Sol och städ i köket

Lagom till eftermiddagskaffet började solen sila in i vårt kök. Så efterlängtad den är, och så himla mycket piggare man blir! Jag fick extra energi hux flux, så kaffet fick vänta. Istället tog jag mig an både disk och dammtorkning i köket; båda delarna synnerligen välbehövliga. 

En rejäl skärbräda till ett rimligt pris har stått på önskelistan länge här hemma, och till slut hittade jag den på bilden här nedan, på Blomsterlandet av alla ställen. Tycker den är så vacker i träet att den kan få stå framme. Nytvättade handdukar hängde jag också upp, och tänk, den karamellrosa primulan lever fortfarande! 

Jag torkade av hyllorna ovanför kökssoffan och flyttade om lite grann. Det vi använder mest frekvent, som kaffemuggar och frukostskålar, står längst ut till höger. Som ni ser är både väggar och tak i behov av en omgång ny färg, och jag är lite sugen på att byta hyllplanen mot gamla golvplank, som ligger ute i ladan. När det blir av återstår att se. - Vi trivs ändå rätt bra i vårt skamfilade lilla kök.

En ny härlig tulpanbukett har hittat hem under dagen; den här gången ackompanjerad av frodigt gröna poppelkvistar. (Jodå Frida, jag handlar hos dig fast du inte är där!) Jag älskar när det ser lite så där "buskigt" ut. De där kvistarna brukar ju dessutom hålla ett par veckor, så nästa vecka kan man bara byta ut tulpanerna. Vasen på fot är loppad, så klart.

Att städa ett rum i taget är inte så dumt, men nu får det räcka med ordentligheter för idag. Nu är det äntligen dags för kaffe och kokosboll. Fast på det nysopade köksgolvet får vi minsann inte smula, så vi får sitta någon annanstans, haha!

Pallkragar och stalldörr

Varje gång jag öppnar dörren till den bakre delen av ladan blir jag lika nöjd över hur osedvanligt ordningsamt det är därinne numera, och detta trots allt som står inställt där på vinterförvaring. De där slitsamma städtimmarna i höstas (följ länken så får ni se) var verkligen väl investerad tid. Och nu står två "nya" pallkragar här och väntar på att få komma ut i köksträdgården i sommar. Mera blommor och grönsaker ska det bli, hurra!

På bilden ser man förresten att den här dörren egentligen är en tudelad stalldörr, vilket jag faktiskt inte ens tänkte på förrän i somras. (Delningen är nämligen översnickrad med en tvärgående planka på framsidan.) Jag är lite sugen på att återställa den funktionen, eftersom jag tycker det är lite charmigt med just stalldörrar. Kanske blir det ett av sommarens projekt. 

Nu tar jag helg och njuter av insikten att det faktiskt är mars nästa gång jag går till jobbet!

Vill-ha-väska

Enligt mig finns det två saker i livet man aldrig kan få för mycket av: Böcker och handväskor. (Ja, förutom växter till trädgården, då. Och loppisfyndade pallar. Och läppglans...) Och när man hittar en väska som ser ut just precis som en bok, så drabbas man ju av världens ha-begär! Alldeles för dyra och säkert totalt opraktiska, men fullkomligt bedårande är de små handgjorda clutch-väskorna från P.S.Besitos. För hur annars kan man bekriva detta härligt gröna exemplar av Nabokovs klassiker "Lolita"?

Eller "Lilla Rödluvan" i rött och guld?

Eller "Pinoccio" i soligaste gult?

Eller en sobert blå variant av Jane Austens "Pride and Prejudice"?

Det finns ännu fler "titlar" och varianter att hitta på företagets hemsida. Jag skulle baske mig kunna ha en av varje! Om det inte vore för den där prislappen då... Fast om jag kommer på något riktigt bra användningsområde kanske jag faktiskt slår till och unnar mig en. Because I'm worth it!

