Blomkrukmissbruk

Det är märkligt hur det är med blomkrukor. Det är lite grann som med kläder, faktiskt. Man har egentligen garderoben full, men man har ändå aldrig något man vill använda. När jag tänker efter brukar jag allt som oftast köpa krukan först och växten sen, medan normalt funtade människor gör precis tvärtom. Som när jag var på Blekingeplantan i fredags och hittade en vacker grönturkos utekruka och sedan fick leta i minst tjugo minuter efter något som passade att ha i den, haha! 

Kan man lida av blomkrukmissbruk? I så fall gör jag alla gånger det. Men visst blev kombinationen läcker till slut? Växten är någon slags törel med limegulgröna blad och vackert vinröda stjälkar, som jag gissar är perenn och borde gå att övervintra, iallafall om man gräver ner den i en pallkrage i höst. Kanske går den till och med att övervintra i den fina krukan? Någon som vet?

Herr och fru Lemoine

Nu blommar de eleganta 'Mme Lemoine'-syrenerna för fullt. De står planterade i vinkel på kanten bakom gårdsbrunnen, där marken sedan sluttar i en ganska tvär lutning ner mot gruset vid bastustugan. Jag tänkte att det skulle bli som en liten syrenberså där uppe på hyllan, men när jag planterade här var jag ganska grön när det gäller trädgård, så jag tänkte inte på att plantorna skulle växa upp och bli mer som små träd än täta och fina buskar. Jag har i ärlighetens namn inte stoppat dem heller, så nu får de vara som de är. För några år sedan dog den ena syrenen, så den fick jag ersätta med en ny. Den har inte riktigt hunnit ikapp, om man säger så. 

Blommorna är dubbla och verkligen kritvita, och så doftar de så himla gott när man går förbi på grusgången nedanför. Tydligen ska blommorna fungera bra till snitt, vilket syrener i övrigt tenderar att inte vara så bra på. Jag kanske ska våga mig på att knipsa av en gren och testa. Fast maken är ganska doftkänslig, så å andra sidan är det kanske ingen bra idé.

Jag grunnade på om den där Madame Lemoine var en verklig person och googlade för att hitta svar. Hon var visst hustru till syrenförädlaren Victor Lemoine (1823-1911), som uppkallade sin vackraste syren efter sin fru för att hedra henne. Var inte det romantiskt, så säg? Någon bild på henne hittade jag dock inte på nätet, men väl en bild på honom. It's a man's world... 

Victor Lemoine uppkallade visst en syren efter sig själv också, när han ändå höll på. Den är blålila i färgen och heter just 'Victor Lemoine'. Kanske man borde skaffa en sådan också. Det är ju en fin tanke att återförena herr och fru Lemoine en sisådär hundra år senare. Vore inte det också romantiskt, så säg?

Gruskant på framsidan

Efter regn kommer ju som bekant sol, och precis så var det idag. Det var ljuvligt försommarväder med varma temperaturer, och jag var ute i trädgården och grejat i över fem timmar. Jag började med gräsklippning, och sen fortsatte jag mitt redan påbörjade projekt med att skära gräskanten och lägga grus mot rabatterna närmast huset. Kortsidan gjorde jag redan tidigare, men idag gick jag loss på framsidan. Det blev så himla prydligt, och nu kommer jag förhoppningsvis inte klippa sönder växterna i rabatten med gräsklipparen fler gånger. Det gjorde jag nämligen ganska ofta innan. 

Som gräns mellan jord och grus har jag bara lagt en kant med naturstenar. Sådana finns det gott om lite varstans i trädgården, för som en del av er minns beställde vi fyra stora byggsäckar med sten för ganska många år sedan. Nu plockar jag från andra ställen i trädgården, där växtligheten har tagit över och stenarna ändå inte syns. Jag älskar sten i alla dess former! Här ser ni förresten den där monsterrosen, som jag funderar på att gräva bort. Den är jättefin när den blommar, men växtkraften i den är nästan lite för bra. Jag klipper ner och klipper ner, men den växer och växer. 

