Hej, Ellen Krauss!

Vi fick nys om att fantastiska Ellen Krauss skulle spela på en gratiskonsert i Linnéparken i Växjö ikväll, och det tyckte både maken och jag lät som en utmärkt utflykt. Vi har bara 8 mil till Växjö, och dessutom är vi båda mäkta imponerande av Ellen Krauss, som verkligen har en innerlig sångröst, en fantastisk närvaro och ett helt eget uttryck. Efter en shoppingrunda på stan och utsökt middag på utmärkta asian fusion-restaurangen Keun Joo på Klostergatan promenerade vi till Linnéparken, där vi bjöds på en riktigt härlig konserttimme. Maken, som inte gillar att shoppa, hamnade av en slump på  Ellens sound check redan vid 16-snåret på eftermiddagen och tog bilden här nedan från första parkett. 

Jag tipsar er även om att lyssna på hennes sommarprat, om ni inte redan har gjort det. Det hittar ni om ni klickar HÄR. 

Ännu en dag i köksträdgården

Jag har hängt i köksträdgården ännu en dag. Där finns det fortfarande en hel del saker att dra i. Jag började med att gå en runda med den stora sekatören, för att klippa ner grenar som hade växt sig alldeles för långa både här och där. Bland annat fick den flerstammiga hasselbusken sig en rejäl omgång. Den får jag klippa hårt flera gånger varje säsong, för så fort man vänder ryggen till drar grenarna iväg en meter och växer upp bland grenarna på mirabellen. 

Sen fixade jag till kanten av natursten under planket, krattade till gruset och kunde sedan äntligen flytta in alla grejer som jag vill gömma där bakom, som två skottkärror, slangvindan, min gröna vagn och en tunna som vi eldar i. 

Jag hade fyra små fågelsilhuetter liggandes i ladan, och dem skruvade jag upp på baksidan av väl valda brädor. I nuläget är de lite väl blanka, men tanken är att de ska bli rostiga på sikt. 

Jag tycker de ser lite kul ut, där de sitter på rad. Men jag ska nog googla hur man påskyndar den där rostprocessen, hihi!

Så var den dagen slut, och som vanligt undrar jag vart tiden tog vägen. Nu är det bara tre semesterdagar och en helg kvar innan det är dags att börja jobba igen. Men det tänker jag faktiskt inte så mycket på än. Min av-och-på-knapp är fortfarande ställd på "av". 

Smågrejat i köksträdgården

Det har varit ljuvligt sommarväder idag. 24 grader, lätt bris och en sol som vandrar in och ut ur tunna moln. Som gjort för att strosa runt i trädgården i bikini och shorts och bara smågreja. Jag njuter aldrig så mycket som när jag får lufsa runt svettig och skitig, pyssla lite i trädgården, dricka islatte och bara vara. 

Mest har jag varit nere i köksträdgården. Det är så roligt att vara där nu, när planket har kommit på plats. Det var bra torrt både i krukor, hinkar och pallkragar. Även om det regnade en skur igår, så hamnar regnet sällan där man vill. Rosenskärorna hade vält med zinkhinkar och allt, så jag flyttade över dem till de två tomma pallkragarna istället. Där får de mer plats att breda ut sig, och dessutom behövdes det något att fylla ut tomrummet framför det nya planket med. För säkerhets skull har jag stadgat upp de höga plantorna med några växtstöd. Egentligen gillar jag bambukäppar bättre rent estetiskt, men grönt plast fyller ju samma funktion. Hur som helst så blev det fint med lite höjd i pallkragarna.

I zinkhinkarna får jag väl sätta något annat istället. Eller så har de gjort sitt för i år. De kan ju faktiskt få stå tomma och bara vara fina. 

Nu mer än någonsin känns köksträdgården som en liten trädgård i trädgården. Men kan man fortfarande kalla det köksträdgård, när det nästan inte finns något ätbart kvar i odlingarna? Jag har förvisso tomater och paprika i växthuset, men i övrigt har jag dragit upp överblommad sallad och vissna sockerärter. Nu är det mer som en blomstergård istället, med dahlior, luktärter och rosenskära. 

