Slevar i emalj

När jag skruvade upp redskapslisten ovanför spisen hade jag en vision om att jag ville hitta vackra gamla emaljredskap att hänga upp där. Sedan tidigare har vi nämligen en stor hålslev i gul emalj, som jag är väldigt förtjust i, och som gör sig så himla bra i den stil jag vill åt i köket. Fast nu är det ju inte så lätt att hitta gamla emaljsaker som är i tillräckligt gott skick för att man ska vilja hänga upp dem. Och inte är det lätt att vänta på att man ska hitta rätt grejer, när man är otålig och vill ha fint på en gång. Därför blev jag lite glad när jag hittade nytillverkade soppslevar och hålslevar i krämfärgad emalj från Kockums Jernverk, som dessutom säljs lite varstans på nätet. Klick, klick! Jag beställde direkt. 

Jag fick SMS om leverans idag, och såg till min förvåning att paketet hade levererats till ett sådant där box-ställe i grannbyn, istället för till mitt vanliga utlämningsställe på mataffären hemmavid. I SMS:et fanns det en kod och en beskrivning med tillhörande karta, så att jag skulle hitta rätt. Tur för mig att det inte finns så många ställen att leta på i grannbyn, för det var inte mycket som stämde i den där beskrivningen, haha! Koden var iallafall rätt, när jag väl hittade fram. 

Hem hittade jag dock utan några som helst problem. Så nu har jag tre fina emaljredskap i min samling ovanför spisen. Det är ju ändå en rejäl ökning mot vad jag hade tidigare. Och det är fina så det förslår. Dessutom får jag säga att det är en synnerligen användbar storlek på de nya slevarna. De är inte för stora och inte för små. Lagom stora, helt enkelt. 

Det blir ju tjusigt att sleva upp Kelda-tomatsoppan med en sådan här i höst. Ja, inte den med hål då, utan den andra, hihi! 

Päron och problemområde

När man står eller går under päronträdet blir man fullkomligt bombarderad av hårda små päron, som trillar ner i parti och minut. De är förvisso inte så stora, men de faller från ganska hög höjd, så det är förenat med rätt stor smärta att få dem i huvudet. Det är gråpäron av något slag. Inte så himla goda, men getingarna älskar dem. Själv älskar jag trädet mer än frukten. Så gammalt, knotigt och snett. Undrar hur länge till det orkar hänga med. Länge, hoppas jag. Innerligt. 

Under päronträdet är det väldigt torrt. I sluttningen upp mot uteplatsen vill gräset inte växa alls. Jag ska nog prova att slänga på lite ny jord och nya gräsfrön i höst. En annan tanke är annars att göra någon slags stensättning istället. Kanske man skulle kunna lägga en kant med ölandssten, eller göra ett litet stenparti med fina naturstenar och plantera in något torktåligt. Fast det skulle kanske se konstigt ut från uteplatsen med ett stenparti som sluttar ifrån och inte till. 

Efter en hel månad med höstväder tycks sensommaren göra ett litet återtåg den här veckan. Min trädgårdslust hade börjat somna så smått, men nu tror jag baske mig att den vaknar till liv igen. Kanske ger jag mig på något mer projekt i år ändå. Något litet, iallafall. Och snart är det ju höstrea på plantskolan...

Hagtornsbär i krus

Så här års blir det fullt av vackra röda bär i hagtornsträdet längst ner på baksidan av tomten. Häromdagen knipsade jag av några rejäla grenar, som jag sedan satte i mitt stora grönglacerade krus. Det blev höstpyntat i ett nafs, och det kan man ju förvisso ha kluvna känslor till, men om ett par dagar är det ju faktiskt september. Efter fototillfället ute på glasverandan (där det alltid är vettigast fotoljus) ställde jag hela härligheten på det lilla gröna hallbordet. Där gör det sig extra fint som kontrast mot den vita murstocken. 

För övrigt känns det som att jag inte har gjort ett levandes dyft idag, mer än att ligga i soffan och slötitta på dokumentärer på Netflix. En riktigt skön söndag, faktiskt. Imorgon tar vi nya tag.

