Årets glögg och hemlig tomte

Ho ho ho, vilket vinterlandskap vi har i "Glesbygd". Vackert så det förslår, och nog har julkänslan ökat med 100%. Jag drabbades av akut glögglängtan och slank inom vårt lokala spritmonopol efter jobbet och införskaffade en flaska av årets Blossa. Den heter "Gamla Stan" och går visst att dricka både varm och kall. Det ska enligt utsago vara en kryddigt söt smak med inslag av pomerans, hallon, kardemumma, tropisk frukt, ingefära och örter. Det låter faktiskt som en kombination jag skulle kunna gilla. 

Den hemliga tomten har varit här under dagen och lämnat en ståtlig kasse med tjugofyra fint inslagna paket på ett snöre. Maken hittade kassen när han kom hem, och när jag kom hem stod den i köket och väntade. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på att någon (eller några) har tagit sig tid att göra detta i så många år. Stor varm kram till dig, kära lilla tomte! 💚

Jag ska nog värma mig en pytteliten skvätt av den där glöggen redan ikväll. Sen somnar jag säkert sött, hihi!

Hur blir staken i år?

Än har jag inte bestämt mig för hur årets adventsstake ska se ut. Inte för att jag brukar gå och grunna på det så himla långt i förväg, men nu börjar det ju närma sig deadline. Ofta hittar jag på något helt nytt, men ibland är jag lat och kör på samma variant som jag har haft tidigare. Förra året blev det en låg kruka från Affaris stora outlet i Osby. Det var fint, men det blev kanske lite trångt mellan ljusen. 

Ljushållarna i smide är väldigt smidiga. (Pun intended, hihi!) Man kan sticka ner dem i oasis, som man sen täcker med mossa. På det sättet kan man nästan använda vilket kärl som helst som adventsstake. I någon juldukning har jag även slagit ner dem med hammare i en vedklabbe, som sen fick agera ljusstake på bordet. 

Förrförra året körde jag på samma ljushållare med oasis och mossa, fast i en gammal ostform. Kanske är det trots allt trevligare att placera ljusen i rad, så att de får brinna ner så där klassiskt tripp-trapp-trull.

En liknande variant var att använda en gammal tegelform. Det året dekorerade jag med torkad jungfrun-i-det-gröna. De små kapslarna var så skira och fina på nära håll, men det var kanske inte lika fint på avstånd. 

Ett annat år tryckte jag ner ljushållarna i en halmkrans, som jag hade lindat med mossa. Den fick vila på en sådan där järnring med ben som man brukar ha krukor på i trädgården. Det var en ganska smulig lösning, för mossan drösslade ner på duken vartefter den torkade. Den varianten gör jag nog inte om fler gånger. 

Vissa år har jag kört på blockljus av olika slag. Det är egentligen mer praktiskt än vanliga stearinljus, om man vill ha dem tända lite längre varje dag. Ibland har jag satt blockljusen i rad på en bricka, ibland en och en i små krukor, fast det där sistnämnda är inte så smidigt när man ska flytta dem. 

I lådan med julpynt har jag en liten påse med siffror i olika färger och utföranden, som man kan fästa på ljusen. Finast är nog dessa i svart emalj, men de funkar ju inte så bra på vanliga ljus. 

Ett annat år gjorde jag det extremt lätt för mig och tryckte ner ljusen i en 15-kronorsljusstake från loppis. Ingen mossa och inga dekorationer, men faktiskt ganska fint ändå. 

En favorit som jag återkommer till mellan varven är betonggrisen, som jag inte riktigt minns var den kommer ifrån. Tung som attan är den iallafall, och en snabb och enkel lösning. Kanske blir det den som får komma fram i år. Bilden här nedan är nog tagen senare under julhelgen, när jag hade hunnit byta ljusen. Jag brukar nämligen "städa bort" adventsstaken så fort fjärde advent har passerat. Fast i år är det ju fjärde advent på självaste julafton. Man känner sig nästan lite snuvad på en adventssöndag...

