Dagens lunch inmundigade vi tillsammans med mina föräldrar på Bistro Utkiken, som ligger på Bryggareberget i Karlskrona. Där serveras det sannerligen både utsökt mat och utsökt utsikt. Mums filibabba i kubik. Verkligen värt ett besök, om ni har vägarna förbi.
Nu är vi hemma i stugan igen, och jag ligger i startgroparna för en lördag i sällskap av mammas veckotidningar och pappas goda choklad. Sämre kan man ju ha det.
Det myckna regnandet den här veckan har inte direkt bidragit till några större mängder trädgårdshäng, men man kan ju njuta av saker inifrån huset också. Som den blommande hortensian och de frodiga lammöronen i rostornsrabatten, som jag kan överblicka från fönstren på södersidan. Den knallrosa dahlian med mörklila stjälkar levererar också fortfarande. Den knölen ska jag absolut övervintra, för det har verkligen levererats mängder av blommor på den där plantan, både under sommaren och hösten.
En kärleksört i kruka och en grågrön pumpa från IKEA har hittat till verandatrappan. Fast i närbild inser jag mest hur himla skruttiga våra verandadörrar är. Inte nog med att färgen är solblekt och flagnar, pardörrarna glipar betänkligt på mitten, och en av dem har en spricka som nästan öppnar ett titthål. Inte så snyggt, och definitivt inte så bra ur energisynpunkt. Vi skulle behöva hitta någon som tar sig an och rustar upp gamla dörrar. Fönstren på glasverandan med, för den delen. En veranda-makeover får nog allt åka upp som ett prioriterat projekt på vår renoveringsönskelista. Fast det får kanske bli till våren, för nu börjar det bli för kallt för att greja där ute.
De där vetegula rutiga gardinerna som jag köpte på Rusta blev faktiskt ingen hit. Jag provade en av kapporna lite snabbt och kom ganska raskt fram till att det inte blev rätt känsla i köket med dem. Synd, för jag tycker ändå om färgen. Däremot behöll jag ett kuddfodral i samma tyg, som faktiskt piffade upp tillvaron lite grann i kökssoffan. Visserligen blir det rutigt på rutigt, men det får bo kvar där.
Någon gång förra året köpte jag en karmstol på en loppislada i grannbyn. Jag tyckte att den flagnande ljusgråa färgen var riktigt vacker, och den smäckra modellen med kurviga armstöd och ribbad rygg likaså. Dessutom var snickeriet gediget, så där som det ofta är på riktigt gamla möbler. Det rosa tyget den var klädd i var förvisso både solblekt och fult, men sånt går ju alltid att byta. När vi kom hem testade jag att sätta stolen på glasverandan, men trots att jag tänkte bort det fula tyget såg den i ärlighetens namn faktiskt mest sjavig ut. Därefter hamnade den i garaget istället, och där blev den stående ända till igår. Spara, slänga, sälja eller skänka till välgörenhetloppis? Det var frågan.
Beslutet blev att spara den, men inte i det skick den var. Lördagseftermiddagen ägnade jag sedan åt att skrapa och slipa träet rent från den flagnande färgen, och igår målade jag om allt med Ottossons linoljefärg i nyansen Övedsgrön. Det fula rosa tyget är också ett minne blott, men jag sparade undertyget och stoppningen. Sen testade jag att ställa ut stolen på glasverandan igen, och nog kommer den passa bra där, när den är omklädd och klar?
I fredags var jag nere på byns finaste lilla blomsteraffär och hämtade den sista buketten i min födelsedagsprenumeration. Det blev ett maffigt slutnummer med två sorters vita dahlior som show stoppers. Och så en massa grönt rufs i form av pistagekvistar och silvrig eukalypus med bärklasar. För en stund sedan fotograferade jag buketten ute på glasverandan, där söndagsmorgonljuset gjorde den extra drömmig.
Här och där finns det kvistar med frökapslar av nigella instuckna, eller jungfrun i det gröna som den också kallas. Det är en klassisk så kallad cottage garden-blomma som finns både i blått, rosa och vitt, men man får nog ändå säga att det är just frökapslarna som gör den speciell. Så läckra! De lär visst vara ganska lättodlade, så det kanske jag får prova nästa år. Man kan torka dem också, om man vill. Jag ska se om det går att göra det när resten av buketten har vissnat ner.
