Städning i köksträdgården

Söndagseftermiddagen har bjudit på tre nya trädgårdstimmar. Den här gången fyllde jag tiden med lövkrattning nere i köksträdgården. Jag minns det som att jag var hyfsat duktig på krattning här redan i höstas, men uppenbarligen var det inte riktigt så. Jag fyllde fem rejäla säckar, och då är jag ändå inte helt klar.  

I en av lövhögarna hittade jag mina små rostiga hönor. Lite som "det som göms i snö", fast lövversionen, hehe! Nu vet jag var jag har dem till påsk, men sen brukar de faktiskt få stå framme med här nere i köksträdgården hela sommaren. 

Till höger i bild skymtar min "skämshörna", där jag lyckas samla bråte av allehanda slag. En sådan plats måste man ändå få ha någonstans i sin trädgård, men jag tänker att man skulle kunna dölja skräpet lite bättre än bara med två glesa spaljéer från Rusta. Den här säsongen vill jag göra ett riktigt plank här istället. Och så borde jag gräva om den gigantiska gamla komposthögen, som också finns här bakom. Den har stått orörd alldeles för länge och liknar mer en kulle än en komposthög...

Hurra för att jag har fått en rejäl dos trädgårdstid i helgen! Och hurra för att det är mars när vi vaknar imorgon! Nu går det framåt, ändå. Det tackar vi för. 

Startskott för trädgårdssäsongen 2021

Efter lunch lockade sol och vårtemperatur fram min trädgårdslängtan. Äntligen dags att sätta igång säsongen 2021 på riktigt! Premiären varade i närmare tre timmar, och jag ägnade tiden åt att städa upp på framsidan av huset, både på trappan och i rabatterna på sidorna av glasverandan. Så ljuvligt att äntligen få stoppa fingrarna i myllan igen! 

Vi har ju fortfarande frostnätter, men en liten touch av vår vill jag ändå ha på verandatrappan. När vi var nere på byn och köpte bröd i förmiddags, passade jag på att köpa några krukor med ljusgula narcisser från byns finaste lilla blomsteraffär. Dem stoppade jag ner i en korg och täckte jorden med mossa som låg kvar i en påse från advent. Lökarna blommar nog inte än på några veckor, men nog blev det genast lite mer vårkänsla. 

Klätterhortensiorna längst in i hörnet på vardera sida av glasverandan hade blivit så himla förvildade, och på ena sidan hade klätterställningen till och med vält. Jag vet att de är så kallade "blödare" och egentligen ska beskäras under JAS-persioden, men nu fick de sig en omgång iallafall. Går det så går det. Sen klippte jag ner de risiga pinnarna från gamla perenner och stockrosor, och sist skar jag kanten mot gräsmattan med en kantskärare. Det blir alltid så prydligt efteråt.

Jag brukar lyssna på poddar när jag jobbar i trädgården. Idag hann jag klämma två avsnitt av Billgren-Wood och ett P3 Dokumentär-avsnitt om skandalerna kring affärsmannen Refat El Zayed och Fermenta på 80-talet. Ibland lyssnar jag också på P1 Dokumentär, P3 Musikdokumentär, P3 ID och ett och annat gammalt sommar- och vinterprat. Jag önskar ofta att jag kunde lyssna på skönlitteratur, för det verkar så himla mysigt, men det kan jag konstigt nog inte koncentrera mig på alls. 

Nu känner jag mig så där härligt väderbiten och tillfreds, som man känner sig efter en härlig trädgårdsdag. Har jag tur blir det en favorit i repris redan imorgon. 

 

Spontan roadtrip

Maken och jag håller oss hemma större delen av tiden så här under pandemin, men idag bestämde vi att det minsann var dags att göra en spontan roadtrip. Efter frukosten hoppade vi in i bilen, hämtade upp kaffe på macken i grannbyn och styrde kosan söderut. När vi körde ut på den nybyggda delen av E22:an söder om Kristianstad, insåg vi att vi verkligen har suttit isolerade länge. Vi kände inte igen oss alls och missade den nya avfarten till väg 13 mot Ystad, haha! Fast GPS:en hade visst inte koll heller...

