Fredag à la Baz Luhrmann

När jag kom till jobbet imorse hade en fredagsledig kollega lagt senaste numret av livsstilsmagasinet Jeanne D'Arc Living på mitt skrivbord, med en post-it-lapp som önskade trevlig helg. Jag ligger redan i soffan och bläddrar i den, samtidigt som jag sneglar på Baz Luhrmanns filmatisering av "The Great Gatsby" på TV. 

Jag älskar den bombastiska känslan som alltid finns i Luhrmanns filmer. Lite som en "pizza extra allt". (Om ni har sett "Moulin Rouge" och "Romeo and Juliet", så vet ni vad jag menar.) Fast just den här filmen har jag sett ett par gånger förut, så det gör nog inget om jag slumrar till lite grann i soffan mellan varven. Det är ju det allra bästa med fredagkvällar!

Hej Malmö!

Jag hade ärende till Malmö idag och unnade mig därför att ta ut en hel semesterdag. När tåget rullade in på stationen, stod Alfons Åbergs skånska kusin där och hälsade välkommen. Så söt!

Efter att mitt ärende var avverkat sneddade jag genom Kungsparken för att komma tillbaka till centrum. Den här platsen är verkligen en av Malmös allra vackraste. 

Det duggregnade en liten stund, och jag tog skydd under ett stort bronsparaply, som uppenbarade sig som på beställning. Ett sådant här parasoll skulle man ju ha på uteplatsen hemma!

På sina ställen kan man nästan låtsas att man befinner sig i Central Park. Jag älskar den här gamla balustraden och trappan som leder rakt ner i vattnet. 

Sen klarnade det faktiskt upp lite grann, och folk lade sig i gräset och solbadade. I bakgrunden möts gamla och nya landmärken: Turning Torso och Malmöhus slott. 

Sen genade jag genom Gamla kyrkogården, för att komma till Gustav Adolfs torg. Där inne är det alltid så magiskt, men idag höll jag verkligen på att tappa hakan när jag såg att körsbärsträdet (eller är det olvon?)  i minneslunden blommade för fullt. Helt galet, ju!

Och gräsmattorna var alldeles gula av vintergäck. 

Eftersom jag ändå var i närheten, passade jag på att slinka inom Norrgavel och drömma om alla vackra möbler jag ska ha i nästa liv. 

Sen åt jag sen lunch på Bagericaféet. (Ja, jag vet att de särskriver namnet, men det kan jag inte nedsätta mig till att göra, hihi!) När jag flyttade till Malmö alldeles i början av 90-talet, låg det här caféet inne på den gamla saluhallen vid Lilla Torg. Då var det verkligen The place to go på lördagar, eftersom de hade nybakade bagels, som var nytt och trendigt då. 

Operation Rimfrost verkade iallafall inte pågå på Malmö Central. Där rådde lugn och frid mitt i rusningstrafiken, när jag tog tåget tillbaka till Hässleholm vid 17.20. Jag köpte med mig kvällsmat och åt på tåget: Morotsmuffins och kaffe latte. 

Och i Hässleholm stod bilen och väntade på att transportera mig hem till "Glesbygd" igen. Grindstolpen hemmavid fick vara i fred den här gången, hihi!

Fotnot: Dagens bilder är tagna med mobilen, men det förstod ni säkert redan. 

Som det kan bli...

Ser ni grindstolpen i stenhård granit, som skymtar där borta bakom den framkörda soptunnan? Nej, inte jag heller, uppenbarligen. Häromkvällen lyckades jag nämligen backa ut bilen så att det främre handtaget och diverse andra plastdetaljer på passagerarsidan repade emot just den där stolpen. Helt obegripligt. Grindhålet är hur brett som helst, och jag har utfört exakt samma manöver med tre olika bilar utan problem i mer än 12 år. Jag får skylla på att det var becksvart och dåligt väder, att jag hade lite bråttom och att det var omöjligt att se något vettigt genom den igenregnade backkameran.

Nu har maken iallafall fixat biffen, för han har satt upp reflexremsor på insidan av stolpen, så att hans fru ska se den lite bättre nästa gång hon backar ut bilen. Som det kan bli... Men jag var ju iallafall duktig som aktade lacken.