På framsidan har rabatten utanför röda rummet förvandlats till en färgglad höstdjungel. Jag grävde ju om lite grann här både förra sommaren och sen igen nu i sommar, och det är faktiskt mycket som blommar nu på hösten. Det har nästan blivit en liten jewel garden i mörka lila och rosa toner. Snart (om inte frosten hittar tillbaka inom det närmaste) blommar 'Chippendale'-rosen igen, för den är full av knoppar. Då blir det ännu mer juveltema, eftersom blommorna blir bronsrosa.
Igår tillbringade jag sju intensiva timmar på Bokmässan i Göteborg, Nordens största kulturevenemang. Efter två års fysiskt uppehåll under coronapandemin kändes det härligt att få vara på plats igen. Eftersom jag och mina kollegor bara var där över dagen, hoppade vi över bokade seminarier och lade all tid på att bara strosa runt spontant bland alla montrar och evenemang. Det räckte gott och väl, och vi hann uppleva mycket.
Imorse när jag körde till jobbet visade biltermometern på 1°C. EN ynka grad! Och då var klockan ändå närmare halv åtta, så det hade nog redan hunnit tina upp lite grann. Det kan mycket väl ha varit så att det faktiskt har varit höstens första frostnatt, fast jag har inte sett några konkreta tecken på det i trädgården. Så nu ställer man sig frågan: Ska man ta det säkra för det osäkra och flytta in lite krukor i växthuset? Eller ska man bara acceptera att det är läge att lämna allt där det står och låta årstiden ha sin gång? Fast frost i september känns ändå lite tidigt. Iallafall med skånska mått mätt. Och mycket är fortfarande fint i krukorna och skulle vara trevligt att få njuta av ett tag till. Jag flyttar nog in några av dem i växthuset iallafall.
"Lite snopet ändå" hette inlägget jag skrev idag för exakt ett år sedan. I det uttryckte jag min melankoli över insikten att sommaren faktiskt var slut. Vackert och vemodigt på samma gång. Jag tror bestämt att jag gör precis ett sådant inlägg varje år. Förnyelse är överskattat.
"Inspektion av nyplantering" hette inlägget den 20 september 2020. Då traskade jag runt nere i det som en gång i tiden kallades moraset och inspekterade resultatet av fem veckors coronasemester. Vips hade vi fått en helt ny del av trädgården att vistas i. Det kan jag fortfarande förundras över, nu så här två år senare. Fast klart överallt är det ju fortfarande inte.
"Hej hörnet!" skrev jag den 20 september 2019. Då hade jag höstpiffat på bordet jag hade på hörnan på den tiden. Det murknade för övrigt ihop totalt något år senare och hamnade på tippen, men det var ju iallafall fint då. Hur samma hörna ser ut idag kan ni se om ni scrollar tillbaka två dagar. Same same, but different.
"Nutcrackers" skrev jag om den 20 september 2018. Då hade jag precis fått hem tre sådana, som jag hade vunnit på en Tradera-auktion. Jag kände mig visst redan redo för jul. Det gör jag absolut inte nu.
"Swedish Grace" skrev jag om den 20 september 2014. Då funderade jag på om vi skulle slå till och köpa nya muggar och frukostskålar från den här serien. Det blev kaffemuggar och temuggar men inga skålar, för de var så små på den tiden. Bilden lånade jag från www.rorstrand.se.
Sommarens stora dahliafiasko har ändå rätat ut sig lite grann, så här mot slutet på säsongen. Nu blommar till med en av de knölar som jag helt hade gett upp hoppet om, och som står gömd i en korg nere i köksträdgården. Förvisso bara med en enda ynka enkel blomma, men ändå. 'Natalie G' står det på pinnen, fast det ser det ju inte ut som alls. Eller så har hon bara glömt att piffa till sig i håret och smyger fortfarande runt i papiljotterna, hihi!
På ena sidan av terrasseringen ner mot bastustugan växer det ett vildvuxet gammalt buskage bestående av forsythia och snöbollsbuske. Det är egentligen hur muterat som helst, men jag tycker att det är mysigt med den uppväxta lummigheten, som dessutom hjälper till att gömma området runt bastustugan. Under buskarna växer det mest kirskål, men närmast gruset har jag rensat upp och bland annat planterat en uppstammad perukbuske och marktäckande murgröna. Här växer det också ett gäng 'kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost', och utanför bild några bronsbräken och ett litet kluster med kärleksört.
