Hej då 2015!

När jag ser tillbaka på det gångna året, så inser jag att 2015 faktiskt blev ett år då många drömmar uppfylldes. Redan i början av året tog vi äntligen tag i  den flera år gamla drömmen att platsbygga en bokhylla bredvid soffan i röda rummet. Oj, vad bra det blev! Rummet fick en helt annan karaktär Och äntligen kunde vi ta fram våra böcker, som legat nerpackade i kassar på vinden sedan flytten från "Storstad" för fem år sedan.

Under påskveckan infriade vi en gammal dröm om att resa till New York. Det var onekligen en mäktig känsla att vandra runt på Manhattan, spana in alla kända platser man sett på TV och film och bara insupa storstadsatmosfären. Resan gav mersmak, och både maken och jag konstaterar att vi gärna återvänder till "The Big Apple" igen.

I trädgården hände det också saker. I nästan ett halvt decennium har jag gått och väntat på att min pyttelilla magnolia ska blomma, och i våras gjorde den äntligen det. De ljuva blommorna gav mig nästan glädjefnatt! Den som väntar på något gott...

Fler trädgårdsdrömmar infriades 2015. Min dröm om ett växthus i köksträdgården fick en oväntad lösning, när vi plötsligt fick "ärva" ett gammalt Elite-växthus från goda vänner som ville bli av med det. Det satte igång ett stort grävprojekt och en rokad i köksträdgården, och när allt var klart kunde jag inte annat än känna mig odrägligt nöjd med resultatet.

I mina drömmar om ett växthus hade jag sett hur jag skulle inreda det med coola gamla loppisfynd, och det gjorde jag också. Åtskilliga loppisbesök blev det under sommaren, och nog gav det resultat. Det är makalöst vilka härliga saker man kan hitta, om man bara tar sig tid att leta! (Och gräva bland en massa bråte...) 

När växthuset väl var på plats föll det sig naturligt att också uppfylla drömmen om ett kastanjestaket. Det levererades på rulle och var nästan löjligt lätt att sätta upp. Den här bilden har jag sett framför mig i åratal, och nu är den sann!

"Vilket drömställe! Någon gång ska jag bo där", har jag sagt varje sommar när vi har varit i Ängelsberg i samband med våra släktbesök i Västmanland och passerat makalöst fina Villa Englaro. I somras gjorde maken och jag slag i saken och tog in där ett par dagar i juli. Det var nästan så att jag inte ville åka därifrån!

En annan dröm (som jag har tjatat om i tid och otid här på bloggen) har varit att hitta ett vitrinskåp att ha i gröna rummet. Jag har ju ett gäng gamla fönster i ladan som jag länge funderat på att bygga ihop till något, men efter en sensommarauktion här i byn ändrades planen. Jag hittade nämligen ett alldeles lagom stort väggskåp, och efter lite renovering, målning och inglasning så hänger det äntligen på plats. 

Som pricken över i avslutade jag året med att äntligen köpa den där kameran jag har gått och drömt om så länge. Sammanfattningsvis kan jag alltså konstatera att 2015 blev ett oförskämt fint år för Fröken Grön, om än skuggat av den oro och strid ute i världen som naturligtvis inte lämnar någon av oss oberörd. Nog kan jag gå och drömma om att min magnolia ska blomma i vår också, men mest av allt hoppas jag att 2016 blir ett fredens år.

Gott slut, kära läsare! Utan er vore den här bloggen alldeles trist och tråkig. Tack för alla fina kommentarer, all uppmuntran och alla glada tillrop under året som gått. Hoppas att ni vill titta in här igen nästa år!

Kaffekompis

Muggarna från Design House Stockholm med Elsa Beskow-motiv är ju verkligen helt oemotståndliga. Det är svårt att välja sin favorit, men vad passar väl bättre för en Fröken Grön att dricka sitt kaffe ur, om inte en mugg med Tant Grön? Klättrandes på en stege, dessutom. Likheterna är ju slående!

