Bukett nummer tre

Fem minuter efter stängning stövlade jag in på byns finaste lilla blomsteraffär för att hämta födelsedagsbukett nummer tre. Den här gången blev det en riktigt praktfull höstbukett i gult, grönt, vitt och vinrött, och så lite inslag av silvriga blad på det. Kan det bli en bättre start på helgen? Jag tror inte det.  

Maken har fullt program i helgen med olika åtaganden och andra aktiviteter, men själv tänker jag mig två lugna trädgårdsdagar. Kratta lite fallfrukt och så. Fast den där rean på Växtmästaren lockar ju fortfarande förstås, så kanske blir det en sväng dit imorgon, och dessutom är det höstmarknad i byn. Men först tar vi fredagkväll, tycker jag. 

Torsdagsbastu

När jag kom hem vid halv 6-tiden idag hade maken redan värmt upp bastun. Så ljuvligt att tassa genom en regnig trädgård och få sätta sig i värmen och bara slappna av efter en intensiv jobbdag! Och ännu skönare efteråt, när man har varvat ner och känner sig ren både in- och utvändigt. Utan någon som helst muntlig överenskommelse har vi redan mutat in varsin sida där inne. Fascinerande fenomen det där, att man mer eller mindre undermedvetet alltid sätter sig på samma plats. Lite som i TV-soffan, hihi!

I helgen är det tänkt att vår duktige snickare ska komma och sätta upp golv- och taklister, dörrfoder och dörr + dörrkarm in till förrådsdelen. Sen är det fritt fram för oss att inreda på riktigt, fast tanken är nog ändå att vi ska försöka hålla det hyfsat spartanskt här inne. 

I nuläget har vi bara en knoppbräda som väntar på att komma upp, men på sikt blir det nog även någon form av skåp eller en byrå för förvaring, och kanske en väggspegel också. Det där får lösa sig vartefter. Fast det brukar ju inte vara något problem att fylla ett rum med grejer, om det bara är det man vill, hihi!

Trädgårdskänsla i hallen

Eftersom det har varit så regnigt de senaste dagarna (vilket fortfarande känns som en bokstavlig skänk från ovan) knipsade jag av några dahliakvistar och satte dem i den gröna vasen på bordet i hallen. Bara en blommar, och de andra knopparna lär väl knappast orka slå ut inomhus, men det är ju fint ändå. På murstocken hänger några boksidor från en loppisfyndad flora; även det ett sätt att få in lite trädgårdskänsla. 

Med undantag för december månad bor påskharen från New York på det här bordet året runt. Kan man inte skriva in en adventshare i jultraditionerna? The Christmas Bunny låter ju riktigt bra, hihi! Annars har jag en pytteliten röd stickad halsduk som den kan få låna, för julstämningens skull. Den satt på korpen som vår hemliga tomte lämnade av här förra julen, vilket ni kanske minns från det HÄR inlägget.

För övrigt har jag hört ryktas att det är 50% rabatt på alla trädgårdsväxter på Växtmästaren i Osby ett par dagar framöver. Klarar man att hålla sig därifrån, tro? Ja, det återstår ju att se...

Då och nu i moraset

När man går och tycker att det inte har hänt så mycket under året är det extra roligt att scrolla bakåt i datorns fotobibliotek, för det är då man inser att man har fel. Våren 2017 såg det ut som på bilden här  nedanför, när man stod och blickade ut över det otuktade området i trädgården. (Ni vet, den del av tomten som vi kallar "moraset".) Då var drömmarna om att bygga en bastu där nere fortfarande bara på just drömstadiet.

Sommaren 2018 ligger det plötsligt ett helt litet hus där nere! Det blev inte bara en bastu, utan en stuga som även fungerar alldeles utmärkt som gäststuga/extrarum/ateljé.

Sommaren 2017 hade jag en rosportal här som ledde ut i ingenstans. Det var förvisso charmigt och vackert på sitt sätt, men väldigt mycket igenvuxen tomt till ingen nytta.

När jag står på nästan exakt samma ställe idag kikar stugan fram där bakom snöbollsbusken, som har blivit lite uppstammad efter grävskopans besök. Den gamla rosportalen är borta, men ska så småningom ersättas av en i trä som är lite högre och lite bredare. Klätterrosen Rosenholm ligger vikt åt sidan (till vänster) och väntar. 

