Happy Halloween!

Den 31 oktober är datumet för det amerikanska Halloween-firandet. Här hemma firar vi inte det på något speciellt sätt, men traditionen med att karva en pumpalykta (eller Jack O'lantern som det heter i USA) tycker jag är lite charmig. Årets pumpagubbe här på Solhäll är av modell mindre; här fotograferad innan han blev utburen på verandatrappan alldeles nyss.

Stämningsmässigt tycker jag nog den betydligt mer stillsamma svenska Allhelgonahelgen är finare, med ljusen på alla gravar och det lite högtidliga i att minnas och hedra de som inte längre finns med oss. Fast någon konflikt mellan dessa två högtider behöver det ju egentligen inte finnas, eftersom det är två helt olika högtider på två helt olika dagar. Så Happy Halloween på er där ute i mörkret!

När man måste

Aldrig blir jag så aktiv med diskning och städning som när jag vet att jag egentligen måste göra något annat. Som idag, när jag har suttit med min hemtenta. Nu har jag i och för sig varit ganska disciplinerad med skrivandet också, men jag hann både bädda, diska, vattna blommor och ta emot en leverans av extra frysbox till källaren samtidigt. Märkligt så effektiv man blir när man har ett "måste" hängande över sig!

Så här vackert röda var snöbollsbuskens blad i slutet av förra veckan, men nu har nästan alla löv blåst bort. Nere på byn ligger det stora träd omkullvälta på flera ställen, så nog hände det saker även här i "Glesbygd" under stormen i måndags. 

Nu är jag ledig fram till nästa vecka. I kväll tappar jag upp ett varmt bad i källaren och gottar mig. Hoppas ni har det gott också!

Efter stormen

Jodå, nog kom Simone på besök igår allt. I flera timmar susade hon runt utanför så att det skallrade i både glasrutor, väggar och tak. Vad som hände där ute i mörkret kunde vi inte riktigt se igår, men när vi vaknade idag kunde vi konstatera att både vårt hus och våra träd står kvar där de ska. Visserligen ligger det lite pinnar och skräp här och där, men på det stora hela ser trädgården helt OK ut. Vi fick nästan en lövfri gräsmatta på köpet! 

Imorgon sitter jag hemma och klurar med en hemtenta i fonetik och uttal, men efter det väntar några dagars höstledighet. Det ska bli härligt!

I väntan på Simone

Nu smattrar regnet mot rutan och blåsten börjar ta fart där ute. Alla tåg har slutat gå i Skåne och SMHI har uppgraderat stormrapporterna till en klass 3-varning. Vi tar det säkra för det osäkra och håller oss inomhus ikväll, i väntan på stormen Simone. 

Jag har just gått en runda i trädgården för att plocka in alla lösa föremål som annars kan tänkas blåsa bort. Än så länge gränsar läget till småmysigt, men man vet aldrig vad som händer. Lite orolig är jag för vårt stora gistna päronträd, som redan lutar betänkligt. Pallar det ännu en riktig storm? 

På bara de få minutrarna som det har tagit mig att knacka in det här inlägget, så har himlen nu blivit kolsvart. Lampan ovanför mitt huvud blinkar till med jämna mellanrum. Kanske bäst att gå och värma lite mat innan strömmen försvinner. Nu är hon defintivt på väg, den där Simone. 

Väggskåp på plats

Ja, det dröjde naturligtvis inte länge efter gårdagens inlägg förrän jag hade involverat både mig själv om min käre make i ett stort "sätta-upp-nya-skåpet"-projekt. Ner åkte det gamla väggskåpet (som i och för sig var fint, men som alltid har känts lite för litet) ovanför kistan i gröna rummet, och efter många om och men (och x antal svordomar) fick vi upp vårt nya fynd där istället. Den passar så bra, så bra!

Tillvägagångssättet var synnerligen okonventionellt vill jag lova; lite vattenpass, mest ögonmått och sedan långa träskruv rakt genom hyllan och vidare in i träväggen. Nu sitter den som berget, och jag är ruskigt nöjd!

Här samsas nu hushållets hela samling av finglas; både ärvda sådana och sådant som vi fått och köpt genom åren. Lisa Larsons Pippi-figurin (som jag fick i 40-årspresent) får också stå i tryggt förvar bakom glasdörrarna. Det lilla saltkaret med grön topp är ett loppisfynd, och den lilla glasflaskan har jag grävt upp i trädgården. (Ett betydande arkeologiskt fynd, minsann!)

