Hejdå 2016!

För min del känns det som att 2016 var ett rekordsnabbt år. Det sa bara svisch, och så var det över. Det har varit lite av ett mellanår när det gäller större projekt och längre resor för vår del, men när jag scrollar igenom min blogg ser jag ändå att vi har hunnit med en hel del. Någon traditionell årskrönika blir det inte i det här inlägget; snarare några ögonblicksbilder från dagarna som gått. 

Periodvis under hösten 2015 och under de första månaderna 2016 hade vi problem med brunnsvattnet här hemma. Det slutade med tömning och storrengöring, och medan vi var vattenlösa ett par dagar i februari så tog maken och jag in på spa i Mossbylund, som ligger mellan Ystad och Trelleborg. En nödlösning som blev riktigt härlig!

På morgonen tisdagen den 22 mars var vi inbokade för resa med Brussels Airlines från Kastrup till Madrid, med byte i Bryssel. Resan slutade redan vid incheckningen på Kastrup, och vi insåg att vi hade missat terrorattacken mot Zaventem-flygplatsen med två timmars marginal. Vissa stunder är man verkligen säker på att det finns skyddsänglar... Vi hamnade ändå i Madrid till slut, där vi hälsade på min kusin och fick några fina dagar i en absolut magnifik stad. Dit återvänder vi gärna!

Väl hemma gladdes jag åt att ha hela trädgårdssäsongen framför mig. Lyckan var mycket stor när min lilla magnoliabuske levererade blomsterfägring för andra året i rad. Så makalöst vackert!

2016 var min första hela trädgårdssäsong som växthusägare. Det blev både tomater, gurka, paprika, jordgubbar, fikon och melon i år, även om jag är den första att erkänna att mitt växthus är lika mycket till lyst som till odling. Jag är nog fortfarande mer scenograf än trädgårdsmästare...

Mitt största trädgårdsprojekt handlade om att gräva mig in ytterligare några kvadratmeter i moraset (vildmarken bakom huset) och fixa till lite grann bakom växthuset. Jag lade både betongplattor, grus och natursten, och planterade sedan buskar av olika slag. Det blev en riktigt mysig hörna!

En loppisfyndad (50 kronor!) kopparbalja blev till en fontän, vilket i sin tur ledde till en utökad rabatt. Några frösådda kastanjeträd fick stå kvar, medan några nya buskar och perenner kom till som utfyllnad. Några ärvda betongkanter fick bilda gräns i bakkant, och så lite natursten längst fram, förstås!

Det var mycket som blommade fint i trädgården under sommaren, men en av de absoluta favoriterna var helt klart jätteverbenan, som belönade mig rikligt i flera månader. Den står redan överst på min inköpslista inför sommaren 2017!

2016 blev också året då jag äntligen kunde stryka "arkivskåp" från min önskelista. Sommarens bästa fynd! (Om än inte något loppisfynd.)

Loppisar har vi hunnit med en hel del under året som gått, och som vanligt har jag lyckats komma hem med både det ena och det andra. Tur jag har en hel lada att stoppa in grejer i, hihi!

En av höstens höjdpunkter var alla vackra buketter, som jag fick gå ner till byns finaste lilla blomsteraffär och hämta om fredagarna. Världens bästa födelsedagspresent från min påhittige make!

Fotograferat har jag som vanligt gjort så gott som varje dag. Årets bästa bild kom till helt spontant en eftermiddag under sommaren, när grannens katt tog sig en tupplur i köksträdgården. 

Snart lägger vi 2016 till handlingarna och välkomnar ett helt nytt, rent år. Vad 2017 bär i sitt sköte har vi ingen aning om, men det där med helt oskrivna blad i kalendern känns lika magiskt och hoppfullt varje år. Gott slut, alla fina läsare!

Det där med julklappar

Det där med julklappar blir mindre och mindre viktigt ju äldre man blir. Eftersom alla i släkten redan har allt de behöver och vill ha, så har vi tillsammans med både min och makens familj sedan ett par år tillbaka beslutat att begränsa klapperiet. Man får gärna ge "ingenting" (alltså skänka pengar till välgörenhet) eller slå in något man har gjort själv eller redan har hemma. Det har resulterat i både roliga och befriande julklappsstunder, får jag säga. Här är ett axplock av vad tomten kom med i år.

