Nyskurad veranda

Jag tog mig an vår vinterstängda glasveranda idag. De fuktiga skånska vintrarna gör att det alltid blir lite svartprickigt mögel på de spröjsade rutorna, och så vill man ju inte ha det. Jag bar ut alla möbler och pryttlar och skurade sedan av både fönster, väggar och tak med borste och varmt diskmedelvatten. 

Kombinationen fukt och frost går hårt åt verandan om vintern. Det är snart åtta år sedan vi målade om, och i vår flagnar färgen rejält. Jag skrapade bort det värsta på fönsterbrädorna, och på fönsterspröjsarna trillade det av stora flagor alldeles av sig självt. Fast någon ommålning pallade jag inte idag, - det får bli ett semesterprojekt.

Istället bar jag in alla möbler igen och ställde dem på samma plats som tidigare. Vi har testat att möblera om flera gånger, men med de möbler vi har här nu så har vi redan kommit fram till den mest praktiska uppställningen. 

Däremot passade jag på att ändra om lite bland allt småplock. Strykjärnet från förra veckans loppisrunda hamnade i fönstret, och det gamla trätråget är också ett gammalt loppisfynd. Lite nya krukväxter införskaffades på byns finaste lilla blomsteraffär redan tidigare idag. Senare i sommar blir det nästan för varmt att ha blommor här ute. 

Den gamla fönsterbågen är jag så himla förtjust i, så den fick stå kvar där den brukar stå. Den har vi hittat här hemma i huset. Jycken i blå outfit är lite rolig, så den får också hänga med ett tag till. 

Den stora gröna växten är en pillerfikus, har jag fått lära mig. Jag tryckte ner den med plastkruka och allt i min gröna favoritkruka, som ser ut som dyr keramik men som jag fyndade på en idrottsplatsloppis för 10 kronor förra sommaren. 

I rottingstolen från IKEA sitter jag gärna och dricker kaffe, medan jag bläddrar i en inredningstidning och tittar på folk som går förbi ute på gatan. "Vinkveranda" är ett trevligt begrepp, tycker jag! Kudden grävde jag fram i vår gamla linnekista, men jag tror bestämt att jag ska försöka hitta något annat att ha här. I den grå kistan (också loppisfynd, så klart!) förvarar vi sittdynorna till utemöblerna.

Nu är det rent och fräscht här ute, och luktar gott gör det också! Jag har bunkrat upp en hel hög med tidningar att läsa, så imorgon blir det nog en stunds häng här ute.

Fast imorgon ska det visst bli bra väder, så det får nog bli något litet uteprojekt också. Sådana finns det gott om...

Lille Skutt

För någon vecka sedan dök de upp igen, Lille Skutt och hans kompis. Var de små liven har legat och tryckt i vinter vet jag inte, för jag har inte sett till dem på ett tag, men nu sprätter de runt ute på gräsmattan igen. Jag vet egentligen inte om det är samma krabater som härjade här i höstas, men jag låtsas det. Söta som bara den är de, men gud nåde dem om de börjar knapra i mina rabatter!

Och så tar vi fredag i stugan igen. Den här helgen är mer eller mindre oplanerad än så länge, och jag tror att den så ska förbli. Blir det uppehållsväder så hinner jag förhoppningsvis med lite trädgårdsarbete, men de stora projekten får vänta ett tag. Jag vill nog mest skrutta runt och göra lite som jag vill. Eller inte vill, för den delen. En skön helg, med andra ord!

Evigt kretslopp

Att gå förbi krukorna med ljuvligt mörkröd-rosa stenbräcka visade sig, som så många gånger förr i plantsammanhang, vara helt omöjligt. På två röda sekunder hamnade två stycken i en påse och fick följa med mig hem. Och som så många gånger förr kom mina loppisfyndade terracottakrukor väl till pass. Sådana krukor är mitt ständiga loppis-span. Älskar patinan på dem!