2017 hade jag ställt två gamla trädgårdsstolar längst ner i moraset, för att skapa någon form av siktdjup i grönskan. Jag klippte gångar med gräsklipparen i ogräset, som inte alls var så tuktat och fint som på bilden hela tiden, utan alltid växte upp till en smärre djungel under säsongens gång.

2018 står stolarna fortfarande kvar på exakt samma ställe, men nu har det blivit mer som en mysig hörna bakom stugan. Här vill jag också göra iordning, och nästa sommar kanske jag till och med hänger upp en hängmatta mellan trädstammarna.

Planen för sommaren 2018 var att vi skulle fixa till utemiljön runt stugan, men den svåra torkan och den enträgna värmeböljan har satt stopp för alla sådana planer. Nu får det väl ta den tid det tar helt enkelt, men på ett sätt känns det ju nästan som att trädgårdssäsongen börjar först nu. Om jag tar bilder i samma vinklar 2019 får vi väl se vad som har hänt då, hihi!

Trädgårdskarameller

Den senaste veckan har maken och jag snaskat loss på trädgårdens egna karameller, i form av körsbärstomater från köksträdgården och gula och röda mirabeller från träden bakom växthuset. Hur är det nu med mirabeller, förresten? Är det samma sak som krikon? Och är krikon samma sak som körsbärsplommon? Kanske är det där bara en geografisk språkfråga.

Jag googlade för att försöka hitta ett svar, men blev inte så mycket klokare. Däremot lärde jag mig att Astrid Lindgren skrev en bok som heter "Mirabell", som publicerades 2002. (Samma år hon dog, för övrigt.) Där ser man. Och jag som trodde att jag kunde min Astrid Lindgren...

Bäckaskog, loppis och gräsklippning

Jag körde en tidig sväng till Bäckaskog och var där redan när Trädgårdsdagen öppnade vid 10. Jag vet inte riktigt vad det var som saknades, men marknadsområdet kändes faktiskt lite mindre i år. Jag gick runt allt ganska snabbt och var klar på en timme. Inte en enda växt fick följa med hem, men däremot en påse prydnadspumpor i olika färger och storlekar.

Däremot lyckades jag komma hem med ett lass loppisfynd, haha! Jag hittade en farbror som sålde gamla zinkhinkar och en loppis i en by på vägen hem, där jag fyndade en gammal smörkärnare för 20 kronor och en stor jardiniär i grönt porslin för 40 kronor.

Den där jardiniären tänker jag göra något slags höstarrangemang i och ställa på matbordet i gröna rummet. Tänk så fin med murgröna och vita cyklamen! Om man vill kan man nog lägga oasis i bottnen på den och göra en läcker centerpiece med snittblommor och kvistar. Och tänk till jul, så mycket fint man kan ha i den då. 

Jag var hemma redan vid lunch, då himlen öppnade sig och regnet började ösa ner. När det klarnade upp framemot 15-snåret tog jag mig ut och satte igång gräsklipparen för första gången sedan jag vet inte när. Och tänka sig, den startade redan på första knycket! Jisses så högt gräset var, och jisses så mycket ogräs som växte upp i det nylagda jordstråket ner mot stugan på baksidan. Det såg verkligen ut som rena rama ödetomten runt huset, och jag har nästan mått dåligt över det där under veckan. Men ikväll kan jag somna med frid i själen, för nu ser det lika prydligt ut som i en park, hihi!

Lördagssyssla

Att städa är verkligen inget jag tycker är speciellt kul, men efter badrumsrenoveringen har det blivit en riktigt angenäm lördagssyssla att göra fint där inne. En av anledningarna kan ju vara att det är så himla mycket mer lättstädat nu än vad det var tidigare. Jag har en svamp på skaft som jag skrubbar kakel och glasvägg med, och sen sköljer jag bara av allt med duschen och moppar bort vattnet. Golvvärmen och takfläkten gör sedan att alla ytor torkar i ett nafs. Lite WC-anka i toastolen, glasputs på spegel och hylla och sen rena handdukar på krokarna, och vips så är man klar. 

Jag har länge tänkt att jag skulle ta tag i målning av den gamla dörrkarmen och den nya tröskeln för att göra dem lite mer enhetliga. Färg inhandlades redan i februari, men sen har det inte blivit av. Ibland undrar man varför man väntar så länge med att göra saker, för när jag väl gjorde det idag, så tog det inte speciellt lång tid. Tänk så fräscht allt blir med lite ny färg!

