Helsingborg och Laleh

Man behöver inte åka så långt för att känna att man är på semester. För maken och mig räcker det gott att åka till Helsingborg, som är en särdeles trevlig stad alla tider på året. För andra gången i år har vi tillbringat ett dygn där, och den här gången hann vi både med smakrik lunch på koreansk restaurang, lite shopping, fikapaus med islatte, en kall öl på Bishops Arms och konsert med tillhörande picknick i kvällssolen ute på Sofiero. 

Vi brukar testa att bo på lite olika hotell när vi är i Helsingborg, och den här gången gick turen till Hotell Elite Marina Plaza, som ligger alldeles intill hamnbassängen. Eftersom det också ligger precis bredvid tågstationen, så lämnade vi bilen i Hässleholm den här gången och tog Pågatåget hit istället. Det var riktigt skönt att slippa köra och krångla med att hitta parkering, fast avkopplande skulle jag nog inte säga att resan var. Det var snarare ganska kaosartat med mycket folk (och en och annan hund) som stod i gångarna och många barnvagnar som skulle få plats. "Ja, det här var ju en upplevelse," sa en ung mamma när hon klev av i Helsingborg, och vi kunde bara hålla med. 

Marina Plaza är ett fräscht och trevligt hotell med lite 90-tals-vibe. Kanske upplever jag det så för att jag faktiskt var här en gång på 90-talet och besökte nattklubben som fanns i källaren på den tiden. (Jag vet inte om den finns kvar idag.) Vi hade fin utsikt från vårt hotellrum, som låg på fjärde våningen med utsikt ut mot hamnbassängen och stan. Tur med vädret hade vi också, med 21 grader varmt, sol och blå himmel. Det hade man nästan hunnit glömma hur det är. 

Helsingborg är verkligen en glassig turiststad, och det är mysigt att bara strosa runt på gågatorna och insupa atmosfären. Nytt för i sommar är ljusslingor mellan husen som bokstaverar olika ord. Jag fotograferade "Kaka", för att det är mitt gamla smeknamn från ungdomen. Och för att jag gillar kakor, förstås. 

Syftet med resan var att se Lalehs turnépremiär på Sofiero, som gick av stapeln igår kväll. Denna tjej, alltså. Jag är så imponerad av henne. Konserten var onekligen en upplevelse, både musikaliskt och visuellt. Vi tog vanlig stadsbuss ut till Sofiero, och det gick bra, även om det var lite kaosartat på busshållplatsen inne i stan. Hemresan gick desto smidigare, men där fanns det också betydligt fler bussar insatta och personal från Skånetrafiken som styrde upp allt. 

Frukosten på Marina Plaza går verkligen inte av för hackor. Jag är ingen frukostmänniska i vanliga fall, men hotellfrukost är ju en helt annat grej. Jag brukar mäta ett hotells kvalitet i om det finns våfflor eller pannkakor på frukostmenyn, och på Marina Plaza fanns båda delarna. Och jag åt båda delarna, hihi! Pannkakor med lönnsirap och bacon till varmrätt och belgiska våfflor med grädde och sylt till efterrätt. Nu behöver jag inte äta mer idag.

Framåt förmiddagen checkade vi ut och hoppade på Pågatåget mot göingebygden igen. Tack för den här gången, Helsingborg. Vi kommer alldeles säkert tillbaka snart igen. Och på återseende, Laleh! Dig ser vi gärna live fler gånger. 

Medan färgen torkar

Här sitter jag och tittar på medan färgen torkar. Eller kanske snarare på att det äntligen ska sluta vara så flammigt. Jag inser redan nu att jag inte kommer undan med tre lager på pärlsponten, för underlaget suger så himla ojämnt. Och då var jag ändå duktig och spädde ut det första lagret med kokt linolja, just av den anledningen. Det kommer att behövas ett fjärde lager för att få till en jämn finish. Kanske till och med ett femte. Så är livet med linoljefärg. Det är onekligen fostrande för tålamodet, men det är bara att bita ihop och tänka på hur nöjd man kommer vara sen, när allt är klart.

Allt som är vitmålat har iallafall skött sig exemplariskt. Det behöver jag inte måla om fler gånger, fast jag ska gå över med en liten pensel och snygga till skarvarna mellan vitt och grönt. Att maskeringstejpa för att få skarpa kanter är absolut inte att tänka på, för det finns inga raka linjer att förhålla sig till. Man får hålla tungan rätt i mun och gå på ögonmått helt enkelt. Jag ska ta tag i de inre pardörrarna också, för de ser onekligen lite slitna ut i jämförelse med allt annat. Golvet tar vi när allt annat är klart. (Jag har inte ens brytt mig om att lägga ut skyddspapp på det, så det är inte så fotogeniskt för tillfället.) Tur att man har en semestervecka kvar...

