Happy Halloween!

Happy Halloween! För det är ju faktiskt den 31 oktober som är den riktiga All Hallows' Eve. Här hemma firar vi inte Halloween med någon större bravur, men det där med att ställa en karvad pumpa på trappan tycker jag ändå är ganska stämningsfullt. I år har det dock inte blivit någon sådan, så jag "lånar" en bild av mig själv från ett tidigare blogginlägg. 

Medan jag letade efter den hittade jag en annan rolig bild på en orange paprika, som makens syskonbarn karvade som bordsdekoration för några år sedan. En fullgod variant för den late, får man ändå säga!

Om Halloween verkligen är något vi ska anamma som en svensk tradition diskuteras år efter år, i synnerhet då många upplever det som kränkande mot den mer stillsamma svenska Allhelgonahelgen. Fast det där ordet hallow kommer egentligen från engelskans holy (som betyder helig), så steget till Alla helgons dag är alltså inte så långt som man kan tro. Dessutom finns det ju ganska många traditioner i vår kultur som är en salig blandning av gammal folktro och kristendom. (Jag menar, påskkärringar har ju inte direkt så mycket med Jesu lidande att göra...) Det ena behöver väl inte utesluta det andra, tänker jag. Om man vill fira, så firar man, helt enkelt. 

I valet och kvalet

Så var man i valet och kvalet igen. Ska jag försöka övervintra mina utomhuspelargoner, eller ska jag strunta i det och bara köpa nya nästa år? Jag menar, det är ju så himla tråkigt att ha källaren full av skräpiga krukor. Och jag är ju så himla dålig på att komma ihåg att ge dem åtminstone en liten skvätt vatten någon gång emellanåt. Och så är det ju så himla tråkigt att ha stugan full av "på-gång-krukor" när det är dags att försöka väcka dem framåt vårkanten. För att inte tala om hur tråkigt det är när man äntligen kan sätta ut dem och de tar evigheter på sig att börja blomma. Hmmm...

I söndags tog jag iallafall in en stor kruka med mårbackapelargoner och ställde ner den i pumprummet i källaren. Mina kaskadpelargoner (som fortfarande faktiskt är hyfsat fina) betraktar jag nog ändå som ettåringar, eftersom jag vet att de är extra svåra att övervintra. Fjäsk med extrabelysning är överkurs och helt out of the question, så jag lämnar dem kvar ute. Skönt när man äntligen har fattat ett beslut!

Vintertid och undrens tid

Jisses, så skönt det ändå var imorse, när jag vaknade av mig själv tjugo minuter innan klockan ringde och faktiskt kände mig utsövd. Förhållandevis ljust var det ju också. Helt klart två fördelar med vintertid, iallafall så här i början. Men säg den lycka som varar för evigt. Redan på eftermiddagen blev jag varse nackdelen med densamma, när det helt plötsligt var becksvart ute när jag satt på bussen vid 16.45. Jag visste väl att det var något trist med det där som jag hade glömt...

Men sen blev livet genast lite trevligare igen, när jag slank inom byns damshop (jo, vi har faktiskt en sådan!) i jakt på ett par nya jeans och bara behövde prova ett enda par. När hände det sist? Undrens tid är helt klart inte förbi, hihi! Tio minuter senare var jag redan på väg hem, muntert trallande med påsen i högsta hugg.

Imorgon är det dags att byta till vinterdäck på bilen. Är det vintertid så är det.

Vintertid och första snön

Med vintertiden i natt kom också säsongens första snö. Nu var det i och för sig inte så mycket som föll den här gången, men tillräckligt för att göra ladutaket vitt. Jag stack ut kameran genom dörren vid 7-snåret, gick sedan och lade mig igen och när jag vaknade en timme senare var det borta. 

Första dagen med vintertid känns alltid så lång. Som om man har all tid i världen. Jag har flyttat in avokadoträdet i stugan, klippt maken och varit en snabbis på affären, men i övrigt har jag inte gjort många knop idag. Skönt med sådana dagar!

Ruggig lördag

Jag vaknade osedvanligt tidigt idag, och eftersom jag behövde byta batteri i min klocka tog jag en sväng in till stan. Väl där passade jag på att strosa runt lite grann. Gatorna var nästan folktomma, vilket kan bero på en kombination av det ruggiga vädret och en alldeles nyöppnad galleria en bit utanför centrum. Jag hade en bonuscheck på Åhléns, så jag unnade mig ett klarrött mockafodral från Wera, som blir perfekt att ha pass, pengar, resedokument och andra lösa kort och papper i när man är på resande fot. (Maken och jag har nämligen en Madrid-resa på gång senare i höst.)