P.S. Som vanligt är inlägget helt osponsrat. Fast i det här fallet önskar jag nästan att jag var det, hehe! D.S.

Ompysslad

På Solhäll fylls stugan med hosta och snörvelljud ännu en dag. Jag blir ompysslad av min onsdagsledige make, som bjuder på rykande het japansk misosoppa, och som handlar hem gräddbullar och gräddvita tulpaner. Det är fint att bli ompysslad när man är krasslig.

Heja Sverige!

Nog kan man stå ut med lite feber och brösthosta när man får ligga nerbäddad i soffan och njuta av makalösa Charlotte Kallas uppvisning på enmilen i Falun idag. Särskilt spännande hann det ju aldrig bli, men vad gör väl det. Vilken makalöst makalös tös hon är! 

De tomma hålen i bokhyllan tillhör för övrigt maken, som väljer ut sina titlar med större omsorg än jag. Fast jag ska nog skicka iväg honom på bokrea den här veckan, så att han får fylla på lite. Om inte annat kan jag ju skicka med honom MIN önskelista, hihi!

Mera magnolia

I Byns finaste lilla blomsteraffär hittade jag magnoliakvistar i full knoppning. Vem kan motstå det? Inte jag iallafall! 

Nog vore det väl läckert med magnoliablommor inomhus i väntan på de utomhus! Fast jag får nog ställa dem lite ljusare om knopparna ska orka slå ut i blom, eller vad tror ni? 

Då går jag ner i min källare

Jag var nere och vek tvätt i källaren idag, när jag helt plötsligt fick för mig att jag skulle testa att hänga upp en hylla på väggen ovanför det nya elementet. Ni vet, så där "jag ska bara..." Eftersom jag inte riktigt vet om det egentligen är en hylla vi ska ha där, och eftersom man helst inte borrar i onödan i stenväggen, så tänkte jag att jag kunde testa att hänga upp hyllan i fiskelinor i krokar i taket. Hmmm, alla mina idéer är inte lika geniala...

Minns ni hur det såg ut innan renoveringen, förresten? Väggputsen hängde på trekvart, den sönderslagna oljetanksargen låg kvar i en hög, betonggolvet såg för jäkligt ut och det gamla elementet "svävade" i luften. Det är svårt att föreställa sig att man står i samma rum idag, även om taket och rören avslöjar att det är det. Nog kan jag tycka att det gamla elementet var väldigt mycket charmigare än det nya, men det faktum att temperaturen är avsevärt mycket bättre nu får mig att släppa den tanken utan att knota.

Överlag har vi borrat upp väldigt lite grejer på väggarna i tvättstugan. Tre av fyra väggar är putsad stengrund, och den leker man liksom inte med i första taget. Fast nog skulle vi behöva lite krokar att hänga kläderna på när vi badar, och visst vore det trevligt med en liten hylla att förvara skumbadsflaskorna på. Borrmaskinen får kanske komma fram framöver. För det där med fiskelina var en himla korkad idé...

Mrs Iceton flyttar in

Jag har länge tänkt att jag skulle fixa en lite större krukväxt till det lilla bordet i hallen innanför glasverandan. Byns finaste lilla blomsteraffär levererar, som vanligt! Det blev en kroton; en törelväxt som nästan ser ut som en liten buske eller ett litet träd. Jag gillar att bladverket skiftar i så många olika nyanser, allt från vitt till grönt till vinrött. Och så gillar jag att den har ett roligt namn: Mrs Iceton!

Som vanligt inträffade det märkliga fenomenet att jag kände ett starkt behov av att även köpa en ny kruka. (Konstigt det där.) De rostiga järnkrukorna var ju bara så himla läckra! Och så tänkte jag att det skulle vara snyggt med något mörkare, som kontrast mot de ljusa väggarna och den ljusgråa bordsskivan.

