Jugendkruka med fat

Den stora gröna jugendkrukan (eller ytterfoder som det också kallas) med fat, som jag ropade in på auktionen i Barkhult, har nu hittat sin plats på piedestalen i röda rummet. Kraftigt grönt mot rött kan ju låta helt galet, men det funkar faktiskt riktigt bra. Det där med kontrastfärger, ni vet. 

Dessutom är timmerväggen framtagen in mot hallen på framsidan, och att grönt mot trä är helt smashing är ju inte precis någon nyhet. 

Fatet och krukan hör egentligen inte ihop. Undertill på krukan står det "NS", vilket jag tolkar som Nittsjö, medan fatet kommer från Gustavsberg. I ärlighetens namn är fatet snyggare än krukan; kanten med eklöv och ekollon är verkligen jättefin. Jag spanade just lite på avslutade Tradera-auktioner och hittade ett likadant fat, som såldes för 556 kronor så sent som i juli i år. Galet dyrt... Och väldigt långt ifrån vad jag fick ge för både krukan och fatet sammanlagt. 

Ofattbart att det redan är torsdag imorgon. En och en halv vecka efter semesterns slut är jag redan inne i vardagslunken. Och det är faktiskt riktigt skönt det med. 

"Nyårsafton"

Det råkar vara så att den trettonde augusti är min födelsedag. Och trots att jag inte fyller jämnt (well, 48 år förvisso ganska jämnt) har jag blivit storligen uppvaktad med både presenter och blommor. För att inte nämna alla glada tillrop man får på Facebook. Det är ändå lite roligt att fylla år! 

Buketten här ovanför hade min söta granne J ställt nedanför kökstrappan, innan jag kom hem från jobbet i eftermiddag. Och knappt hade jag hunnit hem förrän floristfröken F kom körandes med ett blombud från min ena svägerska med familj. Blodtopp som snitt är ju suveränt läckert! Tror aldrig jag har sett det förut. 

Av maken fick jag en grön liten metallskrinda att använda för transport av diverse trädgårdsgrejer, men den får jag visa när vi har skruvat ihop den. Nu ska jag återgå till att fira "nyårsafton". Hej 49! Nu är jag på väg!

Varning för trypofobi

De stora idrottsplatsloppisarna brukar ploppa upp så här i augusti. Igår var vi på en sådan i Kiaby utanför Kristianstad, och jag måste säga att jag nog nästan aldrig har sett så mycket människor hänga på repet sekunderna innan startskottet gick. Jag tog det dock ganska piano och strosade runt i lugn och ro och tittade på de bord som den värsta horden redan hade sprungit förbi. Jag spenderade ett par guldtior för fyra porslinsföremål: En turkosgrön lotusfrökapsel, en liten kopp med ängsblommor på från danska Bloomingville och två roliga småfat från Gustavsberg.

Hur reagerar ni när ni ser närbilden på lotusblomman här nedan? Tydligen finns det något som heter trypofobi, som kan översättas med "hålfobi" på svenska. Det innebär att man känner ett irrationellt men instinktivt obehag för ytor med oregelbundna mönster av hål, som till exempel vaxkakor och frökapslarna från lotusblomman, och googlar man bilder på just det sökordet kan man faktiskt hitta ganska läskiga bilder. Hoppas jag inte ställer till det för någon med mina bilder idag, men förhoppningsvis är rubriken på det här blogginlägget varning nog.

De små faten verkar vara minnestallrikar i miniformat eller härröra från något slags biljubileum. På det vänstra står det "1907" och på det högra "Gustav V:s jaktvagn 1908". Jag tänker iallafall använda dem att lägga använda tepåsar på. 

Nu skyndar jag mig att trycka på publiceraknappen, för nu har den nya säsongen av "Det sitter i väggarna" börjat på SVT1. Bästa TV-programidén på hela 2000-talet! Fast jag kommer nog att sakna Christopher O'Regan som programledare.

Franskt monterskåp i badrummet

Vi var på en loppis i närheten av Fjälkinge idag, och eftersom vi ändå var i krokarna så ville jag passa på att besöka Rolfssons Diversehandel. Jag följer deras Instagram-flöde ibland och vet att de brukar komma hem med jättefina gamla saker efter sina sommarresor till Frankrike. Idag hann vi knappt innanför dörren, förrän vi fick syn på ett underbart fint gammalt monterskåp, från någon brocante-marknad i just Frankrike. Alldeles lagom stort för vårt badrum! 

Vi chansade lite med måtten, men när vi kom hem visade det sig att det verkligen passar som en smäck ovanpå det gamla pottskåpet. Min dröm har ju alltid varit att hitta ett gammalt medicinskåp att ställa i det här hörnet mellan duschväggen och ytterväggen, men den här kombinationen känns inte som ett sämre alternativ. 

Skåpet har två glashyllor, glas på tre av sidorna och spegelglas i bakstycket, vilket ger ett fint djup och bra ljus inuti, trots att det saknar belysning. Att fotografera den här vinkeln i vårt pyttelilla badrum är inte lätt. På bilden här nedanför sitter jag nästan i handfatet, hihi!

När man har glasdörr på skåpet, vill man ju försöka hålla det förhållandevis snyggt där inne. Jag ställde ändå flera av mina vardagsprodukter på marmorbrickan, så att man lätt kan nå dem. Medicinlådan i plåt har stått inne i pottskåpet tidigare, men jag tycker det är fint att det får synas nu. Tillsammans med de gamla medicinflaskorna skapar det lite av den där medicinskåpkänslan jag vill ha. 