Nu lär plantorna nog inte få bo i kruka hela sommaren. De mår bättre i riktig jord i det långa loppet, så lite senare i vår gräver jag säkert ner dem någonstans i trädgården. Och när jag har gjort det blir jag ju tvungen att köpa nya plantor att ha i de tomma krukorna. Det är det som är det eviga kretsloppet, hehe!

Blommande träd

Mirabellens blommande grenar kämpar på för fullt i aprilvädret; ömsom i hårda vindar och regn, ömsom i minusgrader och intensivt snöfall. Ikväll ser jag hur blombladen börjar ge vika i kampen. Även om underbart är kort, så har det ändå varit ett makalöst pampigt skådespel så länge det har varat.

Den här säsongen vill jag plantera fler träd här hemma i trädgården, gärna sådana som blommar vackert om våren. Kanske blir det ett prydnadskörsbär eller en hängapel eller en större magnolia än den lilla vi redan har. Sen såg jag ett svartplommon när jag var på plantskolan i lördags, som inte bara blommade ljuvligt, utan också hade ett fantastiskt mörkrött lövverk. Fler träd ska det nog bli, som sagt. Det finns ju ändå en anledning till att det heter TRÄDgård!

Kockumsgröna handdukar

Ett snabbt och billigt sätt att vår-piffa i köksregionen är att hänga upp nya kökshanddukar. Jag gillar gamla hederliga linnehanddukar med monogram bäst, men emellanåt springer man på trevliga varianter ute i handeln också. Som de här tjusiga i vitt och grönt från Indiska. Kockumsgrönt, minsann!

Och om jag hade vridit kameran lite mer åt vänster, så hade två dagars odiskad disk dykt upp i bild, hihi! Jag har sagt det förut, men nog är det behändigt att kunna "beskära" verkligheten!

Bilderna hade för övrigt blivit bättre om jag hade orkat släcka taklampan först, men lite glödlampereflexer i emaljen är ju en världslig sak. Nu blir det soffa och senaste numret av "Allt om Trädgård" för min del, hurra!

Aprilväder

Under loppet av ett par timmar upplevde vi alla sorters väder igår. Sol, blå himmel och relativt sköna temperaturer på förmiddagen, som sedan helt plötsligt övergick till grått, kallt, blåsigt och hagel runt lunch och snöoväder på eftermiddagen. Hur i allsin dar kan det snöa när det är sju grader varmt ute?? Det var så deprimerande så jag orkade inte ens ta fram kameran och fotografera eländet.

Mina andraspråkselever i skolan har iallafall tagit tillfället i akt att lära sig ett nytt substantiv: Aprilväder. Typiskt svenskt, så det förslår...

Cykelkorg

Min knallgröna Postkodlotteriet-cykel (vunnen av min mor förra sommaren) har nu fått en synnerligen matchande cykelkorg. Den hittade jag på billighetsaffären TGR i Kristianstad förra helgen, och idag monterade jag på den. Snacka om perfect match!

Nu fattas bara lite luft i däcken, sen kan jag cykla ner för backen i flygande fläng på min "gröna fara" när jag ska till bussen eller till affären nere på byn. Uppför backen när jag ska hem igen kommer det nog däremot inte riktigt gå i samma flygande fläng...

Loppis x 6

Under dagen hade vi besök av goda vänner från Blekinge. Medan herrarna stannade hemma och spelade spel, drog vi damer bygden runt på en rejäl loppisrunda. Vi hann med hela 6 stycken innan vi var klara, plus ett stopp för lunch på Fröjd i Osby och en runda på Växtmästaren en bit därifrån. Bra jobbat, eller hur? Och som vanligt kom jag inte hem tomhänt...