När vi väl hade navigerat oss i rätt väderstreck, körde vi via Degeberga ner till Brösarp och sedan vidare till Kivik. Där åt vi en tidig lunch på ett mer eller mindre folktomt konditori, och jag köpte med mig urgoda mandelmassekransar i en påse att ta med hem. Så himla goda! Och bara fem kronor styck. Och giftgröna!

Efter lunch tittade solen fram, och då körde vi till naturreservatet Haväng, som ligger mellan Kivik och Brösarp. Dit åker vi minst en gång om året, för det är så vansinnigt vackert där. 

Sommartid är det alltid jättemycket folk här, men idag var det nästan ödsligt tomt nere på stranden. Här ser man ut över Hanöbukten bort mot Stenshuvud, som är en annan nationalpark i det här området. Längs strandkanten låg det fortfarande ett rejält lager av snö och is. På sina ställen såg det nästan ut som glaciärer.

Det är så rogivande att bara skrota längs vattenbrynet och titta på fina stenar och snäckor. Drömmen är ju att man ska hitta bärnsten, vilket folk också gör här ibland. Jag har dock aldrig lyckats med det, men man vet ju aldrig. Skam den som ger sig. 

Uppe på de hedliknande sanddynorna är det så dramatisk natur. Varje vindpinat gammalt träd är som hämtat ur en sagobok. 

På havsbottnen utanför Haväng finns välbevarade rester av en tallskog från äldre stenålder. De äldsta delarna har daterats till 10 900 år med hjälp av C14-metoden. Häftigt!

Uppe på en kulle ovanför stranden ligger det en gammal dös från stenåldern. Den låg gömd i sanden i mer än 5000 år, men under en storm 1843 blåste sanden bort och dösen återsåg dagens ljus. 

När vi ändå var i krokarna passade vi på att stanna vid kyrkan i Ravlunda. Där ligger den skånske författaren Fritiof Nilsson Piraten begravd, och på hans gravsten står de bevingade orden: "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972." Hans namn fick däremot inte plats.

Sen plockade vi med oss kaffe från macken i Brösarp och styrde kosan hemåt igen. (Vi hittade avfarten tillbaka utan problem, hihi!) Det är ändå förunderligt vad lite sol, vind och vatten kan göra för att man ska känna livet i sig. Det får nog bli fler spontana utflykter framöver. 

Det spirar i jorden

Så varmt det har varit idag! Vi hade verandadörren öppen en stund på lunchen, medan vi väntade på leverans av diskmaskin. (Mitt livs första!) Nu när snön nästan är borta ser man att det faktiskt börjar spira rejält i jorden. Framförallt på solsidan längs husväggen, där det är som varmast. Där börjar klockhyacinterna titta upp. De är visst ganska vanliga i gamla skånska trädgårdar och finns i två olika varianter: Engelska och spanska. Skillnaden är att den engelska har hängande blommor, medan den spanska bara har hängande blommor precis uppe i toppen. Jag tror att vi har den sistnämnda varianten. Det blir vackra blålila blommor i maj, som står sig så fint mot den gråmålade grunden

Imorgon unnar jag mig en semesterdag. Dels för att maken är ledig, dels för att jag känner mig som en sådan dysterkvist just nu. Jag vill ha sol på näsan och frisk luft i lungorna och kanske lite andra vyer än väggarna här hemma. Och sol ska det bli i Skåne i dagarna tre. Så härligt! 

Plåttak dag två

Idag avslutade plåtslagaren arbetet med verandataket. Nu har vi både nytt trä innanför och ny plåt utanpå. Det var välbehövligt, kan jag säga. Träet var murket för att plåten var murken, och sen gick det där liksom i en ond cirkel år efter år och gjorde saken ännu värre. Till slut gick det inte att fästa den vänstra hängrännan längre, och det resulterade i att regnvattnet forsade över kanten och förstörde putsen. Nu är problemet alltså åtgärdat, men det där fula hörnet får vi nog försöka måla om. 

Framifrån ser verandan riktigt prydlig ut, för nu är plåtkanten nervikt över vindskivorna, som dessutom också är helt nya. Det syns kanske inte så mycket på bilden, men både dörrar, fönster och allt övrigt trä är i behov av ommålning. Väder och vind går ganska hårt åt den här delen av huset, och det är trots allt snart 13 år sedan vi gjorde det förra gången. Bokstäverna i gjutjärn, som bildar husets namn, är också rejält solblekta. På Solhäll tar semesterprojekten aldrig slut, hehe!

