Jag kikar in på bloggen en snabbis för att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt år, när det väl kommer. Tack alla läsare (kända som okända) för att ni har tagit er tid att titta in här under året som gått. Det är så härligt att veta att ni finns. På återseende 2022!
På årets näst sista dag kan det ju vara läge att ge sig på en summering av året som gått. Någon större årskrönika blir det inte här på bloggen i år heller, men personligen kommer jag att minnas tre saker från år 2021 lite extra:
1. Vi kom äntligen till skott och renoverade köket. Det blev helt nya ytskikt och vitvaror och måttbeställd köksinredning från Åraslövs snickeri. Startskottet för projektet gick i februari, och den allra sista listen kom på plats i augusti. Puh! Det blev verkligen ett projekt som heter duga, men med facit i hand är vi är så himla nöjda med resultatet och har redan glömt hur frustrerande det kan vara att leva i renoveringskaos.
Jag har förvandlats till en tonåring i det avseendet att jag sover hur länge som helst på morgnarna. Fast man kan nog nästan inte kalla det morgon längre, när jag väl behagar svinga mina lurviga vinterben över sängkanten. Tur att maken lockar med kaffe i köket, för annars hade jag nog inte kommit ur sängen alls.
På förmiddagen griljerade jag en ny julskinka, som vi köpte för halva priset i vår lokala mataffär. Det är ju otroligt billig mat, får man säga. Och jag har faktiskt inte riktigt fyllt min kvot av skinksmörgåsar än. Skinka är ju dessutom supergott i både sallad, omelett och pastasås, och som pålägg på hemmagjord pizza. Överlag äter vi väldigt mycket sallader just nu. I förrgår blev det skinksallad med ädelost, igår tonfisksallad och idag kör vi för tidigt fredagsmys med tacosallad. Så gott!
Mellandagarna är alltid så härligt långa. Det känns nästan som att tiden står stilla, men å andra sidan behöver man ju inte bry sig om tid överhuvudtaget när man är ledig och har helt oplanerade dagar. Man lufsar runt och plockar lite. Äter lite. Läser lite. Fikar lite. Tittar lite på TV. Scrollar lite på mobilen. Plockar lite med sina blommor. Tänder lite ljus. Viftar lite på tårna. Så skönt och så välbehövligt.
Eftersom jag är som jag är, så går jag naturligtvis också runt och fnular på nya projekt. Nackdelen med att renovera delar av huset är ju att andra delar plötsligt blir så uppenbart slitna. Under 2022 skulle till exempel gröna rummet behöva få sig en välbehövlig makeover. Ytskikten är väldigt ledsna här inne, i synnerhet övergången mellan väggar och tak. Om vi hade kunnat sätta taklister på ett vettigt sätt hade det nog kunnat vara en bra quick fix, men det är inte så lätt eftersom sladdarna går där. Det finns dessutom inga raka linjer att förhålla sig till, om man inte ska bygga om väggar och tak helt. Fast å andra sidan skulle jag inte bli ledsen över att få ett riktigt trätak här inne. En del golvtiljor skulle också behöva repareras. Vi får väl se hur det blir, och om det blir överhuvudtaget.
När vi har många matgäster brukar vi dra fram matbordet och ställa det mitt på golvet. Då får man plats med stolar på kortsidorna också, och det blir gott om plats för åtta matgäster. En del regniga midsomrar har vi faktiskt varit ännu fler (ibland upp till det dubbla) här inne, men då får man stå ut med att klämma ihop sig rejält. Kanske blir 2022 året då vi hittar det perfekta gamla lantbordet att ställa här. I det bruna väggvitrinskåpet (som är ett loppisfynd) har vi alla finglas, och i den gamla kistan (från makens farmors barndomshem i Jämtland) har vi filtar, extrakuddar och täcken. Den sistnämna slukar hur mycket som helst och är ett utmärkt ställe att "gömma" saker på när man städar, hihi!
Det har varit ännu en kall men solig dag med klarblå himmel och glittrande snö i "Glesbygd". Till och med en soffpotatis som undertecknad kände sig manad att bege sig ut på en liten promenad för att få lite frisk luft i lungorna och lite sol på näsan. Vår backe i vinterskrud ser nästan ut som ett julkort med kyrkan i bakgrunden.
Väl hemma i stugan igen har jag fortsatt motionera genom regelbundna promenader mellan soffan och gottebordet. Ni kan aldrig ana så mycket godis och hembakade kakor jag har fått i julklapp i år. Det vore ju oförskämt av mig att inte äta upp det, hehe!
Jodå, på annandagen har det slappats rejält på Solhäll. Maken har åtminstone dristat sig till att promenera ner till affären för att bunkra upp med lite sallad och grönsaker, men hans fru har som utlovat gått i pyjamas och morgonrock mest hela dagen. Fast jag har faktiskt inte suttit på rumpan hela dagen, utan har småplockat lite i högarna efter julaftonens firande.
Nu är vi hemma på Solhäll igen, och jag har redan planerna uppdragna för annandagen: Lång sovmorgon, pyjamas på hela dagen, mycket TV-tittande och fri ätning. Det är också en härlig jultradition.
Vi hämtar oss som bäst efter en härlig sammankomst med makens mor, systrar, svåger och syskonbarn, som har varit här över dagen och firat jul med oss. Sammanlagt blev vi åtta personer, vilket är ett alldeles lagom antal runt vårt matbord i gröna rummet. Jag hade dukat med den mörkgröna julduken från Lagerhaus (av alla ställen), vita mattallrikar med guldkant, gröna assietter och vita tygservetter. Mitt på bordet hade jag lagt en gren med röda bär och några röda äpplen. Det blev en riktigt trevlig färgskala.