Spontan tur och retur till Malmö

Planen för dagen var egentligen att vi skulle ta med svärmor och Frölunda-svägerskan till Wanås Konst, men på grund av de dåliga väderutsikterna och tågstopp under helgen mellan Malmö-Lund, så omgrupperade vi oss redan igår kväll och bestämde att vi skulle ses på Malmö Muséer istället. Där visade det sig dock att man var tvungen att boka tid nu under coronapandemin, och tiden vi hade tänkt oss var  fullbokad. Ingen kultur idag, alltså. 

Fast lite kultur fick vi ändå, för i en nisch i slottsvalvet hittade vi en installation av det anonyma malmöbaserade gatukonstkollektivet AnonyMouse: Slottet MalmöMUS med tillhörande MUSeum. Så charmigt! Fler roliga miniatyrskapelser hittar ni på kollektivets Instagram-sida. (Klickbar länk.)

Dagens stora höjdpunkt blev istället lunchen på Kin Long, som är en kinarestaurang utöver det vanliga "svenska" kinamatskonceptet. Här är det inte fyra små rätter som gäller, utan mer kinesisk fine dining. Vi beställde in olika varmrätter som vi delade på, och jag törs ärligen säga att jag inte har ätit godare kinamat någon annanstans. (Möjligtvis med undantag för en 2-dollarslunch i ett hål i väggen i Chinatown i Los Angeles.) Smakrik, fräsch och vällagad mat i fantastisk miljö. En rolig bonus var den talande robotvagnen, som kom rullande på egen hand med te och dricka. Någon sådan har jag aldrig sett förut.

En mer eller mindre spontan tur och retur till Malmö, alltså. Ett härligt sätt att tillbringa en regnig lördag i slutet av augusti. 

Helgbukett

Maken tyckte det var synd att ändra på ett vinnande koncept och gav mig en bukettprenumeration på min födelsedag även i år. Bästa presenten! Det är så himla lyxigt att få gå ner till byns finaste lilla blomsteraffär på fredagarna och plocka upp en färdigbunden bukett. Extra fint är det nu, när jag är ledig på fredagar och kan hämta den redan vid lunchtid. Helgkänslan infinner sig liksom omedelbart och bums. 

Veckans bukett går i en ljuvlig färgskala, med höstiga inslag. Primadonnan i hela buketten är dahlian 'Wine-eyed Jill', som plockar upp alla andra färger så fint. Jag har faktiskt också en dahlia av den här sorten i min trädgård, men den vill inte blomma alls i år. Iallafall inte än. Vi får väl se om den kommer. 

"Är köket färdigt nu?" undrar ni säkert. Nä... Det visade det sig nämligen att den nya listbiten inte alls var betsad i samma ton som de övriga listerna, och det såg ju onekligen lite lattjo ut. Ett par dagar till med ofärdigt kök, alltså. Det börjar nästan bli lite komiskt med den här köksrenoveringen. Ska den aldrig ta slut?

Nästan i mål

Vår köksrenovering är ju faktiskt inte riktigt avslutad än. Ni minns säkert dramat med spisen som inte gick in, som föranledde att snickeriet fick komma hit och fräsa bort en millimeter på den vänstra lådsektionen. Sedan dess saknas det fortfarande en listbit för att dölja glappet mellan spisen och väggen, och snittytan som uppstod på kanten av bänkskivan behöver snyggas till med lite ny hårdvaxolja i rätt nyans. Vi hade hoppats att det skulle bli klart dagarna innan industrisemestern, men i sista minuten visade det sig att oljan i vår färg hade tagit slut på snickeriet. Var inte det typiskt, så säg?

Om allt går enligt plan, så ska de allra sista detaljerna iallafall åtgärdas imorgon eftermiddag. Sen är vi baske mig nästan i mål med hela köksrenoveringen. Men bara nästan, för allra sist ska det till lite silikonfog också, för att snygga till övergångarna här och där. Jag säger då det... Att renovera kök tar onekligen sin tid. Vilken tur att resultatet blir så bra att vi inte behöver göra det fler gånger, hihi!

Man tager vad man haver

Jag är ingen frukostätare (förutom när jag bor på hotell), så alla mina frukostar består i princip av samma sak: A-fil med müesli. Den här veckan har jag lyxat till det lite extra med en näve amerikanska blåbär. Köpta sådana. Våra egna blåbär i köksträdgården har en bra bit kvar innan de är mogna nog att ätas. Vi får väl se vem som hinner först i år; vi eller fåglarna. 

