Här stannar jag tills allting ordnar sig

Den sista dagen i augusti brukar ju kunna föra med sig en viss känsla av vemod. En tomhet över att den ljusa tiden på året har gått alldeles för snabbt och ett styng av sorg över att man är framme vid sommarens officiellt sett sista dag. Den här gången vet jag faktiskt inte om jag känner så, för sommaren 2020 har sannerligen inte varit som vanliga somrar. Snarare som en period av ofrivilligt vacuum och en enda lång väntan och längtan efter att livet ska återgå till någon slags normaltillstånd igen. 

Hur hösten blir är det ju ingen som vet, men en sak är iallafall säker: Efter sommaren 2020 känner jag en större tacksamhet än någonsin över att ha en trädgård. Den har verkligen varit en trygg fristad i en annars så orolig tillvaro. En välkommen distraktion. En form av verklighetsflykt. Som att befinna sig i en parallell dimension. Som att sitta på en egen måne och göra vad jag vill. Och här stannar jag tills allting ordnar sig. 

Besök i Flyinge

Vid lunchtid idag hade jag stämt träff med en Lundaväninna för det årliga besöket på Flyinge Plantshop. Det är verkligen en av Skånes bättre plantskolor, när det gäller utbud. Jag gick länge på den gedigna rosavdelningen och frossade i både dofter och synintryck och fick lägga band på mig för att inte spontanshoppa både det ena och det andra. Däremot hade jag planerat att jag skulle köpa ytterligare ett par 'Easy Cover'-rosor att plantera i närheten av dem jag satte tidigare i sommar. De fungerar nämligen otroligt bra som marktäckare, och så blommar de oavbrutet hela sommaren lång. Att de ser ut som små karameller gör ju inte saken sämre. 

Mer spontant var köpet av en 'Pink Annabelle'-vidjehortensia, men eftersom jag letade efter någon liten buske som tål att stå ganska skuggigt på baksidan av bastustugan, så var ju valet inte så dumt ändå. Just den här rosa färgen tycker jag är den perfekta trädgårdsrosa nyansen. Så vacker!

 Jag grävde lite när jag kom hem, men har faktiskt inte planterat något än. Det ska bli fina kvällar i veckan som kommer, och jag vill nog suga lite mer på karamellen innan jag bestämmer var allt ska hamna. Det är ju ändå nästan hela nöjet med att köpa nya plantor. 

Såpskurade golv och nyvädrade mattor

Lördagen på Solhäll började vilsamt med kaffe och soffhäng, men övergick sedan framåt eftermiddagen i välbehövlig storstädning av hela huset. Det är lite pinsamt att erkänna det, men jag kan nästan inte minnas när vi gjorde det senast... På semestern har vi mest fuskstädat, när det har börjat se för rackigt ut. Nu doftar iallafall hela huset av såpskurade golv och nyvädrade mattor, och vi slipper ducka för spindelväven i vindstrappan. Tvättstugan nere i källaren behöver också städas rejält, men det får bli en annan dag. 

När jag tömde vattenmätaren som skymtar i bakgrunden, så var den fylld till bredden. Vi har alltså fått minst 60 millimeter regn sedan förra helgen, om inte mer. Nu slipper jag dansa regndansen på ett tag, hehe!

Att välkomna helgen

Jag flexade ut från jobbet två timmar tidigare och körde inom byns finaste lilla blomsteraffär för att hämta födelsedagsbukett nummer två från makens förträffliga veckoprenumeration. Den här gången blev det en bukett i sobert ljusgult och grönt. Underbart! Och knoppen, som sticker upp som ett utropstecken mitt i hela härligheten, är verkligen pricken över i. 

Redan strax innan 17.00 traskade maken och jag nerför backen och bänkade oss för en liten AW nere på byns fantastiska surdegsbageri. Vi var vrålhungriga och beställde in både charktallrik...

... och surdegspizza med mozzarella, basilika och lufttorkad skinka. Mon dieu, så gott det var! 