Mellan kaffepauserna fnattar jag mest runt med min nya kamera idag. Testar inställningar, läser manualen och försöker lära mig hur den fungerar. Det ska nog gå bra, eftersom den är extremt snäll och hjälpsam. För säkerhets skull har jag bokat in mig på en Nikon School-kurs i Växjö senare i vår. Det jag inte kan klura ut själv tills dess kanske jag kan få tips om då.

Hej D7200!

Redan i somras började jag drömma om en ny kamera. Min gamla Nikon D60 har varit en trogen kamrat i över 7 år och börjar onekligen bli lite sliten, och jag känner mig redo att utveckla mitt fotograferande vidare med lite bättre teknik. Efter ganska gedigen efterforskning av vad som skulle kunna funka för mig på den nivån jag befinner mig nu (typ erfaren entusiast), kan jag idag hälsa min nya kompis välkommen: Nikon D7200!

Jag valde att köpa kamerahuset i paket med ett Nikkor-objektiv med rejäl zoom (AF-S DX 18-140mm f/3.5-5.6G). För att lösa dilemmat med hopplös inomhusfotografering så här års (och för att kunna fotografera skarpa närbilder och porträttbilder med så där härligt suddiga bakgrunder) valde jag även att komplettera med ett ljusstarkt fast Nikkor-objektiv (AF-S DX 35mm f/1.8G). Båda objektiven har jag dessutom kompletterat med UV-filter, vilket känns som en bra drulleförsäkring för en klumpeduns som undertecknad. (Filtret skyddar bra mot repor och stötar, vilket en kamera får räkna med i min ägo.)

Ikväll är jag verkligen en happy camper! Jag ser fram emot att lära känna min nya vän lite närmare och tackar mig själv för att jag var så klok att jag ansökte om semester ända fram till den 4 januari. Min käre make inser redan att han inte kommer se röken av mig mer i år, hihi!

Fröken Hjärnsläpp

Nämen! Vems nycklar är det som sitter kvar där i låset på verandadörren? Som har suttit där sedan juldagskvällen? Som har suttit där fast husets ägare var på släktträff i Malmö hela annandagen? Som har suttit där hela dygnet igår, när husets ägarinna var ensam hemma och noggrant låste dörren på baksidan inifrån för säkerhets skull? Den här bloggen byter nu officiellt namn till Fröken Hjärnsläpps Blogg...

Fast man får ge mig lite cred för att jag iallafall hade låst verandadörren innan jag glömde nyckeln. Så kan det gå när man avbryter en tanke och en handling för att ställa iordning på trappen istället. Eller så var det hänförelsen av de där betongänglarnas ankomst (som fortfarande är ett mysterium) som stal min uppmärksamhet. Hoppas iallafall att vår försäkringsbolag inte läser det här blogginlägget...

Slappareda'n

Idag är jag lite suddig i konturerna efter tre dagars intensivt julande. Därför unnar jag mig en hel dag klädd i julklappspyjamasen och julklappstofflorna och rör mig i princip bara mellan sängen och soffan. Vilken tur att det är så nära mellan sovrummet och vardagsrummet, så att jag slipper anstränga mig för mycket.

Sängen är den ultimata läshörnan. Det fiffiga med att ha ett sovrum och ett vardagsrum som sitter ihop är att man kan vara social fast man ligger kvar i sängen. (Under förutsättning att man inte har gäster som blir generade av en värdinna i pyjamas.) Och så kan man lyssna på TV:ljudet i bakgrunden och göra en kort utflykt till soffan när det är något man vill se.

Kylskåpet är fortfarande proppfullt av diverse rester från julbordet, så inte behöver vi gå till affären heller. Mitt sällskap för dagen är en hel hög olästa böcker och tidningar. Och så skumtomtar, förstås. Och kakor... Och chokladpraliner... 

Om man tröttnar på sängen och vill ha lite miljöombyte (en sisådär tio steg bort) är soffhörnan ett lämpligt alternativ. Där kan man också ligga och läsa. Filtarna ligger redo och väntar, och fjärrkontrollen till TV:n finns inom räckhåll. Tulpanerna och julduken börjar också bli lite lagom suddiga i konturerna...