Sen råkade den matcha de gamla stolsbensljusstakarna från Fröjd ovanligt bra. Dem gillar jag himla mycket! På foten till den ena ligger det en trasig brosch, som trillade ur en av bokkassarna härom helgen. Var den kommer ifrån egentligen minns jag inte riktigt, men den får ligga framme och glittra, eftersom den är så himla dekorativ.

Nu laddar vi för skid-VM i Falun. Lite skidåkning är ju en bra sportlovsaktivitet, och att man kan ägna sig åt den sittandes i soffan är alldeles utmärkt. Heja Sverige!

Fönsterviva

I köksfönstret står en liten fönsterviva och ropar ut att nu är det minsann vår. Att det är snöblandat regn på utsidan av fönstret bryr varken hon eller jag oss om. Vi är ju lediga idag!

Vivan får bo i en av mina Upsala Ekeby-krukor, som har den ljuvaste gröna färg jag nästan kan tänka mig. Och nog är kombinationen rosa och grönt helt oslagbar när det gäller att frammana vårkänsla? Så fint att jag nästan får ont i bröstet.

Nog är hon som en liten karamell, Vivan. "Toch me and feel a touch of spring" stod det på plasten hon kom i. Jag vill pilla hela tiden!

Min erfarenhet av primulor och andra små vivor inomhus är tyvärr inte odelat positiv, - de brukar inte hålla sig vid liv särskilt länge hos mig. Men med tanke på prislappen så kan man ju nästan betrakta dem som snittblommor.

Magnolia-längtan

För en sisådär 5-6 år sedan fick jag en liten Magnolia Soulangeana i födelsedagspresent av min man. Sneglandes mot ett riktigt praktexemplar i en av grannträdgårdarna på baksidan, så drömde vi om hur storslagen och ljuvlig den skulle växa och bli även i vår trädgård. Men magnolior är som bekant lite kinkiga. Den lilla rackaren har förvisso tjocknat ganska bra i stammen, men är fortfarande inte mycket mer än en tvärhand hög.

Blommor har den inte heller bjudit på än, och så sent som häromveckan sa jag till maken att jag nog baske mig skulle gräva upp den och flytta den någon annanstans. Men nu vet jag att även små mangolior har öron, för ställd inför hot om flytt så började det minsann hända grejer! Stora, ludna knoppar finns nu att beskåda på de nakna grenarna. Snälla rara, säg att det är blomsterknoppar!

Hur gör jag nu? Svepa in i fiberduk? Ge extra gödning frampå vårkanten? Jag är beredd att fjäska nästan precis hur mycket som helst för den lilla busken, bara jag får magnoliablommor!

Udda porslin

Jag har en sportlovsledig man, som sagt. Det är riktigt trevligt att komma hem till doften av uppdiskat kök och nybryggt kaffe. Fast jag undrar om han inte börjar bli lite rastlös, för idag har visst storstädning i köksskåpet stått på schemat. På köksbordet står nu (delar av) min samlade kollektion av udda porslin; kärleksfullt men totalt planlöst utvalt under flera säsongers idogt skattletande på loppis. Sånt som ska stå i mitt framtida vitrinskåp, men som fram tills idag stått intryckt där det fått plats i ovan nämna köksskåp.

Okej, jag medger att det numera är bra mycket enklare att ta ut det man faktiskt behöver ur skåpet. Och okej, jag medger att mitt loppis-shoppande kanske är en smula maniskt, och att det nog är mer än dags för lite gallring. Men mest längtar jag faktiskt efter sommarens alla kommande loppisar, haha! Och det där vitrinskåpet...

30 fluffiga maränger

Det är visst fettisdagen idag, men semlorna smällde vi ju i oss redan igår här på Solhäll. (Man ska inte skjuta upp saker på morgondagen i onödan, hehe!) Däremot passar jag på att njuta lite extra idag vid åsynen av mina 30 vita tulpaner, som står som fluffiga maränger i en stor glasvas på fot. (Loppisfyndad, så klart.) Jag vill hävda att tulpaner faktiskt klår semlor när det gäller titeln "Februarifröjd". Fast har man tur kan man ju få båda delarna!