När jag storhandlade mat på vägen hem slank det med några helt galna chokladpraliner i form av  ruggiga ögonglober i kundvagnen. Är det Halloween så är det, hihi! Och det är ju bäst att vara på den säkra sidan, om man får oväntat besök de kommande dagarna. 

Väl hemma tog jag sekatören och klippte mig ett stort fång höstastrar ur midsommarrabatten. Det blev riktigt fint i farmors gamla porslinskanna på köksbordet.

Nu går jag inte ut mer idag. Det får bli lite innepyssel istället, fast jag kommer nog att känna mig lite uttittad i köket... Kanske nallar jag ett öga att snaska på, för det är ju ändå lördag, hihi! Och i natt ställer vi om klockan till vintertid. Det blir bra, det.

Oplanerad och suddig i konturerna

Med en härligt blomstrande bild från förra årets besök på Sofiero kikar jag in för att önska er en trevlig fredagkväll. Inte för att den har någon som helst relevans som illustration för dagen mer än möjligen att den är lika lagom suddig i konturerna som bloggerskan just nu, haha! Men blommor kan man ju alltid titta på.

Här hemma håller vi på traditionerna och ska strax fixa till en tacosallad, med alla nödvändiga tillbehör, det vill säga köttfärs, ost, creme fraiche, salsa och mysbrallor. Sen väntar en ännu helt planlös helg för min del. I'm lovin' it!

Husesyn och helgplaner

I skrivande stund är jag nyss hemkommen från en trevlig kväll tillsammans med ett stort gäng fina kollegor. En av dem har haft fullt upp med husbygge de senaste åren, och bjöd idag in till husesyn i kombination med en härlig höstmiddag direkt efter jobbet. Mycket trevligt, som sagt!

Och imorgon är det fredag igen. Jisses, vart tar dagarna vägen egentligen? Hur som helst ser jag redan nu fram emot en riktigt slapp helg i mysbrallor med nya säsongen av Netflix-dokumentären Making a Murderer. Verklighetens dramaturgi är onekligen helt oöverträffad ibland. Så makalöst spännande!

Med två månader kvar till julafton

Det faktum att dagarna mörknar har sina följdeffekter. Som ett brev på posten börjar jag nämligen snegla på julpynt på Tradera. Och med exakt två månader kvar till julafton kanske det åminstone kan anses vara legitimt att man börjar smygplanera inför första advent? Det där med vilken adventsstake man ska ha, till exempel. Jag brukar hitta på något nytt varje år, men jag är fortfarande lite kär i den där betonggrisen jag hade förra året. Det får nog bli den i år igen. 

Mina små flugsvampstakar i trä måste jag också leta fram ur mina gömmor på vinden. Dem kommer man kanske undan med att sätta fram redan nu? Det är ju lite hösttema ändå.

Lisa Larsons adventsbarn är ett givet inslag varje advent. Jag brukar ställa dem i det lilla köksfönstret ovanför diskbänken och tända dem när jag står och diskar. Det blir inte varje dag precis, haha!

Förra året rotade jag fram min barndoms gamla adventskyrka och målade det rödglittriga taket grönt. Det blev verkligen så mycket finare, och den blir alldeles säkert ett givet kort i år också. Det vore ju trevligt med besökare i kyrkan, så för tillfället spanar jag lite grann efter sådana där små lerfigurer som kallas "kyrkfolk". De brukar dyka upp på Tradera så här års, men blir alltid så dyra. 

Smygplanera är halva nöjet med advent, hihi! Men i praktiken håller jag benhårt på att ingenting åker fram på riktigt förrän lördagen innan första advent. Den som väntar på något trevligt får minsann hålla sig ett tag till.

Vintertidslängtan

Det är segt att gå upp på morgnarna nu. Så mörkt att det känns som om det fortfarande är mitt i natten när väckarklockan (=mobiltelefonen) ringer vid 6-snåret, och fortfarande lika mörkt när jag går ner till busstationen vid 7. Det är inte annat än att jag längtar lite grann efter vintertiden, som inträder natten till söndag. Då får man ju sova en hel timme längre! Fast å andra sidan måste man hålla sig vaken en hel timme längre om kvällarna, och jag är ju inte precis pigg då heller. Vilket dilemma...