Utanför fönstret på södersidan i röda rummet vajar en buddleja i vinden. Den är himla gles och tråkig nertill, men om man höjer blicken så är den faktiskt riktigt tjusig upptill. Kul med blommor som man kan njuta av inifrån soffan. Dessutom brukar de vara välbesökta av trädgårdens alla fjärilar, men när jag tog bilden var det visst inte en enda där. 

Trädgårdsstolen som jag spontant målade om i grönt förra sommaren är numera rödstrimmig. Så går det när man fuskar med underarbetet och sedan dessutom målar med icke väderbeständig inomhusfärg. Vad lär jag mig av det? Ingenting, för jag kommer alldeles säkert göra om det igen, hihi!

Världens bästa granne smygläste på bloggen att jag missade den bästa skylten av alla vid mitt besök på Rörbäckens trädgård. Den dök plötsligt upp som present på min födelsedag. Sa jag att hon är världens bästa granne?

Nere vid bastustugan blommar det dahlior i korgar längs väggen på södersidan. Även de mer oansenliga sorterna är vackra i all sin enkelhet, som den här gula. Fast i ärlighetens namn väntar jag mest på att Café au lait ska behaga slå ut. Det ser dåligt ut.  

På glasverandan är det än så länge varmt och gott om kvällarna. Ibland får man öppna dörren och vädra en snabbis, för fönstren går inte att öppna. Jag är fortfarande så himla nöjd med vårt nya bord. För att slippa se de flagnande fönsterbrädorna fuskade jag och drog på lite vit fönsterfärg här och där, när vi ändå hade penseln framme häromdagen. Riktig ommålning blir det inte i år, men nu ser det ju iallafall fint ut på bild, hihi!

Ja, nu blev det ett sådant där inlägg med en salig blanding av överblivna bilder. "Man tager vad man haver," sa ju Kajsa Warg som bekant, och det tyckte jag lät bra idag. Och nu börjar snart min lilla  onsdagstradition: "Trädgårdsmästarna" på kanal 7. Bäst att lägga sig i startgroparna. 

Filosofi och praktik

Jag älskar att ha många sittplatser i trädgården. Jag gillar känslan av att gå runt och hitta stolar och bänkar utspridda lite varstans, som inbjuder till att kunna slå sig ner en stund och bara vara. Fast det betyder inte att jag är bra på att faktiskt göra det. I ärlighetens namn är den där tanken mer filosofisk än praktisk i mitt fall. Men det gör ju inte känslan sämre för det. 

Ikväll överväger jag om jag ska putsa av de nymålade fönstren och hänga tillbaka gardinen, eller om jag ska strunta i det. Det lutar åt det sistnämnda. För när det gäller att sitta i soffan och bara vara, så har jag inga som helst problem att omvandla filosofi till praktik. Märkligt, det där...

Kall och knådad

På min jobbort blåste det varma sommarvindar utomhus, medan inomhustemperaturen i vår konverterade gamla fabriksbyggnad var så låg att vi var tvungna att klä på oss vad vi kunde hitta för att inte hacka tänder. Själv rotade jag fram en gammal stickad poncho, som jag hade liggande i ett skåp. Sandaler på fötterna var ingen höjdare, om man säger så. Imorgon är det jag som tar på mig både varmare kläder och riktiga skor. Eller så får jag köra en Stig Helmer Olsson och ha på mig strumpor i sandalerna, hihi! 

Efter jobbet idag hade jag bokat in en massagetid. Oj, så välbehövligt det var att få en riktigt rejäl genomgång av nacke, axlar, rygg och armar efter coronaårets myckna stillasittande vid datorn. Känslan i kroppen är fantastisk, när det är smärtsamt och njutbart samtidigt. Efteråt kände jag mig helt mosig och såg ut som en tvättbjörn runt ögonen, och jag tror bestämt att massören fick dregelsanera golvytan under hålet där man har ansiktet... Jag har redan bokat in en ny tid om en månad. 

