All Hallows' Eve

Halloween (eller All Hallows' Eve, som det egentligen heter) råder det delade meningar om i Sverige. Är det verkligen något vi ska fira? En del tycker att Halloweenfirandet inkräktar på vår mer stillsamma svenska allhelgonahelg, men så behöver det inte alls vara. Det är nämligen två helt olika saker. Om man ska uppmärksamma Halloween är det iallafall den 31 oktober som är rätt datum, och det råkar ju vara idag.

Själv har jag ingen direkt relation till den här traditionen, mer än att jag upplevde den "på riktigt" i USA en gång i början av 90-talet. Sedan dess tycker jag det är lite stämningsfullt att karva en pumpalykta varje år, eller en jack o' lantern som det heter på engelska. Årets gubbe karvade jag igår, och han står ute på trappan nu och skrämmer bort alla onda andar som eventuellt har vägarna förbi i natt.

Det är kanske så att många är lite allergiska mot Halloween just därför att det känns så amerikanskt, men traditionen har faktiskt egentligen sina rötter hos kelterna på Irland och i Skottland. Där berättar historien att Jack var en ond smed som inte fick komma in i himlen, men som lurade djävulen och inte blev insläppt i helvetet heller. Han blev dömd till att evigt irra runt på jorden, och för att lysa upp vägen hällde han glödande kol i en uräten rova. 

Rova eller pumpa kan ju vara en smaksak. Men en bra historia är ju alltid en bra historia, eller hur? Och lite roligt tror jag att vi alla behöver i höstmörkret.

Självförsörjande på krasse

Det har varit en solig och fin söndag i "Glesbygd". Jag var ute i köksträdgården en stund på eftermiddagen och plockade krassefrön på marken under årets vissnande rankor. Att samla fröer från mina blommor är jag annars inte så bra på, men just krasse är så himla enkelt att hålla sig självförsörjande på. Jag har redan plockat och torkat en omgång i växthuset sedan tidigare i höst, och nu blev det ett helt fat till. Dessa tar jag in och torkar ovanpå elpannan nere i källaren.

Krasse vill jag inte vara utan, för allt smör i Småland. Det passar så himla bra nere i köksträdgården och är dessutom världens bästa marktäckare. Jag brukar bara vända jorden lite grann här i sluttningen mellan oss och grannarna i norr, pilla ner mina frön...

... och en bit senare in på säsongen är det plötligt alldeles lummigt. Här har kirskålen inte en chans! (Fast det tar den igen på andra ställen, haha!) Av någon anledning tog jag inga bilder när det blommade här i år, så vi får hålla till godo med en bild från förra året. (Då hade jag inte den lilla bänken.)

Det brukar bli frön så det räcker och blir över. I år pillade jag ner de som blev kvar i alla möjliga tunnor och baljor, som jag sedan placerade ut lite överallt i trädgården. Tunnan vid ladan stod nog lite väl soligt, för den blev inte så grön och frodig, men krasserankorna klättrade på bra ändå.

Nu ska jag nog ge mig på att karva en liten jack o' lantern av pumpan ute på verandatrappen. Vi firar egentligen inte Halloween, men just det där med pumpan tycker jag ändå är lite roligt. I år sammanfaller ju inte Halloween med allhelgonahelgen heller, så det ena behöver ju inte inkräkta på det andra. Jag ska nog bara gå ner i tvättstugan och hämta en klädnypa först, för pumpaköttet brukar alltid lukta apa... 

Nötknäppare

Idag tänkte jag att det var dags att träna upp finmotoriken lite grann. Sålunda gav jag mig på ett gör-din-egen-nötknäppare-hobbykit, som jag fick i födelsedagspresent av min svägerska i USA tidigare i år. Hon vet att jag gillar amerikanska nutcrackers och har gett mig en färdig sådan i julklapp tidigare, men nu tänkte hon väl att hon skulle utmana mig rejält. I'm always up for a challenge!