Fast än så länge är det iallafall ljust en stund på eftermiddagarna när jag kommer hem. Då passar jag på att njuta av sådant som lyser upp vardagen lite grann, som den här vackert blommande Awakening-rosen nedanför kökstrappan. Och det ser ut att hinna bli fler blommor, om temperaturen håller sig på rätt sida nollan. Så hoppfullt ändå!

Nytt skrotstilleben

Egentligen är det ju dags att börja plocka in grejer för vinterförvaring, men när jag hade varit så duktig och städat i köksträdgården hela dagen igår, så tyckte jag att jag förtjänade en belöning. Den bestod av att få ställa iordning ett nytt litet skrotstilleben. Lite roligt måste man ju ändå få ha också, eller hur?

Jag använde mitt på skroten fyndade bordsunderrede och lade några plankor från det kasserade kompoststaketet löst ovanpå som bordsskiva. Pryttlarna är sådant som redan fanns ute, som ärggröna oljekannor, två pumpor i betong, lyktor, en murgröna, en daggsalvia och det fina gjutjärnsfatet från byns finaste lilla blomsteraffär (typ det enda på bordet som inte är begagnat).

Längst bak ställde jag det gröna balkongräcket (även det fyndat på skroten), som inte fyller någon som helst funktion mer än att det är så himla vackert. Och grönt, hihi!

Jag älskar det här att få samla ihop grejer jag redan har och sätta ihop dem på måfå i nya kombinationer; en superbra belöning att se fram emot när man gör sådant som är mindre roligt i trädgården. Och det mesta är ju grejer som redan är kasserade av någon annan, så det gör inte så himla mycket om de murknar och rostar sönder av väder och vind. "Av skrot är du kommen, av skrot ska du åter varda", liksom. 

Nyräfsat i köksträdgården

Idag tog jag mig an köksträdgården, som hade förvandlats till ett gult hav av lönnlöv bara på en vecka. Man fick verkligen vada för att komma fram där inne, så det var bara att sätta igång och räfsa. De flätade pilstaketen (sådana där billiga ihopfällbara från lågprisvaruhuset) hade suttit uppe två år i rad och var helt murkna, så jag tog ner dem också när jag ändå var i farten. Nu känns det verkligen tomt och öppet in mot komposten. Jag vill nog fixa något annat att sätta upp som "rumsavdelare" här till nästa säsong. Kanske något mer hållbart, som ett plank eller några sådana där färdiga skärmar? Eller kanske köra på med mer kastanjestaket? 

Komposthörnan är också ett riktigt sorgebarn för tillfället. Det lilla trästaketet som höll emot själva komposthögen (läs: skräphögen) murknade nämligen sönder redan förra vintern, och hade det inte varit så förbaskat varmt i sommar, så hade vi kanske orkat fixa till det för länge sen. Nu är det ytterligare ett projekt på att-göra-listan. Jag är iallafall glad att alla svarta plastsäckar är borta nu, för här har det inte gått att ta sig in överhuvudtaget på hela året. 

Det blev rejält med löv som hamnade i containern, kan jag säga. Jag fick klättra upp i den och hoppa runt för att trycka ner grenarna och göra mer plats, haha! På själva komposthögen får dock lönnlöven ligga kvar i vinter, och på hela sluttningen på baksidan av ladan med. Förhoppningsvis blir de till fin mull där lagom till nästa säsong. 

Storröjning och stadstur

Under fem timmar idag har vi haft storröjning i trädgården. För att göra arbetet så smidigt som möjligt, utan att behöva hyra släp och köra hundra rundor till återvinningsstationen, unnade vi oss att hyra en hel röjningscontainer. Så mycket enklare det blir då! Vi kunde klippa häckar, såga ner grenar och hasselbuskar, röja upp i rishögen bakom ladan, kratta bort löv och tömma alla svarta plastsäckar som har stått uppradade längs syrenen på uppfarten i en hel evighet. Det blev rätt fullt, får man säga.

Maken passade på att flytta ner några betongplattor och lägga under trappan utanför stugan. Nu kommer den att stå superstadigt, och när vi sedan fyller på med grus kommer de fula plattorna inte synas alls.

Vid tretiden började det regna, så då passade det bra att gå in och ställa sig i duschen. Som belöning för ett gott dagsverke åkte vi sedan in till Kristianstad och käkade sushi. Titta så fint det är i passagen från Östra Boulevarden ner mot Lilla Torg! En blänkare om att Singin' in the rain spelas på teatern i stan, kanske?

