Kul på TV

Så här i coronatider krävs det inte så mycket för att man ska bli glad. Själv blev jag just lite lycklig när jag kom på att det är tisdag och därmed "Trädgårdstider" på TV ikväll. Och det blir snart mer trädgårds-TV att längta efter, när det brittiska programmet "Trädgårdsmästarna" börjar onsdagen den 8 april på TV7. Brittiska trädgårdsprogram är ju alltid lovely! 

Sen ska ju Karl-Fredrik, som driver butik med växter och heminredning på gården Eklaholm på Österlen, få ett eget trädgårdsprogram på TV4. När det börjar har jag dock inte lyckats hitta någonstans. 

Svensk TV har också ett par kul livsstilsprogram på gång. Jag ser till exempel fram emot att få följa Pernilla Månsson Colts nya SVT-projekt "Husdrömmar - Sicilien", som börjar redan torsdagen den 2 april. Där får vi följa Bill och Marie från Höganäs (som tidigare var med i det vanliga "Husdrömmar") när de renoverar ett rosa kråkslott på just Sicilien. En trailer för programmet hittar man HÄR.

"Hjälp, vi har köpt bondgård" med Kalle och Brita Zackari vill man ju inte heller missa. Det börjar också torsdagen den 2 april på SVT. Deras Instagramkonto är alltid trevligt att följa, så det kan nog bli en kul serie. En trailer för programmet kan man se om man klickar HÄR.

Tur ändå att man kan titta på TV, om man nu ska sitta hemma och uggla. 

Smygstartar påsk

Kanske är det för att jag jobbar hemifrån om vardagarna och mest längtar efter att sitta vid min dator och snaska chokladägg, men nu är jag iallafall redan himla sugen på att dra igång påsken. Jag har smygstartat idag med att sätta ut två små rostbruna hönor bredvid verandatrappan. Och ja, jag har snaskat choklad vid min dator också, hehe!

Visst är de lite charmiga ändå? Som två kycklingfiléer med ben och vingar. De kommer från Wikholm Form och just mina är hemklickade från Ängshem Inrederi. (Varsågod, lite gratisreklam till två fina svenska företag, så här i coronatider.)

I den gistna gamla skottkärran (som jag dömde ut redan för ett par år sedan) har jag satt en korg med påskliljelökar i kruka, som de sålde billigt på mataffären. Det blir läckert när alla slår ut. Hoppas de hinner till påsk, det kalla vädret till trots. Solsken har de iallafall fått idag. 

Lagom till att min arbetsdag var över hittade jag senaste numret av "Allt om trädgård" i brevlådan. Det kan man kalla bra tajming.

För övrigt så ser ni rätt på den första bilden. Alla fina körsbärsblommor på mitt lilla träd har frusit ihjäl under den senaste veckans frostnätter, och då har jag ändå daltat lite och täckt den med ett lakan om kvällarna. Nåja, vad är väl en bal på slottet. Våren 2020 kändes ju redan som något man helst skulle vilja reklamera. Men det kommer en vår nästa år också. 

Skön söndag

Även den här helgens blombukett består av tulpaner; den här gången vita, ljusrosa och en ensam varmröd, tillsammans med knoppiga knotiga kvistar. Vackert, vackert, vackert!

På nätterna ställer jag ut vasen på glasverandan, där det är kallt som i ett kylskåp. Om dagarna tar jag in buketten och ställer den där vi kan njuta av den, som här på det lilla vita bordet i gröna rummet. I den gröna jardinjären under bordet är det dock ingenting just nu, bara tråkig jord. Jag ska nog pilla ner lite påskliljelökar i den till påsk. Grönt och gult är ju ändå en klockren kombo.

Som om inte tidsomställningen var tillräckligt eländig, så kom det faktiskt lite snö i natt. Hur i allsin dar går det ihop med de 14,4 graderna, som vi hade under gårdagen? Som tur väl är smälte det mesta bort redan på morgonen. Nu skiner solen, men det är fortfarande rejält kallt ute. Jag håller mig inomhus och stryker vårdukar, läser inredningstidningar och tittar på "Familjen Hammarström" på SVT Play. En rätt skön söndag ändå, med andra ord. Precis som det ska vara.

