Nya och gamla flaskor

Nog är det något visst med gamla flaskor? Allra helst de där i vackert blågrönt glas med emaljkork som man spänner fast neröver halsen med ett spänne. Det kan jag inte låta bli att köpa när jag springer på under mina loppisrundor. Här hemma hittar man dem lite överallt; både i växthuset, i tvättstugan, i skafferiet och i smatten, både med och utan innehåll. I lördags hittade jag visst två till!

Jag är förtjust i flaskor överhuvudtaget, faktiskt. I min hemmagjorda lemonadlåda tycker jag det är kul att stoppa ner sockerdricka och annat som ser trevligt ut när jag är på mataffären och botaniserar. Fast blodapelsinläsken till vänster har stått där ända sedan i julas; den var nämligen inte så god att dricka, så den har blivit kvar...

Helst hade jag velat ha ett helt sockerdricksträd, precis så där som Pippi Långstrump har. Det har jag drömt om i 40 år och det tänker jag att jag ska skaffa mig varje sommar, men sen minns jag alltid att jag är 44 år och borde sluta tramsa... En liten lemonadlåda på bordet ute i smatten är nog en bra vuxenkompromiss. 

Flaskor, som sagt. Det kan man aldrig ha för många av! Fast det säger jag ju om trälådor också. Och om terracottakrukor. Och om gamla trädgårdsmöbler. Och om plåtburkar. Och... Puh!

Låt hösten vara!

Vår lokala matbutik har tagit fram julmusten. I september??? Jag dör... Hösten har ju just börjat! I ren protest marscherade jag till byns finaste lilla blomsteraffär och lät fröken F fixa en rasande grann höstbukett till mig. Hortensia i skiftande rostrosa och gröna färger, gerbera i starkt orange, bär på kvist, fluffiga gröna blad och knalligt vinröda eklöv hjälpte mig att komma över chocken.

Kanske börjar jag förvandlas till en riktig gnälltant, men jag är absolut inte redo för jul redan i september. Kan vi inte bara få njuta av varje årstid för sig? Tids nog kommer jag att längta efter att dra igång adventspyntandet, men inte än på länge. Låt hösten få vara primadonna ett tag!

Win-win-situation

Ett trevligt lördagsnöje när man är i Karlskrona är att besöka Pingstkyrkans Second Hand, som ligger ute i Bergåsa. Det är en extremt välordnad loppis, med ett stort utbud och riktigt prisvärd go'fika. Helt klart värt en utflykt, alltså. I lördags hittade jag ett stort grönt fat, som jag misstänker kommer från Upsala Ekeby. Stämpeln är lite otydlig, men fatet är numrerat och handsignerat. Fint är det iallafall, och det kostade bara 35 kronor.

Det är så himla härligt att se blandningen av människor som strålar samman på den här typen av ställe: Studenter som letar billiga möbler, invandrarkvinnor som letar husgeråd, medelålders män som spanar på elektronikhyllan, trendmedvetna tjejer och killar som köper vintagekläder och så sakletare som jag, som inte riktigt vet vad de letar efter, men som vet vad de vill ha när de ser det. Ja, alla sorters människor i alla åldrar! Stämningen är på topp, folk blir glada över sina fynd, kyrkan tjänar pengar till välgörenhet och vi gör en insats för miljön. En "win-win-situation", helt enkelt. Återvinning när den är som bäst!

Peppar peppar

Så sent som förra helgen stod jag i köket och konstaterade att vår kaffebryggare från Cuisinart verkligen var ett fantastiskt köp. Jag fick den i julklapp av maken 2003, och sedan dess har den troget levererat kopp efter kopp, utan det minsta knot. "Peppar peppar, ta i trä" lade jag till för säkerhets skull, för man vet ju hur det går troll i saker ibland. Att vara skrockfull hjälpte visst inte ett dugg, för i måndags morse var bryggaren sten död...