Ikväll är jag härligt väderbiten i skinnet (solkräm till trots) och härligt trött efter en varm dag. Jag ser redan fram emot en repris imorgon. Då ska jag nog fixa till det lite bakom planket, så att jag kan börja flytta in grejer där. Jag behöver även flytta om kastanjestaketet lite grann för att "stänga till" hörnet mot det nya planket. Jojomen, i en trädgård finns det alltid något att pyssla med. Och tur är väl det. 

Hej, Karlskrona!

Jag passade på att åka med till Karlskrona, när min pappa skulle köra hem efter frukosten igår. Vädret var härligt, och när dagen började svalna blev det en liten promenad längs kajen och ut till Stumholmen. Det är alltid så mysigt där ute i den marina miljön, som har varit ett bostadsområde sedan Bomässan 1993. Jag var naturligtvis tvungen att stanna till och fotografera "min" fyr, som jag tycker är den vackraste byggnaden i hela "staun". Jag tror inte att den har något speciellt namn mer än Karlskrona Nedre. 

Fullriggaren Jarramas (i dagsläget har fartyget bara två master, då den tredje är nedtagen för renovering) ligger förtöjd utanför Marinmuseet på Stumholmen. Den sjösattes 1900 och är en av världens allra minsta fullriggare tillsammans med systerfartyget Najaden, som ligger i Halmstad. Från början fungerade Jarramas som skolskepp för svenska flottan, men 1950 såldes fartyget till Karlskrona kommun, som sedermera skänkte henne vidare till Marinmuséet. Jag själv jobbade ombord på Jarramas tre somrar under 1990-talets första hälft, då hon först låg förtöjd vid Borgmästarkajen (1992) och sen vid Kungsbron (1993-94). På den tiden var det servering ombord med välbesökta visaftnar. Mången sommarnatt har jag kommit hem och luktat räkskal upp till öronen...

På eftermiddagen idag tog jag tåget till Kristianstad och sedan buss hem. 17:35 klev jag in hemma med ungefär tre sekunder till godo på en rejäl regnskur. Nu blir det hemmamys sista semesterveckan. 

Plank på plats i köksträdgården

Så kom vi äntligen till skott och byggde det där lilla planket i köksträdgården. Vi körde helt sonika till byns förträffliga byggbutik, pekade ut vad vi behövde och lät dem kapa det mesta i rätt längd. Vi var våghalsiga och köpte hem allt material på en gång, och fick det till och med hemlevererat. Grejerna dök upp igår morse, och sen gick startskottet för projektet. Etapp ett var klart till strax efter lunch igår, och då hade vi fått upp ett "skelett" bestående av stolpar och reglar. Det gick förvånansvärt snabbt och enkelt, och det blev väldigt stadigt. Portalen och den bakre väggen gör konstruktionen mer eller mindre självbärande. 

Som vanligt i den här trädgården gick det inte att få ner jordankarna med exakta mellanrum. Därför är det olika mått mellan stolparna, så vi fick räkna lite på avståndet mellan plankorna på varje "sektion". Vi ringde hit min pappa som är duktig på att klura på sådant, och tillsammans fick vi alla plankor på plats under förmiddagen idag. Hurra, vad bra det blev! Fast vi hade räknat med fem plankor för lite, så dem fick vi köra bort till bygghandeln och skaffa. Tur att det är nära. 

Jag har haft lite olika funderingar kring hur planket skulle se ut, men valet föll till slut på samma design som planket vi gjorde vid bastustugan för fem år sedan. Det blev alltså vanliga tryckimpregnerade stolpar och trall, som kanske inte är så vackert när det är nytt, men som grånar och blir vackert med åren. Jag gillar den avskalade enkla konstruktionen och tycker det känns bra att vi håller samma "tema" på båda ställena med plank i trädgården. 

Nu har jag en jättebra "fulhörna" att gömma undan mindre pittoreska saker i, som tunnor, skottkärror, jordsäckar och annat skräp. Sånt där man behöver, men som man inte nödvändigtvis vill ha framme. Nu ska det bara till lite markarbete innan jag kan ställa in saker här bakom. Att städa upp i avskrädeshögen till höger (som inte riktigt är värdig att kallas för kompost) får bli ett helt eget projekt. Här blir det kanske någon form av sarg framöver, som håller emot lite grann. 