Smoothie och vårpromenad i vackert väder

På helgerna gör jag alltid en smoothie till frukost. Det där med att tugga när jag nyss har vaknat är nämligen inte riktigt min grej (fast sen tuggar jag ikapp med råge resten av dagen), så varför äta frukost när man kan dricka den, liksom. Lite frysta bär och en skvätt yoghurt i mixern, och sen är det klart. Idag blev det körsbärssmoothie. Det var gott!

Det har varit makalöst skönt väder idag. Dagsrekordet för Sverige på en bra bit över 14 grader varmt uppmättes bara 1,5 mil härifrån i Hästveda. Maken och jag tog oss en lång förmiddagspromenad längs Helge å och upp till en kraftstation i utkanten av byn. Det forsar bra i ån nu när dammluckorna är öppna, och gott om vatten är det också. Det vita skummet beror på det höga vattenståndet och orsakas av någon slags humusämnen, enligt lokaltidningen. Vattnet är egentligen brunare än vanligt, men när himlen speglade sig i vattenytan idag, så såg det riktigt blått ut.

Lite längre bort gick vi förbi den här roliga skylten, skriven på tvättäkta göingemål. Hajar ni? Första året här hade jag faktiskt behövt en tolk ibland, hihi!

På slutet av vår lilla vårpromenad gick vi inom byn och köpte blommor och nybakat surdegsbröd, som vi sedan mumsade i oss till lunch. Och till eftermiddagskaffet hade jag bunkrat upp med festliga mini-doughnuts från mataffären. Jag blir alltid lika besviken när jag äter sådana här, haha! De ser onekligen godare ut än vad de är, fast jag åt två iallafall.

Sen kan man ju tro att Fröken Grön tillbringade resten av dagen i sin trädgård, men det gjorde hon faktiskt inte, för hon hade en sådan himla träningsvärk i akterpartiet efter gårdagens rabattrensning. Det fick bli storstädning inomhus istället. När man dammsuger kan man ju stå raklång, som tur är...

Nedklippt rabatt och nedtagen ljusslinga

Efter att ha suttit med näsan framför datorskärmen hemma i köket en hel arbetsdag, så kändes det väldans härligt att få stappla ut i solskenet på eftermiddagen. Med sekatören i högsta hugg gick jag loss på alla vissna perenner i rabatten vid uteplatsen, även känd som "midsommarrabatten", även känd som "boomerangrabatten". 

När riset från den nästan manshöga anisisopen och den nästan lika höga malörten försvann, blev det nästan lite tomt i rabatten. Lammöronen är redan silvrigt luddiga och fina. Tulpanerna som kommer planterades hösten 2018. Fint att de kommer igen, för jag satte aldrig några nya lökar i höstas. Längst bak står två välväxande Duchesse de Montebello-rosor, men dem törs jag inte klippa i än.

Jag städade också upp lite grann längs högerkanten ner mot bastustugan, och sen satt jag faktiskt där nere på bänken en lång stund och bara gottade mig i solen. (Jodå, jag kan det också, hihi!) Innan jag satte punkt för eftermiddagens spontana trädgårdsprojekt, så tog jag ner ljusslingan från rosportalen. I senaste laget kan man tycka, men vi har iallafall haft sladden urdragen sedan slutet av januari.

Klätterrosorna på sidorna har haft gröna blad mer eller mindre hela vintern. Bonica Climbing-rosen, som jag planterade i somras, tar sig riktigt fint. Och ser ni att forsythian håller på att slå ut i blom allra längst till höger i bild? Den vitamininjektionen längtar man ju alltid efter!

Det ska visst bli 11 grader varmt och strålande sol imorgon också, så förhoppningsvis blir det lite utomhustid då också. Kanske rentav en runda till skogen. 

Otto's Thrill och trottoarsopning

Idag kom Otto's Thrill dimpandes med posten; dahliaknölarna som jag beställde januari. De ser ju aldrig mycket ut för världen, när man köper dem. Nästan som små skrynkliga och uttorkade bläckfiskar, som har legat uppspolade långt upp på stranden i flera veckor. (Förlåt, det där blev ju onödigt ledsamt...)

