Sista söndagen i januari

Det har verkligen varit fantastiskt vinterväder i helgen. Kombinationen snö och sol ger ljusterapi som heter duga, både i stuga och sinne. Och så är det ju så underbart vackert. Som bomullstussar på grenarna i buskar och träd. Så här vill jag ha det fram till mars. 

Efter lite plock och pyssel ligger jag nu i soffan i röda rummet och tittar på "Vår tid är nu". Jag är fortfarande på första säsongen och fick lite skrämselhicka när jag insåg att serien inte ligger ute på SVT Play längre. (Bara sista säsongen.) Efter lite googlande hittade jag den dock på Viaplay, som tur väl var. Jag har tagit in den fina helgbuketten och satt den på bordet här inne, så att jag ska kunna njuta av dess sällskap. När solen lyser in är tulpanerna nästan självlysande. Kul inslag med eternellgräsen som sticker upp här och där, eller hur?

I den bärnstensgula vasen, som står på vårt lilla arkivskåp, har jag samlat resterna av två tidigare helgbuketter: En ros, några vaxblommor och en fluffigt grön pistagekvist. Så lyxigt med TVÅ buketter i samma rum!

Och på tal om pistage. Har ni smakat pistagecremen från Gridelli? Den ser verkligen inte mycket ut för världen, men är mumsig som attan. Lite som en vuxnare version av nutella, kan man säga. Man kan säkert göra riktigt avancerade bakverk och efterrätter med den, men jag gör det lätt för mig och brer den i tjocka lager på vanliga digestivekex. Yummy till söndagskaffet!

Snart följer vi det svenska handbollslandslaget i VM-finalen. Det är alltid extra kul när ett ungt och relativt oerfaret lag går hela vägen till final, och extra roligt är det också att de spelar mot Danmark. Heja heja! Och tänk, imorgon när vi vaknar är det redan februari. Det går fort nu. Tack för det!

S3020-G70Y

Jag kom på den snillrika idén att jag kunde provmåla ett par av våra befintliga luckor i köket, för att få ett hum om vilken nyans vi ska välja till det nya köket. Det är ju alltid lättare att ta ställning till en färg när man faktiskt får se den uppmålad i de ljusförutsättningar som råder på plats. På förmiddagen idag pep jag över till färgaffären i grannbyn och köpte en provburk S3020-G70Y (jag tror jag vände på siffrorna i ett tidigare inlägg), som är den gröna nyansen vi såg när vi besökte snickeriet i Åraslöv förra veckan. Nu är det ju stört omöjligt att fånga exakt rätt nyans med kameran, men som ni ser är det är en ganska rustik grön med mycket gult i. 

Man får försöka tänka bort allt som är sjaskigt runtomkring och försöka se de nya ytskikten och de nya köksskåpen, som alla ska målas i  S0502-Y. Vitt och fräscht med andra ord, och jag tänker att det gör att luckorna klarar av en ganska "grön" grön, om ni är med på hur jag menar. Fast jag ska nog köpa hem någon mer provburk innan det blir ett definitivt beslut. Det finns ju så himla många vackra gröna nyanser att välja mellan. Kanske blir det en som är snäppet ljusare och aningens mindre gul. Fast just den här nyansen matchar ju iallafall vår plasttrasmatta perfekt, hihi! 

Bukett, begonia och bastu

Nu när jag jobbar hemifrån har det blivit lite av en fredagstradition att jag flexar ut så snart jag är klar med dagens arbetsskörd. Idag var jag färdig klockan 14.00, och nog känns det som att helgen blir lite längre då. Det är också väldigt praktiskt att jag hinner ner till affären för att fredagshandla, innan alla andra bybor kommer dit. Och på vägen hem tittar jag alltid in på byns finaste lilla blomsteraffär och plockar med mig en helgbukett. Här kommer så veckans bukett-på-stol-bild. Den har ju också blivit lite av en fredagstradition, hihi!

Simultankapacitet

Under natten återvände kung Bore till "Glesbygd" och bäddade in världen i underbar vit snö igen. Förvisso halt som attan, men härligt ändå. Jag blir verkligen så himla mycket piggare av snö. Idag hade jag dessutom ärende till jobbet för andra dagen i rad, så nu har jag verkligen tankat ny energi för ett tag framöver.  