På utsidan av planket kan man ju alltid hänga upp roliga saker, som t.ex. krukhållare med pelargoner eller någon fin ljusslinga. Nu har jag dessutom rensat ut två av pallkragarna, som är redo att ta emot nya saker. Jag har hinkar med alldeles för stora rosenskäror, som skulle kunna bli fina här. Vi får väl se vad det blir. Gladast är jag ändå över att slippa se skräphögen där bakom. 

Ikväll belönas Plankbyggarna AB med pizza. Kanske blir det till och med en kall öl. Det kan vi vara värda. 

Druvor från Svenskt Tenn

För några år sedan hittade maken en klase druvor i något alabasterliknande material på loppis. Han vill minnas att han gav 20 kronor för den. Sedan dess har klasen legat på fönsterbrädan bakom TV:n och nu på senare tid ovanpå det lilla väggskåpet i samma rum. Jag har inte riktigt förstått dess storhet, men maken gillar druvorna, så de har fått vara kvar. 

Under besöket på Degeberga antikmarknad i söndags kom maken glädjestrålande och meddelade att druvorna är från Svenskt Tenn. Minsann. När vi kom hem googlade vi runt lite grann och insåg att liknande klasar nyligen har gått på nätauktioner för mellan 1500-2500 kronor. Minsann igen. Maken är nöjd över att han hade öga för ett bra fynd, och själv gillar jag dem visst redan lite bättre. 

Att förundras över fuchsia

Jag förundras över fuchsian jag köpte tidigare i sommar. Nu slår de små hjärtformade dropparna ut i något som ser ut som små kinesiska lyktor. Eller som ballerinor i ceriseröda klänningar med lila underkjolar. Hur kan en blomma ens vara så vackert skapt? Det är egentligen helt too much, men alldeles alldeles underbart. 

Den vita fuchsian är mer modest i färgerna, men inte desto mindre vacker. Snarare mer elegant än sin färgsprakande kompis, men båda är verkligen bedårande. Vilken tur att man inte måste välja bara en. 

Jag läser på Wikipedia att det finns en fuchsiasort på Nya Zeeland som blir mellan 12 och 15 meter hög. Vilken dröm att ha ett helt fuschisaträd! Men då fick man väl emigrera till andra sidan jordklotet...

Semesterläsning x 3

En av de saker jag är mest nöjd med hittills under semestern är att jag faktiskt har hunnit läsa tre romaner. Mitt stående nyårslöfte varje år är ju att försöka läsa 12 böcker under året, men det brukar inte gå så bra. Nu kan jag iallafall lägga tre nya titlar till årets lista: 

"Yellowface" av Rebecca F. Kuang (Betyg: 3)

Den här boken kom ut i USA redan förra året, och har legat på första plats på New York Times bästsäljarlista. I år har den kommit ut på svenska och har därför varit ganska omtalad både i TV-recensioner och i andra medier nu under sommaren. Genren är inte helt solklar, men jag har sett att den kallas både för en litterär thriller och en slags spökhistoria. Själv skulle jag mer vilja kalla den ett tidsdokument över den era vi lever i nu med sociala medier, cancelkultur och debatt om kulturell appropriering. 

På bokförlagets hemsida beskrivs handlingen så här: "Athena Liu är en litterär stjärna. June Hayward är motsatsen. När Athena oväntat dör lägger June beslag på kollegans nyss färdigställda manus, en roman om kinesiska arbetare på västfronten. Vad skulle hända om hon gav ut boken som sin? Lät förlaget döpa om henne till det tvetydiga Juniper Song? När misstankar riktas mot de stulna framgångarna inser June hur långt hon är beredd att gå för att behålla det hon anser sig ha förtjänat." 

Det är en bok som går snabbt att läsa, och som är ganska underhållande hela vägen igenom. Det är intressant att få en inblick i hur bokförlagsbranschen fungerar (även om skildringen kanske är lite tillskruvad), och diskussionen om vem som äger rätten att skriva om människors historia väcker en del tankar som jag inte riktigt har reflekterat över tidigare. Jag vet inte om jag har kommit fram till något svar eller om jag kommer bära den här boken med mig framöver, men den var en trevlig sommarbekantskap några lata dagar i solstolen.