Dagens bästa fynd var onekligen den gröna Upsala Ekeby-krukan, som blev min för en femma på en utomhusloppis i grannbyn. Den rostiga gamla stormlyktan får bli trädgårdsrekvisita, och den grönrutiga duken hamnar säkert på sommarens kaffebord nere i köksträdgården. Luckan i gjutjärn kommer från en gammal vedspis. Var den hamnar återstår att se, men jag tycker den är vacker. Det gamla strykjärnet var så ovanligt snirkligt och vackert i detaljerna, så det kunde jag inte motstå.

Sen köpte jag ännu en virkad väska med bambuhandtag och grönt foder. Jag tror visst att jag samlar på sådana, för jag har flera stycken vid det här laget. De är förvisso mer dekorativa än vad de är praktiska, men det är ju en världslig sak. Dörrprydnad är inte heller så dumt!

Framåt sen eftermiddag tittade ytterligare ett gäng goda vänner förbi en stund, på hemresa från Växjö. En riktigt härlig kompislördag, med andra ord! 

Swedish Hasbeens

Hux flux damp det ner ett Mastercard laddat med en rejäl summa pengar i brevlådan. Hur ofta händer sånt, liksom? Avsändaren visade sig vara Nikon, som ville tacka så mycket för att JAG hade betalat DEM en rejäl summa när jag köpte en ny kamera för ett par månader sen. På något märkligt sätt kändes det där ju ändå lite som "prisa Gud här kommer skatteåterbäringen", så häromdagen använde jag kortet och unnade mig ett par läckert gröna träskor i sandalmodell från Swedish Hasbeens. Granna så det förslår!

Är man född och uppväxt på 70-talet så är det ju onekligen mega-nostalgi med träskor. Nu klampar jag runt i dem som bäst på trägolven här hemma och försöker gå in dem lite grann. Jag har inte bestämt mig än om jag tycker de är sköna eller inte, men gröna och fina är de ju iallafall. Och det är ju huvudsaken, hihi!

Korpen

Vid gårdagens besök på plantskolan satt det ett gäng svarta korpar i plåt på ett bord. Då maken är förtjust i just korpar, så tänkte jag att en sådan kunde få följa med hem. Är det Hugin, månntro? Eller Munin? Fast själv associerar jag mest till den makalöst stämningsfulla dikten av den gamle skräckmästaren Edgar Allan Poe: "The Raven" - "Korpen" på svenska. Jag läste den på engelska i samband med studier i Lund, och det är en av få dikter där flera strofer har etsat sig fast i mitt huvud. Den är ju så makalöst dramatisk! Här är några utplockade verser i översättning av Viktor Rydberg:

Trött en natt jag satt och drömde vid en gammal bok, där glömde, 

bakom seklers förlåt gömde tankar hägrade förbi. 

Knappt jag börjat slumra, förr än något knackade på dörren, 

något pickade på dörren - ticketick det ljöd däri. 

Upp jag blickade och sade, väckt utur mitt drömmeri: 

    »Nå stig in! Vem söker ni ?»

Ha, då fönstret upp jag kastar, in en korp i rummet hastar. 
Ståtlig fågel! Mystisk uppsyn! Sekler skönjas ju däri. 
Ingen hälsning han mig bringar, då han straxt på svarta vingar 
upp på dörrens karm sig svingar och slår ned så trygg och fri 
på en Pallasbyst å karmen, fullt så hemmastadd och fri 
    som i skogens sceneri.

Vad? Jag tror att hans besatta uppsyn lockar mig att skratta. 
Visdomsdryg syns han sig skatta. Läk då min melankoli! 
Sändebud från nattens länder, dit du kanske återvänder, 
gamle korp från Stygens stränder, säg, då du min gäst vill bli, 
säg ditt namn i underjorden, säg, hur nämnes du däri? 
    Korpen svarade: Förbi.

Ja, så fick ni er lite poesi till livs, när ni surfade in intet ont anande, så här en helt vanlig torsdagkväll i april. Vem hade kunnat tro det? Imorgon blir det alldeles säkert något mer lättsmält igen, hihi! 