Katastrofalt nog fanns det ingen grön färg i paketet, men efter att ha botaniserat i makens pyssellåda i källaren så var det problemet löst. Jag passade också på att rota fram lite färgade band, glitterlim och annat småplock från mitt eget pysselskåp. Ska det pysslas så ska det pysslas rejält!

Jag ratade den medföljande kartan med klistermärken och gav mig på att måla ansiktet och detaljerna på frihand. (Jag menar, varför göra det lätt för sig?) Efter flera timmars pillande och x antal svordomar så blev slutresultatet ändå över förväntan. Nog är han lite charmig, ändå?

Jag hämtade ner den andra nötknäpparen från jullådan på vinden. Han saknar visst sitt svärd, men blev iallafall glad över att få en liten kompis. I jul hamnar de båda på gottebordet. Ett roligt inslag, som påminner mig om julen jag firade i USA som au pair 1990.

Jaha, så gick den dagen. Makalöst vad tiden försvinner när man sitter och är koncentrerad på någonting. "Man hör när du pysslar, för då blir du alltid så tyst", säger maken. Bäst jag tar igen den tysta tiden och bullrar extra mycket resten av dagen, hihi!

Håll i hatten

Så sent som igår var det fortfarande vackra höstfärger i trädgården, med härligt röda löv på min lilla japanska rönn (som förvisso har varit röd hela säsongen) och brinnande gula löv i både buskagen och på de andra träden. 

När jag tittar ut idag är grenarna så gott som nakna och alla löv fladdrar runt i vinden. Ja, jisses vad det stormar! Nu håller vi i hatten och tar helg.

Höst på framsidan

Jag har småfixat lite då och då för att göra det lite höstigare på framsidan av huset. Den lilla lampan i nocken på glasverandan har inte funkat på ett tag, men har nu fått en ny glödlampa och lyser välkomnande så snart det blir mörkt. (Skymningsrelä är ju en himla smart uppfinning ändå!) I den gistna lilla skottkärran håller ljungen sig fin sedan tidigare, och i rabatterna har funkiabladen slagit om till gult. En lagom stor pumpa står på trappan och väntar på att karvas till Halloween. (Om jag kommer till skott...) Skymtar ni mina små flugsvampar där till vänster? Jag är nog lite kär i dem ändå, hihi!

Pumpa på trappen och blommande rosor i rabatten känns onekligen som en märklig kombination så här i slutet av oktober, men läckert. Tuja tillhör egentligen inte favoriterna, men den här fluffiga varianten i kruka spontanshoppade jag iallafall på IKEA häromveckan. Den är rätt okej ändå, tycker jag.

När vi rensade hängrännor i söndags upptäckte vi att den ena änden fäster lite dåligt i verandataket. (Vilket beror på att träet under plåttaket börjar bli murket och egentligen behöver bytas ut helt...) Vi fixade till en oerhört primitiv lösning tills vidare: En hässjestör som trycker upp hängrännan underifrån. Kanske inte den mest estetiska lösning man har sett, men det fungerar för stunden.

I farmors gjutjärnsgrunka håller sig "silverplantorna" fortfarande fina. Jag måste säga att jag tycker väldigt mycket om den där spretiga varianten. 

Det är tvära kast när det gäller temperaturen den här veckan; minusgrader och is på bilrutan igår och sju grader varmt och regn idag. Men det är ju höst, och i helgen väntar vintertid. Vintertid är nog faktiskt min tid, rent dygnsrytmmässigt. En extra timme på morgonen tackar man ju aldrig nej till!

Hej onsdag!

Muminhuset på bilden är tomt än så länge, men snart börjar det kanske bli dags att bjuda småfåglarna på ett skrovmål. Jag får skriva upp fågelfrö på shoppinglistan, tror jag bestämt. 

Det blir ett snabbt onsdags-hej idag. Jag inväntar en kär väninna från Danmark, som är i krokarna på jobb och som passar på att tillbringa kvällen och natten här på Solhäll. Så härligt med besök! 