Nu har det utlovats lite vårtemperaturer (8 grader) och sol här i Skåne om någon dag eller så, vilket får mig att fundera på om jag inte borde unna mig lite sportlovssemester ändå. Kanske blir det en ledig fredag, trots allt. Jag låter SMHI avgöra det, helt enkelt!

P.S. Och om någon undrar, så kan jag meddela att värmepumpen fungerar alldeles precis som den ska efter gårdagens elektrikerbesök. Nästan lite för bra, om ni frågar min man, hihi! D.S.

Sportlovslös

Jag kanske inte precis tänkte så imorse när klockan ringde strax efter 06.00 och jag var den enda som behövde stiga upp, men det finns helt klart fördelar med att ha en sportlovsledig man. Som att jag kan ta bilen till jobbet. Som att det finns någon hemma som kan ringa hit elektriker när värmepannan plötsligt signalerar "avbrott på givaren" och temperaturen inomhus kryper ner till ynkliga 15 grader. 

Och som att det vankas semlor (i PLURAL!) när man kommer hem. Ja, då är det minsann riktigt trevligt att ha en sportlovsledig man! 

Visitörer

Vissa överraskningar är mindre angenäma än andra. Som när man inser att någon har ägnat sig åt att omsorgsfullt bygga ett spaghettibo i ett quinoapaket i skafferiet. Och jag är nästan helt säker på att denne någon inte är min man...

Alla hjärtans dag

När jag stod i fruktdisken på mataffären efter jobbet igår, så kändes det som en fin tanke att äta jordgubbar till frukost på alla hjärtans dag. De luktade så gott och var ju så vackra att titta på att det värkte till lite extra i mitt redan så sommarlängtande hjärta. Men jag får erkänna att de faktiskt gjorde sig bättre på bild än i verkligheten...

Maken och jag tog en sväng in till Kristianstad på förmiddagen idag. Det primära målet var att äta alla hjärtans-lunch på Rose Garden, där de har en alldeles förträffligt fräsch asiatisk buffé med både sushi, thai- och kinamat. (Och efterrättsbuffé med mjukglass och friterad banan...) Till nästa gång ska jag lägga på minnet att det nog är smartare att schemalägga all eventuell skoprovning INNAN lunch, när man har lite lättare att böja sig framåt...

På torget var tulpanerna utomordentligt billiga. Jag slog på stort och unnade mig FEM buntar i vitt och rosa. Kanske står de inte så himla länge, men om de så bara är fina en endaste dag så är det absolut värt känslan att få ha MÅNGA tulpaner i ett enda fång. 

Kram till alla er fina läsare! Hoppas ni också har en härlig alla hjärtans-lördag!

Blommande blåbär

För fjärde lördagen i rad återanvänder jag blåbärsriset i min tulpanbukett. Det håller sig fortfarande fräscht och fint, och nu har det till och med börjat blomma! Om jag kan hålla liv i det ett par veckor till, så kanske jag kan börja skörda blåbär till frukostfilen, hihi! 

Och så var det helg igen. Det faktum att det står fredagen den trettonde i kalendern idag stör mig inte det minsta. Jag råkar vara född på en fredag med just det ordningstalet, så jag kan nog nästan betrakta mig som immun mot all eventuell olycka den dagen. Lite fredagshandling nu, så är vi redo för mysbrallorna sen. (Jag börjar få lite lågt blodsocker, så mina medkunder i affären får passa sig...)

Skriet från vildmarken

Av vår 1500 kvadratmeter stora tomt skulle jag nog uppskatta att nästan en tredjedel (ja, iallafall en fjärdedel) består av rena rama vildmarken. Ni som har hängt med här på bloggen ett tag vet att vi kallar det här området för "moraset", som egentligen betyder snårig sumpmark. Sankt är det egentligen bara här på vinterhalvåret, men att det är snårigt som bara den stämmer bra alla tider på året. Här står jag allra längst ner i det sydöstra hörnet av tomten och fotograferar upp mot baksidan på huset. Rena rama safarin!