Idag är det för övrigt köttbullens dag. Det firade vi genom att äta pytt-i-panna och stekt ägg till middag. Och så rödbetor förstås, för rödbetor måste man ju ha. Nu är jag inte bara mosig, utan vansinnigt mätt också. Det får bli en varm dusch och tidigt sänggående för allas eder Fröken Grön. (Borde jag byta namn till Tant Grön nu, när jag har passerat 50?) Hon orkar nog inte göra så mycket mer idag. 

Nymålat och nyklippt

Det vackra sensommarvädret lämpade sig för att ta tag i fönstermålningen igen. Vi målade ju köksfönstren under semestern, men hade fönstret på södersidan av gröna rummet kvar, och vi har i ärlighetens namn dragit lite grann på det där. Det knasiga med gröna rummet är att fönstren som vetter mot väster målades för flera år sedan, och nyansskillnaden mellan det gamla och det nya har varit mer än påtaglig i alla år. Nu är det iallafall gjort, och resultatet blev ett lyft för hela rummet. För att inte tala om helhetsintrycket utifrån, för nu är båda fönstren på södersidan likadana. 

Medan fönsterbågar och karmar torkade passade jag på att klippa gräset, som hade hunnit växa sig riktigt långt under den senaste veckans regnande. Jag hävdar fortfarande att det inte finns mycket som slår känslan man får när gräset är nyklippt. Allt blir liksom genast så himla mycket mer prydligt. 

Jag tog mig nyss en liten kvällsrunda med vattenkannan för att hälsa på alla mina dahlior, som blommar nu. Den här ljust aprikosgula är av okänd sort, men så vacker i all sin enkelhet. Kvällssolen gör att kronbladen nästan blir självlysande. 

Ikväll kurar jag i soffan med en bunte "Gårdar och torp", som jag har lånat på biblioteket. Vilket härligt avslut på en härlig hemmahelg. 

Gott och blandat

Så här års poppar det alltid upp små obemannade fruktstånd längs landsvägarna i "Glesbygd". Så lyxigt att bara kunna stanna till i diket, plocka på sig vad man vill ha och swisha betalningen. Igår köpte jag plommon. Näst efter svenska jordgubbar kan det nog vara det godaste jag vet, faktiskt. Victoriaplommon är de allra godaste.

En del tycker att det är för tidigt att köpa krysantemum i augusti, eftersom de vill suga på sommarkaramellen så länge som möjligt. Själv tycker jag att det ena inte behöver utesluta det andra. Dessutom har man ju en del sommarblommor som har gjort sitt och behöver bytas ut. Sorten på bilden tycker jag är så vacker i färgerna. 

Flera av blommorna i mina födelsedagsbuketter står sig fortfarande fint. Jag gjorde en ny bukett av två gamla. Den har verkligen extra allt, med färger i rosa, blått och grönt.

Kudden i korgstolen ute på verandan har fått ett nytt kuddfodral med trädgårdstema. Självklart var det trollsländan jag föll för först.

Ja, det var lite gott och blandat så här på lördagskvällen. Och mer än så blir det inte idag, så trevlig helg på er!

Utgrävning av rabattrundeln

Idag slutförde jag min lilla "utgrävning" av rundeln nere vid köksträdgården. Den ena halvan fixade jag ju till redan härom kvällen, när jag kom hem med ett gäng nya solhattar att plantera. Då började jag även att vidga omkretsen lite grann, och det fortsatte jag med hela vägen runt idag. I mitten av rundeln växer en jättestor plymspirea sedan några år tillbaka. Maffigast är den naturligtvis när den blommar, men den är rätt fin nu också, när den mest ser ut som en stor grön buske. De små buxbomkloten har sett lite trista ut det senaste året, men nu börjar de skjuta nya skott, så jag hoppas att de tar sig. 

På baksidan av plymspirean planterade jag fyra låga silverbenvedplantor av sorten 'Emerald Gaiety', som har stått i köksträdgården på "vänt" sedan början av sommaren. Jag tycker att det är väldigt trevligt att ha benved som kantväxt, och jag har just den här sorten på den på ett par andra ställen i trädgården. En bonus, förutom att den är fin, är att den är väldigt tålig och fungerar både i sol och skugga, och så är den vintergrön. De vita kanterna på bladen gör att plantorna verkligen poppar ut bland allt det gröna. 