I hörnorna på båda sidorna av glasverandan är klätterhortensian finare än någonsin. Den tog några år på sig att komma igång, men nu växer den verkligen så att det knakar. Jag har ställt halvrunda spaljéer en bit ut från husväggen som den får klättra på, för att undvika alltför stora skador på väggputsen. Fast det hjälper kanske bara lite grann. 

Rabatten på vänster sida av verandan grävde jag om lite grann förra sommaren. Klockhyacinterna (som alltid har funnits där) blommar för fullt nu, men kommer att ersättas av perenner av olika slag på sikt när lökväxterna är överblommade. Alunroten längst fram har redan växt upp och är verkligen jättefin med skira rosa blomstänglar och ljusgröna blad. 

På väggen växer klematisen 'Nelly Moser' sedan några år tillbaka. Hon blommar fint upptill, men är väldigt risig och ful nertill. Just den här sorten ska man ju inte beskära så hårt efter vintern, men jag skulle nog egentligen behöva klippa ner den helt och låta den komma igen. Den brukar faktiskt blomma en gång till i september, så jag kör nog bara en lätt putsning innan dess. 

Sol, syre och på det ett renande och avslappnande bastubad. Nu sover jag gott i natt.

Hängslöja 'Baby's Breath'

Jag hade ett helt gäng oplanterade plantor av sorten hängslöja 'Baby's Breath' i växthuset, som hade övervintrat så fint i sina plastkrukor. Jag fyndade dem på midsommarrean på Oppmanna plantskola för nästan ett år sedan, men sen hittade de aldrig riktigt sin plats. När jag grejade om lite vid ladan för ett par veckor sedan kom jag på att jag kunde gräva ner dem på hörnet där. De räckte för att funka som marktäckare i nästan hela planteringen, och under gårdagens besök på Blekingeplantan kompletterade jag med ytterligare tre plantor, så att de kan växa ihop och bilda en blommande matta runt rosen och salixträdets stam. 

På Blekingeplantan fanns det både rosa och vita hängslöjor, och spontant tyckte jag mest om de rosa, för de var verkligen ljuvliga i färgen. Men sen tänkte jag att jag skulle försöka vara lite enhetlig för en gångs skull, så jag köpte vita för att de skulle passa ihop med de plantor jag redan hade. Idag när jag skulle plantera de nya upptäckte jag att de gamla hade slagit ut. Blommorna var rosa, haha! 

Jaha, nu får jag ändå en marktäckande blomstermatta som är halvt vit - halvt rosa. Som det kan bli. Fast det där med enhetlighet är ju ändå bra överskattat. Biologisk mångfald är mer min melodi, hihi!

Fuchsia 'Jubilee'

Gårdagens bloggpaus beror på att jag har tillbringat de två senaste dagarna i Blekinge. På vägen hem idag stannade jag till på Blekingeplantan i Nättraby, som verkligen ligger på topplistan över plantskolor som är väl värda ett besök. Där kan man gå och titta hur länge som helst, och idag drönade jag runt där i evigheter. Några godsaker fick följa med hem i skåpbilen, som till exempel den här stora fuchsian av sorten 'Jubilee'. Den är nästan som en liten buske. Så fin!

Den här sorten ska vara en av de allra mest tåliga, och den klarar sig visst i skuggan också. Blommorna går i rosa och cremevitt med inslag av limegrönt i topparna. Pistillerna hänger ner som små kläppar och bidrar verkligen till den delikata ljuvligheten. Vilken otroligt vacker växt!

När jag kom hem blåste det plötsligt upp till regnstorm för en stund, så fuchsian har sökt skydd i växthuset, iallafall över natten. När vädret blir bättre ska den naturligtvis få komma ut i friska luften. Jag köpte lite annat fint också, men det får jag visa en annan dag. Nu ska jag festa till det med ett chia- och havssaltknäckebröd med ost, mums!