Vi är medvetna om att vi med största sannolikhet kommer att behöva byta ut hela taket på sikt, för det är inte i toppenskick. Plåtslagaren sa att han trodde att det är så gammalt som från 30-40-talet. Den renoveringen drar vi dock på så länge vi kan, för det blir verkligen ett jätteprojekt. Och säkert jättedyrt, för vi måste alldeles säkert byta hela undertaket också. På vinden är det nämligen bara oisolerat spåntak under plåten, och det är ju inte så försvarbart energimässigt. 

Ser ni så grönt det är ute nu? Nästan all snö har smält bort, utom någon liten uppskottad hög här och där. Idag var det nästan vårtemperaturer ute, och jag känner hur vårkänslorna liksom bara väller över mig. Vilken lycka ändå, att vi har hela den ljusa varma tiden framför oss!

Lunchpromenad, veckobukett och plåttak

Maken är sportlovsledig den här veckan, så vi har infört obligatorisk lunchpromenad. Det blir framförallt ett skönt avbrott för mig, som annars sitter väldigt mycket stilla framför datorn och jobbar om dagarna. På vägen hem idag slank vi inom byns finaste lilla blomsteraffär, där jag köpte veckans bukett. Att unna mig färska blommor under årets tråkigaste kvartal är ju mitt nyårslöfte, och det löftet är inte så svårt att hedra. 

Veckans färgtema blev lila/violett, vitt och grönt i form av anemon, klematis, eukalyptus, tistel och något sprötigt med små lila blommor, som jag inte vet vad det heter. Anemonens mitt är nästan hypnotiskt vacker. Blommor, ändå. Tänk vad det piggar upp tillvaron. 

För övrigt har plåtslagaren varit här idag och lagt ny plåt på det nysnickrade verandataket. Det blir fint! När man ändå lever med renoveringsstök kan man ju passa på att trycka in flera sådana projekt på samma gång, hehe! 

Perennrabatt på ett snöre

Varje gång jag går genom hallen på baksidan blir jag glad över min "blomrabatt", som hänger i ett grönt snöre på murstocken. Det är sidor som jag har rivit ut ur en trasig flora, och här återfinns bland annat kungsängslilja och liljekonvalj. Endast en kort period i december ersätts de (av julkort, så klart), men i övrigt dinglar bilderna där året runt. Det är en extra perenn rabatt kan man alltså säga, hihi!

Nu när vi bor i ett allmänt renoveringskaos, ställer jag ofta mina köpebuketter på det lilla gröna bordet. Här passerar man både när man ska till toaletten och till kylskåpet, och till båda ställena går man ju ofta, hehe! Förra veckans bukett på bilden har dock vissnat nu, så imorgon måste jag nog införskaffa nya. En av veckans höjdpunkter, if you ask me.

Kreativa tilltag och golvslipning

Från vintrigaste vinter till vårigaste vår. Ja, så känns det idag, när solen skiner och fåglarna kvittrar och det droppar från taken. Vi promenerade neråt byn för att posta några brev på förmiddagen, och utanför byns finaste lilla blomsteraffär upptäckte vi att tulpanerna spirar för fullt i de upplogade smutsiga snödrivorna. Sådana kreativa tilltag blir man glad av!

Strax intill har en kommunal papperskorg fått en värmande hemvirkad (eller är den stickad?) halsduk, och en vit fredsduva har landat ovanpå. Ännu ett kreativt tilltag som värmer ens februarihjärta. 

För 13 år sedan slipade vi golven i de andra rummen, men det gör vi helst inte fler gånger. Idag hittade vi ett lokalt enmansföretag som slipar gamla golv, så nu har vi bokat in honom för slipning av köksgolven veckan innan köksleveransen i mars. "Inga problem. De kommer att bli som nya", skrev han när jag skickade bilder på Messenger. "Nä, det vill vi helst inte," svarade jag, haha! Men nog vill vi kunna gå barfota på golvet, och de gamla fettfläckarna slipper vi gärna. Såpskura kan vi däremot göra själva. 