Vi får väl se vad jag kommer fram till i år. Jag inser dock att jag nog inte kommer orka greja så mycket förrän till helgen, men då ska jag å andra sidan greja desto mer. Hurra, vad mysigt det ska bli!

"Drömträdgården"

Efter en kall dag med 11 minusgrader känns det extra trevligt att SVT har den goda smaken att börja sända ett nytt trädgårdsprogram ikväll. I fyra avsnitt av programmet "Drömträdgården" ska vi få följa trädgårdsdesignern Nicole Wilson och trädgårdsingenjören Linnéa Dickson på resa runt i Sverige för att hjälpa folk att skapa sina drömträdgårdar. 

I kvällens avsnitt börjar de här nere i Skåne, där det ska fixas till en trädgård med inspiration av Karibien. Pool, palmer och paraplydrinkar kanske inte precis är min egen stil, men alla trädgårdsprogram är bättre än inga trädgårdsprogram alls. Törs man hoppas att det är helt matlagningsfritt? Jag håller både tummar och tår. 

Julstjärnor och julstjärnor

Tänk så många olika färger det finns på julstjärnor nuförtiden. Jag har faktiskt svårt att välja vad jag tycker är finast, så under ett besök på Blomsterlandet igår stod jag länge och velade. Rött är ju juligt så det förslår. Vitt är klassiskt och alltid elegant. Krämfärgat är mjukt och sobert. Rosa är fräscht och passar fint ihop med grönt. Så småningom föll valet ändå på en persikofärgad variant. Det här är ju en färg jag är allmänt svag för när det gäller blommor, och så känns det som en lagom övergång från november till december. Det är ju trots allt flera veckor kvar till jul, och jag hinner säkert köpa fler julstjärnor vad det lider. Vilken färg gillar ni bäst?

När jag var på ICA Maxi för att handla mat, passade jag naturligtvis på att botanisera på deras julavdelning en lång stund. Där hittade jag små julstjärnor i papper, som ser ut som miniatyrversioner av vanliga adventsstjärnor. Jättefina! (Med undantag för det trista snöret, men det kan man ju alltid byta.) De fanns i fyra olika färger, och jag valde gröna så klart. Fast med facit i hand kanske jag skulle ha slagit till på en i varje färg. 

Kanske hänger jag dem i ett fönster någonstans, men jag tänker att de blir minst lika fina på ett dörrhandtag eller hängandes i fiskelina direkt från taket. Eller varför inte liggandes i en skål eller på ett bord. Jag får prova mig fram, så ser vi var de hamnar. 

Hade jag varit lite piggare ikväll, så hade jag kunnat tänka mig att tota ihop en julkrans av granriset jag plockade i lördags. Men det får bli en annan kväll, för nu längtar jag mest efter att kasta mig i soffan och bara kura. After all, tomorrow is another day. Något ska man ju ha att göra på en tisdagkväll också. Eller en onsdagkväll. Eller en torsdag...

Isrosor

Min 'Awkening'-ros på baksidan har ignorerat det faktum att vintertiden har inträtt för länge sedan. Den blommar och blommar som om det fortfarande vore sensommar. Inte ens åtta minusgrader på morgonen får den att ge upp. "Då får jag väl vara en isros", tänker den. 

Kämpa på, lilla vän! Du är så bedårande söt i din vita vintermössa. 

Snö, sol, skog och granatäpplen

Vi vaknade till snö, minusgrader och strålande sol. Förvisso inte så mycket av den förstnämnda varan, men tillräckligt mycket för att man skulle bli lycklig. Tillvaron blir ju så mycket vackrare med lite vit inramning. För min del får det gärna vara snö hela vintern, men det är vi ju inte så bortskämda med i Skåne. Inte ens här uppe i "Norrland", som ändå brukar räknas som "Skånes kylskåp" vintertid. 

Maken åkte med mig ut i en närliggande skog för att plocka lite mossa. Det gick bra, minusgraderna till trots. Det kändes skönt att ha sällskap i skogen, för vi har ganska mycket vildsvin här i krokarna, och man såg att de hade bökat runt mellan träden. Stadsjäntan i mig känner sig dessutom fortfarande inte helt bekväm ensam ute i vildmarken, hihi! Maken däremot är en riktig skogsmulle i hjärta och själ, så han var inte svår att övertala att följa med. 

