Årets sista

Igår hämtade jag årets sista bukett från byns finaste lilla blomsteraffär. Det är verkligen buketternas bukett! Den är vintervit. Den är grön. Den är silvrig. Den är rufsig och elegant på samma gång. Somliga har favoritfrisörer, som man går till för att de vet precis hur man vill ha sitt hår. Själv har jag en favoritflorist, som vet precis hur jag vill ha mina buketter. En som ska tävla i SM i blomsterbinderi under 2021. Inte så dumt att ha en sån i sin närhet, hihi!

Och så var vi framme vid årets sista dag. Maken och jag ligger i startgroparna för en stillsam nyårsafton för två här hemma på Solhäll, med god mat och god dryck. Kanske blir det finkläder, kanske blir det mysbrallor. Under kvällen har vi iallafall planerat in en stund på Skype med vårt vanliga nyårsgäng, för att upprätthålla traditionerna åtminstone lite grann. 

Aldrig har det väl varit så skönt att lägga ett år bakom sig, och aldrig har det väl känts så hoppfullt att välkomna ett nytt. Visserligen har även år 2020 haft sina ljusa stunder, men i minnet kommer det här året gå till historien som en enda lång solförmörkelse. Gott nytt år till oss allesammans! Ut med det gamla och in med det nya. Må lycka och välgång följa oss på färden. 

Julpyntat eller inte?

Så här dagarna före nyår börjar det alltid en viss debatt i sociala medier kring huruvida man ska städa ut julen eller låta den vara kvar. En falang hävdar att julpyntet ska vara kvar till tjugondagen, medan andra kastar ut både gran och tomtar så snart annandagen har passerat. Det där är väl ändå en icke-fråga, kan man tycka. Kan vi inte bara enas om att folk får göra precis som de själva vill?  

Själv har jag inga som helst principer när det gäller detta. Jag gör olika varje år, beroende på vad jag känner för just då. En del av mig längtar alltid sig galen efter krispiga tulpanbuketter, medan en annan del av mig inser att det fortfarande är långt kvar till våren och solljuset och vill fortsätta söka tröst i mörkret med julgransbelysning och adventsstakar så länge det bara går. 

Min kompromisslösning blir ofta att jag smygstädar bort julen, genom att plocka bort lite undan för undan. Någon sak försvinner varje dag. I år ska jag nog be tomtarna att tassa åter in i tysta vrårna, så snart vi har välkomnat det nya året. (Om inte redan innan.)

Nyårsbuketten som jag har nyss har hämtat på byns finaste lilla blomsteraffär är dock allt annat än julig. Den passar bra att avsluta bloggåret med imorgon. 

Hortensia x 4

Planteringsmässigt har det ju hänt en del här hemma på Solhäll i år, men summa summarum kan jag konstatera att det helt klart har varit året då jag frossade loss på hortensior. Fyra nya sorter blev det under sommaren och hösten. Först ut av dem var en uppstammad vipphortensia 'Pinky Winky', som inhandlades den 8 juli och planterades på höger sida av det som senare under sommaren blev en grusgång mellan bastustugans norra sida och baksidan på växthuset i trädgårdens nordöstra hörn. Det låter kanske skuggigt, men här är det vandrande sol under träden större delen av dagen. 

Den 23 augusti kom jag hem med ytterligare en vipphortensia, men den här gången en 'Vanille Fraise'. Den funkar fint i halvskugga och planterades därför lite längre in längs grusgången bakom bastustugan. Här hade jag egentligen inte tänkt börja greja med några planteringar i år, eftersom jag redan hade lagt så mycket tid och pengar på andra delar av moraset, men ni vet hur det är...

När jag väl hade börjat plantera längs den där kanten, så var jag naturligtvis tvungen att fortsätta, hehe! Den 30 augusti kom jag hem med en vidjehortensia 'Pink Annabelle'. Den är ju verkligen helt oemotståndlig, och min motståndskraft i samband med plantskolebesök är ju som bekant ofta lika med noll. 

Där trodde jag att jag hade satt punkt för planteringsåret 2020, men icke sa nicke. I slutet av september började jag gräva om en rabatt på ett helt annat ställe, och det resulterade i plantering av en syrenhortensia 'Silver Dollar' den 2 oktober. Den har ett kompakt och rakryggat växtsätt, och det mörkröda grenverket är ju ett paradnummer i sig. 