Tänk att något så klent och fult kan bli något så livskraftigt och majestätiskt! Är inte det naturens eget mirakel, så säg? Än har de inte kommit till jorden, och inte några av de knölar som ligger i källaren på vinterförvaring heller, men det kanske kan bli av i helgen. Det är ju ändå trevligt att få igång blomningen lite tidigare än vad man får, om man väntar med att plantera ut knölarna direkt i frostfri jord.

Bildkälla: Lökar och Knölar

För övrigt har jag och grannens 7-åring varit ute och sopat trottoaren ren från höstlöv och vintergrus ikväll, eftersom det vankas gatusopning i början av nästa vecka. Det var riktigt skönt att få vara ute i kvällssolen och få lite frisk luft en stund, efter en dag instängd på ett arbetsrum i en nedstängd skola. Det är nog dagar som dessa det är som allra skönast att vara utomhus. 

Telepatisk tömning av trädgårdstunna

Jag satt som bäst och undrade över när sophämtarna ska börja tömma tunnan med trädgårdsavfall för säsongen. Min tunna är nämligen redan full, och har så varit nästan ända sedan den förra tömningen i november. Jag hade knappt hunnit tänka tanken när en SMS-avisering plingade till i telefonen. "Tömning av trädgårdstunna torsdagen den 26/3." Tack för det, renhållningsverket! Nu vet jag att telepati fungerar.

Jag vet att många i trädgårdsvärlden skriker högt av fasa över att man inte tar vara på sitt trädgårdsskräp och förvandlar det till mulching och annat fiffigt, men jag kan lova er att det finns tillräckligt mycket material för att det ska räcka till en bautastor komposthög också. Den borde jag för övrigt gräva ur rejält i vår, och fixa till lite stabilare framkanter på. Sa jag att jag har en lång att-göra-lista för säsongen 2020? Fast det hade jag förra året med, och då blev det minsann aldrig av att jag vände någon komposthög. Så kan det bli ibland. Ganska ofta, faktiskt. Typ de senaste fem åren...

Att drömma sig hem

I dessa märkliga tider känns det ännu viktigare att få drömma sig bort. Fast "bort" är egentligen fel ord, för jag drömmer mig mest hem; hem till min egen trädgård och allt härligt den kommer bjuda på inom kort. För mig är det en sådan fröjd att tänka att det som är brunt och visset idag...

... snart kommer att vara grönt och frodigt och fluffigt, och att jag kommer få lulla runt innanför mina grindstolpar och bara njuta. När andra längtar bort, längtar jag hem. 

Och ikväll får vi förhoppningsvis också njuta av grönt, frodigt och fluffigt i säsongspremiären av Trädgårdstider. Blir det för många matlagningsinslag passar jag på att gå och kissa, hihi! 

Bukett vecka 13

Veckans bukett är till hälften ny och till hälften gammal. Allt det gröna i förra veckans bukett var nämligen fortfarande fräscht och fint, så jag köpte bara en packe fina tulpaner och snodde ihop min egen bukett. 

Tulpanerna är mörkrosa inuti och ljusrosa utanpå och har lite vågiga kanter. De ser nästan ut som marsipanrosor, mums!

Jag är fortfarande lite småkär i min nya ärggröna vas. Den är så bullig och härlig nertill, men har en lagom stor öppning upptill, som håller buketten samlad och snygg upptill.

För övrigt hade vi nästan sju minusgrader på termometern imorse, fast det blev varmare senare under dagen. Jag åkte till jobbet en sväng och ska dit en runda imorgon också. På något sätt är det ändå skönt att försöka behålla lite rutiner i tillvaron, iallafall så länge det går. 

Vårfint på verandatrappan

Man ska ju göra sitt bästa för att gynna handeln i dessa bistra tider. Som den ansvarstagande medborgare jag är, hörsammade jag uppmaningen dubbelt upp under gårdagen genom att besöka både byns finaste blomsteraffär och Blomsterlandet. Nu är det vårfint på verandatrappan, kan jag lova. 

Ett pyttelitet prydnadskörsbär, som redan blommar. Vem är ståndaktig nog att motstå något sådant? Inte jag, iallafall. För säkerhets skull täckte jag kronan med ett lakan i natt, eftersom jag visste att det skulle bli minusgrader. Det gick bra. 