Jag målade med en bruten vit Jotunfärg som heter Eggvit, och som jag blev rekommenderad av tjejen i den förträffliga färgaffären i grannbyn. Hon sa att den passade fint mot vitt kakel, och det gjorde den verkligen. 

Den gula väggen i hallen (som faktiskt inte är fullt så knallgul som det ser ut på bilderna) ser lite sjavig ut sedan elen drogs om. Dessutom var väggytan ganska bucklig och skruttig från början, eftersom väggarna bara består av någon slags masonit. Kanske är det dags att fixa till det där på riktigt. Är det någon som har erfarenhet av renoveringstapet? Blir det en snyggare väggyta att måla på av det, tro?

Någon badrumshylla ovanför pottskåpet har det inte blivit än. Dels har vi (= jag) inte bestämt oss (= mig) för vilken av alla mina fyra alternativ vi (= jag) gillar bäst, dels vill man ju inte chansa och borra i kaklet om man inte är säker på om man blir nöjd, och dessutom har vi inte ens kommit fram till om vi behöver ett extra skåp, haha!

Lördagskvällens underhållning på Solhäll blir att se om badrumsdörren går lika lätt att hänga tillbaka som den gick att plocka av. Någon som törs satsa pengar på att den gör det?

Veckans bukett och svar på tal

Efter jobbet var det äntligen dags att slinka inom byns finaste lilla blomsteraffär och hämta födelsedagsbukett nummer två. Så lyxigt det är att bara kliva in i butiken och bli överraskad med en färdigbunden bukett! Och det bästa av allt är att jag får gå dit nästa fredag också. Och nästa. Och nästa igen. Vilken makalöst bra present! 

Primadonnan i veckans bukett är utan tvekan den här exotiska skönheten. Tror aldrig jag har sett en sådan förut. Är det någon som vet vad den heter?

Tistel, eukalyptus och sådana där "tuggummikulor" blir alltid fint i buketter, och gräs som sticker upp lite här och där är verkligen pricken över i. 

För övrigt fick jag en härlig kommentar av chefredaktör Ulrika Norberg på tidningen Femina efter att jag hade beklagat mig över min kommande "tvångsprenumeration" häromdagen. Så här skriver hon: 

"Vill bara berätta att Femina är väldigt mycket mer än mode och skönhet. Vi har inredning (runt 20 sidor) i varje nummer och trädgård när det är säsong. Reportage om allt från mat till resor och litteratur, plus intervjuer med aktuella personer."

Tack för att du tog dig tid att kommentera, Ulrika! Hade jag läst kommentaren lite tidigare kanske jag hade tänkt om, men nu hann jag ställa om prenumerationen till Allers Trädgård istället. Svärmor är dock en trogen läsare sedan decennier tillbaka, så jag får väl smygbläddra i tidningen hos henne nästa gång jag är där. Och lite mallig är jag allt över att chefredaktören på Femina läser Fröken Gröns blogg! Om så än bara för en gång. 😊

'Astrid Lindgren'

Rabattrosen 'Astrid Lindgren' har i flera år fört en torr och tynande tillvaro (oj så fint det där allittererade!) borta vid verandratrappan. När jag planterade den såg jag framför mig hur tjusigt det skulle bli med 120 centimeter hög, buskig och genom hela sommaren prunkande rosbuske mot den vitputsade väggen, men av det blev det inte mycket. Kan ni ens se den där bland stenarna på den här bilden från förra sommaren?

När jag så grävde den nya rabatten alldeles efter midsommar tänkte jag att det var dags att gräva upp 'Astrid' och flytta henne dit. Som en sista chans på livet, liksom. Och vet ni vad, den extremt torra sommaren till trots så gillar hon faktiskt läget! Inte för att hon har blivit 120 cm hög eller speciellt buskig, men hon tar sig mer och mer för varje dag och bjuder faktiskt på en och annan blomma också. Knopp ena dagen...

... och utslagen blomma nästa dag. Nog är hon marsipanrosvacker, lilla 'Astrid'? (Se där, ett alldeles nyskapat adjektiv att utöka sin ordlista med! Ni får gärna tipsa Svenska Akademien, men de har väl annat för sig numera...)