 

Loppiskanna och levainbröd

Handbollsklubben i grannbyn kör med utomhusloppisar på helgerna i vinter, och för att få lite känsla av normaltillstånd i tillvaron körde vi dit en sväng före lunch. Nya loppisgrejer är ju absolut inte vad vi behöver just nu, men när jag hittade en härligt grön porslinskanna kunde jag inte hålla fingrarna i styr. Den blir toppen att ha både till sommarblommor och julbuketter.

På hemvägen plockade vi upp ett nybakat levainbröd från surdegsbageriet här hemma i byn. Ser ni på bilden att det fortfarande var rykande varmt, när vi skar upp det till lunch? Mums filibabba!

Annars går jag mest hemma och skrotar idag. Pillar i någon liten hög med grejer, dricker kaffe, klappar på pärlsponten på köksväggen, tittar på skidskytte på TV och bläddrar i gamla tidningar. Precis så som en ledig lördag ska vara. 

Att bli galen på DCL

Visste ni att en ny EU-standard för takuttag och stickproppar trädde i kraft förra året? Den nya standarden kallas DCL (Devices for Connection of Luminaires) och gäller numera som lag vid nyinstallation av el. Själv hade jag ingen aning om det, och jag gissar att majoriteten av den svenska befolkningen inte har det heller. Insikten drabbade mig som ett slag i ansiktet, när elektrikerna var här i början av veckan och smällde upp klumpiga dosor på två ställen i taket med separat upphängningskrok bredvid. Jag trodde de drev med mig först, men det visade sig tyvärr vara den enda godkända modellen för utanpåliggande konstruktion. Hjälp, så fult! 

Hur kan man införa en ny standard innan branschen har hunnit ta fram vettiga produkter? För hur i hela friden är det tänkt att man ska kunna hänga upp en taklampa på ett snyggt sätt här? Dosan går inte att gömma under takkoppen som finns på de flesta vanliga lampor på marknaden, och dessutom sitter själva stickkontakten på andra sidan dosan, så man får linda sladden runt sidan på dosan. Det är ju helt galet primitivt, och det gjorde mig verkligen helt galen, för jag tyckte att det förstörde intrycket i hela köket.

Våra tålmodiga byggare förbarmade sig över eländet och kom fram till att det enda sättet att göra detta snyggt vore att köra på en annan DCL-variant, där man monterar in dosan på insidan av det nya taket. Då kan man nämligen få ett platt och fint uttag med inbyggd krok på utsidan. De löste sedan problemet på 10 minuter genom att lyfta på en av golvbrädorna på vinden och gräva sig ner genom kutterspånet till kökstaket, så att elektrikerna kunde montera dosan där istället. Nu sitter det något som iallafall liknar normala platta uttag i taket, och jag kan andas ut och sova gott i natt. Man undrar ju verkligen varför elektrikerna inte föreslog den inbyggda lösningen redan från början.

Min lärdom av detta är att man måste läsa på lite grann innan man anlitar fackmän, så att man har kunskap kring alternativen och vågar ifrågasätta saker under processen. En annan lärdom är att bara anlita hantverkare som verkligen månar om kunden. De växer uppenbarligen inte på träd, men våra duktiga och kreativa byggare hör definitivt till den kategorin. Det är också anledningen till varför vi väljer att anlita dem år efter år. Däremot kommer vi med största sannolikhet att anlita en annan elfirma nästa gång...

Ljusflöde och försening

Snön utanför fönstren förstärker verkligen dagsljuset, som fullkomligt flödar in i hela huset om dagarna. Och extra ljust har det blivit nu, när de nya väggarna och taket i köket reflekterar ljuset dubbelt upp. Det känns som gratis ljusterapi, och det kan man verkligen behöva så här års. Februari är ju slitsamt i vanliga fall, men i kombination med coronapandemi och köksrenovering börjar det onekligen kännas som om man är lite extra sliten i sömmarna just nu. 

 

Idag fick vi besked om att vår beställda spis inte kommer att levereras förrän första veckan i maj, och det piggade inte upp precis. Jag kollade om vi kunde beställa den till ett vettigt pris från något annat ställe, men tydligen är det grus i importmaskineriet överallt på grund av den rådande coronasituationen i Europa. Ja ja, väntar man på något gott kan man väl vänta lite till. Och en spis är ju en världslig sak, när man betänker vilka andra konsekvenser corona har ställt till med för människor i världen. Vi får väl helt enkelt använda den gamla spisen ett par veckor längre än vi hade tänkt. 

