Måseskär i fönstret

När det gäller inredning här hemma, så har maken förhandlat sig till sista ordet i det vi kallar röda rummet. Han tycker det inte är mer än rätt att han också får bestämma någonstans, för han äger ju trots allt halva huset. (Hmmm, det där med mänskliga rättigheter är verkligen överskattat...) Jag smyger in saker allt som oftast, och det mesta får faktiskt godkänt, men ibland uppstår det debatt. Som när jag annonserade att jag tyckte vi skulle byta ut den gamla ärvda amforan i fönstret bakom soffan mot en elljusstake under december månad. Det var inte så populärt, men kompromissen blev att maken fick välja ljusstake. Det blev en mörkröd 5-armad Måseskär från Markslöjd, och det var ju faktiskt inte så dumt. Den är modern och klassisk på samma gång, och den har helt rätt röd färg för rummet. 

Att fota mot ett fönster och få färgerna på fönsterbrädan att framträda på rätt sätt utan blixt, är sannerligen inte lätt. Jag gav upp ganska snart; därav produktbilden här ovan. Men nog ser ni på bilden här nedanför hur rätt jag hade? Nu är det ännu mysigare att dra upp benen under sig i soffan och kura skymning om eftermiddagarna. Och när jag ligger i sängen i det angränsande sovrummet om morgnarna kan jag ligga där och kika på den. Jag kan bli snudd på religiös av stämningsfull beslysning, hihi!

Jag har gjort små manschetter av lingonris att trä på ljusen, istället för den där lilla kromade metallmanschetten, men de hann visst inte fastna på bild den här gången. Jag får väl försöka ta en bättre bild en annan dag. 

Första advent

Så blev det första advent i stugan. Årets variant av adventsstake totade jag ihop redan förra helgen, då jag virade grön mossa från skogen runt en halmstomme, som jag sedan tryckte ner ljushållare och paradisäpplen i. Vi tände första ljuset medan vi åt frukost framför TV:n i röda rummet imorse. Så mysigt!

Mossan jag plockade förra helgen var lite brun och tråkig, så senare idag fäste jag små kvistar av lingonris här och där för att hela skapelsen skulle bli lite grönare. Och nog blev det finare så. Det blev nästan som en luciakrona, så jag kan till och med ha den på huvudet om jag vill, hihi! Både lingonriset och paradisäpplena fäste jag genom att böja små dubbelvikta märlor av ståltråd, som nästan fungerar som hårnålar när man trycker ner dem i underlaget. Det håller jättebra, även om man vill hänga upp kransen.  

Eftersom piggarna på ljushållarna går rakt genom halmstommen på undersidan, så ställde jag den på en tripod av gjutjärn. Sådana köper jag alltid när jag hittar dem billigt på skroten, för de är så himla bra att ställa krukor på utomhus och i växthuset. Det blev riktigt kul med ben på kransen, och nu slipper jag dessutom en massa drössel direkt på bordet. Idén snodde jag från en bild i någon inredningstidning, där man hade gjort en juldukning på det här sättet. Eller var det en midsommardukning? Jag har läst så många tidningar i höst...

När jag ändå höll på och smula med mossa förra helgen, så passade jag på att fylla min fiffiga hängande "gallerstjärna". Den är öppningsbar och går att fylla med vad som helst egentligen. Att fylla den med mossa tog fem sekunder. Den har faktiskt hängt tom på en krok i smatten hela året, men under december får den nog hänga på insidan av pardörrarna på glasverandan.

Under eftermiddagen drack jag adventskaffe med mina föräldrar via Skype. Tänk vilken fiffig uppfinning ändå, och extra tur att den möjligheten finns nu, när vi måste hålla distans. Jag har även tittat lite grann på live-sändningen med super-duper-mega-charmiga TV-kocken Susanne Jönsson, när hon och Clara Lidström (Underbara Clara) adventsstökade hemma hos Clara. Det var feelgood-TV som heter duga. Om ni missade den fyra timmar långa sändningen kan ni titta på den i efterhand på SVT Play.

Ikväll blir det ännu mer feelgood-TV, för då börjar det en ny säsong av den charmiga danska TV-serien Systrarna på Fredenslund. Det vill man ju inte missa, för feelgood behöver man ju mängder av nu. Glad första advent på er!