Inte stor, som sagt, men helt klart skymtbar (se där, ett nyord till!) där bakom salvian. Den lilla statyn (som jag vill ska vara en grabb, fast jag ser att det uppenbarligen inte är det...) ser ut att säga "Nämen, åååååhhh så förtjusande!"

Att gräset har satt fart och börjar bli högt syns ganska tydligt på bilden här ovanför. Det får nog bli lite gräsklippning till helgen, fast vår gräsklippare är lite lynnig och svårstartad för tillfället. Jag tror att det är något med bränsletillförseln som inte fungerar som det ska, för man får använda primer-knappen och liksom pumpa i en hel evighet för att få upp bensin till motorn. Tur att det finns en såg- och motorverkstad i byn. Man ska bara ta sig dit också....

Kryssboll

Det där med kryssbollar (krysantemum) är lite som med advent. "Nä fy, det är alldeles för tidigt!" ropar en del när de dyker upp i butikerna redan i slutet av juli. Till Solhäll anlände den första lagom till min födelsedag i mitten av augusti, och efter den makalöst varma sommaren vi har haft i år, så har jag inga som helst problem med att öppna dörrarna för hösten 2018. Eller ska vi kalla det sensommar, så låter det inte lika drastiskt?

Just den här rosa nyansen är ju dessutom den allra trevligaste. Jag tänker att jag nog ska köpa fler och ställa bredvid varandra, för masseffektens skull. Fast kanske i lite olika färger, ändå.

För övrigt är jag sugen på en rejäl runda till plantskolan. Det var alldeles för länge sedan jag planterade något kul, och nu börjar det ju ändå bli lite fuktigare i marken. Jag tänker mig lite nya buskar här och där, och kanske till och med något litet träd. Fast kanske ska man ha lite is i magen och vänta till i september, för säkerhets skull. Fast att vänta är ju inte min starka sida...

Sista numret

I flera år har jag varit en trogen prenumerant av tidningen Drömhem och trädgård, men nu är det alldeles säkert slut med det, för tidningen ska läggas ner. Lite synd tycker jag, men i vårt digitala samhälle är det väl ett faktum att vanliga papperstidningar inte säljer tillräckligt bra längre. Det allra sista numret damp ner i min brevlåda idag. Jag får väl läsa det med andakt. 

Om man har nummer kvar på sin prenumeration kommer man tydligen att få tidningen Femina i lådan istället. Inget ont om den, men det där med mode och skönhetstips är inte riktigt my cup of tea. Jag ska nog slå en pling till kundtjänst och kolla om man kan få något mer trädgårds- och inredningsinriktat istället. Hej då Drömhem och trädgård! Jag kommer sakna dig.

Proppfullt päronträd

På den gröna bänken nere vid snäckdammen törs man inte sitta, för då trillar det ner päron i huvudet på en. Vårt gamla päronträd är verkligen proppfullt med frukt i år! 

Vad det är för sort vi har vet jag faktiskt inte, men de är små och lite mosiga och i ärlighetens namn inte så jättegoda. Gråpäron av något slag, skulle jag tippa. Fast getingarna tycker om dem, och maken brukar faktiskt plocka med sig en påse att ha till mellanmål på jobbet. Han säger att man får äta fyra åt gången för att det överhuvudtaget ska vara lönt, hihi!

Vildvinet som klättrar uppför stammen bidrar förmodligen inte till att förlänga livet på trädet, men det bidrar onekligen med lite lummighet. Fågelholkarna som vi satte upp tidigare i år har nästan försvunnit i grönskan!

Det har känts som om trädet har levt på lånad tid under alla tio år som vi har bott här, och det har det säkert också gjort långt dessförinnan. Stammen lutar väldigt brant ner mot moraset, och de grenar som finns kvar är murkna och bär snart mer mossa och lava än löv. 

Men trädet är ju så vansinnigt vackert! Och det gör så himla mycket för stämningen i trädgården. Den dagen det faller för gott kommer jag verkligen gråta på riktigt. Men vem vet när det blir. Om hundra år kanske det står kvar där det står...

Sätta punkt för helgen

Igår kväll firade vi en nybliven 50-åring i Åkarp. Partytält i trädgården, ett helt gäng goda vänner och ljumma vindar borgade för ett särdeles trevligt kalas. När vi styrde kosan hemåt på natten var det fortfarande 18 grader ute, och nog kändes det lite som sommar ändå. 