Ett berg av snö

Hej hopp, vad det har snöat idag! När jag kom hem från jobbet hade plogbilen lassat upp världens vall, så det gick nästan inte att köra in bilen på uppfarten. Tur att man har en stor skåpbil, hehe! Det blev snöskottning under blå timmen, så nu har vi ett helt berg av snö på insidan av brevlådan. Utsidan är skottad och fin, så att postbilen inte ska hoppa över oss. Den kommer bara varannan dag numera, så det vore ju dumt att missa en utdelning. Soptunnan i bild ska inte tömmas förrän i nästa vecka, och tills dess chansar vi på att snön har hunnit smälta bort.

Det var faktiskt riktigt ljuvligt att få vara ute och röra på sig. Det har blivit alldeles för lite av den varan de senaste veckorna, så kroppen blev lycklig som tusan. Jag har kommit fram till att februari faktiskt är riktigt uthärdligt, bara det är snö ute. Hoppas den får ligga kvar ett tag. Iallafall fram till nästa soptömning, hehe!

Verandatak och våriga tulpaner

Igår kväll städade jag av rejält både i köket och i genomgångshallen på baksidan, för byggdammet låg verkligen i tjocka lager överallt. Eftersom vi ska slipa golvet bar vi inte tillbaka köksmöblerna, men jag ställde in ett litet avlastningsbord vid fönstret och en korg för återvinning, för det är ju ändå här vi är när vi gör iordning mat. Och så kunde jag ju inte låta bli att ställa en blomkruka i fönstret och smygpynta lite grann, hihi! (Den vita väggkontakten blev felmonterad och ska bytas mot en svart, om någon undrar om vi har ändrat färg.)

Även om köksprojektet är pausat en och en halv månad framåt, så har vi inte slut på arbetsuppgifter för våra duktiga hantverkare. Redan imorse påbörjades nästa uppdrag, som var att byta vårt ruttnande verandatak. Det gick i rasande fart kan jag säga, för när klockan var halv fyra var det redan klart. Nya vindskivor har vi också fått, och nu återstår bara för plåtslagaren att komma och lägga ny takplåt. Detta var ett projekt vi borde ha tagit tag i för länge sedan, så det är himla skönt att det är gjort nu.

På lunchen passade jag på att pipa iväg ner till byns finaste lilla blomsteraffär för att köpa en tidig helgbukett, eller en försenad alla hjärtans dag-bukett om man hellre vill se det så. Tulpaner i rött och rosa är ju ändå en himla ljuvlig kombination, och de små gröna videkissarna får mig att rysa av vårlängtan. 

Fast våren är fortfarande bara på drömstadiet, för imorgon kommer det visst mer snö. Konstigt nog känns det helt okej med vinter ett tag till. Nu har jag ändå ett knippe färgsprakande vår inne i stugan, och så har vi ju ett verandatak som håller vädergudarna stången. Jag gillar läget, helt enkelt.

En frisk fläkt

Idag kom den integrerade takfläkten på plats. Jag var lite spänd på hur den skulle se ut, för den är ju ganska modern och lådan såg så himla stor ut när den levererades, men när den väl blev infälld i taket blev den riktigt diskret och fin. Visst hade det varit mer retro med en riktig spiskåpa, men då hade vi fått bygga ut hela huset på höjden. En integrerad modell gör dessutom att hela köket får en betydligt luftigare känsla. Eftersom elen också kom på plats i och med detta, så satte vi in vår gamla spis så länge. Fläktens första jobb blev sedan att suga ut vattenånga från en gryta varmkorv. Kulinariskt så det förslår, hihi!

I och med detta är etapp ett av köksrenoveringen avslutad. Allt finlir som är kvar, som att fixa tak- och golvlister och sätta kakel på långväggen, kommer hantverkarna tillbaka och färdigställer efter att köksskåpen är på plats. Det dröjer dock ända fram till vecka 13, så fram tills dess får det bli lite spartanskt. Nu har vi ju iallafall tillgång till en riktig spis och slipper koka soppa på en värmeplatta i hallen, och vi kan ställa tillbaka köksbordet och använda det som arbetsyta. Mest saknar vi faktiskt att ha tillgång till en köksvask. Att diska i murarhink i badrummet kommer vi definitivt inte att sakna, men får man ett nytt fint kök kan man stå ut med det mesta. Och allt omak minns man ju ändå inte efteråt. 