Vi svängde inom mataffären på vägen hem, och där passade jag på att köpa ett par granatäpplen. Bäst att passa på medan det finns fina exemplar kvar, för när december väl drar igång brukar de ta slut. Är inte detta den i särklass vackraste frukten, så säg? Och det i särklass vackraste adventspyntet. 

Mosspyntandet får vänta till nästa helg, men nu är jag iallafall utrustad med material. Kanske tar jag mig en sväng till Blomsterlandet eller Solhaga imorgon, så är jag helt redo att stanna hemma och greja nästa helg. Första advent är ju den bästa helgen på hela året!

Hej, Karlskrona!

Idag klämde jag in en semesterdag och drog till Karlskrona för att äta lunch med mina föräldrar. En liten sightseeing-runda blev det också, men det var ruggigt och kallt så vi höll oss kvar i bilen. Ekholmen är en av många charmiga äldre delar av stan, med mängder av fina trähus som ligger tätt på en liten holme mitt i stan. Lite "Lotta på Bråkmakargatan"-känsla, tycker jag. Fast fotot blev lite blekt i färgerna, för jag tog bilden genom bilrutan. 

När jag kom hem framåt kvällskvisten hade det snöat lite grann över "Glesbygd". Det är fortfarande lite pudervitt på gräsmattan, och termometern visar på minusgrader. Hoppas det tinar upp lite grann till imorgon, för då skulle jag kunna tänka mig en runda till skogen. Det gäller ju att förbereda sig till advent, så att man kan börja pyssla lite i veckan som kommer, för att sedan gå all in nästa helg. 

Rödmönstrade tallrikar?

Det slog mig att det faktiskt vore trevligt med lite rödmönstrade tallrikar i tallrikshyllan i jul. Sådana brukar man ju springa på i tid och otid, men när jag letade aktivt på några loppisar förra helgen hittade jag plötsligt inte en enda. Det är nog fler än jag som har kommit på samma tanke. Fel årstid att leta, helt enkelt. Tills vidare får jag nöja mig med mina gröna, och det är ju inte fy skam det heller. Favoriten är fortfarande den smaragdgröna viktorianska assietten, som jag köpte på en antikmarknad i London förra hösten. 

Jag börjar äntligen få styr på lite mer regelbunden bokläsning. Lösningen har varit att läsa sådant som inte kräver någon startsträcka att komma in i. Att välja bort TV-tittandet har visat sig lättare än jag trodde, för det finns ändå inget kul att titta på. Omläsningen av två av Maria Gripes klassiker är avklarad, och nu läser jag Nathalie Redmos spionroman "Täcknamn: Lodjuret". Lässtunden har blivit något att längta efter. Jag tror bestämt den börjar nu. 

Mörker, ljus och D-vitaminbrist

Mörkrets inbrott har sedan länge passerat när jag kommer hem om vardagarna. Det är lite tråkigt att inte få kura skymning och invänta den blå timmen på hemmaplan, men man får väl göra det lite extra på helgerna istället. Som i söndags, när jag tände ljusen ute på verandan och sedan till och med gick ett varv runt huset för att se hur mysigt det såg ut utifrån. Jag är verkligen en fåntratt, hihi! Jag är dock inte så fånig att jag lämnar ljusen brinnande utan tillsyn. Däremot kan jag tända dem flera gånger samma kväll, om än bara för en kort stund åt gången. Regeln här hemma är enkel: Den som tänder ljusen ansvarar för att också vara den som släcker ljusen. 

För övrigt känner jag redan att jag har bunkrat upp alldeles för lite solljus den här sommaren. De dagar som var finast spenderade jag inomhus på jobbet större delen av dagen, och de dagar jag hade semester regnade det större delen av tiden. Det får bli D-vitamin på burk som kompensation i vinter. 

Dagens datum x 10

Idag är en sådan där dag när jag inte har mycket vettigt att komma med. Vad gör man då? Jo, man tittar bakåt i tid. Vad har hänt den 21 november tio år bakåt i tid på Fröken Gröns blogg? Låt oss ta reda på det. 