Rose Clair

Jisses, så härligt vårväder det har varit idag! Efter att ha suttit inomhus på jobbet ända fram till 16.00, så kastade jag mig i bilen och körde en premiärrunda till plantskolan på orten där jag jobbar. (Den ligger oroväckande nära min arbetsplats...) Utebutiken hade redan börjat fyllas med härliga perenner, och där och då bestämde jag mig för att köpa ett helt flak med spansknäva 'Rose Clair', som jag vet blommar med mängder av ljuvligt rosa blommor hela sommaren och långt in i september.

Väl hemma igen hann jag knappt innanför dörren förrän jag var på väg ut igen, iklädd full trädgårdsmundering. Raskt grävde jag bort en lång gräskant på framsidan av kastanjestaketet nere vid köksträdgården och pillade ner alla nävor på rad där. Hoppas det blir den där maffiga masseffekten jag har en bild av i mitt huvud. 

Jisses, så gott det var att äntligen få gräva och böka i jorden igen! Nu funderar jag på om jag ska gräva ner en liten rad med natursten i nivå med gräset i framkant, men det får bli en annan dag. 

Det ploppar upp

För varje dag jag går ett varv runt huset efter jobbet, så hittar jag nya saker som har ploppat upp i rabatterna. Pärlhyacintlökar som stod i en kruka på köksbordet förra året blommar nu bland stenarna vid det murkna gamla äppelträdet på baksidan. Re-cycling när den är som bäst!

Nunneört tenderar att dyka upp varhelst den har lust här hemma. Jag brukar gräva upp tuvorna direkt ur gräsmattan och flytta dem till någon rabatt, och i år kommer de upp där jag grävde ner dem. Ser ni de feta pionknopparna i bakgrunden, förresten? De har verkligen kommit en bra bit på väg i rabatten på framsidan av huset, där det är lä och varmt och gott.

Ljuva kungsängsliljor står och nickar vid foten av päronträdet, i ett hav av ormöga. En särdeles lyckad kombination, som är ny för året tack vare att ormögat har spritt sig så mycket. 

På södersidan av huset blommar två ensamma kejsarkronor för fullt. (Dock bara en av dem som kom med på bild.) Om denna växt råder det delade meningar i trädgårds-Sverige. Även om orange inte riktigt kan anses vara min favoritfärg i trädgården (krasse och zinnia undantaget), så tycker jag den här liljan är riktigt kul! Kanske inget jag hade valt att plantera själv, men jag gillar att den kikar upp som en liten hälsning från den trädgård som säkert fanns här en gång i tiden.

Jag har gjort en rejäl uppröjning längs staketkanten ut mot trottoaren, men i övrigt ligger jag fortfarande lite efter när det gäller trädgårdsarbetet. Min brännskada på högerhanden håller dock på att läka riktigt fint, så snart jobbar jag ikapp er allihopa! 

Oemotståndligt

Nej, spanska jordgubbar smakar inte som solmogna svenska. Nej, spanska jordgubbar är inte speciellt miljövänliga. Men vem kan motstå den här synen? 

Inte jag iallafall. Och de var faktiskt riktigt goda.

Bääääää

Under en kafferast på jobbet i veckan berättade en av mina kollegor att hennes får precis hade lammat. Vem kan motstå sådant? Idag fick jag och maken komma på besök och hälsa på de små liven. Gode tid, så förälskad man kan bli! Titta på bilderna, så förstår ni.

Tack föra att vi fick komma och hälsa på, Kerstin! Om du saknar någon av de små ulltottarna när du räknar dem ikväll, så vet du vart du ska åka och leta...

Födelsedag x 2

Som av en märklig slump är både min make och min pappa födda den 16 april. (Dock med 25 års mellanrum.) I år firades herrarna gemensamt med lunchbuffé på restaurang i Kristianstad. Väldans trevligt och väldans gott! Jag kan bara konstatera att man hinner äta ganska mycket på två timmar. I synnerhet när det ingår gratis mjukglass i priset, hrmm...