Julafton, julda'n, annanda'n och slappareda'n. Så ser kalendern ut på Solhäll, och det är baske mig inte så dumt!

Snöiga fönster

Det har varit den varmaste julen på länge i Skåne. Vissa dagar har termometern visat tvåsiffrigt, och någon snö har det inte varit lönt att ens drömma om. När maken hittade en påse fluffig vadd i pysselrummet, så kom vi på den lysande idén att vi kunde fixa egen snö. 

Vi öppnade helt sonika dubbelfönstren och pillade in vadd mellan rutorna. Så där lite på gammaldags vis, fast MER! (Det fanns rejält med vadd i påsen, så jag tänkte att det var dumt att snåla. Och ska det va' så kan det ju lika gärna va' rejält!) Först testade vi på ett fönster, men innan jag var nöjd hade vi minsann fixat snöiga fönster i alla väderstreck. 

När det börjar skymma ute och den gröna gräsmattan försvinner i mörkret, så blir det riktigt stämningsfullt med "snön". Skyddar mot drag gör den också. 

Några av fönsterkarmarna har svällt ganska rejält i det blöta vintervädret och är svåra att öppna (och ännu svårare att stänga), så det finns en viss risk att vi får dras med "snöiga" fönster till långt fram i vår. Undrar just om jag tycker det är lika mysigt i mars, haha!

Änglar på min trapp

Vi har tillbringat en härlig juldag hos mina föräldrar i Blekinge. När vi kom hem för en stund sedan kändes det mest praktiskt att använda verandaingången, vilket vi annars bara gör på sommaren. Och där, på stentrappan, låg helt plötsligt två små ljuvliga betongänglar! 

När i allsin dar hamnade de där? Och vem är den hemliga tomten som har varit här på besök? Tusen tack, vem du än är! Jag har mina aningar...

Julhälsning

Se då krypa...

Varje år tänker jag att i år ska julen bara vara grön och naturlig här hemma. Eller så där krispigt vit och sober som i inredningstidningarna. Men sen lyfter jag på locket till lådan på vinden där alla mina tomtar ligger, och hux flux har de där eleganta ambitionerna flugit sin kos. Jisses, man måste ju ha tomtar på julen! I synnerhet i en gammal stuga som den här.

Jag fullkomligt ääälskar sådana där gamla tyska porslinstomtar! (Ser ni mig i glasrutan på bilden ovan, förresten, hihi!) I synnerhet de fyra i min ägo som en gång tillhörde min mormor, och som ingick i den digra samlingen tomtar som jag och min yngre kusin försökte räkna varje jul när vi var små. I år får de stå på hedersplats ovanpå det vita vitrinskåpet. (Två är likadana. De är säkert tvillingbröder!)

På en hylla inuti skåpet står en liten nisse som jag har köpt på loppis. Gammal han med, och så är han ju faktiskt grön!

På hyllan under piedestalen står en större tomtegubbe som håller ett ljus. Honom har jag hittat i en antiklada en gång. Jag lovar att jag inte ska tända ljuset där den står nu...

Jag har fler tomtar i den där lådan på vinden, men de får semester i år. Om de inte kommer krypande ur vrårna någon natt. Tippe tippe tipp tapp...

Du lilla gran

Efter ett biobesök i Kristianstad igår eftermiddag (den nya Star Wars-filmen måste man ju se!) svängde vi inom julgransförsäljaren på vägen hem. Vår vana trogen valde vi ut en lagom hög och lagom tjock rödgran på mindre än två minuter. Nu står den där i hörnet vid soffan, pyntad och klar, och genast blev det jul i stugan.

I år är granen pyntad med halmsaker, några små änglar, röda flugsvampar, tre små röda tamburmajorer och naturligtvis kulor av olika slag i rött, guld och vitt. På en av kulorna står det New York; en kul souvenir från vår resa dit i våras. (På en annan gren hänger det en glittrig röd handväska från Los Angeles, men den har jag hängt lite i skymundan i år.)