Höstaster

Varje sommar går jag och tänker att jag var himla dum som planterade höstaster i den mest framträdande rabatten på hela tomten; den på framsidan av huset. De där plantorna är ju liksom inte mycket att jubla över under vår och sommar. Men sen i september-oktober, då händer det grejer!

Rätt som det är blommar det, och jag kan plocka in bukett efter bukett med de mest ljuva små rufsiga bollar i lila och ceriserosa. Och då gillar jag den helt plötsligt!

Den är ju ganska trevlig ändå, i all sin oansenlighet. Så trevlig att jag nästan kan tänka mig att knota en hel vår och sommar till nästa år.

Fast kanske flyttar jag den ändå nästa säsong och gömmer undan den i någon annan rabatt, för den behöver ju inte stå på första parkett. Det får bli något att grunna på under vinterns trädgårdsdrömmar.

Flugsvampar på pinne

När vi höll på och stöka i ladan igår hittade jag en påse med loppisfynd från i våras, som jag helt hade glömt bort att jag hade köpt: Fem flugsvampar i målat gjutjärn. Kul när man hittar överraskningar i sin egen lada! Svamparna ser onekligen smått hemmagjorda ut och kan väl knappast klassas som trädgårdsestetik på hög nivå precis, men de är ändå himla charmiga på något sätt.

Undertill på foten sitter det en armeringspinne, som man bara kan sticka ner i gräsmattan. Jag radade upp dem i en liten klunga i gräset på framsidan av huset, för där ser man dem varje gång man kommer och går. Jag låtsas att det är Tomtebobarnen som står där och kurar i det våta gräset. (Ni minns väl Elsa Beskows små figurer?) 

Killen som sålde dem på loppisen sa att han hade köpt dem från en gammal plantskola i Småland, som visst hade slagit igen och sålt ut alla sina inventarier för något år sedan. De har nog varit rekvisita där, gissar jag. Men nu står de på Solhäll; fristaden för ratad trädgårdskonst, hihi! And I love 'em!

Höstfix utomhus

Under ett par timmar idag gjorde vi ett ryck och höstfixade lite utomhus. Parasoll, bänkar, bord och stolar åkte in i ladan, tillsammans med vinterkänsliga trädgårdsprydnader och en massa annat småplock. Många grejer blev det... Tur vi har en lada!

Sen invigde vi den nya stegen och rensade hängrännorna runt hela huset. Det låg lite löv och gegga här och där, men det var inte så farligt som vi befarade. Nu är det iallafall rensat, avspolat och klart.

Grön hink, så klart. Här tänker vi på helheten, hihi!

Snäckdammen är tömd på vatten, och Putte har fått komma upp ur sitt bad. Rena knän har hon ju inte precis, men hon ser iallafall ut att gilla hösten.

Jag har en del krukor kvar att tömma och ta hand om, men det tror jag får vänta till nästa helg. En hel del sådant som är frodigt och fint fortfarande har jag ställt in i växthuset så länge. Nu regnar det på riktigt ute, så nu kurar vi inne i stugan resten av dagen. 

Äggkoppar och stege

Jag när ju en viss faiblesse (här slänger vi oss med franska termer) för pastellfärgat köksporslin från 50- och 60-talet. Det passar så bra i vårt kök, som är från just den tiden. Dagens loppisfynd är fyra små äggkoppar i grönt, gult, rosa och blått à tre kronor styck. Pastelligare än så här blir det ju liksom inte.

Den lilla saltströaren i vit porslin fick hänga med av bara farten. Lite gott och blandat för sammanlagt 15 kronor, alltså. Lördagsgodis när det är som bäst!

För övrigt har vi varit till bygghandeln och köpt en ny utdragbar 4-metersstege, eftersom den gamla (säkert jämngammal med huset) som stod här rostade sönder och hamnade på skroten redan förra vintern. Imorgon premiärklättrar vi och tömmer hängrännorna på löv och annat skräp, och passar även på att göra iordning lite grann inför vintern i trädgården. Men inte idag, för "after all, tomorrow is another day." 