Tänk, i vår lilla by finns allt man kan önska sig. Och nu ligger jag på soffan, med vardagsrummet fyllt av väldoft och magen full av god mat och välkomnar helgkänslan. Så skönt!

Trädgården sträcker på sig

Efter en halv veckas dagligt regnande har trädgården börjat sträcka på sig. Skönast är det att se hur allt som är nyplanterat liksom drar en lättnadens suck, och detsamma gör bloggerskan, som har sluppit springa med vattenslangen om kvällarna. Tre veckor in på höstterminen börjar tanten redan bli kvällstrött, hihi!

Uppstammade hortensian 'Pinky Winky' blommar så fint nu. Jag planterade den i början av semestern, och eftersom det var ganska regnigt i juli så fick den en bra start och har tagit sig fint. Blomningen började i vitt och håller nu på att övergå i rosa. Den lyser upp så himla fint mot den gröna bakgrunden.

Blommorna ser nästan ut som fluffig sockervadd. Eller som mjukglass. Yummy!

En kruka i form av en groda är kanske inte det mest smakfulla i vår trädgård, men lite roligt måste det ju få vara ibland. Jag hittade den på en rea-på-rea-hylla i en blomsteraffär i Osby förra året, men det är först nu jag faktiskt har planterat något i den. Nu "hoppar" den runt mellan lite olika platser i trädgården. 

Och imorgon är det fredag igen. Makalöst ändå vad veckorna rinner undan snabbt. Om det blir väder imorgon, så ska maken och jag köra en liten after work på vårt härliga surdegsbageri här hemma i byn. De har nämligen börjat baka surdegspizza på fredagskvällarna. Låter inte det som en bra start på helgen, så säg?

Hinzahäxan

Ibland roar jag mig med att räkna hur många Hinzaväskor jag hinner se på en dag. Ni vet, de där färgglada plastväskorna från Perstorp, som hela Sverige tycks gå runt med just nu. Jag ser MÅNGA! Det fanns visst sådana här väskor i var och varannat hem redan på 1950- och 60-talet, då den fungerade som shoppingväska innan papperskassarnas intåg i mataffärerna. När den började dyka upp igen för ett par år sedan fattade jag inte riktigt "hajpen", men numera tillhör även jag de frälstas skara. Den är ju så himla praktisk i alla tänkbara sammanhang; inte minst som jobbväska. 

Att Fröken Gröns väska är turkosblå var väl ändå lite otippat, hehe! Det är nämligen egentligen inte min väska, utan kom fylld med bastuöl, som en present från ett gäng vänner till maken på hans 50-årsdag förra våren. När ölen var uppdrucken stod väskan kvar i källaren i ett halvår eller så, innan jag insåg att jag borde göra den till min. Och tänk, nu kan jag nästan inte vara utan den. Under besöket i Hörby i helgen hittade jag dessutom en jättefiffig innerväska i Virrvarr-mönster av Sigvard Bernadotte. Den gör faktiskt väskan ännu mer praktisk, för nu kan hela väskan välta omkull i bilen utan att jag behöver leta efter grejer under sätena.

Hinsehäxan har man ju hört talas om. Själv har jag alltså gått och blivit en riktig Hinzahäxa, hehe! Och nog är jag i gott sällskap, om man betänker hur många sådana här väskor man ser andra kånka runt på varje dag. För som sagt, det är verkligen MÅNGA! 

P.S. Att hylla en plastprodukt kanske inte är så politiskt korrekt i dessa dagar, men Hinzaväskan finns faktiskt i ett bioplastmaterial också, där man har använt sockerrör som råmaterial istället för olja. Och gillar man inte det, så är det ju trevligt med tygkasse också. Om än kanske inte lika praktiskt...