Bild från Cuisinart

Maken klappade liv i den för en kort stund, men sen insåg vi att det var lika bra att avbryta återupplivningsförsöken. Efter att ha bryggt kaffe manuellt med kastrullvatten resten av veckan, så tröttnade jag idag och klickade hem en ny bryggare på nätet. Helst hade jag velat ha samma modell som vår gamla, men efter 12 år så har den utgått ur sortimentet. Det blev iallafall en liknande modell av samma märke. Om 1-2 arbetsdagar hoppas jag vi kan brygga kaffe igen. Och att den nya bryggaren också håller i minst 12 år. "Peppar peppar, ta i trä..."

Septembers sista helg

Idag gjorde jag en liten dagsutflykt till Karlskrona, där jag har njutit av septembersol, shoppat kläder på outlet, fyndat på Pingstkyrkans loppis, ätit ljuvligt god kålpudding samt umgåtts med mina föräldrar. En fin sista lördag i september!

Imorgon hoppas jag att väderprognosen håller vad den lovar och låter solen stanna kvar ännu en dag över södra Sverige. Lite rabattgrävning och plantering av bland annat hortensia står nämligen på schemat, och ligusterhäcken ut mot gatan behöver ansas till med häcksaxen. Jag skymtade två loppisskyltar när jag körde genom grannbyarna på vägen hem, så kanske tar jag mig en liten loppistur också. Happy weekend, allihop!

Njuta av...

Det bästa med Bokmässan är nästan dagen efter, när man får ligga i mysbrallor i soffan och njuta av alla böcker och tidningar man kom hem med...

... och av de ljuvligt goda ekologiska kakorna man köpte under ett snabbt stopp på Laxens hus i Falkenberg på vägen hem, med burkar som är så himla söta att man nästan vill äta upp dem med...

... och av att det är fredag! Det njuter jag av ikväll!

Bokmässa 2015

Idag har jag och sju härliga kollegor hängt på Bokmässan i Göteborg. Det har blivit lite av en tradition, och årets upplaga var minst lika trevlig som tidigare år. Det är verkligen inspirerande att glida runt och bara insupa allt runtomkring: Debatter, seminarier, föreläsningar, uställningar, författare, kulturpersonligheter, pryttlar, pinaler och naturligtvis BÖCKER i mängd. En av årets finaste montrar stod Erikshjälpen för:

Nu är skallen helt fullproppad med intryck, och kroppen stel och trött efter allt traskande. Jag längtar efter min säng, så natti natti på er allihop!

Titta in i mitt tittskåp

"Du hade nog behövt ett större skåp," sa mannen när jag stod där och hade matat det nya vitrinskåpet fullt med porslin. Jag hade säkerligen inte haft några som helst problem att fylla dubbelt så många hyllor, men det är nog bara bra med lite begränsningar, så att man får fundera över vad man verkligen vill ha framme. Det blev iallafall plats för en hel del loppisfyndat uddaporslin, och en hel del fina grejer som har legat nerpackade på vinden sedan flytten från "Storstad" för fem år sedan. Det sistnämnda känns naturligtvis extra bra.

Längst ner står en blommig porslinskanna, som är ett kärt minne från min mormors kök. Här står också mina Hackefors-tallrikar, som jag började samla på i början av tonåren. Idag är jag så glad att jag valde klassiskt vita tallrikar och inte måsar eller storblommigt, som var så populärt på 80-talet. Karotterna, såssnipan och uppläggningsfaten är från samma serie, men mer benvita i färgen. De är inropade på auktion av min mamma, och mattallrikarna som hörde till har vi faktiskt som vardagsporslin. Blodpudding smakar fint på riktigt porslin, hihi!

Kaninkarotten är ett av sommarens alla loppisfynd. Typiskt mig att komma hem med en sådan töntig grej, men jag älskar den! Äggkopparna är 3-kronorsfynd från välgörenhetsbutiken nere i byn, och de små faten för tepåsar är också gamla loppisfynd.