Jag har planterat trädet i en stor kopparkruka, som jag hittade på loppis innan jul. Jorden upptill har jag täckt med kuddmossa från ett gammalt adventsarrangemang. Det är faktiskt rätt vårigt med mossa.

Krukan med saxifraga tog jag också in över natten, för säkerhets skull. Jag älskar småblommigt!

Penséer köpte jag också, så klart. Sådana där extra fina med vågiga kanter i ljuvliga sorbetfärger. Jag hade några vita kvar som var oplanterade sedan förra helgen, så de hamnade också i en kruka här. 

Och ett litet salixträd i miniatyr med ljuvliga rosa videkissar på. Nertill i krukan stoppade jag ner några murgrönor, för att få lite grönt direkt. 

Rosa videkissar har jag aldrig sett förut. Är de inte helt makalöst bedårande, så säg?

Det blev terracotta-tema den här gången. Om någon tänker att det verkar opraktiskt att sätta blomkrukor framför dörrarna, så kan jag berätta att vi bara använder den här ingången på somrarna, och tills dess har jag hunnit ändra om. 

Det har varit sol över "Glesbygd" även idag, men ack så isande kallt. Därför har det mest blivit lite innebestyr. Fast det kan ju vara mysigt det med. 

Löv is in the air

Är det ett ålderstecken när man börjar intressera sig för ljusmanschetter? Hur som helst har jag gått och sneglat på Svenskt Tenns fina variant Löv under ett par år nu, men eftersom de bara säljs till jul och påsk, och eftersom de alltid tar slut jättesnabbt i deras webbutik, så har jag inte lyckats få tag i några. När jag så fick deras nyhetsbrev häromdagen och såg att de fanns inne igen, så skyndade jag mig att klicka hem två. 

Löv är designade av Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson, men det visste många av er säkert redan. Det är rätt coolt att tänka att hon precis hade fyllt 30 år, då hon startade Svenskt Tenn. En driftig kvinna får man säga. Men så var hon ju också lärare från början.

Bildkälla: Svenskt Tenn

Manschetten är sammanfogad för hand, och den finns både i mässing och i silverpläterad mässing. Ett väldigt vackert hantverk, i all sin enkelhet. Jag hade faktiskt svårt att välja vilken jag tyckte var vackrast, men kom fram till att mässing passar bättre här hemma. Man skulle nog egentligen ha dem på lite finare ljusstakar, men nog passar de bra på mina loppisstakar i trä också? För säkerhets skull kör jag med dubbla manschetter, hehe!

Högtidspynt eller inte; jag tänker använda mina året runt, som här på matbordet i gröna rummet. Man kan ju använda dem en och en också, men om man ska duka till middag här är det ju helt klart maffigt med två.

Fina blev de också att ställa på det lilla hallbordet under spegeln, men där törs man å andra sidan inte ha tända ljus när man inte är där. För det är man ju inte så ofta.

Att Löv är populära märks inte minst på Tradera, där de brukar betinga ett andrahandsvärde som nästan är högre än vad de kostar som nya. Iallafall om man lägger ut dem under den tiden på året, då de inte säljs i butik. Jag kanske skulle ha köpt fler att ha i spekulativt syfte, hihi!

För övrigt har jag faktiskt dristat mig utanför grindstolparna idag, för att inhandla lite vårblommor att ställa på verandatrappan. Fast kameran fick inte hänga med ut, så det får jag återkomma till imorgon. Om det finns något att fotografera då , för jag ser nu på väderprognosen att det vankas 3-5 minusgrader inatt. Jag får nog plocka in några av krukorna igen...

Hej vårdagjämning!

Klockan 04.49 imorse sussade jag fortfarande gott i min säng och missade därmed vårdagjämningen.  Tidpunkten på året då jordklotet står rakt upp. Tidpunken på året då dag och natt är lika långa. Tidpunkten på året då det bara kommer att bli ljusare och ljusare. Det känns ju ändå som något man definitivt borde ha firat, eller vad säger ni? 