Adventsstök och tomtebesök

Dagen har bjudit på adventsstök i stugan, med betoning på stök, för jag är verkligen duktig på just det där att stöka till det. Jag drar fram grejer åt höger och vänster, är lite all over the place, duttar lite här och där och är allmänt superdålig på att göra klart en sak i taget. Nu är det iallafall fläckvis fint, haha! Alla adventsstakar och stjärnor har kommit på plats, tillika ljusslingan runt rosportalen ner till stugan och adventsträdet på glasverandan. Fler bilder får det bli en annan dag, för jag hann inte dokumentera så mycket innan fotoljuset försvann. Mysigt som attan är det iallafall.

Idag kom den hemliga tomten på besök för sjätte året i rad. Den här gången var vi faktiskt hemma, men maken hann bara få en skymt av ryggen på en maskerad figur som sprang iväg på framsidan. Kvar på verandatrappan stod en stor papplåda, innehållandes en helt fantastisk paketkalender. Kära lilla tomte, vad snäll du är som skämmer bort mig år efter år! Jag är så tacksam för att du tar dig tid att förgylla min tillvaro. Jag ska visa den fina kalendern när jag har hängt upp den. 

Dagens adventsstök avslutades med ett långt och välgörande bastubad. Något dopp i tunnan var dock inte det minsta lockande idag, för det är nästan nollgradigt ute. Imorgon ska jag stöka klart, och sen får nog dammsugaren komma fram ett varv innan adventsfriden kan lägga sig helt över stugan. Ikväll ska jag bara sitta och tindra med ögonen. Nu börjar ändå en underbar tid.

Hur tänkte jag här?

Idag hittade jag en bortglömd påse i en låda innehållandes en näve röd- och vitfärgade frökapslar. Uppenbarligen tänkte jag att de skulle passa finfint i något adventspyssel när jag köpte dem, vilket de säkert också gör. Problemet är bara att jag inte riktigt kommer ihåg vad jag tänkte, haha! 

Det är ungefär så långt mitt adventspyntande har kommit, men imorgon går jag all-in med mossa, stakar stjärnor och gud-vet-vad. Ja, och så mina röd- och vitfärgade frökapslar då förstås. Om jag sover på saken kanske jag kommer på vad det var jag tänkte att jag skulle ha dem till.

En eftermiddag i Malmö

Eftermiddagen tillbringades i Malmö, där jag hade tid för "besiktning" hos min läkare. Jag har en kronisk diagnos, men är lyckligt lottad att svara så bra på medicinering att jag lätt glömmer bort det där mellan varven. Efteråt träffade vi svärmor för första gången sedan i somras och gick en corona-anpassad promenad tillsammans genom St Pauli kyrkogård. Det är verkligen en plats där dåtid och nutid möts, och där olika begravningskulturer samsas på ett och samma ställe. Väldigt fint!

När vi kom hem väntade det första förslaget på köksritning i min mailbox. Så himla spännande! Och så himla bra med 3D-ritningar, så att man får en ungefärlig uppfattning om hur det faktiskt kommer att se ut. Nu får vi ta helgen på oss att närstudera och begrunda detta.

Vi har tråkiga projekt också

Det är ju kul att skriva om vårt köksprojekt, men det finns mindre roliga saker på Solhäll som måste åtgärdas så snart som möjligt. Träet under plåttaket på vår glasveranda, till exempel. Det är så murket att plåten liksom "lockar" sig i kanterna, och hängrännan går nästan inte att fästa i den yttersta änden. Inte bra...

Konsekvensen blir att regnvattnet forsar ner på marken och stänker upp jord på den vita väggputsen. Och det är ju inte heller bra... 

Ett annat sådant där tråkigt projekt är karmen till källardörren, som har varit provisoriskt lagad sedan maken och jag låste oss ute iförda badrockar för ett år sedan. (Vilket i övrigt är en ganska rolig historia så här i efterhand, haha!) Förhoppningsvis kan både verandataket och källardörren bli åtgärdade inom en hyfsat snar framtid. Det är tråkigt att behöva lägga pengar på sådant som inte syns, men det är ju absolut nödvändigt. Och så är det ju när man bor i ett gammalt hus. Det kommer alltid att finnas något att göra. 