Nu blir det lördagsfika med kaffe och rosasockrad kanelbulle till förmån för Rosa Bandet. En god insats, i både bildlig och bokstavlig bemärkelse. Helt i min smak, hihi!

Fredagsstilleben

Det är en murrig oktoberdag i "Glesbygd". I det sparsamma dagsljuset som silar in över bordet i gröna rummet roar jag mig med att dra ihop ett litet stilleben av saker som redan finns där. 

Veckans blombukett är som vanligt en rufsig samling av sådant jag tyckte om på plats framför kyldisken i byns finaste lilla blomsteraffär. En vinröd hortensia, några tistlar, en enda rosa krysantemum, några kvistar skimmia, lite grönt fluff, ett gräs av något slag och eukalyptus som har fått stå och dra rödfärgat vatten. Tänk att rosa är så himla snyggt tillsammans med vinrött. I love it! 

Fina floristfröken F stoppade ner ett par höstigt vackra auberginer i min väska innan jag gick. Rosépepparkvisten är samma som tidigare. Färgerna och formerna är nästan som på ett gammalt renässansstilleben, hihi!

Den lilla duschflaskan i pressglas köpte jag på Indiska förra året. Perfekt att duscha murgrönebågar med, och andra krukväxter som mår bra av lite fukt då och då.

Kanske är det lite ytligt, men nog mår man bra av att omge sig med vackra ting. Nu ska jag nog städa av lite grann också, så blir helgen alldeles säkert extra njutbar. Må så gott, alliop! Tack för att ni tittar in!

"Boa" in sig

Det är som att trycka på en knapp varje höst. Mörkret faller, och vips så blir man så vansinnigt sugen på att tända ljus och liksom bara "boa" in sig. Och jag erkänner att jag redan går och längtar efter årets adventspynt, fast jag samtidigt är lite upprörd över att julgranskulorna börjar dyka upp i affärerna och att Konsum redan säljer julmust. Dubbelmoral, det där. Nog bäst att inte säga något högt om det...

Men inget decemberpynt än så länge, för där går väl ändå gränsen. Stearinljus är lika höstigt som juligt, och rådjuret i hyllan är faktiskt ingen ren. Korokian i sin vita kruka är årstidslös, men känns ändå också lite höstig i all sin gleshet. Grenarna är så spretiga och tunna att det inte ens gick att få till något vidare kamerafokus på dem, haha!

Nu dyker jag ner i soffan, extremt avslappnad efter 45 minuters ryggmassage direkt efter jobbet. Helgblommorna (och lite annat) är redan inhandlade från byns finaste lilla blomsteraffär, så imorgon behöver jag inte gå ut alls. Ursäkta min egoism, men vad mig anbelangar får det gärna regna hela dagen!

Vinterkängor och sevärda trädgårdar

Nu klafsar jag runt i stugan i mina nya vinterkängor. Curlingmodell i olivgrön mocka med foder i ull, från danska Billi Bi (som jag har lånat bilden av). Fotriktigt och varmt så det förslår, och rätt fina med får jag säga. Det blir nog en bra vinter för mina kalla tår. De är så sköna att jag nästan vill ha dem som tofflor inomhus.

Föredraget med Gunnel igår var väldans inspirerande och gemytligt på alla sätt och vis. Trädgårdsfolk är definitivt ett trevligt släkte, men det visste vi ju redan. Jag passade på att köpa med mig ett exemplar av hennes nya bok, som handlar om 100 sevärda trädgårdar i västra Europa. Den kan ju vara bra att ha när man ska planera nästa års semester, hihi! 

Gunnel på återbesök

Ikväll hänger jag och alla andra trädgårdsnördar i kommunen på bibblan i byn, dit Gunnel Carlsson kommer för att berätta om sina favoritträdgårdar i Europa. Gunnel var ju minsann här och föreläste så sent som förra året, så det blir ett trevligt återseende. Hon kanske gillar "Glesbygd", hihi!

Det ska minsann bli lite mysigt med en dos trädgårdsinspiration så här i oktobermörkret. Man måste ju ha något att grunna på över vintern, inför säsongen 2017!