Vad sägs om ett alarm som spelar "Jingle Bells" när det är torrt i julgransfoten? Haha, det hade jag inte sett förr! Det är nästan så att man vill strunta i vattnandet, så att man ska få höra den där trudelutten. Fast tänk om den spelar mitt i natten? 

Hollywood-svägerskan hade slagit in en fin termosflaska från TV-produktionen hon jobbar på. Någon av er som följer "How To Get Away With Murder"? (Vet att den bland annat går att se på Netflix.) Nu blir jag coolast i fikarummet på jobbet i vår!

Maken fick en hel liten mexikansk mariachi-orkester, som är solcellsdriven och vaggar fint på fönsterbrädan. En sådan måste ju finnas i alla väldesignade hem, hihi!

Sen förstår vi att tomten nog läser den här bloggen och har bekymrat sig över våra smutsiga fönsterrutor, för det låg minsann en exklusiv fönsterputsmaskin från Kärcher under granen. Nu har vi inga ursäkter mer. Det ska till och med bli riktigt roligt att testa den!

Populära klappar i mellandagarna är också de hembakade presenterna från makens två syskonbarn. De känner sin onkel och hans fru alltför väl, hihi! 

Hemlig tomte

Minns ni att jag hade en hemlig tomte på besök förra julen, som lämnade två små betongänglar på verandatrappen? Trots idogt klurande vet jag fortfarande inte vem den där tomten är. Två dagar för julafton i år hade jag besök av en hemlig tomte igen. (Samma eller en annan?) Den här gången hittade jag en inslagen klapp i brevlådan med ett litet kort: "God jul till Fröken Grön från tomten."

Och vilken klapp sen! En jättefin rostig skylt att hänga upp i något av alla armeringsnät i trädgården. (Eller någon annanstans, för den delen. Den gör sig himla fint på glasverandan med.) Tack kära tomte, vem du nu är! Nu har jag garanterat "GRÖNA FINGRAR" inför trädgårdssäsongen 2017!

Mellandag i Malmö

Jag hade ärende till Malmö idag och fick sällskap av maken. Ofta kör vi in till Hässleholm och tar tåget därifrån, och så även idag. Tidsmässigt vinner man inte alltid så mycket på att köra bil hela vägen, och det himla smidigt att slippa krångla med parkering. Dessutom är det skönt att slippa ge sig ut i mellandagstrafiken. 

När vi kom fram började vi med ett besök på Malmös nya saluhall, där vi käkade smarrig lunch med svärmor och Amerika-svägerskan. Jag älskade den gamla saluhallen med (fast den var onekligen både sliten och ganska sunkig mot slutet innan den stängdes ner), men den nya är helt klart mycket fräschare och har ett superfint utbud av godsaker att äta både på plats och att ta med hem. Helt klart ett besök som gav mersmak!

Sen vandrade vi genom Gamla Västers charmiga kvarter, som verkligen tillhör Malmös charmigare områden. När vi lämnade "Glesbygd" på förmiddagen var det -5 grader och härligt kall och klar luft, men i stan var det plusgrader och dimma. Jag var lite för varmt klädd, kände jag...

Väggmålningar är alltid roliga att fotografera. Den här tillhör onekligen en av de färgstarkare jag har sett, tror jag. Vad är det som händer i bilden, egentligen?

Måsarna i Malmö är samarbetsvilliga. "Sitt stilla och posera nu," säger man till dem och så gör de det. Folkvana så det förslår. Eller kanske bara fåfänga?

Efter mitt ärende (tack och lov var doktorn på plats för min rutinkontroll idag, hihi!) slank jag in på Noa Noa för att kolla in rean där, men annars blev det inte så mycket shopping för min del. Efter en kopp kaffe hemma hos svärmor (som bor väldigt centralt) traskade vi tillbaka genom stan mot centralstationen igen. Utanför Caroli City lyste det fint i eftermiddagsmörkret.