En ros i mitt kök

När jag sitter vid köksbordet och jobbar om dagarna har jag fint sällskap av den vita lilla krukrosen i köksfönstret. Jag har skrivit om dess växtkraft tidigare här på bloggen, för i tio månaders tid har den levererat blomma efter blomma efter blomma. Oftast bara en i taget, men ändå. Så bra har jag aldrig lyckats med en inomhusros tidigare. Vad knepet är vet jag inte riktigt, men den gillar att stå där den står. Jag flyttade den till ett annat rum för ett tag sen, men det gillade den inte alls och krävde att få flytta tillbaka. Det fick den. 

Vi väntar på en första köksritning, som förhoppningsvis ska dimpa ner i mailen innan den här veckan är slut. Preliminärt leveransdatum blir i så fall under vecka 13 nästa år, så än är det gott om tid att tänka om, tänka nytt, ändra och förbättra. Skönt, måste jag säga. Det är ju så många val som ska göras, och det man (läs: jag) tänker den ena veckan är det inte alltid säkert att man (läs: jag) tänker en vecka senare. Hoppas i alla fall att min lilla ros får vara med och se det färdiga resultatet. 

Rosa advent och mer ljus

Nu har den aprikosrosa amaryllisen slagit ut i helgbuketten, och nog får man säga att hon är en riktig primadonna. Så härlig i färgen, som nästan påminner lite om pionen 'Coral Charm'. Kanske advent får fortsätta gå i rosa toner? 2020 är ju redan ett annorlunda år som det är.

När jag satt i soffan upptagen i ett webbinarium under eftermiddagen, drabbades jag av den självklara insikten att vi måste ha en adventsstake i fönstret bakom soffan i år. Här står redan en sjuarmad ljusstake, men den har vi aldrig tänd när vi sitter i soffan på grund av brandrisken. (Man vill ju helst ha sitt hår i behåll...) Det dröjer ju dessutom så himla länge innan det är dags för julgran här inne, och fram till dess vill man ju ha annan myspysbelysning. Så en adventsljusstake får det nog bli. (Bilden är för övrigt tagen i höstas, innan den nya mattan kom på plats.)

Hej och hå i novembermörkret, nu tar vi kväller i stugan. Är det inte ovanligt mycket trist på TV nuförtiden? Jag ska nog logga in på Netflix och se om jag hittar någon spännande dokumentär att titta på istället. Om ni (liksom jag) gillar true crime-genren kan jag rekommendera "American murder - the family next door", där man får följa en otroligt tragisk familjehistoria genom inlägg på sociala medier, SMS-konversationer, autentiska 911-samtal, polisernas så kallade body cameras, grannars privata övervakningsfilmer och videoinspelade polisförhör. Jag bar med mig historien i flera dagar efter att jag hade sett den. 

Adventspyntat vid ladan

Idag har jag varit ute i trädgården ett par timmar. Jag krattade ihop lite löv (det finns fortfarande gott om den varan) och ställde sedan iordning lite inför advent på utebordet vid laduväggen. Ladan i sig är ju redan juligt röd och fin, men det är kul att pynta lite fläckvis så där. Kul är det också att gräva i ladan och se vad man hittar. Spartanskt är inte min grej, helt enkelt.  

Jag satte vita julrosor av sorten 'White Christmas' med grön mossa i en metallurna på fot. De klarar sig bra ute, om det inte blir smällkallt, och till våren gräver jag ner dem i en rabatt. Just den här sorten med så många blommor på varje planta tror jag inte jag har haft förut. Jättefina!

På det nedre hyllplanet står blåa hyacinter och mossa i kruka. När de växer till sig får jag ställa dem någon annanstans, men inomhus kan vi tyvärr inte ha några, för maken blir allergisk av den starka doften. På det översta hyllplanet lade jag kvistar av buxbom, som jag klippte av på baksidan av en av våra tremetersbuskar. Jag brukar lägga granris eller grenar av mjuken här, men det hade jag ingen hemma i år. Man tager vad man haver, helt enkelt. Granatäpple är den vackraste frukten till advent.

I den smidda tvåvåningskorgen (loppisfynd så klart) lade jag kuddmossa nederst och en drös med rödlök överst. De håller länge och blir inte uppätna av fåglarna på samma sätt som äpplen blir, och så är de ju så  himla vackra i färgen. (Tack för inspirationen, Tamara!) 