Coctailglasen har jag fått i present i olika omgångar. De är stoooora och tar jäääättemycket plats i skåpet, så hälften av dem ligger fortfarande nerpackade på vinden. Udda assietter i olika former och färger kommer jag ständigt hem med från mina loppisrundor. Den gröna keramikskålen är handgjord och köpt på Tolvsbo herrgård under sommarens besök där. (Det visade sig sedermera att krögarinnans man hade gjort den. Löjligt billig var den iallafall, så han var nog lite blygsam över sitt fina hantverk.) Blå blomster-kaffeservisen fick vi när svärmor städade sina skåp häromåret, och nu får den äntligen synas. (Fast här hemma dricker vi så gott som alltid ur mugg.)

"För en snäll gosse" står det på den söta lilla kaffekoppen på översta hyllan; även den från svärmors skåpsrensning. Jag tror att den är riktigt gammal!

I helgen fick dörren en liten hasp, så att den går att stänga ordentligt. Det blev inget märkvärdigt, utan bara en vanlig kromfärgad sådan, som maken hjälpte mig att bända upp i änden så att jag kunde använda de befintliga öglorna som jag hade lämnat kvar på skåpet. En chansning som gick hem; man behöver ju inte krångla till saker i onödan. 

Så nu har jag ett proppfullt vitrinskåp, minsann. Härligt, härligt! Fast en och annan udda assiett till kan jag nog trycka in, och man kan ju alltid byta ut saker efter hand. Känner jag mig själv rätt, så dyker det säkert upp nya loppisfynd i skåpet framöver, hihi!

Redo för höst

Mina gröna Ten Points-kängor från 2012 börjar onekligen bli lite nedgångna och slitna. Man kan lugnt säga att jag mer eller mindre har älskat de där skorna till döds. Som gjorda för mina fötter! Vad göra? Köpa nya, förstås! En klickning på nätet i fredags, och så sitter jag här med nya pjucks idag. Fast gröna blev de inte den här gången, utan cognacsfärgade. Jag tänkte att jag skulle våga prova på lite variation, hihi! 

Jag får erkänna att jag faktiskt börjar längta efter riktiga höstkläder. Stickade tröjor, koftor, kängor och grova strumpbyxor är ett mode som passar mig bra, fryslort som jag är. Första brasan i spisen är nog också snart på gång. Tänk, hösten är faktiskt riktigt myyyyysig!

Dalta med dalian?

Jag har ett kluvet förhållande till dalior. När de blommar som bäst, så känner jag att jag absolut inte vill vara utan dem, men när man måste dalta med knölarna höst, vinter och vår, då vill jag helst inte vara med. Det där med att dra upp dem efter första frosten, förvara dem på ett speciellt sätt över vintern och förodla dem på våren, det är helt enkelt tre steg för mycket för mig. Men som sagt, när de blommar...

I år har jag bara en endaste dalia; en för mig ny, småblommig sort som jag inhandlade på Villa&Trädgårdsmässan i Malmö tidigt i våras. Jisses, vad den har blommat i sommar! Och det kommer fortfarande mängder av nya knoppar. Den står i en kruka precis på hörnet mellan uppfarten och köksingången, och nog njuter jag av den varje gång jag går förbi. 

Det är visst fler än jag som njuter av de färgsprakande blommorna.

Känner jag mig själv rätt, så kommer den här knölen inte komma ur jorden i tid för övervintring. Jag ser dem som 1-åringar, helt enkelt. Och med det sagt, så kanske det faktiskt blir fler nästa sommar. Drömmen om ett helt daliafyrverkeri i någon rabatt är lättare att övervintra, hihi!

Söndag i september

Förmiddagen idag har jag ägnat åt gräsklippning. Kan det ha varit sista rundan för i år, tro? Fast med tanke på hur varmt det fortfarande är ute, så kommer nog gräset snart vara redo för klippning igen. Någon plantering blev det inte idag, men jag har njutit desto mer av de höstblommor som redan finns i rabatten. Den mörka kärleksörten som jag köpte på Malmö Garden Show i slutet av maj är verkligen en riktig favorit. Vad just den här sorten heter har jag tyvärr tappat. Kan det vara Purple Emperor? 