De gamla grogglasen med druvklasarna på är ärvda av makens farföräldrar och är de absolut godaste glasen att dricka julmusten i till jul. Korkarna är sparade från vår bröllopschampagne och får stå på hedersplats som ett fint minne.

Spröjsen på glasdörrarna stämmer inte riktigt överens med hyllplanen inne i skåpet, men det är ju en världslig sak. Det är bättre med tre hyllplan, tycker jag. Tänk om jag nu kunde få tummarna ur och snickra ihop det där vitrinskåpet för lika ordningssam förvaring av allt vårt porslin...

Skattletare är vi allihopa

Våra lördagar startar nästan alltid med ett besök på Erikshjälpen, som ligger 500 meter upp i backen från vårt hus. Numera är vi ett lördagsgäng som börjar känna igen varandra, och det är bara att konstatera att vi är en salig blandning av typer. Där är allt från upphandlare till barnfamiljer till trendiga ungdomar, men en sak har vi alla gemensamt: Vi är fanatiska skattletare allihop!

Vi bor ju i ett pyttelitet hus, så egentligen behöver vi inte en endaste pryl mer mer än det vi redan har. Varför fortsätter vi då att hänga på loppis vecka efter vecka? Det är svårt att förklara, men det har nästan blivit som ett intresse. Det är ju så roligt att botanisera bland gamla prylar, vrida, vända, minnas, gissa, fnissa och samtidigt tävla lite med alla andra om att hinna först på godbitarna. Trots att man redan har ett hus fullt med saker...

Idag tog det två sekunder för mig att bestämma att skåpet på bilden skulle få följa med oss hem. Det är riktigt gammalt och gediget som attan. Jag tror att det ska få ersätta det lilla vitrinskåpet som redan sitter ovanför kistan i gröna rummet, men vi har inte riktigt bestämt oss. Det röda sammetstyget på hyllplanen ska iallafall bort, det är en sak som är säker!

Obarmhärtig oktobersol

Oktobersolen silar in i stugan. Den är ljuvligt energigivande, men samtidigt obarmhärtigt avslöjande när det gäller oputsade fönster och dammiga fönsterbrädor. "Vi städade ju nyss," säger både maken och jag, men konstaterar sedan att det faktiskt redan har gått en hel vecka sedan sist. Det får väl bli en premiärtur med den nya dammsugaren i helgen. (Den gamla har börjat bli knackig. Vi tog nog kål på den när vi städade upp nere i källaren under sommaren...)

Fast fönstren får baske mig vänta till första advent. Jag menar, annars måste vi ändå bara göra om det en gång till, och det vore ju fruktansvärt onödigt att putsa fönstren TVÅ gånger om året...

Kransen redo

Efter gårdagskvällens fantastiska inspirationskväll nere på byns finaste lilla blomsteraffär, så hänger nu min egenhändigt ihoptotade adventskrans redo ute på glasverandan. Tack för en supertrevlig kväll, Frida och Lina! Så mysigt ni hade gjort och så roligt det var att få vara i er "verkstad" och greja. Man ville liksom aldrig gå hem!

Nu väntar jag bara på att det ska bli advent, så att jag får hänga ut kransen på dörrens utsida. Så himla dumt att det är en hel månad kvar... Jag får nog ta fram hårsprayen!

Ögonblicket gör bilden

Ibland hittar man bilder på nätet som man bara älskar. Vad sägs till exempel om fotot på den HÄR gröna lilla filuren, som tager vad han haver för att skydda sig mot regnet? (Klicka på HÄR, så kommer du till bildkällan! Jag har valt att ta bort den här på bloggen p.g.a upphovsrättsliga skäl.)

Bilden är tagen av en 27-årig kille i Indonesien, som råkade få syn på grodan i sin grannes trädgård. Inte konstigt att man hamnar i National Geographic när man lyckas fånga något sådant i kameralinsen! "Ögonblicket gör bilden" säger man ju, och nog stämmer det många gånger. Fast enligt fotografen själv satt grodan kvar under sitt löv i hela 30 minuter, ända tills regnet var över, så i det här fallet hade han ju i och för sig gott om tid!