Amerika-svägerskan har alltid med sig smällkarameller hem, som vi lägger vid var och ens tallrik. De innehåller papperskronor i kräppapper att ha på huvudet, en liten pryl (som t.ex. ett miniförstoringsglas eller en minikortlek) och en lapp med en gåta. Årets variant hade också en charad på en filmtitel eller låttitel, att utföras någon gång under måltiden. Min charad var att gestalta "Dancing in the moonlight". Hmmm...
Nu när hela stugan är julpyntad, så såg det plötsligt mer tomt än vanligt ut på väggen ovanför kökssoffan. Efter köksrenoveringen har vi ju fortfarande inte hittat något som har känts rätt att ha där, men vi tänker att om vi har is i magen, så dyker det upp något kul förr eller senare. En fin antikt hylla som bryter av lite grann i färg, kanske. Igår kom jag iallafall på att det nog skulle funka fint att hänga röda amaryllis från taklisten, och det blev faktiskt riktigt trevligt.
Vi har stökat i stugan mest hela dagen, och när vi hade stökat klart fick vi köra en runda med dammsugaren för att få upp glitter, barr och ströbröd från golven. Två rundor till affären för att köpa sådant vi glömt (aluminiumfolie till exempel) har vi också hunnit med. Tur att vi har så nära. Ett stort nybakat bröd från vår lokala surdegsbageri har vi också hämtat. Mums!
Så kom det snö igen. Inte i lika stora mängder som förra gången, men alldeles lagom för att skapa julstämning runt huset. Jag har faktiskt inte vinterpyntat alls utomhus tidigare i år, men idag grejade jag om lite grann på mitt "årstidsaltare" på hörnan. Med ett par gamla röda skidor, en trälåda på högkant, en lykta och en snöig gran i korg blev det juligt på två minuter.
Dagen började lugnt och skönt med bokad massagetid i Osby och sedan kaffelunch på Espresso House i Hässleholm. Efter det drogs tempot upp avsevärt, när jag svängde in på parkeringen vid ICA Maxi och insåg att jag knappast var ensam där. Tur att jag hade varit flitig och skrivit en inköpslista, för jag får alltid hjärnsläpp i sådana sammanhang. Väl i affären drabbades jag också av insikten att det inte finns en endaste liten burk ansjovis kvar att köpa i butikerna. Att Janssons frestelsen är hotad till jul har tydligen varit en nyhet i media sedan i november, men det helt gått mig förbi. Som tur väl var sprang jag på en kollega här hemma i byn, som sade sig ha en hel burk över, och hon var snäll och lovade att jag kan få den. Julen är räddad!
Nu ska jag titta på Downton Abbey-filmen, som visas på kanal 5. Av någon märkligt anledning har det faktiskt inte blivit av att jag har sett den, trots att jag fullkomligt älskade TV-serien. Kan man annat än älska Violet Crawley?
Första halvan av min första julsemesterdag gick jag i morgonrock och gjorde ingenting. Jag drack kaffe, käkade Dumlekola med polkagrissmak (kan rekommenderas) och scrollade mig igenom en massa helt meningslösa reels på Instagram. Ni vet hur det är när timmarna liksom bara flyger. Desto mer aktiv var jag efter lunch, då jag gjorde sådana där småsysslor man borde göra oftare i köket, som att olja in skärbrädorna, skura av gallren till köksfläkten, torka ur ugnen, kalka av kaffebryggaren och polera upp diskbänken med Clean&Shiny.
I årets gran blev det en salig blandning av kulor, klockor, flugsvampar och kottar. Färgskalan var sober i början, men sen tappade jag konceptet och smäckte på med både det ena och det andra, hihi! När jag trodde jag var klar hittade jag nämligen en ny låda med gamla favoriter, så då var jag tvungen att hänga upp lite till. Och sen hittade jag en ny låda... Glitter blev det faktiskt också till slut. (More is more, som sagt.) De nya metallhängena var verkligen otroligt smidiga, får jag säga. Jag ska aldrig klydda med tråd, snöre och band igen. De roliga små flugsvamparna är nya för i år. Dem hittade jag på Søstrene Grene i Kristianstad.
Från samma affär kommer också de små vita fåglarna, som sitter vid foten på 6 av ljusen. De har en klämma undertill, så man kan fästa dem ordentligt på grenarna. Så söta! Jag ångrar att jag inte köpte fler, för det hade varit fint att ha en liten pippi vid varje ljus. Jag får väl spana på rean sen, om det finns några kvar då.
Under granen sitter julugglan och ruggar. Jag fick ta fram sekatören och klippa bort lite nedhängande grenar invid stammen, så att den skulle få plats. Den gröna julgransfoten är ett gammalt loppisfynd. Tidigare hade vi en ännu coolare variant, men på den rostade skruvarna sönder till slut. Jag tänker varje år att det vore smidigt att sätta ner hela foten i en gammal zinkhink, så att man slipper vattna i tid och otid, och så att man slipper ha vatten som rinner över kanten ner på trägolvet. (Som på bilden.) Problemet är bara att alla zinkhinkar vi (jag) äger har hål i botten. Tidigare hade vi en julgransmatta som skydd, men den var så maläten och trasig och ful, så den slängde jag för något år sedan.