Vårt krokiga gamla äppelträd på baksidan dignar av frukt. De är i ärlighetens namn inte så värst goda att äta rätt upp och ner, men i mat och bak fungerar de ypperligt. Maken brukar göra äpplemos och själv brukar jag tota ihop en och annan äppelpaj och lägga i frysen, men i år är vi visst lite sena i startgroparna.

Annars har jag mest slappat idag. Så där som det ska vara på söndagar i september. Ja, på alla andra söndagar med, för den delen. Det ska va' gött å leva!

Blombord

Den största av välgörenhetsloppisarna i "Glesbygd" har flyttat till större lokaler. Det var vi naturligtvis tvungna att kolla in idag, och knappt hann vi innanför dörrarna förrän jag stod där med ett litet blombord i händerna. Femtio kronor! Om inte annat kommer jag kunna ha det ute i växthuset nästa sommar, fast just nu står det under västerfönstret i gröna rummet, där det skymmer det tråkiga elementet riktigt bra.

Det är utrustat med världens bästa zinktråg; verkligen som gjort för att ha blomkrukor på. Till advent kanske jag kan tota ihop något fint litet arrangemang med grön mossa och blommor direkt där i baljan. Kanske till och med ett litet julkrubbsdiorama, hihi!

Jag plockade ihop lite vad jag hade hemma så länge; några gröna växter (den på bilden i ärggrön kruka från Fröjd), en glasflaska från Blomsterlandet och en sprayflaska från Indiska. Man tager vad man haver, helt enkelt. (Och vid det här laget haver man ju som bekant en hel del i sina skrubbar och förråd...)

Jag kan inte säga annat än att loppisarna "Glesbygd" är magiska! De levererar verkligen skatt efter skatt. Och tänk, det blev ändå pengar kvar till lördagsgodis, hihi!

Ris eller ros?

Gullris har man ju lite kluvna känslor inför, eller vad säger ni? När den ploppar upp i rabatterna tänker jag att det är ogräs och drar upp den snabbt som tusan, men när den bildar hela "rapsfält" nere i moraset kan jag tycka att den är riktigt läcker. Och plocka in några kvistar att ha som snittblommor funkar ju faktiskt riktigt okej. "Nordens mimosa" skriver danska bloggerskan Nana och nog har hon nästan lite rätt i det! (Hennes fantastiska hus är förresten till salu. Titta HÄR vilka härliga bilder!)

Att det alldeles säkert blir en bra start på helgen har jag redan förutspått, eftersom både Allt om Trädgård och Drömhus och Trädgård låg i brevlådan när jag kom hem idag. Kanske blir det lite gräva-rabatt-väder, om jag har tur (och lust); jag har fortfarande några rea-fyndade perenner som väntar på att komma i jorden. Lördagen kommer jag dock alldeles säkert börja med en rejäl sovmorgon. Because I'm worth it!

Höstdvala

Nog börjar man bli lite hösttrött nu? Iallafall jag. Imorse vaknade jag med ett ryck och insåg att jag hade glömt att ställa klockan på ringning. (I hyfsad tid, dock.) Ute var det mörkt som tusan; rena natten. Mest av allt ville jag ligga kvar under täcket och tryna, men det var ju bara att masa sig upp. Under arbetsdagen ryckte jag upp mig en smula, men jag tror bestämt att hjärnan lade av igen så snart jag kom innanför dörren här hemma. När jag vispade ihop lite pannkakssmet för en stund sedan, så hann jag knäcka ett ägg i vasken och lägga skalet i bunken, innan jag återigen vaknade till liv med ett ryck. Jag säger då det...

Höstdvalan inne i min skalle kräver ju en matchande utemiljö; till helgen ska jag nog "hösta" till det lite mer runt huset också. Så här fint hade jag visst gjort i skottkärran på framsidan förra året. (Tur man har bilder till hjälp, när man själv inte riktigt minns så bra.) Ikväll går jag nog iallafall i ide tidigt, om än bara fram till klockan ringer imorgon igen. Om jag kommer ihåg att sätta på larmet, vill säga...