Kanske, kanske inte

Jag tänkte att dagens blogginlägg skulle handla om hur jag sitter och kurar i fårskinnstofflor och ullkofta framför brasan i gröna rummet. Precis så där som jag gjorde igår kväll och kvällen före det. Men ikväll blir det minsann ingen brasa, för i nordöstra Skåne har vi haft närmare 17 grader varmt hela dagen. Makalöst vad vädret kan ändra sig!

Istället sitter jag i en fåtölj med vidöppet fönster och funderar över hur vi alltid lyckas "höga" oss. I fredags hade vi undanplockat och nystädat överallt i hela huset, men av den insatsen kan man inte skåda många spår idag. Smutsiga klädhögar, rena klädhögar, smutsig disk, gamla tidningar, nya tidningar, obäddat... Kanske förbarmar jag mig över disken iallafall. Eller kanske inte...

Fågelskådning

- What kind of bird is that?

- What do you fink?

Längta i smyg

Utåt sett himlar jag med ögonen åt affärer som börjat plocka fram julpyntet och säger "det är aaaaallldeles för tidigt" när julmusten kommer på tal här hemma. Men i smyg har jag faktiskt börjat längta efter adventsljus, grön mossa, ljusslingor och glöggdoft. Igår låg jag hela kvällen och bläddrade i gamla julnummer av "Lantliv" och "Drömhem och Trädgård" och fantiserade om hur extra fint allt kommer att bli här hemma till advent i år. För visst är det liksom advent som är den allra trevligaste delen av december månad?

Idag har jag städat bort alla pelargoner och ställt dem på vinterförvaring i källaren. Istället pyntar jag verandan med vackra cyklamen i vitt och rosa. Nog är väl det ett bra sätt att tjuvstarta känslan av advent? Och på onsdag kväll ska jag till byns finaste lilla blomsteraffär på inspirationskurs inför det som komma skall. Har jag tur får jag leka med mossa och kottar redan då!

Skön lördag

På Solhäll har vi en skön lördag. Besök av mina föräldrar resulterade i mammas goda kålpudding till middag och en len och fin pannacotta till efterrätt. (Den sistnämnda faktiskt gjord av undertecknad.) Nu har vi vinkat av våra gäster och ligger i soffan och mumsar lördagsgodis. Sämre lördagar kan man ha!

Ljusstakarna på bilden hittade jag för 5 kronor styck på Erikshjälpen imorse. Min tanke var först att jag skulle spraymåla dem svarta eller vita, men de är faktiskt ganska fina som de är. Jag låter dem vara ett tag, så får vi se vad som händer.

Vädring och vinterförvaring

Eftersom vädergudarna bjöd på sol idag (kanske för sista gången på länge), så passade vi på att slänga ut alla mattor, filtar, bäddmadrasser och sängkläder på en rejäl vädring. Usch, det yrde rejäla dammoln från det mesta när vi skakade det; renoveringsdamm är himla segt att bli av med. 

När vi ändå var ute och vädrade oss passade vi på att äntligen ta in trädgårdsmöblerna för säsongen, och allt trädgårdspynt likaså. Att få plats med allt i ladan är alltid samma äventyr. Jag hatar att erkänna det, men när det gäller smart stuvning av grejer så finns det andra personer i hushållet som är kunnigare än jag...

Fredagskvällen ägnar jag åt att peta med kommatecknen i en inlämningsuppgift som jag har på min distansutbildning. Deadline vid midnatt innebär att jag förmodligen kommer sitta här och peta en stund till. Vad är det med mig och kommatecken?!

Tomtebobarnen flyttar in

I gräsmattan på framsidan har det ploppat upp två små knubbiga rödhattade svampar. Förvisso har de inga vita prickar, men nog är det väl flugsvamp? 

Hur som helst så får de mig osökt att associera till Elsa Beskow och hennes söta Tomtebobarn. Som jag älskade de där bilderna när jag var liten! Ja, fortfarande faktiskt. Jag ska nog knyta an till min barndoms förmåga att fantisera och på allvar låtsas att det är Tomtebobarnen som har flyttat in där ute på vår gräsmatta.

Bildkälla

Tack för fina tips efter gårdagens inlägg! Jag fick finfina förslag på hur man faktiskt kan ta fram sågen och fixa till ett halvmånebord helt på egen hand. Hittar jag något lämpligt objekt på loppis, så kan man ju till och med prova och misslyckas utan att ruinera sig. Dessutom hörde min käre far av sig och tipsade om två små bord som står hemma på mina föräldrars vind. To be continued, som sagt...