Solhatt i kruka

Många av mina årliga höjdpunkter är ju inställda av förklarliga skäl, som t.ex. Den Stora Trädgårdsfesten på Sofiero. Där har de dock kommit på ett annat koncept i mindre format, som de kallar Fyra nyanser av sensommar. Fyra kända svenska trädgårdsprofiler får göra en egen installation i parken under perioden mellan 12 augusti och 13 september. En av dem är trädgårdsfotografen Annika Christensen, som är himla duktig på arrangemang med perenner i kruka. Jag har inte varit på Sofiero, men blev så himla inspirerad av en bild från Annikas Facebook-sida. Solhatt i terracottakruka vill man ju verkligen ha!

Jag köpte en rejäl planta på Blomsterlandet i helgen och planterade ner den i en terracottakruka från Affari Outlet, som jag redan hade hemma. Tänk så enkelt, men så fint! Den chockrosa färgen lyser upp så härligt, och den runda disken i mitten på blommorna har nästan precis samma mörkröda färg som verandadörrarna. (Eller snarare den färgen verandadörrarna hade innan de blev så solblekta...) Fint som snus, tycker både jag och lejonet Azlan, som sitter på vakt på trappstegets andra sida. 

Solhatt, rudbeckia, echinacea; ja, kärt barn har många namn. För ett par år sedan planterade jag flera olika sorter i rundeln framför köksträdgården, men i år är det bara en sort som blommar än så länge. Kanske är de andra bara lite sena i starten, för jag ser att det har kommit blad iallafall. Medan jag väntar kan jag ju njuta av min lilla kruka nu. 

I de stensatta rundlarna vid sidorna av trappan har jag försökt plantera både det ena och det andra genom åren, men det är lite för stenigt i botten och dessutom är det lite regnskugga just där, eftersom taket på verandan sticker ut en bit. Ofta sätter jag krukor med säsongsvarierat innehåll där istället. I sommar har jag dock inte haft så mycket där, mer än det lilla prydnadskörsbärsträdet som blev kvar efter vårens arrangemang.

För övrigt är jag fortfarande himla nöjd med den breddade grusgången, som verkligen var ett lyft för hela framsidan. Sidorabatterna (varav den ena skymtar till vänster i bild) är också i skriande behov av en rejäl makeover, så det kanske får bli ett av höstens projekt. Tur att jag alltid har nya grävprojekt att se fram emot, hihi!

Irländsk ljung

Jag vet att en del förfasar sig över kryssbollar och ljung i augusti, men nu går jag på ren känsla och smyger in lite höstinslag i trädgården. Det är ju ändå snart september, och häromdagen sprang jag på irländsk ljung och föll handlöst för det skira barrliknande bladverket och de puffigt bollformade klockorna. Så söt den är!

Irländsk ljung tillhör Atlantljungsläktet och finns naturligt från västra Irland till Portugal och ut på Azorerna. Blommorna kan vara både vitta och mörkare ceriserosa, men jag valde den ljusare rosa varianten, som jag tycker är finast. En trevlig bonus är att blommorna lockar till sig både humlor och bin. 

Ikväll planterade jag om dem i rhododendronjord och lite större krukor och satte dem på bordet på hörnan mot uppfarten. Där får de liksom stå på första parkett, för här går vi förbi flera gånger om dagen. Än så länge ger inramningen ett väldigt somrigt intryck, men förhoppningsvis kommer ljungen hänga med ett bra tag framöver. Den är vintergrön och går att övervintra om vintrarna bara är tillräckligt milda. Det brukar de ju vara här nere i Skåne, så det är ju väl värt ett försök.

Idag har vi för övrigt haft den första riktigt svala dagen på hela augusti. Sedan i lördags har vi dessutom fått sammanlagt 30 millimeter regn, så nu kan både jag och min trädgård dra en lättnadens suck. Det ska bli skönt att slippa dra ut vattenslangen på ett tag. 