"Jävla karlar" av Andrev Walden (Betyg: 4,5)

Den här boken vann Augustpriset 2023 och har varit väldigt omtalad både före och efter det. Jag är lite sen på bollen, men nu kan även jag sälla mig till hyllningskören. Romanen är en litterär självbiografi och ramverket är en skildring av författarens möten med sju potentiella "pappor" under sju år av barndomen på 1980-talet. 

Bokförlaget sammanfattar handlingen så här: "Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andra, bara nya pappor som inte är hans."

Jag tycker mycket om den här boken, både språkligt och det osentimentala sättet händelserna är berättade på. Boken är både varm och rolig, de stundom tunga händelserna till trots, och det faktum att jag själv var barn under en stor del av 80-talet gör att igenkänningsfaktorn ofta är hög, vilket förstärker min läsupplevelse. 

"Detaljerna" av Ia Genberg (Betyg: 4)

Ännu en Augustprisvinnande roman, den här gången från 2022. Det är en osedvanligt kort roman som är uppdelad i fyra olika delar, där varje del representerar mötet med en viktig person i berättarjagets liv.

Så här presenterar bokförlaget bokens handling: "En kvinna ligger nerbäddad i feber när en handfull människor ur det förflutna står framför henne: En blivande kändis som skrev ett brev, en vän som försvann bortom kartan, en kärlek utan framtid. "Detaljerna" är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?

Det här är en roman som kanske är lite "svårare" att ta till sig än de två andra böckerna i det här inlägget, men den imponerar verkligen på svenskläraren i mig. Språket är använt på ett otroligt snyggt sätt, och både dispositionen och gestaltningen av karaktärerna är vansinnigt skickligt utmejslade. Ia Genberg är onekligen en författare som kan sitt hantverk, men just det gör att jag inte riktigt kan slappna av och bara njuta. När jag har "analysglasögonen" på under läsningen tappar jag en del av känslan i själva läsupplevelsen. Därför är det här en bok jag tror att jag kommer vilja läsa om framöver.

Tre lästa böcker, alltså. Jag känner lycka över att ha kickstartat min litteraturhjärna och har redan bunkrat upp med nya titlar att sätta tänderna i. 

Starten på vecka fyra

Min fjärde semestervecka har börjat. Vi har tvättat och städat en av bilarna, köpt jordankare till planket i köksträdgården och kört några maskiner tvätt, men i övrigt har det inte hänt så mycket. Det har regnat hela eftermiddagen, och jag har mest legat i sängen och tittat på dokumentärer på Netflix. Luktärterna i det gröna kruset doftar ljuvligt gott. Dem plockade jag i köksträdgården redan igår kväll. De får stå inomhus så länge maken inte klagar på doftallergi, men än så länge verkar det gå bra.

Imorgon ska det bli bättre väder igen. Då ska vi nog prova att slå ner jordankarna på plats i köksträdgården. De är ju liksom förutsättningen för att det ska bli ett plank överhuvudtaget, så vi måste kolla att de går att få på plats innan vi kan göra något annat. Vi har spettat ungefär där vi ska ha dem och det har gått bra, men visa av erfarenhet vet vi att risken är stor att man stöter på en rot eller en sten där man minst anar det. Vi köper materialet på byggaffären här hemma i byn, och det är bra att handla lokalt så att kan man köpa hem grejer i omgångar vartefter man ser vad som fungerar och vad man behöver. Servicen där är dessutom ypperlig. Vi får väl ser hur långt vi kommer imorgon. Jag utlovar en rapport. 

Antikmarknad och antikaffär

Att besöka Degeberga antikmarknad har blivit något av en semestertradition för maken och mig. Där finns det alltid mängder av handlare samlade på ett och samma ställe, och det är väldigt roligt att gå runt och bara titta. Med tanke på värmeböljan körde vi dit redan vid 9 på morgonen, men det var varmt som tusan ändå. Jag letade efter ett väggskåp i allmogestil till hallen innan för verandan, men hittade inget. Däremot hittade jag ett grönmålat allmogeskrin med skjutlock från 1813. En fin låda tackar man ju aldrig nej till. 