Nu har jag hoppat i mysbrallorna och gjort mig redo för den andra delen av den nya Garderners' World-säsongen på Youtube. För även om jag gillar att det är snö ute nu, så hindrar det ju inte att man kan drömma lite om trädgårdssäsongen 2021 samtidigt. Man är ju begåvad med simultankapacitet, hihi!

Varde ljus

Det har gått åt många stearinljus och värmeljus de senaste månaderna, och mina förråd började sina. På ljushyllan i vår lokala matbutik gapade det också nästintill tomt, förutom några röda ljus som jag i ärlighetens namn inte kände mig så sugen på. Eftersom vi undviker att åka in till stan och storhandla i dessa tider, så kom jag på att jag kunde gå in och beställa direkt från Liljeholmens hemsida istället. (Ja, man kan verkligen säga att det gick upp ett ljus för mig där, hehe!) Igår kunde jag så hämta ut en stor låda hos vårt postombud. Det var tur att jag tog bilen, för lådan vägde verkligen två ton!

Förutom mängder av värmeljus (en sisådär 400 stycken) och rejält många vanliga vita antikljus (en sisådär 60 stycken), klickade jag även hem ett paket med pistagegröna och ett paket med nougatfärgade antikljus. Tillsammans ser de nästan ut som en klassisk "dammsugare" från Delicato, hihi! Det fanns även ljus i andra färger, som t.ex. dimrosa, gammelrosa, lavendel och gula. Kul med lite färg ändå. 

Efter min brakbeställning blev ljuslådan i det gröna hallbordet plötsligt alldeles för liten. De färgade ljusen stoppade jag ner där, medan alla de vita ljusen fick flytta till farmors gamla allmogemålade syskrin, som har stått oanvänt på vinden i flera år. Det visade sig ju vara som måttbeställd för ljusförvaring. Nu får den stå nära till hands i hallen innanför glasverandan. 

Varde ljus, och det blev ljus, alltså. Man får göra vad man kan för att muntra upp sig själv under vinterdagarna vi har kvar framför oss. Fint så. 

Fotnot: Länken i inlägget är inte sponsrad.

Att hedra sina nyårslöften

Min franska tulpan lever verkligen sitt eget liv, men jag älskar det egensinniga växtsättet. Den struntar fullkomligt i att vara rakryggad och ståtlig tillsammans med de andra snittblommorna och hänger istället ut över kanten på krukan, som en säckig tonåring på ett familjefoto. Man blir nästan lite rörd. 

Jag hedrar inte bara mitt nyårslöfte om att unna mig nya snittblommor genom hela den tråkiga vinterperioden, utan (så långt) även löftet om bokläsning. Årets första bok blev "Klockmakarens dotter" av den australiensiska författarinnan Kate Morton. Den köpte jag på Bokmässan 2018, mest för att omslaget var så lockande (så kan man också välja böcker), men också för att det verkade vara en spännande och annorlunda historia. Boken var ganska mysig för stunden, men jag tycker nog att författaren försökte bygga upp till en slutknorr som aldrig riktigt kom, eller som iallafall inte levde upp till mina förväntningar. 

Nu tänkte jag ge mig på "Min fantastiska väninna", som är den första delen i Elena Ferrantes Neapel-trilogi. Jag är nog sist på bollen här, för det känns som att varenda kotte plöjde de här böckerna redan för ett par år sedan. Att gå in med skyhöga förväntningar brukar inte vara den bästa förutsättningen för en god läsupplevelse, men vi får väl se om även jag blir hänförd.  

Jag trampar på

Nog känns livet lite som att trampa vatten just nu. Som att man ligger där i plurret och bara försöker hålla sig flytande, i väntan på att det riktiga livet ska komma tillbaka i en räddningsbåt, slänga ut en livboj och plocka upp en i säkerhet. Fast jag börjar bli rastlös och vansinnigt trött på att bara vänta. Jag känner mest för att rulla över på mage och crawla det snabbaste jag kan mot land för egen maskin. Men det kan man ju inte. 

Kan man inte bara få gå i ide, då? Som en björn, som kurar i sitt bo och helt sonika sover bort de tråkiga månaderna på året? Det hade ju verkligen kunnat passa mig, tänker jag. Men det kan man ju inte heller. Hej och hå, nu trampar jag på. 