Två svarta betonghjärtan får ligga på bordsskivan, som är så fläckig och rostig som den bara kan bli. Jag vet inte hur många år i rad jag har skrivit att det här bordet lever på lånad tid, så det skriver jag inte i år, hihi!

Under bordet står julgransfoten och väntar på att få tjänstgöra i röda rummet. Jag tänkte att det var bra att ställa den där, så slipper jag leta i ladan när det är dags. 

Det är ju trevligt att mötas av detta när man kommer ut på kökstrappan, även om det är så grönt att man nästan inte kan tro att det snart är advent. 

Härligt med lite frisk luft idag, men lika härligt var det att få krypa in i bastun och värma sig efteråt. Nu är jag redo för en ny arbetsvecka. 

Gråmulen lördag

Idag är det en sådan där gråmulen och småregnig dag, då det känns som om det inte har blivit riktigt dagsljus överhuvudtaget. Som alla andra lördagar traskade vi iallafall ner till byns förträffliga lilla surdegsbageri för att köpa lunchbröd. Huset det ligger i är byns tjusigaste hyreshus. Det ser nästan lite malplacerat ut i vår lilla by, som om det egentligen var tänkt för en storstad. 

Efter lunch smygpysslade jag lite inför advent. Jag gjorde det enklaste enkla arrangemanget med grön skogsmossa och paradisäpplen i en liten loppiskorg. Sen totade jag ihop en adventsljusstake också, men den får ni inte se än. (Cliffhanger, hehe!)

Några röda inslag har smugit sig ut på glasverandan, i form av två söta träsvampar från årets julkollektion på Åhléns. Jag älskar svampar!

Jag njuter av den fina helgbuketten och ser fram emot när amaryllisen slår ut. Den blir aprikosfärgad och kommer att passa så fint ihop med de varmt persikoröda bären. En annorlunda bukett för att vara jag, men det är ju kul att testa ny stil ibland. Förträffliga floristfröken F har förresten kvalificerat sig till SM i blombinderi nästa år, men det förvånar ju ingen. Hon är så himla duktig!

Blir det hyfsat väder imorgon ska jag nog greja lite utomhus, men idag stannar jag kvar inne i stugvärmen. Nu blir det kaffe, hurra!

Snö på mitt nationaldagsfirande

Vi vaknade redan i natt av att det fullkomligt vräkte ner isig snö, som smattrade rejält på plåttaket. Var det rentav hagel? När vi drog upp rullgardinen på morgonen var det iallafall lite vitt på både marken och på taket till bastustugan. Jag vill tro att det var den första snön som kom. Så mysigt!

Det var ju inga mängder som kom direkt, men tillräckligt för att världen skulle bli så där krispigt vacker ändå. Äntligen får man tillfälle att använda det vackra adjektivet frostnupet, hihi!

Jag har faktiskt firat nationaldagen idag. Den den riktiga nationaldagen inföll ju på en lördag i år, så jag hade en kompdag att ta ut. Inte så dumt med en ledig dag i november. Jag firade genom att köpa mig en riktigt cool helgbukett och två gröna ljus på byns finaste lilla blomsteraffär. Aprikosfärgad amaryllis blandat med bärkvistar och annat spännande hamnade i mitt grönglacerade loppiskrus. Maffigt! 

Det damp ner ett paket i brevlådan, innehållandes en gammal porslinstomte som jag vann på Tradera häromdagen. Det är ju inte varje dag man hittar tomtar som går i grönt och gult, så jag tänkte att det var bäst att passa på. Och så ser han ju så rar ut! Han ska få bo i mitt kök i jul. 

Så skönt med en extra ledig dag, för nu är det ju "bara" lördag när jag vaknar imorgon. Vi får väl se vad som händer då. Happy Friday, allihopa everybody!

Pippi 75 år

I år fyller Pippi Långstrump 75 år. Astrid Lindgren fantiserade ihop historien om världens starkaste lilla flicka redan 1941, då hennes dotter Karin låg hemma och var sjuk och hittade på namnet, men den första boken kom ut först tre år senare. Jag kan inte erinra mig om att någon annan litterär karaktär har gjort så stort intryck på mig. Jag älskar Pippi! 