Piedestal på plats

Som jag skrev redan i söndags, så har det kommit en liten piedestal på plats i hörnet bredvid skåpet i gröna rummet. Det kändes som ett snabbt och enkelt sätt att "döda" det tomma hörnet i väntan på att jag ska hitta på något roligare. Piedestalen är rak och enkel, och så var den gråmålad och klar när jag hittade den på skrothandeln. Under skåpet har vi ställt makens målarlåda (som ändå brukar hamna i det här rummet periodvis), och brandsläckaren står kvar där den stod tidigare. Den är ju vit och fin och smälter in riktigt bra.

Först tänkte jag skaffa mig en härligt gammaldags förmakspalm att sätta uppe på piedestalen, men den sparrisbesläktade gröna växten fanns redan hemma och funkar över förväntan. (Visst påminner den lite grann som Sideshow Bobs frisyr? Ni vet, skurken i "The Simpsons", haha!) Porslinskrukan med fjäderkant hade jag också hemma; den kommer från byns finaste lilla blomsteraffär och passar fint på hedersplats. På den understa hyllan står min älskade trägubbe och hans trumpna lilla fru. Dem vill jag absolut inte vara utan! En titt på vad som har hamnat inuti skåpet kan vi ta oss en annan dag. 

Kanske blir det något annat på sidorna här framöver, men för ögonblicket ser det alltså ut så här. Nu njuter jag av hur luftigt och skönt det har blivit längs den här väggen, och över det faktum att jag kan bocka av "vitrinskåp" på önskelistan. Men spaningsprojekt måste man ju ha hela tiden; det är nästan så att jag börjar bli sugen på att leta efter ett större matbord, hehe! 

Hej krasse!

I köksträdgården är jag mycket mer tillåtande när det gäller starka färger än i den övriga trädgården. Här platsar blommor i gult-rött-orange. Krasse i sluttningen upp mot grannarna i norr har blivit ett måste de senaste åren. Där trivs den bra och brukar hålla sig frodig och fin, oavsett om det är regn eller torka. I år har den slingrat sig ända upp på komposthögen!

Blommorna skiftar i färg från gult till brandgult till mörkt orange. Nog gör de sitt jobb och lyser upp i skuggan, och jag älskar det frodigt gröna bladverket minst lika mycket.

 

En del blommor blir till och med randiga! Fast just de blommorna är väldigt små.

Årets krassefrön kommer till största delen från mamma och pappas sommarö i skärgården. Förra året var jag nämligen lite slarvig och gömde fröna jag jag själv hade plockat på ett ställe som var så himla fiffigt att jag aldrig hittade dem igen. I år får jag skärpa till mig så att det inte blir likadant nästa år.

Jag har faktiskt tagit frön från den där katastrofkrassen som aldrig blev rosa, som utlovades på påsen. Kanske skärper den också till sig till nästa år, om den får en vinter på sig att begrunda sitt öde. Annars hamnar den på komposten snabbare än den tror, hihi!

Ooops, I did it again...

Jag har helt enkelt inte förmågan att INTE köpa vackra gedigna gamla möbler, som slumpas bort för inga pengar alls på loppis. Och nu har jag gjort det igen. Vi körde förbi i en loppis i grannbyn igår som redan hade hållit på i en halvtimme när vi kom, och ändå stod den kvar där osåld, den här vackra gamla bokhyllan. Förvisso ommålad i en högblank och konstigt nougatbeige färg, men med sååå mycket potential att kunna bli världens vackraste möbel.  

Femtio kronor kostade den. Visst hade det varit snudd på kriminellt att låta den stå kvar? Och om den så bara hamnar i städskrubben som förvaring för tvättmedel, skurdukar och extra hushållsrullar, så kommer jag iallafall garanterat ha den vackraste städskrubbshyllan i hela "Glesbygd"! Eller så får jag snart öppna en butik i ladan, där jag kan sälja alla mina fynd... 