Fusk och fårskinnsfoder

Jag är egentligen inte så förtjust i konstgjorda växter (även om de i regel ser bra mycket naturtrognare ut nuförtiden), men på IKEA hittade jag fusk-eukalyptus som jag blev riktigt förtjust i. Jag tänker att de där kvistarna kan vara riktigt fina i flera olika sammanhang, till exempel i mina stora gröna glasflaskor. Fusk som fungerar riktigt bra!

Så ljust och fint som på bilden (som togs i lördags) har vi definitivt inte haft det i Skåne idag, och mörkare lär det ju bli framöver. Tur att jag har bunkrat värmeljus! Nya varma kängor med fårskinnsfoder är också beställda. (Olivgröna, hurra!) Bring it on, vintertid! Jag är redo!

Lagom ansträngande

Med höstrusk utanför fönstret känner man sig inte så lockad att gå ut. Jag dräller runt inomhus i pyjamasbrallor och tar dagen som den kommer. Ibland plockar jag lite här och där, ibland gör jag absolut ingenting. Men småprojekt är också projekt, som till exempel att sortera gamla trädgårdstidningar i nya fina papplådor. Jag fick jobba riktigt hårt i hela två minuter, hihi!

Sen ställde jag in en rolig sparbösseuggla i vitrinskåpet. Den kommer från lådan med grejer från farmor och är bra om man verkligen vill spara sina slantar, för det finns inget hål i botten på den.

Strykning tillhör inte favoritsysselsättningarna direkt, men med det nya fina tyget på strykbrädan blir det aningens lite roligare att stryka sina kökshanddukar. Jag älskar gamla linnehanddukar med broderat monogram! För övrigt måste jag säga att den där häftpistolen jag köpte i förra veckan verkligen var en lysande investering; det blev hur lätt som helst att byta tyget med den som hjälp!

Emellanåt går jag och klurar lite grann på en gul pinnstol, som jag målade om redan förra helgen. Tanken var att den gula färgen (Chalky Finish Furniture Paint i nyansen 'Mustard') skulle pigga upp lite köket, vilket den förvisso gjorde, men jag är ändå osäker på om det blev som jag hade tänkt. Stolen hamnar nog nere i pysselrummet eller i tvättstugan istället.

En lagom ansträngande söndag på Solhäll, med andra ord. Nu bänkar jag mig strax för sista avsnittet av The Walking Dead (säsong 6) på DVD. (Jag trodde aldrig att jag skulle bli så engagerad i en TV-serie som handlar om zombies, men den är verkligen vansinnigt bra!) Ett kvällsbad får det nog också bli sen. Men först lite ananasglass, mums!

Ljuvlig lördag på landet

Lördagseftermiddagen har bjudit oss på några fina timmar i vacker lantlig miljö, där vi hade glädjen att få umgås med härliga individer på både två och fyra ben. Tusen tack för idag, S och A! Så vackert ni bor, och vilken ljuvlig fika ni skämde bort oss med.

Sugen på Sällskap?

Jag körde upp till Älmhult på förmiddagen för att kolla läget på IKEA. Jag tänkte att det kunde vara trevligt med lite nya påslakan, och så var jag nyfiken på deras tillfälliga kollektion Sällskap, som jag sett trevliga bilder på lite varstans på sistone. Redan i förväg hade jag bespetsat mig på den fina ryggdynan med rosa pelargoner, och en sådan fick minsann följa med hem.

Den här kollektionen innehåller både textilier, mindre möbler, porslin och annan köksutrustning, och det är mycket som är väldigt trevligt. "En kollektion där det förflutna inspirerar nutiden," står det på IKEA:s hemsida. När grejerna är slut så är de slut, så det gäller att passa på.

Kanske är det inte riktigt läge att ha dynor ute i trädgården så här i oktober, men jag kommer att vara en happy camper nästa sommar, när jag får ta ner den från vinden och använda den på riktigt. Fast jag ska nog hitta en annan liten trädgårdsbänk med ryggstöd att ha den i; den gamla parkbänken är charmig som den är. 