Nu håller jag tummarna för att mina nya trädgårdsprimadonnor ska överleva den skånska vintern och trivas på sina växtplatser till våren. Det brukar ju ta en 2-3 år innan nyplanterade saker sätter fart på riktigt, men en och annan blomma hoppas jag kunna njuta av redan nästa sommar. För hortensior vill man ju verkligen inte vara utan. 

Ljus, ljus, ljus

Ljuskontot är verkligen maxat så här i mörkaste december. På Solhäll går det åt mängder av både värmeljus och stearinljus i olika storlekar just nu, ofta två omgångar per dag, eftersom vi har haft så himla gråa eftermiddagar under hela julledigheten. 

Tidigare i december hittade jag så fina värmeljuslyktor i bruna toner från Olsson&Jensen nere på byns finaste lilla blomsteraffär. De funkar fint även med den större modellen av värmeljus och ger ett så varmt och härligt sken ifrån sig. Jag tänker att de blir fina på soffbordet även efter jul- och nyår.

På vår lokala mataffär rear de redan ut stearinljusen till halva priset. Det fanns mest röda ljus kvar, men jag hade turen att även hitta vita antikljus. Ett annat tips är ju annars att alltid spana efter stearinljus på loppisar, där man brukar kunna hitta fina ljus hur billigt som helst. Fast så många loppisbesök blir det ju förvisso inte för tillfället...

Ja, nog är det tur att man kan tända ljus i mörkret. I rum vi inte vistas i så mycket kör jag dock på batteridrivna varianter. Better to be safe than sorry. 

Slappläge på Solhäll

Idag har det varit en riktigt gråkulen och blåsig dag i "Glesbygd". Onekligen ett mer skånskt vinterväder än det frostiga vackra vi hade igår. Vi har inte tagit oss för så mycket mer än en tur till mataffären för att fylla på med lite filmjölk, frukt och grönt. I övrigt är det riktigt slappläge som gäller på Solhäll. Nu börjar man verkligen gå ner i varv på riktigt, så där så att man inte har koll på timmar och dagar längre. Så skönt och välbehövligt för hjärnan. 

Imorgon blir det kanske iallafall en "riktig" aktivitet i form av en runda till soptippen med lite kartonger och annat skräp. Jag har också en tanke om att jag skulle vilja röja upp bland alla trädgårdskläder nere i källaren någon dag under ledigheten, så kanske börjar jag så smått med det också. 

Frost, tofflor och sug efter sallad

För andra natten i rad har vi frost i "Glesbygd". I natt var temperaturen nere på minus 6 grader, vilket är riktigt kallt med skånska mått mätt, och nu så här på annandagens eftermiddag singlar det faktiskt ner några lätta snöflingor. Tänk så mycket jul det helt plötsligt blir då!

Dagar som dessa är det väldigt praktiskt att vardagsrummet och sovrummet förbinds med ett öppet valv. Då kan maken sitta i soffan och titta på TV, medan jag sitter i sängen och läser, och så är man ändå lagom sociala.

Från morgon till kväll har jag på mig mina nya fina julklappstofflor från Shepherd of Sweden. Olivgröna! (Tänk att det ens finns.) Jag lever i mina fårskinnstofflor 365 dagar om året och önskar mig ett nytt par varje jul. Den 364:e dagen brukar de inte vara lika fluffiga och vackra...

Ute på glasverandan är det verkligen som i en igloo dagar som dessa. Här går det inte att vara alls, men julmusten blir iskall och god, kan jag lova. Det är ändå fint att stå inne i hallen och titta ut genom glasrutorna på de inre pardörrarna. Lite som att ha ett tittskåp. 

Vi köpte hem så himla lagom mycket julmat i år. Efter idag kommer det nog bara vara julskinka kvar, och det passar mig bra, för jag längtar efter annan mat. En fräsch tonfisksallad vore gott. Det får det nog bli redan ikväll, så blir vi av med de sista äggen också. Mums, jag längtar redan!