'Vanille Fraise'

I ett tidigare inlägg försökte jag påstå att jag inte skulle göra så mycket mer nere i moraset i år, men det där var det väl ingen som direkt trodde på. Minst av allt jag själv. För naturligtvis kan jag inte hålla mig ifrån att plantera upp lite längs den där kanten in mot baksidan på stugan. Den är ju som gjord för fina buskar att njuta av, när man går sina små promenader runt huset. Idag åkte en vipphortensia av sorten 'Vanille Fraise' i jorden, och fler grejer kommer det säkert bli innan trädgårdssäsongen 2020 definitivt är över. 

Den här hortensian kan bli uppemot två meter hög och funkar fint i halvskugga, som här. Jag planterade den i utbuktningen som blir där rabattkanten svänger, för jag tänker att det kan bli maffigt med en riktigt stor rund buske där på sikt. Hur övergången mot ängsområdet som är kvar till höger utanför bild ska bli, vet jag inte än. Men det där brukar lösa sig. 

'Vanille Fraise' blommar rikligt med blommor som först är vita och sedan övergår i rosa, för att sluta som nästan purpurfärgade. De mörkröda stjälkarna är en klar bonus, tycker jag. Jag väljer ofta buskar på hur både bladen och stjälkarna ser ut, för det är ju trevligt om det är fint även när buskarna inte blommar. Undertill blir det murgröna, eftersom jag har kommit fram till att det är den i särklass bästa marktäckaren, om man vill hålla kirskålen stången. Och det vill man ju. 

Ser ni vad löv det redan har fallit till marken. Under värmeböljan gulnade bladen på flera av våra träd, och under regnskurarna de senaste dagarna, så har löven hamnat på marken. Sen är det ju ett faktum att vi går mot höst. Och vet ni, jag är helt okej med det. Bring it on!

Victoriavandring i Hörby

I SMS:instruktionen från mina två vänninor igår stod det att jag skulle infinna mig på Gamla Torg i Hörby klockan 09:45 idag, iförd regnjacka och promenadvänliga skor. Jag följde instruktionen till punkt och pricka, fast sen fick regnjackan ändå stanna kvar i bilen, för i Hörby var det fantastiskt sensommarväder. 

På programmet stod en guidad vandring genom Hörby i författarinnan Victoria Benedictssons fotspår. Hon bodde nämligen här under 15 år under den senare halvan av 1800-talet. 

Promenaden leddes av duktiga guiden Eva, som lotsade oss genom gränderna iklädd 1800-talsinspirerad mundering. Det blev inte bara en berättelse om en av den svenska litteraturhistoriens giganter, utan även en berättelse om de människor och byggnader som fanns i Hörby vid den här tiden, och om lokala händelser som bidrog till inspiration för många av Benedictssons noveller. Det var väldigt intressant att lyssna.

Vandringen slutade utanför Victoria Benedictssons hus. Där stötte vi på ett gäng småkillar på cykel, som minsann visste att det hade bott en tant där tidigare som skrev böcker. Så bedårande med bildade barn, hihi!

Dagen har också bjudit på ett loppisbesök, två flygande storkar, smarrig lunch, ett besök på en fornminnesplats i Östra Sönnarslöv och sen eftermiddagsfika i Önnesköp. Fast bäst av allt har det ändå varit att få hänga en hel dag med mina fina kompisar. Kvalitetstid, helt enkelt. 

Fotnot: Om du också vill gå på en Victoriavandring i Hörby, så kan du klicka på länken för mer information. 

Överraskningsbukett nr. 1

Nu har jag en härlig fyraveckorsperiod framför mig. Varje fredag eftermiddag får jag nämligen gå till byns finaste lilla blomsteraffär och hämta upp en färdigbunden bukett, som maken har beställt till mig. Var inte det en helt fantastisk födelsedagspresent, så säg?

Det blir som att få en härlig överraskning varje fredag, eftersom jag inte vet vad jag ska få. Men tjejerna på blomsteraffären känner mig väl och vet vad jag gillar, så förväntningarna kommer att vara höga, hehe! Den första buketten hämtade jag idag, och den satte verkligen ribban. Vilken underbar färgskala med mixen av mörkrött och olika toner av rosa!