Årstider

Som bloggare har man ju sina favoritfotovinklar. Platser som man vet gör sig bra på bild. Det roliga med det är att titta bakåt och hitta bilder från ungefär samma vy, fast från olika år och årstider. Portalen ner till bastustugan är en sådan vy. Ska vi kika på hur det har sett ut under året som gått? Förra årets första bild togs under vårvintern 2020, då 'Climbing Bonica'-rosen hade hållit sig mer eller mindre grön hela vintern igenom, och då forsythian hade börjat spricka ut i blom. 

På försommaren blommade snöbollsbusken (som är hög som ett träd) rejält, och mot slutet av blomningen började kronbladen gå över i en rosa nyans, som jag aldrig har upplevt förr. Åh, vad jag hoppas att det blir så i år också. Det vackraste jag sett. 

Senare på sommaren bjöd både 'Rosenholm' och 'Climbing Bonica' på rosa blomning, och grönskan runtomkring mognade och blev nästintill djungellik. 

Hösten 2020 bjöd på underbara brinnande färger. Den gula busken i förgrunden är en björkspirea.

Till jul fick portalen en ljusslinga, som jag faktiskt fortfarande har tänd. Hur länge kommer man undan med det? Januari ut får det nog bli, iallafall. 

Den första bilden från 2021 blev en bild med rejält mycket snö. Det måste ju dokumenteras, för det hör inte till vanligheterna i Skåne. Som ni ser håller sig inte 'Climbing Bonica' grön den här vintern. 

Nästa gång jag tar fram kameran här, så kanske forsythian blommar igen. Jag längtar redan dit. 

Vinterlördag

Vinterlördagarna (i synnerhet nu under pandemin) följer numera ett tydligt mönster. Först sovmorgon med minst 30 minuters ligga-kvar-i-sängen-och-dra-sig-tid. Bara kaffe till frukost för min del. Sedan promenad nedför backen för inköp av lördagsgodis och färskbakat surdegsbröd, följt av en lång smörgåslunch hemma med skidskytte på TV. Dagens godisval blev franska pastiller. Mycket fotogeniska, hihi!

Det blev visst extra mycket franskt den här helgen, för jag har ju en fransk tulpan i helgbuketten också. Den har inte slagit ut än, men den börjar öppna sig så smått. Färgen blir härlig!

Resterna av förra veckans helgbukett får bo i den fina bärnstensfärgade vasen i röda rummet. Det blev en riktig fin kombination mot träväggen. Om ni anar hur mycket spik vi drog ur den, när vi köpte huset 2008 (ni ser ju en del av hålen). Och då sitter det ändå rejält många spikar kvar. 

Fint helgbesök har vi också haft, i form av en liten gröngöling som sprätte runt i gräset vid uteplatsen och letade mask, nu här snön har smält bort. Jag vill tro att det är samma lille krabat som besökte oss förra året, för den vi hade här i omgångar då tyckte om att vara just där. Den röda tuppkamsfrisyren går verkligen inte av för hackor. 

Lite småplock här och där brukar det också bli på lördagar, och kanske en omgång tvätt eller så. Och hur märkligt det än låter, så är ett av mina lördagsnöjen att städa badrummet. Det är ju fortfarande husets finaste rum, och så går det alltid fort att få resultat. 

Undrar just om jag blir lika nällad på (skånska för "pigg på") att städa i köket, när det blir renoverat och fint där. Man kan ju alltid hoppas.

Vitamininjektion i en vas

Hurra för fredag! Då får man köpa sig en ny bukett till helgen. Floristfröken F på byns finaste lilla blomsteraffär fixade ihop en riktig vitamininjektion till mig, med två sorters mimosa, viburnum, en ensam ros i par med en fransk tulpan, grönt utfyllnadsfluff och några knoppiga grenar. 

Rosen heter 'Kalaha' (eller 'Kahala'?) och är så där korall-kopparfärgat vacker som jag är svag för. 

Jag tror faktiskt inte att jag har haft någon fransk tulpan förr. Den är mycket mer hängande i växtsättet än vanliga tulpaner, men det är ju så härligt dramatiskt på något sätt. Att det är grenar i buketten är smart, för då kan man stötta upp lite med dem. Den har inte slagit ut än, men jag får väl fotografera den igen sen. 

Oj, vad jag har omvärderat gula blommor på senare år. Mimosan med de lite större blommorna är som ett guldfyrverkeri. Man blir så glad när man ser de små bollarna! 