Pyjamasdag och gottebord

Juldagen anno 2020 på Solhäll lär inte gå till historien som en av de mer minnesvärda, men det har varit en skön dag ändå. Jag har både sovit länge på morgonen och sovit middag en omgång runt lunch, och utöver det har jag gått i pyjamas och morgonrock precis HELA dagen. Jag har läst 150 sidor i Mian Lodalens "Lisa och Lilly" (jättefin berättelse) och maratonkollat på "George Clarke's Old House, New Homes" som har visats hela eftermiddagen på TV8. Dagens enda motion har bestått av promenaderna mellan sängen/soffan och gottebordet i gröna rummet, men de har å andra sidan varit ganska många, hehe!

På årets gottebord finns det inget hemmagjort godis i år, utan bara köpta och fådda godsaker. Både maken och jag fick varsin stor laddning chokladpraliner och kolor på jobbet, och så har jag köpt brända mandlar, chokladmandlar, yoghurtkulor och nötter av olika slag i lösvikt på naturgodisavdelningen på mataffären. Maken äter gärna fikon och smågodis av märket Tweek, som funkar bra för diabetiker. 

Jag har alltid varit en gottegris av rang, men till min stora förvåning minskar faktiskt mitt sötsug med åren. Förr om åren kunde jag kränga hur mycket lösgodis som helst, men det klarar jag inte alls längre. Är det ett ålderstecken, månntro? Fast jag kompenserar genom att äta ikapp mig på andra onyttigheter, så ur ett hälsoperspektiv är det nog inte så stor skillnad.

Imorgon får jag nog aktivera min stackars lekamen lite grann, men än så länge är det ett par timmar kvar av min pyjamasdag. Det är allt bra skönt ändå. Och tänk så praktiskt när jag ska gå och lägga mig och redan är ombytt. 

Och så blev det julafton

Tänk att det är julafton idag. Det känns nästan lite overkligt tycker jag, men så är ju inte heller den här julen som jular brukar vara. Hur som helst har vi haft en skön dag, som började med en promenad över till andra sidan av Helge å och tillbaka hem igen. Förutom att jag hade jättedumma strumpor i kängorna och fick skoskav på halva vägen, så var det en fin runda. Det var ganska mycket utomhusaktivitet kring stugor och gårdar, så på det sättet märktes det också att det är en annorlunda jul i år. 

När vi kom hem dukade vi upp en rejäl jullunch, som blev dagens julbord. Eftersom vi bara var två till bords, så bortrationaliserade vi en massa saker som vi ändå inte äter. Kvar blev bara sådant vi tycker om, som skinka, köttbullar, lax, grönkålsallad och goda små smältostar. Jag gjorde två portionsstora Janssons frestelser också, för det är ju godast av all julmat. 

Vi dukade inne i gröna rummet och tände ljusen i farmors gamla träljusstake och satte på bordet. Den är så fin!

Som sällskap hade vi mormors tyska porslinstomtar, som kom upp på vitrinskåpet under gårdagskvällen. Jag älskar när de står i givakt på rad. Som ett litet boy band, hihi! Två par är tvillingar, men olika ändå. 

Det kändes lite för varmt för att elda i spisen, så vi tände julgransljus och ställde på plattan istället. 

Det är extra mysigt med en spiselkrans på julen. I år har jag ställt mina små glasflaskor med ljushållare där och dekorerat med granris och röda äpplen. 

Sen tittade vi på Kalle Anka, trots att vi egentligen hade tänkt skippa det. Man får alltid eftermiddagsfika till Kalle, och det ville vi ju inte missa, hehe! Och så fick jag ta fram min galna mjölkkanna, som bara får komma fram en gång om året. Det vill man ju inte missa heller. Nytt för i år var ändå att man fick Baileys till kaffet om man ville (och det ville man), för vi skulle ju inte skjutsa någon till tåget eller så. 

Sen öppnade vi julklappar (jag fick de vackraste gröna fårskinnstofflorna, en bra bok och en burk pistagecreme från Gridelli) och skypade med familjemedlemmar i Malmö, Västra Frölunda, Los Angeles och Karlskrona. Det var fint!

Och nu råder stilla julefrid. Tids nog tar något annat vid, men här får morgonens skuggor inte ruva. Och sjunger kanske nån för mig, och sjunger kanske nån för dig, ett sprucket men ett hoppfullt halleluja. God jul på er alla!