Befriande regn och lite annat

Det har regnat mer eller mindre varje dag de senaste fem dagarna, och det känns faktiskt fortfarande riktigt befriande. Det har ju varit så himla torrt hela våren, och vem vill börja sommarsäsongen med att oroa sig för torka i jorden och vattennivån i brunnen redan i maj? Trädgården älskar också regnet. Allt liksom bara sträcker på sig och blir grönt och frodigt. Ja, allt utom 'Constance Spry'-rosen som klättrar där på rosbågen. Hon är förvisso fin och frodig upptill, men väldigt naken nertill. Jag skulle nog ha klippt ner den helt, men som vanligt fegade jag lite när jag stod där med sekatören för ett par veckor sedan.

I kristider borde man kanske satsa järnet på självhushållning, men själv kör jag på det precis omvända i år. Det blir faktiskt mestadels blommor i pallkragarna, och växthuset härbärgerar (än så länge iallafall) bara två tomatplantor. I år blir det bara en mandarintomat och en jordgubbstomat. Jag orkar helt enkelt inte hålla på och joxa med skötsel, gödning och vattning hela sommaren. Dessutom är jag inte så himla intresserad av odling. Otrendigt som attan, men sån är jag. Lite spenat ska jag nog iallafall trycka ner i någon av pallkragarna. Den äter vi som sallad. 

I helgen planterade jag om en flätad salix i ett större planteringskärl. Den blev lycklig och hälsar att den mår så bra så bra. Lite pinjebark för att täcka den bara jorden är alltid en bra quick fix. 

I köksträdgården är det fortfarande ganska stökigt med en massa oavslutade projekt som har hamnat här i väntan på flytt eller utplantering någon annanstans. Jag hittade en oanvänd pallkrage i ladan och ställde den på den ogrusade lilla remsan, där jag har försökt få både det ena och det andra att växa de senaste åren. Nu ger jag upp det och kör alltså jord i pallkrage istället. Lite falu rödfärg och småfix runtomkring, så blir det nog okej. 

Prognosen lutar åt att det blir regn en hel vecka till framöver, men det känns som sagt mest som en lättnad. Nu väntar fyra dagars ledighet, och oavsett vad det blir för väder så ska det bli riktigt skönt. Är ni också lediga?

Jordgubbspremiär

Det finns nog inget som är så gott som svenska jordgubbar. Ikväll hade vi säsongspremiär här hemma med närodlade gubbar köpta nere på mataffären. Gott om gubbar är det nog inte än, för de var verkligen snuskigt dyra, men vi åt dem med andakt och njöt av varenda munsbit. De smakade verkligen sommar!

I köksträdgården har vi en pallkrage med jordgubbsplantor, som iallafall blommar nu men någon skörd lär det nog inte bli på ett bra tag. Jag får nog ställa mitt hopp till att kilopriset sjunker på mataffären...

Spår av vintern

I äppelträdet hänger ett sista spår av vintern 2021-22. Ett urätet kokosfiberskal, vars tidigare innehåll var kokosfett och nötter till småfåglarna. Jag har helt missat att det hänger där. Nu låtsas jag att det är ett litet kolibribo. Eller ett litet bo för gnuttarna, hihi!

Annars är det baske mig inte mycket som minner om vintermånaderna längre. Efter helgens rikliga regnskurar har trädgården fullkomligt exploderat, och det känns som om allt är på väg att slå ut i blom samtidigt. Kan vi inte bara stanna världen en stund, så att man hinner njuta av allt man har väntat och längtat efter så länge?

Trädgårdstid

Nu börjar sommarblommorna smyga sig in. Under dagen har krukor fyllts med salvia, lavendel, jätteverbena, rosa svartöga och tvillingsporre. Allt ska få flytta till uteplatsen vad det lider, men där har jag inte städat än, så än så länge får allt bo nere i köksträdgården. Det kom världens skur på eftermiddagen, och då fick iallafall tvillingsporren ta skydd inne i växthuset, så att blommorna inte skulle bli så "geggiga". 