Drömmar om ett bord

Vi har kommit fram till att det skulle vara fint med ett litet bord mot murstocken i vår nyrenoverade hall på baksidan. Eftersom det kommer att hamna rakt ut i "trevägskorsningen", så får djupet inte vara hur stort som helst. Både maken och jag gillar gamla möbler allra bäst, så den ultimata drömmen vore ju att hitta ett gammalt halvmånebord. Vi har dock redan insett att sådana inte precis växer på träd, åtminstone inte till vettiga priser.

Om man ändå ska behöva öppna plånboken mer än man hade tänkt, så kanske man ska satsa rejält. I smyg sneglar vi lite drömmande på några nytillverkade varianter från Norrgavel. Deras halvmånebord kan man få i olika material och färgsättningar, ja till och med med betongskiva. 

Bild från Norrgavel

En annan fin variant från samma företag är lite mindre och fyrkantigt. Storleksmässigt skulle det nog passa ännu bättre. Prismässigt skulle hålet i plånboken bli ungefär lika stort...

Bild från Norrgavel

När man är van att handla möbler för en spottstyver är det lite läskigt att titta på dyra kvalitetsmöbler. Jag menar, det är ju inte precis så att man spontanshoppar på Norrgavel som man gör på Erikshjälpen. Sen blir jag lite dumsnål också och tänker att "det är väl ingen sport att köpa nytt när man kan ägna 2,5 år åt att hitta det perfekta loppisfyndet." Drömmarna om det perfekta bordet lär fortsätta ett tag till. To be continued, som de säger i Hollywood...

Milkshake på en tisdag

Mycket kan hända när man handlar med lågt blodsocker. Som att man får för sig att man döööör om man inte får milkshake. Bara sådär, out of the blue. Så till kvällsmat blev det hemmagjorda hamburgare med hemmamixad hallonmilkshake, serverad i stora glas med sugrör. Det var mumsigt, kan jag lova! Fråga killen på bilden, om ni inte tror mig.

Nu ligger jag på soffan, mätt och belåten. Att milkshake kunde vara så välgörande! Det måste kanske bli en tisdagstradition framöver. Tänk om det funkar lika bra på onsdagar också?

Vindspel i repris

Fina trädgårds- och inredningsaffären Ting Ute & Inne uppmärksammade mitt gaffelvindspel i ett blogginlägg tidigare i höst. Roligt! Jag arbetade i Trelleborg tidigare och har besökt den här affären många gånger. Där finns mycket fint att titta på! 

Vindspelet har några år på nacken vid det här laget; jag skrev om det i ett blogginlägg redan år 2010 som du kan läsa HÄR. Det har tyvärr gått sönder lite grann i upphängningen, så just nu liggger det i en låda i väntan på lagning. Vi får väl se när det blir av...

Stockros-rebell

De flesta av oss har ju fattat att det börjar bli dags att dra ner vinterrullgardinen. Alla utom den här livfulla stockrosen, som väljer att blomma för allra första gången nu i mitten av oktober. Den karmosinröda färgen är särdeles läcker mot den vita husväggen!

Det är faktiskt första gången överhuvudtaget som vi har fått till en blommande stockros här hemma. Vi har försökt på många olika ställen, men har bara lyckats få frodiga bladrosetter tidigare år. Och extra roligt är det att just den här kommer från Marinas fina trädgård!

"Jag-hittar-aldrig-en-sån-igen"-grej

Ibland kommer jag hem med loppissaker som jag inte har en aning om vad det är, eller vad jag ska ha det till. Jag liksom bara anar att det skulle kunna bli coolt, om det hamnar på rätt plats i rätt sammanhang. Ni vet den där känslan av att om jag inte köper det så kommer jag att ångra mig, för jag kommer aldrig att hitta en sådan grej igen. Som den här klumpiga "mojängen" i gräddvit emalj, som pockade på min uppmärksamhet på Erikshjälpen imorse:

Vad i allsindar är detta? Stor är den, klumpig är den och plats tar den. Är det något man ska hänga blomkrukor på? Köksredskap? Handdukar i badrummet? Är det någon form av lampskärm? Det verkar som en onödigt stor konstruktion för samtliga dessa förslag. Ändå gillar jag den! 

I min fantasi hänger den mot en teglad vägg i det där vackra växthuset jag ännu inte har. Eller på gaveln till den där redskapsboden vi borde skaffa. Murgröna klättrar längs "pinnarna" och förvandlar hela konstruktionen till ett frodigt grönt halvklot... Trädgårdsredskap och andra fina saker hänger i krokarna under... Kanske trär jag en ljusslinga i den till jul... Ja, ni förstår! 