'Milly Rock Red'-röllekan hade jag planterat i en zinkbalja i köksträdgården, men nu får den bo här i rundelrabatten istället. När blommorna börjar bli överblommade blir de vita, men det kommer nya knoppar hela tiden. Helt klart en ny favorit.

När jag hade grävt klart lade jag tillbaka stenkanten av natursten, plus några extra stenar som krävdes för att få ihop cirkeln, nu när omkretsen är större. För att det ska bli lättare att klippa gräset, ligger stenarna med den platta sidan uppåt. Då brukar det inte vara några problem att komma åt med gräsklipparen. Snarare är problemet att gräsmattan brukar "äta upp" stenarna efter ett år eller så, så då får man kantstkära och lägga om stenarna igen.

På ena sidan av rabatten kikar det upp en klippskreva ur marken. Den går inte att gräva bort, fast det gör inte mig så mycket, för jag gillar ju sten. Där har vi lagt ett platt solur, som maken hittade på loppis för många år sedan. Jag har aldrig sett något sådant, varken före eller efter. Rätt läckert, eller hur?

För övrigt så har vi äntligen fått rätsida på vår TV. Vi fick en ny parabol installerad förra fredagen, och efter det blev det något fel, för sedan lördag morgon har vi bara kunnat se tre kanaler. Mycket "Gränsbevakarna i Australien" har det blivit om vardagkvällarna... Nu har det iallafall varit en installatör här och grejat lite, så allt funkar som det ska igen. Fast nu har jag ju blivit lite hooked på att se människor som försöker smuggla in märkliga matvaror till the land downunder, hihi!

Trollslända från By Björk

En av alla fina presenter som jag fick på min födelsedag är ett guldpläterat armband från småländska By Björk. Jag tycker det är så himla fint med den lilla trollsländan och de dubbla tunna länkarna, som utgår från baksidan av sländans vingar. 

Smycket är designat av Sofia Björk, som har sagt så här i en intervju i Värnamo Nyheter: "Jag gillade tanken på trollsländan, den har en dag på sig att leva. Min mormor sa alltid att livet är kort, gör det du vill så länge du har kraft." Fint ändå. Vemodigt och vackert på samma gång. 

Glädjeämnen på veckans mittersta dag

Idag hade jag blåjeans, strumpor och riktiga skor på mig för första gången på flera månader. Ute är det regn och rusk, och jag har mest gäspat mig igenom dagen. Nog är det ändå hösten som kommer smygande, både vädermässigt och känslomässigt. Vemodigt och mysigt på samma gång. Fast jag tänker mig nog ytterligare en trädgårdsmånad, innan säsongen definitivt går mot sitt slut. Det finns ju fortfarande så mycket att glädjas över. Som till exempel alla hortensior, som blommar som bäst. 

Ett annat glädejämne är att det helt klart är liv i mitt lilla alpvideträd, som jag klippte ner efter att det hade vissnat helt för ett par veckor sedan. Nu kommer det fullt med nya gröna små blad. Som en helt ny vår. 

Och så kommer det en miljon gula mirabeller i trädet bakom växthuset. Jag kan inte minnas att det ens har burit frukt förut, men i år fullkomligt dignar grenarna. Så läckert! Men jag inser redan nu vilken getingfest det kommer att bli sen, när det ligger mängder av mosiga plommonfrukter på marken och jäser...

Ett fjärde glädjeämne är att jag just hittade en halväten påse ostbågar i skafferilådan i köket. Så nu vet ni vad jag gör, så här på veckans mittersta dag. Sämre kan man allt ha det, hihi!

Solhattar

Solhattar är ju helt klart en sensommarfavorit. I rundeln framför köksträdgården hade jag mängder av olika sorters sådana för några år sedan, men med åren har de blivit färre och färre. Dags att sätta några nya, med andra ord. Mina kollegor uppvaktade mig med ett presentkort på Växtmästaren i samband med min födelsedag, så efter jobbet idag passade jag på att svänga inom där och shoppa lite. Det blev tre olika sorter: 'Summer Cloud', 'Delicious Candy' och 'Sunseekers White Perfection'. Jag planterade dem på studs när jag kom hem, bredvid det fåtal gamla plantor som fanns kvar sedan tidigare. 