Murgrönan vid ladan såg så risig och gul ut, så den fick sig en rejäl omgång med sekatören. Jag ska nog plantera blommor i den tomma zinkbaljan. Tidigare stod det en gammal Höganäs-ho där, men den hade spruckit sönder över vintern, så jag tog bort den. Kanske går den att laga med lite byggsilikon.

Så skönt att få lite trädgårdstid idag också, och sen ett härligt bastubad på det. Nu är jag redo för en ny arbetsvecka. Fast den blir ju av det kortare slaget, eftersom det är helgdag på torsdag. Det blir lyxigt med fyra lediga dagar i rad. Känner jag mig själv rätt blir det säkert gott om trädgårdstid då också.

Ett besök i Volendam

Under besöket i Nederländerna fick vi tips om att besöka det lilla fiskeläget Volendam. Det lilla samhället är känt både för att det är väldigt pittoreskt och för att det fortfarande finns människor här som klär sig i traditionell holländsk folkdräkt. (Ni vet, klumpiga träskor och vita snibbmössor.) Sagt och gjort. Efter att vårt studiebesök var slut på fredagseftermiddagen, hoppade vi på en lokalbuss från Amsterdam Centraal och klev av mitt i centrala Volendam 25 minuter senare.

Det var onekligen ett charmigt ställe, med mängder av små butiker, caféer och restauranger nere på strandpromenaden allra närmast vattnet. Samtidigt kändes det att det var ett riktigt turistställe, för vi var långt ifrån ensamma där, och det var ganska tätt mellan souvenirbutikerna och ställen där man kunde gå in och bli fotograferad i traditionella kläder. Det sistnämnda var det några i sällskapet som gjorde, men jag föredrog att lägga tiden på att äta en nygräddad belgisk våffla med holländska jordgubbar och grädde på ett av alla små våffelcaféer. Det smakade mums!

Ostbutiker fanns det också gott om. Mest gouda och edamer, förstås. Orten Edam låg för övrigt bara ytterligare några hållplatser bort från Volendam, men dit hann vi aldrig åka. 

Vi hittade till och med en loppisbutik, som vi slank in på. Det framgår kanske inte direkt av den enda bilden jag tog, men det fanns ganska mycket kul att titta på där. Bland annat såg jag jättefina gamla emaljbunkar i en ljuvligt äppelgrön färg, som jag gärna hade köpt med mig hem om de hade varit i lite bättre skick. (Jag skulle ju ha fotat dem istället för den här tråkiga bilden...)

Den största behållningen med besöket i Volendam var ändå att promenera runt i de äldre delarna av byn och titta på de trånga gränderna med alla charmiga gamla gathus.

Rödvita fönsterluckor tycks vara något av en tradition i den här delen av Nederländerna, för det såg vi på flera ställen både i Volendam och inne i centrala Amsterdam. Det finns säkert någon historisk eller geografisk koppling till det där, men det är jag dessvärre inte så påläst på. Någon som vet?

Inget hus var det andra likt när det gäller storlek, färg och form, och flera av husen hade roliga fasaddekorationer av olika slag. Här ser ni för övrigt den tidigare omtalade folkdräkten. 

Lokalbefolkningen var dock inte direkt så kontaktsökande, hihi!

Överallt mellan husen fanns det grävda smala kanaler med små broar över. Det lade vi för övrigt märke till i flera andra små byar, som vi passerade med bussen, och hela centrala Amsterdam är ju också uppbyggt på kanaler som går kors och tvärs i rutmönster över hela stan. Smeknamnet "Nordens Venedig" är verkligen inte taget ur luften. (Ja, det är faktiskt inte bara Stockholm som kallas så.)

Tänk att kunna kliva rätt ut i kanalen från sitt hus!

Eller direkt från sin uteplats. (Lägg märke till att änderna har fått en egen liten badstege!)

Efter tre timmar hade vi promenerat runt tillräckligt och hoppade på buss 316  tillbaka till Amsterdam igen. Den avgick med 20 minuters mellanrum, så man behövde inte direkt passa några tider. 