Domherrar, drycker och dan före dan

Förra året hade jag små domherrar i granen, men i år kom jag på att jag ville hänga dem i en gren i äppelträdet istället. Men sen kom jag på något ännu bättre. Om jag hänger grenen i taket på glasverandan istället, så kan jag titta på mina små fåglar utan att behöva gå ut. Fiffigt, va?

Idag packade jag även upp mina nutcrackers och ställde ut dem på verandan, så nu är det verkligen ett riktigt julland här ute. Jag tycker det är roligt att ta ut svängarna här. Det är bara kul om det blir lite kitschigt. 

Över jul förvandlas glasverandan till ett dryckeskylskåp. Det är oisolerat och kallt här ute, så julmusten blir så där perfekt iskall som man vill ha den. Det frigör dessutom plats för mat i det riktiga kylskåpet. 

En och annan bastuöl får också plats här ute, och tomten får vakta julsnapsen, hihi! Det går inte åt så mycket av den varan här hemma, så jag tror att vi har haft samma flaska i 3-4 jular i rad nu. 

Under dagen har maken stekt julköttbullar och griljerat skinkan, medan jag har pyntat och städat upp det sista. Traditionsenligt avslutade vi våra sysslor med ett långt härligt julbastubad. I år fick vi av förklarliga skäl avstå från att bjuda över grannarna, vilket kändes lite trist. Rena och redo för julen blev vi iallafall, och efteråt gjorde vi kvällsmackor med julskinka på nybakad kavring från byns fantastiska lilla surdegsbageri. Bästa mackan på hela året!

I jul håller maken och jag oss innanför grindstolparna och firar lite lagom på egen hand. Vi har vår närmaste familj i tre olika städer, och vi alla resonerar som så att det inte är läge att ta några risker nu, när vi alla har klarat oss från ni-vet-vad så länge. I väntan på vaccinet får det bli ett stillsamt firande via Skype och Facetime i år. Det är bara att gilla läget. Det blir ju förhoppningsvis en jul nästa år också. 

Stor tomte med lykta

På eftermiddagen idag satt jag och slöscrollade på mobilen, när det plötsligt dök upp en bedårande Lisa Larson-tomte på Marketplace på Facebook: Stor tomte med lykta ur serien "Tomtefamiljen" för Gustavsberg. Jag föll som en fura och kontaktade säljaren på momangen. Maken hade knappt hunnit hem och satt sig till ro i soffan, förrän han fick klä på sig igen och hoppa in i bilen med mig för att hämta den två mil härifrån. Nu står den hemma i röda rummet, och jag får säga att den är ännu mer bedårande i verkligheten. Det var verkligen en riktigt fin julklapp till mig själv!

 

Jag älskar verkligen Lisa Larsons figurer, med sina runda former och ofta lite naiva och snälla uttryck. Nu undrar jag mest hur jag har kunnat missa att få syn på den här tomten tidigare. Den formgavs redan på 1990-talet och finns (mig veterligen) i fyra olika färgställningar: Grå, röd, grön och blå. Fast den gråa är faktiskt finast av dem alla. Till och med finare än den gröna. (Det trodde jag aldrig att jag skulle höra mig själv säga, hihi!) Välkommen till Solhäll, lilla tomte. Hoppas du ska trivas här. 

Vintersolstånd, våffelfrukost och bokläsning

Klockan 11.02 idag lutade jordklotet som allra längst bort ifrån solen. Natten var som längst och dagen har varit som allra kortast. Och vet ni, därmed går vi mot ljusare tider. Och även om det dröjer länge innan vi kommer att märka något i praktiken, så är den där känslan precis lika ljuvlig varje år. Här hemma firar vi den här dagen varje år med extra god middag och ett glas vin. Skål för ljuset!

Idag var också min första riktiga julsemesterdag. Jag sov hur länge som helst, åt nygräddade våfflor till brunch och gick sedan i morgonrock ända fram till lunch. Vilken underbar start på dagen! Den här julen kommer nog handla mycket om vila. Och läsning! Om jag har räknat rätt är jag på bok nummer 13 just nu, vilket måste betyda att jag har lyckats med mitt nyårslöfte om att läsa minst 12 böcker under 2020. Jag får kontrollräkna titlarna och återkomma om det en annan dag. 