Medan jag höll på och joxa med spaden passade jag på att gräva ut rundeln lite grann i framkant och på den sidan där solhattarna står. Stenarna låg där som kant redan tidigare, så jag bara lade tillbaka dem när jag var klar. Blir det fint väder i veckan ska jag fortsätta att gräva ut hela vägen runt och "renovera" rabatten med lite fler nya plantor även på andra ställen. 

Jag har onekligen ett uppdämt grävbehov att stilla, hihi! Tur att det är lång höst i Skåne. 

Kungen av dem alla

Många av mina finare dahlior är lite sena med blomningen i år, men nu blommar kungen av dem alla: 'Otto's Thrill'. Den stod för förra sommarens stora behållning när det gällde dahliablomning, och nu jobbar den minsann hårt för att vinna samma ärbarhet i år också. Den gör verkligen skäl för namnet tallriksdahlia, för flera av blommorna är onekligen stora som tallrikar. Och färgen är helt makalöst maffig. Som en djuprosa variant av den mer kända 'Café au Lait'. Helt underbar!

Jag var ju urusel på att märka upp knölarna när jag tog in dem i höstas, så när jag stoppade dem i jord visste jag inte vad som skulle komma upp var. En 'Otto's Thrill'-planta har iallafall hamnat i en av zinkhinkarna, som jag har ställt på uteplatsen. Där står den bra, för den är trevligt sällskap när vi sitter vid bordet. 

Just den här plantan är ovanligt tät och lågväxande, för den toppade jag tidigt på säsongen. Toppade plantor gör att blommorna blir lite mindre, men å andra sidan blir det många fler. Vilken lycka med alla knoppar, som ger löfte om njutning i flera veckor framöver. 

I en blågrön kruka bredvid växthuset står det en 'Otto' till. Den toppade jag aldrig i våras, så den drar iväg rejält på höjden, och här är blomman verkligen stor som ett dasslock. Wow-effekten är total när det blommar i den storleken. Best in show, liksom. 

Och tänk vilken lycka, för på andra sidan växthuset står det en 'Otto' till! Fast den har inte riktigt slagit ut än. 

Kan man komplettera sitt nyårslöfte så här sent på året? I så fall lovar jag att bli lite bättre på att märka upp mina dahlior i år, innan jag tar in knölarna för vintern. Det kan ju ändå vara ganska praktiskt att veta vilka plantor som är värda att ta hand om lite extra nästa år. 'Otto's Thrill' -plantorna är definitivt värda all VIP-behandling de kan få. 

Härligt dygn i Helsingborg

Det senaste dygnet har maken och jag spenderat på en liten minisemester i Helsingborg. Vi anlände lagom till lunch igår och bestämde lite spontant att vi skulle börja med att äta på charmiga Ebbas fik. Det var verkligen som att hamna på en amerikansk diner från 50-talet, både interiörmässigt och menymässigt. God mat och god fika i kul miljö. Helt klart ett tips för alla åldrar, om ni har vägarna förbi Helsingborg någon gång. 

Efter lunch strosade vi runt på stan en stund och tittade i butiker. Det är så mysigt inne i centrala Helsingborg, med gågator och torg utan trafik. I en herrekiperingsaffär av det finare slaget uppmuntrade jag maken att köpa en randig badkostym á la Mölle anno 1910. Den satt som en smäck på honom, men ni får hålla till godo med en bild på skyltdockan, haha!

Vid halv 2 checkade vi in på The Vault Hotel, vilket var vårt huvudsakliga syfte med resan. Här har jag velat bo ända sedan de öppnade för ett par år sedan. Tanken var faktiskt att vi skulle bo här redan förra sommaren, men då fick vi avboka eftersom evenemanget vi skulle på (The Ark på Sofiero) blev flyttat till 2022 p.g.a. Covid-19. Fast för några veckor sedan kom jag på den lysande idén att maken och jag kunde fira min födelsedag här, och att hotellvistelsen då kunde bli själva evenemanget. Där hade jag ju tur när jag tänkte.