Tre böcker i januari

Jag ligger faktiskt på plus när det gäller mitt nyårslöfte att läsa minst 12 böcker i år. Jag har nämligen redan läst TRE, och då är ju januari inte ens slut. Fast jag medger att jag har gjort det lite lätt för mig genom att välja sådant som är förhållandevis lättsmält. Jag tänker att det kommer att bli lättare att hålla det där löftet, om jag faktiskt redovisar vad jag läser här på bloggen. Det blir ju lite som att väga sig offentligt när man bantar, hihi! Här kommer alltså ett par korta recensioner på årets tre första böcker, som är skrivna av två svenska författare jag inte har läst något av tidigare. 

De två första böckerna jag läste var Simona Ahrnstedts "En enda natt" och den fristående fortsättningen "En enda hemlighet", som jag fick begagnade i ett julklappsbyte. Böckerna tillhör genren romance, som har fått ett rejält uppsving sedan "Fifty shades of gray"-böckerna (som jag faktiskt inte har läst) kom, och nog anar man att Simona Ahrnstedt har hittat viss inspiration i dem. De här böckerna är väldigt snabblästa och språkligt sett ganska välskrivna, men i ärlighetens namn inte riktigt my cup of tea. Jag tycker att persongalleriet känns stereotypt och platt, med huvudpersoner som alla är vansinnigt vackra, framgångsrika och förmögna på ett eller annat sätt. Det känns lite som Jackie Collins, fast på svenska. Båda historierna slutar dessutom ganska förutsägbart, men ett happy ending är väl mer eller mindre en regel i just den här genren. Det finns en tredje och avslutande del i serien, men jag känner att det räcker för mig att ha läst de två första.  

  

Som en kontrast till de passionerade kärlekshistorierna, kände jag att jag behövde något mer råbarkat. Därför blev bok nummer tre deckaren "Dvalan" av Camilla Grebe, som jag inte heller hade läst något av tidigare. Däremot har jag läst mängder (och då menar jag verkligen MÄNGDER) av deckare genom åren och är numera ganska svårflörtad när det gäller just den genren. Jag gillade att Grebes berättelse växlar mellan tre olika berättarperspektiv, som alla får berätta sin sida av historien i jag-form, men i övrigt tycker jag att själva storyn känns ganska tunn. Det dröjer faktiskt ända till sidan 353 (av totalt 479) innan den tar skruv, fast inte ens då känner jag mig speciellt överraskad. Det här är en bok som fungerar helt OK som tidsfördriv, men som ganska snabbt kommer att falla i glömska. 

Tre ganska mediokra böcker alltså, men en väldigt bra uppvärmning för resten av bokåret 2020. Nu har jag ju äntligen kommit igång med min läsning! Ska jag våga mig på något mer utmanande som bok nummer 4, kanske? Kom gärna med tips!

Liksom alltid

Och så var det måndag igen. För det blir ju liksom alltid det. I min del av världen har det varit grått och fuktigt hela dagen, och väderprognosen förutspår att det är något vi får stå ut med resten av veckan. Januari i Skåne är verkligen ingen höjdare. Men så är det varje år.

Jag försöker att inte klaga. Den här tiden på året ser jag ju ändå bara som en transportsträcka till våren. Det gäller bara att se framåt. Bida sin tid. Se tiden an. Bita ihop. Tänka att man faktiskt har klarat det förut. För det har man ju. Många gånger. Så sent som förra året, när det var den här tiden på året. Och den gången blev det vår till slut. För det blir ju liksom alltid det. 

Roligt rum att städa

Städning är kanske inte favoritsysselsättningen för någon av oss här hemma, men så här nästan två år efter renoveringen är det faktiskt fortfarande riktigt roligt att städa badrummet. Dels för att ytorna fortfarande är nya och fräscha och lätta att hålla efter, dels för att rummet är så litet och snabbstädat. 