P.S. Inlägget är som vanligt helt osponsrat, om någon (typ Skatteverket) har funderingar kring det! :-)

En god start

Och så var ännu en arbetsvecka avslutad. Behöver jag säga att det känns som att tiden fullkomligt rinner iväg just nu? Jag begriper det inte. (Den här gången heller...)

På tidningshyllan i affären stod helt plötsligt årets första julnummer. Jag gnällde inte ens över hur tidigt det ändå är, utan köpte det utan någon som helst tvekan. Och TVÅ burkar av den där ljuvligt goda amerikanska glassen jag älskar, som till mitt försvar faktiskt reades ut för nästan halva den ordinarie summan. Det kan man kalla en god start på ännu en skön hösthelg; både bildligt och bokstavligt talat! 

Just i de där stunderna

Oj, vad mörkt det är nu. Mörkt när man vaknar på morgonen, mörkt när man går till jobbet, mörkt nästan direkt när man kommer hem. Och dagar som idag, när gråtunga skyar täcker hela himlen, känns det som om "lampan" inte har tänts överhuvudtaget. Dagar som idag blir jag så himla kvällstrött och sitter vindögd i soffan redan vid 19-snåret och väntar på att jag ska få gå och lägga mig.

Överlag blir jag alltid sömnigare så här års; vill mest krypa ner under mitt täcke och stanna där, som vore jag en hibernerande björn. "Väck mig i mars-april när våren är här igen!" Mysigt och skönt på ett sätt, dystert och lite vemodigt på ett annat sätt.

Mysigt ändå när jag får dra på mig stickade koftor och fårskinnstofflor. Skönt ändå att kunna sänka tempot lite grann och lägga alla "måsten" på hyllan ett par månader. Men dystert att frysa om tårna redan nu och veta att vi går mot ännu kallare tider. Vemodigt att se löven fladdra runt i köksträdgården, som nyss prunkade av grönska och liv.

Men nog blir tillvaron lite ljuvare när man får fiska fram sina ljusslingor ur sommarförvaringen, tända alla sina värmeljuslyktor och fjutta eld i öppna spisen. Just i de där stunderna är hösten ganska oslagbar, faktiskt!

Rosa rosor i oktober

Egentligen borde det väl vara frostrosor man bloggar om så här i oktober, men efter en snabb runda runt huset idag kan jag konstatera att många av mina trädgårdsrosor är grannare nu än vad de har varit på hela sommaren. Titta bara på min 'Awakening'!

Jag klippte ner den riktigt rejält i maj, och först nu börjar den hämta sig efter den omilda behandlingen. Nog ser det nästan ut som en marsipanros!

Bladen har blivit härligt mörkgröna och saftiga i höstregnet. Det var ju så himla torrt tidigare i sommar och i hela september, så det är kanske inte konstigt att den har väntat ända till nu med att sätta fart.

När jag går runt hörnet och kommer till södra sidan av huset ser jag att 'Penny Lane' skjuter nya knoppar. Stjälkarna är så vackert vinröda; den färgen är ju iallafall höstig så det förslår.

Vid verandatrappan på framsidan börjar jag misstänka att 'Astrid Lindgren'-rosen har smygläst mitt blogginlägg häromveckan, där jag hotade med att den ska grävas upp för att den är så fjuttigt liten och växer så dåligt, för nu kompenserar den minsann sin brist på höjd med blommor i mängd. 

Jag kan nästan inte minnas att det lilla livet har blommat så fint som nu någonsin, faktiskt. Så här invid husväggen hade jag nog behövt vattna den mycket mer än vad jag har gjort i sommar. Vi får se om jag flyttar den nästa vår iallafall; den skulle nog ändå trivas bättre någon annanstans.

Är ljusrosa rosor härdigare än andra på något sätt, eller är det en slump att det bara är de sorterna som blommar nu? Vilket som, himla trevligt är det iallafall!