Nu har nästan all snö smält bort här. Gräsmattan lyser grön så det förslår, och det enda som vittnar om det ljuvliga vinterlandskapet vi hade tidigare är en hög med isig snö från ett takras på baksidan. Jag längtar förvisso efter våren, men jag håller faktiskt tummarna för att det kommer mer snö under veckorna fram till mars. Man behöver verkligen ljuset. Så länge solar jag mig i glansen från den soliga mimosan. 

Luckfärg, bänkskiva och beslag

Idag var vi på återbesök på Åraslöv snickeri. Vi skulle titta på bänkskiva, beslag och lådinsatser, och eftersom snickeriet bara ligger 20-25 minuters körtid hemifrån kändes det bra att kunna titta på plats. Jag vill gärna se saker framför mig innan jag bestämmer mig, och vår supertrevliga kontaktperson Anna-Lisa hade dukat upp massor med fina alternativ. 

Det bästa med hela besöket var att vi hittade en vacker grön färg, som vi absolut skulle kunna tänka oss att ha på luckorna: S2030-G70Y. Det är en varm och lite fylligare grön nyans, som påminner ganska mycket om färgen på vår gröna kökssoffa. Det är en sådan där färg som jag nog inte hade plockat ut på en färgkarta, och som inte riktigt ser ut som på den digitala bilden heller, men som känns klockren i verkligheten. Lärdom: Man behöver verkligen se färger uppmålade på riktigt.

Vi kommer att välja bänkskivor i ek med hård kant, och för att skapa lite kontrast till de vita väggarna och de vita stommarna, så blir det med största sannolikhet en mörkare brun nyans på ytbehandlingen. På både skåp och luckor blir det knoppar i porslin och tenn, som var det alternativ maken och jag spontant enades om redan första gången vi var på besök på Åraslöv. Det är så fint med vitt porslin som kontrast mot en färgad lucka. 

En fördel med makens och min gemensamma beslutfattningsprocess i samband med renoveringar är att vi är ganska snabba och att vi inte velar så mycket. Vi vet när vi ser något vi båda gillar, och nu känner vi verkligen att vi närmar oss den vision som vi har haft ända från början. Definitivt besked behöver vi dock inte lämna förrän vecka 8. Kanske är visionen en helt annan då, hihi!

Ytskikt och drömspis

Idag har byggbossen varit här på besök igen, för att kunna göra en beställning av material till golv, väggar och tak. Det är ju bra om allt säkert finns på plats om cirka tre veckor, när etapp ett av köksrenoveringen drar igång och alla befintliga ytskikt rivas ut och göra plats för nytt. Det finns inget sentimentalt i den delen av bygget, för när det gäller just golv, väggar och tak finns det inget av värde att spara. Däremot vill vi under alla omständigheter spara dörrkarmar, trösklar, fönster, fönsterbräda i marmor och befintligt element. "Aja baja, inte röra!" säger jag till byggbossen, och han känner mig tillräckligt väl för att inse att det inte är lönt att ta diskussionen.

Vad har vi (läs: jag) då bestämt? Jo, det blir pärlspont från Norrlands trä på väggarna, färdigmålad i S0502-Y, som är samma ton som de nya köksstommarna kommer att målas i. Ett väldigt "säkert" och föga chockerande färgval, men neutralt och fint till gröna luckor (där vi inte har bestämt nyans än) och mörka bänkskivor i ek (som vi ska åka till snickeriet och välja imorgon).

Eftersom pärlsponten har en så pass framträdande "rand", så vill jag göra taket med så små springor som möjligt mellan plankorna. Där blir det därför putsad slätspont i samma nyans. 

Och på golvet blir det massiva furuplank med 145 millimeters bredd, som är likadant som golvet vi lade i den intilliggande hallen för några år sedan. Det läggs helt naturellt, så vi får behandla det själva sen. Det mest logiska är väl att köra på samma behandling som vi gjorde på hallgolvet, eftersom man ser dem tillsammans genom dörröppningen. Där ute körde vi på dekorvax i nyansen 'Valnöt' och sedan hårdvaxolja ovanpå det, och det blev fint. Men vem vet, jag kanske får ett ryck och målar det i någon fin linoljefärg istället. Eller rutor, kanske? Vi får väl se. Det gör vi nog inte förrän vi ser hur helheten blir.

Och så kan jag avslöja en liten hemlis. I samband med Black Friday-rean (som vi verkligen aldrig har brytt oss om tidigare) hittade vi vår absoluta drömspis till ett pris som var så pass mycket nedsatt att det plötsligt kändes möjligt att faktiskt köpa den. Materiell lycka, när den är som bäst! Den levereras redan vecka 8 och får stå och vänta en månad eller så, men vad gör väl det. Sen ska jag värma tomatsoppa med andakt resten av livet, hihi!