Trägubbar

Kanske bor det en liten Emil i Lönneberga i mig (trots att jag oftast känner mig mer som Pippi), för jag när en viss fäbless för trägubbar. Förvisso inte vilka trägubbar som helst, men vissa som talar speciellt till mig. Till vardags har jag en omaka trio, som står tillsamman i fönstret i gröna rummet. De är köpta på olika loppisar genom åren, men trots att de är olika så passar de ändå ihop på något sätt. En av dem är faktiskt en gumma, men begreppet "trägubbar" får ses som könlöst i sammanhanget. 

När adventsstaken sätts upp till advent får det ordinarie gängen semester en månad. Då sätter jag istället upp två andra små trägubbar, som jag ropade in på Tradera förra julen. Det är väldigt behändigt att gilla saker som ingen annan gillar, för jag vill minnas att det enda som egentligen kostade mig något var frakten. 

Det enda juliga med de här figurerna är ju egentligen att de håller i ett ljus. Det har nog varit något i den ljuslösa handen tidigare, men vad vet jag faktiskt inte. Istället har jag pillat ner en liten enkvist i hålet. Den ena kamraten i denna duo är en liten herre i någon form av uniform eller livré. Är han chaufför, månntro? Eller kanske soldat? 

På den kvinnliga figuren har de blå vingarna trillat av, och jag faktiskt inte brytt mig om att klistra tillbaka dem. Att gult funkar på julen ser man ju här också (på tal om mitt tidigare inlägg om en gul jul), för hon har minsann en gul mössa. 

Kanske blir det fler trägubbar i min lilla samling framöver. Kanske inte. Det beror ju helt och hållet på om jag hittar något mer exemplar som talar till mig. 

Julgran anno 2020

Jodå, det blev julgransinköp idag. Vi behövde inte åka så långt för att hitta en, för de säljer julgranar nere på byn. Vanlig rödgran vill vi alltid ha, och vi hittade en som var riktigt tät och fin. När vi hade sågat av en bra bit nertill fick vi in den i stugan, och efter att bilden här nedanför togs friserade jag till toppskotten upptill och klippte in grenarna nertill med en sekatör. Den fyller ut hörnet mellan soffan och träväggen helt perfekt. 

Sen ägnade jag flera timmar efter lunch åt att klä granen, medan maken satt i soffan och tittade på skidskytte. Redan i somras städade jag ju i lådan med julgranspynt, så det var ovanligt smidigt att hitta vad jag ville ha. Jag har aldrig någon riktig plan när jag börjar, utan bestämmer mig efter hand. 

I år blev det nästan bara gammeldags kulor i rött, vitt, silver och lite grönt. Nog är det ändå en speciell lyster i antika kulor? Mest gillar jag de som har frostade mönster, som till exempel den här vita granen. 

I toppen hamnade som alltid min barndoms julängel från varuhuset Wessels i Uppsala. Den har jag haft sedan 1976, då jag var fem år. Att ha henne som topprydnad istället för en julgransstjärna kom jag dock inte på förrän den första julen vi firade på Solhäll, vilket var 2008. Nu har det blivit en fin tradition. 

Och under granen sitter en annan kär tradition: Julugglan, som maken köpte i Malmö en jul, och som sedan dess är en given ersättare till julbocken. När julen åker ut är jag alltid noga med att packa in den ordentligt och lägga upp den ovanpå några gamla tvättlinor i taket på vinden. Där kan mössen inte komma åt den. (Om de inte lär sig gå på lina...) I år blir det inte så många julklappar, eftersom vi firar på egen hand, men vi har iallafall köpt några saker till oss själva på Internet. Det är ju ändå fint med inslagna paket under granen.

Jag älskar verkligen att ha gran! Det allra bästa är att jag ser den från sängen, så när maken går upp före mig imorgon (för det gör han alltid) ska han få tända den så att jag kan ligga kvar under täcket och kika på den. Det är sannerligen höjden av julmys.