Den 21 november år 2022 kom det visst snö på kvällen. Förvisso blötsnö, men tillräckligt för att skapa lite vinterkänsla. Mysigt ändå. Jag pulsade till kören och njöt av vår vintervita backe. Solhäll ligger i mörkret till höger på bilden. Man anar att det lyser köksfönstret. 

2021 grejade jag som bäst med att förbereda årets adventsljusstake. Det blev oasis och kuddmossa i en gammal ostform, som jag precis hade köpt på antikaffären på Färlövs prästgård. Då var det en vecka kvar till första advent, men i år är det ju längre än så. Jag har inte ens hunnit börja fundera på årets variant än. 

2020 var dagens datum en gråmulen lördag, då vi köpte surdegsbröd till lunch nere på caféet i byn. (En tradition redan då, och faktiskt även tidigare än så.) Vi hade levt med coronarestriktioner större delen av året, och man började onekligen känna sig både instängd och världsfrånvänd. Julkänslan kom lite på skam, men jag ägnade mig iallafall åt lite adventspyssel för att försöka liva upp den trista tillvaron lite grann. Om jag inte missminner mig var även den lilla flätade korgen ett fynd från Färlövs Prästgård. 

2019 tillbringade jag dagen på Malmömässan ute i Hyllie, där Skolinspektionen höll en heldagskonferens på temat vuxenutbildning. Det låter kanske inte så upplyftande, men jag minns att det var väldigt intressant. Jag slank inom köpcentret Emporia på vägen tillbaka till tåget, men lyckades faktiskt med konststycket att komma därifrån tomhänt. Jag passade på att njuta lite av storstadens glittrande ljus, men var som vanligt vansinnigt nöjd när jag fick åka hem till stillheten i "Norrland" igen. 

2018 gjorde jag mest ingenting. Det var en vardagkväll, och jag lufsade runt i fårskinnstofflor och drack Proviva jordgubb. Ja, det var väl det. Nyponet på bilden hade nog ingenting med någonting att göra, men det var ju iallafall vackert att titta på. 

2017 visade jag upp min senaste loppisskörd. Alla saker på bilden har jag faktiskt kvar, fast de står utomhus (mjölkkannan), i ladan (glasflaskorna) och i källaren (eldskyddet). 

2016 höll jag visst också på och adventsstökade. Jag hade visst varit på Blomsterlandet och handlat lite växtfägring. Gul kruka kändes kanske inte så årstidsanpassat, men ibland måste man ju få testa något nytt. Hyllan ovanför kökssoffan var en annan då, och köket var för övrigt helt orenoverat. 

2015 grejade jag om lite på tallrikshyllan i gröna rummet, och samlade sedan alla mina hemmaspraymålade ljusstakar på det lilla vita bordet. De där ljusstakarna låg för övrigt i loppiskassarna jag körde iväg med i lördags. Inte för att jag inte tyckte om dem, men jag har inte använt dem på över fem år. Då kan det ju onekligen vara dags för lite "kill your darlings". Kanske kan de glädja någon annan nu. 

2014 kändes dagarna som en evighetsspiral bestående av måndagar och fredagar, och det kan man ju känna igen även nu. Mysbrallor, texmex och TV stod på schemat, som så många fredagar både tidigare och senare. Varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Bilden tror jag för övrigt var tagen i en trappuppgång på ett hotell i Köpenhamn långt tidigare, men den passade ju in som illustration av temat för dagen. 

2013 hade både bilen och jag fått vinterskodon på fötterna under dagen. Mina var köpta på rea på nätet, och nu när jag ser dem så minns jag att det var de skönaste och mest praktiska vinterskor jag någonsin har haft. Och visst var de faktiskt lite roliga också?

Ja, vips så har det alltså gått 10 år, och som vanligt sitter man här och undrar vad som hände. Fast rent matematiskt så utgör ju ett decennium en mindre del av ens liv för varje levnadsår som går. Det fattar till och med jag, fast jag är humanist...