Och de små runda eternellerna är som små runda syrliga karameller. Varför har jag inte sått några eterneller i köksträdgården förut? Det måste det bli ändring på nästa sommar. 

Vilken härlig start på helgen! Och imorgon ska jag på hemlig födelsedagsutflykt med mina två väninnor. Jag väntar som bäst på SMS-instruktioner var jag ska möta upp dem. Spännande! Jag får återkomma imorgon kväll och berätta var jag hamnade. 

Fem år med växthus

På Facebook ploppar det ju upp minnesbilder då och då. Idag för fem år sedan hade jag lagt ut bilder på det färdiga resultatet av den sommarens stora trädgårdsprojekt: Att förbereda för och montera upp växthuset vi fått "ärva" från kompisar i Åkarp. På den tiden var vår köksträdgård bara en bråkdel så stor som den är nu, så den första delen av projektet blev att gräva bort grässvål och gruslägga, för att få till en plan yta för växthusgrunden. Så här såg det ut ett par månader innan vi började: 

Grunden gjorde vi av vanliga impregnerade reglar, som vi "låste" i marken genom att borra hål i dem och slå ner långa armeringspinnar här och där. Sen hyrde vi ett släp på macken i grannbyn och körde till Åkarp för att hämta växthusstommen. (Glasrutorna hade vi fått hemkörda i personbil redan tidigare den sommaren.) Vi monterade inte ner hela växthuset, utan fraktade hem det i fyra intakta väggsektioner, som sedan skruvades fast direkt på grunden. Sen gick det ändå rätt smidigt och snabbt att resa takstolarna, och vi kunde ha taklagsfest med gammal julkrans redan samma kväll. 

Under dagarna som kom monterade jag sedan glasrutorna nästan helt på egen hand. Det var inte så svårt, när jag väl hade fått kläm på hur jag skulle fästa dem i varandra. Och idag, fem år senare, står det lilla växthuset där som om det aldrig har gjort annat och är en självklar och älskad del av trädgården.

Bilden här ovanför är tagen klockan 20.00 ikväll. Ser ni att gruset är blött? Det REGNAR nämligen, hurra! Både jag och min trädgård jublar av glädje. 

Vart tog regnet vägen?

Runt halv fyra i eftermiddags drog det ihop sig till ett rejält åskoväder i min jobbkommun. Det blev svart på himlen, åskan mullrade och det kom faktiskt en skur. Jag satt där och hurrade och fröjdades över att jag inte skulle behöva vattna i trädgården när jag kom hem, men tji fick jag, för här hemma tror jag baske mig inte att det kom en enda droppe. 

Attans också... Det var bara att dra ut vattenslangen efter kvällsmaten. Jag erkänner att jag tycker det börjar bli lite tradigt.

Kantplantering ett år senare

Planteringen längs högerkanten ner mot bastustugan har tagit sig fint i sommar. Här hade jag börjat plantera upp lite grann redan innan betongkanten och gruset kom på plats förra året, men när vi gjorde den trappliknande terrasseringen möblerade jag om lite grann och stoppade ner lite nytt. Perennerna som växer här är uddbräken, mörkröd alunrot, kaukasisk förgätmigej, murgröna och kärleksört. Det lilla trädet med mörkt bladverk är en uppstammad perukbuske, och lite på mitten där skymtar en snart överblommad (och fortfarande ganska liten) vidjehortensia 'Pink Annabelle'.

För någon vecka sedan blommade hortensian samtidigt som de vackert rosa stänglarna på alunroten. Jag kan inte ta åt mig äran och säga att kombinationen var planerad, men nog blev den makalöst lyckad. Ibland (ja, ganska ofta faktiskt) är slumpen den allra bästa trädgårdsdesignern. 