Det är bara att slänga ut alla lösa grejer i hallen, gå loss på både väggar och golv med svabb och rengöringsmedel och sedan skölja av allting med varmvatten från duschen. Golvvärmen i kombination med takfläkten gör att allt torkar på nolltid. Lite diskmedel i tandborstmuggarna och lite glasspray på glasväggen, spegeln och glashyllan ovanför handfatet, och sedan är man klar. 

På glashyllan står också en liten suckulent i färgglad kruka och en liten keramikvas i japansk stil från Lindform Sweden, som jag köpte när vi var på Yasuragi i höstas. Jag älskar att vasen har en yta som ett fågelägg. Turkos är för övrigt en fin komplementfärg mot de annars väldigt neutrala färgerna på väggar, tak och golv.  

Pottskåpet och det gamla franska vitrinskåpet slukar alla lösa småpryttlar. (Varav 99,99% tillhör undertecknad...) Det är skönt att kunna stänga dörrar om allt, så att det inte blir så dammigt. Invändigt behöver man inte städa så ofta.

Mitt bästa städtips är att lyssna på någon trevlig podd samtidigt. Idag lyssnade jag på Hasse Aros podd Fallen jag minns, där han intervjuar poliserna som ledde utredningarna kring några av Sveriges mest kända kriminalfall. Faktiskt väldigt intressant. Andra favoriter är P3 Dokumentär och P3 Musikdokumentär. Ibland lyssnar jag också på något gammalt sommarprat eller ett avsnitt av Billgren Wood, som är lagom småpratigt. Jag minns nu att jag gjorde likadant när jag var liten, fast då lyssnade jag på en kassettinspelning av Bröderna Lejonhjärta. Då hade jag alltid som mål att vara färdig innan Tengils soldater upptäckte att Orvar hade flytt från Katlagrottan. Man kan ju undra varifrån jag fick den idén, men ur städsynpunkt var det ju effektivt.

Nu ska bara de nytvättade handdukarna komma tillbaka på plats, så snart de är färdigtumlade. Sen är allting klart och vi kan börja lorta ner allting igen. Fast jag har redan förmanat maken strängeligen att jag kommer att bli väldigt ond på honom, om han inte städar upp ordentlig efter sig när han trimmar skägget ikväll, hihi!

Loppistur till Lönsboda

Mest för att känna att vi faktiskt har gjort något idag, tog maken och jag oss en loppistur till Lönsboda på förmiddagen. Där har den lokala idrottsföreningen en riktigt välsorterad second hand-butik i en före detta möbelaffär, och intill ICA ligger det ytterligare ett bra loppisställe, som delas av flera olika antiksäljare. På båda ställena brukar vi alltid hitta kul grejer. Ett av dagens fynd är en stor gjutjärnstyngd, som nog har suttit som motvikt på en bom eller liknande. När vi kom hem lade vi den med undersidan uppåt i gruset utanför bastustugan. Den har både läcker färg och något slags vackert monogram.

Min vana trogen släpade jag hem en gammal pall, hihi! Det finns nämligen ingen gräns för hur många sådana man kan ha hemma, där de kommer till användning både inomhus och utomhus. Ett grönt emaljfat slank visst också med av bara farten. 

Det var en lagom liten utflykt. Resten av dagen har jag gått i mysbrallor och småpysslat här hemma. Just precis så där som jag älskar att ha det på lördagar. 

Känslan av orörd ledighet

När man har kommit hem om fredagarna och känner den där första spirande känslan av orörd ledighet komma krypande över en, då är det tveklöst den bästa stunden på hela veckan. Törs man hoppas på att få lapa lite sol i helgen? Om inte annat, så ska det iallafall bli skönt att få vara hemma i dagsljus. 

Vad helgen bär med sig i sitt sköte, har jag ingen aning om än. Jag är så nöjd över att bara få vara hemma och skrota och behöver egentligen inte sysselsättas på något annat sätt. Att inte vilja vara någon annanstans än hemma måste väl ändå vara det bästa tecknet på livskvalitet? Ja, och så lite lördagsgodis på det...

Krukväxtfrossa

I januari kompenserar jag alltid min vårlängtan med att frossa i krukväxter. Just i år har jag dock varit lite sen på det, men nu börjar jag smyga in nya gröna och blommande växter lite här och där. Många av dem hamnar i gröna rummet, där jag har ställt ett loppisfyndat blomsterbord framför ett av fönstren. 