Först tänkte jag att skrinet kunde passa bra som låda för kryddor vid spisen, men då skulle jag behöva ta av det fina locket. Det får nog bli en förvaringslåda för kronljus och tändsticksaskar istället. 

På vägen hem stannade vi till på Prästgårdens antik i Färlöv. Det är en av de mysigaste små antikaffärerna jag vet, och Ing-Marie som har butiken är alltid så himla trevlig. Priserna är väldigt rimliga, och jag kommer nästan alltid härifrån med något fint. Idag hittade jag ett snäckformat fågelbad med ljuvlig mossig patina, som får stå i grottan bakom snäckdammen. Jag har lagt dit en silverkula, som får agera pärla. Nu har vi alltså TVÅ snäckdammar, hihi! 

Efter lunch imorgon ska det komma in lite regn igen, och det ska faktiskt bli riktigt skönt. Man blir ju helt trög i skallen när det är varmt. Trögare än vanligt faktiskt, hihi!

Instagramvänligt

Vår rödavinbärsbuske har alltid gett rejäl skörd, men i år slår den verkligen alla rekord. Vi plockar vinbär. Vi plockar vinbär. Vi plockar vinbär. Idag var skörden mer fotogenisk än vanligt, för både skålen och innehållet matchade min fina strandtunika, som jag köpte i en vintagebutik på Lesbos. Instagramvänligt så det förslår. Om man hade använt Instagram... 

Idag har det varit varmt så det förslår. Till och med jag har fattat att det var läge att ta det lugnt. En brassestol i skuggan och en bra bok blev dagens aktivitet. Semesterkänslan har onekligen varit total. Imorgon drar vi till Degeberga på den årliga antikmarknaden. 

Auktion och sticksågning

Idag drog vi till Småland för den årliga antikauktionen i Barkhult öster om Älmhult. Där brukar det alltid vara ett riktigt fint utbud, och i år var inget undantag med mängder av vackra gamla möbler och bruksföremål. Det fanns en hel del saker som vi skulle kunna tänka oss att ha, men inget som vi egentligen behövde. Vi stannade i tre timmar och bara tittade på budgivningen, men åkte faktiskt därifrån innan det var slut, för det var så himla soligt och varmt. 

När vi kom hem hittade jag pappas batteridrivna sticksåg i källaren och fick ett akut infall att jag skulle testa den. Jag tog en gammal golvplanka i ladan, och vips så hade jag sågat till en toppskiva till smidespiedestalen på kökstrappan. Jisses, så smidigt det var. Och så roligt!

Vid ladan på uppfarten stod mitt gamla planteringsbord och skräpade. Jag var i valet och kvalet redan tidigare i veckan om jag skulle ta med det till soptippen och slänga det, för både underhyllan och nederdelen på alla ben hade ruttnat sönder helt. Med sticksågen i högsta hugg tog jag helt sonika bort hyllan och sågade av alla ben en rejäl bit på ögonmått. Det blev ju riktigt bra, så nu kan det få leva vidare ett tag till. Jag har ställt det på den lilla plattsättningen på södersidan. Nu undrar jag som bäst om det finns något mer jag kan såga, hihi!

Nu ska jag ta mig en sväng ner till växthuset och se vad det har blivit av en liten trädgårdssångare, som hade irrat sig in där tidigare ikväll. Jag lämnade dörren öppen i hopp om att den skulle hitta ut på egen hand. Annars får vi ta fram svärfars gamla fjärilshov och hjälpa den på traven. 

Stenar och grus

Jag har lagt en rad av naturstenar och sedan en kant av grus som gräns mellan planteringen under päronträdet och gräsmattan upp mot uteplatsen. Så här har jag gjort på de flesta rabatter som angränsar till gräsmattan, och det underlättar verkligen gräsklippningen. Dessutom ser det riktigt prydligt ut. Just här är det kanske inte direkt så mycket gräs just nu, men jag ska slänga på lite gräsfrön till hösten. 