Alla fula måste-ha-grejer, som grälla hårsprayflaskor, solcremer, tvättlappar, hårborstar och gummisnoddar, förvaras som tidigare utom synhåll inne i pottskåpet. Där blev det till och med plats för hårtorken nu. 

Jag har ju släpat hem otaliga varianter av väggbadrumsskåp det senaste året, men aldrig känt mig riktigt nöjd med något av dem. Nu får vi ta ett par veckor och "känna in" den här varianten. Voilá! Une très belle vitrine de toilette!

Taklökar på trappan

Vår kökstrappa på baksidan har verkligen inte varit någon grann syn i sommar, med gröna alger, ingrodd smuts och gud vet vad. Men så tog min fortfarande sommarlovsledige make fram högtryckstvätten i början av veckan, och nu är den så ren så att man nästan inte känner igen den.

Sommarblommorna som stod på den lilla gröna stegen såg inte heller så roliga ut, så jag ville inte ställa tillbaks dem igen. Inspirerad av en bild i mitt Instagram-flöde ersatte jag dem istället med taklökar av olika slag. De kräver inte så mycket vattning och brukar klara sig galant alldeles på egen hand, och så är de ju så himla fina. En gammal murgröna fick också hänga med på ett hörn. 

I närbild är taklökarna nästan som små konstverk. Eller som små mandalas (ni vet sådana där hinduiska mönster som finns i målarböcker för vuxna), fast inte fullt lika symmetriska. 

Terracottakrukor är fint till allt. Mitt ständiga span på loppisar. Dessa i mindre storlek passar perfekt för just taklök. 

Det här hade ju nästan kunnat vara en bild på en dahlia!

Jag ser att det har börjat dyka upp både kryssbollar och ljungplantor i blomsteraffärerna, men det känns lite för tidigt för mig. Jag vill hålla kvar vid sommaren ett litet tag till. 

15 månader

Ibland är det ändå extra kul när man fotograferar saker från en och samma vinkel. Som när man vill se vad som faktiskt har förändrats från våren 2018 till sommaren 2019. Här kommer ett bildsvep över vyn ner mot vår lilla badstuga, så som förändringen har skett under cirka 15 månader.

Grunden gjöts redan i december 2017, och framåt vårkanten 2018 väntade vi bara på att bygget skulle sätta igång. Men det regnade och regnade, och regnade det inte så var det frostrisk. 

Den första maj kom värmen, och samma dag lades det första lecablocket på plats. På bara ett par dagar hade vi plötsligt ett helt litet hus nere i moraset, med både väggar, tak, fönster och dörrkarm.

Lecablocken fick murbruk både invändigt och utvändigt...

... och när grundputsen hade torkat sprayputsades hela stugan med ädelputs i samma brutna vita nyans som vi har på boningshuset. Ytterdörr, stuprör, hängrännor och utebelysning sattes upp. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig, utan var tvungen att pynta lite med en bänk och några växter. 

Vi visste redan då att vi ville lägga grus runt stugan, men sommaren 2018 var ju så varm och vi orkade inte göra någonting. Jag målade iallafall dörren röd, och framåt sensommaren började jag gräva ut lite grann på framsidan för att göra plats för några växter på högersidan i gattet som vetter ner mot framsidan. 

I september kom vår duktiga snickare tillbaka och gjorde en flyttbar trappa av impregnerat virke. Jag lade markduk på min nyrensade slänt, och efter det hände det inte så mycket mer det året. 

På försommaren i år hade det mesta av marken erövrats av (o)gräs. Jag skar iallafall kanten ren mot perennerna och pillade ner några kärleksörtplantor framför den stora stenbumlingen.

I slutet av juni började semestern, och då spottade vi i nävarna och tog tag i alla projekt som inte blev av sommaren 2018. Vi röjde upp på kortsidan i söder och byggde ett plank där. Vi började lägga grus även framför stugan, och en rosportal av impregnerade 95x95-stolpar kom äntligen upp. 

I slutet av juli grävde vi bort gräset i gången. Sen grävde vi ner en kant av stenplattor mot perennerna på den högra sidan och gjorde en terrasserad grustrappa i sluttningen ner mot stugan. Gruset är rosa när det är blött...

... men är egentligen ljusgrått när det är torrt. Jag planterade lite mer i rabatten och grävde ner en klätterros även på den högra sidan av portalen. Kanten med gatsten under portalen markerar med tydlighet gränsen mellan fixat och ofixat område. 

Och där är vi nu, i augusti 2019. Det enda som egentligen saknas när det gäller markarbete just nu, är  ett gäng naturstenar att lägga i sluttningen till vänster. Det ska vi försöka fixa i höst, men sen får det nog räcka med stora projekt för i år. Tror jag nu iallafall...

Trädgårdsboots

Efter 17 år på mina fötter, varav 11 år i trädgårdstjänst i den göingska myllan, kan man lugnt konstatera att mina gamla hikingboots har sett sina bästa dagar. Ett par nya trädgårdskängor har stått på min önskelista ett bra tag, och efter tips från floristfröken F nere på byns finaste lilla blomsteraffär, så hittade jag väldans prisvärda Blundstone-boots på Lagerhusföreningens butik i grannbyn. Tänk, så bra! Där hade jag inte ens tänkt på att titta. 

Nu är de ju så nya och rena och fina att jag nästan inte ids lorta ner dem, hihi! Men skitiga kommer de med största sannolikhet att bli i höst, för om det är någon som är världsmästare på att skita ner sig i trädgården, så är det ju jag. And I'm loving it!