När jag var i förskoleåldern levde jag mitt liv som Pippi, med håret i flätor och olika strumpor på fötterna. När telefonen ringde svarade jag med "Pippi Skoglund", och dagligen tvingade jag min mammas två dagbarn att vara Tommy och Annika. 1985 skrev jag ett brev till Astrid och berättade om hur viktig Pippi hade varit i mitt liv, och hur mycket jag älskade hennes böcker. Och vet ni, hon svarade!

När jag fyllde 40 fick jag Lisa Larsons klassiska Pippi-figur i present. Så fin! Nu står hon på säker plats bakom en skyddande glasruta i vårt lilla väggvitrinskåp i gröna rummet, och jag kastar en slängkyss till henne varje gång jag går förbi. 

Så hipp hipp hurra för Pippilotta Viktualia Rullgardina Krysmynta Efraimsdotter på 75-årsdagen! Jag firar med att sätta in en slant till kampanjen Pippi of Today, ett initiativ för flickor på flykt av Astrid Lindgren AB i samarbete med Rädda Barnen. Det tycker jag ni ska göra också, om ni har möjlighet. 

Wunderbar

Fördelen med att jobba på distans är att man redan är hemma när man har stängt av jobbdatorn för dagen. Medan jag genomförde mitt sista Teams-möte i köket, gick maken ner och startade upp bastun, och sen var det bara att hoppa i badtofflorna och tassa ner till värmen. Wunderbar! 

Sen blev det korv med bröd till middag och omedelbart pyjamasläge efter duschen, eftersom det kändes onödigt att klä på sig igen. Nu är jag redo att ta kväller. Wunderbar, det också.

Adventsljus på tankestadiet

På tankestadiet är det ju ändå tid att börja planera advent. Hur ska årets ljusstake se ut? Det är ju ändå en av årets trevligaste frågor att grunna på. Förra året satte jag ljushållare i oasis och stoppade ner allt under ett mosstäcke i en gammal murstensform. Det blev rätt fint. Kanske kör jag en favorit i repris i år. 

Något år använde jag samma ljushållare och oasis i en rund träskål. Det var också fint, men på något sätt gillar man ju ändå den där tripp-trapp-trull-effekten som blir tydligare när ljusen står på rad. 

Om man vill att ljusen ska räcka ända fram till jul, så är det egentligen smidigare att använda blockljus. Det har jag gjort i många varianter under åren, både ett och ett i krukor och ståendes på rad på en mossklädd bricka. Siffror att fästa på ljusen har jag också samlat på mig i olika varianter genom åren. Bäst tycker jag om de här i svart emalj.

Några år har jag gjort det lätt för mig och bara satt nya ljus i min betonggris. Varför krångla till det, liksom. Men jag gillar ju den där grisen. 

En lika enkel lösning blev det ett år när jag använde en loppisfyndad enkel mässingsljusstake. Det enkla är ofta det allra vackraste. 

Ett stående ljusinslag till advent är iallafall Lisa Larsons adventsbarn. Fast dem använder jag inte som adventsljus, för jag tänder alla ljus varje kväll hela vägen från första advent och fram tills dess att julen åker ut. De är så trevliga att ha som sällskap i köksfönstret när man står och diskar. Det går åt mängder av julgransljus i december, så det har jag redan börjat bunkra.

Ja, det är roligt att gå och klura på det där med adventsljusen. Fast oftast bestämmer jag mig inte förrän i sista minuten. Det är egentligen den enda regelbundna adventstraditionen jag har, hihi!

Tack, kära gyllenlack

Vid gårdspumpen har jag en kruka med violett gyllenlack, som jag nog måste utnämna till årets mest tacksamma blomma. Jag köpte de två plantorna i början av april, och de har mer eller mindre blommat konstant sedan dess. Där kan man verkligen snacka om value for money, eller hur? 

Gyllenlacken är 2-årig och går därför att övervintra om man ställer den svalt och frostfritt (först skrev jag rostfritt, haha!), så det ska jag nog prova att göra. Växthuset funkar så länge det inte blir svinkallt, men blir det mängder av minusgrader får jag nog slänga in den på glasverandan.

Novembersöndag

Bortsett från en liten promenix ner till affären, så har jag inte varit utomhus alls idag. Det är så där grått och fuktigt som bara skåneväder kan vara, och även om det fortfarande är förhållandevis varmt enligt termometern, så kryper det liksom under skinnet på en. Bäst att stanna inomhus, alltså.