Bladverket på perukbusken ber verkligen inte om ursäkt för sig. Färgen skiftar från svartgrönt till rödlila till varmt vinrött, beroende på ljuset. 

Färgintrycket är nästan lite "oljigt", som ni förstår vad jag menar. Fulsnyggt, skulle nog en del säga. Snyggt, säger jag! Färgen påminner mig om en långkjol i siden, som jag bar på en nyårsfest i början på 90-talet. Den var rockigt supercool, och jag med, haha! Den hamnade på loppis nu när vi städade vinden, för storlek 38 kommer jag garanterat aldrig att ha igen...

Blommorna på perukbusken är inte mycket att skriva hem om. De faller av ganska snabbt och lämnar tovor av "håriga" blomskaft efter sig. Därav namnet perukbuske, gissar jag. 

Som marktäckare runt stammen på perukbusken har jag murgröna. Den är så otroligt tacksam att ha, för den växer till sig snabbt, och när den väl har gjort det, så släpper den inte igenom kirskål och annat rotogräs. Kan man överhuvudtaget få för mycket murgröna i sin trädgård? Jag tror inte det. 

Bilderna togs när det var nyvattnat för någon vecka sedan. Nu är det mesta väldigt torrt i trädgården, så jag håller verkligen tummarna för att de där utlovade regndropparna kommer som utlovat imorgon. Men jag tror det först när jag ser det...

Nu blommar Otto's Thrill!

För ganska exakt ett år sedan stiftade jag bekantskap med dahlian Otto's Thrill på Sofiero och drabbades av akut ha-begär. Det är en s.k. dinner plate dahlia med blommor stora som tallrikar. Som en rosa version av den ack så populära Café au Lait, kan man säga. Så snart knölarna släpptes på odlingssajterna i våras klickade jag hem hela tre stycken. Felleveranser är ju inte helt ovanliga, och ibland vaknar knölarna aldrig till liv, så det kändes dumt att riskera att bli helt utan. Och glad för det är jag nu, när de äntligen blommar. Jag säger bara: Wawawooom!

Toppa eller inte toppa dahliaplantorna medan de fortfarande är små? Ja, det är frågan. Toppar man dem blir ju plantorna stadigare och tätare och får fler blommor, men blommorna blir i sin tur oftast mindre i storlek. "Ju färre blommor, desto större", tänkte jag och struntade följaktligen i att toppa plantorna. Resultatet blev att två av dem alldeles bestämt tror att de är solrosor, för de är baske mig en bra bit över två meter höga! Som gängliga basketspelare står de och hänger mot planket på vår grusade innergård.

Blommorna gör verkligen skäl för namnet dinner plate och lite till. De är stora som dasslock! Och andlöst vackra. Vill jag någonsin se åt en annan dahlia efter det här? Jag tror nästan inte det. 

Jag får vara ärlig och säga att jag brukar svära ganska mycket över mina dahliaknölar, både när det är dags för vinterförvaring och när det är dags att väcka dem till liv på våren. Det är ju lite meckigt ändå, och jag brukar vanligtvis inte gilla växter som kräver att man daltar med dem. Men nu när de blommar är man ju evigt tacksam att man ändå orkar, för jisses amalia så läckra de ändå är! Känner jag mig själv rätt kommer jag säkert sitta där och klicka hem ännu fler maffiga sorter framåt vårkanten 2021...

Den tredje knölen, då? Bidde det ingenting av den? Jodå, men den lyckades jag bryta av av misstag medan de stod på tillväxt nere i köksträdgården. Fast jag tryckte helt sonika ner den avbrutna toppen direkt i krukan, och den blommar faktiskt snart den också. Den är dock bra mycket kortare än sina ståtliga bröder. Den platsar inte i basketlaget, helt enkelt, så den gömmer jag nere i köksträdgården så länge.