Lovkänsla redan

Klockan 15.00 idag stängde jag ner datorn och slängde ner alla jobbgrejer på bordet i en väska, som jag sedan gömde på ett bra ställe. Den klumpiga skrivbordsstolen, som varit hemlånad från jobbet den senaste månaden, är undanrullad och ersatt av en vanlig hederlig pinnstol igen. Och vips så förvandlades köket från arbetsplats tillbaka till just kök, och så ska det förbli i hela 16 dagar framöver. Så myyysigt!

När maken kom hem firade vi in helgen med ett avkopplande bastubad. Då går man verkligen ner i varv på tre röda sekunder. Maken jobbar två dagar till i nästa vecka innan det blir lov även för hans del, men för mig är lovkänslan redan total. 

Imorgon tror jag bestämt att det är dags att införskaffa en gran. Nu när vi har skåpbil kan vi ju slå till och köpa ett rejält exemplar. Fast takhöjden här hemma är ju fortsatt lika låg, så det får väl bli en som är kort och tjock. Ja, en gran får det nog bli imorgon.

Polkapepparkakor

Skumtomtar med blåbärssmak och Ahlgrens bilar i granform har inte direkt imponerat på mina smaklökar. Det har däremot Annas polkapepparkakor gjort. Så rackarns goda! De påminner lite om mina amerikanska favoritkakor Mint Milanos i smaken, fast utan doppade chokladkanter då. Om smaken är här på tillfälligt besök vet jag inte, men för min del får den gärna dyka upp nästa år också. 

Imorgon slutför jag årets sista arbetsdag, och sen kan jag ligga i soffan och knapra polkapepparkakor ända fram till den 4 januari. Inte så dumt ändå. Jag skulle ha bunkrat fler paket när jag var och storhandlade igår...

Fotnot: Dagens inlägg är inget betalt samarbete. Fröken Gröns åsikter är som vanligt helt gratis. 😊

Sol i sinnet

Jag tror baske mig inte vi har haft en enda soltimme under december månad, så när solen väl tittade fram en stund på eftermiddagen idag kändes det som en smärre sensation. Jag sprang och hämtade kameran för att äntligen få ta några bilder i riktigt dagsljus, och för att föreviga det man så smått hade börjat ge upp hoppet om att få återuppleva. Tänk att höjden av lycka i december kan vara en julduk dränkt i solljus. Så ljuvligt! Och tänk så rätt det gamla ordspråket har: Sol ute och sol inne leder verkligen till sol i hjärtat och sol i sinnet.

Min gröna auktionsfyndade kruka får tjänstgöra mitt på matbordet i jul. Den huserar en flergrenad vit julstjärna, och kombinationen smaragdgrönt och vintervitt är som alltid helt fantastisk. Det allmogegula (se där, gult återkommer som julfärg igen!) trätråget kommer från samma småländska sommarauktion, som tyvärr blev inställd i år på grund av ni-vet-vad. 

För övrigt var jag på ICA Maxi i Hässleholm innan jobbet imorse och storhandlade all julmat i ottan, innan resten av världen hade vaknat till liv och också hittat dit. Så nu är vi rustade med mat och godsaker inför en lång julkarantän för två. Och tar maten slut, så kan vi äta oss mätta på varsitt kilo chokladpraliner, som vi har fått i julklapp av våra respektive arbetskommuner. Fast en av oss är ju diabetiker, så risken känns överhängande att den andra av oss får äta båda kilona själv. Jag kommer rulla fram efter nyår...

Snittamaryllis

Jag skippar amaryllis på lök i år och kör på snittblommor istället. På så sätt får jag blomning direkt, och så kan jag bara skaffa en ny när den gamla har blommat över. Utslaget på de cirka 7-10 dagar som de faktiskt brukar hålla sig fina blir ju kostnaden per dag inte så himla stor. Kompletterande kompisar, som vintergrönt och eukalyptus, brukar dessutom gå att återanvända i flera veckor.

Jag är nu inne på min tredje amaryllis sedan november. Färgsviten har sett ut så här fram tills nu: Aprikos - vit - aprikos. Vit är ju klassiskt och alltid fint, men det där med aprikos känns verkligen fräscht och har helt klart blivit en ny favorit här hemma. Kanske slår jag ändå till på en röd under julveckan. Eller varför inte en polkagrisrandig, om jag hittar en sådan. Oavsett vad det blir, så är det ju iallafall helt klart att det inte blir någon riktig jul utan amaryllis.