Om man tar några steg närmare huset, så kan man skönja stenkanten upp mot grusläggningen runt pumpen. Här rensade jag bort en massa kirskål och smultronrevor redan för några år sedan och planterade ädelsyréner i v-formationen som bildas längs kanten. Det kommer att bli himla bra framöver, men trots att jag lagt täckbark mellan stammarna får jag hålla efter kirskålen ganska rejält flera gånger varje sommar. Den har ju som bekant en tendens att komma tillbaka, oavsett hur noga man rensar...

Många gånger har vi pratat om att ta hit en grävskopa som får gräva upp rubbet, men då måste man ju ändå ha en plan över vad man ska göra, så att inte allt bara växer igen meddetsamma. För att inte tala om pengarna... Nog kan jag tänka mig både det ena och det andra, men att anlägga trädgård är ju som bekant inte gratis.

Om man börjar tidigt på året, innan allt börjar växa, så skulle man nog iallafall kunna börja snygga till åtminstone en del av ytan. Man skulle kunna räfsa bort allt visset krafs och lägga svart plast på ytorna så länge, tills man har den där planen klar. Fast hur kul är det egentligen med svart plast? Säga vad man vill om kirskål, men den är ju iallafall grön och fin och är oerhört tjänstvillig när det gäller att jobba som marktäckare.

Man kanske skulle kunna börja lägga markduk och fylla på grus, där man vill ha gångar. Eller kanske man skulle ta tag i det där gräva-damm-projektet först. Vi har ju redan ett gäng stenbumlingar som ligger och väntar, sedan vi rev den gamla kökstrappan sommaren 2013. En stenkant nedanför syrénerna skulle jag också kunna göra; natursten har jag ju kvar massvis i säckarna på uppfarten.

Tja, vi får väl se vad det blir av detta. Nu så här i början av året har man alltid storslagna trädgårdsplaner, men när säsongen väl drar igång så hittar man alltid andra projekt som man hellre lägger tiden på. Sen finns det ju faktiskt dagar när jag tycker att moraset är läckert precis som det är; så där lite wild and crazy. Det blir säkert anledning att återkomma till detta. Kanske gör jag exakt samma inlägg vid den här tiden nästa år...

In case of emergency

Idag hade vi brandskyddsutbildning på jobbet. Vi fick rädda livet på en brinnande docka med hjälp av en filt och släcka eld med brandsläckare. Lite otäckt, men naturligtvis viktig kunskap att ha med sig. Att vita brandsläckare inte är så populärt inom räddningstjänsten står också klart efter dagen; röda och fula med många klistermärken och varningstexter ska det visst vara. Gissa vilken färg vi har här hemma? För är man inredningsnörd så är man.

Men nog måste det väl vara bättre att ha en snygg vit brandsläckare som får stå framme på första parkett i matrummet, än att ha en ful röd brandsläckare som står i källaren eller gömd i en garderob? Eller att man struntar i att ha någon alls? Det tycker iallafall jag. (Att bilden här nedan är från i julas behöver jag nog egentligen inte skriva.)

Jag fick iallafall lova den ställföreträdande brandchefen att jag skulle skicka honom en bild. Kanske kommer han att använda den i sitt bildspel i framtiden som dåligt exempel, eller så inser han hur förträffligt det faktiskt är med snygga vita brandsläckare, som får stå framme mitt i finrummet. För närmare till hands än så här kan man väl nästan inte ha den!?

På sista versen

Vår första sommar på Solhäll köpte jag ett litet planteringsbord med zinkskiva på Plantagen. Jag målade det skogsgrönt och ställde det längs långsidan på ladan, och där har det sedan fått stå. Nu har det snart gått sju år. Väder, vind och tidens tand börjar verkligen sätta sina spår. Bordet är rangligt och håller knappt ihop (trots tappra försök att stötta med extra skruvar) och zinkskivan sitter lös och är missfärgad. Att bordet sjunger på sista versen kan man nog lugnt säga, utan att överdriva.