Är det någon som vet vad det här egentligen är? Eller som har en trevlig idé vad det skulle kunna bli? Förslag mottages med tacksamhet! Tills vidare hamnar den nog ute i ladan, bland alla andra "jag-hittar-aldrig-en-sån-igen"-grejer. För det börjar bli en liten samling där ute nu...

Smulpaj med flingsalt

Till eftermiddagskaffet idag testade jag ett nytt recept på äpplesmulpaj med flingsalt. Jisses, så gott det blev! Om du är sugen att testa, så finns receptet om du klickar HÄR. Jag bytte ut de extra matskedarna socker på de tärnade äpplena och ringlade istället över lite sirap; det blir alltid så extra knäckigt och gott då.

Det bästa är att det blev paj över, så nu vet jag vad jag ska äta till kvällsmat ikväll. Vilken turgumma jag är!

Som en tok

Om man begränsar sitt synfält till vissa delar i trädgården kan man nästan tro att det är högsommar. Längs grusgången upp mot trappan på baksidan till exempel, där ölandstoken blommar just precis som en tok. De fem buskarna planterades under sommaren, och nu ser man att de verkligen har ta git sig bra redan under första säsongen.

Vi köpte två olika sorter; de yttersta buskarna heter Lovely Pink och är lite mörkare i färgen...

... och de tre i mitten är Pink Queen, som är lite ljusare, och som faktiskt var nästan vit under en lång period när det var som allra varmast i sommar.

Ölandstok kan kanske kännas "vanlig" och lite trist, men i mina ögon är det en buske som är onödigt bortglömd och nästan lite underskattad. Här hemma har de rosa varianterna onekligen gett mersmak!

Myspysbelysning

När det gäller inredning gränsar vi nog till galenskap här hemma emellanåt. Jag menar, hur många andra har en strumpautomat som vägglampa i hallen? Stor och klumpig är den förvisso, men att få tända den om kvällarna är rena hedersstunden. Jag ÄLSKAR den!

Snacka om den ultimata myspysbelysningen, hehe! För myspysbelysning vill man ju absolut ha så här års, när vi har tagit steget in i höstmörkret på riktigt. Hade jag fått bestämma hade vi tryckt på pausknappen nu och gått i ide fram till i april. Jag har nog varit en björn i ett föregående liv...

Månadsbilder

Jag har varit urusel på att visa månadsbilder i sommar, och nu när jag letar i mitt bildarkiv så inser jag att det inte ens blev taget något foto vissa månader. Hmmm... Nåväl, så här såg snäckdammsrabatten ut i juni månad:

I juli när det blommade som bäst blev det tyvärr inte en enda bild tagen, men så här såg rabatten iallafall ut i slutet av augusti:

I september blev det inte heller några fotografier, men nu i oktober ser det ut så här:

Vildvinet har tagit sig rejält i sommar och klättrar elegant uppför det gamla päronträdet. Så maffigt när löven blir röda nu på hösten! På bilden här ovanför har jag börjat kratta ihop alla övermogna päron, som ligger och är kladdiga mest överallt. Krattan står visst fortfarande kvar...

Hela världen

Tänk att ha hela världen hemma i sin hall! Det har vi här på Solhäll. Ja, några exemplar av den gamla veckotidningen Hela Världen, alltså. Jag köpte sex nummer på loppis för 1 krona styck för över fem år sedan, och sedan dess har de huserat på väggstumpen längs den smala korridorliknande gången in till sovrummet, inramade i mörkbruna ramar. 

Eftersom jag fullkomligt älskar de där äppelkindade 50-talstjejerna, så fick de komma upp på väggen igen även nu efter renoveringen. Nog är det lite beklämmande när man tänker på hur skönhetsidealet har förändrats på 60 år? Jag tror jag måste gå till affären och köpa mig något gott att mumsa på.

Strövtåg i hembygden

Omgivningarna i och runt "Glesbygd" är väldigt vackra. Helge å rinner genom vårt lilla samhälle, och bara ett stenkast från vårt hus ligger en hembygdspark med historiska miljöer. Att få leva med natur och vatten så nära inpå knutarna är verkligen en ynnest, och nog är det så att höstens färger gör världen ännu lite vackrare. Följ med på strövtåg i vår hembygd!