Idag har himlen varit gråtung hela dagen. Även om temperaturen har legat över 20-strecket så har det ändå varit lite höst i luften. Jag satt i soffan med gåshud på armarna i förmiddags, och resten av dagen har jag hasat runt i fårskinnstofflor. Det där med gränsen mellan årstidsskiftningarna är nog ändå mycket en mental grej för undertecknad. När semestern är slut så är det höst direkt, liksom. Fast inte mig emot. För första gången i mitt liv har jag ju längtat efter att få frysa i sommar, hihi!

Ett annat säkert tecken på att jag börjar förbereda för höst är att jag har tröttnat på att vattna utomhuskrukor i tid och otid. Tur att det finns tåliga grejer, som till exempel pelargoner. Finast i år är mina vitrosa hängpelargoner, som dessutom är extra tåliga med mörkgröna läderartade blad.

I växthuset har jag visst också börjat hoppa över kvällsvattningen var och varannan kväll, men där är det å andra sidan inte lika varmt som det har varit under sommaren. Jag får nog ändå ta mig en liten sväng dit med vattenkannan nu. Och sen blir det söndagsbastu, hurra! Ett fint sätt att sätta punkt för helgen.

Trädgårdstips

Idag kikar jag in en snabbis med två trädgårdstips till dig som är sugen på en utflykt nästa helg. Fredag till söndag går årets upplaga av den stora trädgårdsfesten av stapeln på Sofiero, med mängder av inspiration, scenprogram och försäljning av olika slag. Mer information hittar du om du klickar HÄR!

Bildkälla

Söndagen den 26 augusti är det trädgårdsdag på Bäckaskog slott. Det är förvisso en ganska liten trädgårdsmässa i jämförelse med Sofiero, men den brukar vara väldigt trevlig. Mer information om det HÄR!

Vi får se om jag tar mig ända till Helsingborg i år, men Bäckaskog ligger på lagom avstånd för ett par timmars utflykt på söndag. Kanske klämmer jag in båda två, om andan faller på.

TGIF och true crime

Till rytmen av ett regn (bokstavligt talat, inte 80-talsdängan) kikar jag in för att önska er alla en trevlig start på helgen. Ännu en vecka har fullkomligt svischat förbi, och det är dags att landa i soffan och pusta ut. 

Själv varvar jag ner efter en intensiv arbetsvecka med en rejäl tacosallad och ett avsnitt eller två av galet spännande true-crime-serien "The Staircase". (Går att se både på Netflix och på SVT Play.) Man upphör aldrig att fascineras av verklighetens dramaturgi, om man säger så. Se den!

En oväntad vänskap

Tidigare i sommar utspelade sig ett roligt litet skådespel på vår uteplats. Maken och jag stod i köksfönstret och kikade på vår lilla kaninkompis (som är lite av en stammis i trädgården), när plötsligt en vinglig liten råka landade alldeles i närheten. Han fick syn på kaninen och bestämde sig helt uppenbarligen för att påkalla dennes uppmärksamhet, för han började sprätta runt där på stenarna, fladdra och greja med vingarna och åma sig som bara den. "Kolla på mig! Kolla på mig! Kolla 'rå!"

Efter en stund hade råkan samlat mod och hoppade helt sonika fram till kaninen och ställde sig alldeles bredvid. Sen satt de där sida vid sida en bra stund och liksom bara hängde med varandra. Så coola!

Kaninen tröttnade dock efter ett tag och hoppade iväg in i buskarna. Råkan satt kvar och verkade hoppas att hans nya kompis skulle komma tillbaka, men icke. Sen gav han upp och flaxade iväg mot nya djärva mål. Ibland är verkligheten onekligen mer underhållande än TV! 

Två fat och en brandsläckare

På min födelsedag fick jag en peng av mina föräldrar att köpa något fint för. Den låg verkligen inte och brände hål i plånboken för länge, för när jag hämtade min bukettpresent på byns finaste lilla blomsteraffär i måndags hittade jag ett stort metallfat som var så himla vackert. Jag tänkte att det skulle passa fint att ställa ovanpå ett gammalt underrede till ett tvättställ, och det gjorde det.