Vågen för verandan!

Uschiamej, så trist det kan vara med måndagar. Inte för att det har hänt något speciellt idag, men för att vädret är mörkt och grått, och för att man är trögstartad efter helgen. Jag måste alldeles bestämt pigga upp mig, och det ska jag snart göra med lite körsång. Jag värmer upp med något annat uppiggande så länge, nämligen före- och efterbilder på årets stora renoveringsprojekt: Glasverandan. 

Jag älskade den även tidigare, men det var onekligen en solblekt och bedagad uppenbarelse som mötte en varje gång man svängde in på uppfarten. Det tog sina modiga veckor med plywood för dörrar och fönster, men ända sedan allt blev klart har jag gjort vågen av lycka mest varje dag. Det blev ett lyft för hela huset, och jag är så himla glad att det äntligen är gjort. Att nästan hela semestern gick åt till att måla om insidan känns också otroligt skönt nu så här efteråt.

Det enda problemet med renovering är att man vill renovera ännu mer, för det blir liksom lättare att se skavankerna som är kvar. Vi får väl se vad nästa stora projekt blir, men listan är lång, så det ska nog inte bli något problem att komma på något. 

Lördagens loppisfynd

Igår packade jag in tre knökfulla papperskassar med grejer och körde till en av våra lokala välgörenhetsloppisar. De innehöll allt ifrån avlagt porslin till tidigare loppisfynd till gammalt julpynt. "Skönt att bli av med lite prylar", tänkte jag när jag körde dit. Men när grejerna var avlastade och inlämnade till personalen bytte min skruvade hjärna inställning, som så många gånger förr: "Vad bra! Nu är det ju helt OK att komma hem med nya saker!" Och det gjorde jag naturligtvis...

Jag är svag för gamla medicinflaskor och köper dem gärna om de är billiga och av mindre modell. De är så himla fina att ställa i det gamla franska vitrinskåpet i badrummet. Inte för att de fyller någon som helst funktion, men jag gillar känslan av att det är som ett gammalt läkarskåp. Vad är då krystallos? Svenska Akedemins ordbok ger följande svar: "Kem. o. farm. det i vatten lösliga natriumsaltet av sackarin (användt ss. sötningsmedel istället för socker)." Så nu vet vi det. 

Kopparfatet på fot med handtag tänker jag kan bli jättefint på gottebordet till jul. Det har ett så vackert etsat mönster på insidan, som är som en krans av eklöv och ekollon. Kulorna är ett halsband och ett armband, som jag köpte enbart för den vackert äppelröda färgens skull. Kanske klipper jag upp dem och trär om dem till en enda lång girlang, eller så kanske jag använder dem som smycken för att pigga upp någon svart tröja i jul. 

Nu har alla julprydnader kommit fram i loppisbutikerna, och jag älskar att rota runt och se vad jag hittar. En handgjord halmkrans kan man ju alltid hänga någonstans. Vill man köra den naturella stilen kan man ju alltid ta bort bandet. På husgerådavdelningen hittade jag tre fyllningsrör som man egentligen ska använda till korvtillverkning, men på Solhäll får de tjänstgöra som ljusstakar i flaska. Det lilla röret passar utmärkt för ett julgransljus, men någon passande flaska till det har jag inte hittat här hemma än. (Läs: Jag har inte orkat leta.)

En rejält stor och tung sockertång slank ner i kundkorgen, mest för att den var så himla vacker. Den kan få ligga i en fönsterkarm eller på ett bord och bara vara fin. Jag är ju allmänt svag för gamla bruksföremål och tycker att de har ett stort estetiskt värde. 

Ett fint kuddfodral i linne med alldeles lagom julig färgskala ska få sitta på kudden i stolen på verandan i jul. Just nu är tyget lite noppigt, men det ska jag nog kunna råda bot på med min fiffiga batteridrivna noppborttagare. Fodralet kostade bara 10 kronor. Jag hade kunnat betala bra mycket dyrare pengar för det, om jag hade hittat det nytt i butik, för jag tycker det är jättefint. 