Och som värdig avslutning på en riktigt fin dag brinner nu höstens första brasa i gröna rummet. 

Om vädret tillåter imorgon ska jag städa upp nere i köksträdgården. Kratta löv, tömma krukor och gräva upp vissna plantor i pallkragarna. Bäst att passa på nu när vi har containern här. 

Spikmatta och container

Varje gång jag går förbi det vita väggvitrinskåpet i gröna rummet (och det hinner jag ju göra några gånger på en dag) fnissar jag åt min hemlighet. Det är nämligen bara jag som vet hur många skruvar som faktiskt håller fast det där skåpet på väggen. Och det är ganska många... För som vanligt kunde jag inte vänta till maken kom hem och hjälpte mig den dagen skåpet skulle upp, utan jag pallade upp det underifrån, öppnade dörren och lät sedan skruvdragaren gå varm rakt in i väggen. Om vi renoverar väggarna i köket någon gång i framtiden lär hantverkarna få sig ett gott skratt. Den här väggen ser nog ut som rena rama spikmattan på insidan, haha!

Här hemma är fredagsmyset i full gång. Tacosalladen är redan inmundigad, maken tittar på amerikansk fotboll på TV och jag själv struttar mest bara runt och gottar mig åt det faktum att jag ska få sovmorgon två dagar i rad. Fast sen är det faktiskt grovarbete som står på schemat den här helgen, för vi har beställt en trädgårdscontainer som står tom på uppfarten och väntar på att fyllas. Med tanke på hur många säckar och olika rishögar vi har överallt, så blir det nog inte något större problem...

Hopp om stockrosor 2019

Något år för stockrosor har det ju inte precis varit, iallafall inte hemma hos mig. Den extrema torkan gjorde så att de som växer vid ladan (och som brukar vara frodigast och finast av alla) aldrig riktigt kom igång. Fast nu blommar det iallafall ett par små klena stackare längs väggen på framsidan av huset. 

Men om man sneglar neråt och tittar längst fram i rabatten, så höjs förväntningarna avsevärt inför nästa år. För titta så många bladrosetter som har dykt upp där! Tänk om jag får en hel rabatt full med maffiga stockrosor! En masse och i allsköns färger, så där som de växer upp ur gatstenarna i Simrishamn. Jisses, jag hoppas verkligen att det blir så!

Nu gäller det ju bara att komma ihåg att inte rensa bort dem till våren, när det är dags att väcka rabatten efter vintervilan. För det vore ju en smärre tragedi om de hamnade på komposten istället, hihi!

Ett makalöst skådespel

Det har ju verkligen varit otroligt sköna höstdagar den senaste tiden. Helgen bjöd på rena rama sommartemperaturen, men även vardagskvällarna den här veckan har varit extra njutbara. Promenaden mellan jobbet-bussen och bussen-Solhäll är verkligen stunder av njutning på eftermiddagarna, i synnerhet när man har tillbringat många och intensiva timmar inomhus under dagen. Fast bäst av allt är ändå färgerna. 

Men underbart är kort. Jag tog de här bilderna i köksträdgården bara för några dagar sedan, och den makalöst vackra rönnen i träbaljan har hunnit tappa sina brinnande blad sedan dess. Hasselhäcken mellan oss och grannen i öster är nerklippt just nu, men kommer att växa upp i rekordfart till våren igen. Just hassel slår nog alla hastighetsrekord när det gäller tillväxt, vill jag påstå. 

Vildvinet i päronträdet har tagit över stafettpinnen när det gäller att bidra med sprakande färg i trädgården. Och rödare kommer den att bli. Spireabuskarna nedanför håller en matchande färgskala, och flera av grannarnas buskar och träd på andra sidan gatan likaså. Gubben Höst har verkligen varit i "Glesbygd" och målat med sin pensel.

Nog bjuder oktober på ett makalöst skådespel ändå. Och om en månad får man börja planera advent, vilket är en av mina favoritperioder på året. Jag tjuvstartar redan ikväll med stora julspecialnumret av Allers Trädgård, som kom i brevlådan igår. Att sängen är renbäddad för dagen gör att läsplatsen är given, hihi!

En regnig kväll på teatern

Lördagskvällens aktivitet var planerad av mina väninnor som en sen födelsedagsöverraskning till mig. Förutom god pastamiddag och vin på restaurang blev det musikal med tillhörande tablettask på Kristianstads teater. "I'm singin' in the rain, just singin' in the rain. What a glorious feeling, I'm happy again!" En komplett upplevelse med steppdans i ösregn, vad mer kan man begära?