Volendam är alltså ett tips, om man har tid över och vill få lite frisk havsluft i lungorna i samband med att man besöker Amsterdam. Lite i turistigaste laget kanske, men samtidigt väldigt genuint och charmigt, om man tar sig tid att promenera bort från strandpromenaden. Det finns säkert ännu mer att se här, men jag är nöjd med mitt tretimmarsbesök.

Nya rosor och lite till

När vädret är fint måste man ju frångå sin såsiga fredagstradition med morgonrock till lunch. Redan vid halv 11 svängde jag och skåpbilen in på parkeringen utanför Oppmanna plantskola, som är en jättefin familjeägd handelsträdgård med stort utbud och bra kvalitet. Här finns verkligen något för alla, och för Fröken Grön finns det alltid mycket, hihi! 

Idag hade jag för första gången i livet gjort en liten shoppinglista med tänkbara inköp. På den stod bland annat lavendel av sorten 'Hidecote' och buskrosen/klätterrosen 'Alchymist', vilket jag också hittade. Planen var nämligen att fixa till lite grann på hörnan på södersidan, och när jag kom hem planterade jag både rosen och lavendeln här. Redan befintlig alunrot och höstsilverax fick flytta om lite grann, men i övrigt kunde det mesta stå kvar där det var. Klätterstödet hade jag redan hemma. Det är högre än vad det ser ut att vara på bilden, så jag tänker att det borde funka ett tag iallafall. 

'Ghislaine de Féligonde' var en annan buskros/klätterros på min önskelista, och jag hittade en sådan också. Den har fått ersätta en ynkligt klen liten 'Iceberg'-ros i det röda rostornet i rabatten vid uteplatsen. Den sistnämnda var ett pyttelitet skott redan när jag köpte den, och det har aldrig riktigt blivit något av den. Om man ska plantera en ny ros direkt på samma växtplats där det har stått en ros tidigare, måste man byta rejält mycket av jorden, så det gjorde jag. Den nya rosen fick både rosjord på påse blandat med rejält med kogödsel, så jag hoppas att den ska trivas. 

När listan var avbockad övergick jag till spontanshopping. Jag köpte lite kryddor att gräva ner i kryddlandet, ett par rosa trädgårdsriddarsporrar och några plantor lila sköldpaddsört, och i sista minuten plockade jag på mig en liten hängsälg, som jag tänkte kunde skapa fin höjd i planteringen på baksidan. Det gjorde den också. Om den inte trivs här, kan den alltid få bo i en kruka på uteplatsen. 

Resten av dagen har jag grävt och joxat, och aldrig mår jag så bra som när jag får hänga med min älskade spade och skita ner mig från topp till tå. Då känner jag livet i mig. Happy Friday, allihopa everybody!

Värmebölja, rost och narcisser

Årets hittills varmaste dag har jag tillbringat inomhus större delen av tiden. I vårt kalla arbetsrum på jobbet har jag suttit och kurat i en stor poncho av ull, haha! Det är tvära kast ibland. Jag jobbar alltid ganska sent på torsdagar, så det har inte blivit så mycket trädgårdstid över ikväll. En liten runda med sekatören har jag iallafall hunnit med, vilket resulterade i en hink full med nytt skräp i min för dagen nytömda trädgårdstunna. 

På den ännu ostädade uteplatsen ställde jag ett gäng blåa penséer i en rostig gjutjärnsgryta. Den sistnämnda räddade jag från pappas skräphög, när han rensade förråden vid deras lilla östuga förra sommaren. Grytan passar ju som handen i handsken på ett minst lika rostigt trebent stativ från någon av mina många loppisrundor. Undra när man ska tröttna på rostiga grejer i sin trädgård? Om man någonsin kommer att göra det. Det gör sig ju så himla bra mot grönskan. 

I rabattrundeln framför köksträdgården blommar narcisserna jag planterade i höstas. De är fina, men mycket mindre än vad jag hade föreställt mig att de skulle bli. Man får lägga sig på mage i gräset för att se dem, hihi!