Vilken härligt solig höstdag det har varit idag. Jag och min fina lundaväninna hade vår årliga träff på Flyinge Plantshop, som utan tvekan är en av Skånes finare plantskolor. Där var det fortfarande fullt med frodiga fina växter, och så har de ju riktig go'fika också. Vi hann med både lunch och eftermiddagsfika under de fyra timmar vi var där. Ja, i ärlighetens namn satt vi mest i höstsolen ute på Café Smedjans uteservering och pladdrade. Däremellan hann vi dock klämma in lite shopping också. Jag köpte några höstväxter och en tjusig kruka med böljande kanter. (Eller scalloperad, som Elsa Billgren och Sofia Wood skulle ha uttryckt det.) Jag hade ju inte så många krukor hemma och kände mig verkligen i trängande behov av en ny, hihi!
Att den högra ljungsorten på bilden här ovanför heter bärljung vet jag, men den rosa ljungen i den nya krukan är en ny variant för mig. Den är inte så "ljungig", om man säger så, utan snarare som en skir sommarblomma i den perfekta rosa nyansen. Vad kan den tänkas heta?
När jag kom hem fixade jag lite höstfint på symaskinsbordet på hörnan. Där hade jag redan en grön "höstkudde" i en kruka, som jag för övrigt hittade alldeles gratis på återvinningsstationen, när vi var där och slängde skräp igår. Där finns det nämligen en hylla, där man kan ställa gamla blomkrukor istället för att kasta dem, och sen är det fritt fram för andra att plocka med sig vad man vill ha. En alldeles lysande idé, tycker jag.
Jag samlade upp lite fallfrukt och lade i metallkorgen, som jag loppisfyndade i grannbyn under sommaren. Det blir inte lika mycket äpplen i år som förra året, men en paj eller två ska jag nog kunna sno ihop.
Är man riktigt frisk om en av ens favoritsysslor är att städa badrummet? Det kanske är tveksamt, men jag tillhör iallafall den kategorin människor. Det finns få saker som jag tycker är lika tillfredsställande, och det är en av få hushållssysslor jag gör utan att knota. En förklaring kan vara att det är ett alldeles lagom avgränsat projekt, eftersom rummet är så himla litet. Dessutom är ytorna otroligt lättstädade. Ofta sprayar jag bara på rengöringsmedel, skurar av med en svamp och sköljer sedan allt med varmvatten direkt från duschen. Vips, så är det klart.
För mig som har förmånen att vara ledig på fredagar, börjar helgen redan på torsdag kväll. Axlarna sjunker ner så fort jag kommer innanför dörren och slänger jobbväskan på golvet. Den där extra lediga dagen gör så mycket för välbefinnandet och balansen i livet. Ikväll tänder jag de havregula ljusen i ljusstaken ute på verandan och kurar skymning en stund. Så mysigt med höst ändå.
Ikväll tände jag höstsäsongens allra första brasa i spisen i gröna rummet. Det är faktiskt lite småkallt ute, men jag gjorde det mest för att elda bort eventuella kråkor ur skorstenen. Och för att det är så himla mysigt med ljudet av sprakande lågor och doften av brinnande trä. Det gick bra. Inga fadäser med bolmande rök på fel håll och brandvarnare som börjar tjuta. Skönt det.
Hej, tisdagen den 13 september 2022. Du kom och gick så snabbt. Vi hann ju aldrig riktigt lära känna varandra förrän din tid var tillända. Du var lite som en dagslända. Vacker, men flyktig. Angenäm för stunden, men inget man kommer att minnas. Ja, ungefär så. Och imorgon kommer det en annan dag och fyller din plats.
Ni som valvakade i TV-soffan igår vet redan att det tog lång tid innan alla röster var färdigräknade. Det är en lång procedur som man ska göra om tre gånger (eller mer, om man har otur och inte får siffrorna att stämma), och före det ska man dessutom gå igenom alla förtidsröster och pricka av dem i röstlängden. Själv var jag hemma strax före halv två i natt, och då kan jag verkligen säga att ögonen nästan gick i kors. Som tur väl var hade jag turen att kunna jobba hemifrån på förmiddagen idag, så jag kunde sova lite längre än vad jag normalt gör när jag ska iväg direkt på morgonen. Tur att man redan har en väl fungerande rutin för morgonrockarbete sedan coronapandemin, hihi!