Nu är vi hemma i stugan igen, uppkrupna i soffan med hockeyslutspel på TV, fårskinnstofflor på fossingarna och med rejäl paltkoma som pricken över i. Det blir nog en tallrik filmjölk till kvällsmat...

Varendaste litet steg

Så makalöst snabbt våren spränger fram nu! Från min bloggplats i röda rummet ser jag ut genom fönstret mot norr, över syrénhäcken längs uppfarten. Där trängs mängder av stinna gröna knoppar på grenarna. Snart händer allt på en gång. 

Det är inte alltid man hänger med i svängarna när allt väl sätter fart, men jag ska verkligen försöka stanna upp och njuta av varendaste litet steg som våren tar i år. Som man har längtat, så vore det ju himla dumt att missa allt!

Nästan motion

Idag har jag nästan lyckats missa bussen TVÅ gånger. En gång imorse, när jag var klar i god tid och satte mig framför mogonnyheterna och tappade tiden. Ytterligare en gång när jag stod med jackan i dörren på jobbet vid 16 och småpratade med en kollega och tappade tiden igen. 

Två raska promenader med inslag av jogging kan man väl nästan räkna som motion, va? Jag belönar mig med glass ikväll!

Alfa Omega

Den trettonde april är ett speciellt datum för maken och mig. Det är nämligen vår bröllopsdag! Tillsammans är vi Alfa Omega; alltings början och fullbordan. Kan det bli mer symboliskt än så? Vi har tecknen ingraverade i våra ringar. 

När jag kom hem i eftermiddag stod det rosor på bordet och väntade. Som brudbuketten jag faktiskt aldrig hade den dagen det begav sig. Så vackra, så vackra!

Men även om den trettonde april är ett speciellt datum, så är de allra bästa dagarna ändå de där andra 364 dagarna om året. (365 i år när det är skottår!) De där dagarna som är livet tillsammans. De där dagarna då vi är A och O. 

Småpryttlar å sånt

När vi var i Madrid gick jag omkring och fullständigt dreglade över utbudet av snygga skor och väskor. Det finns verkligen kopiöst många skoaffärer i den stan! Först var tanken att shoppa med mig något riktigt snyggt hem, men sen drabbades jag av den där känslan man kan få när intrycken liksom fullständigt svämmar över: Det bidde ingenting. Det enda jag kom hem med (förutom lite smink- och hudvårdsprodukter från taxfree) var ett par små bokmärken för inga pengar alls. Som det kan bli...

Fast det är i och för sig trevligt med småpryttlar som man kan bära med sig i handväskan. Härom lördagen hittade jag en trevlig liten pillerburk, som nu får härbärgera huvudvärkstabletter. Trevligare än de där trista plastmetallicförpackningarna de kommer i från apoteket, tycker jag nog.

I brevlådan idag väntade mitt första nummer av tidningen Antik&Auktion. Jag har inte läst den tidigare, men tänkte att det kunde vara kul att testa ett par nummer när jag fick ett erbjudande om en "på-köpet-prenumeration" med Drömhem&Trädgård. Den ser ju trevlig ut på framsidan iallafall, och att jag redan hyser en viss förkärlek för gamla prylar är väl ingen nyhet precis.

För övrigt har vi haft två dagar med härligt vårväder nere i Skåne. Jag tjurar lite extra över mitt "handikapp" med högerhanden, som tyvärr kommer att hålla mig ifrån trädgårdsarbete ytterligare en tid framöver. Kanske tur i oturen att man ändå är på jobbet hela dagarna, hihi!

Jorden går inte under

I smatten står en samling grejer som egentligen är "på väg" någon annanstans. Lite vinterpynt, lite påskgrejer, lite återvinning, lite PET-flaskor. Som en liten mellanstation, helt enkelt. Det blir så ibland (ja, ganska ofta faktiskt) när dagarna susar förbi och tiden och orken liksom inte räcker till. Och jorden går inte under för det. Det blir gjort förr eller senare.

