen. Jag hade bara en kortskaftad sekatör med mig, så jag får klippa den lite mer på höjden en annan dag. Den växer nästan framför ögonen på en, så jag brukar klippa den ganska hårt ett par gånger varje sommar. Tidigare höll jag den mer uppstammad, men nu är den mer eller mindre tät hela vägen ner. Vi får väl se om jag låter det vara så. Jag är ju annars väldigt förtjust i flerstammiga buskar. 

Till höger på rosportalen växer 'Constance Spry', som jag klippte ner nästan helt och hållet i höstas. Den hade blivit så gles och ful och hade bara blad högst uppe på rosportalen. Den ser ut att komma igen fint, med nya skott nerifrån. Den vackra blomningen blir jag kanske utan, och det är i och för sig synd, men föryngringen var absolut nödvändig. Portalen är inte så snygg, men ganska praktisk. Ibland är jag sugen på att byta ut den mot en i trä istället, för att knyta an till portalen framför bastustugan.

På andra sidan portalen går det ner en liten trappa, som vi har byggt på enklast möjliga sätt med sten och grus i olika etage. Det enkla är ofta charmigast, tycker jag. Jag finputsade lite på spireorna (rosenspirea till vänster och björkspirea till höger) och fick kratta ihop lite gamla höstlöv som låg kvar längs stenkanten. Jag får erkänna att jag inte är helt klar med vårstädningen, men vad gör väl det. 

Jag städade upp på den lilla plattsättningen bakom växthuset och ställde ut den svarta korgstolen. Här är det alltid så skuggigt och skönt att sitta, och det är ett mysigt avslut på grusgången. 

Rhododendron är vild och spretig och skulle också behöva en frisering, men det får vänta till nästa vårvinter. Jag tror inte att jag har klippt den överhuvudtaget tidigare, men vad jag förstår kan man klippa bort en tredjedel av busken om man vill föryngra den. 

På den andra kanten står det två konvaljbuskar, som både var nakna och fula. Alternativen stod mellan att gräva upp dem eller att försöka klippa ner dem och hoppas på nytillväxt. Jag valde att prova det sistnämnda. Går det så går det. Annars ryker de och ersätts av något annat. 

Det blev lite tomt, så jag ställde dit en grön plåtbalja, som jag fyllde med vatten. Glasflötena snodde jag från fågelbadet vid bastustugan. Så gör jag ofta. "Lånar" grejer från andra ställen. Det blir nästan aldrig samma från år till år. 

Inne mellan stammarna på mirabellen och hagtornet ställde jag bronsängeln. Henne har jag "lånat" på obestämd tid av min man, som hade henne i sitt arbetsrum i lägenheten i "Storstad". Det är lite kul att man inte ser henne förrän man sätter sig i korgstolen. Fast jag "lånar" henne säkert till något annat ställe framöver.

I hörnan mot kastanjestaketet planterade jag ormbunkar för något år sedan. Man kan helt enkelt inte ha för många ormbunkar i en trädgård. Jag vill alltid ha fler.

På eftermiddagen mullrade det till och plötsligt öppnade sig himlen i ett riktigt skyfall. Sen regnade det mer eller mindre i en hel timme, vilket resulterade i 19 millimeter i regnmätaren. Vilken lycka!

Efter regnet kändes vårt traditionella söndagsbastubad lockande igen. Jag passade på att sätta på aggregatet och hämta vattenhinken, när jag ändå var ute och fotograferade. Det var himla skönt att svettas ut all solkräm från greklandsresan ur porerna.

Det är nationaldag på torsdag, och jag har tagit semester på klämdagen på fredag.Våren är onekligen lyxig på det sättet att det är många korta arbetsveckor. Förhoppningsvis blir det mycket tid för trädgård. Det finns alltid något att göra, och jag är ju som bekant inte helt färdig med vårstädningen.