Jag skär bort en djup gräsremsa med kantskäraren så att det blir som en liten vallgrav, trampar till med foten så att jorden blir hårt packad och fyller sedan på med grus. Tidigare har jag provat att lägga markduk i botten, men det gör faktiskt inte så stor skillnad. Jag älskar stenar och grus och låter det återkomma som en röd tråd på flera ställen i hela trädgården. Gruset kommer från en liten hög som ligger kvar på uppfarten sedan vi lade grus runt bastustugan för ett par år sedan, men nu är jag verkligen nere på bottenskrapet. Stenarna ligger i högar lite varstans i trädgården, så det är bara att plocka när jag behöver. 

Drömmen vore att få in några riktigt stora stenbumlingar i trädgården, men hur ska det gå till? Kanske om jag vinner på lotto och kan flyga in dem med helikopter, hihi!

Gräsklippning och rosen "Rosenholm"

Jag började klippa gräset på förmiddagen, men när jag hade kommit halvvägs kom det världens regnskur, så jag fick gå in igen. Efter lunch kom det fina vädret tillbaka, och då var det plötsligt så soligt och varmt att regnet i gräset dunstade bort på nolltid. Jag drog ut klipparen igen och slutförde lagom till det drog ihop sig till nästa skur. In och ut, ut och in, in och ut igen. Så har hela dagen sett ut. Traditionell svensk sommar, med andra ord. Det är ju så här den egentligen ska vara.  

 

Vintern gick hårt åt rosen 'Rosenholm', så jag fick nästan klippa ner den helt i våras. Den nya växtkraften är det dock inget som helst fel på, men än så länge är den mer som en yvig buske än som en klätterros. Jag försöker iallafall leda upp de nya rankorna på portalen, så till nästa sommar svingar den nog högt igen. 

Sommaren 2022 (bilden nedan) var den som allra finast, som en tät och frodig kudde till vänster på portalen. Jag håller tummarna för att det ska bli så igen. Det här är en otroligt frisk och lättskött ros, som jag bara har gott att säga om. Den remonterar tyvärr inte, men det är väl det enda negativa jag kan komma på. 

Nu ligger det en ny säsong av härliga serien "The Bear" på Netflix. Jag har längtat så efter att få träffa alla karaktärer igen. Det är nästan så att man hoppas att det blir regn imorgon också, hihi!

Hej, Lund!

Imorse körde vi till Hässleholm, där vi parkerade bilen för att ta tåget till Lund. Direkttågen dit tar bara lite drygt 30 minuter, så det lönar sig inte att köra. Dessutom är det ju himla skönt att sitta och koppla av på tåget. När vi kom fram började vi med en kopp kaffe, och sedan gick jag en runda på stan medan maken hade tid hos specialistoptiker. Jag köpte en skjortklänning på Rabalder, lite underkläder på Lindex, två romaner på Akademibokhandeln och fina Stig Lindberg-pappersservetter på Granit. 60-80 minuter i affärerna räcker gott och väl för mig, för sen tröttnar jag. 

Kvart i tolv mötte vi upp svärmor och Amerika-svägerskan inne i domkyrkan för att titta på när det 600 år gamla astronomiska uret slog 12. Uret spelar två gånger varje dag, och man får en kort guidad visning om man kommer strax före lunch. Lunds domkyrka associerar man ju annars mest med jätten Finn, som enligt legenden byggde hela kyrkan. Honom kan man för övrigt hälsa på nere i kryptan, men det gjorde vi inte idag. Sen åt vi lunch länge och väl, och på eftermiddagen hoppade maken och jag på ett tåg och vände tillbaka norröver igen. En alldeles lagom lång dagsutflykt. 

Nu är jag inställd på regn imorgon, så att jag får ligga och läsa någon av mina nya böcker. Jag har varit så himla dålig på att läsa under våren, så jag känner att jag har lite att ta igen där. Jag längtar efter att komma in i ett sådant där härligt läs-flow som en riktigt bra bok kan skapa. Hoppas jag har hittat sådana böcker. Om det är så, får jag återkomma med recensioner sen. 