Underredet är verkligen allt annat än rakt, men vackert ändå i all sin rostiga förgänglighet. På den lilla "hyllan" längst ner ställde jag en kruka med murgröna, och ringen i mitten blev en finfin hållare för en glaskula.

För att jämna ut slutsumman på affären (jag skyller iallafall på det) plockade jag med mig ett plastfat, som går i samma vackra färgskala (metall-grön-turkos) som metallfatet. Under gårdagens regn förvandlades det mindre fatet till ett litet vattenbad, vilket var riktigt trevligt. Jag skakade fram ytterligare några glaskulor som får ligga och guppa där. 

Det är riktigt vackert med fallfrukt i fatet. Och här är bildbeviset på att bloggerskan hade strumpor och riktiga skor på sig häromdagen, för första gången på en sisådär tre månader, hihi! (Fast redan idag var sandalerna på igen.)

Imorgon ska jag på brandutbildning med mina kollegor. Sist jag var där var brandchefen lite mästrande och sa att vita brandsläckare i hemmen verkligen inte var att rekommendera, eftersom de inte är lika synliga som de röda. Jag poängterade för honom att vi som äger vita brandsläckare nog är de enda hemägarna i hela landet som faktiskt har våra brandsläckare framme och inte undangömda i garderoben. Efteråt mailade jag honom en bild från gröna rummet här hemma, där släckaren verkligen står på första parkett. Det ska bli kul att se om han har lagt till bilden i sin PowerPoint-presentation som ett föredömligt exempel, haha!

Skyfall och planteringsabstinens

Ordet lagom tycks verkligen inte finnas i vädergudarnas vokabulär, för är det inte alldeles för varmt och torrt, så svämmar regnvattnet över på alla bredder. För andra gången i år fick jag ett SMS från vattentjänst om att "Glesbygd" drabbats av översvämningar efter extrema skyfall under dagen. Tydligen pumpas det bort vatten både här och där i byn, fast Solhäll har klarat sig bra. Återigen visar sig fördelarna med att bo i en backe. En och annan blomkruka och zinkbalja fick jag iallafall tömma när jag kom hem.

Inte behöver jag vattna i pallkragarna ikväll heller. Där växer i ärlighetens namn inte så mycket i år, men vattenmelonen verkar nöjd med de senaste dagarnas väderlek. 

Det var faktiskt ett tag sedan jag behövde vattna i mina krukor också, eftersom det har regnat mer eller mindre varje dag sedan förra onsdagen. Det tackar vi för, för jisses så många timmar och så många kannor vatten jag har lagt på att hålla dem vid liv i sommar... Mycket som såg visset och slokande ut tidigare har verkligen sträckt upp sig, och på flera ställen blommar det som aldrig förr. Jätteverbenan i mina zinkhinkar, till exempel. Jag tycker det är så läckert!

Ett säkert hösttecken är att jag börjar bli kvällstrött. Fast det har kanske mer att göra med omställningen från nästintill noll aktivitet under semestern till långa intensiva dagar på jobbet. Och nog är det lite mysigt att få dra på sig mysbrallor och sweatshirt när man kommer hem, istället för linne och shorts, som man annars har bott i hela sommaren. Igår hade jag till och med fårskinnstofflorna på mig! Fast lite lagom varma sensommardagar kan jag absolut tänka mig framöver, så att man kan börja dra i några av alla de där trädgårdsprojekten som aldrig blev av under semestern. Lite planteringsabstinens har man allt... 

Bukettprenumeration

Idag påbörjar jag ett nytt levnadsår, tänka sig. Gammal som gatan börjar man bli, men det är fortfarande några år kvar tills jag kan stoltsera med att ha vandrat på jorden i ett halvsekel. Maken uppvaktade på sängkanten imorse med trädgårdsplockade blommor och en skriftlig instruktion att bege mig ner till byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet. Där väntade en makalöst fin blombukett och ett löfte om att få komma och hämta fyra ytterligare buketter fyra fredagar i rad. 

I dagens bukett finns hortensia, eterneller, celosia (med det mindre smickrande smeknamnet "aphjärna", haha!), en vallmokapsel, olivkvistar och grässtrån av olika slag. Just en sådan där bukett som jag älskar.

Bara häromdagen skrev jag här på bloggen att jag ska unna mig nya snittblommor varje vecka. Nu blir jag unnad blommor av min fina make. Tänk, vilken makalöst bra present!