Helhetsbilder på skåpet

När solen tittade fram som hastigast igår eftermiddag kastade jag mig på kameran och tog några helhetsbilder i gröna rummet. Här ser ni tydligare hur det blev med vitrinskåpet på väggen in mot köket. Det fungerar finfint där! (Hasp har jag dock inte fixat än.)

Bilderna är redan inaktuella, eftersom jag pysslade om inuti skåpet under gårdagskvällen. En hel del tidigare nedpackat finporslin hittade äntligen ner från vinden, och annat blev nedpackat och åkte upp. Känner jag mig själv kommer jag plocka runt ett tag till. Att fylla skåpet är inte så svårt. Porslin är nämligen ingen bristvara här hemma...

Den största skillnaden mot på bilderna är nog annars att det har hänt saker på sidorna och undertill. Vi körde inom vår lokala skrothandel i förmiddags, för jag ville hitta en piedestal att ställa längst in för att "döda" hörnet. Det hittade jag också, och till råga på allt en som var ljusgråmålad och färdig att bara ställa dit. Vi har också ställt en fin gammal trälåda med lock under skåpet, för att få bort känslan av att det "svävar" i luften. 

Jag får passa solen när den behagar titta in i stugan nästa gång, så kanske det blir nya bilder igen i veckan som kommer. 

Kalla vindar och varmt besök

Termometern har visat 17,5 grader idag, men det har blåst rejält kalla vindar under dagen som verkligen har signalerat att hösten faktiskt är här nu. Tur att man har lite höstblommor på trappen som värmer upp tillvaron lite grann, så här i september.

Varmt blev också dagens möte med Annika med bloggen Naturliga Ting, som kikade förbi här efter att ha varit på ett fotojobb i krokarna. Så märkligt det ändå är här i bloggvärlden; det känns liksom som att man känner varann fast man aldrig har träffats på riktigt förut. Så roligt att du tittade in, Annika! Tack för en härlig samtalsstund. Hoppas vi får tillfälle att ses snart igen!

Snabb snapshot

Jag hann inte riktigt med innan fotoljuset försvann ikväll heller, men här är en snabb snapshot med mobiltelefonen på hur det ser ut i gröna rummet sedan vitrinskåpet kommit på plats. Visst passar det väl riktigt bra där? Fast ni får tänka att det kommer till lite annat på sidorna framöver, inte den överblivna "bråten" som står där nu. 

Som så mycket annat här hemma är skåpet uppskruvat direkt på väggen; ingen förborrning och ingen pluggning behövs när man har träväggar. Min samling udda porslin och pryttlar får gott om plats nu, men än så länge har jag mest ställt in allt för att slippa ha det på matbordet. Det får nog bli lite sortering och lite rensning i helgen. En hasp på dörren behöver jag också, så det får väl bli en tur till byns lokala järnhandel imorgon. Det de inte har är ju inte värt att leta efter någon annanstans!

Makalösa mirabeller

Mirabellträdet allra längst ner i moraset bär makalöst mycket frukt i år! Grenarna är så tunga så de hänger nästan lodrätt ner mot marken. Goda är de, om än väldigt små. Lite grann som att äta körsbär med plommonsmak.

Och vet ni, ikväll har mitt fina skåp kommit på plats, med glasade dörrar och allt. Hurra, vad fint det är! Men det får jag visa mer av imorgon, när jag har lite dagsljus att fotografera i.

Åh, Magnus!

Här sitter jag och är smått förförd. För det är ju inte måttligt vilken ståtlig karl han är, den där Magnus! Ja, den röda solhatten/rudbeckian Magnus menar jag alltså. 

Jag köpte ju en planta på trädgårdsdagen på Bäckaskog slott härförleden, men kunde inte låta bli att köpa ytterligare två plantor när det var 50% på plantskolan i helgen. Eftersom jag ville ha den maffiga masseffekten i att ha alla samlade på ett och samma ställe, så fick jag gräva om rabatten på södra hörnan lite grann för att göra plats. När allt var klart hade kransveronikan också hittat sin plats allra längst bak.