Den loppisfyndade hyllan på väggen börjar också ge med sig; den ser verkligen ut att kunna falla isär vilken dag som helst. Man kan ju tycka att jag är dum som inte sätter in både bord och hylla i ladan över vintrarna, men halva poängen med ett planteringsbord är ju att man ska kunna göra små arrangemang och stilleben där även under vinterhalvåret. 

Nytt bord och ny hylla får det nog iallafall bli i sommar. Jag får börja spana på vad det finns för färdiga alternativ på marknaden, eller så får det bli ett loppisbord av något slag. Oavsett vad det blir, så får det alldeles säkert räkna med att stå ute 365 dagar om året. Slår man ut kostnaden på sikt, så blir det faktiskt inte så himla stor summa att köpa nytt vart sjunde år. Jag har garanterat en större årskostnad på smågodis...

Flätad bordsskiva (eller nåt)

Gårdagen bjöd på strålande vintersol, och även om det blåste isande kalla vindar, så tog vi oss en liten söndagspromenad bort till skrothandlaren i utkanten av byn. Där finns det alltid en massa kul grejer att kika på, och man kommer nästan aldrig därifrån tomhänt. Jag hittade en stor flätad ram av något slag, som fick promenera med oss hem. Skulle det kunna vara ett gammalt såll, tror ni? Fast flätningen känns väldigt tät.

Vad det egentligen var jag köpte vet jag alltså inte, men vad gör väl det? Då kan man ju bestämma användningsområde själv! Jag tänker att den skulle kunna gå att använda som "bordsbricka" någonstans i trädgården. Eller varför inte i ett framtida växthus? (Gud, vad många sådana grejer jag redan har i ladan...) Jag testade det ovanpå symaskinsbordet när jag kom hem, och det funkar ju faktiskt rätt OK som bordsskiva. Lite fågelbajs fick jag visst på köpet, haha!

Jag hittade några krukor ljung på planeringsbordet, som fick hänga med på testfotograferingen. Vid första anblick ser den ut att ha hållit sig fräsch hela vintern, men i verkligheten är den nästan lika torr som eterneller. Men det funkar ju ändå rätt bra, i väntan på vårens alla blommor. Granatäpplena plockade jag också från planteringsbordet; att de är mer eller mindre genomruttna går inte ens att dölja på bild, hehe!

Återstår att se var mitt nya loppisfynd hamnar i sommar. OM det hamnar någonstans alls, mer än bland alla andra bra-att-ha-grejer som redan finns på lager inne i ladan. Jag och alla mina konstiga loppisfynd... 

Böckerna på plats

Nu står den där och tronar, välfylld och grann, vår platsbyggda bokhylla. Och hux flux fick vi ett helt annat rum. Så ombonat det blev! Och så ljuvligt att våra böcker blivit lättillgängliga igen. Papperskassar på vinden är helt enkelt inte den allra smidigaste lösningen...

Vad jag älskar det färgsprakande inslag som böckerna utgör! Svala, vita hem känns trevligt på bild i tidningar, men i min egen verklighet vill jag leva med färg omkring mig. För säkerhets skull passade jag på att komplettera intrycket med tillika färgstarka tulpaner.

Minns ni hur hörnan såg ut för mindre än två veckor sedan? Man kan ju nästan inte tro att det är samma rum! För nog blev det en förändring till det bättre?

Min vänstra halva är redan proppfull med böcker, medan makens högra halva fortfarande har utrymme för nytillskott. Fast min tanke är att byta ut böcker efterhand som det kommer till nya. För det gör det hela tiden. (Det är ju bokrea snart, till exempel.) Annars får jag väl börja smyga över mina böcker på makens hyllplan, hihi!