I trädgården har vi också en hel del grejer som väntar på att fixas. Lite perennklippning, lite lövräfsning, lite gruskrattning, lite ogräsrensning. Och vet ni, jorden går inte under för det heller. Det blir gjort förr eller senare, när tiden räcker till och när orken återvänder.

Blommande mirabell

Allra längst ner i moraset, mot grannarna på baksidan, står en gammal mirabell. Den har helt klart fått växa lite som den vill genom åren, och en del av trädet har alldeles säkert huggits ner eller gått av någon gång före vår tid på Solhäll. Trädet är allt annat än vältuktat (även om vi faktiskt har klippt av en del konstiga grenar), men jag gillar det jättemycket!

Varje år blir jag lika förvånad när jag inser att trädet håller på att gå upp i blom. Det är bara några dagar sedan jag konstaterade att grenarna helt plötsligt var fulla av knoppar. Pang, bom, bara så där! När våren väl kommer går allt så snabbt att man nästan inte hinner med.

Och idag har knopparna börjat slå ut! Finns det något ljuvare än när det blommar på bar gren? Än så länge är det bara någon enstaka blomma utslagen här och där, men redan imorgon kommer det säkert vara fler. När hela kronan sedan är full av små vita blommor kan man verkligen tala om wow-faktor.

Till hösten är trädet alldeles säkert fullt av små plommonsmakande mirabeller, men nog är det vårblomningen som är det allra bästa. När man står under kronan och tittar upp i den blommande ljuvligheten, så kan man verkligen känna livet i sig!

Fådda blommor

Mitt högljudda martyrskap de senaste dagarna har resulterat i sympati från både när och fjärran. Redan igår kväll hade grannen på andra sidan syrénhäcken noterat mitt myckna gnällande och tittade över med en tröstande bukett av det allra vackraste hennes vårträdgård kunde bringa. Så fint och så ljuvligt doftande! Tack, världens bästa granne!

Någon tur till Osby orkade jag inte ta mig för idag, men väl en liten runda ner till byns finaste lilla blomsteraffär för att införskaffa lite nya fina blommor. Väl där sa förträffliga floristfröken F att jag kunde vända om och gå hem igen. Via telefon hade hon nämligen redan fått i uppdrag att titta förbi Solhäll med ett blomsterbud senare under dagen.

Och det gjorde hon, bärandes den allra ljuvaste bukett med ranunkel, poppel och annat sådant där vackert grönt "rufs" som hon vet att jag gillar. På avsändarkortet stod det en liten hälsning från mamma och pappa, som tyckte att deras för tillfället enögda och enhandade dotter behövde lite extra uppmuntran. Tack, världens bästa föräldrar!

Jag har ställt buketten i min fina runda glasvas inne i röda rummet, där jag ser den större delen av dagen. För idag har det i ärlighetens namn mest blivit soffhäng, och så lär det fortsätta resten av dagen. Inte så dumt, när man får så fint sällskap!

Godispåse har jag också fått, så det går absolut ingen som helst nöd på mig. Med facit i hand är jag nästan lite förlägen över hur ompysslad jag känner mig. Imorgon har jag nog gnällt färdigt!

Monty och Gunnel

Engelsmännen fattar minsann vad som är viktig här i livet. Ombord på en British Airways-flygning mellan Madrid och London i påskas fick jag tag i en kopia av stora dagstidningen Daily Mail, där man lät trädgårdsfavoriten Monty Don sprida sin visdom över hela FYRA sidor i en av huvuddelarna. Det var trevlig läsning, indeed! Där ligger allt svensk gammelmedia i lä...

Imorgon besöker Gunnel Carlsson (en av Sveriges egna trädgårdsexperter) Växtmästaren i Osby. Om dagsformen tillåter kör jag nog dit en sväng, men först ser jag fram emot en rejäl sovmorgon!