Och en gul reklamskylt i retrostil blir man ju alltid glad av. (Fast hur kaffet smakar har jag ingen aning om.)

Nu har vi landat hemma igen, och gissa vad jag har på mig? Min fleecepyjamas, så klart! Nu behåller jag den på ett bra tag framöver. Kanske ända till nyår, hihi!

P.S. Dagens bilder är fotade med mobiltelefonen, men det gick ju bra det med. D.S. 

Storm, veranda och oskrivna blad

I natt låg vi och lyssnade på stormen Urd, som härjade utanför fönstren. Det blåser fortfarande ganska rejält ute, men tack och lov verkar vi ha klarat oss bra den här gången. Nu har jag i och för sig inte varit utomhus än, så man kanske inte ska ropa hej. 

Idag skrotar jag runt i stugan och småpysslar, fortfarande med julklappspyjamasen på. (Jag duschade faktiskt igår, men sen åkte pyjamasen på direkt igen, hihi!) På glasverandan står jultulpanerna fortfarande röda och vackra i favoritvasen. Där ute är det svalt, så kommer man ihåg att ställa ut vasen där på kvällen håller sig buketten lite längre.

Tulpanerna köpte jag faktiskt i mataffären dagen innan julafton. Jag har återanvänt tallriset från den förra buketten, och några kvistar skimmia likaså. Den senare är egentligen lite på gränsen till överblommad, men det syns inte så mycket.

Vid verandadörren har en liten tomte dröjt sig kvar. Han brukar gilla att hänga där efter juldagarna, och nu när det stormade inatt ville han nog verkligen inte ge sig iväg ut. En långsmal kudde täcker springan i dörren och skyddar honom lite grann från drag.

Sådana här jular när det inte är minusgrader, är verandan ett utmärkt extra kylskåp för dricka och eventuella matrester. I synnerhet på julen förvarar vi ganska mycket här ute, som annars tar för stor plats i kylskåpet. Gränsar det till minusgrader om natten, så brukar vi ställa flaskorna i en kylväska, men det har sannerligen inte behövts de senaste dagarna.

Med undantag för julsnapsen (som bara maken och svärmor vågar sig på), så dricker vi nästan alltid bara lätta drycker eller helt alkoholfritt på julen. Utöver julmust (som går åt i litervis) så är ginger beer min favoritdryck för tillfället. Den smakar lite grann som Pommac, fast med lite mer ölsmak. Den finns i en variant med alkohol också, men den alkoholfria är faktiskt minst lika god. Svagdrickan kommer från julmarknaden på Huseby. Jag är personligen inte så förtjust i det, men vi hade julaftonsgäster som tyckte att den var riktigt god. Om inte annat så är ju flaskan fin att ställa fram på bordet, hihi!

Under juldagarna lyser adventsträdet hela tiden, även fast det är ljust ute. Det SKA lysa mycket på julen, så jag låter även adventsljusstakarna, adventsstjärnan och julgranen stå med tända lampor hela dagen lång. Fast idag känns det onekligen lite överflödigt, eftersom solljuset strilar in i stugan så att man nästan inte ens ser att lamporna är på. 

Nu är juldagarna över, men jag har semester en hel vecka till. En del dagar är uppbokade med saker, men många dagar är helt oplanerade än så länge. Jag älskar den där känslan av att ha helt oskrivna blad i kalendern, när man kan vakna och bara göra precis vad man vill. Eller inte göra något alls, för den delen. Jag är ganska bra på båda delarna, faktiskt.

Annandag

Annandag jul och jag håller mitt löfte: Idag gör jag absolut ingenting! Maken är duktig och promenerar runt byn just nu, men själv sitter jag hemma i julklappspyjamas och roliga små tossor från mor och far (de känner sin frusna dotter) och anstränger mig så lite som möjligt. På nattduksbordet väntar Åsne Seierstads senaste bok, och på golvet bredvid står en hel kasse veckotidningar, som mamma skickade med när vi åkte hem igår kväll. Sådana här dagar behöver man!