Alla hjärtans dag

Vem var den där sankt Valentin, egentligen? Jag kikar på Wikipedia och inser att den historiska bakgrunden som ligger till grund för dagens firande är lika brutal som historien bakom luciadagen. Prästen Valentin blev nämligen dömd till döden, eftersom han trotsade kejsar Claudius förbud att viga unga kristna par. Istället för att avsäga sig sin tro valde han martyrdöden, men innan han avrättades den 14 februari år 269 e.Kr. lyckades han smuggla ut ett brev till sin fångvaktares dotter, som han var kär i. Det lär vara därifrån traditionen med att skicka alla hjärtans dag-kort kommer. 

På Solhäll firade vi med hjärtformade Polarbröd till lunch, men i övrigt är vi mest nöjda med att bara få vara hemma och skrota tillsammans i vår renoveringsstökiga stuga. Här får hjärtat vara med alla dagar. 

Sopor, semlor och längtans blåa blomma

Snickaren kikade in i ladan igår för att lägga in byggmaterial där över helgen, och han tyckte att det var ovanligt tomt där inne. Det var nog ett snällare sätt att säga att det var ovanligt lite skräp där, hihi! Jag berättade inte att min skåpbil har blivit vår nya skräpsamlare och att den var fylld till bredden med tomma kartonger. Idag blev det äntligen en runda till soptippen innan lunch, och belöningen för väl utfört jobb (som tog en sisådär 25 minuter tur och retur) blev sedan nygjorda semlor från surdegsbageriet. Dem inmundigade vi just till eftermiddagskaffet, och det smakade mums kan jag lova.

Några nya helgblommor har jag inte köpt än. Jag fick ju så fina gula tulpaner tidigare i veckan, och så njuter jag som bäst av min fullt utslagna och snart överblommade anemon från förra helgen. Jag tänker att den är längtans blåa blomma. 

Rejält däst efter semmelfikan tror jag bestämt att jag ska unna mig en liten eftermiddagslur. Aldrig slumrar man så gott på soffan som till ljudet av Vinterstudion på TV. Det ljudet personifierar verkligen känslan av ledighet och helg, på något sätt. Och det är ju ett faktum att skidskyttetjejerna tenderar att klara sig bättre när jag inte tittar. Ni kan tacka mig om det blir medalj!

Spont, strömbrytare och satay

Nu är all spont på plats, både på väggar och tak, och trots att byggdammet ligger tjockt överallt, känns hela rummet redan otroligt fräscht. Tänk vilken härlig slutfinish det blir sen, när detaljer som taklister, golvsocklar, fönsterfoder och dörrkarmar också kommer på plats. Och jag har till och med sett till att få ett eluttag till adventsljusstaken, hurra!

Både golvuttag, vägguttag och strömbrytare för takbelysning blir svarta Renova. Vi har likadana i badrummet och i bastustugan, och det är så vansinnigt snyggt med den svarta kontrasten mot vita väggar. När elen är infälld i väggarna blir kontakterna nättare än om ledningarna ligger utanpå, för då slipper man den tjocka "dosan" baktill. Golvuttagen blir dubbla, medan vägguttagen ovanför diskbänk och arbetsbänkar blir enkla. Förhoppningsvis får vi elen inkopplad redan på måndag. Då kan vi använda den gamla spisen ett tag, tillsammans med den nya köksfläkten.

Det går inte direkt någon nöd på oss, fast vi är utan kök. Vi har redan ätit vårrullar, sataykyckling, röd currygryta och ris från thaivagnen i grannbyn, och till efterrätt delar vi på en påse cheese crunchers, mums! Nu tar vi helg i byggröran. Happy Friday, allihopa everybody!

Taklampor att drömma om

Efter att ha tillbringat en heldag på jobbet hann jag inte hem innan det blev mörkt, så idag slipper ni trista renoveringsbilder, hihi! Istället kan vi väl fortsätta på belysningstemat och fundera lite grann på vad vi ska hänga ovanför köksbordet. Tidigare har vi haft IKEA-lampan Foto i grönlackad plåt där, och den skulle förvisso säkert passa bra i det nya köket också, men jag är sugen på något nytt. Det finns ju nämligen så himla många fina taklampor att dregla över nuförtiden. 