Jag har nu avverkat en hel arbetsvecka från mitt eget kök, och eftersom jag dessutom har varit snorig och lite hängig hela veckan, har jag faktiskt stannat innanför grindstolparna ända sedan i lördags. Det är inte utan att jag börjar känna mig som astrosmurf i min bubbla, hihi! 

Eftersom det var strålande sol idag dristade jag mig iallafall till att stämpla ut från mitt hemmakontor redan vid 15, för att bege mig ut i trädgården med sekatören för en stund. Jag tog det ganska lugnt, men hann klippa ner lite grann i rabatterna runt huset, innan maken kom hem med fredagsmyset. 

Helgplaner känns det ju inte direkt som att man kan göra upp numera. Ska man bara sitta innanför grindstolparna och glo en vecka till? Då kommer jag nog förgås av lappsjuka... Fast tänk om man snorar på grund av vanlig hederlig pollenallergi. Hur i allsin dar vet man?

Juvelrabatten som försvann

Fördelarna med trädgård känns ju uppenbara och behöver nog inte direkt räknas upp, men samtidigt det ett faktum att ingenting man rensar upp, planterar och gör fint varar för evigt, om man sedan inte underhåller det. Ett bra exempel på detta är kantrabatten mellan moraset och gräsmattan på baksidan, som jag grävde ur och planterade upp 2016 och sedan lite smått förmätet gav namnet "juvelrabatten". (Självklart med Monty Dons The Jewel Garden som förebild.) 

De två första somrarna var det verkligen jättefint här, med prydnadsbuskar och perenner i mustiga ädelstensfärger, men efter den extrema torkan sommaren 2018 har det just inte varit någonting här som har hämtat sig igen. Förra sommaren brydde jag mig inte om att göra något åt det. Framåt hösten hade det som var kvar i rabatten växt igen, och gräsmattan (läs: mossmattan) hade ätit upp den prydliga stenkanten. Och så här i mars ser det ju dystrare ut än någonsin. Förvisso av förklarliga skäl, men ändå. Den enda roliga förändringen i bilden från idag är att det numera ligger ett litet hus när nere i bakgrunden.

Kanske ger jag min juvelrabatt en ny chans under 2020. Kanske flyttar jag idén till en helt annan plats i trädgården. Nu längtar jag iallafall efter att börja klippa ner och rensa upp i alla mina rabatter. Kan man få beställa lika fin sol till helgen, som vi har haft idag, tack!

Blommande mirabell

Och plötsligt bara händer det. Mirabellträdets knoppar brister ut i blommande lovsång, från en dag till en annan. Förvisso lite trevande och försiktigt än så länge, men ändå. Som jag älskar det där trädet!

Trädet står rotat allra längst ner vid den låga stenmuren, som utgör tomtgräns mot grannarna på baksidan. Det växer inåt åt vårt håll med två stammar i en rejäl böj. Det är så charmigt, på något vis. Man vill liksom bara sitta i den där böjen och dricka sockerdricka och känna livet i sig.

När blommorna slår ut ännu mer, blir hela trädkronan ett enda fluffigt vitt moln, men än så länge glädjs jag åt det lilla. Förra året ser jag på bloggen att trädet blommade först en vecka in i april, så nog är våren tidigare i år. Hoppas nu bara inte att det blir minusgrader framöver, så att blommorna fryser bort. 

Precis framför mirabellen växer det ett hagtorn, som också har blivit som ett rejält litet träd. De två står ju egentligen alldeles för tätt, och jag tänker varje år att hagtornet måste bort. Men sen blommar hagtornet så rasande grant, och då har jag inte hjärta att såga ner det. Well, well, i sommar kanske det ryker iallafall. 

Det höga trädet snett till höger bakom växthuset är också en självsådd mirabell. Jag har inget minne av att det fanns där alls när vi köpte huset 2008, men på 12 år har det alltså hunnit bli så här stort. Det är utmärkt att ha ett träd som skuggar växthuset lite grann under varma sommardagar, men nu har det  blivit på tok för högt. Man borde väl kunna klippa in kronan ett par meter? 

För övrigt blåste den fristående spaljén framför växthuset omkull i stormen Laura. Jag ska nog hitta på något annat att sätta där. Fler bärbuskar istället, kanske. Ännu en sak att sätta upp på att-göra-listan, hurra!