Var det inte fina fynd, så säg? Sammanlagt kostade mig allt strax över 200 kronor. På loppisarna i min del av världen kan man verkligen fortfarande fynda. Och jag har redan ställt en ny tom papperskasse att lägga ner nya saker att skänka bort i. Vad gör man inte för att hitta ursäkter för en ny loppisrunda inom kort, hihi!

Lördagsliv

Nybakat surdegsbröd till lunch har blivit något av en tradition på Solhäll på lördagar. Vi har ju turen att ha ett fint litet café i byn, som bakar sådant. Sedan förra hösten drivs stället i helt ny regi, då de tidigare caféägarna drog västerut och öppnade det på Instagram så populära caféet Waernet i Göteborg. Jag kan verkligen förstå varför det har blivit så poppis, för hela deras koncept är vansinnigt trevligt. Fast våra nya surdegsbagare gör verkligen inte ett sämre jobb. Så lyxigt att ha ett sådant ställe i en så pass liten by som vår. Det vill man naturligtvis gynna, så att det blir kvar. 

Jag var inne i Kristianstad en sväng på eftermiddagen och passade på att stanna på den mysiga lilla antikaffären på Färlövs Prästgård på vägen. Det är verkligen njutbart att gå runt i de olika rummen och titta på allt det fina. Där finns något för alla plånböcker, men jag köpte inte någonting idag. Däremot hittade jag en hel del grejer på en av secondhandbutikerna här hemma i byn i förmiddags, men mina fynd får jag visa när jag har hunnit fotografera dem. Idag hann dagsljuset ta slut innan jag fick fram kameran. 

Jag svängde inom Jysk när jag ändå var i stan, och där hittade jag färdigsydda veckbandslängder på Black Week-rea.  Tyget är riktigt gulligt, men lite i tunnaste laget för att fungera som vinterdraperi, så det får kanske bli sommardraperi istället. Jag ska nog iallafall sy upp längderna imorgon och låta dem hänga tills vidare. Bättre ett tunt draperi än inget draperi alls. 

Ikväll äter vi parmesanchips och tittar på "The Killer" med Michael Fassbender på Netflix. Ett alldeles lagom sätt att avsluta lördagen. 

Renarna har hittat fram!

Efter 18 dagar på vift har mina små renar från Maileg äntligen hittat fram. Det har varit en del krabb med det där, kan jag säga, med telefonsamtal och mail hit och dit. Sent på eftermiddagen idag fick jag så ett telefonsamtal från mitt lokala utlämningsställe, och mannen i andra änden lät onekligen både lättad och glad. Det visade sig nämligen att problemet var orsakat lokalt och berodde på den mänskliga faktorn. Paketet hade felaktigt lämnats ut till en annan kund, som enligt egen utsago inte hade öppnat det förrän idag och insett att det var fel innehåll. Man kan ju undra hur det kunde bli så fel, när de scannar både legitimation och streckkoden på paketet, men så var det iallafall. Slutet gott, allting gott. Och fina som tusan är de små renarna, så de var ju ändå värda att vänta på.

Var inte det en bra start på helgen, så säg? Happy Friday, allihopa everybody!

Neutrala adventsfärger och första snön

Känns det ändå inte som att första advent kommer väldigt sent i år? Ända till 3 december får vi vänta. Stjärnor och ljusstakar håller jag absolut på till lördagen före första adventssöndagen, men vissa saker kan man ju börja smyga in redan nu. Redan den här helgen sätter jag kanske lite vintergrönt i krukorna och änglaljusstaken på köksbordet. En ganska neutral färgsättning ändå. Mer vintrig än julig. Dagens bilder är alltså från tidigare år, men snart kanske det ser ut så här på Solhäll även i realtid.

En amaryllis eller en julstjärna i aprikosa toner känns också mer november än december. Fast den här färgen älskar jag ju faktiskt alla tider på året och försöker ständigt få in den så mycket som möjligt i trädgårdens rabatter, både i form av tulpaner, pioner, rosor och nejlikrot. I år hade jag ju dessutom förhoppningar om att ha hittat krasse i den här färgskalan, men den blev som ni kanske minns en riktig flopp...