Framåt kvällen väntar vi på stormen Urd, som ska svepa in med full kraft från väst. Kanske får jag ändå ta på mig jackan för en snabb tur runt huset, för att säkra grejer som annars kanske blåser bort. Håll i hatten, vänner! Var rädda om er i stormen!

Firande och frid

I dagarna två har vi firat jul med våra nära och kära. Igår fyllde makens sida av familjen Solhäll över dagen, och idag har vi varit i Karlskrona för att fira med mina föräldrar. Härliga juldagar!

Nu är jag ekiperad i nya tofflor och en ny gosig fleecepyamas, som jag inte planerar att ta av mig i första taget. Mat och godsaker har vi fortfarande så det räcker och blir över, så jag kommer inte behöva lämna stugan på flera dagar. Det är höjden av julefrid!

Julhälsning

Dan före dopparedan

Idag jular vi för fullt i stugan. Maken har stekt världens godaste julköttbullar, och själv har jag skurat badrum och plockat upp pynt lite här och där. En glasburk med hasselnötter blev världens snabbaste julpynt på kökshyllan ovanför spisen, och bredvid står en liten adventsgran i farmors gamla kanna. 

Medan jag tittade på Ernst igår arrangerade maken årets gottebord inne i gröna rummet. Dit gör jag mig små vändor mest hela tiden, hihi! Alla karameller är faktiskt "fådda" i år (både maken och jag har snälla elever), och det enda vi bidragit med är lite frukt. "Fådda" kalorier räknas väl ändå inte? 

En liten julgransljusklämma (tjusigt långt substantiv!) blir fint på kanten av fatet, och ett rött äpple får också agera ljushållare. 

Bäst att sätta ut lite godis i röda rummet också, så att vi inte behöver gå så långt från TV-soffan, hihi! Brända mandlar (köpta i lösvikt i naturgodishyllan) blir juliga i en vit pressglasskål på fot. Vår lilla läsande hustomte, som faktiskt sitter i bokhyllan året runt, har fått komma fram på en mer framträdande plats.

På speglarna båda hallarna har jag hängt nyponhjärtan, sparade sedan flera år tillbaka. Fint att man inte alltid behöver göra nya grejer, utan kan återanvända saker.

En julen i en rostig kruka på bordet i hallen har fått sällskap av två små kopparrenar. De trillar omkull nästan varenda gång man går förbi, eftersom de gamla träplankorna i golvet rör sig och skakar omkull dem, men jag är envis och reser dem upp igen. 

Ikväll ska jag laga till revbensspjällen, och när vi har griljerat vår färdigkokta skinka blir det en skinksmörgås med skånsk senap till kvällsmat. Bästa mackan på hela året, om ni frågar mig! Skinkan är verkligen ljuvligt god när den kommer direkt från ugnen. Nu stökar vi vidare i stugan. Tänk att dan före dopparedan är här!

Här va're gran!

Igår tog vi in granen, men eftersom den bokstavligt talat hade klumpfot så fick vi såga av den lite nertill innan den gick ner i julgransfoten. Det gjorde i och för sig inte så mycket, för nu blev den alldeles lagom hög för vår ganska så låga takhöjd. 

Jag har en hel flyttkartong med olika julgransgrejer på vinden, så varje år blir det lite olika stuk på granen. I år blev det ett gäng riktigt gamla kulor i guld, rött och grönt, halmgrejer, glasänglar, röda trä-äpplen och hängen i form av polkagriskäppar. 

I toppen tronar som vanligt min barndoms ängel, inhandlad på varuhuset Wessels i Uppsala 1976. (Då var jag fem år gammal.) Hon är det enda som alltid måste finnas i granen.

Jag undrar om det är någon mer än vi som har en uggla under granen, istället för julbock. Och nu undrar ni säkert om jag är helt galen som har ställt stearinljus under granen. De är naturligtvis inte riktiga, utan fuskljus från Enjoy Candles. Dem passade jag på att klicka hem när det var 40% rabatt på en heminredningssajt nu innan jul, och jag får säga att de onekligen är mer verklighetstrogna än andra varianter jag har haft tidigare.

Det lilla vita bordet som står under klockan i vanliga fall har fått göra plats för det gamla arkivskåpet, så länge granen står i hörnet. Det passar faktiskt riktigt fint där, så kanske gör vi en permanent rockad när granen åker ut efter helgerna. 