En av mina favoriter just nu är lampan 'Talia' från PR Home. Den är i skomakarmodell med veckad skärm och lamphållare i trä. Söt, men ganska dyr. 

Bildkälla: PR Home

Samma företag har plåtlampan 'Wells' i flera olika färger och storlekar. En extra härlig modell för oss som gillar blommor, för nog ser skärmen ut lite grann som just en sådan. 

Bildkälla: PR Home

En snarlik men lite finare variant av lampan vi redan har är plåtlampan 'Birgith Grön' från Strömshaga, som har tvinnad sladd i gammaldags stil. Den finns i flera olika färger, men i mina ögon är naturligtvis den gröna vackrast.

Bildkälla: Strömshaga

En annan fin modell från samma företag är plåtlampan 'Gustaf' med veckad kant och textilsladd. Den finns också i olika färger, men en ljusgrön, en mintgrön eller vit hade nog varit finast i vårt kök. Fast storleksmässigt är den nog kanske mer tänkt att hänga i ett fönster än över ett matbord. 

Bildkälla: Strömshaga

Svenskt Tenn är ju tidlöst och trendigt på samma gång, så kanske en taklampa av Josef Frank vore något? Den kostar sin modiga slant, men går att hitta billigare på auktion. 

Bildkälla: Bukowskis

Om man har obegränsad kassa att lägga på en lampa (dream on) skulle man kunna slå till 'Phantom' från Normann Copenhagen, som är designad av den danska designern Simon Legald. Fast den stora modellen (som är snyggast) hade nog fyllt upp hela köket hos oss, så där sparade vi 10.000 kronor, hihi!

Bildkälla: Royal Design

Många fina taklampor, som sagt. Fast än så länge har vi varken elektricitet eller köksbord i köket (tja, inget kök överhuvudtaget), så det brinner ju inte i knutarna direkt. Jag klurar vidare så länge. 

Pärlspont, grön färg och lamphållare

En vecka in i renoveringen har vi redan kommit fram till något som börjar likna ett kök. Idag har VVS:aren varit här och förberett avlopp och vatten, och snickarna har satt upp OSB-skivor över isoleringen på ytterväggarna, förberett för kakling med gipsskivor på långväggen, samt sågat till vår gamla fönsterbräda av marmor och satt upp den. De hann även sätta upp pärlspont på en liten väggsektion, som ändå är precis lagom stor för att jag redan ska få glädjefnatt över slutresultatet. Jisses, så fräscht det kommer att bli!

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att ställa in en grönmålad kökslucka mot den vita panelen, och både maken och jag konstaterar att det nog absolut ändå lutar åt S3020-G70Y. Den fylliga varma gröna färgen blir underbar som kontrast mot de vita ytskikten. Jag beställde faktiskt hem en provburk av nyansen 'Forest Moss', som är den nyans av grönt som hajpade Cupboards&Goods har i sitt sortiment (ni har säkert sett den på köksluckorna hemma hos influencern Johanna Bradford), och det visade sig att de två nyanserna är snarlika. Jag skulle säga att S3020-G70Y (som syns på bilden här nedanför) är aningens lite ljusare i tonen och innehåller aningens mindre gult. 

På lunchen hämtade jag ut ett paket på posten innehållandes en lamphållare i vit porslin, som jag hade beställt från Sekelskifte. Vi vill absolut inte ha några spottar i köket, varken i taket eller under det nya snedskåpet, men jag tänker att den här enkla lilla hållaren kan bli både fin och praktisk ovanför arbetsbänken/köpmandisken på kortsidan. Den är gammaldags och fin i all sin enkelhet, och dessutom alldeles lagom i proportionerna för vår låga takhöjd. Jag tänker att man kan skruva i någon fin dekorglödlampa för att piffa till det lite extra, om man vill. 

 

Imorgon blir det fortsatt spontsättning, och så levereras den takintegrerade köksfläkten som jag beställde i slutet av förra veckan. Vi har valt enklast tänkbara modell från Siemens, utan några extravaganta finesser, och det räcker alldeles säkert för oss. I värsta fall kan vi ju alltid öppna köksfönstren. Det har vi ju ändå gjort i 12 år nu, hihi!