Kristianstads teater är onekligen ett bygge av det maffigare slaget. Som en vit gräddtårta i dagsljus och som ett gyllene sagopalats på kvällen. Lite gammaldags Hollywood-glamoröst, så där. 

Vackrast av allt är taket inne i teatersalongen. Kan man få en sådan här målning hemma i sovrumstaket, tack?

Och musikalen var härlig! De spelar fram till den 18 november, så gå och se den, vet ja'!

Hemligt besök igen

Ni som har hängt med här på bloggen ett tag minns säkert att jag under flera års tid har fått så fina presenter av en hemlig tomte. I år kom tomten tidigt, för igår när jag kom hemkörandes från stan hittade jag ett ljuvligt litet blomsterarrangemang i en glasskål på verandatrappan. Hur fint är inte det här?

Jag grunnar och klurar allt jag kan, men jag har inte lyckats avslöja vem som är min hemliga tomte. Kanske är det inte en och samma person, som skämmer bort mig på det här sättet, men jag har en känsla av att det nog ändå är det. Så vem du än är: TUSEN TUSEN TACK! 💚

Nya redskap och ny utgrävning

Efter en skön sovmorgon och en lång stund i morgonrock var jag så äntligen uppladdad för en heldag i trädgården. Nedtagning av självsådd lönn och uppgrävning av stubbe var första punkten på min digra agenda, men sen lyckades jag med konststycket att knäcka skaften både på spaden och på grepen inom loppet av en halvtimme. Vad är oddsen för det, liksom?

Det var bara att hoppa in i bilen och köra de 20 minutrarna in till stan (Kristianstad), där jag inhandlade nya fina redskap: En ny grep, en grävspade (selected by professionals, minsann!) och en mindre spade med vass kant för delning av perenner. Den här gången satsade jag på lite rejälare grejer, istället för billigast möjliga. Nu får vi verkligen hoppas att de håller...

Efter en och en halv timmes försening kunde jag så återuppta arbetet. Jag grävde bort en rågad skottkärra full med ogräsrötter (kirskål och annat elände) från den högra kanten ner mot stugan, där jag sedan petade ner mitt lilla perukbuskträd och uddbräkenplantorna jag köpte i fredags. Lite täckbark hjälpte till att markera skillnaden mellan den framtida grusgången och växtligheten.

I buskaget bakom min lilla nyplantering växer det forsythia och snöbollsbuske, som nog har funnits här sedan urminnes tider. Buskaget fungerar fint som insynsskydd, även om snöbollsbusken blev lite uppstammad efter grävskopans framfart. Men jag gillar ju uppstammat och behåller det gärna så. 

Jag grävde bara ut området där jag skulle plantera idag, men på sikt tänker jag fortsätta både bakåt (runt hörnet till höger) och framåt, där krattan står. Tanken är ju också att det ska bli en bredare träportal (helst bara stolpar med en enkel överliggare) som leder in hit. Som ni ser till vänster i bild ligger rosen Rosenholm på marken och bara väntar på att få något att klättra på.

Jag hann lyssna på många poddar innan jag var klar, och när det var dags att städa upp och gå in i stugan var klockan redan 17.45. Så skönt det är att få gå in och ställa sig i duschen, när man har kroppsarbetat riktigt hårt och har jord och lera långt in på skinnet! Ni ser ju själva på första bilden hur mina byxor ser ut...

Lördagsbuketter

Idag började jag i fel ände på blomsteraffären, genom att välja ut "rufset" först. Det är ju oftast ändå det jag gillar allra mest med buketter, så varför inte? Vinrött fyrverkeri, grässtrån med ljust gröna ax, några småbladiga kvistar och eukalyptus fick bilda basen, innan jag ens hade kikat på utbudet i blomsterkylen. 

Där kompletterades buketten med en blekrosa krysantemum, några smutsrosa nejlikor, en kvist med små gulrosa bär och två vallmokapslar. Voilà, så blev det en fin lördagsbukett!

När jag rensade bort de gamla buketterna hemma såg jag att det fanns saker som gick att recycla, bara man skalade av de vissna bladen. Jag behöll både grenar med prydnadsäpplen från förrförra helgens bukett och en knippe krysantemum inhandlad på mataffären för två veckor sedan. Sen fyllde jag på med lite nya blad, i form av kvistar från rosenspirean på baksidan. Det blev en riktigt härlig färgkombination!