På Solhäll har vi ingen julbock under granen, utan en juluggla gjord av grenar, halm och fjädrar. En himla fin tradition, tycker jag. För att inte mössen ska gnaga sönder den när det inte är jul, så förvarar vi den hängandes i några gamla tvättlinor på vinden. Fast de kanske ändå hade hållit sig på avstånd i tron att det är en riktig uggla, hihi!

Ängeln i toppen av granen har hängt med sedan min barndom, då den brukade stå på mitt rum. Jul 1976 står det inuti den, och jag minns att den är köpt på det som då hette Wessels i Uppsala. Paket under granen har det inte hunnit bli så många än. (Julklapparna är inköpta, men inte inslagna än.) Gottebord har vi också, som ni ser. Livsfarligt, det där...

Dagens aktivitet bestod för övrigt i att åka till Hässleholm och storhandla på ICA Maxi. My God vilken pärs, säger jag... Nu orkar vi inte göra mer idag. Mer än att möjligtvis röra oss mellan soffan och gottebordet, hehe!

Lagom jul i gröna rummet

I gröna rummet jular jag lite lagom. Den fina duken Stjärnholm (från varuhuset som börjar på Å) ligger ostruken på bordet. Jag skulle bara testa, och så blev den kvar. Så typiskt mig...

Det fjärde ljuset brinner redan, men det är fortfarande gott om tid fram till julafton. Jag är fortfarande så nöjd med den enkla 15-kronorsstaken vi hittade hos skrothandlaren. Ibland är verkligen det enkla det allra vackraste.

På väggen hänger Oscar II och kollar så att allt går rätt till. Han säger att jag borde byta ut de eternell-torra eukalyptusbladen och de snart överblommade amaryllisarna i kannan mot nya. Bäst att man håller sig på god fot med kungen...

Jag kom hem med en jättestor murgröna på båge när jag hade varit och handlat mat härom veckan. Den blev rätt maffig i söderfönstret. På grund av dess storlek var jag tvungen att trotsa mitt blomkrukeinköpsförbud och köpa en större kruka. Grön så klart!

Några av mormors tomtar har kommit upp ovanpå det vita skåpet, men de fastnade inte på bild den här gången. Kanske en annan dag.

'Intokazi'

Amaryllis är verkligen drottningen i julens blomsterparad. Kan man annat än häpna över dess mäktiga skönhet och prakt? Att välja färg är inte lätt, så därför köper jag ofta flera olika sorter. Jag köper snittamaryllisar i olika färger ända från första advent, så att man får blomning meddetsamma. Sedan köper jag en enda ensam lök till advent, som jag sedan går och väntar på. Nu blommar årets variant!

Den är vit och heter 'Intokazi'. Den kommer från byns finaste lilla blomsteraffär och är planterad med grön mossa i en ärggrön plåtkruka från Fröjd. En skruvad blomsterpinne i smide hjälper stjälkarna att stå raka.

Jag är dålig på det där med att spara lökar och väcka dem till liv igen kommande år. Fast lite av det roliga är ju just att välja en ny sort för året, så det gör inte så himla mycket. Nästa år kanske jag väljer en mörkröd, eller kanske en polkagrisrandig.

Dalahästar

Dalahästar passar utomordentlig bra som julpynt, i synnerhet om man vill ha den där allmogekänslan jag tycker så mycket om. De bjärta färgerna fungerar alldeles utmärkt. Tillsammans med de röda juläpplena i trätråget bildar de nu ett riktigt fint litet julstilleben ute på glasverandan.

Min lilla samling utökades till tre häromdagen, när maken helt oförhappandes kom hem med den gröna hästen till höger. Den vänstra är köpt på en antikmarknad här i Skåne och den i mitten är köpt på plats i Dalarna under en sommarsemester någon gång på 70-talet. Den sistnämnda har blivit lite skavd i målningen genom åren. En bit av det högra frambenet är dessutom helt avgnagt av den arga lilla shih-tzun vi hade på den tiden. Som en liten hälsning från min barndom, så här i efterhand!