Här har till exempel den stora kalanchoe-plantan 'Dolly' hamnat, som jag visade en glimt av redan förra helgen. Den höga växten i den mörkgröna krukan till höger är en tillandsia leibodiana 'Mora', som nog egentligen räknas till kategorin "luftplantor". Min är dock jordplanterad i kruka. 

Jag har aldrig sett en sådan här växt förut. Jag köpte den för att jag tycker om de vackra lilafärgade blomstänglarna. Den ser nästan ut som någon slags perenn, tycker jag. Undrar hur länge den blommar så här?

Ansiktskrukor var ju lite trendigt under hösten, men min har faktiskt flera år på nacken. Den nuvarande "frisyren" består av någon slags peperomia, men roligast är det egentligen att stoppa i en hemtrevnad eller liknande, som ger lite burrigare hårkänsla. 

Pidestalen i "stringmodell" är också ett loppisfynd. Den flyttar runt lite överallt, både inomhus och ute i växthuset, men för stunden har den alltså hamnat här. I krukan har jag en strandkastanj, som  jag tror jag köpte i januari förra året. Den har verkligen växt till sig rejält sedan dess, och den klarar sig fint utan nämnvärt fjäsk och sparsamt med vatten. 

I söderfönstret i samma rum har jag också nya krukväxter, men de har inte fastnat på bild än. Jag får säkert anledning att återkomma med ett inlägg om det vid senare tillfälle. 

Gulliga färgglada saker

Alla som vill ha ett lypsyl förpackat som en färgglad kanin i sin handväska räcker upp en hand! JAG VILL! JAG VILL! Jag hittade dem i en fyndlåda på mitt lokala apotek, tillsammans med en massa andra sådana där presentförpackningar som alltid dyker upp lagom till jul, och som sen säljs ut för halva priset efter nyår. Barnsligt? Jaaa, men tänk ändå så mycket roligare än ett vanligt tråkigt lypsyl!

Häromdan förälskade jag mig dessutom i en fårskinnsfluffig grön fleecejacka, som jag nästan hade hunnit klicka hem när jag plötsligt insåg att den bara var i storlek 140... Vem har bestämt att det bara är barn som får ha härliga färgglada saker? Orättvist, tycker nästan-tanten Fröken Grön... 

Ihopplock

När jag handlar en ny blombukett, brukar jag sätta över sådant som går att rädda från förra veckans bukett i en emaljkanna. Det brukar bli ett ihopplock av lite allt möjligt, eftersom vissa saker överlever både två och tre veckor. Just nu innehåller kannan två olika sorters eukalyptus och rosa stjärnflocka. 

Sen flyttar jag runt den där kannan lite efter behag. Just nu står den på det lilla pottskåpet ute i smatten, där jag även ser den när jag går till och från badrummet i hallen.

Så lyxigt att ha TVÅ buketter hemma samtidigt!

Hey, hey Paula

I december köpte jag två mini-saintpaulior i vitt med vinröda stjälkar och vinröda undersidor på bladen. Så söta! Hela julen har de stått i det lilla fönstret ovanför diskbänken, där de har blommat och blommat och verkligen har förgyllt mina stunder i diskbaljan. 

Häromdagen såg jag att blommorna plötsligt börjar dra åt det ljusrosa hållet. Kanske det betyder att de håller på att blomma över? Fast å andra sidan är det mängder av nya knoppar på gång, så jag hoppas att de hänger med ett bra tag till. 

Jag hade för mig att saintpaulia helst ska vattnas underifrån, men tydligen ska man vattna dem så att jorden blir ordentligt genomvattnad. Plantorna är känsliga om "fötterna" och vill gärna vattnas med rumstempererat vatten. Efter det ska de dock helst få en chans att torka ut ordentligt, i synnerhet så här på vintern. Tydligen är de inte så glada för dragiga fönster, men det får de ju stå ut med hemma hos mig, och hittills verkar de ju gilla läget. 