Hotellet ligger i ett gammalt bankpalats mitt i centrala Helsingborg, och det har fått sitt namn på grund av att det vilar på just ett bankvalv (engelska: vault). Redan nere i foajén inser man att det här är ett hotell utöver det vanliga. Guldmålade väggar, kristallkronor och rosor i hela taket. Som att hamna i en Baz Luhrmann-film. Helt galet och helt underbart.

Och när man kommer in i den kombinerade lobbyn/baren tappar man nästan hakan, så vackert är det. Vilka väggar, och vilket otroligt maffigt glastak! 

Hissen som går mellan våningarna är den gamla hissen från tiden då byggnaden var bank. Så läckert med de dubbla gallergrindarna. Om man tycker det är läskigt med gamla hissar, kan man ta trapporna. Även de vittnar om svunna tider med sina nedtrampade steg i marmor.

Vi slog på stort och hade bokat en Junior Vault Suit. Man fyller ju ändå bara 50 en gång. (Fast jag tycks ju ha fyllt 50 mest hela sommaren, hehe!) Vi fick ett stort hörnrum med dubbelsäng, soffgrupp, skrivbord, två franska balkonger och stort badrum, och jag kan lugnt säga att det här verkligen är det läckraste hotellrum jag någonsin har bott på. 

Hotellets inredning är designad av Spik Studios, som ligger bakom koncepten på flera andra av Sveriges coolaste hotell och restauranger, som t.ex. Steam Hotel i Västerås och Hotel Pigalle i Göteborg. 

Det doftar så gott i hela hotellet, och inne i badrummen hittar man deras egna produkter med tvål, bodylotion, schampo och balsam. 

Från de franska balkongerna hade vi finfin utsikt över Terrasstrapporna, som leder upp till området med det kända medeltida tornet som heter Kärnan. Jag lyckades knäppa en bild när det var folktomt i trappan, men den här platsen är verkligen välbesökt både dagtid och om kvällarna. Det var riktigt kul att stå på balkongen och titta på alla som poserade för gruppbilder och selfies vid de tre fontänerna. 

Åt vänster hade vi utsikt ner mot Stortorget och vattnet. Det kom någon regnskur och var allmänt molnigt under dagen, men på kvällen färgades himlen härligt rosa när solen gick ner. 

Sent på eftermiddagen gick vi ner och satte oss i baren en stund. Det är ändå en speciell atmosfär på hotell, och här förstärktes den känslan onekligen ännu mer. Så coolt med baren mitt i den stora gamla banksalen. 

Det kändes nästan som om man var hembjuden till The Great Gatsby. (Baz Luhrmann-referens igen. Om ni har sett hans filmversion av boken, så förstår ni vad jag menar.)

På kvällen åt vi en trerätters middag på Trattoria Venti, som är hotellets italienska restaurang. Jättefin miljö även här, och duktig och uppmärksam personal. Maten var toppen!

När lamporna lyste upp Kärnan på kvällen, kändes det nästan om att vara utomlands. I Rom, kanske. Någon hade hällt skumbad i fontänen, så vattnet löddrade rejält. Det var rejält drag på krogarna runtomkring, så lättstörda bör nog be om ett rum åt ett annat håll. För oss som bor i tysta "Glesbygd" kändes det dock väldigt kontinentalt och nästan lite mysigt att ligga och lyssna på festglädje och brusande fontänvatten innan vi somnade.

Imorse dukades en rejäl frukostbuffé upp i ett mysigt lite mindre rum. Bacon, pannkakor och lönnsirap, mums!

För att hålla Covid-avstånd fick man boka en ungefärlig starttid, så att inte mer än sex personer fanns inne i matrummet samtidigt, men vi var där så tidigt att nästan ingen annan hade hunnit vakna än. Så mysigt att sitta i lugn och ro i den fina frukostmatsalen och äta. Vi valde det här bordet. 

Efter frukost softade vi på rummet ett bra tag till, innan det var dags att checka ut och ta farväl av The Vault Hotel för den här gången. 

En sista promenad under rosorna på väg ut. 

Att Helsingborg är en av Skånes glassigaste städer visste vi redan, men The Vault Hotel är verkligen the cherry on the cake. Det var verkligen en upplevelse att vara här, och nu har vi ju insett att själva hotellvistelsen faktiskt kan vara huvudattraktionen med en resa. Hit återvänder vi gärna igen!