Det är verkligen många beslut man ska fatta när man totalrenoverar ett kök, men so far so good. Ytskikten har vi dock haft en ganska klar bild av hela tiden, så det känns inte så dramatiskt att lämna ett definitivt besked om det. Det återstår ändå ganska många detaljer innan allt är klart, som val av kakel, belysning, väggurtag, bänkskiva, takfläkt och diskmaskin. För att inte tala om att hitta den ultimata lindblomsgröna nyansen till luckorna. Lite meckigt är det allt, så här i coronatider, när man inte bara kan kuska runt mellan affärerna och titta på alla alternativ. Men jakten går vidare...

Brasa och koppar som blev krukor

Imorse var det ruggigt att "gå till jobbet" ute i köket, så jag tände en brasa i spisen i gröna rummet. Att  kunna unna sig en värmande brasa på arbetstid får man nog se som en löneförmån ändå. Den klumpiga skrivbordsstolen har jag lånat hem från min ordinarie arbetsplats. Den är inte precis picturesque, men en ergonomisk nödvändighet när man sitter vid datorn åtta timmar om dagen.  

Jag fick en låda med kaffekoppar från Tina Nordströms porslinskollektion "Vegetable", som mina föräldrar hade vunnit på Postkodlotteriet. De är lite för små i storleken för mina kaffevanor (mycket mjölk kräver rejäla muggar), men är väldigt söta att använda som blomkrukor. Törs man gissa att Tina nog har inspirerats av Stig Lindbergs klassiska "Berså"-mönster?

Av den vackra snön blir det mindre och mindre för varje timme nu. Det är rejält blaskigt ute, och Skåne börjar bli sig likt igen, så där som Skåne brukar se ut på vintern. Trist, tycker jag. Men även om det är plusgrader på termometern imorgon, så kan jag ju tända en brasa när jag "kommer till jobbet". Bara för att det är så himla mysigt. 

Glädjeämnen i januari

Mycket ser ganska tråkigt ut på fönsterbrädorna just nu. På ett ställe står en rosa julstjärna kvar, och på andra ställen är det både visset, risigt och till och med tomt i krukorna. Jag brukar investera i lite nya krukväxter i januari, men av förklarliga skäl har det inte blivit av i år. Sist jag var på mataffären plockade jag iallafall åt mig en rosa orkidé, som verkligen gör sitt till för att lyfta vårkänslan i köket. Jag blir glad varje gång jag lyfter blicken från datorskärmen och ser den. 

Glad blir jag också över farmors gula små kryddgubbar, som har fått komma tillbaka upp på sin hylla efter en månads vintersemester. Dem vill jag absolut inte vara utan.

Glad blir jag också över de utrivna sidorna ur Svensk flora, som har ersatt julkorten på "tvättlinan" på murstocken i hallen. Här blommar redan både kungsängslilja, påsklilja och liljekonvaljer. Samtidigt! Mjukenen i den runda terracottakrukan skvallrar dock om att det inte är länge sedan det var julpyntat här. 

Glad blir jag också över de fina bilderna i akvarell och gouache, som maken sitter i gröna rummet och målar som tidsfördriv på helgerna. Önskar att jag också hade den talangen. Här är en 'Arachnea amors'. (Snällspindel alltså, hihi!) 

Glad blir jag också över att googla potentiella dahliainköp, som jag absolut inte borde genomföra. Men det är så mycket man inte borde...

Och glad blir jag faktiskt också över att snön fortfarande ligger kvar som bomull över min vintervilande trädgård. Bättre ljusterapi än så här blir det ju inte så här års. 

Ja, även om januari inleder den trio av månader jag tycker sämst om, så är det ju skönt att det ändå finns små glädjeämnen att hänga upp tillvaron på. Dessutom har jag ju två och en halv säsong kvar av "Vår tid är nu" att titta på. Bara det är ju ett glädjeämne i sig. 

En markis av snö och is

Det är fortfarande minusgrader ute, men nu börjar det ändå närma sig töväder. Det tjocka snölagret på vårt tak har börjat kasa neråt och bildar en hängande "markis" över kanten på stuprören. På baksidan har vi redan haft flera rejäla snöras på kökstrappan, så där får man passa sig när man går in och ut. Här på framsidan riskerar det iallafall inte att hamna i huvudet på någon, mer än på de stackars buskarna i rabatten nedanför. 