Nu sitter jag här och väntar på det utlovade regnet, som med 80% säkerhet (enligt min väder-app) ska komma runt 20-21-snåret. Hoppas det inte slår över till fördel för de där andra tjugo procenten, för det vore både skönt och välbehövligt med lite nederbörd. Och imorgon är jag ledig, så gott! 

Fördelen med att jobba hemifrån

Nu så här efter pandemin är det inte alls ofta jag arbetar hemifrån. Jag är så innerligt trött på att sitta i mysbrallor uppkopplad på Teams dagarna i ända och åker faktiskt hellre till jobbet och jobbar, även om vi fortfarande får lov att jobba hemma om vi känner att vi behöver det. Idag gjorde jag ett undantag och körde hem efter lunch, eftersom jag just skulle sitta uppkopplad på Teams hela eftermiddagen och behövde kunna sitta enskilt och göra det. Fördelen med att jobba hemifrån är ju ändå att det tar typ tre sekunder från det att man stämplar ut tills att man är på plats i trädgården. Idag resulterade det i att jag hann klippa gräset redan innan maken hade hunnit komma hem. Inte så dumt. 

Som vanligt känns hela trädgården genast mycket prydligare än vad den egentligen är. Klippet slänger jag som vanligt i korgar som min grönsaksodlande granne har ställt ut vid sin tomtgräns. Man kan alltså säga att jag är gräslangare här på gatan, hehe!

Så här års genererar trädgården verkligen hur mycket skräp som helst. Efter två veckors trädgårdsfixande är trädgårdstunnan nu så tung att jag fick hyra in maken för att dra ut den till grindhålet inför tömningen i morgon. Visst kan man lägga tid på att flisa ner grejer i kompostkvarnen, men jag vill bara bli av med eländet och lägga tiden på något roligare. Som att dra upp kirskål till exempel. Fast den slänger jag faktiskt inte i trädgårdstunnan, utan rakt ner i brännbart. Det kan ni tacka mig för, nästa gång ni köper hem jord från soptippen, hihi!

Ampelskära och att våga gult

Min "jag-klarar-minsann-att-bara-titta"-kaxighet varade inte ens ett dygn. Idag när jag var på en ICA-butik i närheten av mitt jobb för att handla lite lunch snubblade jag över en vagn med uteväxter, och sen var det kört. Jag kände instinktivt att mitt liv skulle bli så mycket gladare av den solgula 'Bidens ferulifolia', eller ampelskära som den kallas på svenska. Och tänk, så blev det också. Jag blir faktiskt jätteglad när jag ser den!

Jag vet att folk fortfarande när en viss ängslan när det gäller gula blommor, och jag själv måste också jobba lite på att tvätta bort mina fördomar. Jag tänker att jag kan träna på att tänja på gränserna nere i köksträdgården, där det känns helt okomplicerat att ta ut svängarna. Mer gult åt folket! I sällskap av två lila gyllenlack blev det ju rena rama Löfbergs Lila-temat, hihi! Fast i Skåne dricker man Zoegas. (Fast på Solhäll dricker vi Gevalia.)

För övrigt har det varit en underbar sommarkväll i trädgården, och varmare ska det visst bli framåt torsdag. Det ser man ju fram emot. Den där kvällsstunden när man bara får lufsa runt och smågreja är helt obetalbar. Höjden av trädgårdslycka. Så ljuvligt att den tiden äntligen är här. 

Handelsträdgård och Händel

Måndag igen. Och sicket måndagsväder det har varit! Alldeles ljummet och skönt ute. Jag smet från jobbet en timme tidigare och åkte hem för att vattna lite krukor. Fast dessförinnan stannade jag faktiskt en sväng på den lokala handelsträdgården för att bara titta runt och få lite inspiration och njutning. Där fanns som vanligt väldigt mycket fint att kika på, men otroligt nog köpte jag inte en endaste liten blomma. Jag tänker att jag ska försöka begränsa mig lite i år och inte spontanshoppa så himla mycket. Det kan väl aldrig vara så att jag har gått och blivit förståndig på gamla dar? (Fast det skulle jag inte sätta mina pengar på, hihi!)