Lite kul nördfakta: Magnus har sitt ursprung här i Skåne och fick sitt namn efter upphovsmannen Magnus B Nilsson på plantskolan i Påarp. Den blev årets perenn 1998.

Jag hade faktiskt en rudbeckia i en av rabatterna för några år sedan, men den kom aldrig tillbaka efter vintern. Stanna kvar hos mig den här gången, Magnus! Jag ber dig!

Skördetid

Jag förväntade mig egentligen inte så mycket skörd i växthuset den här första sommaren, eftersom det mesta kom in där lite sent på säsongen, men det är minsann rena rama godisbutiken där inne nu! (Ja, en liten sådan iallafall.) På hyllan växer paprika och chili... 

... och ytterligare tre paprikaplantor bär frukt i krukor på andra ställen här inne. Just nu finns det både gula, röda och gröna, mums!

Tomater kommer det nya hela tiden. Dem äter vi på plats, eftersom de är allra godast solvarma. Med växthus blir tomatsäsongen onekligen längre; jag hoppas att vi kan mumsa tomater ett bra tag till.

Gurkplantan växte ute i en pallkrage tidigare, men den tog sig inte så bra, så jag grävde upp den och planterade om den i en kruka och ställde in här. Och titta, nu kommer det minsann små gurkor!

Även ute i pallkragarna kan vi skörda saker, trots att jag sådde och planterade extremt lite där ute i år. (Jag ville inte greja för mycket, eftersom vi inte riktigt visste om vi skulle behöva flytta pallkragarna för att göra plats för växthuset. Nu behövde vi inte det, men det visste jag inte innan.) Den vita squashen i mitten på bilden knipsade jag av häromdagen. Den är så fin att jag inte ids äta upp den, så den får hänga med prydnadspumporna på korgfatet. Där platsar den bra!

Och ikväll har vi ätit falukorv i ugn med egenodlad spenat och basilika. Nog känner man sig rik när man kan äta det man odlat i sin egen köksträdgård, och nog känns det bra att veta vad man faktiskt stoppar i sig. Jag längtar redan till nästa säsong. Då ska jag odla på riktigt!

Om man bara vill

Septembersolen silar in i stugan när jag kommer hem vid 17-tiden. Strålarna är rejält obarmhärtiga och avslöjar lortiga fönsterrutor och dammkorn som yr runt i luften. Fast kameran är min kompis. Den filtrerar bort det mesta som är icke önskvärt, i synnerhet alla pågående-projekt-högar som ockuperar rejält med golv- och bordsyta strax utanför bild. 

Vi är experter på att "höga" oss, maken och jag. Fast det är onekligen ganska enkelt att stöka ner 76 kvadrat. Å andra sidan går det också ganska snabbt att städa 76 kvadrat, om man bara vill. Ikväll vill man inte...

Ny plantering

Ända sedan vi byggde den lilla stentrappan ner i moraset, så har jag tänkt att jag vill göra något fint bakom växthuset. Det har liksom blivit en sådan mysig hemlig hörna där, som det vore synd att inte göra något trevligt med. Här bjuder jag på en gammal bild, så att ni kommer ihåg hur det såg ut för någon månad sedan när vi höll på med trappan.

Jag kom igång lite sent, eftersom jag kom på att jag ville köra till Blomsterlandet och handla lite buskar, men vid 3-snåret började jag så äntligen gräva. Lagom till jag var färdig med både grävning och plantering, så kom regnet. Jag hann ta en snabb bild innan jag fick springa in med kameran, men här får ni iallafall en titt på hur det blev.

Det tar sig, minsann! Fler växter och en stenkant framtill ska på plats vad det lider. Bättre bilder och en mer ingående presentation av vad jag planterade får det bli en annan dag, när det är bättre fotoväder. Nu ska trädgårdsmästaren hoppa i duschen!