Sol, skrubbsalt och soppa

Imorse hämtade jag in helgbuketten från dess nattförvaring på glasverandan. De dubbla tulpanerna ser nästan ut som näckrosor. Jag älskar den där milda gula färgen. 

Solen letat sig in i stugan hela dagen idag. Så ljuvligt! Det var jag absolut tvungen att föreviga med kameran, men jag orkade visst inte ta bort riskokaren först. Den står kvar där sedan gårdagens middag, i väntan på transport tillbaka ner till sin förvaringsplats i källaren. Känner jag oss rätt (och det får jag nog säga att jag gör), så kommer den nog bli kvar där på bordet ett tag till.

Fram emot sen eftermiddag blev det bastubad. Vi bastar ofta en vardagkväll i veckan också, men söndagsbastun är den allra bästa. Ett perfekt sätt att göra sig redo inför en ny arbetsvecka. Idag lyxade jag till det lite extra med skrubbsalt från Yasuragi, så nu luktar jag gott av jasmin och grönt te.

Till kvällsmat har maken bjudit på fransk löksoppa, gratinerad i ugn med brödtärningar och ost. Jisses, så gott! Fast jag skållade tungan lite grann, så jag måste nog äta lite glass också. Stackars mig, hihi!

Favorit i repris

Ofattbart att det redan är lördag igen. Men skönt. Maken och jag har nästintill kört en repris på förra lördagen och vandrat mellan våra standardställen här i byn. Två loppisbutiker hann vi inom, vilket resulterade i ett vattenpass i trä i behändig storlek, ett litermått i ljusgrön plast (här plastbantar vi inte...) och en mässingsljusstake formad som ett gammalt posthorn. 

På byns finaste lilla blomsteraffär köpte jag för en gångs skull en färdig bukett. Den har gräddgula dubbla tulpaner, bupleurum (kinesisk harört) och några knoppiga spireakvistar. Jag tycker det är så fint att få blommorna så här i "tidningspapper". Det känns nästan synd att ta bort det. 

Jag köpte också en gigantisk kalanchoe-planta, för den var så stor och oemotståndligt fin. På etiketten står det att den heter 'Dolly', och bara det är ju trevligt. Den är släkt med vanliga våreld/höstglöd, men är betydligt större och har ännu tjockare blad. Blommorna är ljuvligt klocklika. Jag tror att jag har haft en mindre sådan här en gång förut, för ett par år sedan eller så.

Sen gick vi inom byns förträffliga bageri och köpte mumsigt surdegsbröd med oss hem till lunch, som vi åt med skivat kokt ägg, pepparsalami och tomat. Nu har vi gjort exakt samma sak två lördagar i rad, så man kan nog kalla det för lite av en tradition, hihi!

En språknörds bekännelser

Jag har alltid varit lite av en språknörd. Till yrket är jag ju dessutom en legitimerad sådan. Länge dominerade engelskan mitt språkintresse, men när jag studerade svenska som andraspråk för fem år sedan insåg jag hur fantastiskt mitt eget modersmål är. Tänk till exempel på hur otroligt kreativt vi kan konstruera nya sammansatta ord, som genast får en självklar betydelse. Eller vad säger ni om Gretaeffekten, klimatnödläge, smygflyga och dra åt helvete-kapital, som Språkrådet presenterade på nyordslistan i slutet av 2019? 

Man törs ju knappt säga det högt, men jag älskar grammatik också. Vilka otroligt intrikata mönster det finns i det svenska språket! Bästa toalettlektyren är Sara Lövestams underhållande grammatikböcker "Grejen med substantiv och pronomen", "Grejen med verb" och "Grejen med ordföljd". Dem kan man läsa hur många gånger som helst. Fast Språkrådets bok om "Svenska skrivregler" är inte så dum den heller. För säkerhets skull har jag den i två exemplar.

I början på veckan fick jag en fantastisk present av min man: En långärmad T-shirt med texten "Grammar Police - to serve and correct". Jag invigde den på jobbet idag, och alla i min omgivning var rörande överens om att den prydde sin bärare väl. 

Språknörd, alltså. Tänk att jag till och med får betalt för att grotta ner mig i språkliga härligheter hela dagarna. Snacka om att jag har ett riktigt drömjobb! 