Kortfilm eller långkörare?

Den svenska titeln på filmen om mitt liv är klar nu. "Hur mycket snor kan det finnas i en näsa?" Huvudrollen spelar jag själv, eftersom det är en dokumentär. Jag hoppas det blir en kortfilm och inte en långkörare...

Sicken tur att det är fredag! Och att jag kan ligga i sängen hela dagen imorgon om jag vill. Och att vi har godis nog att kunna utfordra ett helt kompani här hemma. Och att jag har en hel kasse med mammas veckotidningar att läsa. Och det bästa av allt: Att julledigheten precis har börjat! 

Mera utepynt

Den nordöstra hörnan av huset och ingången på baksidan har också fått sig en liten jul-makeover. Uppe på avsatsen vid dörren står en liten en, och nedanför trappan ligger några granrisruskor som blev över när jag pyntade på framsidan i helgen. De röda skidorna är fortfarande juliga och fina. De har blåst omkull en sisådär sjuttielva gånger redan, men jag är envis och ställer upp dem igen. Jag blir så glad av den härliga färgen!

På bordet står grejer med inslag av rött och grönt. En del saker stod där redan tidigare och några har kommit till. Den snirkliga blompinnen i smide har hittat tillbaka hit, efter att ha stöttat en fjärilsbuske hela sommaren och hösten.

Julrosor är nog något av det vackraste som finns. Två stycken har jag pillat ner tillsammans med murgröna och mossa i farmors gamla järngryta. Så länge temperaturen inte är för låg klarar de sig fint, och till våren planterar jag ut dem i någon rabatt.

En ren av ris och kvistar får också plats här. Jag önskar att jag kunde säga att jag har gjort den själv, men den är köpt på blomsteraffären på Kronprinsen i Malmö. Jag tycker den är jättefin i all sin spretighet!

En dag till på jobbet, och sen väntar julledighet ända fram till den 4 januari. Känslan av mängder av oplanerad tid är oslagbar. Så härligt det ska bli att få vara ledig ett tag och bara vara!

P.S. Tack för ditt härliga mail, Maj-Britt! Jag har försökt svara, men får meddelande om att mailet inte går att leverera. Är det något knasigt med din adress? Jag får försöka igen senare! D.S.

Fula små rackare

Jag inser att jag har påbörjat en ny samling: De fulaste tomtarna i världshistorien. Ni vet, sådana där riktigt gamla, halvt hemmagjorda varianter med mindre lyckade ansikten? Som nissen som har häckat i kökssoffan de två senaste jularna. Ni vet, han med den taniga kroppen och de galet stirrande ögonen. Han är ett praktexempel på just en sådan tomte!

Och nu har hans om än ännu gräsligare kusin också hittat hit. Honom har de inte ens orkat fixa en riktig kropp till, haha! Men skägget är desto mer extravagant, får man ändå säga. Det kompenserar verkligen den totala bristen på allt annat. Stilig luva har han också.

Man kanske inte kan kalla TVÅ en samling, men känner jag mig själv rätt så blir det säkert fler framöver. Säkert finns det mängder av fula små tomtar som sitter bortglömda där ute på loppishyllorna och bara väntar på att jag ska komma och förbarma mig över dem. För vet ni vad, jag tycker de där fula små rackarna är fullkomligt bedårande!

Pyntat på framsidan

Jodå, julkransen har minsann blivit uppsatt på rätt sida av glasverandedörrarna. På utsidan, alltså. (Förra årets krans blev ju kvar på insidan, om ni minns.) Och tänk, där satt redan en gammal spik kvar i en av dörrarna sedan julkransen 2013, så det var bara att hänga upp den. Ibland är det minsann riktigt praktiskt att vara slarvig!

På trappan står ett buxbomklot från byns finaste lilla blomsteraffär (som jag hoppas får tillräckligt med värme från huset för att klara sig i krukan över vintern) och en lykta med automatiskt fuskljus som tänds när det blir mörkt och brinner i 6 timmar. Granriset nedanför trappan ser lite malplacerat ut mot den gröna gräsmattan, men det är ju ändå jul...