Nu inväntar jag mina två Malmöväninnor, som är på väg hit i bil. Först blir det lite trädgårdshäng i det ljuvliga brittsommarvädret, och senare väntar middag och kvällsaktivitet inne i Kristianstad. Dags att sätta på kaffet!

Uddbräken

Ooops, I did it again... Kom hem med en billast full med perenner, alltså. Som det kan gå. Fast till mitt försvar kan jag säga att jag var ovanligt kontrollerad och faktiskt bara köpte en enda sort: Uddbräken. Plantorna är jättestora och fina och kommer fylla ut rejält direkt där jag väljer att plantera dem. Dessutom lär just den här sortens ormbunke vara vintergrön, och det låter ju som en bonus får jag säga. 

Jag köpte dem med tanke på att fylla ut kanten av det buskiga området i gattet ner mot stugan, men exakt var de hamnar vet jag inte riktigt än (jag brukar alltid ändra mig när spaden väl kommer i jorden), men som alla ormbunkar trivs dessa förmodligen allra bäst i ett skuggigare område. Färgerna var så trevliga ihop, så jag lät dem posera tillsammans med mitt lilla perukbusketräd, som också väntar på att bli nergrävt. Den självsådda lönnen i bakgrunden gör onekligen sitt till för höstkänslan. 

Som ni ser är det fortfarande rejält mycket vildmark kvar nere i moraset, så först måste det nog ändå bli lite utgrävning. Tur att det ska bli fortsatt fint väder i helgen! Och så tänkte jag som vanligt inte gräva ut ett större område än det där jag tänker plantera just nu. En bit i taget, - det är min trädgårdstaktik. 

Smaken är som baken

Jag när ju en viss faiblesse för sådant som andra tycker är fult, men som jag själv tycker är lite roliga i all sin gräslighet. Ni minns till exempel kanske min galna mjölkkanna i form av en get? Eller den kanske ännu mer galna tomten som rider på en gris?

Nu har mitt bad-taste-syndrom slagit till rejält igen, för på en undanskymd reahylla i en blomsterbutik i Osby hittade jag en kruka i någon slags fuskbetong i form av en jättestor groda. Stackaren satt där och såg så ratad ut. Prislappen hade redan sänkts flera gånger, och nu kostade den nästan ingenting. Klart jag var tvungen att förbarma mig över den.

Så i år blir det kanske en adventsgroda i trädgården. För hur fint hade det inte varit med grön kuddmossa i den? Och då ni, alla Osbybor. Då får ni ångra att ni inte köpte den medan ni fortfarande hade chansen, hihi!

Tvära kast

Det är tvära kast mellan årstiderna den här veckan. Det ser ut som höst, men känns som ljummen försommar både på lufttemperaturen och på den svaga doften av nygödslade åkrar som sprider sig över "Glesbygd". Om man blundar kan man ju nästan tro att det är maj! Det är nästan lite vemodigt när man öppnar ögonen och inser att det faktiskt är oktober...

Annars grunnar jag mest på hur jag ska klara av kombinationen bilburen-på-fredag och 50%-rea-på-plantskolan. Och detta dessutom i kombination med att det vackra vädret verkligen väcker trädgårdslängtan i hela kroppen. Det kan sluta hur illa som helst...

Kalanchoe och diskbaljepoddar

Jag visste redan från början att vita cyklamen i min fina gröna jardinjär var en fråga om lånad tid. Snarare var det nog så att de höll sig fina ovanligt länge för att vara hemma hos mig, men nu är den sagan definitivt all. I söndags åkte de soporna för gott och ersattes av ny tåligare fägring. 

Kalanchoe, eller höstglöd som den också kallas så här års, hör ju definitivt till de tåligare sorterna när det gäller krukväxter. Och billiga brukar de också vara. Egentligen hade jag nog velat hålla en mer sober färgskala med vita blommor så här på hösten, men det blev ljusrosa istället. Vårglöd, helt enkelt! Nu tycker jag i och för sig att den här "knoppiga" varianten är vansinnigt vacker, så det går ingen nöd på mig. 

Nu ska jag ställa mig i diskbaljan och värma händerna och lyssna på pod-radio. Billgren Wood är ganska trevligt sällskap i köket, men sen gillar jag ju att lyssna på P3 Dokumentär och diverse kriminalpoddar också. Vi får väl se om det har kommit nya avsnitt av något kul.