Vårkänsla i januari

När solen äntligen tittar fram efter en lång, mörk och regnig start på året, ja då känner man livet i sig. Idag gjorde den faktiskt det, iallafall till och från. Igår uppmättes dessutom den varmaste januaridagen på 45 år bara en bit härifrån (11,8 grader i Kristianstad), folk lägger ut bilder på snödroppar på Facebook och vi har redan nåtts av de första pollenrapporterna. 

Men samtidigt som det är ljuvligt med tidiga vår tecken, så känns det ju som upp- och nervända världen att de kommer redan nu, och betänkter man vad klimatförändringarna faktiskt beror på, så är det ju helt plötsligt inte alls glädjande längre. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men man hoppas ju nästan att vädergudarna kommer på bättre tankar...

Tulpaner på tulpanens dag

Så här på tulpanens dag njuter jag förvisso av tulpaner i vas, men mest tänker jag på alla tulpanlökar jag INTE planterade i höstas. Jag köpte nämligen inte en enda ny lök, och det får nog ändå sägas vara en ovanlighet. Inte för att jag brukar göra några välplanerade inköp, men en och annan rea-påse brukar man ju ändå komma hem med i november. Med facit i hand är jag faktiskt riktigt dålig på att få till snygga tulpanrabatter, till och med de gånger jag faktiskt anstränger mig och planerar. Hösten 2018 planterade jag iallafall riktigt många lökar i min nygrävda rabatt vid uteplatsen, men resultatet blev lika trist som på bilden här nedanför. Snacka om antiklimax...

Ett år hade jag uppenbarligen vaniljgula tulpaner i någon av rabatterna, och på bild ser de ju faktiskt riktigt trevliga ut. Något bestående intryck gjorde de nog iallafall inte i verkligheten, för jag minns inte ens i vilken rabatt jag hade dem. 

Den tulpanlökplantering som gett bäst resultat under mina 10 år som trädgårdsägare är Angelique-tulpanerna jag hade nere vid snäckdammen för 5-6 år sedan. Den sorten är ju så makalöst vacker, och det året kom blommorna upp så där tätt och fint som man vill att de ska växa. 

Men det dumma med fina tulpansorter är att de inte brukar komma igen. Iallafall inte hemma hos mig. Bara året efter hade mina fina Angelique-tulpaner förvandlats till GULA tulpaner. Hur den där färgförvandlingen går till begriper jag inte, men det händer faktiskt ganska ofta för mig. Gula tulpaner är iallafall seglivade, för de har minsann inga som helst problem med att komma tillbaka år efter år. 

Ett år satte jag flera påsar 'Queen of Night', och de var väldans fina när de kom upp. Problemet var bara en del av tulpanerna visade sig vara gula, vilket resulterade i en riktig AIK-rabatt. Maken var iallafall himla nöjd. 

Till saken hör att jag ju verkligen GILLAR tulpaner, och nog skulle jag egentligen vilja ha så där maffigt täta tulpanrabatter som jag ser i parker och trädgårdar. Men sen minns jag hur himla trist det brukar se ut i rabatterna när de vissnar, och då är jag ändå ganska nöjd att jag inte har så många. Mina allra bästa tulpaner är ändå de jag köper och sätter i vas under januari, februari och mars. Det är ju då man behöver dem. Till våren kan jag njuta av andra blommor. 

Änglar, finns dom?

Nog vill man tro på skyddsänglar. Jag vet hur jag skulle vilja att min ser ut. Som en cool dude med en världskarta målad på vingarna, en fånig liten mustasch på överläppen, stålbågade pilotglasögon, färgsprakande hawaiiskjorta och kamera på magen. Om han ser ut så, har jag nämligen redan träffat honom. Han stod och hängde utanför en av de många butikerna i The Grove at Farmers Market i Los Angeles, när maken och jag var där och hälsade på Amerika-svägerskan för några år sedan.

För ska man träffa änglar någonstans i världen, så borde det väl vara i just Los Angeles? Det hör man ju på namnet. Fast Ängelholm borde ju också funka. Jag ska spana lite extra nästa gång jag är där.