Mindre imponerande krasse

Jag fick mina krassefrön i jorden ganska sent i år, men nu slår de första blommorna ut. Jag har inte satt några frön på friland den här gången, utan bara i kruka och i ett stort trätråg. Sorterna jag har satt är dvärgkrasse 'Salmon Baby' och 'Tip Top Apricot', som enligt bilderna skulle få blommor i toner av aprikos och laxrosa. Jämför gärna med bilderna i det här gamla inlägget, innan ni tar del av resultatet. 

I krukor vid sidan av grinden till köksträdgården kommer nu de första blommorna på 'Tip Top Apricot'. Jag kanske är helt färgblind, men nog skulle jag vilja tolka den här färgen som ORANGE. Jag vill nog till och med påstå att det är misstänkt likt helt vanlig hederlig krasse. Intet ont sagt om det, för jag tycker att vanlig hederlig krasse är väldigt trevlig, men det var ju inte riktigt vad jag hade förväntat mig. 

I ett tråg i köksträdgården levererar 'Salmon Baby' sina första blommor, och med lite god vilja kan man nog faktiskt tolka nyansen som laxrosa. Fast hade jag inte vetat bättre skulle jag nog snarare säga LJUSORANGE. Lite småkul kanske, men inget jag kommer längta efter att upprepa nästa sommar. I ovan nämnda inlägg förutspådde jag att dessa krassesorter skulle bli nästa stora trädgårds-hajp, men det tar jag nog tillbaka nu. Nästa år sätter jag vanlig hederlig krasse. 

För övrigt har jag målat ett tredje varv ute på glasverandan idag. Det tar sin lilla tid att gå över både takpanel, pärlspont, golvsocklar och dörrkarm, och jag ser alltid ut som kriget när jag är klar. Förhoppningsvis var det här sista varvet, fast det kan hända att den grågröna pärlsponten behöver ett lager till. Vi får väl se när det torkar. Nu börjar det iallafall bli dags att hitta rätt nyans till golvet. Jag har provmålat ett hörn med en grå som såg perfekt ut på provbiten i affären, men som blev alldeles för ljus i ljuset på verandan. The search goes on. Tur att det finns provburkar. 

Luktärter, kåldolmar och trädgårdssysslor

Det har varit en riktigt skön dag i "Glesbygd" med sol och alldeles lagom varmt. Jag började dagen med en kopp kaffe med havremjölk och en luktärtplockningsrunda i trädgården. Om jag tidigare har tyckt att mina plantor blommar mycket, så är det ingenting mot hur de blommar nu. Helt fantastiskt! Jag knipsade av ett helt fång och satte som vanligt i vas på köksbordet. Det doftar så vansinnigt gott när man kommer in i köket. 

I kryddlandet kryllar det av fjärilar av olika slag. Idag lärde jag mig en ny sort: Pärlemofjäril. Sitt namn har den fått på grund av de pärlemoskimrande strecken på undersidan av vingarna, men den sidan lyckades jag inte fånga på bild. 

Eftersom vädret var fint bestämde vi oss för att bocka av en del trädgårdssysslor, som häckklippning och gräsklippning. Vi värmde upp genom att gå ner till byns förträffliga gästgivaregård för att avnjuta goda kåldolmar till lunch. Det smakade mums, kan jag lova. 

Sen traskade vi hemåt uppför backen igen och drog ut diverse maskinerier och sladdar för trädgårdsvård. Maken klippte ligusterhäcken ut mot vägen och även en del av syrenhäcken på uppfarten...

... och jag klippte gräset, som hade växt sig tjockt och frodigt under två veckor med regn. Vips, så blev allt prydligt och fint igen, och grannen i norr fick mängder av saftigt gräsklipp till sin täckodling. När vi var klara med respektive klippning fick vi belöning i form av varsin iskall öl. Bästa traditionen, indeed. Jag tror inte vi är ensamma om den. 

Ikväll blir det lite krukvattning, och sedan tittar vi på "Ett fall för Vera". Ett fint slut på en fin dag. 

Frodigt och grönt

Jag hedrar mitt löfte under torkan och gnäller inte det minsta över att det numera tycks regna varenda dag på semestern. Man får anpassa sina aktiviteter, helt enkelt. Idag har jag målat ute på glasverandan mer eller mindre hela dagen, och det är ju faktiskt njutbart på sitt sätt. Trädgården har fått leva sitt eget liv under den senaste veckan, men jag gläds verkligen åt hur frodig och grön den är. Skönt att den verkar ha hämtat sig efter torkan. 

De marktäckande rosorna som heter 'Easy Cover' (så trist namn på så fin ros) har tagit sig fint i år, både på bredden och när det gäller blomningen. Den är lägre och tätare än 'The Fairy' och är mer samarbetsvillig när det gäller att täcka trista jordytor. Fast i bakgrunden har jag 'The Fairy' också. Den ena behöver ju inte utesluta den andra.

Den uppstammade perukbusken väller också ut på bredden. Färgen på bladen är verkligen ljuvlig. De är lite som en sådan där mood ring som man hade på 90-talet och ändrar färg efter humör (= väder). 

Några större trädgårdsprojekt har jag inte tagit mig an än i sommar, men jag tänker att det finns många dagar kvar av säsongen. Och det som inte blir gjort i år kan man ju alltid göra nästa år. För så är det ju med trädgård: It's a never endig story. 