En dag helt utan regn

Semestervecka nummer tre började med en dag helt utan regn. Det hade man nästan glömt hur det var. På förmiddagen körde vi en snabb runda till tippen för att tömma mina fem säckar med rotogräs. Med kunskap om vad jag själv slänger som trädgårdsavfall, så skulle jag aldrig beställa matjord härifrån... De har en stackars liten tunna för invasiva växter, men kan det vara meningen att man ska slänga kirskål där? Jag hade fyllt det kärlet på nolltid. 

Under eftermiddagen har vi haft fikabesök av goda vänner från sydligare delar av Skåne. Det var mycket trevligt. Imorgon väntar en liten utflykt med tåg till Lund, där vi ska stråla samman med svärmor och Amerika-svägerskan för att äta lunch. Det ska också bli mycket trevligt. Kanske hinner jag slinka inom en och annan butik också. Inte för att jag behöver något, men det är ju alltid trevligt att kika runt lite grann, när man ändå är i stan. 

Egen bukett och mer trädgårdsfix

Man känner sig aldrig så rik som när man kan gå ut i sin trädgård och plocka blommor till en egen bukett. Det var just vad jag gjorde efter frukost. Jag hade ingen plan för hur den skulle se ut, utan klippte lite här och lite där. Det blev sju sorters blommor, tror jag alldeles bestämt. Eller kanske till och med fler. 

Jag har städat upp nere i "grottan" under dagen, där det stod en massa bråte kvar efter mitt stora terrasseringsprojekt. Ett litet armeringsnät har kommit upp på två stolpar som en liten skiljevägg bakom den gamla parkbänken. Träet i bänken är helt slut nu, murket och blött rakt igenom. Jag får hålla utkik efter en annan bänk att ställa här, eller så får jag grunna på om jag orkar byta träribborna. Det hänger ner mängder av döda grenar från det gamla päronträdet, men de skapar härligt trollsk sagostämning och får hänga kvar så länge det bara går. Längre upp bildar andra grenar på päronträdet ett grönt parasoll. Det är så mysigt att sitta här och titta upp i kronan. Fast sitta får man som sagt göra på egen risk. Sannolikheten att man hamnar med rumpan på backen är överhängande. 

Nu när jag har utökat rabatten en bit upp på gräset, så skulle vi behöva göra någon slags trappsteg ner till gången av plattor. Men det får vänta tills jag har tänkt ut vad det ska bli på den vänstra sidan av plattorna. Här finns redan funkia, men även här behövs ett rejält omtag, för kirskålen har marscherat in här också. Jag vill även runda av hela hörnet på gräsmattan (som ändå bara består av mossa), så att det blir en jämnbred rundel av gräs hela vägen runt uteplatsen. Jag tänker mig i så fall buskar av olika slag. Vi får se när det blir av. 

Jag har grävt upp en tredje rhododendron från pallkragarna och planterat den allra längst in i "grottan" nedanför den nya terrassplanteringen. Det behövdes något mer här, och jag kör lite grann på devisen "man tager vad man haver". Alla tre rhododendronplantor i den här planteringen är av sorten 'Cunningham's White'. De kan bli rejält stora både på bredden och höjden, men det är ju ändå dröja ganska många år. Tar de över för mycket, så får jag väl ta bort dem. Jag köpte fem stycken för 99 kronor styck på Jem&Fix förrförra året, så jag är mest glad över att de äntligen får komma ut i riktig jord. 

Jag har fortsatt lägga kant av natursten och ska fortsätta längs hela den här sidan och sen svänga ner mot portalen framför bastustugan. Sten har jag i små rösen lite här och där i trädgården, så det är bara att plocka. Framför stenarna ska det bli en sträng av naturgrus som avgränsning mot gräsmattan, så som jag har gjort på andra ställen i trädgården. Det underlättar gräsklippningen väsentligt. 

Fem tunga säckar fulla med ogräs och rötter blev resultatet av det här projektet. Dem har maken burit upp och lyft in i skåpbilen idag, så imorgon får vi nog ta en tur till tippen. Semesteraktiviteter är det verkligen inte brist på, hihi!