Besök, bok, bad, bukett och bedjan

Härom kvällen fick vi besök av en liten igelkott. Jag har sett den (eller en annan) en gång tidigare i sommar, men då pep den iväg in i buskarna ganska snabbt. Den här gången lallade den runt länge och väl på grusgården utanför bastustugan. Jag hann till och med hämta kameran och föreviga besöket. Så söt! Är det en liten rosa tunga, som sticker ut?

Hör och häpna, men idag har jag faktiskt suttit i en solstol och läst större delen av dagen. Just nu läser jag bok nummer nio för året: "Bara ett litet mord" av Carin Hjulström. Den är lite som "Morden i Midsumer" fast i bokform, och så är det lite mysigt att den till stor del utspelar sig på en gammal plantskola. Kanske inte direkt den mest rafflande deckaren jag har läst, men så där lite småputtrigt charmig som man gillar i solstolen. Därtill drack jag en stor iskaffe med vaniljglass. Mmm, så gott i värmen!

Dopp i badtunnan har det också blivit idag, och faktiskt ett bastubad också. Det sistnämnda låter ju helt koko när det är värmebölja ute, men det är faktiskt ett superbra sätt att kyla ner "systemet" långvarigt. Något annat som är skönt är att spraya ansiktet med återfuktande face mist. Den här roliga K-beauty-varianten slank med när jag beställde lite annat smått och gott från Apotek Hjärtat härförleden. Den doftar underbart!

Inne i huset står en ljuvlig bukett med blommor, som kom med bud på min födelsedag från gulliga familjemedlemmar i Västra Frölunda. Man blir glad! 

Ja, så var ännu en helg till ända. Törs man be om lite regn under veckan som kommer? Det är allt bra torrt i marken nu, och det skulle vara skönt med lite mer syre i luften. Prognosen visar dock inte mycket av den varan. Någon liten droppe på onsdag kanske, men inte mer än så. Suck...

Vid uteplatsen

Igår blev det inget inlägg, för då var vi iväg på partaj hela kvällen. Idag har vi däremot varit hemma hela dagen. Vi har haft högsommarvärme så det räcker och blir över... Mina föräldrar kom och firade min födelsedag i efterskott och åt lunch med oss under parasollet. De har ju en bit att köra, men jag gissar att AC:n gjorde bilresan hit och hem riktigt angenäm idag.  

På uteplatsen blommar tvillingsporren fortfarande som en galning. Den har varit fullkomligt fantastisk hela sommaren igenom (med undantag för efter ett hårt ösregn) med otroligt riklig blomning. Den är makalöst lättskött och inte alls svårflörtad, så nästa år ska jag nog bara ha tvillingsporre i mina mindre krukor. Den finns ju i andra färger också.

I zinkhinkarna har jätteverbenan dragit iväg på höjden och bildar nu nästan en skir skärmvägg av små "svävande" lila blommor. Fjärilarna älskar dem lika mycket som jag. Blir det mildväder i höst kan verbenan blomma ända till frosten kommer, om man har tur. Här nere i Skåne kan man ju dessutom övervintra den, så jag får väl gräva ner de stora fina plantorna i en pallkrage sen. 

Hortensian som står bredvid rostornet blir finare och finare. Den har verkligen växt till sig den här sommaren, både på höjden och bredden och är riktigt maffig att titta på när man sitter på uteplatsen. Jag har dessvärre glömt namnet på den, men gissar på vipphortensia av någon sort.

'Climbing Iceberg', som jag planterade inuti rostornet på försommaren, tar sig så smått. Den är fortfarande ganska späd, men har levererat en och annan ros i sommar. Den var så himla klen när jag planterade den, så man får ändå räkna det som att den gör framsteg. 

Ikväll får det bli en runda med vattenslangen, tror jag bestämt. Rabatterna är det nästan ingen idé att vattna, för jorden är så torr att den inte tar upp vattnet, men krukor, pallkragar och växthus behöver iallafall få sig en omgång. Strax efter 21 börjar en ny säsong av "Den unge kommissarie Morse", så då måste jag vara klar. Time to get to it, med andra ord.