I vårt loppisfyllda hem är hyllan nu garanterat den dyraste möbel vi äger, men för oss är den utan tvekan värd varenda krona! Hmmm, jag kanske ska ringa den lille snickarpågen och visa honom mina ritningar på vitrinskåp också...

Droppar eller klockor?

Under frukostföreläsningen för två veckor sedan talade Gunnel Carlsson sig varm över att det blir mer och mer vanligt med snödroppar i kruka. Kanske var någon från vår lokala mataffär där och lyssnade, för bara veckan efter sålde de lökar i kruka under namnet Spring Snowdrop. Nu pryder ett gäng sådana sin plats i en gammal lejonskål ute i smatten.

De första knopparna har precis slagit ut. Fast nog är det här snöklockor? Det ser misstänkt likt ut, får jag säga. Droppar eller klockor må vara hänt; stora, skira och ljuvliga är de iallafall, och de sprider en härlig vårstämning här inne i stugan. 

När de är överblommade sparar jag dem och gräver ner dem ute i trädgården senare under våren. Har man tur så kommer de igen nästa år. Jag sparar alla kruklökar jag köper, och de flesta brukar titta upp året efter. Om man ändå har köpt dem, så är det ju himla dumt att slänga bort dem. Jag har några pärlhyacintlökar i köket, som också väntar på utplantering.

Här hemma går vi mest runt och småplockar idag. Den nya bokhyllan har medfört en rokad mellan grejer både i gröna rummet, i hyllorna i hallen och i lådor och kassar på vinden. Dominoeffekten, ni vet. Och som så många gånger förr konstaterar vi att man borde sortera, sälja, skänka och slänga lite oftare. Undrar just om vi människor inte är släkt med hamstern, iallafall...

Fredag igen!

Trocadero-flaskan är redan urdrucken och fastnade inte ens på bild, men nog duger det här som fortsatt sällskap en fredagkväll? - Fräscha tulpaner, Skittles, en växthuskatalog från Classicum (att drömma kostar inget!) och senaste numret av Allt om trädgård. Ja, och så gubben min förstås, som sitter i soffan och ser lite sömnig ut. 

Nog är det väl ljuvligt med fredagkväll, ändå? Vad som händer i helgen återstår att se. Och händer det ingenting, så är det bra det med!

Hej Helsingborg!

I skrivande stund sitter jag på ett Pågatåg ( ja, de skånska lokaltågen heter ju så) på väg hem från Helsingborg, där jag varit på utbildning under eftermiddagen. När vintersolen (som faktiskt har behagat närvara idag) sänkte sig över hamnen för en timme sen, så var det ju lätt att begripa varför stan kallas 'Sundets pärla'!

Nu är jag på väg inåt landet igen, till mina gamla trygga göingetrakter. Det är faktiskt rätt mysigt med skog också!

Många böcker bli're!

Från flera håll blev vi rådda att vänta med böckerna en vecka eller så, för att låta hårdvaxet sjunka in ordentligt i hyllplanen. Jag tycker vi var duktiga som klarade av att hålla oss i hela 2,5 dagar, hihi! Tjuvstarten gick redan igår kväll, men merparten av bokkassarna bar maken ner från vinden under dagen idag. Vi är båda smått rålösa över hur mycket den nya hyllan faktiskt rymmer! Jag förfogar över den vänstra halvan och maken över den högra, vilket innebär att vi har sex rejäla hyllplan var för normalstora böcker och ett extra högt hyllplan längst ner för folianter. Och många böcker bli're! 

I Malmö ställde vi skönlitteraturen i bokstavsordning efter författare, men nu blir det nog inte lika strikt. Det där med att färgsortera böckerna i hyllan är ju trendigt just nu, och det är säkert himla piffigt rent estetiskt, men för en gammal boknörd som mig känns det nästan lite som helgerån. Känner jag oss rätt, så kommer vi nog gå här och sätta upp, flytta om, ta bort och ställa tillbaka böcker ett bra tag framöver.