Från 100 till noll

Ibland har jag en tendens att gå från 100% till ingenting. Som när det gäller trädgårdsarbetet, till exempel. Från att ha arbetat outtröttligt timme efter timme från maj till mitten av augusti, så har jag inte gjort någonting på flera veckor. Hösten får ta över helt enkelt, och det gör den faktiskt med den äran. Blommande rabatter bjuder förvisso också på färgprakt under sommarmånaderna, men nästan ingenting går upp mot höstens egen färgexplosion!

Träden har inte riktigt tappat sin gröna färg än, men funkian lyser i gulaste gult, och på baksidan har rosenspirean förvandlat kanten ner mot moraset till ett knallrött hav. Mitt i allt har jag tryckt ner ett grönt rabarberliknande löv i glaserad lera; en försenad födelsedagspresent från två kära väninnor. Så vackert! 

Det är inte bara i trädgården som tempot faller från 100 till noll, - höstlördagar som dessa älskar jag att strutta runt inomhus i fårskinnstofflor och myskläder och inte göra mer än nöden kräver. (Det vill säga dricka kaffe, slötitta på TV och äta godis.) Det är inte jättekallt ute än, men det börjar nog ändå bli dags för höstens första brasa. Om inte annat så måste vi ju kolla så att inte kråkorna har byggt bo i skorstenen. 

En lagom dos storstad

Här står jag och poserar i min nya höstkofta från Gudrun Sjödén. (Varför be om assistans när man helt sonika kan ställa en spegel på planteringsbordet?) Den perfekta höstkoftan för frusna fröknar, tror jag minsann. Jag älskar både mönstret och färgerna; lite grön är den ju faktiskt.

Storstadsutflykten blev en trevlig sådan. Det egentliga ärendet (att röntga mitt krokiga pekfinger) avverkades på 10 minuter, och sedan blev det trevligheter för hela slanten: Höstsol, lunch med svärmor, fika med väninna och lite egentid för shopping. En lagom dos storstad helt enkelt, men nu är det himla skönt att vara hemma på Solhäll igen. Som alltid.

LitteraturMagazinet

Blogginlägget från iförrgår, om det läckra bokträdet i Berlin, resulterade i att min käre make och hans bild hamnade i en artikel i LitteraturMagazinet idag. Det är onekligen snabba ryck i medievärlden! Klicka på länken om ni vill läsa.

Klicka här!

Ikväll kör vi med fredagsmys på en torsdag. Det kan man unna sig när arbetsveckan är slut! Imorgon blir det en tur till "Storstad", där jag tänkte hinna förena nytta med nöje. Vi får väl se hur mycket jag hinner (läs: orkar) med innan jag längtar hem till mitt kära "Glesbygd" igen...

Nu haver jag haspat

Det kan ju kännas tryggt för framtida besökare att veta att det numera går att låsa toalettdörren på Solhäll. Till vardags, när vi bara är två i huset, är det ju inte så svårt att hålla reda på om någon har dragit sig undan en stund, men midsommarfester och julaftnar med gäster i huset har det ibland varit lite klurigare. (Särskilt efter en snaps eller två...) 

Haspen, som faktiskt ser ut som om den alltid har suttit på dörren, hittade vi för 10 kronor på byns fantastiska järnhandel. Nu slipper vi be våra gäster sjunga en trudelutt när de går på toaletten. Det är nästan så det känns lite tråkigt, när jag tänker efter...

Bokträd bokstavligt talat

För ett par veckor sedan besökte min käre man Berlin och kom sedan hem med mobilen full av inspirerande bilder. Jag måste få bjuda er på den bästa av alla: Ett bokträd, där man skurit ut hyllor i trädstammar och ställt dit begagnade böcker bakom skyddande luckor av plexiglas. Hit kan man komma och lämna böcker man har läst och passa på att byta mot en ny. 

För den som kommer till Berlin och vill besöka bokträdet, så står det på trottoaren utanför Café Anna Blume på Kollwitzstraße, i det som en gång var Östberlin. Maken berättade att det var många människor som faktiskt använde trädet, bara på den korta stund han satt och tittade ut genom caféfönstret. 

Jag tycker det är en fullkomligt ljuvlig idé! Kanske något man borde försöka fixa till här i "Glesbygd"? Jag har faktiskt en och annan begagnad bok som jag skulle kunna tänka mig att byta ut!