Antikmarknader i Degeberga

Ett besök i Degeberga i samband med den årliga antik- och samlarmarknaden har också blivit en självklar semestertradition för maken och mig. Vi körde dit så snart slutsignalen ljöd på VM-matchen i fotboll och kom fram strax före 10:00. Marknaden är utomhus med cirka 200 olika säljare på plats, så det finns alltid mycket att titta på. Maken och jag brukar gå på varsitt håll för att slippa lägga fokus på att hålla reda på varandra, och sen ringer vi varandra när vi börjar bli färdiga eller om vi hittar något som vi vill att den andre ska komma och titta på. Några äggkoppar köpte jag inte, men det blev en kul bild. 

Däremot slog jag till på ett litet fat med öron (eller är det en minikarott?) ur serien Grön Pyro från Gustavsberg. Jag har ingenting från den här serien sedan tidigare, men har gått och småsneglat på den i många år och tyckt att den är väldigt charmig. Och väldigt Fröken Grön, hihi! Den här gången var prislappen väldigt bra, och det lilla fatet är i extremt bra skick. Det ser nästan helt oanvänt ut, och det är det kanske också. 

Nytt för i år var annars att marknaden var uppdelad i två olika marknader. De två föreningar som tidigare har arrangerat evenemanget tillsammans i alla år verkar nämligen ha hamnat i fejd med varandra. Den ena föreningen var kvar på det gamla stället, medan den andra föreningen hade startat en ny marknad 200 meter bort. Om det var så smart vet jag inte, för man både anade och hörde en märkbar irritation hos säljarna, i synnerhet från de som hade hamnat på det nya stället. De verkade nämligen ha hamnat där utan att de riktigt fattade hur det hade gått till, och den gamla marknaden var betydligt större och mer välbesökt. Jag sätter en peng på att den nya marknaden kommer att vara borta redan till nästa år. 

Innan vi körde vidare köpte jag ett halvt kilo bigarråer. Det är ju verkligen något av det godaste man kan äta. Jag har avstått ifrån inköp hela sommaren, eftersom bären oftast kommer från Turkiet, men idag var mitt politiska samvete tyvärr inte så motståndskraftigt...

Vi körde över Åhus på vägen hem. (Det var lättare att svänga höger än vänster ut från marknaden, hihi!) Där stannade vi och åt lunch på en jättefräsch kinarestaurang i centrum. Maten var otroligt god, och både maken och jag är rörande överens om att de har de godaste vårrullarna vi någonsin har ätit. De fastnade dock inte på bild, för vi glufsade i oss dem i ett nafs. 

Imorgon ska jag fortsätta måla ute på glasverandan, men först måste jag åka och köpa en ny burk 'Vit gräddton'. Den skvätt som var kvar räckte nämligen bara till första lagret i tak och på golvsocklar. Jag ska nog titta lite mer engagerat efter en ny grå nyans till golvet också, men det tänker vi inte måla om förrän allt annat är klart. 

Målarverkstad för hela slanten

Idag har jag haft målarverkstad för hela slanten. Äntligen dags att måla pärlsponten på glasverandan! För mig är det ett sant nöje och nästan löjligt tillfredsställande att måla. Med flera avsnitt av "Sommar i P1" i hörlurarna kändes det som om jag kunde hålla på hur länge som helst, och det gjorde jag också. Jag hade ju redan provmålat lite grann tidigare, så jag visste redan på ett ungefär hur nyansen 'Grågrön' skulle te sig, men det är ändå spännande att se hur rummet "landar" när allt blir målat. Det första lagret spädde jag ut med lite kokt linolja, eftersom delar av pärlsponten var skrapad ner till trälagret. 

Underlaget har sugit åt sig färgen väldigt ojämnt, men jag tycker ändå att man redan kan skönja hur slutresultatet kommer att bli. Färgen är härligt djup i pigmentet, så som linoljefärg alltid är. På bild ser det inte ut att vara så stor skillnad från den gamla färgen, men i verkligheten upplever man den ändå som ganska annorlunda. Sober, på något sätt. Eller "väldigt Norrgavel," som maken säger. Innan jag stängde målarbutiken för dagen passade jag på att måla golvsocklarna ett varv med 'Vit gräddton' också. Det blir verkligen pricken över i, eftersom det ramar in den grågröna färgen så fint. (Bilden är dock tagen före.) Nu får det bli målarpaus några dagar, så att grundlagret hinner torka. Dessutom måste jag köpa mer vit färg, för skvätten som var över i den gamla burken är helt slut.

Imorgon åker vi på utflykt till Degeberga, där den årliga antikmarknaden går av stapeln den här helgen. Inte för att vi är på jakt efter något speciellt, men det brukar vara kul att bara gå runt och titta på allt fint. Det ska bli spännande att se hur många grejer vi känner igen från gårdagens auktion i Barkhult, för det var väldigt många antikhandlare som närvarade där. Jag får väl återkomma med en rapport imorgon.