Dagens enda ordentliga aktivitet blev städning av städskåpet i hallen, där vi (mest jag) tenderar att slänga in både det ena och det andra som man inte vill ska ligga framme och skräpa. Det brukar bli allt från körnoter till halsdukar till träningsgrejer (inte mina...) där inne. Nu är det välorganiserat som attan, men allt det där jag städade bort ligger i en jättehög på hallgolvet, haha! Efteråt kände jag mig iallafall värd en städbelöning i form av en bit morotskaka och en kopp kaffe med varm vispad mjölk. Mums, jag älskar morotskaka!

Sen har jag mest suttit i sängen och bläddrat i bibliotekstidningar. Den här veckan har jag lånat hem Gård och Torp, som verkligen bjuder på vackra hem. Jag hade sällskap av den lilla träräven från förra årets julkollektion på Åhléns och gjorde det extra söndagsmysigt för oss med tända ljus på fönsterbrädan.

Och snart är det dags för måndag igen. Jag har bestämt att jag ska åka till jobbet och hämta hem min skrivbordsstol, så att jag kan sitta lite bättre när jag sitter med datorn vid köksbordet. Skåpbil är praktiskt, som sagt. 

Ljushållare i flaskorna

När jag beställde fusk-fotogenlampan hittade jag även sådana där små hållare för julgransljus på pinne, som man kan sticka ner i ett jularrangemang eller i en flaska. Tanken gick genast till de fem små loppisflaskorna som jag visade häromdagen. Kanske det skulle kunna bli fint? Det blev det! 

Ljushållarna är så fina i formen, men från början var de rätt tråkiga i färgen. (Strimmiga i svart och silver.) Jag hittade en burk grön dekorlasyr i källaren, som jag penslade på ett lager av. I grönt blir ju allt alltid mycket trevligare, hihi! Själva pinnen var för lång för att gå ner i mina flaskor, men jag kortade ner dem med hjälp av en bultsax. 

Till jul blir det nog fint att samla alla flaskor på rad uppe på spiselkransen. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att prova på en gång. Fast i december blir det kanske med lite lummer och några röda äpplen som sällskap. 

Och jag har fortfarande inte släppt tanken på att fylla flaskorna med vatten och pilla ner en ranka av murgröna eller någon annan fin grön kvist. Fast man kan ju stoppa nästan vad som helst i dem. 

Ja, det där var ju ett lagom ansträngande lördagspyssel. Nu drar vi igång bastun och svettas ut veckans vedermödor. Så gott det ska bli! 

Fotogenlampa för värmeljus

Jag gillar fotogenlampor, men har alltid varit lite skraj för det där med fotogenet. Det är nog stadsjäntan i mig som tycker det är lite läskigt att sätta fyr på lättantändliga vätskor. Dessutom luktar det ju inte trevligt, om man tänder en sådan lykta inomhus. Fast idag finns det ju modernare varianter av oljelampor, som är både miljövänligare och mer luktfria. När jag surfade runt på nätet häromdagen hittade jag en (för mig) ännu bättre variant, där man sätter ett värmeljus under glaset. Och så var den ju GRÖN!

Det är fint att värmeljuset sitter så långt ner att själva metallkoppen inte syns. Man ser mest bara lågan där inne, och fördelen med värmeljus är ju att det brinner ut av sig självt. Med glaskupa över känns det ju dessutom säkert att ställa lampan där man annars kanske inte hade vågat tända ett ljus. 

Som allt annat så här års fotade jag lampan på glasverandan, men jag flyttar runt den lite efter behag. I skrivande stund har jag ställt den på den ena fönsterbrädan i röda rummet, som är det rum vi tillbringar mest tid i under kvällarna så här års. Färgen är lagom dämpat grön (nästan lite grågrön) för att till och med funka bra mot den mörkröda väggarna. Jag köpte min lampa HÄR, och det fanns verkligen mängder av fina modeller att välja på, både med och utan lampolja. 

Så tar vi fredag igen. Vi har som vanligt inte planerat in något speciellt, mer än en runda till soptippen och ett bastubad. Det är ju liksom så helgerna ser ut nuförtiden. Undra hur länge detta vacuum... Tur i eländet att man kan tröstshoppa fina saker på nätet. Jag ser det som att jag tar min del av ansvaret för att hålla ekonomin rullande, hehe!

Fotnot: Länken i dagens inlägg är som vanligt helt osponsrad.