För övrigt har jag sett den första snön idag, för på min jobbort låg det faktiskt lite ytlig snö på grönytorna imorse, och dessutom mötte jag bilar som kom norrifrån som hade rejält med snö på taken. Så lägligt att jag hade tid för däckbyte just idag. 

Carl Larssons lilla Brita

Man hänger ju en del på Tradera så här års. Inte för att man alltid tänker köpa något, men det är ju så himla kul att söka på "jul" och se vad som kommer upp. Tomtar, gamla julgranskulor, tändstickslamm och gud vet vad. Sådant man gillar. Vid min senaste sökning hittade jag flera olika auktioner på jultallrikar med Carl Larsson-motiv från Royal Bellevue. Så himla fina, både sett till motiv, design och färgskala! Hade jag fått designa en jultallrik, så skulle den se ut precis så här. Men tydligen är de samlarobjekt, för de är ganska dyra. Inget man spontanshoppar med andra ord, och det har jag (hör och häpna) faktiskt inte gjort heller. Än...

Bild lånad från Tradera

Motivet med julflickan är verkligen en av mina absoluta favoriter från Carl Larsson-katalogen. Det föreställer konstnärens dotter Brita, men för mig är det också så himla mycket jag själv, när jag var liten på 70-talet och Carl Larsson-klänningar och näbbstövlar var på modet. En julafton tomtade jag och min pappa hemma hos en av mina lekkamrater, och då såg jag nästan ut precis så här.

 

På Tradera hittade jag även jättefina julglas med samma motiv. Jag har inte lagt något bud på de här heller, men hur fint hade det inte varit att servera julmust i dem under julen? Frågan är ju bara var man ska förvara dem de andra 362 dagarna på året. Hmmm... Vi kanske måste skaffa ett större hus, så att jag kan ha ännu fler skåp för förvaring av allt jag villhöver.

Bild lånad från Tradera

Traderaköp eller inte, Carl Larsson-jul är ju ändå det man strävar efter. Det är verkligen den ultimata stilen och julkänslan. Fast om en 52-åring klär bra i Carl Larsson-klänning och näbbstövlar vette katten, hihi!

Vinter, julmust och bristande bokläsning

"När räknas det som vinter?" frågade jag Google, för Google vet ju allt. Jag fick svaret att vintern har  anlänt när det är 0,0 grader eller lägre fem dygn i följd. I Skåne är det i och för sig fortfarande plusgrader, men den som har upplevt det skånska novembervädret någon gång vet hur rackarns ruggigt det kan vara. Sedan i lördags kväll använder jag min nya vinterjacka, och idag har jag bokat tid för däckbyte senare i veckan. Mental vinter råder det iallafall utan någon som helst tvekan. Björnen i mig vill helst gå i ide. 

Det bästa med vintern är att man kan dricka ohemula mängder julmust. Det har jag gjort sedan i slutet av september. Iskall julmust är det baske mig inte mycket som kan mäta sig med. Sockerfri, så klart. 

Nu har jag en och en halv månad på mig att uppfylla mitt nyårslöfte för 2023: Att läsa tolv böcker. Det ser onekligen mörkt ut. Jag vill ju inget hellre än att vara en läsande människa, men jag får erkänna att jag verkligen ligger back. Jag har nog faktiskt bara läst 2-3 hela böcker i år, och det är ju katastrofdåligt. Det ligger en hög med halvlästa böcker på mitt nattduksbord, men de räknas inte. Blir 2024 året då jag raderar alla appar från mobiltelefonen, drar ut sladden till TV:n och säger upp Netflix-abonnemanget? I wish...

Min senaste helt lästa bok är iallafall "Agnes Cecilia - en sällsam historia" av Maria Gripe. Jag minns den som en av min barndoms stora läsupplevelser, och nu när jag läste om den förstår jag verkligen vad det var som trollband mig då. Det är verkligen en underbar historia, både sett till innehåll och språk. Jag kan inte annat än fyllas av beundran över min läskapacitet som 11-åring och konstaterar utan omsvep att jag var en mycket bättre läsare då än vad jag är nu...