Regnig lördag

Idag har det regnat precis hela dagen. Ja, jag tror faktiskt inte att det har varit uppehåll en endaste gång. Inga skyfall tack och lov, men tillräckligt blött för att det har varit upplagt för en riktig inomhusdag. Jag tog med mig täcket till soffan på morgonen, så där som man gjorde när det var "Sommarlovsmorgon" på TV när man var liten. Låg där och drack kaffe och tittade på flera avsnitt av "Receiver" på Netflix. Sportdokumentär, så klart. Och så var dagens motion avklarad, hihi!

Efter att ha slappat bort hela förmiddagen grejade jag en timme i köket. Dammtorkade och våttorkade alla ytor, dammsög och såpskurade golvet med linoljesåpa. Oj, så gott det doftar där nu. Det är nästan så man vill införa matlagningsförbud. Det bästa med köket just nu är ändå att det inte regnar in genom köksfläkten längre. Vi får hålla tummarna för att det förblir så. 

Eftersom det har varit så mörkt ute hela dagen, passade jag på att provtända smidesljusstaken jag kom hem med igår. Den är förmodligen inte så gammal, men den är riktigt tung och gedigen och har lite rostig fin patina. Ljusen fick jag med på köpet. Vi behöver verkligen inte fler ljusstakar, men för hundra spänn kändes det värt att släpa hem den "på skoj". Den hamnar säkert på vinden snart, men den kan nog bli fin att ta ner igen när höstmörkret faller. Om inte annat kan den få flytta ner till bastustugan, där det är himla mysigt att tända ljus när vi bastar om söndagarna.

Det känns bra med regn med tanke på allt nytt jag har planterat under veckan. Det blir också spännande att se om jorden håller sig på plats i terrasseringen. Imorgon får jag gå en liten inspektionsrunda. 

Lammhult, Ör, Alvesta och Gottåsa

Vi vaknade och bestämde att det var dags för en liten dagsutflykt. Själv har jag ju mest krupit runt på alla fyra i trädgården hela veckan och har verkligen inte varit så social. Eftersom vi kikar så smått efter nya fåtöljer, så styrde vi kosan mot Lammhult, som är något av ett möbel-Mecka här i södra Sverige. Första stoppet blev på Norrgavel, som ligger precis på infarten. Fotot nedanför föreställer Norrgavels norrgavel. Man kan inte annat än älska en bra ordvits, hihi!

Om jag var jätterik och bodde i ett jättestort hus eller i en jättestor lägenhet (Gud förbarme...), så skulle jag handla all min inredning här. Så luftigt, enkelt, mjukt och vackert. Men nu bor vi i ett pyttelitet hus med små rum och lågt i tak, så där sparade vi de pengarna. Men att titta är ju gratis. 

Sen besökte vi både Nilssons och Svenssons. Kul att gå runt och titta, men vi hittade inget som föll oss på läppen. Fast den här trädgårdsstolen var ju rätt kul. 

När vi hade avverkat alla möbelaffärer, körde vi till Ör. Där ligger den fina lilla handelsträdgården Klockaregården, som jag följer på Instagram. Där finns mängder av fint att titta på, både i växtväg och prylväg. Jag köpte ingenting, men det är väldigt inspirerande att bara gå runt och titta. 

Alldeles intill handelsträdgården ligger Örs gamla lanthandel, som numera inhyser Systrarna Skogströms lantcafé. Här passade vi på att fika och titta på fina saker som finns till salu. 

På vägen hem stannade vi vid ytterligare en jättestor möbelaffär i Alvesta, men där blev det inte heller napp. I Gottåsa söder om Alvesta ligger det en stor loppis- och antiklada, som vi har besökt många gånger tidigare. Till vår glädje var den öppen när vi körde förbi, så det blev ett stopp där också. Det här är verkligen min typ av loppis, med inslag av allmoge och gamla bruksföremål. De finaste sakerna har ofta en rejäl prislapp, men här finns något för alla plånböcker. Jag slog till på en smidesljusstake för 100 kronor. Den får jag visa en annan dag. 

Det har varit en varm och kvalmig dag, så det har faktiskt varit skönt att åka bil med AC mellan varven. Klockan visade på sen eftermiddag innan vi kom hem igen. Imorgon ska det visst bli regn hela dagen, så vi får väl se vad vi hittar på då. Eller inte hittar på. Det bestämmer vi när vi vaknar. Semester när den är som bäst.