Ja, på nästa bild ser ni ju själva hur grönt det är i december! Man kan ju nästan tro att bilden är tagen på sommaren (ja, delar av den iallafall) och inte i mitten av december. Fast igår och idag har vi faktiskt haft minusgrader ute, så det ser faktiskt lite frostigare ut nu.

Och för dem som undrar om bilden är helt sned, så kan jag meddela att vi bor mitt i en ganska brant backe. När man fotograferar får man helt enkelt välja om man vill att huset ska vara rakt eller om grindhålet ska vara det. Å andra sidan lutar tomten i den andra riktningen också, så det jämnar liksom ut sig, hihi!

Monogram

Jag är lite förälskad i gammaldags linnehanddukar. Ni vet, sådana där med fina broderade monogram. Sedan tidigare har jag fem stycken med röda monogram, som faktiskt har mina egna initialer: "A.S". Vad är oddsen för det på loppis? Fast eftersom jag har ett dubbelförnamn så har det ju faktiskt saknats en bokstav. Det åtgärdades nu i helgen, när jag hittade fem till med den saknade bokstaven: "K".

Jag har även ett smeknamn som börjar på K, och om inte annat kan bokstaven ju faktiskt stå för "kök". Till min stora lycka är en av bokstäverna broderad i grönt! (Den är visserligen lite missfärgad nertill, men det ska nog gå att bleka bort med lite sådant där pulver-i-rosa-burk, if you know what I mean.) Handdukarna är dessutom extra långa, och några av dem har liksom ett fint cirkelmönster i själva väven. 

Nog är det ändå lite fint att tänka att någon har suttit och sytt de där stygnen en gång i tiden. Jag undrar i vems kök de har hängt? Hos en annan "Karin" kanske, eller en "Katarina". Eller kanske rentav hos en "Kurt"? Hihi, jag tror inte det!

Pyntat vid ladan

Tredje advent har faktiskt bjudit på lite solsken mellan skurarna, så då passade jag på att vara ute en stund och pynta lite vid ladan. Det lilla planteringsbordet står ute 12 månader om året och är onekligen ganska väderbitet och rangligt vid det här laget, men det hänger med ett tag till. Under bordet står en gammal äppellåda, och på en spik på väggen hänger ett par gamla långfärdsskridskor. Vattenkannorna, zinktunnan, de gamla spadarna och spetten står här året runt, och den svarta gamla stormlyktan flyttar runt lite efter årstid.

Hyllan ovanför bordet hänger också på trekvart, men så länge den håller ihop får den sitta kvar. På det understa hyllplanet pyntar jag om lite efter årstid; en del grejer har fått stå kvar sedan hösten och en del pryttlar har kommit till. Ovanpå hyllan har jag lagt enrisruskor för att få en grön "gardin". I den gamla mjölkkannan står buxbomkvistar från trädgården, och de små träsvamparna fick komma fram från mitt "rekvisitaförråd" inne i ladan.

Den lilla ugglan i toppluva satt ensam kvar på en hylla när jag var på Blomsterlandet härom veckan. Klart den fick följa med hem! Jag gillar ju ugglor.

Granatäpplen passar finfint här ute också. De risiga gamla kransstommarna har hängt med i många år nu, och börjar bli riktigt "rufsiga". De är fina oklädda, precis som de är. 

Framför den gamla kotavlan har jag satt silvriga höstväxter i mörkgröna lerkrukor (från Blomsterlandet de också) . Om man tittar på dem och kisar, och bortser från den knallgröna gräsmattan och den blöta omgivningen, så kan man låtsas att det är frostigt ute!

Bordet och långsidan på ladan är det första man ser när man kommer ut på trappen på baksidan, så det är extra tacksamt att ha lite pyntat och fint här. 

Jag har pyntat lite på framsidan, på trappen på baksidan och på bordet på hörnet också, men det får jag visa en annan dag. Nu är det nämligen dags för söndagsbadet!