Att snöraset beror på att vi har en väldigt oisolerad vind är ju inte så himla bra ur energisynpunkt, men jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert med den där gardinen av snö och is. När man sitter i soffan i röda rummet ser man istapparna genom fönstret. 

I veckan ska det bli 6 plusgrader igen. Jag sörjer redan att snön ska försvinna Det blir ju så ljust och härligt med lite snö på backen, och det där ljuset behöver man verkligen så här års. Jag håller tummarna för att Kung Bore kommer på återbesök snart igen. 

Nya loppisfynd

Vår stackars lilla franska bil var genomfrusen efter en natt i 12 minusgrader och behövde köras en uppvärmningsrunda för att inte dö av köld, så vi körde ett par varv runt byn på förmiddagen. Jag kom på den goda idén att vi skulle svänga inom en av de lokala välgörenhetsloppisarna och kolla om det var mycket bilar på parkeringen utanför. Det var inga bilar alls där, så jag smet in en snabbis. Det tog mig typ tre sekunder att göra mitt första fynd: Ett nätt litet folkdanspar i garn, som jag tror att jag ska hänga i backspegeln på skåpbilen, så att de får dansa runt där. 

Sen hittade jag två jättefina små keramikskålar med två olika sorters grön glasyr invändigt. De är stämplade med Skåne keramik och namnet K. O. Hallsten, V. Sönnarslöv i botten, och för tre kronor styck får man nog säga att det var ett galet bra fynd.  

Jag googlade namnet och fick veta att Knut Otto Hallsten var en keramiker som föddes i Gävle 1896, som började sin karriär på Bo Fajans-fabriken där. Hans far ägde krukmakeriet i Västra Sönnarslöv i Skåne, så han flyttade också dit och var verksam där fram till sin död 1979. Så roligt att få veta den historiska bakgrunden bakom sina loppisfynd. Jag tycker att skålarna är jättevackra och tänker låta dem stå framme på någon arbetsbänk eller hylla i köket.

Anledningen till mitt loppisbesök var annars att hitta en ny rund duk att lägga på soffbordet i röda rummet. Den gamla duken som vi har haft där tidigare har jag nämligen tvättat så många gånger att det har börjat gå hål i den. Jag hittade en virkad duk, som var perfekt i storleken. Hur kan ett sådant här hantverk kosta bara 30 kronor? Det måste ju vara någon som har lagt mängder av tid och energi på sitt arbete. Det är nästan lite ledsamt när man tänker på det. 

Nätshopping och Tradera i all ära, men inget slår en riktig loppisrunda. Jag känner att jag verkligen är svältfödd på att få titta runt i affärer överhuvudtaget. När den här pandemin är över, kommer jag att shoppa som en galning...

Tulpanens dag

När det gäller att fira tulpanens dag är man ju inte direkt nödbedd. Fast själv firar jag ju egentligen tulpanens dag varje dag i januari och februari. Redan på lunchen idag pep jag iallafall ner till byns finaste lilla blomsteraffär för att unna mig en färsk bukett, som jag sen har suttit vid datorn och njutit av hela eftermiddagen. Där hade jag tur när jag tänkte. 

Floristflickorna i affären hade gjort jättefina färdiga buketter, så jag valde en sådan. Rosa, lila och vita tulpaner med blåbärsris, poppel (eukalyptus) och ljust vitrosa vaxblommor är ju en särdeles vacker kombination. Min runda fasetterade glasvas är fortfarande den ultimata vasen för rufsiga buketter. Det blir liksom ännu mer bukett, när man ser stjälkarna i vattnet genom glaset. Jag tror också att jag gillar den för att den påminner om en sådan där glasbubbla med rosor i vatten, som min farmor hade i finrummet. 

Den gröna pinnstolen har gästspelat i köket över julen, för jag kom på att den har den perfekta "julgröna" färgen. Fast nu åker den nog upp på vinden igen och ersätts av en ljusgrå kompis. Kanske får den komma ner när köket har blivit renoverat, för den passar nog bättre när väggarna i köket blir lite fräschare och inte så "gulvita" som de är idag. 

Nu övergår jag till fredagsmys, hurra! Hoppas ni får tillfälle att göra detsamma.