Lite körsång har jag också hunnit med, så som måndagstraditionen bjuder. Just nu övar vi bland annat in Händels "Lascia ch'io pianga" i tre stämmor. Det måste vara något av det absolut vackraste som någonsin har skrivits. Klicka på länken, lyssna och njut en stund. Det är förvisso inte min kör som sjunger, men vi är baske mig lika bra!

Ljuvlig försommarsöndag

Men ååååhh, vilken ljuvlig försommarsöndag det har varit idag. I "Glesbygd" har vi haft sol och närmare 20 grader, och jag har varit i trädgården och grejat precis hela dagen. Man kan ju bli lycklig för mindre. Dahliaknölarna kom äntligen i jord i stora murarhinkar, och jag direktsådde zinnia, ringblommor och rosenskära i några av pallkragarna. (Jag tror faktiskt att det mest kommer att bli blommor i köksträdgården i år.) I bakgrunden på bilden skymtar två krukor med rönnspirea, som jag har planterat om i större krukor. De kommer från rotskott, som jag grävde upp redan för två somrar sedan, och de gör sig jättefint i kruka. 

Längs husgrunden bakom smatten blommar hjärtbergenian för fullt. Övrig tid på året bidrar den här plantan inte direkt med så mycket mer än gröna blad, men när den blommar är den riktigt bedårande. Den rosa färgen gör sig så himla fint mot stenarna och gruset. Bladen har någon för övrigt varit och mumsat på. Vem kan det vara, tro? Gråsuggorna? Det har vi onekligen gott om...

Jag började rensa upp lite längs långsidan på ladan, och sen fick ett litet salixträd flytta hit i stundens ingivelse. Förra sommaren växte det i kruka på uteplatsen, men i höstas jordslog jag det vid kastanjestaketet framför köksträdgården, för att det skulle klara vintern. Det blev riktigt fint med den silvriga kronan mot den faluröda laduväggen. Jag passade på att kantskära en decimeter ut från stenkanterna och lägga grus, på samma sätt som jag har gjort på södersidan. Det blir faktiskt mycket lättare att komma åt med gräsklipparen på det sättet, och så ger det en himla prydligt intryck. 

I hasselbuskaget på kortsidan av ladan står det lite järnskrot, som vi ska göra oss av med. Den där långa stången kör man dock inte till tippen hur lätt som helst. Jag kanske får köra en Duplantis och träna stavhopp hemma i trädgården i sommar, hihi!

Besök i Malmö

Idag körde vi till Malmö för att äta lunch med svärmor och Amerikasvägerskan, som är hemma på besök ett par veckor. Det blev en poké bowl med lax på Hawaii Poké, och det smakade både fräscht och gott. När vi ändå var i stan passade jag på att slinka inom en av de stora klädkedjorna för att köpa underkläder, och kom ut med både det och TVÅ tunna sköna trikåklänningar i jättebra modell och längd. Jag kunde inte bestämma mig för om den var finast i marinblått eller ljust khakibrun, så eftersom de inte var så dyra slog jag till på båda. De kan nog bli två riktiga vardagsfavoriter i sommar. 

Bildkälla

Efter kaffe och pratstund hemma hos svärmor styrde vi kosan tillbaka till vårt nordöstra hörn av landskapet. Det är ändå något visst att åka bil i Skåne så här års, när rapsfälten blommar i gulaste gult. Maken körde och jag fotograferade med mobilen genom ett lagom smutsigt bilfönster. 

Imorgon ska det bli soligt och varmt, så då blir det trädgårdspyssel för hela slanten. Jag har både frön och dahliaknölar som måste komma i jorden nu, och så är det ganska mycket kvar att städa upp. Fast det där med att ha en plan är ju aldrig riktigt lönt, för när allt kommer till kritan är det spontanitet som är min största drivkraft i trädgården. Det brukar bli bäst. Om inte annat, så är det roligast så.