Nu påbörjar jag julledigheten, som pågår ända till den 4 januari. Åh, så härligt och välbehövligt! Först ska vi fira jul i dagarna två, men sedan ska jag bara ligga i flanellpyjamas och läsa böcker. För DET är ändå det allra bästa med julen!

Julkort och midvinter

I vårt digitala samhälle blir man ändå extra glad över att få härligt traditionella pappersjulkort! Vi samlar våra på paradplats på ett snöre tvärsöver murstocken, och det här är det första man ser när man rundar hörnan i smatten och kliver in i den riktiga hallen. Så trevligt det ser ut! 

Sedan fotot togs i söndags (man får passa på när det är dagsljus) har det kommit ytterligare några kort. I de klädnypor som är tomma har jag hängt upp buxbomkvistar och guldstjärnor, och några polkagriskäppar får också hänga lite här och där över tråden. (De är för övrigt gamla som gatan och förmodligen helt oätbara. Återvinning när den är som bäst, haha!)

Några kvistar med julröda bär i Gefle-vasen och två pinjekottar på bordet bidrar också till julstämningen, i vår övrigt så gulgröna hall. De lysande "snöbollarna" från Iris Lights skapar ett fint siktdjup in till sovrummet. De hänger faktiskt uppe året runt.

Själv försöker jag hålla traditionen med att tillverka egna julkort vid liv, men jag får erkänna att antalet färdiga kort minskar stadigt för varje år som går. Förlåt alla ni som inte fick något i år!

På agendan ikväll står att klä julgranen, som står ute bakom husknuten och väntar. Jag har precis varit ute i ladan med ficklampa för att leta efter julgransfoten, och är fortfarande lite chockad över hur snabbt jag hittade den. (Ibland har man flyt, ändå!) Sen slår vi nog upp varsitt litet glas portvin och firar att det redan är midvinter. Nu återvänder ljuset, hurra!

Var är tomtarna?

I alla fina tidningsreportage är julen stilren. Vit och avskalad och naturlig ska den visst vara, i någon slags påhittad gammaldags "lagom-stil". Snyggt som attan är det, men tomtarna då? Var i allsindar är tomtarna? Är det inte till tomtens ära vi firar jul? Jag har nog missat något väsentligt...

På Solhäll struntar vi i stilrent och avskalat. Här plockar vi fram tomtar och sätter ut lite här och där. Finns det en ledig yta någonstans, så finns det alltid plats för en tomte! Gärna gamla tyska sådana, som mormors tomtar här på bilden nedanför. Som ett helt litet pojkband står de där på rad ovanpå det vita vitrinskåpet och skär sig något alldeles fruktansvärt mot den ljusgröna blommiga tapeten. Klart de ska fram! Klart de ska vara med! För vad vore julen utan dem? 

Inuti skåpet finns det också plats för några små nissar, som får stå där och kika ut genom glaset tillsammans med mitt "fyllesvin". Klart man ska ha tomtar i skåpet!

Och så min nya gräddkanna, förstås. Klart man ska ha en tomte-som-rider-på-en-gris-gräddkanna på första parkett. Den är så grann så jag funderar nästan på att låta den stå där året runt. Den kunde nog helt klart bli en "snackis" på midsommarfesten, hihi!

En tomte med ljus lyser upp tillvaron i röda rummet. Han får bonuspoäng, för han har den goda smaken att ha en grön tröja. En mycket stilsäker herre. Klart att han ska vara med och fira jul, när han har ansträngt sig och gjort sig så fin!

Ny i gänget för i år är farmors gamla tomtedocka, som jag vet fanns redan när jag var liten på 70-talet. (En riktig antikvitet, med andra ord!) Nu har han flyttat från Västmanland och firar sin första jul som skåning. Vi får väl se vad han tycker om det, men det är ju klart att han ska vara med!

Ja, vad vore julen utan tomtar? Säkert stilren som i en inredningstidning och snygg som attan, men alldeles fullkomligt trist och tråkig. Iallafall hemma hos mig.